Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående anslag för främjande af åtgärder till spridande af god och billig nöjesläsning.

1910-05-06 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1910:66, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående anslag för främjande af åtgärder till spridande af god och billig nöjesläsning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 66.

1

Nr 66.

Ankom till Riksdagens kansli den 6 maj 1910 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen

angående anslag för främjande af åtgärder till spridande

af god och billig nöjesläsning.

(2:a Afd.)

1 en den 8 sistlidne april till Riksdagen aflåten, till statsutskottets

förberedande behandling öfverlämnad proposition, nr 181, har Kung!.

Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att för främjande

af åtgärder under åren 1910 och 1911 till spridande af god och billig

nöjeslitteratur på extra stat för år 1911 anvisa ett belopp af 6,000 kronor

att utgå på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

Departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet är af följande

lydelse:

»På min hemställan fann Kungl. Maj:t godt att i den till Riksdagen

innevarande år aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behof

föreslå Riksdagen att, i afbidan på nådig proposition angående främjande

af åtgärder under åren 1910 och 1911 för spridande af god och billig

nöjeslitteratur, för ifrågavarande ändamål på extra stat för år 1911 beräkna

ett belopp af 6,000 kronor.

I det statsverkspropositionen åtföljande statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för den 14 januari 1910 omförmälde jag under punkt

166, att ordföranden i folkbildningsförbundet uti en till mig ingifven

skrifvelse meddelat, att fråga uppkommit om vidtagande af åtgärder för

Bill. till Riksd. Prot. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 52 Häft. (Nr 66.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Statsutskottets Utlåtande Nr 66.

att göra verkligt god nöjesläsning lätt tillgänglig för vårt folk, särskild! för

ungdomen, samt att en kommitté vore under bildning för att taga denna

fråga om band. Enligt hvad i skrifvelsen upplystes vore meningen att denna

kommitté, som skulle komma att bestå af för folkbildningsarbetet intresserade

personer med i öfrigt vidt skilda åskådningar, skulle utse ett arbetsutskott

med uppgift att granska den litteratur, som skilda förläggare kunde vara

hågade att för billigt pris tillhandahålla den stora allmänheten. Det

förhölle sig nämligen så, att trots allt som redan gjorts för att motarbeta

den s. k. kolportagelitteraturen, spredes densamma fortfarande — tack

vare energi, billighet och sensationellt innehåll — öfver allt i landet,

särskild! till personer och trakter, som ej nåddes af den egentliga bokhandeln.

Enda sättet att motarbeta de missförhållanden, som häraf blefve

en följd, vore att lämplig nöjeslitteratur spredes med samma energi och

för billigt pris. Enligt hvad kändt vore stode åtminstone en förläggare

redo att två gånger i månaden genom i regeln fristående häften till alldeles

särskild! billigt pris sprida god nöjeslitteratur. Detta förlag såväl

som andra, som åtoge sig att arbeta i denna riktning, borde af kommittén

genom dess arbetsutskott stödjas med initiativ, råd och granskning.

Arbetsutskottet skulle det sålunda åligga att söka förmå framstående författare

att lämna bidrag till det ifrågavarande företaget, att genom några

sina medlemmar granska såväl föreslagna arbetens lämplighet som svenska

språkets behandling i öfversättningar, att uppgöra kontrakt med förläggare,

bland annat, om villkoren för tillstånd att på häftenas omslag

trycka »utgifven i samråd med kommittén för nöjesläsning» eller dylikt,

samt att redovisa för uppburna medel. De medlemmar af utskottet, som

utförde det egentliga granskningsarbetet, borde gifvetvis erhålla någon ersättning

härför. Man hade tänkt sig att verksamheten skulle kunna begynna

med ingången af år 1910 samt att den årliga kostnaden skulle

uppgå till 3,000 kronor, som genom folkbildningsförbundet kunde ställas

till arbetsutskottets förfogande i mån af behof. Så snart de för saken intresserade

personerna sammankommit och fattat definitiva beslut i frågan,

skulle framställning göras hos Kungl. Maj:t om utverkande af nödigt

statsunderstöd.

