Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående anslag för främjande af åtgärder till spridande af god och billig nöjesläsning.
1910-05-06 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1910:66, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående anslag för främjande af åtgärder till spridande af god och billig nöjesläsning.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande Nr 66.
1
Nr 66.
Ankom till Riksdagens kansli den 6 maj 1910 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående anslag för främjande af åtgärder till spridande
af god och billig nöjesläsning.
(2:a Afd.)
1 en den 8 sistlidne april till Riksdagen aflåten, till statsutskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition, nr 181, har Kung!.
Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att för främjande
af åtgärder under åren 1910 och 1911 till spridande af god och billig
nöjeslitteratur på extra stat för år 1911 anvisa ett belopp af 6,000 kronor
att utgå på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.
Departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet är af följande
lydelse:
»På min hemställan fann Kungl. Maj:t godt att i den till Riksdagen
innevarande år aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behof
föreslå Riksdagen att, i afbidan på nådig proposition angående främjande
af åtgärder under åren 1910 och 1911 för spridande af god och billig
nöjeslitteratur, för ifrågavarande ändamål på extra stat för år 1911 beräkna
ett belopp af 6,000 kronor.
I det statsverkspropositionen åtföljande statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för den 14 januari 1910 omförmälde jag under punkt
166, att ordföranden i folkbildningsförbundet uti en till mig ingifven
skrifvelse meddelat, att fråga uppkommit om vidtagande af åtgärder för
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 52 Häft. (Nr 66.) 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Statsutskottets Utlåtande Nr 66.
att göra verkligt god nöjesläsning lätt tillgänglig för vårt folk, särskild! för
ungdomen, samt att en kommitté vore under bildning för att taga denna
fråga om band. Enligt hvad i skrifvelsen upplystes vore meningen att denna
kommitté, som skulle komma att bestå af för folkbildningsarbetet intresserade
personer med i öfrigt vidt skilda åskådningar, skulle utse ett arbetsutskott
med uppgift att granska den litteratur, som skilda förläggare kunde vara
hågade att för billigt pris tillhandahålla den stora allmänheten. Det
förhölle sig nämligen så, att trots allt som redan gjorts för att motarbeta
den s. k. kolportagelitteraturen, spredes densamma fortfarande — tack
vare energi, billighet och sensationellt innehåll — öfver allt i landet,
särskild! till personer och trakter, som ej nåddes af den egentliga bokhandeln.
Enda sättet att motarbeta de missförhållanden, som häraf blefve
en följd, vore att lämplig nöjeslitteratur spredes med samma energi och
för billigt pris. Enligt hvad kändt vore stode åtminstone en förläggare
redo att två gånger i månaden genom i regeln fristående häften till alldeles
särskild! billigt pris sprida god nöjeslitteratur. Detta förlag såväl
som andra, som åtoge sig att arbeta i denna riktning, borde af kommittén
genom dess arbetsutskott stödjas med initiativ, råd och granskning.
Arbetsutskottet skulle det sålunda åligga att söka förmå framstående författare
att lämna bidrag till det ifrågavarande företaget, att genom några
sina medlemmar granska såväl föreslagna arbetens lämplighet som svenska
språkets behandling i öfversättningar, att uppgöra kontrakt med förläggare,
bland annat, om villkoren för tillstånd att på häftenas omslag
trycka »utgifven i samråd med kommittén för nöjesläsning» eller dylikt,
samt att redovisa för uppburna medel. De medlemmar af utskottet, som
utförde det egentliga granskningsarbetet, borde gifvetvis erhålla någon ersättning
härför. Man hade tänkt sig att verksamheten skulle kunna begynna
med ingången af år 1910 samt att den årliga kostnaden skulle
uppgå till 3,000 kronor, som genom folkbildningsförbundet kunde ställas
till arbetsutskottets förfogande i mån af behof. Så snart de för saken intresserade
personerna sammankommit och fattat definitiva beslut i frågan,
skulle framställning göras hos Kungl. Maj:t om utverkande af nödigt
statsunderstöd.
