Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående användande af allmänna besparingar å riksstatens femte hufvudtitel till anskaffning och anordnande af hissar i flottans sjukhus i Karlskrona m. in.

1910-04-22 · 19 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1910:43, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående användande af allmänna besparingar å riksstatens femte hufvudtitel till anskaffning och anordnande af hissar i flottans sjukhus i Karlskrona m. in.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till Kiksdagens kansli den 22 april 1910, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts nådiga proposition

till Riksdagen angående användande af allmänna besparingar

å riksstatens femte hufvudtitel till anskaffning och

anordnande af hissar i flottans sjukhus i Karlskrona

m. in. (l:a A.)

1 en den 18 sistlidne mars till Riksdagen aflåten, till statsutskottets

förberedande behandling öfverlämnad proposition (nr 102) har Kungl.

Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

sjöförsvarsärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva,

att af femte hufvudtitelns allmänna besparingar må användas:

till anskaffning och anordnande af hissar i flottans

sjukhus i Karlskrona ..................................................

till inköp för öfningsändamål af Vis mantal västra

Vitsgarn nr 2 med holmen Märsgarn i Muskö

socken .............................................................................

till täckande af brist i anslaget till arfvoden åt vid

skeppsgossekåren i Marstrand anställda personer

samt medikament er, bad m. m.................................

till anskaffning af laddöfningsapparater ........................

till flyttning af gnistsignalstationen i Fårösund till

Tingstäde ......................................................................

till anordnande af telefonförbindelse med ön Senoren

kronor 13,360: —

» 15,000: —

s> 2,733: 90

» 9,000: —

» 21,819: —

» 2,119: —

eller för nämnda, särskilda ändamål

sammanlagdt

kronor 64,031

90.

Beträffande föreliggande framställning har departementschefen till

åberopade statsrådsprotokollet anfört följande:

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 34 Haft. (Nr 43.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Angående

anskaffning

och anordnande

af

hissar i

flottans sjukhus

i Karlskrona.

Departements
chefen.

2 Statsutskottets Utlåtande Nr 43.

»På framställning af Kung]. Maj:t beviljade riksdagen år 1905 för

på- och ombyggnad af flottans sjukhus i Karlskrona ett anslag å

300,000 kronor, hvaraf anvisats på extra stat för år 1906 150,000 kronor

och för år 1907 återstående 150,000 kronor. Till följd af hinder, som

uppstått för detta arbetes oafbrutna utförande genom en entreprenörs

iråkade obestånd och strejker, har arbetet ännu icke fullbordats, men

beräknas detsamma blifva färdigt under innevarande år.. I det för

arbetet upprättade förslaget ingingo icke några hissar för sjukhuset.

I ämbetsskrifvelse den 25 september 1908 har marinförvaltningen

anfört hufvudsakligen följande.

I samband med den pågående ombyggnaden af flottans sjukhus i

Karlskrona hade anordnats två hisstrummor, den. ena afsedd för en

personhiss mellan den påbyggda nya våningen för kirurgiska sjukdomar

jämte operationssal samt den i jordvåningen inrättade badafdelningen

och den andra afsedd för eu ekonomihiss. Anskaffningen och installerandet

af hissarna ålåge emellertid icke entreprenören för ombyggnadsarbetet,

utan hade marinförvaltningen att själ! gå i författning om vidtagandet

af dessa anordningar, för hvilka medel ej förut äskats. Det

syntes ock förvaltningen vara af behof påkalladt, att dessa hissar färdigställdes,

så att de kunde tagas i bruk samtidigt med sjukhusets öppnande.

Nödvändigheten af den ifrågasatta personhissen bestyrktes tillräckligt

af det förhållandet, att samtliga den kirurgiska afdelningen

tillhörande patienter, i saknad af hiss, måste transporteras på handbårar

från badinrättningen å nedre botten till operationsvåningen tre trappor

upp. Det olämpliga och ofta riskabla för patienterna uti eu sådan

transport skulle fullständigt uteslutas genom den föreslagna hissanordningen.

Kostnaderna för anskaffning och installerande af ifrågavarande

hissar hade beräknats skola uppgå till 13,360 kronor.

Då emellertid marinförvaltningen icke hade till sin disposition för

omförmälda ändamål afsedda medel, finge ämbetsverket, under åberopande

af hvad sålunda anförts, hemställa om nådigt bemyndigande att låta fölen

kostnad af sammanlagdt 13,360 kronor inköpa och installera berörda

hissar.

Lika med marinförvaltningen anser jag synnerligen behöflig!, att

ifrågavarande hissanordningar komma till stånd. Den därmed förenade

kostnaden torde lämpligen böra bestridas af femte hufvudtitelns allmänna

besparingar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

StatsutsJcottets Utlåtande Nr 43. 3

Under de öfningar, som å senare tid hvarje år af flottan bedrifvits

i Stockholms skärgård, har det visat sig erforderligt att för dessas

behöriga utförande samt besättningarnas trefnad disponera områden å

stränderna och äfven i närliggande vatten. Tillgång till mark kräfves

sålunda, bland annat, för gymnastik och idrottsöfningar, anordnande af

marketenteri samt utförande af landstigningsöfningar och skjutningar.

Till hamn- och ankarplats för småfartyg samt för anställande af minerings-

med flere öfningar tarfvas områden i vattnet. I)å kronan icke

äger mark vid de använda öfningsplatserna, hafva hittills för omförmälda

ändamål behöfliga områden måst förhyras af enskilda jord- och

vattenrättsägare.

Sedan i rapport under år 1906 fartygschefen å kasernfartyget

Eugenie, med framhållande att anspråken på ersättning för upplåtande

af mark och vatten för flottans öfningar med hvarje år stegrades, ifrågasatt,

att lämpligt område af staten skulle inköpas för att under öfningarna

användas, samt inspektören af flottans öfningar till sjöss och

chefen för flottans stab i infordrade yttranden anslutit sig till det sålunda

väckta förslaget, anmodade i skrifvelse den 10 april 1907 dåvarande

chefen för sjöförsvarsdepartementet högste befälhafvaren öfver

sistnämnda års kusteskader att inkomma med yttrande i frågan samt

uppgift å det eller de områden, hvilka syntes höra för omförmälda

ändamål ifrågakomma att anskaffas. Den 5 juni 1907 afgaf högste

befälhafvaren sådant yttrande. I detta biträdde han planen, att för

flottans räkning lämpliga öfningsområden förvärfvades i Stockholms

yttre skärgård; och åberopade högste befälhafvaren härvid särskild! de

fördelar, som genom dylika förvärf skulle vinnas, dels därigenom att

uppläggande af öfningsmaterialdepå äfvensom kol inom dylikt område

skulle i afsevärd mån nedbringa kostnaderna för erforderliga transporter,

och dels därigenom att ifrågavarande områden skulle kunna fridlysas

och där således allehanda skjutningar med artilleri, handvapen och

torpeder skulle kunna bedrifvas utan inskränkningar eller fara för att

åsamka skada eller förfång för utomstående personer.

