Utlåtande i anledning af vissa af Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för statens järnvägar.
1910-04-06 · 113 sidor, varav 105 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 105 av 113 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1910:74, Utlåtande i anledning af vissa af Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för statens järnvägar.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
1
Nr 74.
Ankom till Riksdagens kansli den 9 maj 1910 kl. 9 e. m.
Utlåtande i anledning af vissa af Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag för
statens järnvägar. (4:e Afd.)
1:°)
I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl.
Maj:t under sjätte hufvudtiteln i punkt 40 föreslagit Riksdagen att till
utförande af nja byggnader och anläggningar vid statens redan trafikerade
järnvägar på extra stat för år 1911 anvisa ett belopp af 1,537,100
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis redan under år
1910 af tillgängliga medel utanordna 350,000 kronor.
Beträffande de särskilda ändamål, för hvilka förstnämnda belopp,
1,537,100 kronor, skulle användas, får utskottet från det vid statsverkspropositionen
fogade statsrådsprotokollet öfver civilärenden för
den 14 januari 1910 meddela följande redogörelse, åtföljd af den motivering,
som järnvägsstyrelsen lämnat i sin den 29 oktober 1909 till
Kungl. Maj:t aflåtna skrifvelse i ämnet.
Husbyggnader.
Vid Värtan:
Uppförande af boställshus ................................... kronor 45,000: —
Eu del af stationens personal hade bostad i statens
hus, men för dem, som ej kunnat erhålla denna
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 59 Höft. (Nr 74).
Nya byggnader
och
anläggningar
vid statens
järnvägar.
1
2
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
förmån, funnes inga bostäder att förhyra annat än
inne i staden på mycket långt afstånd från stationen,
hvilket förhållande medförde stora olägenheter
för järnvägstjänsten. Förslaget afsåge en byggnad,
innehållande eu lägenhet om 2 rum och kök för
stationsförman samt sex lägenheter om 1 rum och
kök för stationskarlar jämte ett enkelrum för ogift
stationskarl.
Vid Anneberg och Linghem:
Uppförande af boställshus jämte uthus och
källare................................................................................... kronor
Det hade visat sig allt svårare att i privata hus
i närheten erhålla bostäder för vid de nämnda stationerna
tjänstgörande stationskarlar. Förslaget afsåge
å den förra platsen tre lägenheter och å den
senare 2 lägenheter, hvardera om 1 rum och kök.
Byggnaderna skulle uppföras så, att ytterligare en
lägenhet i hvardera kunde utan påbyggnad anordnas.
Vid Östavall:
Uppförande af boställshus med uthus............. »
Byggnaden vore afsedd att inrymma bostäder
för ett kontorsbiträde och två stationskarlar, för
hvilka lägenheter icke funnes att förhyra i stationens
närhet.
Vid Boden:
Uppförande af boställshus med uthus............... »
Tillgång på lämpliga bostäder i stationens
grannskap saknades, hvarför ett flertal af stationspersonalen
icke kunnat beredas bostadsförmån.
Förslaget afsåge sex lägenheter om 1 rum och kök.
Vid Lång sele:
Uppförande af lokomotivstall.................,............. »
27,500
14,300
29,000
38,000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
1907 års riksdag anvisade till påbörjande af
ny lokomotivstation vid Långsele ett extra anslag
å 56,600 kronor. För fullföljande af planen för
denna anläggning afsåge förslaget beredande af stallplatser
för ytterligare fyra lokomotiv.
Vid Norrfors:
Uppförande af stationshus jämte uthus............ kronor
Det hade för tågledningen visat sig nödvändigt
att på det långa stationshållet — 31 kilometer —
mellan Trehörningsjö och Nyåker erhålla en tågmötesplats.
Lastplatsen Norrfors vore därtill lämplig,
enär den läge ungefär midt emellan dessa
båda stationer samt i en jämförelsevis väl befolkad
trakt.
Uppförande af stationshus med bostad för platsvakt
jämte nedan omnämnd utvidgning af spårsystemet
erfordrades för denna stationsanordning.
