Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande Nr 38

1910-04-26 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1910:38, Lagutskottets Utlåtande Nr 38

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till Riksdagens kansli den 26 april kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning af vissa motioner om ändringar i gällande

förordning angående försäljning af vin och Öl den 9

juni 1905.

Lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft nedan

intagna, inom Andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motioner,

nämligen nr 24 af herr Hagberg m. fl., nr 78 af herr Jonsson i Hökhult

m. fl., nr 97 af herr Norlén, nr 106 af herr Staaff in. fl., nr 113 af herr

Söderbergli i Karlshamn m. fl., samt nr 115 af herr Beckman in. fl., åsyftande

ändringar i gällande förordning angående försäljning af vin och öl.

Herr Hagberg in. fl. hafva i sin motion hemställt, Herr Hagbergs

att Kiksdagen ville besluta, att mom. 2 uti § 9 af kungl. förordningen™- mot''ouangående

försäljning af vin och öl måtte ur förordningen utgå.

Till stöd för denna

venngen

en af dem väckt motion

hemställan hafva motionärerna åberopat motion!

ändrad lydelse af 16 § i

nr 2

bränn vinsförordningen., däri motionärerna anfört:

»Allmänt torde vara kändt och erkändt, att den utskänkning af rusdrycker,

som merendels äger rum å våra passagerarefartyg, medför en del

faror och olägenheter icke blott för befäl, besättning och passagerare å

nämnda fartyg utan äfven för befolkningen på och i närheten af de platser,

som af dessa »flytande krogar» anlöpas.

Mycket skulle kunna anföras för att bestyrka detta påstående, men

vi vilja nöja oss med att citera sammansatta bevillnings- och lagutskottets

uttalande härom vid förlidet års riksdag, då frågan i anledning af motion

utaf herr J. Byström senast var före. Utskottet yttrade då bland annat:

»Det torde vara obestridligt, att den utskänkningsrätt å passagerarefartyg,

Bih. till Rilcsd. Prot. 1.910. 7 Samt. 1 A/d. 3(1 Raft. (Nr 38.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande JSr 38.

hvarom här är fråga, föranledt missbruk och olägenheter på en mangel

orter i landet.» Utskottet fann det äfven »önskvärd!, om sudana bestämmelser

i ämnet kunde träffas, att förevarande utskänkningsratt såväl i möjligaste

mån inskränktes som ock omgärdades med ytterligare garantier mot

missbruk.» Emellertid stannade utskottet vid att konstatera, det störa

svårigheter möta att härutinnan vinna praktiska och effektiva bestämmelser.

Undertecknade hålla före, att svårigheterna härvidlag åro så godt som

oöfverkomliga. Åtminstone hafva, sa vidt vi veta, alla försök pa den väg,

som utskottet anvisade, visat sig i det närmaste resultatlösa. Enda sättet

att komma till god ordning härutinnan synes oss därför vara, att^ alldeles

afskaffa utskänkningen i fråga. Utskottet visade sig icke heller helt och

hållet främmande för eu sådan tanke, enär det yttrade i slutet af sitt betänkande:

»För fartyg, som trafikera allenast kortare sträckor, synas ut
skänkningsrättigheter

af ifrågavarande art kunna i allmänhet undvaras.»

Månne man icke kan säga alldeles detsamma om fartyg med längre trader?

Olägenheterna äro likartade och »behofvet» af rusdrycker, som enligt vår

mening är mera inbilladt än verkligt, existerar säkerligen i någon högre

grad blott hos ett fåtal af de resande. Skulle dessa till följd däraf, att

utskänkningsrättigheter saknas, bli nödgande att någon dag afstå från rusdrycker,

så komme detta nog icke att lända dem till någon skada utan

tvärtom. Mat och dryck komme ju icke att saknas ombord, därför att

rusdryckerna blefve bannlysta. För öfrigt vaga vi hoppas, att hvarje rätttänkande

person, som aktgifvit på farorna och olägenheterna af rusdrycksutskänkningen

å passagerarefartygen, för det allmänna bästas skull gärna

skall underkasta sig den lilla försaxelse, som ett tillfälligt afstående från

»aptitsupen» eller ölet till maten möjligen för honom skulle innebära.