Vidare anförde högste befälhafvaren, att han utfört rekognosceringar

vid de platser, som synts honom böra i första hand ifrågakomma till

inköp för statens räkning, nämligen vid Hårsfjärden, vid Edöfjärden

och vid Lökaö. Vid dessa rekognosceringar hade högste befälhafvaren

utgått därifrån att endast vissa delar af de för öfningar erforderliga

områden kunde komma i fråga till inköp.

I särskilda vid yttrandet fogade bilagor lämnades redogörelse för

resultatet af dessa rekognosceringar.

Angående

förvärfvande

af mark i

Stockholms

skärgård för

öfningsän

damål.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande Nr 43.

Beträffande Hårsfjärden innehöll denna redogörelse, bland annat,

att nämnda fjärd lämpade sig säreget väl för utförande af sådana öfningar,

som för närvarande bedrefves vid såväl skjut- och signalskolor

som. vid mineringsöfningar, äfvensom för torpedskjutningar. Fjärden

erbjöde en mycket rymlig, nästan icke alls trafikerad ankarplats, från

hvilken skjutningar med artilleripjäser stillatigande kunde i flera riktningar

företagas. Strax utanför Hårsfjärden befunne sig den rymliga

Mysingsfjärden, där skjut- och andra öfningar under gång kunde utföras;

och vägen från sistnämnda fjärd till sjöss vore endast helt kort.

Ifrån Hårsfjärden ledde på fastlandet två vägar till stationerna Tungelsta

och Västerhaninge å Nynäsbanan på respektive 1 och s/h mils afstånd

från fjärden. Ännu så länge vore stränderna omkring norra Hårsfjärden

endast helt föga bebyggda och fiske i fjärden syntes icke bedrifvas i

någon nämnvärd omfattning. Fn del af Hårsfjärden begränsades på

östra sidan af holmen Märsgarn med öster därom liggande ön Vitsgarn,

hvilka båda nästan helt och hållet omgåfve en liten vik, som för kusteskaderns

mineringsöfningar, depåer in. in. under de senare åren varit

af stor betydelse. Märsgarn vore en nästan kalhuggen bergholme med

några smärre områden lämpliga för uppläggning af kol och andra depåer.

Västra delen af Vitsgarn med ett torpställe, som vore lämpligt

till bostad för eu vaktare och ägde skog till husbehof, vore delvis

odlad samt inneslöte såväl fält, som väl lämpade sig till plats för gymnastik,

idrottsöfningar och landstigningsexercis samt för anordnande af

karbinskjutbanor intill omkring 300 meters längd, som skogsmark, användbar

för öfningar i terräng. Viken mellan Märsgarn och Vitsgarn

lämpade sig särdeles väl för utförande af mineringsöfningar, för badning

och för förankring af småfartyg. För att något så när fritt kunna

disponera farvattnet i åtminstone norra Hårsfjärden, äfvensom för att

icke blifva afstängd från förbindelsen med Nynäsbanan, erfordrades att

jämväl äga tillgång till en del af strandområdet på fastlandet; och

lämpade sig därtill i första hand den del däraf, som tillhörde Berga

egendom och befunne sig öster om Sneckholmen.

Rekognosceringarna vid Edöfjärden och vid Lökaö, hvarå jag nu

ej finner anledning att närmare ingå, hade gifvit till resultat, att Hummelmoraö

vid denna fjärd och viss del af Lökaö med närliggande småskär

kunde ifrågasättas såsom lämpliga att förvärfva för ifrågavarande

öfningsändamål.

Med stöd af den sålunda vunna utredningen förordade högste befälhafvaren

till inköp i första hand dels vid Hårsfjärden belägna Märsgarn,

västligaste delen af Vitsgarn med därinvid liggande småöarna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 43.

o

Furuholmen och Stenholmarna samt en del af strand- och ängsområdet,

tillhörande Berga egendom, dels ock vid Edöfjärden belägna Hummelmoraö

samt i andra hand vissa delar af Lökaö och bredvidliggande

skär.

På grund af hvad sålunda förekommit anmodade chefen för sjöförsvarsdepartementet

i skrifvelse den 15 oktober 1907 marinförvaltningen.

att inkomma med dels yttrande om lämpligheten att för angifna

ändamål åt kronan förvärfva Hummelmoraön, Märsgarn, Furuholmen,

Lilla Stenholmen och vissa områden af Vitsgarn och Berga, allt jämte

vattenrätt, dels utredning om eventuella kostnaden för de ifrågasatta

förvärfven.

I utlåtande, som med anledning häraf den 23 november 1909 afgifvits

af. marinförvaltningen, har ämbetsverket anfört hufvudsakligen

följande.

För åstadkommande af vidare utredning i ärendet remitterade marinförvaltningen

handlingarna till inspektören af flottans öfningar till

sjöss med anhållan om hans yttrande, huruvida den omständigheten, att

från och med år 1909 uppdelning af skjut- och signalskolorna verkställts

mellan kusteskadern och speciella skjut- och signalskolorna,

kunde förringa behofvet af de föreslagna inköpen af mark eller om

inspektören ansåge, att för bedrifvande af vissa flottans öfningar det

vore oundgängligen nödigt för kronan att ikläda sig de betydande

kostnader, som vore förenade med förvärfvande af ifrågavarande områden.

I svar den 1 juni 1909 anförde inspektören, att behofvet af mark

för öfningsändamål icke i någon mån förminskats genom ofvanberörda

modifikation i organisationen af skjut- och signalskolorna, utan tvärtom

ökats. För att emellertid hålla utgifterna så låga som möjligt blefve

det tydligen nödvändigt att söka inskränka de eventuella mark- och

vattenrätts förvärfven i största möjliga grad. I hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad redan i ärendet föreslagits ansåg inspektören, att

ifrågavarande förvärf borde begränsas till att omfatta mark- och vattenrätt

i första hand vid Hårsfjärden och i andra hand vid Edöfjärden.

Markförvärfvet vid Hårsfjärden syntes kunna inskränkas till köp af

Märsgarn, Furuholmen, Stenholmarna och västra delen af Vitsgarn samt

till förvärfvande af rättighet att begagna ''väg till järnvägsstationen

Västerhaninge, hvilken väg lämpligen kunde tagas öfver Vitså.