Vid Vännäs:
Tillbyggnad af oljekällare ................................... »
Den nuvarande oljekällaren vore för liten för
uppläggning af årsbehofvet af smörj- och lysoljor
för linjen Långsele—Jörn med sidobanor.
För att kunna erhålla billigt pris å oljor borde
dessa inköpas och mottagas i stora poster, men
utan tillräckliga upplagsutrymmen omöjliggjordes
denna sträfvan.
Vid Abisko:
Uppförande af skolhus med uthus........................ »
Förslaget afsåge att, i likhet med hvad som
med af 1900 års riksdag anvisadt anslag skett
vid Koskivara, uppföra och tillsvidare tillhandahålla
vederbörande kommuner lämplig skollokal
15,700
12,500
28,000
4
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
för möjliggörande af skolundervisning åt järnvägspersonalens
barn. Antalet af i skolåldern varande
barn å linjen Kiruna—Riksgränsen hade nu vuxit
så, att de vid Riksgränsen och Bergfors stationer
uti från byggnadstiden kvarstående barackbyggnader
upplåtna skollokalerna numera vore otillräckliga
för ett nöjaktigt ordnande af skolförhållandena
å nämnda linje. Antalet barn i skolåldern — 7 till
14 år — å linjen Krokvik—Riksgränsen vore för
närvarande 120 och komme, under förutsättning
att utefter denna linje nu boende familjer funnes
kvar under de närmaste åren, detta antal att år
1915 uppgå till omkring 300. Nu ifrågasatta skollokal
afsåges för undervisning af barn från linjen
Björkliden—Kaisepakte, där nuvarande barnantalet
af ofvan nämnd ålder vore 38.
Skolbyggnaden vore afsedd att, förutom skollokaler,
inrymma bostäder för lärare och småskollärarinna.
Spåranordningar.
Vid Värtan:
Utvidgning af spårsystemet ................................. kronor
För underlättande af den omfattande vagnväxlingen
vid hamnbassängens södra kaj erfordrades
ökadt antal förbindelsespår mellan de längs hamnområdet
löpande spåren. Jämlikt öfverenskommelse
med Stockholms stad bestrede staden hälften
af den till 26,000 kronor beräknade kostnaden
för spåranläggningen.
Vid Örebro:
Utvidgning af spårsystemet ................................ »
Trafiken å stationen hade under de senare åren
afsevärdt utvecklats, under det att bangårdens spårsystem
däremot icke undergått nämnvärd utvidg
-
13,000
50,000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
ning i afvaktan på en ifrågasatt mera genomgripande
ombyggnad åt stationen. En ökning af bangårdens
spårutrymme kunde emellertid nu icke utan
stor olägenhet för trafikskötseln längre uppskjutas.
Den trafikökning, som kunde förväntas i sammanhang
med det år 1911 förestående allmänna landtbruksmötet
i Örebro, torde svårligen kunna tillgodoses,
om ej dessförinnan en större utvidgning af sparsystemet
vid stationen erhållits.
Förslaget afsåge utläggande af flera uppställningsspår
samt anordnande af utdragsspår norrut.
Genom sistnämnda åtgärd skulle ernås välbehöflig
minskning i den för gatutrafiken öfver de söder om
stationen belägna järnvägsöfvergångarna nu synnerligen
hinderliga vagnväxlingen. Spåren komme till
gagn äfven vid bangårdens ombyggnad.
Vid Mullliyttemon:
Utvidgning af spårsystemet ................................ kronor
En ökning af stationens spårutrymme såväl
med hänsyn till tågmöten som för vagnuppställning
hade på grund af trafikens tillväxt visat sig erforderlig.