Någon tid efter det jag mottagit berörda skrifvelse från folkbildningsförbundets

ordförande inkom till ecklesiastikdepartementet från

»kommittén för främjande af god nöjesläsning» en underdånig framställning

om utverkande af ett statsbidrag af 3,000 kronor för hvardera af

åren 1910 och 1911 för det ändamål, kommitténs namn angaf. Af

framställningen åtföljande handlingar inhämtas, att folkbildningsförbundet

och centralförbundet för socialt arbete i ett den 20 december 1909 ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 66.

3

färcladt upprop vändt sig till ett femtiotal för folkupplysning intresserade

personer ur vidt skilda läger med inbjudan till ett sammanträde, där den

nu föreliggande frågan skulle diskuteras och en kommitté bildas för att

taga saken om hand. Deri plan för sakens ordnande, som folkbildningsförbundets

ordförande i sin till mig ingifna skrifvelse framlagt, är i uppropet

närmare utvecklad. Det visar sig, att så godt som samtliga de personer,

till hvilka uppropet vände sig, förklarat sig villiga att jämte kallelsens

undertecknare bilda en kommitté, som toge initiativ i frågan. Vid

sammankomst den 30 december 1909 inför H. K. H. Hertigen af Närke

konstituerades också den förut omnämnda »kommittén för främjande af

god nöjesläsning», och beslöts därefter att i enlighet med den framlagda

planen tillsätta ett arbetsutskott af sju personer med de åligganden, som

i inbjudningen omnämnas. Kommitténs ledamöter tillerkändes rätt att

framställa anmärkningar mot utskottets verksamhet samt fästa dess uppmärksamhet

på äldre eller nyare litteratur, lämplig för det afsedda ändamålet.

Vidare beslöts, att vid ledamots afgång ur arbetsutskottet ny ledamot

skulle utses af kommittén samt att utskottet skulle mottaga och besvara

hvarje framställning i företagets syfte, som kunde komma att göras

af förläggare eller andra, äfvensom att redovisning för uppburna medel

samt årsredogörelse skulle öfverlämnas till folkbildningsförbundet.

Till ledamöter af arbetsutskottet utsågos docenten, filosofie doktor

Kuben Gustafsson Berg, docenten, filosofie doktor H. Celander, seminarieadjunkten

fröken M. L. Gagner, skriftställaren Per Hallström, fru Ebba,

Heckscher, född Westberg, filosofie doktor fröken Valfrid Palmgren samt

folkbildningsförbundets ordförande medicine doktor Knut Kjellberg.

Det statsbidrag, som för ändamålet kunde utverkas, skulle, enligt

hvad kommittén tänkt sig, genom folkbildningsförbundet ställas till arbetsutskottets

förfogande såsom arfvode till dess granskande ledamöter och för

bestridande af expenser.

I mitt förberörda yttrande till statsrådsprotokollet för den 14 januari

1910 uttalade jag min lifligt anslutning till tanken att förskaffa de breda

lagren af folket tillfälle till god och uppfriskande nöjesläsning samt betonade

den ofantligt stora uppfostrande betydelse, tillgången till sådan

läsning enligt min mening hade. Jag omnämnde äfven, att flerstädes

utomlands ett stort och framgångsrikt arbete nedlagts på förverkligandet

af den idé, hvaråt den föreliggande framställningen ger uttryck. Framförallt

har man i Tyskland, där kolportagelitteraturen eller, såsom den där

benämnes, »Sehundlitteratur» under de senare åren fatt en häpnadsväckande

spridning, med största energi upptagit kampen mot densamma. Seminarie
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande Nr 66.

adjunkten fröken Elisabet Eurén har i andra häftet af Social tidskrift för

innevarande år lämnat en intressant skildring af de tyska förhållandena

på ifrågavarande område och hvad man i Tyskland åtgjort och åtgör

för att härutinnan åstadkomma bättring. Då kolportagelitteraturen hos

oss till en mycket stor del härstammar från Tyskland och för öfrigt här

uppträder under alldeles samma former samt arbetar med samma metoder

som i vårt södra grannland, är naturligtvis denna skildring af stort intresse

äfven för oss. Jag tillåter mig därför att, innan jag ingår på de

svenska förhållandena uti ifrågavarande afseende, ur fröken Euréns framställning

meddela ett och annat, som synes mig särskilt anmärkningsvärdt.