För utrönande af kostnaden för det sålunda föreslagna markförvärfvet

hade marinförvaltningen uppdragit åt advokatfiskal hos ämbetsverket

att söka anskaffa anbud, gällande till den 1 juli 1910, dels

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande Nr i3.

å förvärfvande för kronans rakning af ej mindre nyssnämnda egendomar

vid Hårsfjärden äfvensom rätt att begagna berörda väg än äfven

Hummelmoraön vid It do fjär den, dels ock a upplåtelse af nyttj anderätten

för minst 20 år till sagda fastigheter och väg.

Med anledning häraf hade advokatfiskal till ämbetsverket öfverlämnat

af vederbörande markägare afgifna anbud, gällande till den 1

juli 1910, beträffande försäljning af

dels vid Hårsfjärden belägna hemmansdelen J/ie mantal Västra Vitsgarn

n:o 2 i Muskö socken, äfven kallad torpet Märsgarn, med holme,

allt upptagande eu areal af 104 hektar 3 ar och 50 kvadratmeter enligt

vederbörlig, i ärendet införskaffad ägokarta och dära grundadt, af

förste landtmätaren C. A. Sjöberg den 13 november 1909 utfärdadt

arealbevis, till pris af 15,000 kronor,

och dels särskilda delar af Hummelmoraön vid Edöfjärden till pris

af sammanlagdt 42,500 kronor.

Tillika hade advokatfiskalen upplyst, bland annat, att ägaren till

den öfriga, af inspektören till inköp ifrågasätta delen af Vitsgarn med

Furuholmen och Lilla Stenholmen förklarat sig icke vilja sälja denna

fastighet. Vidare hade inhämtats, att Störa Stenholmen vore allmänning.

Ingen af anbudsgifvarna vore villig att upplåta nyttjanderätt

på 20 år till sin egendom, enligt hvad advokatfiskalen jämväl meddelat.

Huruvida det för 3/io mantal Västra Vitsgarn fordrade priset,

15,000 kronor, vore skäligt, ansåg sig advokatfiskalen icke kunna bedöma,

enär — såsom vid anställda förfrågningar framgått — något

visst pris pr kvadratfot icke funnes beräknadt för jord å dessa öar.

De delar af Vitsgarn och Hummelmoraö, som ansågos behöfliga för

kronan, syntes enligt advokatfiskal^ mening kunna, där så skulle

erfordras, förvärfvas i den ordning, som stadgades i kungl. förordningen

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14

april 1866.

Dessutom hade advokatfiskalen till marinförvaltningen öfverlämnat

från Årsta aktiebolag såsom ägare till 3 mantal Arsta säteri i Österhaninge

socken infordradt anbud, gällande till den 1 juli 1910, däruti

bolaget förklarat sig villigt att till kronan upplåta nyttj anderätten tillsammans

med bolaget och öfriga vägtrafikanter under ^0 ars tid till

den genom nämnda egendom från Vitså hamn till Västerhaninge järnvägsstation

ledande vägen mot en årlig afgäld af 150 kronor. Rätten

att begagna ifrågavarande väg finge dock ej intecknas såsom vägservitut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 43.

1

Enligt hvad advokatfiskal upplyst, vore bolaget icke villigt medgifva

upplåtelse af berörda nyttjanderätt för längre tid än 20 år.

Af de inkomna anbuden jämte advokatfiskalens meddelanden, fortsatte

marinförvaltningen, framginge alltså, att det vid Hårsfjärden belägna,

icke salubjudna, men till inköp af inspektören föreslagna området,

nämligen '' s mantal Östra Vitsgarn med tillhörande Furuholmen

och Lilla Stenholmen, hvilken fastighet enligt vederbörligt arealbevis

omfattade en areal af 25 hektar 98 ar 50 kvadratmeter, icke syntes

kunna förvärfvas annorledes än genom expropriation. Kostnaden härför

beräknades till högst 5,000 kronor. Då den salubjudna delen betingade

ett pris af 15,000 kronor, skulle totalkostnaden för markförvärf

vid Hårsfjärden uppgå till omkring 20,000 kronor. De afgifna anbuden

beträffande områdena å Hummelmoraön slutade å tillhopa 42,500 kronor.

Hela kostnaden för det föreslagna markförvärfvet vid såväl Hårs- som

Edöfjärden skulle sålunda utgöra 62,500 kronor.

Marinförvaltningen, som emellertid funnit detta belopp så betydande,

att det synts nödigt att taga under ompröfning, huruvida icke

markinköpet kunde i någon mån inskränkas, utan att det därmed afsedda

ändamålet förfelades, anmodade i skrifvelse den 16 november

1909 inspektören af flottans öfningar till sjös att inkomma med ej

mindre yttrande, huruvida markförvärfvet vid Hårsfjärden skulle kunna

begränsas till den del, som vore salubjuden, samt huruvida markinköpet

vid Edöfjärden kunde inskränkas till endast en del af Hummelmoraö

och i sådant fall hvilken del, än äfven det yttrande i öfrigt, hvartill

inspektören kunde finna anledning.

Till svar härå anförde inspektören i skrifvelse den 22 nämnda

november, att någon inskränkning beträffande markinköpet vid Hårsfjärden

icke syntes kunna ifrågakomma, enär genom utelämnande af

den del af det föreslagna området, som ej vore salubjuden, tillträdet

sjöledes till de öfriga delarna kunde försvåras och vissa olägenheter

med afseende å fiskevatten m. m. uppstå. Hvad däremot anginge förvärfvandet

af mark vid Edöfjärden syntes denna fråga kunna helt och

hållet tillsvidare anstå, emedan behofvet af mark icke vore så trängande

där som vid Hårsfjärden och för öfrigt terrängen vid Edöfjärden ej

syntes fullt lämplig.

För egen del ville marinförvaltningen framhålla, att förvärfvandet

af mark för flottans öfningar i Stockholms skärgård syntes ämbetsverket

vara en — principiellt sedt — riktig åtgärd, för så vidt det

kunde beräknas, att mera omfattande öfningar under en lång följd af

år skulle äga rum å samma plats. Då i föreliggande fall den verk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande Nr 43.

ställda utredningen tydligen visade, att särskilt vid Hårsfjärden, där

öfningar under en lång följd af år bedrifvits under våren och försommaren

samt — från och med år 1909 — jämväl under höstmånaderna,

behofvet af mark för sagda ändamål vore synnerligen stort, vore det

ifrågasatta inköpet af område därstädes, enligt marinförvaltningens

åsikt, ej endast lämpligt, utan jämväl nödigt. Ämbetsverket funne en

sådan åtgärd så mycket mera tillrådlig, som kronan säkerligen icke —

med hänsyn till tendensen af stigande värde hos jordegendomar i allmänhet

i Stockholms närhet — skulle löpa någon risk för ekonomisk

förlust genom ett sådant köp, äfven om, mot förmodan, platsen icke

skulle i framtiden blifva för öfningsändamål tagen i anspråk i samma

utsträckning som för närvarande.

