Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj-.ts proposition angående anvisande af särskildt rekryteringsbidrag för fyllande af 1911 års stater.
1910-04-26 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1910:45, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj-.ts proposition angående anvisande af särskildt rekryteringsbidrag för fyllande af 1911 års stater.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande Nr 45.
1
Nr 45.
Ankom till Riksdagens kansli den 26 april 1910 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj-.ts proposition angående
anvisande af särskildt rekryteringsbidrag för fyllande af
1911 års stater.
(l:a Afd.)
I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande behandling
öfverlämnad proposition (nr 158) af den 4 april 1910 har
Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden samma dag föreslagit Riksdagen
medgifva, att, i likhet med föregående år, må från fjärde hufvudtitelns
allmänna besparingar utbetalas ett extra rekryteringsbidrag för
underlättande af manskapsrekryteringen till fyllande af nästkommande
års stater.
Departementschefens yttrande i detta ärende till ofvanberörda statsrådsprotokoll
är af följande lydelse:
»Kostnaderna för manskapsrekryteringen vid armén hafva allt
sedan år 1901 beräknats till 50 kronor för hvarje antagen volontär
med en anställningstid af tre år, och det därför erforderliga beloppet
har uppförts i de för Riksdagen framlagda beräkningarna af anslaget
till aflöning och rekrytering. Detta ordinarie rekryteringsbidrag, som
alltså för ett år uppgår till 50/s kronor för hvarje i staterna uppfördt
nummer, utbetalas dock icke till truppförbanden för flera nummer, än
som verkligen under året blifvit besatta. För de öfriga numren besparas
bidraget och ingår till fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.
Detta ordinarie rekryteringsbidrag visade sig emellertid småningom
otillräckligt. I midten af år 1907 steg antalet vakanser till ej mindre än
3,845 eller till mer än en fjärdedel af sammanlagda manskapsstyrkan
vid armén enligt 1908 års stater och det visade sig allt svårare att på
Bill. till Rilcsd. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 36 Haft. (Nr 45).
2
Statsutskottets Utlåtande AV 45.
ett tillfredsställande sätt rekrytera manskapet vid arméns truppförband.
På förslag af den för utredning rörande frågor angående volontärs- och
underbefälsrekryteringen m. in. tillsatta s. k. volontärkommissionen och
sedan samtliga arméfördelnings- och likställda chefer yttrat sig i ärendet,
medgaf Ivungl. Maj:t därför genom nådigt bref den 6 september 1907
att för underlättande af då pågående manskapsrekrytering vid armén
finge utgå ett extra rekryteringsbidrag. Detta bidrag skulle beräknas
efter 10 kronor för hvarje nummer, som till fyllande af'' manskapsnumerären
— distinktionskorprals-, korprals- och vicekorpralsnummer
däri inräknade — enligt 1908 års stater skulle besättas med nyanskaffad
volontär eller rekapitulant. Dessutom skulle beräknas dels 20
kronor för hvarje rekryt, med hvilken redan träffats eller komme att
träffas tjänstaftal att gälla från och med den 1 november 1907 eller
från senare tidpunkt i sådana fall, som omförmäldes i punkterna 3 och
8 a) i nådiga brefvet den 27 oktober 1905, angående bestämmelser i
fråga om volontärs antagande och afskedande, dels och likaledes 20
kronor för hvarje då anställd volontär, med hvilken under samma år
utgående tjänstaftal förlängdes med minst två år, samt 10 kronor för
dylik volontär, som inginge aftal om allenast ett års förlängd tjänstetid.
I samma nådiga bref föreskrefs därjämte, att ifrågavarande medel skulle
af arméförvaltningen förskottsvis, mot redovisningskyldighet, utbetalas
till vederbörande regements- och kårchefer, att dessa skulle äga att förfoga
öfver medlen för därmed afsedt ändamål med iakttagande likväl, att så
stor del som möjligt däraf måtte tillkomma det anställda manskaper,
samt att, sedan erforderliga omkostnader blifvit bestridda, återstoden af
det extra rekryteringsbidraget skulle, i den mån det lämpligen kunde
ske, fördelas på det sätt, att vid samma truppförband rekryter och
rekapitulanter, som anställts för lika lång tid, af de för rekryteringen
anvisade ordinarie anslagsmedel och af det extra rekryteringsbidraget
sammanlagdt erliölle sinsemellan lika belopp, hvars storlek skulle bestämmas
i förhållande till anställningstidens längd och i intet fäll finge
öfverstiga 90 kronor.