Hvad tyskarne mena med »Schundlitteratur» framgår rätt väl af hvad

en tysk auktoritet på området anger såsom denna litteraturs förnämsta

kännemärken:

1. Litterärt dåliga, men moraliskt ofarliga böcker. De inverka ej

farligt på läsarens sedliga hållning, men de förvirra och fördärfva hans

smak och göra honom därigenom oemottaglig för inflytandet af konstnärligt

värdefulla böcker.

2. Litterärt dåliga och på samma gång moraliskt farliga böcker. De

förstöra ej blott läsarens smak, utan förvirra hans sedliga omdöme och

ödelägga hans fantasilif.

Redan de titlar, under hvilka dessa böcker utmånglas, gifva en god

föreställning om deras innehåll. Se här några exempel: En brottslig

läkare. Salongstjufvarnas furste. I likkistan bredvid helvetesmaskinen.

Jane Davis, änglamakerskan. En barnaslaktare i Berlin. Lustmordet. I

lastens nästen i Budapest. Kvinnomördaren i Boston. O. s. v.

Trycket är i regeln det tarfligast möjliga och de häften, hvari

böckerna utgifvas — ofta uppgående till 100 eller mera — äro på omslagen

utstyrda med granna, simpla, nyfikenheten retande illustrationer.

Stilen är ofta till ytterlighet rå och innehållet ger i allmänhet sällan

formen efter.

Det är naturligt att böcker med dylikt innehåll skola på en okritisk

läsekrets utöfva ett synnerligen skadligt och icke sällan rent af ödesdigert

inflytande. Särskildt gäller detta ungdomen. Ur fröken Euréns framställning

tillåter jag mig att här anföra följande, som gifvetvis har sin tillämpning

äfven på svenska förhållanden.

»Hos barn är lusten för handling och äfventyr en sund och naturlig

drift. Barn äro episkt anlagda. Men genom kolportagelitteraturens onaturliga,

öfverspända skildringar retas denna drift öfver måttan och ledes in på

orätta vägar. Sinnet för verklighet och sanning förstöres, fantasien näres

på ett osundt sätt, nervsystemet blir öfverretadt, sömnlöshet inställer sig

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 66.

5

jämte olust för arbete. Flera fall af sinnessjukdom på grund af kolportagelektyr

hafva konstaterats. Barnens sinnen förråas och förvildas genom

de brutala skildringar de läsa. Därtill kommer härmningsdriften. På

detta sätt hafva genom läsning af kolportagelitteratur många unga blifvit

ledda in på brottets väg. En mängd gossar och flickor hafva inför de

tyska domstolarna förklarat, att de tycke sig vara den eller den hjälten

eller hjältinnan i någon kolportageroman och velat göra som de. Speciellt

en mängd af ungdom föröfvade utpressningsförsök, gatuöfverfall och rånförsök

hafva kunnat ledas tillbaka till öfverdrifven läsning af kolportagelitteratur.

Likaså bildandet af tjufligor och röfvarband med helt unga

medlemmar, som plundra och föröfva inbrott eller taga fångar, som de

»martera» efter recept ur Nick Carter-häftena.

Äfven flera fall af mordförsök och mord ha kunnat konstateras såsom

följder af kolportagelektyr. Endast ett exempel. Den 11 juni 1908 fanns

en 9-årig skolgosse nära Köln hängande i ett träd. Han var först strypt

och sedan upphängd. Gärningsmannen befanns vara en 15x/2 års lärgosse

ur en hederlig familj. Han hade läst kolpartagelitteratur och på omslagsillustrationen

till ett häfte sett, hur en person bief strypt med en lasso.

Nu ville han blifva en duktig röfvaranförare och så försöka, om inte också

han kunde döda någon med lasso.