Hvad anginge markförvärf vid Hårsfjärden ansåg marinförvaltningen

det vara tillfyllest att dels inköpa det salubjudna området 3/io

mantal Västra Vitsgarn nr 2 med holmen Marsgarn, dels ock genom

expropriation förvärfva hemmanet 1 s mantal Östra Vitsgarn n:o 1 med

tillhörande Furuholmen och Lilla Stenholmen. Det betingade priset,

15.000 kronor, för det förstnämnda af dessa områden kunde icke anses

oskäligt. Om ersättningen för den mark, som skulle exproprieras, uppginge

till omkring 5,000 kronor och således totalkostnaden till ungefär

20.000 kronor, komme räntan därå, beräknad efter 5 procent, att utgöra

omkring 1,000 kronor. Denna kostnad för staten syntes emellertid

kunna i någon mån minskas genom partiell utarrendering af de sålunda

förvärfvade områdena. Enligt inhämtad uppgift hade kronan under år

1909 till strandägare vid Hårsfjärden i markhyra och ersättning för

förstördt fiske m. m. utbetalt under kusteskaderns öfningar 1,375 kronor

och under skoleskaderns öfningar 705 kronor eller tillhopa 2,080

kronor.

Marinförvaltningen ansåg, att köpeskillingen lämpligen borde bestridas

af femte hufvudtitelns allmänna besparingar.

Hvad beträffade nyttjanderätten till väg öfver Årsta egendom, hade

inspektören framhållit vikten af att sådan rätt för all framtid blefve

kronan tillförsäkrad. Då emellertid jordägarna icke velat härom träffa

aftal, utan endast erbjudit sådan rättighet på 20 års tid med förbehåll

att kontrakt därom icke finge intecknas, torde, enligt marinförvaltningens

mening, intet annat återstå för kronan än att åtnöjas med

sålunda begränsad tid för vägrätten ifråga. Detta syntes dock icke

behöfva innebära särskild olägenhet, ty äfven om Årsta skulle komma

att styckas i villatomter, blefve nog i hvarje fall väg från stranden

till närmaste järnvägsstation för allmänheten tillgänglig. Kostnaden

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 43.

9

för nyttjanderätt till erforderlig väg syntes lämpligen böra bestridas af

inflytande medel för utarrendering af förvärfvad egendom vid Hårsfjärden,

i den mån de därtill lämnade tillgång, eller eljes af till flottans

öfningar afsedda medel.

Det ifrågasatta jordförvärfvet vid Edöfjärden syntes marinförvaltningen

önskvärdt. Behofvet af markförvärf vid Hårsfjärden vore dock

mera trängande. Då marinförvaltningen ansåg, att frågan därom skulle

vinna större utsikter att snart genomföras, därest det ifrågasatta förvärfvet

af mark begränsades till allenast området vid sistnämnda fjärd,

ansåg sig ämbetsverket, i anslutning till inspektörens senast afgifna

yttrande i ärendet, böra afstå från att för närvarande förorda inköp af

omförmälda områden vid Edöfjärden, dock under förutsättning att marinförvaltningen

framdeles, om anledning därtill uppstode, finge återkomma

till denna fråga.

På grund af det anförda hemställde marinförvaltningen, att framställning

måtte göras hos Riksdagen om beredande af medel att åt

kronan förvärfva dels genom köp omförmälda 3/ic mantal Västra Vitsgarn

nr 2 med tillhörande holmen Märsgarn för en betingad köpeskilling

af 15,000 kronor och dels genom köp, så framt öfverenskommelse

därom kunde träffas, eller ock jämlikt nådiga förordningen angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april

1866 förenämnda Vs mantal Östra Vitsgarn nr 1 med tillhörande Furuholmen

och Lilla Stenholmen.

Härjämte anhöll marinförvaltningen att, därest ifrågavarande egendomsförvärf

komrne till stånd, bemyndigande måtte meddelas ämbetsverket

att träffa uppgörelse med vederbörande markägare om rätt folkroman

att begagna väg från Vitså hamn till närmaste järnvägsstation

samt att bestrida kostnaden för sådan vågrätt med från sagda områden

inflytande arrendemedel eller, om dessa icke därtill lämnade tillgång,

med till flottans öfningar afsedda medel.

Af den förebragta utredningen synes mig otvetydigt framgå, att

afsevärda fördelar skulle vinnas, om kronan förvärfvade äganderätt till

mark med åtföljande vatten vid plats inom Stockholms skärgård, där

flottans öfningar på mera stadigvarande sätt bedrifvas. Genom sådant

förvärf bereddes väg för kronan att i största möjliga utsträckning

blifva oberoende af ofta öfverdrifna anspråk på hyres- och skadeersättningar

af enskilda ägare. Äganderätten till områden å land och i

vatten skulle äfven naturligen bättre möjliggöra deras utnyttjande för

ett tillfredsställande bedrifvande af öfningarna, än hvad förhyrande af

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 2

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 ■ Statsutskottets Utlåtande Nr 43.

samma områden medgifver. I fråga om valet af plats för sådant egendomsförvärf

bör, såsom myndigheterna framhållit, Harsfjärden i fiåmsta

rummet komma i betraktande. Där hafva på grund af de lokala förhållandenas

lämplighet öfningar sedan många år tillbaka bedrifvits, och

all sannolikhet föreligger, att platsen äfven för lång tid framåt årligen

kommer att tagas i anspråk för samma ändamål. Då öarna Märsgarn

och Yitsgarn utgöra en naturlig medelpunkt för öfningsområdet samt

mellan sig innesluta en ej obetydlig hamnbassäng, finner jag förslaget

att å dessa Öar inköpa mark synnerligen ändamålsenligt. Jag anser

emellertid, att det ifrågasatta förvärfvet bör utan olägenhet kunna inskränkas

att omfatta det salubjudna hemmanet 7ie mantal Västra Vitsgarn

n:o 2 med holmen Märsgarn. Denna fastighet, som innehåller en

areal af öfver 100 hektar mark, bör sålunda erbjuda tillräckligt utrymme

för öfningars bedrifvande i land. Dessutom begränsas omförmälda hamnbassäng

mellan A itsgarn och Märsgarn, på sätt framgår af ofvan omförmälda

ägokarta, till största delen af samma fastighets ägor, hvadan

genom förvärf af fastigheten behofvet att förfoga öfver vattenomiade

till hamn och för vissa öfningar synes mig blifva i tillräcklig omfattning

tillgodosedt. Mot storleken af den fordrade köpeskillingen, 15,000

kronor, torde, med hänsyn till arealen, anmärkning ej kunna framställas.