Någon tid efter det jag mottagit berörda skrifvelse från folkbildningsförbundets
ordförande inkom till ecklesiastikdepartementet från
»kommittén för främjande af god nöjesläsning» en underdånig framställning
om utverkande af ett statsbidrag af 3,000 kronor för hvardera af
åren 1910 och 1911 för det ändamål, kommitténs namn angaf. Af
framställningen åtföljande handlingar inhämtas, att folkbildningsförbundet
och centralförbundet för socialt arbete i ett den 20 december 1909 ut
-
Statsutskottets Utlåtande Nr 66.
3
färcladt upprop vändt sig till ett femtiotal för folkupplysning intresserade
personer ur vidt skilda läger med inbjudan till ett sammanträde, där den
nu föreliggande frågan skulle diskuteras och en kommitté bildas för att
taga saken om hand. Deri plan för sakens ordnande, som folkbildningsförbundets
ordförande i sin till mig ingifna skrifvelse framlagt, är i uppropet
närmare utvecklad. Det visar sig, att så godt som samtliga de personer,
till hvilka uppropet vände sig, förklarat sig villiga att jämte kallelsens
undertecknare bilda en kommitté, som toge initiativ i frågan. Vid
sammankomst den 30 december 1909 inför H. K. H. Hertigen af Närke
konstituerades också den förut omnämnda »kommittén för främjande af
god nöjesläsning», och beslöts därefter att i enlighet med den framlagda
planen tillsätta ett arbetsutskott af sju personer med de åligganden, som
i inbjudningen omnämnas. Kommitténs ledamöter tillerkändes rätt att
framställa anmärkningar mot utskottets verksamhet samt fästa dess uppmärksamhet
på äldre eller nyare litteratur, lämplig för det afsedda ändamålet.
Vidare beslöts, att vid ledamots afgång ur arbetsutskottet ny ledamot
skulle utses af kommittén samt att utskottet skulle mottaga och besvara
hvarje framställning i företagets syfte, som kunde komma att göras
af förläggare eller andra, äfvensom att redovisning för uppburna medel
samt årsredogörelse skulle öfverlämnas till folkbildningsförbundet.
Till ledamöter af arbetsutskottet utsågos docenten, filosofie doktor
Kuben Gustafsson Berg, docenten, filosofie doktor H. Celander, seminarieadjunkten
fröken M. L. Gagner, skriftställaren Per Hallström, fru Ebba,
Heckscher, född Westberg, filosofie doktor fröken Valfrid Palmgren samt
folkbildningsförbundets ordförande medicine doktor Knut Kjellberg.
Det statsbidrag, som för ändamålet kunde utverkas, skulle, enligt
hvad kommittén tänkt sig, genom folkbildningsförbundet ställas till arbetsutskottets
förfogande såsom arfvode till dess granskande ledamöter och för
bestridande af expenser.
I mitt förberörda yttrande till statsrådsprotokollet för den 14 januari
1910 uttalade jag min lifligt anslutning till tanken att förskaffa de breda
lagren af folket tillfälle till god och uppfriskande nöjesläsning samt betonade
den ofantligt stora uppfostrande betydelse, tillgången till sådan
läsning enligt min mening hade. Jag omnämnde äfven, att flerstädes
utomlands ett stort och framgångsrikt arbete nedlagts på förverkligandet
af den idé, hvaråt den föreliggande framställningen ger uttryck. Framförallt
har man i Tyskland, där kolportagelitteraturen eller, såsom den där
benämnes, »Sehundlitteratur» under de senare åren fatt en häpnadsväckande
spridning, med största energi upptagit kampen mot densamma. Seminarie
-
4
Statsutskottets Utlåtande Nr 66.
adjunkten fröken Elisabet Eurén har i andra häftet af Social tidskrift för
innevarande år lämnat en intressant skildring af de tyska förhållandena
på ifrågavarande område och hvad man i Tyskland åtgjort och åtgör
för att härutinnan åstadkomma bättring. Då kolportagelitteraturen hos
oss till en mycket stor del härstammar från Tyskland och för öfrigt här
uppträder under alldeles samma former samt arbetar med samma metoder
som i vårt södra grannland, är naturligtvis denna skildring af stort intresse
äfven för oss. Jag tillåter mig därför att, innan jag ingår på de
svenska förhållandena uti ifrågavarande afseende, ur fröken Euréns framställning
meddela ett och annat, som synes mig särskilt anmärkningsvärdt.