Åtskilliga själfmord bland ungdom stå också på kolportagelitteraturens

konto. Ett par af de mest uppseendeväckande må nämnas. En 13-års

lärjimge vid realgymnasiet i Hannover gick den 10 september 1908 in i

skolans kollegierum, bekransade ett bord med en girland, lade några

Sherlock-Holmes-häften på bordet och där bredvid en biljett med orden:

»Jag går frivilligt bort ur lifvets och sköt sig en kula i hufvudet. Någon

tid förut hade han sagt till sina kamrater, att de nog skulle få höra fälas

om honom. — I Berlin fann man eu dag eu 17-årig strykerska död i sin

bädd. Gaskranen stod öppen. 1 högra handen höil hon en roman, i

hvilken beskrifves, hur hjältinnan på samma sätt klor i skönhet’. I lifstiden

hade hon slukat dylika kolportageromaner och talat om att ’dö

skönt’. En hel del af minderåriga begångna sedlighetsförbrytelser hafva

konstaterats bero på hvad barnen läst i kolportageromaner samt sett på

biografer, i mutoskop och dylikt.»

Saken har äfven en ekonomisk sida, som är af eu icke ringa betydelse.

Tv dessa romaner säljas sannerligen icke billigt. Hvarje häfte

betingar visserligen en obetydlighet i inköp, men då häftenas antal alltid

är mycket stort och emellanåt stiger till inemot 200, inses lätt, att den

godtrogna och okritiska allmänheten får betala afsevärda och oskäliga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande Nr 66.

summor för en läsning, som i lindrigaste fall är smakfördärfvande, i regel

därjämte direkt karaktärsförgiftande genom sin brottsförhärligande och sinnlighetsretande

läggning.

O Oo o

Förliden höst uppdrog jag åt seminarieadjunkten fröken M. L. Gagner

att verkställa en utredning om kolportagelitteraturen i vårt land. Denna

undersökning har till fullo bestyrkt, hvad jag inledningsvis i denna min

framställning yttrat, eller att förhållandena i vårt land på berörda område

äro i allt väsentligt likartade med dem i Tyskland. Jag kan därför

i det följande vara mera kortfattad.

De svenska böckerna af ifrågavarande slag utmärka sig för samma

underhaltiga form och samma smutsiga innehåll som motsvarande tyska.

Utstyrseln med sitt tarfliga tryck och sina rafflande illustrationer är ingalanda

bättre. Såväl i det ena som andra afseendet lämnar den samling

kolportagelitteratur, som af fröken Gagner hopbragts och systematiserats,

ett belysande material.

Till en början spredos dessa böcker till en stor del genom cigarrbodarna

i våra stadssamhällen. Glädjande att säga har dock numera denna

källåder, hvad de flesta af våra större städer beträffar, genom cigarrhandlarföreningens

ingripande tillstoppats. Men därmed är ingalunda denna

osunda trafik hämmad, hvilket ju bäst illustreras däraf, att ensamt i Stockholm

ett tjugotal förlags- och distributionsaffarer arbeta med spridande af

kolportagelitteratur. Hundratals agenter och kommissionärer vandra omkring

från port till port och kringbjuda sin vara. Hvad som främst bidrager

till den# strykande åtgång, deras häften få, är nog, förutom rafflande

utstyrsel och sinnesretande innehåll, det synnerligen ofta med försäljningen

förenade s. k. premiesystemet. Betalar köparen 10 öre för häfte

och tar hela serien, så får han i många fall en premie på exempelvis ett

hälft dussin nysilfverteskedar, ett par nickelljusstakar, en kulört fruktskål

eller dylikt. Vill man betala 25 öre för häften af samma serie, erhåller

man en något värdefullare premie, och sålunda kunna afgifterna och premierna

stegras, så att i vissa fall de förra kunna uppgå ända till 2 kronor

för häfte, i hvilket fall man kan erhålla exempelvis »ett 18 karats HerrGuld-Savonett-ankarur

med 3-dubbla boetter» eller en »konsert-grammofon

med trumpetarm». Men då har man också betalat 160 kronor. Äfven

i de fall, då premieafgifter icke ingå, är priset för hvarje bok tack vare

det stora antal häften, hvari den utkommer, fullkomligt oskäligt högt.

7 — 9 kronor för roman synes vara det vanliga, och det finnes böcker, som

betinga ända till 16 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 66.

Såsom jag förut antydt bär man i Tyskland med största energi upptagit

kampen mot det gift, som i form af »Schundlitteratur» bjudes det

tyska folket. Man har därvid dels tillgripit åtgärder, åsyftande att genom

förbud af allehanda slag undertrycka spridningen af kolportageromaner,

dels sökt att mera indirekt, genom att gifva folket tillgång till god och

billig läsning, minska smutslitteraturens begärlighet. I den framställning

rörande förhållandena i Tyskland, som jag förut följt, yttras beträffande

den tyska striden mot kolportagelitteraturen följande.