Såsom marinförvaltningen upplyst, utbetalades till strandägare vid Haisfiärden

i markhyra och ersättning lör förstördt fiske in. m. under år

i909 öfver 2,000 kronor. Efter inköp af ifrågavarande hemman torde

största delen af dylika ersättningar ej vidare behöfva ifrågakomma.

Vid nu angifna förhållanden synes ifrågavarande förvärf äfven från

ekonomisk synpunkt kunna betecknas såsom särdeles fördelaktigt.

Kostnaden för inköpet af hemmanet bör, enligt min åsikt, lämpligen

bestridas af femte hufvudtitelns allmänna besparingar.

Hvad därefter beträffar frågan om nyttjanderätt för flottans räkning

af väg från Vitså hamn till närmaste järnvägsstation anhåller jag att i

sinom tid få återkomma till denna fråga, därest omständigheterna skulle

därtill föranleda.

Angående I det af 1906 års Riksdag beviljade extra ordinarie anslag å 5,000

bdstT^nsfa- kronor till arfvoden åt vid skeppsgossekåren i Marstrand anställda perget

tm »rf- soner samt medikamenter, bad in. m. ingick, bland annat, ett beräknadt

belopp af 500 kronor för diverse behof.

kåre.! 1 Mai- Sedan, på sätt statsrådsprotokollet öfver sjoforsvarsarenden for den

sociala aei- 12 januari 1909, bilagdt samma års statsverksproposition, utvisar, stasoner

samt tionsbefälliafvaren vid flottans station i Stockholm anmält, att denna

anvisning vore för sitt ändamål otillräcklig, samt marinförvaltningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 43.

1 !

förordat ökning af densamma, framlade Kungl. Maj:t inför 1909 års

Riksdag behofvet af ökning af anvisningen till 1,000 kronor, i sammanhang

hvarmed Kungl. Maj:t gjorde framställning om höjning af anslaget

för bättre tillgodoseende af jämväl andra ändamål; och biföll

Riksdagen Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Till följd af sålunda och''tidigare beviljad förhöjning af berörda

anslag utgör detta för innevarande år 9,398 kronor.

1 underdånig skrifvelse den 30 september 1909 angående utgifterna

under riksstatens femte hufvudtitel för år 1911 har marinförvaltningen

anfört, att sedan 1908 års räkenskaper för skeppsgossekåren efter ingången

af år 1909 afslutats, det visat sig, att för diverse behof den

därtill lämnade medelsanvisningen blifvit så betydligt öfverskriden, att

å anslaget för år 1908 uppstått en brist af icke mindre än kronor

2,733: 90. Härtill hade enligt från vederbörande infordrad förklaring i

någon mån bidragit, att en del utgifter, som rätteligen tillhört år 1907,

icke kunnat i räkenskapen afföras förr än år 1908, men hade hufvudsakliga

anledningen varit, att under första tiden för skeppsgossekårens

förläggning i Marstrand förekommit en del smärre oberäknade utgifter,

Indika icke kunnat från annan titel bestridas och hvilka kunde antagas

icke vidare skola återkomma. Marinförvaltningen hade äfven vidtagit

åtgärd i syfte, att utgifterna för diverse behof vid kåren hädanefter

skulle kunna hållas inom anvisade belopp.

Då ämbetsverket icke disponerade tillgångar, hvilka kunde användas

till täckande af ifrågavarande brist, anhöll marinförvaltningen

om beredande af härför erforderliga medel.

Det är naturligen att beklaga, att ett så afsevärdt öfverskridande Departements

af omförmälda anvisning ägt rum, men såsom myndigheterna fram- chefen
hållit,

uppstå ej sällan under första tiden af eu ny förläggning extra

utgifter, hvilka ej på förhand låtit sig beräknas. Sedan organisationen

af kåren numera blifvit fullt genomförd och dessutom beloppet af anvisningen

höjts till 1,000 kronor, torde vidare öfverskridande däraf ej

vara att befara. För täckande af ifrågavarande brist synas mig femte

hufvudtitelns allmänna besparingar lämpligen böra tagas i anspråk.

Efter framställning af Kungl. Maj:t i proposition nr 117 till 1908 Angående an

års Riksdag medgaf Riksdagen, att af femte hufvudtitelns allmänna be- ffc™m.g af

. in? i ö i i i it n i laddofnings
sparmgar

skulle få användas, bland annat, ett belopp af 14,250 kronor apparater.

till anskaffning af laddöfningsapparater för marinen. På sätt framgår

af protokollet öfver sjöförsvarsärenden för den 20 mars 1908, bilagdt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande Nr 43.

nämnda proposition, beräknades af berörda belopp 2,750 kronor till

anskaffning af dylika apparater för kustartilleriets behof samt återstoden

11,500 kronor för anskaffning för flottans räkning af 13 sådana apparater

för 15 cm. ammunition och 1 apparat för 12 cm. ammunition,

hvilken sistnämnda apparat, såsom dittills opröfvad, afsågs för försöks

anställande.

Uti ämbetsskrifvelse den 13 augusti 1909 har marinförvaltningen

anfört, bland annat, följande.

Högste befälhafvaren öfver 1909 års kusteskader hade uti afgifven

generalrapport uttalat önskvärdheten af att laddöfningsapparater anskaffades

för öfning såväl med 12 cm. som med lätta snabbskjutande

kanoner. Den laddöfningsapparat för 12 cm. ammunition, som

anskaffats för de år 1908 anvisade medlen, hade för pröfning varit utlämnad

till speciella skjutskolan, hvarest dess konstruktion befunnits

lämplig, ehuru materialet på vissa ställen behöfde stärkas. Om man

beräknade, att 12 cm. laddöfningsapparater borde tilldelas en hvar af

tre pansarbåtar samt dessutom fyra apparater Karlskrona och tre

Stockholms station att tillhandahållas stationernas exercisskolor, andra

och tredje klassens pansarbåtar samt torpedkryssare, skulle för närvarande

erfordras tio apparater och sålunda nio stycken behöfva anskaffas,

hvilket skulle betinga en kostnad, efter 820 kronor per apparat,

af tillhopa 7,380 kronor.