Hvad tyskarne mena med »Schundlitteratur» framgår rätt väl af hvad
en tysk auktoritet på området anger såsom denna litteraturs förnämsta
kännemärken:
1. Litterärt dåliga, men moraliskt ofarliga böcker. De inverka ej
farligt på läsarens sedliga hållning, men de förvirra och fördärfva hans
smak och göra honom därigenom oemottaglig för inflytandet af konstnärligt
värdefulla böcker.
2. Litterärt dåliga och på samma gång moraliskt farliga böcker. De
förstöra ej blott läsarens smak, utan förvirra hans sedliga omdöme och
ödelägga hans fantasilif.
Redan de titlar, under hvilka dessa böcker utmånglas, gifva en god
föreställning om deras innehåll. Se här några exempel: En brottslig
läkare. Salongstjufvarnas furste. I likkistan bredvid helvetesmaskinen.
Jane Davis, änglamakerskan. En barnaslaktare i Berlin. Lustmordet. I
lastens nästen i Budapest. Kvinnomördaren i Boston. O. s. v.
Trycket är i regeln det tarfligast möjliga och de häften, hvari
böckerna utgifvas — ofta uppgående till 100 eller mera — äro på omslagen
utstyrda med granna, simpla, nyfikenheten retande illustrationer.
Stilen är ofta till ytterlighet rå och innehållet ger i allmänhet sällan
formen efter.
Det är naturligt att böcker med dylikt innehåll skola på en okritisk
läsekrets utöfva ett synnerligen skadligt och icke sällan rent af ödesdigert
inflytande. Särskildt gäller detta ungdomen. Ur fröken Euréns framställning
tillåter jag mig att här anföra följande, som gifvetvis har sin tillämpning
äfven på svenska förhållanden.
»Hos barn är lusten för handling och äfventyr en sund och naturlig
drift. Barn äro episkt anlagda. Men genom kolportagelitteraturens onaturliga,
öfverspända skildringar retas denna drift öfver måttan och ledes in på
orätta vägar. Sinnet för verklighet och sanning förstöres, fantasien näres
på ett osundt sätt, nervsystemet blir öfverretadt, sömnlöshet inställer sig
Statsutskottets Utlåtande Nr 66.
5
jämte olust för arbete. Flera fall af sinnessjukdom på grund af kolportagelektyr
hafva konstaterats. Barnens sinnen förråas och förvildas genom
de brutala skildringar de läsa. Därtill kommer härmningsdriften. På
detta sätt hafva genom läsning af kolportagelitteratur många unga blifvit
ledda in på brottets väg. En mängd gossar och flickor hafva inför de
tyska domstolarna förklarat, att de tycke sig vara den eller den hjälten
eller hjältinnan i någon kolportageroman och velat göra som de. Speciellt
en mängd af ungdom föröfvade utpressningsförsök, gatuöfverfall och rånförsök
hafva kunnat ledas tillbaka till öfverdrifven läsning af kolportagelitteratur.
Likaså bildandet af tjufligor och röfvarband med helt unga
medlemmar, som plundra och föröfva inbrott eller taga fångar, som de
»martera» efter recept ur Nick Carter-häftena.
Äfven flera fall af mordförsök och mord ha kunnat konstateras såsom
följder af kolportagelektyr. Endast ett exempel. Den 11 juni 1908 fanns
en 9-årig skolgosse nära Köln hängande i ett träd. Han var först strypt
och sedan upphängd. Gärningsmannen befanns vara en 15x/2 års lärgosse
ur en hederlig familj. Han hade läst kolpartagelitteratur och på omslagsillustrationen
till ett häfte sett, hur en person bief strypt med en lasso.
Nu ville han blifva en duktig röfvaranförare och så försöka, om inte också
han kunde döda någon med lasso.
Åtskilliga själfmord bland ungdom stå också på kolportagelitteraturens
konto. Ett par af de mest uppseendeväckande må nämnas. En 13-års
lärjimge vid realgymnasiet i Hannover gick den 10 september 1908 in i
skolans kollegierum, bekransade ett bord med en girland, lade några
Sherlock-Holmes-häften på bordet och där bredvid en biljett med orden:
»Jag går frivilligt bort ur lifvets och sköt sig en kula i hufvudet. Någon
tid förut hade han sagt till sina kamrater, att de nog skulle få höra fälas
om honom. — I Berlin fann man eu dag eu 17-årig strykerska död i sin
bädd. Gaskranen stod öppen. 1 högra handen höil hon en roman, i
hvilken beskrifves, hur hjältinnan på samma sätt klor i skönhet’. I lifstiden
hade hon slukat dylika kolportageromaner och talat om att ’dö
skönt’. En hel del af minderåriga begångna sedlighetsförbrytelser hafva
konstaterats bero på hvad barnen läst i kolportageromaner samt sett på
biografer, i mutoskop och dylikt.»