»Mot den dåliga litteraturen måste god litteratur bjudas. Endast en

sådan ungdoms- och folklitteratur, menar generalsekreteraren i tyska folkbildningsförbundet

J. Tews, som bjuder kraftig handling, ämnen, som ligga

barnet, ungdomen och folket nära, som beröra dess eget innersta tänkande

och känslolif, endast den kan upptaga kampen. Ju mindre omfångsrik

och djup en människas bildning är, dess fastare är hon rotad i samtiden

och hembygden. Serier af billiga, enkelt och kraftigt illustrerade häften,

innehållande ett barnets, ungdomens och folkets behof motsvarande roligt

och spännande läsestoff måste åstadkommas, tryckas i stora upplagor och

spridas på alla möjliga sätt. God kolportage mot dålig kolportage! Professor

W. Bauer i Böhmen har föreslagit, att i folkbibliotekens kataloger

en särskild rubrik för ''spännande’ lektyr skall upprättas. ''Ungdomen

behöfver starkt handlingskraftig litteratur, tv den har starka episka behof.’

På skolorna faller en mycket viktig uppgift i striden. Där bör mera

läsas, berättas och uppläsas än hvad nu sker, mindre exerceras med frågor

och svar. Läseböckerna måste omdanas, allt mindervärdigt rensas bort ur

dem. Verkligt litterära och roliga arbeten böra läsas i sin helhet, dels

af klassen och lärarna gemensamt, dels ges barnen till hemlån från skolans

boksamling. Skolan skall tillmötesgå barnens behof af god och roande

läsning. Läsaftnar med sång och ljusbilder böra anordnas i skolorna,

’diktar-aftnar’. Lärarna böra anordna föräldraaftnar, utarbeta och tillhandahålla

föräldrarna förteckningar öfver verkligt goda ungdomsböcker,

med få ord, på allt sätt kraftigt och klokt arbeta på att bilda och vidmakthålla

god smak och lust för god läsning.

Där skolorna sluta, böra de fria offentliga biblioteken taga vid. Vandringsbiblioteken

böra mångdubblas och innehållet väljas med stor omsorg,

sakkännedom och sundt omdöme.

I öfverensstämmelse med ofvan refererade åsikter hafva flera kultusoch

inrikesministerier (t. ex. i Wurtemberg, Sachsen-Weimar, Baden, Reuss)

samt regeringspresidenter (t. ex. i Dusseldorff) och andra myndigheter

(t. ex. i Hamburg), en mängd skolöfverstyrelser och skolråd utfärdat anmaningar

och förordningar till skolorna. Anslag, till och med af hushåll
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande Nr SO.

ningssällskap, beviljas rikligt till skol- och vandringsbiblioteks anläggande,

utvidgning och omdaning. Bland annat har Mtlnchens Lokalschulkommission

på den berömde doktor Kerschensteiners förslag beslutat nedsätta en

kommitté för att gorå ett urval af lämpliga ungdomsskrifter från 5 till

-50 pfennig, som äro ''såväl estetiskt som religiöst och etiskt oantastliga’.

I Hamburg hafva myndigheterna påbjudit, att de högre skolornas aulor skola

kostnadsfritt få disponeras af dem, som önska anordna läsaftnar och söndagsunderhållning

för ungdom och arbetare. En mängd kyrkliga och

lärarföreningar samt naturligtvis alla folkbildningsförbund arbeta på samma

sätt ifrigt i positiv riktning. Gesellschaft för Verbreitung von Yolksbildung

har kostnadsfritt tillställt sina medlemmar häften af ej mindre än

19 förlagsserier af goda och billiga böcker, för att medlemmarna hvar i sin

stad skola gorå propaganda för dessa serier och förmå bok- och pappershandlare

m. 11. att föra dessa häften, men upphöra med kolportagelitteraturen,

Utställningar af god och billig litteratur anordnas litet hvarstädes

och boklistor utdelas. Föredrag och föreläsningar om god och dålig litteratur

hållas.