Marinförvaltningen instämde till fullo i högste befälhafvarens uttalande

beträffande behofvet af en laddöfningsapparat jämväl för någon

lätt snabbskjutande kanon. Då emellertid en dylik apparat, som borde

vara afsedd att representera mekanismens funktion vid en halfautomatisk

kanon, syntes blifva afsevärdt mera kostsam i utförandet än 12

och 15 cm. laddöfningsapparater, så kunde priset för en dylik första

apparat, hvaruti jämväl konstruktionskostnaden måste ingå, ej beräknas

lägre än till 1,500 kronor.

Med anledning af hvad sålunda framhållits hemställde marinförvaltningen,

att ett belopp af omkring 9,000 kronor måtte ställas till ämbetsverkets

förfogande för anskaffning af laddöfningsapparater af angifven

beskaffenhet.

Chefen för marinstaben, som afgifvit infordradt yttrande i ärendet,

har tillstyrkt marinförvaltningens förslag med hemställan, att den för

snabbskjutande kanon afsedda apparaten måtte konstrueras för 75 mm.

ammunition, enär vid nyanskaffning af lätta snabbskjutande kanoner

för bestyckning ombord å fartyg af jagares eller större cert framdeles

icke komme att anskaffas dylika af mindre än nu nämnd kaliber.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 43.

13

eJci^ anhallei fa erinra, liurusom jag i yttrande till förenämnda Departementsstatsrådsprotokoll

den 20 mars 1908 framhöll, att vid laddöfningar med chefenkanon,

sådana de nu böra utföras för uppdrifvande af snabbheten vid

laddningen, själ! va kanonen ej med fördel läte sig använda till följd af

svårigheten att mellan de särskilda laddningarna nog hastigt få den i

kanonen införda ammunitionen aflägsnad, samt att dessutom kanonens

mekanism blefve utsatt för betydande slitning, om kanonen skulle användas

för laddöfningar. Med hänsyn till berörda förhållanden vore,

enligt hvad vidare framhölls i mitt förevarande yttrande, synnerligen

angeläget att för dessa öfningar anskaffa särskilda apparater, hvilkas

konstruktioner naturligen borde fullständigt öfverensstämma med kanonernas

i de delar, som berörde laddningen.

Visserligen afsåg mitt nämnda yttrande närmast anskaffning af

apparater, som vid öfningarna skulle ersätta gröfre kanoner, men naturligen

gälla de af mig anförda skälen äfven i afseende å fördelen

att äga tillgång till apparater för inlärande af laddning af lätta

kanoner.

Mot det föreslagna antalet apparater för 12 cm. ammunition har

jag intet att erinra; likasom jag anser, att för försöks anställande en

laddöfningsapparat af ringare kaliber nu bör anskaffas och att denna

enligt chefens för marinstaben åsikt lämpligast bör konstrueras för 75

mm. ammunition.

De erforderliga medlen, högst 9,000 kronor, synas mig böra bestridas

af femte hufvudtitelns allmänna besparingar.

Uti underdånig skrifvelse den 4 augusti 1908 har marinförvaltnin- Angående

gen. — under erinran att ämbetsverket förut föreslagit förflyttning af flytning af

Kungsholms forts gnistsignalstation till Karlskrona örlogsvarf, för att ftationen^i”

densamma därstädes skulle vara mindre utsatt för förstöring vid even- Fäy3Und.1111

tuell beskjutning — hemställt, huruvida det ej af samma skäl vore Tinssta<iolämpligt

att, i sammanhang med moderniseringen af fästningarnas gnistsignalmaterial,

gnistsignalstationen i Fårösund förflyttades från sin nuvarande

plats inom därvarande norra fort till en annan mera skyddad,

där den ej sa lätt som under nu för handen varande förhållanden

kunde förstöras af fientlig eld.

Beträffande val af ny plats vid eu eventuell förflyttning af Fårösunds

gnistsignalstation framhåller marin förvaltningen, att nämnda station

af skyddshänsyn lämpligast torde böra förläggas till Tingstäde,

hvilken plats, efter de påbörjade befästningsanläggningarnas fullbordande,

erbjöde bästa skyddet mot stationens förstöring och dessutom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande Nr 43.

vore den punkt, som vid eventuellt anfall å Gottland antagligen komme

att kunna hållas längst. Ur teknisk synpunkt torde ^ denna förläggningsplats

ej heller erbjuda några större svårigheter, då den läge jämförelsevis

högt (45 m. öfver hafvet) och den närmaste terrängen vore

tämligen öppen, Indika omständigheter befrämjade gnistsignaleringen.

Hvad gnistsignalstationens bemanning anginge, torde denna utan svårighet

äfven efter nämnda förflyttning kunna bestridas af personal från

kustartilleridetachementet i Fårösund.

Uti ett den 15 september 1908 afgifvet gemensamt underdånigt

yttrande i detta ärende hafva cheferna för marinstaben och kustartli''leriet

förklarat sig fullständigt instämma i de skäl marinförvaltningen

anfört för en förflyttning af gniststationen i Fårösund till en lämpligare

och för öfverrumplingsföretag mindre utsatt plats, hvarjämte bemälde

chefer, jämväl på de af marinförvaltningen därför angifna grunder,

förmält sig anse den lämpligaste platsen vara Tingstäde.

Härefter har militärbefälhafvaren å Gottland den 5 oktober 1908

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i ärendet och därvid ej funnit

något att erinra mot den föreslagna förflyttningen, utan ansett en dylik

åtgärd äfven ur synpunkten af Gottlands försvar synnerligen lämplig.

Vidare har chefen för generalstaben i infordradt yttrande den 14

oktober 1908 anfört, att, då den ifrågasatta förflyttningen afsåge att

bereda gnistsignalstationen ett mera tryggadt läge och då det gifyetvis

vore af största betydelse, att hvarje sådan station hade ett läge,

som skyddade den för beskjutning från sjön äfvensom för öfverrumplingsföretag

från en landstigen fiende, förflyttningen ur allmän trygghetssynpunkt

syntes önskvärd.

Slutligen har marinförvaltningen, som genom nådig remiss ^anbefallts

att inkomma med utredning angående kostnaden lör ifrågavarande

förflyttning äfvensom med utlåtande såväl rörande gnistsignalpersonalens

inkvartering och bespisning i Tingstäde som ock i öfriga,

af förflyttningen betingade hänseenden, i skrifvelse den 10 december

1909 meddelat, bland annat, att genom fortifikationsbefälhafvarens å

Gottland försorg upprättats dels förslagsritning, försedd med karta,

beträffande plats för gnistsignalstation vid Tingstäde, dels ock kostnadsförslag

och ritningar jämte beskrifningar rörande vissa arbeten och

byggnader i och för den ifrågasatta förflyttningen. Enligt detta förslag

har kostnaden beräknats sålunda:

Nedtagning och flyttning af masten, uppsättning åt densamma

i Tingstäde samt gräfning och utläggning af

jordbalansnät m. in........................................................... kronor___1,700

Transport kronor 1,700

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 43.

