Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap.

1910-05-10 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1910:48, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 48.

1

Nr 48.

Ank. till Riksd. kansli den 12 maj 1910 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af

hinderslöshet till äktenskap.

Genom en den 15 april 1910 dagtecknad proposition, nr 165, hvilken

af båda kamrarna hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande

af propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag,

innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap.

Med upphäfvande af 15 kap. 19 § kyrkolagen samt lagen den 14

oktober 1898, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet

till äktenskap, förordnas som följer:

Svensk man eller kvinna, som begär lysning till äktenskap, må

styrka sin ledighet att sådant ingå:

genom betyg af vederbörande präst eller församlingsföreståndare här

i riket eller af präst inom svensk församling utomlands;

eller, där så ej kan ske, antingen genom muntligt eller skriftligt

vittnesbörd af minst två svenska eller utländska personer, hvilkas trovärdighet

är känd för den präst, hos hvilken lysning begäres, eller vitsBih.

till Riksd. Prot. It) 10. 7 Sami. 1 Afd. 45. Höft. (Nr 48—49). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande Nr 48.

ordad af Konungens befallningshafvande, kronofogde, länsman, ledamot af

magistrat, präst i svensk församling eller svensk beskickning eller konsul,

eller genom intyg af präst inom utländskt kyrkosamfund, därest Konungen

förordnat att af dess prästerskap utfärdade intyg må här i riket gälla.

Huruledes styrkas skall, att intygsgifvare är präst inom utländskt

kyrkosamfund, hvarom nu sagts, därom bestämmer Konungen.

Kan sökanden ej på något af nu föreskrifna sätt styrka sin ledighet

till äktenskap, äge sökanden genom tillkännagifvande, som tre gånger införes

i allmänna tidningarna, kungöra sitt förehafvande, med fullständig

uppgift om sitt namn, sin ålder och sin födelseort samt om de orter, där

sökanden vistats, så ock med anvisning, hos hvilken församlings präst och

inom hvilken tid äktenskapshinder bör anmälas; och skall tiden för sådan

anmälan utgöra minst tre månader från det att tillkännagifvandet sista

gången införts. Har icke inom sålunda utsatt tid äktenskapshinder hos

prästen anmälts eller eljest blifvit för honom kunnigt, må lysning för sökanden

i vanlig ordning utfärdas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 september 1910; dock att i

fråga om kungörelse, som före nämnda dag i allmänna tidningarna införes,

hittills gällande föreskrifter skola lända till efterrättelse.

Utskottets Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande propo
yttrande.

gition, har föredragande departementschefen till det vid propositionen i

utdrag fogade statsrådsprotokollet den 22 oktober 1909 anfört följande:

»Inom justitiedepartementet föreligga för närvarande åtskilliga framställningar,

hvilka samtliga åsyfta vinnande af lättnad i de föreskrifter,

som nu gälla i fråga om huruledes personer, som vistats utrikes längre

eller kortare tid, skola här styrka sina äktenskaps- eller familjeförhållanden

för den tid. Sålunda har Riksdagen i skrifvelse den 4 april 1908 hemställt,

att Eders Kungi. Maj:t täcktes snarast möjligt vidtaga åtgärder för

införande af förenklade bestämmelser i fråga om anteckning i kyrkobok

rörande från utlandet återinflyttade svenskar, särskildt med afseende å deras

äktenskapsförhållanden. Öfver denna skrifvelse har utlåtande infordrats

från samtliga konsistorier. I underdånig skrifvelse den 11 september 1908

har Stockholms stads konsistorium hemställt, att Eders Kung!. Maj:t täcktes

låta utarbeta och stadfästa behöflig^ ändringar i förordningen den 8 juli

1904, huru utländsk undersåte, som vill träda i äktenskap inför svensk

myndighet, må styrka, att hinder mot det äktenskaps afslutande ej är för

handen. Jämväl Hans Excellens herr ministern för utrikes ärendena har i

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande Nr 48.

skrivelser den 1 mars och 26 maj 1909 fäst min uppmärksamhet på

behöfligheten af vissa ändringar i nyssnämnda förordning.