Om det förut ansetts omöjligt att ifrågasätta afskaffande! af utskänkningen

å passagerarefartygen, så tro vi, att opinionen nu, efter den sistförfluten

sommarens händelser, är väl beredd härför. Genom dei, »rusdrycksförbud»,

som då en tid var rådande, fingo en mängd personer ögonen

öppna för, att det icke blott går an att undvara rusdrycker, utan att det

till och med låter sig göra med stor fördel.

Den af Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling sedermera

anordnade förbudsomröstningen har därjämte, efter hvad från landets olika

delar försports, klargjort, att folkmeningen är mycket väl beredd till och

med för ett allmänt rusdrycksförbud. Och säkerligen är ett lagstadgadt

sådant icke så långt aflägset, som man förut trött.

Under sådana förhållanden anse vi, att en reform, sådan som rusdrycksutskänkningens

borttagande från våra passagerarfartyg, icke längre

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 38. 3

borde anses outförbar. Genomförd komme den helt visst att i hög grad

bidraga till att göra vårt folk mera nyktert än hvad det nu är.»

Herr Jonsson i Hökhult m. fl. hav i sin motion hemställt, ”rHökiinit

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. motion.

Maj:t täcktes snarast möjligt låta utreda, och för Riksdagen framlägga förslag

till ett sådant reglerande af rusdryckshandteringen, att, efter lämplig

öfvergångstid, all försäljning inom riket af vin eller öl med mer än 3 procents

alkohohalt må vara förbjuden till annat än medicinskt, tekniskt eller

vetenskapligt ändamål.

Till stöd för motionen har åberopats motiveringen i motionen nr 75

angående motsvarande förbud mot försäljning af brännvin, hvari samma

motionärer anfört följande:

»Frågan om åvägabringandet af ett rusdrycksförbud i vårt land är så

behj ärtans värd och trängande, att jag anser det vara min plikt att åter

upptaga och föra fram denna viktiga angelägenhet inför Riksdagen. Ingen

annan fråga torde för närvarande vara mera allvarlig och starkare kräfva

en snar lösning än denna.

Vi ha icke råd att längre hålla på med rusdryckshandteringen i vårt

land. Den kostar oss hundratals miljoner kronor årligen utan att lämna

någon behållning eller frambringa några nya värden. Vi behöfva använda

våra miljoner för produktiva företag, som skapa nya värden och ge full

valuta genom att höja välståndet i landet. Det är orättfärdigt att förvandla

de produkter, som Gud låtit växa för att människor och djur

skola hafva näring häraf, till ett gift, som åstadkommer mycket större

skada bland vårt folk än alla andra gifter tillsammans.

Rusdryckerna äro vårt folks farligaste fiender såväl för den enskilde

som för familjen och för samhället. Ingen annan fiende har så djupt

förnedrat, misshandlat och farit illa med vårt folk på så många sätt, som

rusdryckerna gjort. De fördärfva både kropp och själ, och ändå har man

tålt och tillåtit denna fiende att härja i vårt land bland vårt folk i århundraden.

Genom att taga bort rusdryckerna skola vi utrota denna för

människosläktet så skadliga brännande orm, som på ett förfärligt sätt sprider

sitt gift bland vårt folk.

Det är efter min mening alldeles nödvändigt, att statsmakterna vidtaga

betryggande åtgärder för samhällets befrielse från de alkoholhaltiga

dryckernas gift, hvars verkningar sträcka sig jämväl in på efterkommande

släkten. Då intet annat gift i vårt land skördat så många offer som rusdryckerna,

kan alkoholen med skal göra anspråk på att kallas gifternas konung.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande Nr 38.