15

Transport kronor 1,700

Uppförande af dels bostadshus för gnistpersonalen, bestående

af 1 underofficer och 2 gnistmän, hvilken

byggnad skulle inrymma på nedra botten 2 rum

och kök för underofficeren jämte 1 expeditionsrum

och i vindsvåningen 1 rum för gnistmännen och 1

reservrum, dels ock uthus till nämnda bostadshus ... » 10,000

Uppförande af stationshus för gnisttelegraf ........................ » 7,300

Anordnande af stängsel omkring gnistsignalstationen...... » 350

Oförutsedda utgifter, planering, kontroll m. m................... » 1,000

Tillhopa kronor 20,350

Härtill komme, enligt af marinförvaltningens intendentafdelning

uppgjord beräkning, kostnaden för möbler

och inventarier till nämnda expeditionsrum och

manskapsrummet samt reservrummet, hvarvid jämväl

beräknats inventarier i reserv och öfriga för bostadshuset

erforderliga effekter ................................................ kronor 1,469

hvadan totalkostnaden för ifrågavarande förflyttning skulle

uppgå till .............................................................................. kronor 21,819

I sin nyssnämnda skrifvelse den 10 december 1909 har marinförvaltningen

tillika meddelat, att den å gnistsignalstationen tjänstgörande

underofficeren, förutom fri bostad, skulle äga rätt till uppvärmning och

belysning af bostaden; att gnistmännen, hvilka komma att inkaserneras

i bostadshuset, skulle bespisas genom militärbefälhafvarens å Gfottland

försorg mot ersättning af anslaget till naturaunderhåll åt kustartilleriets

manskap; samt att arméförvaltningens fortifikationsdepartement

förklarat sig icke hafva något att erinra mot upplåtande till sjöförsvaret

af den för gnistsignalstationens anordnande af fortifikationsbefälhafvaren

föreslagna platsen, hvilken funnes angifven å förenämnda, handlingarna

i ärendet bilagda karta; hvarjämte marinförvaltningen anhållit om bemyndigande

för ämbetsverket att verkställa ifrågavarande förflyttning

och af omhänderhafvande medel förskjuta den härför beräknade kostnaden,

21,819 kronor, att framdeles anmälas till ersättande af femte

hufvudtitelns allmänna besparingar i den mån de därtill lämnade tillgång.

Lika med marinförvaltningen och öfriga i ärendet hörda myndig- Departements

heter anser jag den föreslagna förflyttningen böra komma till utförande; chefenoch

synes mig den härmed förenade kostnaden lämpligen böra bestridas

af femte hufvudtitelns allmänna besparingar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande Nr 43.

Angående

anordnande

af telefonförbindelse

med ön

Senoren.

Uti underdånig skrifvelse den 10 mars 1909 bär befälhafvande

amiralen i Karlskrona meddelat, att infanteribefälhafvaren i Karlskrona

fästning anmält, att, sedan öfverenskommelse numera träffats med invånarna

å ön Senoren om rätt för Karlskrona grenadjärregemente att

bedrifva öfningar å ön samt därstädes uppförts en barack, dit trupp

ofta förlädes, behofvet af telefonförbindelse till ön skarpt framträdt samt

att sådan telefonförbindelse vore oumbärlig vid fästningens försättande

i försvarstillstånd och vid alla öfningar för detta ändamål.

Infanteribefälhafvaren hade äfven framhållit, att ifrågakomna telefonledning

borde dragas genom minörbaracken vid Skällösund, samt att det

vore lämpligt, dels att, för vinnande af befolkningens i Senoren tillmötesgående

vid anläggningen och vidmakthållandet af ledningen, densamma

upplätes till befolkningens begagnande under de tider, den icke

användes för kronans behof, dels ock att ledningen för erhållande af

ständig telefonpåpassning framdroges till Östernäs by å Senoren.

Befälhafvande amiralen, som fullständigt instämde i hvad infanteribefälhafvaren

sålunda föreslagit, hade låtit utarbeta kostnadsförslag rörande

den ifrågasatta telefonlinjen samt träffat skriftligt aftal med Senorens

befolkning angående i hvad mån den vore villig bidraga, till

linjens upprättande. 1 detta aftal hade befolkningen förklarat sig villig

att anskaffa, uppsätta och underhålla stolpar till ledningen .mellan infanteribaracken

och Östernäs by, mot det att den erkölle tillstånd att

begagna sig af telefonledningen Senoren—Sturkö—Karlskrona pa samma

villkor, som Kung!. Maj:t fästat vid det den 14 oktober 1904 lämnade

nådiga medgifvandet för Sturkö församling att få begagna flottans

telefonledniug till Sturkö.

Befälhafvande amiralen anhöll i underdånighet, att nödiga .medel

snarast möjligt måtte utanordnas för den föreslagna telefonledningens

anläggning samt att Senorens befolkning matte tillåtas att på angifna

villkor få begagna sig af ledningen.

Enligt det kostnadsförslag, som befälhafvande amiralen låtit uppgöra,

skulle den nya telefonledningen anordnas på följande sätt.

° Kronan äger en undervattenskabel från Karlskrona till norra

spetsen af Sturkö. Vid kabelfästet å Sturkö är anknuten en privat

stolplinje till Tockatorps by. Såsom ofvan omnämnts, har Kung!. Maj:t

den 14'' oktober 1904 medgifvit berörda anknytning, och fästes vid detta

medgifvande såsom villkor dels att det privata användandet af telefonledningen

komme att ordnas så, att detsamma ej föranledde olägenhet

eller kostnad för kronan, dels att Sturkö församling själf uppgjorde

kontrakt med telegrafstyrelsen rörande samtalen och att församlingen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 43.

17

själf hölle sig med telefonstation och telefonapparat jämte nödiga ledningar

för anknytning, dels ock att kronan ägde att, om och när helst

så påfordrades, med afstångande af telefonledningen från enskildt användande,

uteslutande begagna sig af densamma utan att någon ersättningsskyldighet

eller annan kostnad för kronan härigenom förorsakades.

