Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande Nr 5

1910-02-04 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1910:5, Lagutskottets Utlåtande Nr 5

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till Riksdagens kansli den 11 febr. 1910 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af verkställd granskning af justitieombudsmannens

ämbetsförvaltning.

För den enligt 42 § 2 mom. riksdagsordningen lagutskottet åliggande

granskning rörande förvaltningen af justitieombudsmansämbetet

hafva båda kamrarna till utskottet hänvisat justitieombudsmannens vid

innevarande riksdag afgifna ämbetsberättelse.

För samma ändamål liar utskottet från justitieombudsmansexpeditionen

mottagit ej mindre de diarier, livilka under tiden från senaste

riksdags början till början af innevarande riksdag förts i ofvannämnda

expedition samt under justitieombudsmannens ämbetsresor, än äfven

expeditionens registratur för berörda tid. Dessutom hafva på särskild

begäran handlingarna rörande åtskilliga af justitieombudsmannen handlagda

ärenden hållits utskottet till hända.

Öfver den numera fullbordade granskningen af ofvan angifna

handlingar får utskottet härmed afgifva utlåtande.

I äinbetsberättelsen, hvilken afser förvaltningen af ämbetet under

nästlidet år, lämnas till en början enligt vanlig ordning en redogörelse

för sådana mot ämbets- eller tjänstemän för fel eller försummelse i

ämbete eller tjänst anställda åtal, som under år 1909 blifvit slutligen

afgärda eller åtminstone i en instans pröfvade.

Sedan justitieombudsmannen härefter omnämnt trettiotvå ärenden

som föranledt annan åtgärd än åtal, redogör han i berättelsen för af

honom nedannämnda dagar år 1909 till Kungl. Maj:t afgifna framBih.

till Riksd. Pröt. 1910. 7 Sami. 5 Käft. (Nr 5.) '' i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande Nr 5.

ställningar i följande ämnen, nämligen: den 2 januari angående ändring

af bestämmelserna om rätt för domstol att förklara någon ovärdig att

fora andras talan inför rätta; den 4 januari om revision af allmänna

strafflagen; den 13 februari angående upphäfvande af gällande bestämmelser

om förord vid ämbetens och tjänsters tillsättande; den 1 mars

angående utspisningen vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö; den 2 mars

on? ändring af 6 § i lagen angående vård af enskildes skogar den 24

juli 1903; den 22 mars angående ändring af aktiebolagslagen i syfte

att förhindra obehörigt begagnande af annans firma; den 6 april angående

ändring af gällande bestämmelser om domboksrenovation; den 5 maj

angående förtydligande af bestämmelserna i 68 § strafflagen för krigsmakten;

den 24 maj om ändring uti instruktionen för rikets allmänna

kartverk den 7 april 1906; den 10 juni angående ordningen för återbekommande

af revisionsskilling; den 12 juni om ändring, i läkartaxan

den 31 oktober 1890; den 22 juni angående den tid, inom hvilken

krigsdomstol skall anställa rannsakning med häktad; den 25 juni angående

ordningen för så kallade deserta måls företagande till behandling i

högsta domstolen; den 9 augusti angående rösträtt vid bolagsstämma

m. m.; den 16 september angående förtydligande af tryckfrihetsförordningens

bestämmelser i syfte att bereda erforderligt skydd åt anonymitetsrätten;

den 30 september angående ändring af 36 § i förordningen

om krigsdomstolar och rättegången därstädes den 11 juni 1868, den 5

oktober angående skyndsammare behandling af lösdrifvare, som äro

eller antagas vara utlänningar; den 6 oktober angående stället för fängelsestraffs

verkställande; samt den 3 november angående ändring af gällande

bestämmelser om äktenskapsskillnad.

Härefter redogör justitieombudsmannen för den vidare behandlingen

af åtskilliga af honom''under åren 1905—1908 hos Kungl. Maj:t gjorda

framställningar, nämligen: angående laga verkan åt nöjdförklaring, som

af militärfånge afgifves inför vederbörande befälhafvare; dagtraktamente

och reseersättning åt ledamot i ägodelningsrätt och god. man vid landtmäteriförrättningar;

Norrlandsmålens handläggning af vissa divisioner i

Svea hofrätt; skyndsammare handläggning af tvister om ersättning på

grund af lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i

arbete in. m.; ändring af bestämmelserna i förordningen angående verkställighet,

i vissa fall, af straff, ådömdt genom icke laga kraft ägande

utslag, den 30 maj 1873; verkställighet af utslag i mål. om ersättning

på grund af lagen angående ersättning för skada till följd af .olycksfall

i arbete; justeringen vid hofrätterna; allmänna åklagare såsom tillsyningsman

vid kronohäkter brottmålsdomarbefattningarna och därmed förenade

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande Nr 5.

löneförmåner; revision af lagens bestämmelser om rättegångskostnadsersättning;

anordningen af fångtransporter; förbud emot användande i

firma af beteckningen »riks-» eller därmed jämförligt uttryck.

