Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 12 § lagen angående äganderätt till skrift den 10 augusti 1877.

1910-05-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1910:45, Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 12 § lagen angående äganderätt till skrift den 10 augusti 1877.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 45.

1

Nr 45.

Ankom till Riksdagens kansli den 6 maj 1910 kl. 4 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 12 § lagen

angående äganderätt till skrift den 10 augusti 1877.

I eu inom Andra kammaren vackt, till lagutskottet hänvisad motion

nr 40, har herr P. Zimdahl hemställt,

att Riksdagen må besluta följande tillägg till § 12 i lagen angående

äganderätt till skrift den 10 augusti 1877:

. »Likaså må, om förbehåll mot eftertryck blifvit på liknande sätt

gjordt, ur skrift, hvars enda eller hufvudsakliga ändamål är att tillhandagå

allmänheten med upplysningar af visst slag, utdrag innefattande

dylika upplysningar ej införas i annan liknande skrift.»

Till stöd härför har motionären anfört följande:

»Lagen om äganderätt till skrift den 10 augusti 1877 afser enligt

dåvarande justitieministerns anförande till statsrådsprotokollet att närmare

bestämma det skydd, som bör tillkomma den som utfört visst slag af

andligt arbete. Han förklarade vidare, att eftertryck såsom brott vore

ett sådant återgifvande af annan skrift, att författarens uteslutande

nyttjanderätt därigenom lider eller kan lida, samt att lån eller utdrag

ur skrift endast i sådant fall borde tillåtas, att lånets omfång eller syftemål

ej gör intrång i omsättning af det arbete, hvarur lånet eller utdraget

skett.

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 7 Sami. 1 Afd. 43 Häft. (Nr 45.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande Nr 45.

Från ett dylikt långt gående skydd ansåg lian undantag dock böra

göras beträffande vanliga tidningsnotiser och därmed likartade tryckalster,

»enär dylika ej kunna anses såsom alster af någon sådan andlig verksamhet,

att de böra hänföras till skyddade skrifter.» Därför undantogs

i stort sedt den periodiska pressen från det skydd, som andra tryckalster

åtnjuta. I allmänhet torde ej heller något vara att häremot invända.

Yisserligen torde det kunna dragas i tvifvelsmål, huruvida ej det andliga

arbetet och ännu mera den kostnad, som kräfves för insamlandet af

notiser och nyheter, kan vara värd skydd, men då dylika meddelandens

egentliga värde torde ligga i den snabbhet, hvarmed allmänheten, får del

af dem, och då vidare spridning af tidningar ej ensamt och förmodligen

t. o. m. endast i mindre grad är beroende af nyheter af ifrågavarande

slag utan fastmera af en mängd andra omständigheter, så är den skada,

ägaren till en sådan skrift lider genom dylika eftertryck i allmänhet,

ej synnerligen stor.

Skulle förhållandet emellertid på grund af vissa periodiska skrifters

säregna beskaffenhet vara annorlunda, om skada och kanske stor skada

tillskyndas ägaren genom eftertryck, så föreligger tydligen all anledning

att taga under ompröfning, huruvida skyddet ej bör utsträckas äfven till

dylika skrifter. Om t. ex. en periodisk skrifts enda eller hufvudsakliga

uppgift är att lämna upplysningar af visst slag, samt dessa upplysningars

värde ej, eller åtminstone ej i öfvervägande grad, ligger i den

snabbhet, hvarmed de publiceras, så innebär tydligen ett eftertryck af

dylik skrift, i all synnerhet om det regelbundet sker af annan periodisk

skrift med liknande syfte, ett mycket stort intrång i den aftryckta skriftens

omsättning. Såsom exempel på skrifter af dylik art kan omnämnas

Justitia, Stockholms Handelstidning m. fl.

Insamlandet och ordnandet af upplysningarna kräfva gifvetvis både

arbete och kostnad. Den eftertryckande skriften finner detta arbete

undangjordt, och dess kostnader blifva tydligen minskade, i följd hvaraf

densamma genom billigare pris ännu mera kan försvåra och förminska

den aftryckta skriftens spridning.

Ett dylikt förfarande strider tydligen mot syftet och andemeningen

i 1877 års lag. På grund af den lydelse § 12 erhållit, torde något lagligt

skydd dock ej finnas mot detsamma. Då nu, enligt hvad jag har

mig bekant, eftertryck af nu omförmäldt slag är långt ifrån ovanligt,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 45.

3

förefinnes skäl för de lagstiftande myndigheterna att ingripa på så sätt,

att ett tillägg göres till § 12.

Yisserligen torde i många fall upplysningar af det slag, som här är

i fråga, stå hvem som helst till buds, hvadan det kan vara synnerligen

svårt att leda i bevisning, att den eftertryckande skriftens ägare ej

erhållit primäruppgifter utan tagit dem genom eftertryck, men denna

omständighet, som visserligen kan förorsaka svårigheter vid och inskränkningar

i lagens tillämpning, bör dock ej hindra, att skydd beredes i de

fall, där bevisning kan åvägabringas. Tillvaron af ett skydd i nu ifrågavaraude

afseende torde ock afskräcka mången från eftertryck äfven i de

fall, där svårigheter i bevisningshänseende kunna förefinnas.»

Gällande lag angående äganderätt till skrift har till ändamål att skydda

mot eftertryck sådana alster af själfständig andlig verksamhet, som i lagstiftningen

innefattats under begreppet »skrift». För denna lagstiftnings

ändamål lär det däremot i regel vara främmande att lägga hinder i vägen

för vidare spridande genom tryck af meddelade fakta, hvilka ej framstå

såsom resultat af sådan verksamhet.

Utan att närmare ingå på frågan, i hvad mån sådana slags skrifter,

periodiska eller icke, som de af motionären afsedda, redan enligt gällande

lagstiftning må anses skyddade mot eftertryck, vill utskottet emot motionärens

förslag framhålla, att det icke synes lämpligt, att för ett sä rskild t,

fall uppgifva lagens allmänna förutsättning för eftertryck, genom att, på

sätt motionären föreslår, såsom sådant rubricera hvarje ur viss skrift i

annan skrift gjordt sådant utdrag, som motionären afser. En dylik afvikelse

från eljest gällande regler synes ur principiell synpunkt desto

mer oegentlig som motionärens förslag endast gäller den periodiska pressen,

för hvilken särskilda i den af honom åsyftade paragrafen af nämnda

lag angifna lättnader ansetts böra stadgas i förhållande till eljest gällande

regler om eftertryck.

Begreppet »skrift, hvars enda eller hufvudsakliga ändamål är att

itllhandagå allmänheten med upplysningar af visst slag», är för öfrigt

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande Nr 45.

uppenbarligen alltför obestämdt för att kunna tilläggas den verkan, som

motionären därmed afser.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion ej måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

/

Stockholm den 6 maj 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.