För den nu ifrågasatta förbindelsen skulle sålunda behöfva byggas

en stolplinje från Tockatorp öfver Bredavik, Frennatorp och Skällenäs

till minörharacken å Västra Skällö, där den skulle anknytas till en

undervattenskabel i Skällösund till Senorens strand, samt vidare en

stolplinje förbi infanteribaracken till Osternäs.

Det belopp, som skulle behöfva anvisas under femte hufvudtiteln

för ifrågavarande linjes anläggning, har beräknats till 2,119 kronor, som

specificerats på följande sätt:

124 st. stolpar å kr. 5,5.............................................................. kronor 682

5,6 km. stolpsättning å kr. 35 pr km................................... » 196

7 km. linjetråd med uppläggning å kr. 85 pr km............. » 595

300 m. tvåledarekabel å kr. las................................................ » 345

Impregnering, transporter in. m................................................ » 301

Summa kronor 2,119

Beräkningen är uppgjord under förutsättning af att Senorens befolkning

fullgör sitt ofvan angifna åtagande. För kronans del skulle myndigheterna

i Karlskrona fästning anskaffa stolpar och tvåledarekabel,

utlägga denna och transportera stolparna till arbetsplatsen äfvensom

ombesörja alla öfriga för arbetet behöfliga transporter af arbetsfolk och

materiel, hvaremot stolplinjerna och de dubbeltrådiga ledningarna skulle

anläggas af telegrafverket.

Marinförvaltningen, som anbefallts att afgifva utlåtande i ärendet,

har anmält, att några medel för anordnande af den föreslagna telefonförbindelsen

icke äro för närvarande att tillgå å femte hufvudtiteln.

Telegrafverket har meddelat, att de arbeten, som enligt förslaget

skulle utföras genom telegrafverkets försorg, kunna af verket för beräknad

kostnad utföras.

Den förebragta utredningen synes mig ådagalägga, att den ifrågasatta

telefonförbindelsen är af behofvet påkallad för öfningarnas bedrifvande

å Senoren samt för Karlskrona fästnings försättande i försvarstillstånd,

och har jag intet att erinra mot det upprättade förslaget för

telefonledningens utförande.

Bill. till Bilcsd. Prot. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 34 Höft.

Departements
chefen.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande Nr 43.

Utskottets

yttrande.

Den erforderliga kostnaden torde kunna bestridas af femte hufvud - titelns allmänna besparingar.»

Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anskaffning och anordnande af

hissar i flottans sjukhus å Karlskrona har icke föranledt någon erinran

från utskottets sida.

Hvad beträffar förvärfvandet af mark i Stockholms skärgård för

flottans öfning ar har på förslag af högste befälhafvaren öfver 1907 års

kusteskader inspektören för flottans öfningar till sjöss — med instämmande

af marinförvaltningen — gjort framställning om att ett blifvande

markförvärf vid Hårsfjärden skulle omfatta ej blott 3/ie mantal Västra

Vitsgarn nr 2 med holmen Märsgarn, som omnämnas i Kungl. Maj:ts

proposition, utan äfven 7» mantal Ostra Vitsgarn med tillhörande Furuholmen

och Lilla Stenholmen. Den förra delen är hembjuden åt kronan

för en köpeskilling af 15,000 kronor. Å det öfriga området hade

anbud för närvarande icke kunnat erhållas, men i händelse af expropriation

beräknades det betinga ett pris af högst 5,000 kronor. Inspektören

för flottans öfningar till sjöss har ansett, att någon inskränkning

i detta förslag icke syntes kunna ifrågakomma, enär genom utelämnande

af den del af det föreslagna området, som ej vore salubjuden,

tillträdet sjöledes till de öfriga delarna kunde försvåras och vissa olägenheter

med afseende å fiskevatten in. m. uppstå.

Efter granskning af till ärendet hörande handlingar har utskottet

funnit det för vissa af flottans öfningar vara behöflig^ att inköpa 3/ie

mantal Västra Vitsgarn nr 2 med holmen Märsgarn och anser, att det

jämväl vore önskligt, att 7» mantal Östra Vitsgarn med tillhörande Furuholmen

och Lilla Stenholmen för samma ändamål förvärfvades för en

köpesumma, ungefärligen motsvarande det i sådant afseende beräknade

beloppet. Då Kungl. Maj:t emellertid nu endast hemställt om inköp af

det förstnämnda ojprådet, får utskottet, som intet har att däremot invända,

tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag.

Hvad Kungl. Maj:t föreslagit ifråga om täckande af Irist i anslaget

till arfvoden åt vid skeppsgossekåren i Marstrand anställda personer samt

medikamenter, bad m. m. äfvensom beträffande anskaffning af laddöfning

sapp ar åter, får utskottet tillstyrka.

Beträffande därefter gnistsignalstationens vid Fårösund flyttning till

Tingstäde har utskottet funnit en dylik förflyttning ur allmän trygghetssynpunkt

önskvärd; och har utskottet mot framställningen i denna del

icke funnit annat att erinra än att utskottet icke ansett nödigt att för

närvarande uppföres ett särskild! bostadshus för gnistpersonalen med

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 43.

19

tillhörande uthus, då enligt hvad utskottet inhämtat bostad för berörda

personal torde kunna tillsvidare beredas i ett kronan tillhörigt hus vid

Furubjers eller i andra kronan tillhöriga byggnader vid Tingsstäde.

På grund häraf synes kostnaden för gnistsignalstationens flyttning kunna

nedsättas med 10,000 kronor.

I fråga om anordnande af telefonförbindelse med un Senoren har utskottet

icke funnit något att erinra.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må medgifva, att af femte hufvudtitelns

allmänna besparingar må användas:

till anskaffning och anordnande af

hissar i flottans sjukhus i Karlskrona

................................................... kronor 13,360: —

till inköp för öfningsändamål af 3/ie

mantal Västra Vitsgarn nr 2 med

holmen Märsgarn i Muskö socken

till täckande af brist i anslaget till

arfvoden åt vid skeppsgossekåren

i Marstrand anställda personer

samt medikamenter, bad m. m.

till anskaffning af laddöfningsappa
rater.

.....................................................

till flyttning af gnistsignalstationen

i Fårösund till Tingstäde...............

till anordnande af telefonförbindelse

med ön Senoren..............................

eller för nämnda, särskilda ändamål

sammanlagdt .................................... kronor 54,031: 90

Stockholm den 22 april 1910.

På statsutskottets vägnar:

» 15,000: —

» 2,733: 90

)> 9,000: —

» 11,819: —

» 2,119: —

G. BILLING.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1910:129 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen angående användande af allmänna besparingar å riksstatens femte hufvudtitel ti s. 1 i texten