Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter gårdfarihandlanden August Eriksson från Gransjö i Helgums socken.

1910-04-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1910:34, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter gårdfarihandlanden August Eriksson från Gransjö i Helgums socken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 34.

1

Nr 34.

Ankom till Riksdagens kansli den 12 april 1910 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande

af kronans rätt till danaarf efter gårdfarihandlanden

August Eriksson från Gransjö i Helgums

socken.

(3:e Afd.)

I eu till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande

behandling remitterad proposition (nr 49) af den 21 januari 1910 har

Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att medgifva,

att kronans rätt till danaarf efter gårdfarihandlanden August Eriksson

från Gransjö i Helgums socken af Västernorrlands län måtte, efter afdrag

af till kammaradvokatfiskalen utgående aktoratsprovision, efterskänkas

till förmån för Erikssons änka Brita Magdalena Eriksson, född Granlund.

Departementschefen har i detta ärende till förenämnda statsråds- Separtemenisprotokoll

anfört följande: yttrande.

»Gårdfarihandlanden August Eriksson från Gransjö i Helgums socken

af Västernorrlands län afled den 9 december 1905. Af instrumentet

öfver det efter honom den 3 september 1906 förrättade arfskifte framgår,

att han såsom stärbhusdelägare efterlämnat sin hustru Brita Magdalena

Eriksson, född Granlund, men icke några kända arfvingar; att

behållningen i boet efter afdrag af skulder uppgått till 11,801 kronor

57 öre; samt att däraf tillskiftats änkan i fördel af bo oskifto samt

giftorätt tillsammans 6,190 kronor 82 öre och okända arfvingar 5,610

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 26 Häft. (Nr 34.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande Nr 34.

kronor 75 öre. Beträffande sistnämnda arfsmedel förordnade Ramsele

tingslags häradsrätt, sedan vid rätten upplysts, att ingen som helst

upplysning kunnat vinnas, om Eriksson vid sin död efterlämnat någon

arfvinge, genom beslut den 1 juni 1908, att arfvet jämlikt stadgandet

i 15 kapitlet 6 § ärfdabalken skulle falla Konungen till.

I en till Kungl. Maj:t den 11 januari 1909 ingifven skrift har

hemmansägaren Lars Hakvin Hedström i Gransjö i egenskap af förmyndare

för änkan Eriksson i underdånighet gjort framställning om

efterskänkande af kronans rätt till ifrågavarande danaarf till förmån för

sökandens myndling.

Vid ansökningen hafva fogats, bland annat, prästbevis, utvisande

att änkan Eriksson är född den 9 oktober 1845, samt två af provinsialläkaren

O. A. Wallström utfärdade intyg, hvaraf inhämtas, att änkan

Eriksson under en tid af omkring 30 år lidit af motorisk förlamning i

hela kroppen, varit blind på båda ögonen och ej kunnat sköta sig själf,

ej ens föra maten till munnen, samt att, med hänsyn såväl till hennes

nuvarande befinnande som till den goda vård, hon åtnjöte, den möjligheten

icke vore utesluten, att hon kunde komma att lefva många år ännu.

Såsom stöd för ansökningen åberopar sökanden, bland annat, att

änkan Eriksson, som icke äger andra tillgångar än sin del i makarnas

bo, på grund af sitt kroppstillstånd måste beredas så omsorgsfull vård,

att kostnaderna därför betydligt öfverstiga afkastningen af hennes kapitaltillgång,

samt att det mellan makarna Eriksson varit på tal, att mannen

skulle upprätta testamente till hustruns förmån, men att så ej skett,

emedan makarna haft den föreställningen, att, då mannen icke hade

några arfvingar, hela kvarlåtenskapen skulle utan vidare tillfalla hustrun,

därest hon komme att öfverlefva mannen.

De i ansökningen lämnade uppgifter bestyrkas af domaren i orten

samt, i afgifvet underdånigt yttrande, af vederbörande kronofogde,

hvilken anfört följande:

Änkan Eriksson vore såsom blind och lam alldeles urståndsatt att

reda sig själf. Annan anhörig hade hon veterligen ej än sin före

äktenskapet med Eriksson födde son, skräddaren N. E. Vigren i Sollefteå,

och denne, som befunne sig i torftiga omständigheter och hade att

försörja hustru och två barn, af hvilka det ena vore mycket sjukligt,

kunde icke anses äga förmåga att taga vård om sin moder annat än

mot ersättning. Vid sådana förhållanden vore det uppenbart, att ränteinkomsten

af det kapital, änkan Eriksson vid arfskifte efter sin man

erhållit, icke räckte att täcka kostnaden för hennes underhåll, samt att

sjkifva kapitalet, som således måste anlitas, komme att, om änkan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 34.

3

Eriksson finge lefva, inom en icke aflägsen framtid vara helt förtärdt.

Möjligheten vore således icke långt borta, att änkan Eriksson kunde

komma att falla fattigvården till last. Men sådant vore med hänsyn

till de tillgångar, mannen lämnat efter sig, hårdt ej mindre för henne

än äfven för vederbörande fattigvårdssamhälle, helst denna hotande

eventualitet sannolikt icke kommit i fråga, i händelse makarna Eriksson

förstått risken med underlåtenhet att upprätta inbördes testamente.

På grund häraf och då beloppet af danaarfsmedel icke vore större än

att, i händelse änkan Eriksson finge dem till sitt förfogande, hon ändock

näppeligen kunde lefva af afkomsten af det sammanlagda kapital, hon

i så fall erhölle, tillstyrkte kronofogden bifall till den underdåniga ansökningen.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har i likhet med kommunalstämman

i Helgums socken tillstyrkt bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som på grund af nådig remiss

jämväl yttrat sig i ärendet, har meddelat, att ämbetet den 4 november

1908 mottagit behållna danaarfsmedel efter Eriksson, hvilka medel nu

innestode hos statskontoret och efter afdrag af till ämbetet utanordnad

aktoratsprovision uppginge till 5,372 kronor 6 öre.

Beträffande själfva ansökningen har ämbetet, under åberopande

af hvad kronofogden anfört, tillstyrkt, att nådig proposition måtte aflåtas

till Riksdagen i syfte, att kronans rätt till ifrågavarande danaarf

måtte efterskänkas till förmån för änkan Eriksson.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Majds ifrågavarande

proposition.

Stockholm den 12 april 1910.

På statsutskottets vägnar:

G. BILL1NG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1910:160 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter gårdfarihandlanden August Eriksson s. 1 i texten