Samtliga, dessa framställningar äro tvifvelsutan värda synnerligt beaktande,

särskild! i hvad de gå ut på undanröjande af svårigheter, som

mota återinvandrande amerikanare och i viss mån kunna tänkas bidraga

att motverka intresset för återinvändring till Sverige. Jag har därför låtit

inom justitiedepartementet påbörja en utredning af de sålunda väckta frågorna

i syfte att, så snart förhållandena det medgifva, framlägga förslag

till behöflig» lagändringar i ämnet.

Emellertid anser jag mig böra redan nu påkalla Eders Kungl. Maj:ts

uppmärksamhet för eu viss del af ämnet. Bland de lagändringar, som

skulle föranledas af ett bifall till de af Riksdagen i dess förenämnda skrifvelse

uttalade önskemål, ingår nämligen äfven en ändring af gällande

bestämmelser om sättet för styrkande af svenska undersåtars hinderslöshet,

n vilka bestämmelser återfinnas i 15 kap. 19 § kyrkolagen samt lagen, innefattande

vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap,

den 14 oktober 1898. Förslag till nödiga lagändringar härutinnan måste

underställas kyrkomötets pröfning, och har det därför funnits högeligen

önskvärd! att söka till det under innevarande höst sammanträdande kyrkomötet

inkomma med förslag i detta hänseende.

I berörda skrifvelse har Riksdagen framhållit, att tillämpningen af

bestämmelserna angående sättet för styrkande af hinderslöshet och om anteckning

i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap i regel vållar stora svårigheter,

beroende därpå att de intyg från utländsk myndighet, med hvilka

vederbörande immigranter hafva att hos pastor i den svenska församling,

dit de inflytta, styrka ingånget äktenskap eller hinderslöshet till äktenskap,

i de flesta fall saknas och icke kunna af immigranten utan betydande kostnader,

tidsutdräkt och besvär anskaffas. Vederbörande pastor vore då, i

fall sådana intyg saknas, förhindrad att i kyrkoboken anteckna äktenskapet

såsom giltigt eller att annorledes än efter iakttagande af lagstadgade formaliteter

utfärda lysning till äktenskap. Enahanda blefve förhållandet, då

från utlandet medförda intyg vore i ett eller annat afseende ofullständiga.

I sådant fall torde dock mången gång, då pastor känner sig öfvertygad

om. det bristfälliga bevisets trovärdighet, detsamma godtagas såsom fullt

bevis angående däri angifna omständigheter. Likaså torde stundom bestämmelsen

i 15 kap. 19 § kyrkolagen om vittesmål angående hinderslöshet

till äktenskap af »tillstädesvarande, vissa och trovärdiga män» tolkas

så, att densamma finge gälla äfven om skriftliga intyg från i utlandet

boende vittnen. Någon enhetlig praxis i dessa afseenden torde emellertid

icke förefinnas. Det syntes Riksdagen, att förenklade former kunde införas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande Nr 48.

för sättet att hos pastor i den svenska församling, dit inflyttningen sker,

styrka verkligheten och lagligheten af utomlands ingånget äktenskap äfvensom

hinderslöshet till äktenskap. I all synnerhet torde en förenkling

kunna åstadkommas i det fall, då vederbörande under sin vistelse utomlands

varit medlem af församling, tillhörande ett fast organiseradt kyrkosamfund,

sådant som t. ex. Augustanasynoden i Norra Amerika. De vägar,

på hvilka en lättnad i ifrågavarande afseenden skulle kunna beredas och

en återinvandring i sin mån främjas, funne Riksdagen ej utan en närmare

utredning kunna definitivt angifvas.