Vid Göteborg:
Anordnande af uppställningsspår för tomvagnar
vid Säfvenäs ............................................................... »
Spårsystemet å Göteborgs bangård hade länge
visat sig otillräckligt, och hade behofvet af utvidgning
än mera framträdt efter Bohusbanans inledande
å stationen. Då emellertid utrymme saknades
för utläggande af flera spår å den nuvarande bangården,
afsåge nu ifrågasatta anordning att bereda
plats för uppställning af tomvagnar å det af statens
järnvägar inköpta området vid Säfvenäs. De
af den föreslagna spåranläggningen föranledda terrasseringsarbetena
och använd materiel komme till
gagn, huru än Göteborgs bangårdsfråga löstes.
12,700
37,000
6
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
Vid Sösdala:
Utvidgning af spårsystemet .................................. kronor
Nuvarande utrymme för vagnslasttrafiken vore
otillräckligt. Förslaget afsåge att efter markförvärf
bereda spårutrymme för uppställning af vagnar samt
för frilastning.
Vid Malmö:
Utvidgning af spårsystemet .............................. »
För reparationsvagnar, icke i bruk varande
lokomotiv och tendrar samt för vagnar med stenkol
för lokomotiven m. m., indika till olägenhet
för trafiken för närvarande måste uppställas å
driftbangården, erfordrades särskilda uppställningsspår.
Dessa vore i förslaget afsedda att jämte spår
till en provisorisk lokomotivstation utläggas å
Malmö stations östra del. I kostnaden inginge ett
belopp af 40,000 kronor för vinnande af område
genom utfyllning.
Vid Höganäs:
Utvidgning af spårsystemet samt anordnande
af lastplaner ....................................................................... »
I samband med anslutningen till statsbanan
vid Höganäs af den enskilda järnvägen från Mölle
hade järnvägsstyrelsen funnit det vara af vikt såväl
för trafikanternas intressen som för statsbanans
ekonomi, att anstalter nu vidtoges för påbörjande
af den omdaning af trafikanordningarna på platsen,
som sedan länge stått på dagordningen.
Vid upprättande af förslag till nämnda anslutning
hade styrelsen funnit en sammanslagning af
de endast omkring 900 meter från hvarandra belägna
stationerna Höganäs öfre och Höganäs nedre
vara den ur nyssnämnda båda synpunkter lämpligaste
lösningen, och erbjöde den ännu obebyggda
23,500
117,000
25,000:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
terrängen mellan stationerna plats för en för samhällets
skilda delar gemensam station. Järnvägsstyrelsen
hade också, under förutsättning att erforderliga
medel ställdes till förfogande, träffat öfverenskommelse
med den enskilda järnvägen att i
sammanhang med anslutningen utföra de till eu
början nödvändiga anläggningarna för en för samhället
i sin helhet afsedd godsstation och att med
7-i deltaga i kostnaden härför.
Statens järnvägars kostnader för i samband
härmed erforderligt jordförvärf vore afsedda att utgå
af det anslag för jordförvärf i allmänhet, hvarom
järnvägsstyrelsen jämväl gjort underdånig
framställning.
Vid Tvär ålund:
Utvidgning af spårsystemet.................................... kronor
Det nuvarande spårsystemet vore otillräckligt
för möjliggörande af tågmöten och besörjande af
stationens ej obetydliga vagnslasttrafik. Förslaget
afsåge utläggande af ett andra sidospår.
Vid Norr fors:
Utvidgning af spårsystemet ................................ j>
Ifrågavarande arbete sammanhängde med förut
föreslagen och motiverad stationsanläggning å
samma plats.
Öfriga anläggningar:
Vid Liljeholmen:
Anordnande af gångbro....................................... r
Den lifliga tåg- och växlingsrörelsen å bangården
nödvändiggjorde uppförande af en bro öfver
spåren att begagnas såväl af de resande som af järn
-
17,200
13,500
25,000
8
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
vägspersonalen, som skulle forsla res- och ilgods
från stationshuset till den mellan spåren belägna
plattformen.