Bort därför med rusdryckerna som njutningsmedel! Dessa dryckers

natur är sådan, att de verka begär efter mer och mer: det ena glaset rusdrycker

föder begär efter det andra. Vårt folk kan mycket väl undvara

detta njutningsmedel; vi ha icke något behof af alkohol som dryck. Om

bruket och vanan att använda rusdrycker icke funnes, skulle ingen känna

saknad efter dem.

Bruket och vanan att använda berusande drycker äro alltså icke naturliga

utan ha framkallats på onaturligt sätt. Ingen har kunnat visa, att

bruket af rusdrycker som njutningsmedel har något egentligt värde eller

är till någon nytta för människan. Men däremot få vi nästan dagligen

se och erfara många stora skadegörelser och förluster, som rusdryckerna

åstadkomma såväl beträffande de enskildas välstånd, hälsa och sedlighet

som i fråga om landets ekonomi. Det behöfves inga andra bevis för nödvändigheten

af rusdryckernas afskaffande än hvad vi själfva kunna se, om

vi annars vilja se, hur det verkligen förhåller sig. Vetenskapsmännen, som

studerat alkoholfrågan, säga oss dock därjämte, att en stor del samhällssjukdomar

också ha sin rot och orsak i rusdrycksbruk, och att de anse

allt arbete för dessas botande nära nog förgäfves, så länge rusdrycker

finnas att tillgå. Helt visst ha dessa drycker gjort mycket större skada

än både krig och farsoter tillsamman. Vi göra stora uppoffringar och

ansträngningar för att skydda oss för krig och sjukdomar, då böra vi väl

också göra hvad vi kunna för att skydda oss för rusdryckernas elände,

så mycket mer som det icke kräfves något annat, än att vi endast afstå

från rusdryckshandteringen. Ett sådant steg skall blifva till den allra

största välsignelse för såväl den enskilde som för familjen och samhället.

Tack vare regeringens välbetänkta och förståndiga åtgärd att, då storstrejken

utbröt, förbjuda vederbörande att tillhandahålla rusgifvande drycker,

ha vi redan under mer än en månads tid fått pröfva på och hunnit få

en liten försmak af det väntade permanenta rusdrycksförbudets många

stora fördelar och välsignelser.

Det nämnda tillfälliga rusdrycksförbudet förde med sig många förmåner

på många områden såväl för den enskilde som för familjen och

samhället enligt de erfarenheter, som gjordes i vårt land under den tid

rusdrycksförbudet varade, och att största delen af vårt folk med glädje och

tacksamhet för detta rusdrycksförbud hyser den lifliga önskan och det

hoppet till statsmakterna, att vi snart måtte få ett varaktigt rusdrycksförbud,

under hvilket vi beständigt måtte få njuta samma goda förmåner.

Äfven de äro många, som visserligen äro begifna på rusdrycker, men

som dock intet hellre önska, än att dessa drycker blefve afskaffade, enär

de sakna kraft att motstå frestelsen att använda sådana drycker så länge

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande Nr 38.

de finnas att tillgå. Då den största delen af vårt folk nu vill blifva kvitt

rusdryckshandteringen, vågar jag hoppas, att statsmakterna äfven skola

inse behofvet och fördelen af att rusdryckerna blifva undanröjda och med

tillfredsställelse öfver att folket kommit till sådan insikt gå dess önskan

till mötes genom att förbjuda såväl tillverkning som importering och försäljning

af alla rusgifvande drycker.

. Vi ha nu också genom rusdrycksförbudet under storstrejken fått bekräftelse

på att ett rusdrycksförbud är möjligt att genomföra i vårt land,

och att vårt folk mycket väl kan undvara rusgifvande drycker. Vi ha

tillika så mycket större anledning att påskynda rusdrycksförbudets införande,

som alla fördelarna af ett sådant förbud icke tråda fram på en

gång, utan tid kräfves bland annat för att alla de skador, som rusdryckerna

hittills åstadkommit, skola hinna blifva af naturen botade.