Saken har äfven en ekonomisk sida, som är af eu icke ringa betydelse.
Tv dessa romaner säljas sannerligen icke billigt. Hvarje häfte
betingar visserligen en obetydlighet i inköp, men då häftenas antal alltid
är mycket stort och emellanåt stiger till inemot 200, inses lätt, att den
godtrogna och okritiska allmänheten får betala afsevärda och oskäliga
6
Statsutskottets Utlåtande Nr 66.
summor för en läsning, som i lindrigaste fall är smakfördärfvande, i regel
därjämte direkt karaktärsförgiftande genom sin brottsförhärligande och sinnlighetsretande
läggning.
O Oo o
Förliden höst uppdrog jag åt seminarieadjunkten fröken M. L. Gagner
att verkställa en utredning om kolportagelitteraturen i vårt land. Denna
undersökning har till fullo bestyrkt, hvad jag inledningsvis i denna min
framställning yttrat, eller att förhållandena i vårt land på berörda område
äro i allt väsentligt likartade med dem i Tyskland. Jag kan därför
i det följande vara mera kortfattad.
De svenska böckerna af ifrågavarande slag utmärka sig för samma
underhaltiga form och samma smutsiga innehåll som motsvarande tyska.
Utstyrseln med sitt tarfliga tryck och sina rafflande illustrationer är ingalanda
bättre. Såväl i det ena som andra afseendet lämnar den samling
kolportagelitteratur, som af fröken Gagner hopbragts och systematiserats,
ett belysande material.
Till en början spredos dessa böcker till en stor del genom cigarrbodarna
i våra stadssamhällen. Glädjande att säga har dock numera denna
källåder, hvad de flesta af våra större städer beträffar, genom cigarrhandlarföreningens
ingripande tillstoppats. Men därmed är ingalunda denna
osunda trafik hämmad, hvilket ju bäst illustreras däraf, att ensamt i Stockholm
ett tjugotal förlags- och distributionsaffarer arbeta med spridande af
kolportagelitteratur. Hundratals agenter och kommissionärer vandra omkring
från port till port och kringbjuda sin vara. Hvad som främst bidrager
till den# strykande åtgång, deras häften få, är nog, förutom rafflande
utstyrsel och sinnesretande innehåll, det synnerligen ofta med försäljningen
förenade s. k. premiesystemet. Betalar köparen 10 öre för häfte
och tar hela serien, så får han i många fall en premie på exempelvis ett
hälft dussin nysilfverteskedar, ett par nickelljusstakar, en kulört fruktskål
eller dylikt. Vill man betala 25 öre för häften af samma serie, erhåller
man en något värdefullare premie, och sålunda kunna afgifterna och premierna
stegras, så att i vissa fall de förra kunna uppgå ända till 2 kronor
för häfte, i hvilket fall man kan erhålla exempelvis »ett 18 karats HerrGuld-Savonett-ankarur
med 3-dubbla boetter» eller en »konsert-grammofon
med trumpetarm». Men då har man också betalat 160 kronor. Äfven
i de fall, då premieafgifter icke ingå, är priset för hvarje bok tack vare
det stora antal häften, hvari den utkommer, fullkomligt oskäligt högt.
7 — 9 kronor för roman synes vara det vanliga, och det finnes böcker, som
betinga ända till 16 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande Nr 66.
Såsom jag förut antydt bär man i Tyskland med största energi upptagit
kampen mot det gift, som i form af »Schundlitteratur» bjudes det
tyska folket. Man har därvid dels tillgripit åtgärder, åsyftande att genom
förbud af allehanda slag undertrycka spridningen af kolportageromaner,
dels sökt att mera indirekt, genom att gifva folket tillgång till god och
billig läsning, minska smutslitteraturens begärlighet. I den framställning
rörande förhållandena i Tyskland, som jag förut följt, yttras beträffande
den tyska striden mot kolportagelitteraturen följande.