Justitieombudsmannen berör därefter under särskilda rubriker

frågorna om verkan af återkallelse af borgensutfästelse, innan borgensaftalet

slutits, om innebörden af uttrycket »allmän plats» i 102 § strafflagen

för krigsmakten, om växelacceptants skyldighet att gälda ränta,

om omfattningen af löftesmäns regressrätt, om skyldighet för skogsvårdsstyrelse,

på hvars begäran öfverexekutor meddelat skogsägare afverkningsförbud,

att, vid äfventyr att detsamma eljest upphör, inom 30

dagar efter det förbudet meddelades instämma skogsägaren till domstol,

om verkan däraf, att part, som vid viss påföljd fått sig förelagdt att

iakttaga inställelse angifven rättegångsdag å visst klockslag, uteblifver

vid upprop, om proprielöftesmans betalningsskyldighet för ett efter uppsägning

betalbart skuldebref samt om verkan däraf, att den, som framställt

jäf mot en i konkurs bevakad fordran, återkallar jäfvet vid rätten,

dit detsamma såsom tvistig^ hänskjutits.

I berättelsen har justitieombudsmannen afgifvit särskilda framställningar

till Riksdagen angående lag om husrannsakan samt om lagstiftning

rörande grunderna för och förfarandet vid utvisning ur riket af

utlänningar m. m. Öfver dessa framställningar kommer utskottet att

under Riksdagens lopp afgifva utlåtanden.

Med afseende å det af 1907 års Riksdag justitieombudsmannen

meddelade uppdrag att låta utarbeta och till trycket befordra en utförlig

historik öfver justitieombudsmansämbetets förvaltning under det första

seklet af detta ämbetes tillvaro anmäler justitieombudsmannen, att utsikterna

att inom ursprungligen beräknad tid få till stånd en historik

af afsedd omfattning numera af uppgifven anledning äro ringa eller inga.

Enligt hvad i berättelsen omförmäles hafva justitieombudsmannens

ämbetsresor under året omfattat Västmanlands län, Ångermanland samt

delar af Södermanland, Värmland och Halland. Under dessa resor hafva

besökts länsstyrelser, domkapitel äfvensom rådstufvurätter och häradshöfdingar

tillika med länsfängelser samt krono-, stads- och häradshäkten.

Krigsrätternas protokoll hafva äfven varit föremål för granskning, hvarjämte

uppmärksamhet ägnats åt domstolarnas arkiv. I afseende å hvad

under resorna förekommit hänvisar justitieombudsmannen till de förda

resediarierna.

Öfver de under år 1909 handlagda klagomål och anställda åtal

meddelas i ämbetsberättelsen följande öfversikt:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande Nr 5.

Vid 1909 års början voro af förut inkomna klagomål fortfarande

under handläggning ....................................................................................... 29

Under året hafva inkommit klagoskrifter till ett antal af ...... 809

Summa 338

Af dessa ärenden hafva

såsom återkallade afskrifvits ...................................................................... 3

till annan myndighet öfverlämnats ............................................................ 6

efter vederbörandes hörande fått förfalla ............................................... 77

„ annorledes verkställd utredning afskrifvits ............................... 10

utan åtgärd afskrifvits .................................................................................. 172

till åtal hänvisats ........................................................................................... 13

föranledt annan åtgärd än åtal ................................................................. 29

vid årets slut varit hvilande i afbidan på förklaring eller påminnelser 12

vid årets slut varit på pröfning beroende ............................................. 16

Summa 338

Under år 1909 hafva 20 åtal mot ämbets- och tjänstemän anställts,

nämligen:

på grund af förd klagan ............................................................................. 13

„ „ „ anmärkning vid ämbetsresa ............................................... 1

af annan anledning .......................................................................................6

Summa 20

Berättelsen upptager meddelande därom, att sedan början af senaste

lagtima riksmöte någon förklaring af lag, i den ordning 19 § regeringsformen

bestämmer, icke blifvit af Kungl. Maj:t meddelad. I en vid

berättelsen fogad bilaga lämnas uppgifter från samtliga departementen

rörande de åtgärder, som blifvit under år 1909 vidtagna i anledning af

Riksdagens till Kungl. Maj:t aflåtna skrivelser. Berörda bilaga innehåller

därjämte en tabell öfver de skrivelser Riksdagen år 1909 till

Kungl. Maj:t aflåtit.

