Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion angående, viss ändring i förordningen angående försäljning af vin och Öl den 9 juni 1905.

1910-04-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1910:39, Utlåtande i anledning af väckt motion angående, viss ändring i förordningen angående försäljning af vin och Öl den 9 juni 1905.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till Riksdagens kansli den 26 april 1910 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning af väckt motion angående, viss ändring i förordningen

angående försäljning af vin och Öl den 9

juni 1905.

Uti en inom Andra kammaren afgifven ock till lagutskottet hänvisad

motion, nr 83, har herr L. J. Carlsson i Malmberget med instämmande

af herrar C. E. Svensson, E. A. Leksell, Sven Linders, Janne Tynell, J.

E. Cervin, Oskar Berg, Bobert Johansson, Alfred Stärner, Gustaf Strömberg,

A. Thylander, J. Lindgren, Linus Lundström, F. O. Mörtsell och

Johan Olofsson hemställt,

att Eiksdagen för sin del ville besluta, att § 6 mom. 3 i kungl.

förordningen angående försäljning af vin och Öl den 9 juni 1905 skall ur

förordningen utgå.

Till stöd härför har anförts följande:

»Bland de förslag, som på sin tid af kommittén för revision af gällande

stadganden angående försäljning af vin och maltdrycker i dess utlåtande

af 23 maj 1900 framlades, har knappast något varit mera omtvistadt

än det, som sedan inflöt i kungl. förordningen angående försäljning af vin

och Öl den 5 juni 1905 § 6 mom. 3, kvilket lyder: ''Mottager någon i

sitt hem emot betalning gäster till bespisning vid slutet bord, må han,

därest aftal om bespisning träffats för en tid af minst en vecka, utan

särskildt tillstånd till gästerna vid deras måltider utskänka Öl.’

Kommitterade själfva sade sig icke ha blundat för den fara, som

kunde ligga i missbruk af en dylik, eu hvar som har eget hem tillerkänd

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 7 Sami. 1 Afd. 37 Höft. (Nr 39.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande Nr 39.

utskänkningsrätt; men kommitterade trodde sig ha uppställt tillräckliga

garantier mot sådana missbruk genom den snafva begränsning af rättigheten

som stadgats, samt genom den Konungens befallningshafvande tillerkända

makt att förbjuda sådan utskänknings fortsättande, då utskänkningen

befinnes ske i större omfattning eller på annat sätt än därmed

&fs6S''

Då ärendet förelädes 1905 års Riksdag, frambar herr Matsson i Grafås

i motion i Andra kammaren åtskilliga välgrundade betänkligheter mot förslaget.

''Man kan’, beter det i motionen, ’ha anledning frukta att om

detta moment oförändradt antages, det kan komma att tjäna helt andra

syften. De i nämnda mom. förekommande beteckningarna Rem och

''slutet bord’ synas nämligen påkalla närmare definiering, såframt de ej

skola ge rum åt en mångtydigbet, som kan göra rättsskipningen på detta

område i viss mån osäker. Eu barack för vägarbetare, en skogsarbetarekoja

eller s. k. inneboendes uppehållsort, ja, t. o. m. eu trädgård, torde

man med hänsyn till ifrågavarande moment stundom vilja inrymma i begreppet

hem; och slutet bord är en för vanligt språkbruk så främmande

beteckning, att man kan känna sig något oviss om dess betydelse.’

Vid ärendets behandling i Andra kammaren gjordes från sakkunnigt

båll många tungt vägande erinringar mot bestämmelsen i fråga.

Så framhöll herr Sjö, med instämmande af flere kammarledamöter,

bl. a., att härigenom skulle skapas ett kryphål, som förvisso komme att i

stor omfattning begagnas. Icke ens en anmälan beböfde göras såsom i

fråga om försäljning af svagdricka och alkoholfria drycker.

Under debatten i kammaren yttrade sig vidare herr Bergendahl, som

sade sig hysa stora betänkligheter mot förslaget. Det pålade ordningsmakten

eu uppgift, som den nästan omöjligen kunde fylla. Jag har

knappast läst en författning, som inbjuder så till lagöfverträdelser som

just denna’, förklarade herr Bergendahl med instämmande af flere kammarledamöter.

Herr Widén erinrade, att äfven åtskilliga Konungens befallningshafvande

hade yttrat sig mot den föreslagna bestämmelsen, och herr Widén trodde,

att anledning ej funnes att intaga en sådan nyhet i lagen. Och här vore

ej fråga om atit frigifva utskänkning af svagdricka, utan af Öl, hvarjämte,

då svagdricksutskänkningen frigåfves, behofvet åt en sådan bestämmelse

som den åsyftade vore ringa. Herr Widén trodde vidare, att det läge en

stor fara i förslaget och att särskildt de, som ha med ordningsmakten

att göra, skulle betacka sig för detsamma. Herr Widén framhöll ock,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 39. 3