Då antalet vakanser i manskapsnumerären ännu den 15 mars 1908,
trots medgifven förlängning i den eljest bestämda tiden för rekryteringen,
uppgick till 3,246 och det på grund däraf syntes nödvändigt,
att för fjällande af manskapsnumerären enligt 1909 års stater extra rekryteringsbidrag
jämväl finge utgå under år 1908, aflat Kungl. Maj:t,
på min hemställan, proposition till 1908 års Riksdag om medgifvande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande Nr 45.
att därför erforderligt belopp skulle få utbetalas från fjärde hufvudtitelns
allmänna besparingar. (Prop. n:o 178.)
Under uttalande, att, enligt Riksdagens förmenande, åtgärder af
helt annan art än den här ifrågavarande vore af nöden för vinnande
af en tillfredsställande rekrytering af manskapet vid armén, därvid
särskilt frågan om beredande åt uttjänta militärer af civilanställning
syntes vara att beakta, anmälde Riksdagen i skrifvelse den 1 juni 1908,
att Riksdagen, med hänsyn till hvad i ämnet blifvit anfördt, icke ansett
sig kunna under dåvarande förhållanden vägra sitt bifall till Kungl.
Maj:ts berörda framställning, och att Riksdagen alltså medgifvit, att,
därest för underlättande af manskapsrekryteringen särskilt rekryteringsbidrag
skulle behöfva anvisas under år 1908, därför erforderligt belopp
finge utbetalas från liufvudtitelns allmänna besparingar.
I anledning häraf föreskref Kungl. Maj:t den 22 juli 1908, att tillfälligt
extra rekryteringsbidrag finge utgå under år 1908 i enlighet med
de grunder, som angifvits i ofvannämnda nådiga bref den 6 september
1907.
För nedbringande af vakansernas antal medgaf Kungl. Maj:t vidare,
på därom gjord framställning, förlängning till den 1 april 1909 af den
eljest bestämda tiden för manskapsrekryteringen till fyllande af 1909
års stater, samt förklarade, att extra rekryteringsbidrag enligt enahanda
grunder skulle utgå jämväl till dem, som under den sålunda utsträckta
tiden anställdes för att omedelbart inträda i pågående volontärrekrytskolor
eller ingå i de år 1909 börjande beväringsrekrytskolorna.
Den 1 februari 1909 hade antalet manskapsvakanser nedgått till
2,203, hvadan ställningen då var något förbättrad. Enligt hvad jag
till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 19 mars 1909
anförde, ansåg jag emellertid, att den sålunda förbättrade ställningen
vore i väsentlig grad att söka, förutom i det extra rekryteringsbidraget
samt de ökade löneförmåner, som det fast anställda manskapet och
underbefälet från och med år 1908 fått tillträda, uti tryckta konjunkturer
å den allmänna arbetsmarknaden. Jag instämde jämväl i den
uttalade åsikten, att andra åtgärder borde vidtagas för en effektiv förbättring
af manskapsrekryteringen, och erinrade om att denna fråga
vore föremål för utredning. Men i likhet med samtliga arméfördelnings-
och likställda chefer höll jag för sannolikt, att det jämväl för
fyllande af manskapsnumerären enligt 1910 års stater skulle visa sig
nödvändigt att hafva tillgång till ett extra rekryteringsbidrag.
4
Statsutskottets Utlåtande Nr 45.
I enlighet härmed aflat också Kungl. Maj:t, på min hemställan,
proposition till 1909 års Riksdag om medgifvande att därför erforderligt
belopp skulle få utbetalas från hufvudtitelns allmänna besparingar.
(Prop. nr 111.)
Under hänvisning till sitt föregående uttalande i ämnet anmälde
Riksdagen i skrifvelse den 30 april 1909, att Riksdagen ej heller då
ansett sig kunna vägra sitt bifall till Kungl. Maj:ts berörda framställning.
Emellertid hade Riksdagen, som trott sig finna, att vid en del
af arméns regementen rekryteringen i regel varit förenad med mindre
svårigheter än vid andra, velat ifrågasätta, huruvida det icke vore ändamålsenligt,
att förhöjning i rekryteringsbidrag endast utginge i den
män och vid de truppförband, där det visade sig vara förenadt med
större svårighet att hålla manskapsnumerären uppe.
Med anledning häraf infordrades yttranden från samtliga arméfördelnings-
och likställda chefer, huruvida åtgärder i den af 1909 års
Riksdag antydda riktning lämpligen kunde vidtagas. I alla de afgifna
yttrandena framhölls emellertid, att en dylik förändring af bestämmelserna
för det tillfälliga rekryteringsbidragets utgående skulle i hög
grad försvåra rekryteringen äfven vid de truppförband, där befintliga
vakanser under sistlidna rekryteringsperiod kunnat fyllas, samt att detta
resultat till stor del berodde just på befintligheten af det tillfälliga
bidraget.