Vid den granskning af justitieombudsmannens ämbetsförvaltning,

som lagutskottet sålunda grundlagsenligt förehaft, har någon anledning

till anmärkning icke förekommit, hvilket utskottet härmed för Riksdagen

anmäler.

Stockholm den 4 februari 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 5.

Reservation

af herr Lindhagen, som anfört:

r justitieombudsmannens diarium inhämtas, att storstrejkskommittén

i Norrköping i skrifvelse den 30 augusti 1909 hos ombudsmannen

anmält stadens polismästare för laga åtgärders vidtagande med

anledning af nedannämnda förfarande.

Inne i portgången till Folkets hus i Norrköping samt på väggen

a ett uthus, inne på gården hade under den stora arbetskonflikten år

1909 af strejkkommittén anslagits en del listor, på hvilka under rubriken

»de som svikit» upptagits en förteckning på eu del personer med angifvande

af deras arbetsställen och i ett flertal fall äfven deras adresser.

Dessa anslag blefvo på polismästarens order nedtagna af detektivkonstaplar.

I å de allmänt begagnade anslagstaflorna ute i sjkifva staden, hade

anslagits af strejkkommittén dels en uppmaning ifrån »styrelserna» till

textilarbetarna att icke falla undan för arbetsgifvarnes hot om afsked,

hvarigenom de försökte skrämma arbetarne tillbaka och därmed splittra

de hittills enigt uppträdande massorna utan hålla ut så länge striden

varade, besöka storstrejksmötena, taga del af ställningen och kämpa

som kamrater. I detta upprop fanns äfven inflikadt förmaningen: »betänken

eder blif aldrig strejkbrytare», med tillagd erinran att »enhvar,

som nu återgår till arbetet af sina kamrater och alla rättänkande samhällsmedlemmar

betraktas som förrädare och får för sin judasgärning

en föriädares lön, bittert förakt åt alla». Vidare hade å samma anslagstaflor

. ute i staden anslagits en resolution antagen vid storstrejksmöte

med i sak väsentligen enahanda innehåll som det sist nämnda uppropet.

Dessa plakat blefvo också på polismästarens order nedrifna.

I afgifyen förklaring anförde polismästaren hufvudsakligen följande.

Då en del i storstrejken deltagande började återgå till arbetet samlade

sig strejkande i massor framför arbetsplatserna till s. k. demonstrationer.

Sedan dessa genom myndigheternas ingripande upphört, uppsattes

de ofvannämnda listorna i portgången och in på gården i Folkets

hus samt gjordes förenämnda anslag å anslagstaflorna ute i staden.

Snart inkommo en mängd klagomål, öfver att personer upptagna å berörda

listor trakasserades. Sedan polismästaren gjort sig underrättad,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande Nr 5.