Riksdagen ansåge emellertid — särskild! med tanke på underlättandet

af återinvandringen från Norra Amerika — att i ett stort antal fall

åsyftadt resultat skulle ernås, därest föreskrifter kunde meddelas,

att betyg, uthärdad! af vederbörande pastor, tillhörande kyrkosamfund,

som efter pröfning befunnits äga i detta afseende betryggande, ordnade

kyrkliga förhållanden, affattadt enligt fastställdt formulär och försedt

med vederbörande församlings sigill, tillerkännes full giltighet i Sverige

utan vidare attestering;

att, där hinderslöshet till äktenskap skall styrkas genom »vissa och

trovärdiga» mäns vittnesmål, detta under erforderliga garantier (intyg af

konsul angående vittnenas trovärdighet e. d.) må kunna ske äfven genom

personer, boende å den ort i utlandet, där den återinvandrade vistats;

samt att, där för styrkande af hinderslösheten tillkännagifvande i

allmänna tidningarna äger rum — med upphäfvande af bestämmelsen i

lagen den 14 oktober 1848 om sex månaders anmälningstid i fråga om

dem, som vistats utom Sverige, Norge, Danmark eller Finland tiden

för alla fall bestämmes till tre månader.

De öfver Riksdagens skrifvelse hörda myndigheterna hafva i det

väsentliga tillstyrkt bifall till de af Riksdagen föreslagna åtgärderna. Ett

domkapitel har dock afstyrkt förslaget om att tillerkänna giltighet åt betyg,

utfärdade af pastorer inom utländska kyrkosamfund; och hafva flera

domkapitel uttalat vissa erinringar i fråga om detaljer af de föreslagna

bestämmelserna.

I likhet med de hörda myndigheterna anser jag Riksdagens förslag

till nya bestämmelser lämpligen böra läggas till grund för de lagändringar,

som synas behöfliga för tillgodoseende af ifrågakomna syftet. Detta Riksdagens

förslag bygger nu på gällande regler. Det kunde måhända då anses

lämpligt att först underkasta dessa regler en närmare granskning och eventuellt

nu upptaga frågan om en mera genomgripande revision af desamma.

Sistnämnda fråga står emellertid i sådant samband med frågan om omarbetning

af andra bestämmelser rörande äktenskaps ingående, särskildt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 48. 5

bestämmelserna om lysning, att dessa frågor gifvetvis böra i ett sammanhang

bringas till lösning och alltså lämpligen böra upptagas först vid eu

allmän revision af giftermålsbalken. Innan ett fullständigt förslag till

giftermålsbalk kan tänkas blifva upphöjdt till lag, torde dock dröja åtskilliga

år, och att intilldess låta anstå med frågan om afhjälpande af nu

ifrågakomma missförhållanden har synts mig ej vara tillrådligt, utan har

jag ansett denna fråga böra redan nu provisoriskt lösas i de af Riksdagen

antydda riktningar.

Hvad då först angår utsträckningen af rätten att styrka hinderslöshet

genom »vissa och trovärdiga» mäns vittnesmål, så torde, såsom redan i

Riksdagens skrifvelse framhålles, ett godtagande af skriftligen afgifna intyg

endast innebära lagfästande af en ganska utbredd praxis, och synas

näppeligen tillräckliga skäl föreligga att underkänna sådana intyg allenast

på den grund att de utfärdats af utlänningar eller personer, boende på

utrikes ort. Tydligt är emellertid att i fall intygsgifvarna äro boende

utom den församling, där lysning skall ske, deras trovärdighet sällan kan

vara af vederbörande pastor känd. Det måste därför fordras, att deras

trovärdighet styrkts på något tillförlitligt sätt. Ett öfverlämnande åt

prästen att afgöra, när så skall anses hafva skett, skulle å honom lägga en

granskningsplikt, som ofta blefve synnerligen svår att fullgöra. Det synes

därför lämpligen böra stadgas, att intygsgifvarnas trovärdighet skall vara

bestyrkt af svensk myndighet och sålunda hvad angår personer i utlandet

af svensk beskickning eller konsul. Beträffande själfva intygens närmare

beskaffenhet eller innehåll torde ej några regler kunna fastslås, utan bör

det tillkomma vederbörande präst att pröfva verkan af företedt intyg.