»Mot den dåliga litteraturen måste god litteratur bjudas. Endast en
sådan ungdoms- och folklitteratur, menar generalsekreteraren i tyska folkbildningsförbundet
J. Tews, som bjuder kraftig handling, ämnen, som ligga
barnet, ungdomen och folket nära, som beröra dess eget innersta tänkande
och känslolif, endast den kan upptaga kampen. Ju mindre omfångsrik
och djup en människas bildning är, dess fastare är hon rotad i samtiden
och hembygden. Serier af billiga, enkelt och kraftigt illustrerade häften,
innehållande ett barnets, ungdomens och folkets behof motsvarande roligt
och spännande läsestoff måste åstadkommas, tryckas i stora upplagor och
spridas på alla möjliga sätt. God kolportage mot dålig kolportage! Professor
W. Bauer i Böhmen har föreslagit, att i folkbibliotekens kataloger
en särskild rubrik för ''spännande’ lektyr skall upprättas. ''Ungdomen
behöfver starkt handlingskraftig litteratur, tv den har starka episka behof.’
På skolorna faller en mycket viktig uppgift i striden. Där bör mera
läsas, berättas och uppläsas än hvad nu sker, mindre exerceras med frågor
och svar. Läseböckerna måste omdanas, allt mindervärdigt rensas bort ur
dem. Verkligt litterära och roliga arbeten böra läsas i sin helhet, dels
af klassen och lärarna gemensamt, dels ges barnen till hemlån från skolans
boksamling. Skolan skall tillmötesgå barnens behof af god och roande
läsning. Läsaftnar med sång och ljusbilder böra anordnas i skolorna,
’diktar-aftnar’. Lärarna böra anordna föräldraaftnar, utarbeta och tillhandahålla
föräldrarna förteckningar öfver verkligt goda ungdomsböcker,
med få ord, på allt sätt kraftigt och klokt arbeta på att bilda och vidmakthålla
god smak och lust för god läsning.
Där skolorna sluta, böra de fria offentliga biblioteken taga vid. Vandringsbiblioteken
böra mångdubblas och innehållet väljas med stor omsorg,
sakkännedom och sundt omdöme.
I öfverensstämmelse med ofvan refererade åsikter hafva flera kultusoch
inrikesministerier (t. ex. i Wurtemberg, Sachsen-Weimar, Baden, Reuss)
samt regeringspresidenter (t. ex. i Dusseldorff) och andra myndigheter
(t. ex. i Hamburg), en mängd skolöfverstyrelser och skolråd utfärdat anmaningar
och förordningar till skolorna. Anslag, till och med af hushåll
-
8
Statsutskottets Utlåtande Nr SO.
ningssällskap, beviljas rikligt till skol- och vandringsbiblioteks anläggande,
utvidgning och omdaning. Bland annat har Mtlnchens Lokalschulkommission
på den berömde doktor Kerschensteiners förslag beslutat nedsätta en
kommitté för att gorå ett urval af lämpliga ungdomsskrifter från 5 till
-50 pfennig, som äro ''såväl estetiskt som religiöst och etiskt oantastliga’.
I Hamburg hafva myndigheterna påbjudit, att de högre skolornas aulor skola
kostnadsfritt få disponeras af dem, som önska anordna läsaftnar och söndagsunderhållning
för ungdom och arbetare. En mängd kyrkliga och
lärarföreningar samt naturligtvis alla folkbildningsförbund arbeta på samma
sätt ifrigt i positiv riktning. Gesellschaft för Verbreitung von Yolksbildung
har kostnadsfritt tillställt sina medlemmar häften af ej mindre än
19 förlagsserier af goda och billiga böcker, för att medlemmarna hvar i sin
stad skola gorå propaganda för dessa serier och förmå bok- och pappershandlare
m. 11. att föra dessa häften, men upphöra med kolportagelitteraturen,
Utställningar af god och billig litteratur anordnas litet hvarstädes
och boklistor utdelas. Föredrag och föreläsningar om god och dålig litteratur
hållas.