Det skall blifva en härlig tid, då människosläktet blifvit återställdt

ifrån alla de skador af olika slag, som rusdryckerna åstadkommit under

den långa tid rusdrycksseden härskat öfver vårt folk, och då hälsa, krafter,

lefnadsmod och arbetslust återkommit till människorna.

Visserligen försvinner icke allt ondt ur världen med att rusdryckerna

komma bort. Det fanns nog åtskilligt ondt i världen, innan rusdryckerna

kommit, och mycket ondt stannar nog kvar äfven sedan de afskaffats.

Men allt ondt, som rusdryckerna åstadkommit och fört med sig, det kommer

dock att försvinna, när rusdryckerna komma bort.

Likasom det nu är ådagalagdt, att vårt folk mycket väl kan undvara

rusdryckerna, lika säkert är det också, att staten och de allmänna kassor,

som ha inkomst från rusdryckshandteringen, kunna undvara denna inkomst.

De kunna nog fä. medel till att fylla sina behof med från annat håll än

genom rusdrycker.

Om vårt folk på grund af rusdrycksförbud sparar 115 å 120 miljoner

kronor årligen, kan det utan tvifvel lättare betala en cirka 45 miljoner

kronor högre skatt till staten och kommunerna än vi nu göra. Vi

göra ju därvid i alla fall till att börja med en vinst på 70 å 75 miljoner

kronor hvarje år, och när vi sedermera småningom till följd af rusdrycksförbudet

komma att få betydligt minskade utgifter för fattigvård, sjukvård,

hospitalsvård, fångvård och polisväsende in. m. in. in., blir vinsten ännu

mycket större.

När alla utgifter, som förorsakas af rusdrycker, hunnit försvinna,

komma vi antagligen i det närmaste att få lika mycket mindre utgifter

för det allmänna, som vi nu ha inkomster från rusdryckshandteringen, och

vi komma sannolikt ej att sakna dessa inkomster.

För att samhället i de allmänna kassorna skall få in omkring 45

o

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande Nr 38.

miljoner kronor hvarje ar af rusdryckshandteringen måste vårt folk förbruka

rusdrycker för minst 115 å 120 miljoner kronor årligen. Kan det

vara välbetänkt att låta ett sådant tillstånd fortfara och låta så störa

summor offras på rusdrycker, hvilka blott skada och fördärfva människosläktet?
Men

för att få in dessa 45 miljoner kronor måste vi offra äfven det

som är dyrbarare och värdefullare än penningar. Yi få offra friden, kärleken

och välmågan i många tusende hem. Vi få offra hälsans dyrbara

gåfva för tusentals personer, en gåfva, som sedan ej kan återköpas för

penningar. Yi få offra många af vårt lands förhoppningsfulla söner,

inånga till kropp och själ rikt utrustade, men som genom bruket af rusdrycker

ruineras och taga obotlig skada. Vi få offra många dyrbara

människolif hvarje år; många tusende do en förtidig död dels direkt och

dels indirekt genom bruket af rusdrycker. Mycket mera, som jag icke kan

eller behöfver nämna, få vi offra för att få in dessa penningar, som rusdryckshandteringen

inbringar till det allmänna.

Kan det vara värdt göra dessa dyrbara offer för sådant ändamål?

Nej och åter nej! Människorna ha ett allt för högt värde. Den skada de

lida genom rusdryckerna kan ej uppvägas med penningar..

Staten anser sig äga all den rätt i förhållande till sina medlemmar,

som statsändamålet fordrar, äfven om detta ändamål påkallar offer af

människolif för statens värnande mot fiender. Skulle då icke staten äga

också den rätt öfver sina medlemmar, som fordras för utfärdandet af ett

förbud mot rusdryckshandteringen i vårt land, då ett sådant förbud påkallas

för att värna samhället'' mot inre fienden, mot rusdryckerna, som

beröfvat oss många gånger flera människolif än någonsin våra yttre fiender.

Samhällets medlemmar böra hafva så mycken frihet de kunna bruka.