Vid underdånig föredragning af ärendet den 18 september 1909
måste jag för egen del ansluta mig till den sålunda uttalade åsikten. Efter
den nuvarande härorganisationens införande hade nämligen vid armén
ännu icke på långt när samtliga volontärnummer kunnat besättas på
tillfredsställande sätt, hvarförutom jag ansåg rekryteringsfrågan icke
kunna vinna en tillfredsställande lösning, förrän andra därpå inverkande
spörsmål blifvit afgjorda, såsom t. ex. frågorna om beredande af civilanställning
åt uttjänta militärer samt om fullständig befrielse från värnpliktstjänstgöring
i fredstid för dem, som viss tid varit stamanställda
o. s. v. Därtill kom, att, äfven om manskapsnumerären vid en del
truppförband kunnat uppbringas till de i vederbörande stater angifna
siffror, kvaliteten af det fast anställda manskapet ännu lämnade åtskilligt
öfrigt att önska. Om rekryteringsbidraget för dessa truppförband skulle
minskas, förmenade jag det vara högeligen att befara, att, äfven om
numerären möjligen kunde hållas uppe, denna kvalitet blefve ytterligare
försämrad, något som skulle vara synnerligt skadligt, alldenstund
nästan samtliga rekryter vore afsedda att utbildas till underbefäl och
således skulle närmast handhafva de värnpliktigas militära utbildning
Statsutskottets Utlåtande Nr 45.
5
och uppfostran. Jag ansåg det därför icke tillrådligt att för det dåvarande
ändra grunderna för rekryteringsbidragets utdelning.
Med gillande af hvad jag sålunda anfört medgaf Kungl. Maj:t i
beslut sistnämnda dag, att för underlättande af manskapsrekryteringen
till fyllande af 1910 års stater tillfälligt rekryteringsbidrag finge utgå
i enlighet med de grunder, som funnes angifna i ofvannämnda nådiga
bref den 6 september 1907.
Enligt till landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition inkomna
rapporter utgjorde antalet vakanser den 1 februari 1910 sammanlagdt
1,521 nummer.
För ytterligare nedbringande af vakansernas antal har Kungl. Maj:t
genom särskilda nådiga bref den 4 februari 1910 till den 1 april 1910
förlängt tiden för manskapsrekryteringen till fyllande af 1910 års stater
vid följande regementen nämligen: Dalregementet, Värmlands regemente,
Gottlands infanteriregemente och samtliga infanteriregementen inom
sjätte arméfördelningen. Men detta medgifvande kan dock icke förväntas
hafva haft så gynnsam verkan, att jag ansett nödigt infordra nya
rapporter angående vakanserna.
Fördelade på de olika vapnen finnas af ofvan nämnda 1,521 vakanta
nummer
vid infanteriet............................................................. 1,371
)> kavalleriet........................................................... 92
)> artilleriet.................................................................. 49
» ingenjörtrupperna ................................................ 8 och
)) tr ängen.................................................................... 1
Sedan jag från arméfördelnings- och likställda chefer infordrat yttrande
om behöfligheten af extra rekryteringsbidrag till fyllande af 1911
års stater, hafva dessa efter hörande af underlydande chefer inkommit
med svar i ämnet. Enstämmigt uttalas härvid önskvärdheten af dylikt
rekryteringsbidrag. Om detsamma ej utgår, befaras att tillgången på
rekryter blifver otillräcklig och att kvaliteten på de sökande blir sämre.
Vidare framhålles angelägenheten af att bidraget kommer samtliga truppförband
tillgodo, enär det skulle inverka synnerligen menligt, om det ena
regementet skulle kunna erbjuda rekryterna större förmåner än det andra.
För egen del anser jag redan en hastig blick på ofvan intagna
siffror gifva vid handen, att extra rekryteringsbidrag icke kan undvaras
vid infanteriet. Vakanserna vid detta vapen hafva visserligen afsevärdt
minskats, men de uppgå ännu till 1,371 eller mer än en femtedel af
sammanlagda manskapsstyrkan vid vapnet.
6
Statsutskottets Utlåtande Nr 45.
Hvad specialvapnen däremot angår synas de anförda siffrorna icke
i och. för sig- gifva anledning till farhågor utan äro tvärtom ganska
tillfredsställande. Jag har därför ansett mig böra taga under särskild
ompröfning, huruvida icke extra rekryteringsbidrag skulle framdeles
kunna undvaras vid dessa vapen.