Främst bland de negativa kampmedlen torde höra sättas det energiska,
ingen möda skyende upplysningsarbete, som igångsatts. Tyska statsministeriet
har anmodat professor Karl Brunner att som resetalare inom
Tyskland genom sina föredrag bekämpa Schundlitteraturen. Flygskrifter
utdelas rikligen, flerstädes, såsom i Baden, genom regeringarnas försorg..
Ett sådant flygblad, Pankows lärarförenings upprop till föräldrar, har af
kultusministeriet i Berlin kringsändts till samtliga regcringspresidenter.
Äfven till alla slags affärsinnehafvare och arbetsgivare sändas dylika flygblad.
Skolornas årsredogörelser innehålla uppsatser om luran af kolportagelektyr.
Tyska riksdagens olika partier hafva ägnat kampen uppmärksamhet.
Centern har anhållit, att förbundsregeringarna måtte vidtaga åtgärder för
att undertrycka den fabriksmässiga framställningen samt den oerhörda
utbredningen af skändliga skrifter och bilder. Vänsterliberala fraktionen
har motionerat om att rikskansler en måtte taga i öfvervägande och låta
undersöka, hur man genom internationella aftal skulle kunna verksamt
hindra in- och utförsel af kolportage- och smutslitteratur samt smutsbilder.
Bojkott af sådana affärer, som sälja smutslitteratur, användes mycket.
Bayerska kultusministeriet har till alla skolor utfärdat förbud för skolor
och skolungdom att gorå inköp i de affärer, där ''Schund’ i ord och bild
utställes i fönstren eller finnes tillgänglig i lokalerna. Berlins folkskoleöfverstyrelse
(Schuldeputation) har förständiga! skolornas rektorer att in
-
Statsutskottets Utlåtande Nr 66.
9
kupa läroböcker, premier och undervisningsmateriel endast i sådana boklådor,
hvilkas innehafvare förplikta sig att hvarken utställa eller försälja
Schund-litteratur. I en mängd andra städer hafva utfärdats liknande förordningar,
och en massa föreningar uppfordra sina medlemmar att bojkotta
alla de affärer, i hvilka de påträffa ''Schund’ i ord och bild. Magistrater
och stadsfullmäktige hafva på många orter af brutit allt slags
affärsförbindelse med affärer, som befunnits på något sätt sprida ''Schund’.
Tyska bokhandlarföreningen har uttalat sig för kampen mot Schundlitteraturen
och yttrat, att den tyska bokhandeln prostitueras genom att
föra dylik litteratur.
Mångenstädes hafva myndigheterna beslutat indraga af dem beviljade
handelsrättigheter för innehafvare af tidningskiosker och butiker, därest
dessa hädanefter försälja ’Schund’~litteratur. I Leipzig, Hamburg in. fl.
städer har polisförbud utfärdats mot utläggande och försäljning af ''Schundlitteratur
och en del illa ansedda skämttidningar. I Hamburg hafva förbudslistor
utdelats äfven till ambulerande gatuförsäljare. Den preussiska
järn vägsförvaltningen, som redan länge ålagt bok- och tidningsförsäljare
vid stationerna och på tågen att utesluta hvarje slag af ''Schund lind
Schmutz’, har nu utfärdat skärpta bestämmelser rörande äfven alla de
rese-, bad- och kurortstidningar, som pläga utläggas i kupéerna. De måste
vara fria från allt slags anstötlighet såväl i artiklar som annonser.»
I sakens nuvarande läge saknar jag anledning att närmare ingå på
frågan, i hvad mån samtliga de stridsmedel, med hvilka man i Tyskland
söker bekämpa kolportagelitteraturen, kunna och böra komma till användning
i vårt land. Så mycket är emellertid tydligt, att om man skall
kunna hoppas att verkligen vinna något i denna strid, är det först och
främst af nöden att ersätta den dåliga litteratur, man vill borttaga, med
god litteratur och med litteratur af beskaffenhet, att den tillfredsställer
såväl ungdomens som de breda folklagrens behof af lättfattlighet och
händelserikedom. Kan man icke åstadkomma detta, gagna förbud i ena
eller andra riktningen föga eller intet. Den nu föreliggande framställningen
från kommittén för främjande af god nöjesläsning synes mig innebära
ett mycket godt uppslag, väl värdt att af staten understödjas. För
ändamålet begäres ju ett förhållandevis obetydligt belopp och möjligt är
ju, att därmed icke kan åstadkommas så mycket som önskligt vore. Ty
det samhällsgift, kommittén föresatt sig att bekämpa, är i mer än ett afseende
synnerligen starkt. Likväl är det min tro att redan den omständigheten,
att staten finner sig böra inskrida, skall gifva kommittén och alla
Bill. till llihsil. Vrot. 1610. 4 Sami. 1 Afil. ö‘2 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande Nr 66.