Men det har visat sig under den långa tid rusdryckerna varit i bruk

bland vår folk, att de ej kunna rätt bruka friheten med afseende på rusdryckerna

Därför är det statens plikt och skyldighet att inskränka friheten

på detta område. Vi böra ordna vår rusdryekslagstiftning sa, att

vi få ett verkligt förbud för tillverkning, importering och försäljning af

alla rusgifvande drycker med högre alkohol halt ån tre procent utom för

medicinska, tekniska och vetenskapliga behof.

Människorna ha ett alltför stort värde för att utsättas för den stora

frestelse, som tillhandahållande af rusdrycker medför. Sa länge rusdrycker

finnas att tillgå, åstadkommer vanans makt och århundradens bruk, att

en stor del af vårt folk ej kan motstå begäret att använda dem. Människorna

utgöra den dyrbaraste och värdefullaste egendom vart land har,

och staten bör vara rädd om denna egendom och undanröja allt, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 38. 7

kali vålla den skada. Det är af större betydelse och värde för staten att

hafva friska, smida, starka och kraftiga medborgare än att ha tillgång till

de miljoner, som staten och de allmänna kassorna årligen få in från rusdryckshandteringen.

I Girigt åberopar jag för min framställning den motivering, som

innehölls i en år 1908 af mig i Andra kammaren framburen motion nr

27 i samma syfte.

Jag inser mycket väl, att man bör gå försiktigt till väga vid införande

af rusdrycksförbud, och detta äfven af den anledning, att icke eu

större rubbning plötsligt må åstadkommas i vår budget. För att så småningom

kunna fylla den brist i statsinkomsterna, som uppstår genom rusdryckernas

borttagande, har jag tänkt mig eu öfvergångstid af exempelvis

20 år.

Jag är, fullt öfvertygad om att t. ex. med eu under 20 år successivt

minskad alkoholhalt i rusdryckerna eller en på annat sätt ordnad indragning

af desamma vårt folk så småningom skulle vänja sig att undvara

dessa drycker.

Med ett rusdrycksförbud, som tilläte tillverkning och försäljning af

drycker med en alkoholhalt af endast intill tre procent, vore mycket

vunnet, och med nutidens högt utvecklade bryggarkonst kunde med så

låg alkoholhalt en i alla afseenden välsmakande dryck åstadkommas.

Ordnandet af denna tjugoåriga öfvergångstid kan naturligtvis ske först

efter eu allsidig utredning. Denna utredning borde då särskildt omfatta,

på hvad sätt inskränkning i tillverkningen och försäljningen lämpligast

borde äga ruin, huru den härigenom möjligen uppkomna bristen i statskassan

skulle täckas, och öfverhufvud taget belysa allt, som sammanhänger

med föreliggande fråga.

Ehuru min af sikt sålunda är att väcka förslag om införande af ett

fullständigt tillverknings-, försäljnings-, och importförbud af rusdrycker,

måste jag dock af formella skäl begränsa denna motion till förbud mot

försäljning af brännvin.»

Herr Norton har i sin motion hemställt, h

att Riksdagen ville för sin del besluta följande tillägg till kungl.

förordningen angående försäljning af vin och öl den 9 juni 1905 §3

mom. 2:

Ej heller får vin och öl inneslutet i konfityrer hållas till sala.

Till stöd för denna hemställan har motionären i sin motion nr 96,

afseende införande i brännvinsförsäljningsförordningen af motsvarande bestämmelse,

anfört följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Lagutskottets Utlåtande AV 38.

»Från skilda håll i landet ha i pressen och annorledes från föräldrar

och lärare klagomål anförts öfver att i konditorier och handelsbutiker tillhandahållas

sockerbagerivaror, hvilka innehålla sprithaltiga vätskor i sådan

mängd och af så stor alkoholhalt att barn vid förtärande äfven af en

mindre kvantitet sådana s. k. ''praliner'' kunna bli berusade. Tusentals

barn äro ju födda med ärftligt alkoholbegär. Ett upprepadt förtärande

af dylika alkoholhaltiga konfityrer väcker helt naturligt inom kort hos ett

sådant barn alkoholbegäret till lif, hvarjemte det hos andra kan rent af

skapa sådana.