Främst bland de negativa kampmedlen torde höra sättas det energiska,

ingen möda skyende upplysningsarbete, som igångsatts. Tyska statsministeriet

har anmodat professor Karl Brunner att som resetalare inom

Tyskland genom sina föredrag bekämpa Schundlitteraturen. Flygskrifter

utdelas rikligen, flerstädes, såsom i Baden, genom regeringarnas försorg..

Ett sådant flygblad, Pankows lärarförenings upprop till föräldrar, har af

kultusministeriet i Berlin kringsändts till samtliga regcringspresidenter.

Äfven till alla slags affärsinnehafvare och arbetsgivare sändas dylika flygblad.

Skolornas årsredogörelser innehålla uppsatser om luran af kolportagelektyr.

Tyska riksdagens olika partier hafva ägnat kampen uppmärksamhet.

Centern har anhållit, att förbundsregeringarna måtte vidtaga åtgärder för

att undertrycka den fabriksmässiga framställningen samt den oerhörda

utbredningen af skändliga skrifter och bilder. Vänsterliberala fraktionen

har motionerat om att rikskansler en måtte taga i öfvervägande och låta

undersöka, hur man genom internationella aftal skulle kunna verksamt

hindra in- och utförsel af kolportage- och smutslitteratur samt smutsbilder.

Bojkott af sådana affärer, som sälja smutslitteratur, användes mycket.

Bayerska kultusministeriet har till alla skolor utfärdat förbud för skolor

och skolungdom att gorå inköp i de affärer, där ''Schund’ i ord och bild

utställes i fönstren eller finnes tillgänglig i lokalerna. Berlins folkskoleöfverstyrelse

(Schuldeputation) har förständiga! skolornas rektorer att in
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 66.

9

kupa läroböcker, premier och undervisningsmateriel endast i sådana boklådor,

hvilkas innehafvare förplikta sig att hvarken utställa eller försälja

Schund-litteratur. I en mängd andra städer hafva utfärdats liknande förordningar,

och en massa föreningar uppfordra sina medlemmar att bojkotta

alla de affärer, i hvilka de påträffa ''Schund’ i ord och bild. Magistrater

och stadsfullmäktige hafva på många orter af brutit allt slags

affärsförbindelse med affärer, som befunnits på något sätt sprida ''Schund’.

Tyska bokhandlarföreningen har uttalat sig för kampen mot Schundlitteraturen

och yttrat, att den tyska bokhandeln prostitueras genom att

föra dylik litteratur.

Mångenstädes hafva myndigheterna beslutat indraga af dem beviljade

handelsrättigheter för innehafvare af tidningskiosker och butiker, därest

dessa hädanefter försälja ’Schund’~litteratur. I Leipzig, Hamburg in. fl.

städer har polisförbud utfärdats mot utläggande och försäljning af ''Schundlitteratur

och en del illa ansedda skämttidningar. I Hamburg hafva förbudslistor

utdelats äfven till ambulerande gatuförsäljare. Den preussiska

järn vägsförvaltningen, som redan länge ålagt bok- och tidningsförsäljare

vid stationerna och på tågen att utesluta hvarje slag af ''Schund lind

Schmutz’, har nu utfärdat skärpta bestämmelser rörande äfven alla de

rese-, bad- och kurortstidningar, som pläga utläggas i kupéerna. De måste

vara fria från allt slags anstötlighet såväl i artiklar som annonser.»

I sakens nuvarande läge saknar jag anledning att närmare ingå på

frågan, i hvad mån samtliga de stridsmedel, med hvilka man i Tyskland

söker bekämpa kolportagelitteraturen, kunna och böra komma till användning

i vårt land. Så mycket är emellertid tydligt, att om man skall

kunna hoppas att verkligen vinna något i denna strid, är det först och

främst af nöden att ersätta den dåliga litteratur, man vill borttaga, med

god litteratur och med litteratur af beskaffenhet, att den tillfredsställer

såväl ungdomens som de breda folklagrens behof af lättfattlighet och

händelserikedom. Kan man icke åstadkomma detta, gagna förbud i ena

eller andra riktningen föga eller intet. Den nu föreliggande framställningen

från kommittén för främjande af god nöjesläsning synes mig innebära

ett mycket godt uppslag, väl värdt att af staten understödjas. För

ändamålet begäres ju ett förhållandevis obetydligt belopp och möjligt är

ju, att därmed icke kan åstadkommas så mycket som önskligt vore. Ty

det samhällsgift, kommittén föresatt sig att bekämpa, är i mer än ett afseende

synnerligen starkt. Likväl är det min tro att redan den omständigheten,

att staten finner sig böra inskrida, skall gifva kommittén och alla

Bill. till llihsil. Vrot. 1610. 4 Sami. 1 Afil. ö‘2 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande Nr 66.