1 fråga om förslaget angående inskränkning till tre månader af den

tid efter kungörelses införande i allmänna tidningar, inom hvilken anmälan

om äktenskapshinder skall ske angående person, som vistats utom Sverige,

Norge, Danmark eller Finland, har jag ställt mig i viss mån tveksam, helst

denna tid så nyss som genom lagen den 14 oktober 1898 nedsatts från

ett år till sex månader. Men då onekligen i följd af den allt tätare internationella

samfärdseln för de flesta fall den föreslagna tiden af tre månader

synes tillräcklig, och förslaget i denna del förordats af samtliga i ärendet

hörda myndigheter med undantag af ett domkapitel, som ansett tiden för

ifrågakomna fall böra bestämmas till fyra månader, anser jag mig icke böra

underlåta att tillstyrka den föreslagna nedsättningen af anmälningstiden.

Beträffande slutligen förslaget att förläna giltighet i ifrågavarande

hänseende åt betyg, utfärdadt af pastor inom utländskt kyrkosamfund,

synes detsamma innebära synnerligen stora praktiska fördelar. Ett intyg

af detta slag erbjuder tydligen större garanti för att hinderslöshet i verk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande Nr 48.

ligheten föreligger än hvad exempelvis genom förfarandet med kungörelse

i allmänna tidningarna kan vinnas. Att afgöra hvilka kyrkosamfund äga

på så betryggande sätt ordnade kyrkliga förhållanden, att af deras prästerskap

utfärdade betyg må äga giltighet här i riket, synes emellertid böra

vara förbehållet åt Konungen, som då också blir i tillfälle att gifva nödiga

föreskrifter angående beskaffenheten af de betyg, som skola kunna här

godkännas. I sitt ofvanberörda förslag har Riksdagen uttalat den mening,

att intyg, hvarom nu nämnts, borde kunna gälla utan vidare attestering.

Detta synes mig näppeligen riktigt. Den präst här i riket, inför hvilken

dylikt intyg företes, saknar praktiskt taget möjlighet att kontrollera, huruvida

den, som utfärdat intyget, verkligen är präst inom angifna kyrkosamfundet.

Att intyget är försedt med vederbörande församlings sigill

torde ej innebära tillräcklig säkerhet i detta afseende. Emellertid synes

man kunna nöja sig med en attestering exempelvis af vederbörande kyrkosamfunds

föreståndare eller på annat sätt, som ej innebär synnerligt besvär.

Att i lagen fastslås dessa sätt finner jag ej lämpligt, utan torde Konungen

i samband med förordnande om att intyg af präst inom visst kyrkosamfund

skall här i riket äga giltighet tillika böra äga förordna, huruledes

styrkas skall, att den som utfärdat sådant intyg är präst inom

samfundet.

De nya stadganden, hvilka i enlighet med hvad jag nu anfört böra

gifvas, afse i likhet med lagen den 14 oktober 1908 allenast hinderslöshet

i de hänseenden, som i svenska prästbevis åsyftas med uttrycket »till

äktenskap ledig», och sålunda icke frihet från sådana äktenskapshinder

som skyldskap, bristande afvittring eller dylikt. Detta synes böra i lagtexten

uttryckligen angifvas. Vid sådant förhållande torde ock lämpligast

vara, att de nya lagstadgandena lämna uttömmande regler, huru ledighet

till äktenskap må styrkas, och alltså affatta^ såsom särskild lag, hvarigenom

dels ändring göres i 15 kap. 19 § kyrkolagen och dels lagen den

14 oktober 1898 upphäfves. I öfverensstämmelse härmed har jag låtit

inom justitiedepartementet upprätta förslag till ny lag, innefattande vissa

bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap.»

På sätt framgår af det vid propositionen fogade utdraget af i lagrådet

fördt protokoll, här lagrådet gjort vissa erinringar mot det till lagrådet

remitterade förslaget, hvilka i det i propositionen innefattade förslaget

vunnit beaktande.

Såsom äfven framgår af propositionen, har förslaget blifvit af kyrkomötet

godkändt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 48. 7

Utskottet bär vid granskning af lagförslaget icke funnit anledning

att mot detsamma framställa någon erinran och får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition måtte

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 maj 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1910:127 Riksdagens Skrifvelse Nr 127 a1 i texten