att de, som inackorderade sig pr vecka, ofta komina att gå sin väg efter

första dagen

Alla de sålunda från skilda håll framförda farhågorna ha i rikligt

mått besannats. Bestämmelserna om eget hem’ och ''slutet bord’ öfverträdas

ofta så, att däraf skapas verkliga restaurationer, där Öl utskänkes

ej blott åt ''inackorderade’, utan ock åt snart sagdt hvem som helst och

där ackordsuppgörelsen för en vecka blifver en bestämmelse endast på

papperet. Ej alltför sällan sker ock ölutskänkningen äfven utan samband

med måltid, hvarigenom dessa egna hem’ blifva verkliga ölutskänkningsställen,

men i regel utan den nödvändiga kontroll sådana med tillstånd äro

underkastade. Den ordningsmakten medgifna rätten att kontrollera dessa

ölutskänkningsställen kan sällan med nödig effekt tillämpas. Är det i allmänhet

svårt att få bevisning i fråga om öfverträdelse af utskänkningslagarna,

så äro svårigheterna här mångdubblade. Först när utskänkningen

medför oordningar utanför lokalerna komma i regel oegentligheterna till

ordningsmaktens kännedom. Och ej så sällan uppstå dylika utskänkningsställen

på platser, där ingen ordningsmakt finnes nära till hands. Söka

de kommunala myndigheterna ingripa och lyckas med ordningsmaktens tillhjälp

få förbud för innehafvaren af en sådan utskänkningslokal att fortsätta

rörelsen, så anställes blott en tjänstflicka, som förestår inackorderingen, och

olagligheterna fortsätta.

Det finns synbarligen ingen annan utväg att undgå dessa oegentligheter

än att i detta fall återgå till de bestämmelser, som voro gällande

före 1 januari 1906, eller att äfven sådan utskänkning af Öl, hvarom här

är fråga, göres beroende af de kommunala myndigheternas medgifvande.

Dessa, som alltid äga nödig person- och lokalkännedom och kunna bedöma

behofvet af sådan utskänkning, skola helt visst icke, där sådant behof

verkligen förefinnes och mot person eller lokal ingen befogad anmärkning

kan göras, vägra sitt medgifvande.»

6 § 3 mom. i gällande förordning angående försäljning af vin och Öl

den 9 juni 1905 gifver den, som i sitt hem emot betalning mottager

gäster till bespisning vid slutet bord, rätt att, därest aftal om bespisning

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande Nr 39.

träffats för en tid af minst en vecka, utan särskild! tillstånd till gästerna

vid deras måltider utskänka Öl.

Någon motsvarighet till denna bestämmelse fanns icke i förutvarande

lagstiftning. Införandet af ifrågavarande stadgande motiverades emellertid

därmed, att man ville lagfästa hvad som förut i praxis allmänt förekommit,

nämligen att personer, som i sina hem mottoge gäster till bespisning, skulle

hafva rätt att till dem servera Öl vid måltiderna, utan att därtill söka tillstånd

i vanlig ordning.

Såsom motionärerna framhållit, uttalades vid tillkomsten af denna bestämmelse

betänkligheter mot densamma. Så framhölls, att uttrycken »hem»

och »slutet bord» i detta sammanhang vore synnerligen tänjbara begrepp,

som lämnade rum för olika tolkningar, samt att äfven den uppställda fordran

på ingånget aftal om bespisning för eu tid af minst en vecka vore

lätt att kringgå. Af nämnda skäl kunde icke heller den i 29 § 2 mom.

af berörda förordning Konungens befallningshafvande medgifna rätt att i

vissa fall meddela förbud mot fortsättande af utskänkningsrörelse, som bedrefves

på grund af 6 § 3 mom., blifva af någon egentlig effektivitet.

Motionärerna framhålla nn, att de farhågor, som sålunda uttalades vid

lagens antagande, besannats, samt att erfarenheten visat, att under skydd

af ifrågavarande lagrum oegentligheter ofta förekommit, hvilka med äldie

lagstiftning kunde beifras. På grund häraf hemställes, att bestämmelsen

i fråga måtte utgå ur lagen.

Det synes äfven utskottet, att här ifrågavarande stadgande lämnar

rum för åtskilliga anmärkningar. Och då vunnen erfarenhet ådagalagt,

att förevarande rätt till utskänkning af vin och Öl i åtskilliga fall

visat sig leda till missbruk och oordningar, finner utskottet fullt motiveradt,

att medel sökas för rådande af bot härå. Det synes emellertid kunna

befaras, att ett borttagande utan vidare ur lagstiftningen af ifrågavarande

stadgande skulle kunna föranleda till en kränkning af det lojala

intresset att utskänka ifrågavarande drycker till gäster, som i enskildt hem

mottagas till bespisning, hvilket här onekligen förefinnes. Utskottet håller

därför före, att en undersökning bör ske för åstadkommande af sådan ändring

i lagstiftningen, att, utan att nämnda intresse trädes för nära, större

säkerhet beredes mot missbruk af densamma. Möjligen skulle för

sådant ändamål vara eu utväg att, såsom föreslogs i en år 1905 vid

stadgandets tillkomst inom Eiksdagen väckt motion, föreskrift meddelades

om anmälningsskyldighet i någon form till vederbörande myndighet såsom

villkor för ifrågavarande rätt. Huruvida detta eller något annat medel i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 39. 5

omförmälda hänseende skulle vara det lämpligaste, lär endast framgå af

en blifvande utredning.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med anledning af förevarande motion,

måtte i skrifvelse till Kung! Maj:t anhålla, att Kung!

Maj:t täcktes låta utreda, i hvad mån ändring bör ske

i 6 § 3 mom. i förordningen angående försäljning af

vin och Öl den 9 juni 1905 samt för Riksdagen framlägga

det förslag, hvartill en dylik utredning kan föranleda.

Stockholm den 26 april 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERYST TRYGGER,

Reservation

af herrar Trygger, Gustaf Andersson, Håkansm och Stendahl.

Herrar Ridderbjelke och Ersson hafva anhållit få antecknadt, att de

icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 7 Sami. 1 Afd. 37 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.