Utskottets

yttrande.

dem, som arbeta för folkets andliga hälsa, ett godt stöd i sina bemödanden.

För min egen del vill jag med intresse följa frågans vidare utveckling för

att tillse, i hvad mån statsmakterna ytterligare kunna göra något för sakens

främjande. Hvad den föreliggande framställningen beträffar, upprepar jag

här, hvad jag redan i mitt förberörda yttrande till statsrådsprotokollet

den 14 januari 1910 uttalade, att jag med kännedom om de personer,

som stodo bakom den då planerade och nu förverkligade sammanslutningen,

känner mig förvissad om att företaget kommer att ledas i en god och

opartisk riktning. Naturligt är, att man icke nu kan direkt angifva, på

hvad sätt det äskade beloppet, oafsedt expenser, skulle komma att fördelas

mellan arbetsutskottets ledamöter. Detta blir ju väsentligen beroende

af det större eller mindre arbete, som granskningen af till utgifvande

föreslagna böcker kan komma att betinga. Att därvidlag stor olikhet kan

förefinnas ligger i öppen dag. Exempelvis kräfver ju granskningen af ett

öfversättningsarbete, som ju måste utgifvas i en god svensk dräkt, betydligt

mera möda än bedömandet af ett svenskt original. Det synes mig

lämpligen kunna öfverlämnas åt styrelsen för folkbildningsförbundet att

bestämma granskningsarfvodenas skäliga belopp. Det bör också åligga

nämnda styrelse att årligen till ecklesiastikdepartementet ingifva redogörelse

för statsanslagets användning.»

Den verksamhet, som är afsedd att med det äskade anslaget stödjas,

finner utskottet till sitt syfte behjärtansvärd. Otvifvelaktigt lärer nämligen

vara, att den mängd af litterärt undermåliga och ofta jämväl i moraliskt

hänseende förkastliga tryckalster, som till oskäligt höga pris spridas inom vårt

land, medför så stora vådor för folkets, särskildt ungdomens, sunda utveckling,

att allvarliga ansträngningar måste göras för hejdande af denna smutslitteratur;

och håller utskottet före att spridandet af god och billig nöjeslitteratur

är ett särskildt beaktansvärdt medel för ernåendet af detta mål.

Om utskottet sålunda anser att syftet med ifrågavarande verksamhet är

värdt all uppmuntran, har utskottet dock icke kunnat undgå att finna planen

för verksamheten, såvidt af statsrådsprotokollet framgår, vara så ofullständigt

angifven och lämna så ringa material till bedömande af huruvida

densamma är för vinnande af det afsedda ändamålet lämpligt uppgjord,

att utskottet ställt sig i hög grad tveksamt inför frågan om i ärendets

nuvarande outredda skick det äskade anslaget borde beviljas. Då emellertid

behofvet af åtgärder mot spridningen af smutslitteratur måste anses

trängande, har utskottet ej velat motsätta sig att Riksdagen genom anslaget

i fråga stödjer den omhandlade verksamheten äfven under den tid, då

densamma kan anses endast befinna sig på försökets stadium, och vill ut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 66.

11

skottet endast uttala sin förväntan att Kung!. Maj:t må för anslagets åtnjutande

uppställa sådana bestämmelser, att däraf må hämtas största möjliga

säkerhet för dess användande på ett ändamålsenligt sätt.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för främjande af åtgärder under

åren 1910 och 1911 till spridande af god och billig

nöjeslitteratur på extra stat för år 1911 anvisa ett belopp

af 6,000 kronor att utgå på de villkor, Kung!.

Maj:t kan finna godt föreskrifva.

Stockholm den 6 maj 1910.

På statsutskottets vägnar:

G. BILL1NG.

Herr II. Andersson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1910:8 Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. s. 1 i texten