att dessa klagomål voro befogade och att många af dem, som börjat

arbeta, ånyo upphört med anledning- af berörda trakasserier, tillkallade

polismästaren den 28 augusti en medlem i strejkkommittén och hemställde

till honom att ombesörja anslagens borttagande. Denne sade

sig vilja lämna besked senare på dagen efter att ha hört öfriga medlemmar

af strejkkommittén. Då emellertid sedermera meddelades att

svar ej kunde motses förr än följande dag på kvällen, lät polismästaren

nedtaga anslagen såväl i Folkets hus som ute i staden. I fråga om

dessa åtgärders befogenhet framhöll polismästaren, att något anslag

icke nedtagits inne i lokalerna eller förstugorna till 1 olkets hus, utan

endast i inkörsporten och å uthusväggen midt emot porten. Portarne hade

stått uppslagna hela dagarne, så att hvem som hälst kunnat få taga del

af anslagen. Äfven om området möjligen icke skulle kunna betraktas

såsom allmän plats i lagens mening, var det dock ett område, dit allmänheten

hade obehindradt tillträde. Att de här anslagna listorna inneburo

och äfven voro afsedda att innebära en kränkning och ett hot mot de

utpekade torde få anses ställdt utom allt tvifvel och hade för öfrigt af

erfarenhet bestyrkts. Hvad anginge anslagen i staden syntes dessa innehålla

ett så bestämdt och tydligt hot, att något bevis därför knappast

torde kunna anses erforderligt. Slutligen betonade polismästaren, att

enligt meddelande från befallningshafvande regeringen särskild^; framhållit

sin önskan att under nu rådande förvecklingar »allt gjordes för att upprätthålla

medborgarnes fordran på frihet till arbete». Visserligen vore

det uppenbart, fortsatte polismästaren, att detta icke finge anses innefatta

något bemyndigande för eller någon uppmaning till polismyndigheten

att med andra än lagliga medel söka skydda arbetsvilliga i deras

arbete, men det lärer å andra sidan fä betraktas som eu bestämd erinran

till vederbörande om deras plikt att, där så kunde erfordras, begagna

alla de medel och utvägar, som lag och författningar medgifva, för att

bringa nödigt skydd åt alla, som önskade arbeta.

Strejkkommitterade afgåfvo påminnelser hos ombudsmannen. De

vidhöllo sin redan i angifvelsen afgifna förklaring, att de ifrågavarande

listorna anslagits för att tjäna till vägledning att vid det å gården till

Folkets hus dagligen utdelade understödet till 2,000 å 3,000 personer,

icke äfven personer, som hade arbete, erhöllo understöd. Listorna hade

också endast anslagits inne i berörda byggnad samt där blott i portgången

och inne på gården. I porten till huset finnas dörrar, som alltid

tillåsas nattetid. Portgången och gården voro i detta hus lika litet

som i andra icke att betrakta som offentlig plats. Polismästarens antydan

om ett visst samband mellan de omförmälda demonstrationerna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande Liv 5.

och anslaget af listorna vore fullständigt oriktigt. Strejkkommittén

dåde för öfrigt aldrig uppmanat till någon som helst demonstration,

och medlemmar i kommittén hade vid alla tillgängliga tillfällen offentligt

som enskildt uppmanat allmänheten och de strejkande att noga

ställa sig polismyndighetens föreskrifter till efterrättelse. Huruvida

trakasserier förekommit mot så kallade arbetsvilliga vore kommittén

icke bekant, men hade sådant förekommit, kunde kommittén med bestämdhet

säga, att det icke skett på uppmaning af kommittén. För

öfrigt förtjänade det erinras, att, kommittén veterligt, under hela storstrejken

och därefter icke i Norrköping förekommit ett enda så kalladt

Akarpsmål, hvilket torde bevisa, att polismästarens framställning, i hvad

den rör trakasserier mot arbetsvilliga, vore öfverdrifven. Intet förbud

existerade i Norrköping att å därför uppsatta anslagstaflor bringa tillkännagifvanden

till allmänheten, och då detta vore tillåtet för andra,

borde det äfven vara tillåtet för kommittén.

Enligt anteckning i justitieombudsmannens diarier resolverade

ombudsmannen den 9 december 1909, att med afseende å hvad i förklaringen

anförts fann lian, att polismästaren icke skäligen kunde anses

ha gjort sig skyldig till tjänstefel, i följd hvaraf klagoskriften ej

föranledde vidare åtgärd.

Af de ordalag, hvari justitieombudsmannen för detta fall klädt

sitt beslut, kan med stor sannolikhet dragas den slutsatsen, att han icke

helt gillat förfarandet i och för sig, men ansett att åtal för tjänstefel

ej kunnat anställas. Samma slutsats ungefär, hvartill domstolarné kommit

i två af de tre uti ombudsmannens berättelse återgifna åtal, som af honom

anställts för obehörigt ingrepp i församlings- och föreningsfriheten. I

ett af dessa fall dömdes en polismästare af hofrätt till 25 kronors böter

(en ledamot i rätten ansåg åtalade förfarandet sakna stöd af lag, men

ej böla föranleda ansvar för tjänstefel). I ett annat fall blef en kronofogde,

som af häradsrätt dömts till 15 kronors böter, af hofrätten förklarad

ha felaktigt förfarit, men icke så, att ansvar därför borde äga

rum (två ledamöter frikände alldeles, och en ledamot fastställde häradsrättens

utslag). I ett tredje fall blef en regementsöfverste af krigshofrätten

enligt de militära ledamöternas sammanstämmande mening förklarad

icke hafva gjort sig skyldig till tjänstefel genom förbud för underofficerare

att tillhöra Sveriges underofficersförbund (rättens civila ledamot

förklarade öfversten ha förfarit felaktigt i sitt ämbete, men icke så,

att förfarandet borde föranleda ansvar).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande Nr 5.