Vid undersökning af handelskemisten d:r Carl Setterberg i Stockholm

har befunnits, att sådana ’praliner’, hvaraf 36 stycken undersökts, innehållit

hvardera 2 gram alkoholhaltig vätska med en alkoholstyrka från 8,0

till 13,4 volymprocent. Alkoholhalten kan emellertid stundom uppgå till

45 % och däröfver.

Enligt prejudikat i högsta domstolen (29 november 1907) kan med

nu gällande lag försäljning af sådana ''praliner’ icke förhindras. Stadstiskalen

i Kristianstad hade nämligen 21 maj 1906 anställt åtal mot M.

O. i Kristianstad för det hon försålt chokladpraliner, hvilka, märkta med

ordet ''konjak’ på omslaget, innehöllo en vätska, som vid analys å Kristianstads

kemiska station befunnits ha en alkoholhalt af 48,37 volymprocent.

Svaranden, som erkände hvad som lades henne till last och vitsordade

analysen, meddelade, att dylika »praliner» allmänt tillhandahållas

såväl i speceributiker som konditorier, men bestred att hon genom dess

försäljande bedrifvit olaga uiskänkning. Sedan stadsfiskalen meddelat, att

det vid hans undersökningar framkommit, att minderåriga berusats genom

förtärande af sådana ''praliner'', förklarade rådhusrätten i utslag af 11

juni 1906:

''Ehuruväl ifrågavarande af svaranden till salu hållna chokladpraliner,

enligt hvad ostridigt är, innehållit en vätska af 48,37 volymprocent alkohol,

likväl och som denna vätska i förhållande till den försålda varans

beståndsdelar i öfrig! varit af så ringa myckenhet att ett tillhandahållande

af dryck icke kan anses hafva varit för handen, finner rådhusrätten åtalet

ej kuima bifallas.’

Åklagaren fullföljde sin talan i hofrätten, som fastställde det slut,

rådhusrättens utslag- innehölle.

Efter förordnande af justitiekansler sämbetet fullföljde åklagaren sin talan

i högsta domstolen, som icke fann skäl göra ändring i hofrättens utslag.

Ifrågavarande praliner och andra alkoholhaltiga konfityrer ha först

under senare åren tillverkats i Sverige, sedan utländska fabrikanter i

branschen här börjat tillhandahålla sådana. Den svenska konfektfabrik,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 38. 9

som i mera nämnvärd grad tillverkar dem, har på förfrågan förklarat, att

man måst upptaga denna tillverkning för att kunna möta den utländska

konkurrensen, men att, om varans försäljning förbjödes, därmed ingen

skada orsakades den svenska konfektfabrikationen.

Då det väl torde vara oomstridt att allt, som kan genom lagstiftningen

göras också bör göras för att skydda det uppväxande släktet för

alkoholfaran, och då med nuvarande lagstiftning, såsom visats, försäljningen

af alkoholfyllda konfityrer ej kan förhindras, återstår intet annat än

att i lagen införa ett bestämdt förbud för saluhållande af sådana konfityrer.»

Herr Slaaff in. fl. hafva i motionen nr 106 hemställt, Hen
att

Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj: t anhålla om fram-"1'' fl''

läggande för Riksdagen af förslag till bestämmelser i syfte att afgörandet

inom kommun af väckt fråga om tillstånd till försäljning af vin eller öl

måtte äga rum medelst allmän och lika rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de af oss angifna grunder.

Till stöd för sin hemställan hafva motionärerna anfört följande:

»I denna dag afgifven motion ha vi hemställt, att tillstånd till detaljhandel

med brännvin skall göras beroende af allmän omröstning inom

vederbörande kommun.