Utskottets
yttrande.
dem, som arbeta för folkets andliga hälsa, ett godt stöd i sina bemödanden.
För min egen del vill jag med intresse följa frågans vidare utveckling för
att tillse, i hvad mån statsmakterna ytterligare kunna göra något för sakens
främjande. Hvad den föreliggande framställningen beträffar, upprepar jag
här, hvad jag redan i mitt förberörda yttrande till statsrådsprotokollet
den 14 januari 1910 uttalade, att jag med kännedom om de personer,
som stodo bakom den då planerade och nu förverkligade sammanslutningen,
känner mig förvissad om att företaget kommer att ledas i en god och
opartisk riktning. Naturligt är, att man icke nu kan direkt angifva, på
hvad sätt det äskade beloppet, oafsedt expenser, skulle komma att fördelas
mellan arbetsutskottets ledamöter. Detta blir ju väsentligen beroende
af det större eller mindre arbete, som granskningen af till utgifvande
föreslagna böcker kan komma att betinga. Att därvidlag stor olikhet kan
förefinnas ligger i öppen dag. Exempelvis kräfver ju granskningen af ett
öfversättningsarbete, som ju måste utgifvas i en god svensk dräkt, betydligt
mera möda än bedömandet af ett svenskt original. Det synes mig
lämpligen kunna öfverlämnas åt styrelsen för folkbildningsförbundet att
bestämma granskningsarfvodenas skäliga belopp. Det bör också åligga
nämnda styrelse att årligen till ecklesiastikdepartementet ingifva redogörelse
för statsanslagets användning.»
Den verksamhet, som är afsedd att med det äskade anslaget stödjas,
finner utskottet till sitt syfte behjärtansvärd. Otvifvelaktigt lärer nämligen
vara, att den mängd af litterärt undermåliga och ofta jämväl i moraliskt
hänseende förkastliga tryckalster, som till oskäligt höga pris spridas inom vårt
land, medför så stora vådor för folkets, särskildt ungdomens, sunda utveckling,
att allvarliga ansträngningar måste göras för hejdande af denna smutslitteratur;
och håller utskottet före att spridandet af god och billig nöjeslitteratur
är ett särskildt beaktansvärdt medel för ernåendet af detta mål.
Om utskottet sålunda anser att syftet med ifrågavarande verksamhet är
värdt all uppmuntran, har utskottet dock icke kunnat undgå att finna planen
för verksamheten, såvidt af statsrådsprotokollet framgår, vara så ofullständigt
angifven och lämna så ringa material till bedömande af huruvida
densamma är för vinnande af det afsedda ändamålet lämpligt uppgjord,
att utskottet ställt sig i hög grad tveksamt inför frågan om i ärendets
nuvarande outredda skick det äskade anslaget borde beviljas. Då emellertid
behofvet af åtgärder mot spridningen af smutslitteratur måste anses
trängande, har utskottet ej velat motsätta sig att Riksdagen genom anslaget
i fråga stödjer den omhandlade verksamheten äfven under den tid, då
densamma kan anses endast befinna sig på försökets stadium, och vill ut
-
Statsutskottets Utlåtande Nr 66.
11
skottet endast uttala sin förväntan att Kung!. Maj:t må för anslagets åtnjutande
uppställa sådana bestämmelser, att däraf må hämtas största möjliga
säkerhet för dess användande på ett ändamålsenligt sätt.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att Riksdagen må för främjande af åtgärder under
åren 1910 och 1911 till spridande af god och billig
nöjeslitteratur på extra stat för år 1911 anvisa ett belopp
af 6,000 kronor att utgå på de villkor, Kung!.
Maj:t kan finna godt föreskrifva.
Stockholm den 6 maj 1910.
På statsutskottets vägnar:
G. BILL1NG.
Herr II. Andersson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i förestående ärendes behandling inom utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1910:8 Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. s. 1 i texten