Man kan visserligen förstå en sådan uppfattning från justiteombudsmannens

sida. Med hänsyn till den mildhet, hvarmed tjänstefel,

särskildt när de riktas mot folkliga åskådningar och rörelser af myndigheterna,

bedömas i motsats till den stränghet, som öfvas mot arbetareklassen

och vid beifrandet af åsiktförbrytelser, hade säkerligen ett åtal

i detta fall vid domstol affärdats på samma sätt, som skett med de

två sistnämnda. Och såsom jag äfven vid ett tidigare tillfälle framhållit,

är det förklarligt, att en justitieombudsman vid afgörandet, om

åtal bör ske eller icke, anser sig böra räkna med domstolspraxis. Det

måste tillika medgifvas, att regeringens till polismästaren framförda

order åt de administrativa myndigheterna att icke sky några öfverkomliga

medel, utgör eu förmildrande omständighet vid bedömandet åt

denne senares handlingssätt. De ordalag, i hvilka polismästaren till sitt

fredande åberopar denna order, synas ock innefatta en förtäckt antydan

om att utan detta cirkulär skulle ett nedrifvande af anslagen åtminstone

inne uti Folkets hus uteblifvit.

Saken har emellertid i och för sig en sådan principiell betydelse

med oberäknelig räckvidd, att den ej får lämnas obeaktad.

Inom lagutskottet framhölls vid detta ärendes handläggning,^ att

polismyndighets rätt att ingripa på sätt som skett grundade sig på en

med vårt rättssystem införlifvad sedvanerätt, för hvilken gränsen ytterst

uppdrages af polismyndighetens omdöme om hvad den finner vara

ändamålsenligt i de särskilda fallen. Med en sådan uppfattning skulle

i det förevarande fallet konsekvensen blifva, att polisen kunnat och bort

nedtaga anslag af ifrågavarande beskaffenhet, äfven om de funnits uppsatta

inne i lokalerna till Folkets hus, en konsekvens, _ från hvilken

polismästaren i Norrköping dock synes tagit afstånd i sin förklaring,

men hvilken konsekvens inom lagutskottet däremot drogs och försvarades

af en framstående polisman från hufvudstaden. Det behöfver knappast

erinras om hvilken farlig lära detta är, att polismyndighet äger här i

landet efter sitt godtfinnande skapa sedvanerätt, för hvilken allmänheten

och domstolarne sedan skola böja sig.

Eu annan allvarlig sak, hvarpå det nu anmärkta fallet leder särskild

uppmärksamhet, är att under de sociala striderna myndigheterna i

stället för att med upplyst insikt om stridernas orsaker och mål stå

såsom oväldiga fredsmäklare, allt oftare framträda såsom kamplystna

hjälptrupper åt den ena parten, arbetsgifvarne. Det ligger i öppen dag hurusom

en mängd ingripanden hufvudsakligen blott äro ägnade att till förmån

för arbetsgifvarnes sak komma till lifs arbetarnes sammanhållning,

hvilket är deras enda och oundgängliga vapen i striden. Regeringens

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande Nr 5.

ofvannämnda cirkulär döljer som sagdt bakom masken företrädesvis ett

fältrop till myndigheterna i sistnämnda syfte. Att här efter måttet af

lag och rättvisa uppdrages en gräns mot vald och godtycke bör vara

en synnerligen viktig angelägenhet under nuvarande förhållanden.

Lämnande åsido de anslag som i förevarande fall uppsatts å

offentliga platser, där polisen ju anses ha större handlingsfrihet, bör

enligt min mening i fråga om de inom Folkets hus uppsatta anslagen,

om hvilka skriftväxlingen ock hufvudsakligen rört sig, uppställas den

elementära fordran, att de lagligen bort ovillkorligen lämnas i fred.

Uppsättandet har icke varit förbjudet än mindre straffbart enligt någon

gällande lag, och hvarken deras innehåll eller omständigheterna i öfrigt

borde med stöd af någon polismyndighetens själftagna sedvanerätt berättiga

polisen att intränga på detta arbetarnes privata område.

Utan att som sagdt vilja framställa något särskildt klander mot

justitieombudsmannens personliga ställning i förevarande fall har jag

på angifna skäl dock inom utskottet ansett åtal för nedrifvandet af

sistberörda anslag hafva bort anställas samt påyrkat, att utskottet måtte

frambära en sådan uppfattning till Riksdagen.»

2

Bih. till Riksd. Prat. 1910. 7 Sami.

5 Raft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.