De skäl, som i den nämnda motionen anförts till stöd för vårt yrkande,

gälla äfven i afseende på försäljning af vin och öl.

De allmänna grunderna för omröstningen synas oss böra vara i hufvudsak

följande:

När i stads- eller i landtkommun fråga uppstått, att tillstånd till

försäljning af vin eller öl må meddelas, åligger det Konungens befallningshafvande,

därest inom viss tid skriftlig ansökan inkommer, undertecknad

af välfrejdade, till myndig ålder komna män och kvinnor, som äro medlemmar

af kommunen och svenska medborgare, till ett antal, motsvarande

minst en tjugondei af kommunens mantalsskrifna folkmängd, att förordna

om anställande i kommunen af omröstning rörande den sålunda väckta frågan.

I denna omröstning, som sker med slutna sedlar och som gäller

endast förbud eller icke förbud mot ifrågavarande tillstånd till försäljning,

äger enhvar välfrejdad myndig man eller kvinna, som är medlem af kommunen,

rott deltaga.

Om 2/3 af de i omröstningen deltagande rösta för förbud, träder

detta i kraft på tid, som i författningen bör enligt vissa grunder bestämmas.

För införande af sådan försäljning, där den icke förut funnits, skall

likaledes erfordras 2/3 majoritet.

Bill. till Rilcsd. Prat. 1910. 7 Samt. 1 Afd. 36 Häft.

Staaffs

motion.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande Nr 38.

Frågan kan åter väckas först efter tre år. Besvär må endast anföras,

om beslutet förmenas icke ha tillkommit i laga ordning. Om det af denna

anledning undanröjes, skall Konungens befallningshafvande förordna om

anställande af ny omröstning.»

Harr söder- Herr Söderbergh i Karlshamn m. fl. har i motionen nr 113 hemställt,

berghs motion. ^ Riksdagen ville för sin de! besluta, att mom. 3 i 9 § samt 10 §

i gällande förordning angående försäljning åt vin och öl må utgå, likasom

i förordningen förekommande hänvisning till nämnda lagrum.

Till stöd härför hafva motionärerna anfört:

»Uti en af undertecknade vid sistlidet års riksdag väckt motion, nr

126, yrkade vi, att Riksdagen ville för sin del besluta, att mom. 3 i 9 §

samt 10 § i kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af

vin och öl måtte utgå, likasom i förordningen förekommande hänvisning

till nämnda lagrum.

Rörande motiven till berörda- yrkande hänvisa vi till nämnda motion.

Sammansatta bevillnings- och lagutskottet, till hvars förberedande

behandling motionen öfverlämnats, hemställde, att densamma icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda, hvaremot utskottets samtliga ledamöter

från Andra kammaren i en af dem afgifven reservation biträdde

vårt yrkande om borttagande af ofvannämnda 10 § samt föreslogo viss

ändring i 9 § 3 inom., på sätt utskottets betänkande i ärendeu närmare utvisar.

Andra kammaren anslöt sig utan votering till reservationen, hvaremot

Första kammaren, likaledes utan votering, biföll utskottets afstyrkande

hemställan.

På de af oss förut anförda skäl och då vi icke kunna frångå den

meningen, att den åt Konungens befallningshafvande, i enlighet med

ifrågavarande lagbestämmelser, tillerkända befogenhet att utdela tillfälliga

ölförsäljningsrättigheter är särdeles olämplig och i öfrigt icke af något

verkligt behof påkallad, samt de emot borttagandet af dessa bestämmelser

gjorda invändningar, enligt vår åsikt, icke kunna anses öfvertygande, tilllåta

vi oss vördsamt hemställa, — — —»

Herr Beck- Slutligen har herr Beckman m. fl. i motionen nr Ilo hemställt,

mans ro. fl. att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om frammotIon''

läggande för Riksdagen af förslag till bestämmelser i _ syfte att åtgörande!

inom kommun af väckt fråga om tillstånd till försäljning af vin eller öl

måtte äga rum medelst allmän och lika rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de af oss angifna grunder.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 38.