Härvid är då först att märka, att de gynnsamma siffrorna för
specialvapnen icke böra lösryckas från de omständigheter, under hvilka
de framkommit. De äro naturligtvis i viss man resultat af det rekryteringsbidrag,
hvars borttagande ifrågasattes, och det är icke troligt,
att rekryteringen skall hålla sig vid samma numerär rekryteringsbidraget
förutan. Äfven de tryckta konjunkturerna å arbetsmarknaden
hafva bidragit till att öka tillströmningen till fanorna, men afl inverkan
i detta afseende försvinner naturligtvis i samma mån konjunkturerna
— såsom snart är att hoppas — varda bättre.
Vidare kan jag icke bortse från de olägenheter, som maste följa,
om rekryteringsbidraget borttages vid special vapnen, när det bibehålies
vid infanteriet. Redan den s. k. volontärkommissionen har förklarat,
att till hindrande af skadlig konkurrens bör legan utgå med lika ^ belopp
vid alla truppförband. Och detsamma gäller uppenbarligen äfven
rekryternas öfriga förmåner. Det ojämförligt största antalet volontärer
anskaffas genom värfvare, hvilka ofta anskaffa rekryter icke blott till
olika regementen inom samma truppslag utan äfven till olika truppslag.
Dessa värfvare få, äfven de, någon del i rekryteringsbidraget. Skulle
nu infanteriet erhålla extra rekryteringsbidrag men icke specialvapnen,
komme säkerligen följden att blifva den, att rekryterna näppeligen
reflekterade på anställning vid specialvapnen och att värfvarna gjorde
föga eller intet för att uppmuntra härtill. Alldeles särskilda svårigheter
skulle för öfrigt möta för specialvapnen inom sjätte armefördelningen,
hvilka måste rekrytera större delen af sin personal från andra
trakter än Norrland.
Men äfven om de farhågor, jag nu framhållit, skulle visa. sig
ogrundade och rekryteringen vid specialvapnen trots allt visar i framtiden
samma gynnsamma siffror som innevarande ar, sa återstår dock slutligen
ännu en viktig synpunkt nämligen höjande af rekryternas kvalitet, som,
enligt hvad jag förut anfört, lämnar åtskilligt öfrigt att önska. Först
härigenom kan rekrytering sägas blifva i verklig mening tillfredsställande.
För att nå detta mål kräfves helt säkert äfven andra åtgärder än
extra rekryteringsbidrag, men därmed är icke sagdt, att rekryteringsbidraget
är utan betydelse. Ty rekryteringens förbättrande måste påverkas
af alla de förmåner af olika slag, som kunna tillerkännas volontärerna
under anställningstiden, vid dess början och vid dess slut.
Statsutskottets Utlåtande Nr 45.
7
Lättnad i värnpliktsafseende är en sådan förmån; ju längre värnpliktstjänstgöringen
är och ju fullständigare befrielse från densamma
som medgifves volontären, desto mer bör denna förmån verka. Men i
fråga om värnpliktstjänstgöringens längd ber jag få erinra om, att
den för specialvapnen först under detta år utsträckes till hvad i
1901 års härordning afsetts såsom slutmål. Och hvad angår omfånget
af den lättnad i värnpliktsafseende, som bör medgifvas volontären, har
den s. k. värnpliktskommissionen föreslagit en ganska betydande utvidgning,
men detta förslag är ännu föremål för utredning. Samma
kommission har äfven föreslagit bättre undervisning under volontärens
anställningstid, men denna fråga befinner sig ännu på försöksstadiet.
En annan förmån, hvilken jag i likhet med Riksdagen tillerkänner
mycket stor betydelse, är civilanställning åt uttjänta volontärer, men
icke heller frågan härom har ännu vunnit sin lösning.
Det extra rekryteringsbidraget medger däremot redan nu och har
faktiskt redan ett par år medgifvit beredande af vissa ekonomiska förmåner
åt volontärerna.
Det kan då icke vara ett följdriktigt handlingssätt att i afvaktan
på andra förmåner borttaga det extra rekryteringsbidraget ens för vissa
vapenslag. Sedan andra förmåner börjat verka, kan däremot inträffa,
att dessa visa sig äga sådan dragningskraft, att allt extra rekryteringsbidrag
kan undvaras.»
Vidare anmärkte departementschefen, att fjärde hufvudtitelns allmänna
besparingar lämnade tillgång till att för år 1911 utdela ett extra
rekryteringsbidrag i samma omfattning som föregående år.
På grund af hvad i ärendet förekommit har utskottet ansett sig
böra tillstyrka hvad Kungl. Maj:t i denna proposition föreslagit och får
alltså hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att, i likhet med
föregående år, må från fjärde hufvudtitelns allmänna
besparingar utbetalas ett extra rekryteringsbidrag för
underlättande af manskapsrekryteringen till fyllande
af nästkommande års stater.
Stockholm den 26 april 1910.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1910:131 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande af scirskildt rekryteringsbidrag för fyllande af 1911 års stater. a1 i texten