11

Till stöd för denna hemställan hafva motionärerna anfört:

»I en denna dag afgifven motion ha vi hemställt om vissa ändringar

i gällande brännvins förordning i syfte att tillstånd till detaljhandel med

brännvin skall göras beroende af allmän omröstning inom vederbörande

kommun.

Att det ur nykterhetens synpunkt är lika befogadt, att kommunens

medlemmar erhålla en utsträckt själfbestänmingsrätt i fråga om försäljning

af vin och öl, synes oss ligga i öppen dag. Åtminstone för landsbygden

är ölet numera fullt ut lika mycket som brännvinet en källa till

dryckenskap, förfall och oordningar.

De skäl, som anförts i den nyssnämnda motionen till stöd för vårt

yrkande rörande tillstånd till handel med brännvin, gälla därför också i

afseende på vin och öl.

Här angifvas de hufvudsakliga bestämmelser, som vi anse böra gälla

för folkomröstning rörande tillstånd till försäljning af vin och Öl.

Här i städs- eller landtkommun fråga uppstått, att tillstånd till försäljning

af vin eller Öl må meddelas, åligger det Konungens befallningshafvande,

därest inom viss tid skriftlig ansökan inkommer, undertecknad

af välfrejdade, till myndig ålder komna män och kvinnor, som äro medlemmar

af kommunen och svenska medborgare, till ett antal, motsvarande

minst en tjugondedel af kommunens mantalsskrifna folkmängd, att förordna

om anställande i kommunen af omröstning rörande den sålunda

väckta frågan.

1 denna omröstning, som sker med slutna sedlar och som gäller endast

förbud eller icke'' förbud mot ifrågavarande tillstånd till försäljning, äger

enhvar välfrejdad man eller kvinna, som är medlem af kommunen, att

deltaga.

Om 2/3 af de i omröstningen deltagande rösta för förbud, träder detta

i kraft på tid, som i författningen bör enligt vissa grunder bestämmas.

För införande af sådan försäljning, där den icke förut funnits, skall likaledes

erfordras 2/3 majoritet.

Frågan kan åter väckas först efter tre år. Besvär må endast anföras,

om beslutet förmenas icke ha tillkommit i laga ordning. Om det af denna

anledning undanröjes, skall Konungens befallningshafvande förordna om

anställande af ny omröstning.»

Såsom framgår af hvad ofvan anförts, hafva liknande yrkanden, som

med afseende å försäljningen af vin och öl gjorts i de nu ifrågavarande,

till lagutskottet hänvisade motionerna, i särskilda af samma motionärer

väckta motioner framställts beträffande försäljningen af brännvin.

Utskottets

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande Nr 38.

Af sist afsedda motioner har den af herr Norlén väckta, rörande brännvin,

inneslutet i konfityrer, blifvit af båda kamrarna afslagen, hvaremot

beträffande de öfriga kamrarna stannat i olika beslut, till följd hvaraf de

i dem framställda yrkanden för denna Riksdag förfallit.

Vid sådant förhållande och då med afseende å försäljningen af nu

ifrågavarande drycker strängare bestämmelser icke synas böra meddelas

än beträffande de mer alkoholhaltiga, hvarom sålunda beslut af Riksdagen

redan fattats, får utskottet hemställa,

l:o) att herr Hagbergs m. fl. motion nr 24 ej måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda,

2:o) att herr Jonssons i Hökhult in. fl. motion nr

78 ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda,

3:o) att herr Norléns motion nr 97 ej måtte till

någon Riksdagens åtgärd föranleda,

4:o) att herr Staaffs m. fl. motion nr 106 ej måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda,

5:o) att herr Söderberghs i Karlshamn m. fl. motion

nr 113 ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda,

samt

6:o) att herr Beckmans m. fl. motion nr 115 ej

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 april 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Herrar Middsvbjslke och Evsson hafva anhållit få antecknadt, att de

icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B., 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.