Vid Malmö:
Uppförande af kolbås och kolgifningsbrygga
samt anordnande af vattenkastare m. m............... kronor
För den förut omkandlade lokomotivstationens
behof erfordrades en del för lokomotivtjänsten nödiga
anordningar såsom kolbås med mekanisk kolgifningsbrygga,
vattenkastare och s. k. slagg-graf,
hvilka anläggningar borde komma till utförande i
samband med öfriga anläggningar därstädes. Nuvarande
anordningar för koltagning vid denna station
vore synnerligen otillfredsställande och medförde
stora arbetskostnader.
Vid Svartan:
Anordnande af vattenledning ............................ »
Till hushållsbruk användbart vatten kunde icke
genom brunnsgräfning erhållas för statens järnvägars
boställshus å Svartön. Ej heller för lokomotivstationens
behof kunde under vissa tider af
året vattnet från närliggande hafsvik användas.
Förslaget afsåge därför att till boställshus och lokomotivstall
å Svartön framdraga en servisledning
från Luleå stads vattenledning.
Vid Johannesberg :
Anläggning af station.............................................
Såsom styrelsen anfört vid afgifvande den 29
oktober 1909 af underdånigt utlåtande öfver ansökan
om koncession å en järnväg från Ljungafors till
eu plats på statsbanan mellan Erikslund och Fränsta
stationer, hade af den koncessionssökande framställ
-
23,000:
17,500:
70,000:
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
9
ning gjorts, att anslutningsstationen skulle byggas
med statsmedel, och hade koncessionssökanden därvid
förbundit sig att dels anskaffa och till statens
järnvägar med full äganderätt och gravationsfri
öfverlämna den för stationsanläggningen erforderliga
marken, dels ock garantera statens järnvägar en
behållen inkomst af denna station af 10,000 kronor
årligen under en följd af 10 år efter stationens
öppnande för trafik.
Koncessionsansökningen gällde ursprungligen
en anslutning till statsbanan omkring 3 kilometer
från Fränsta station, men hade sökanden sedermera
begärt sådan ändring häri, att anslutningen
måtte kunna ske i närheten af Johannesbergs hållplats
ungefär midt på den 13 kilometer långa linjen
mellan förut nämnda båda stationer. Då sålunda
genom den nya stationens tillkomst en väl
behöflig tågmötesplats erhölles på en för den jämförelsevis
väl befolkade trakten lämplig plats samt
genom den garanterade nettoinkomsten, 10,000
kronor per år — beräknad efter 30 % af stationens
trafikinkomster •—■ stationens anläggningskostnad
kunde skäligen förräntas, funne sig styrelsen
böra i underdånighet hemställa, att, därest koncessionsansökningen
vunne nådigt bifall, anslutningsstationen
måtte bekostas med statsmedel, med
rätt för styrelsen att, såsom styrelsen särskild!
hemställt, få disponera det erforderliga beloppet
redan under år 1910.
Telegraf- och telefonledningar .............................. kronor 32,700: —
Förslaget afsåge dels anordnande af eu hufvudsakligen
för tåganmälan afsedd ny telegrafledning
å linjen Gellivare—Luleå, hvilken erfordrades
på grund af den lifliga trafiken å denna linje, dels
ock utförande af bantelefonledningar å linjerna:
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 59 Höft.
2
10
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
Örebro—Hallsberg,
Katrineholm—Gnesta,
Bollnäs—Storvik och
Boden—Luleå.
Med bantelefonledning afsåges här telefonförbindelse
mellan stationer och banvaktstugor. Dess
ändamål vore att underlätta utväxlingen af tjänstemeddelanden
mellan stationernaochbanbevakningen,
mellan stationerna eller banvakterna sinsemellan
samt från och till befälhafvare å tåg, som till följd
af maskinskada eller annat hinder måst stanna
å linjen.
Erfarenheten från dylika, försöksvis anordnade
bantelefonlinjer hade visat, att genom bortfallandet
af den s. k. banpostföringen, som verkställdes
af banvakterna, mycken arbetskraft inbesparades
till förmån för underhållsarbetena å banan,
hvar]ände statens järnvägars utgifter för telegrafapparater
å tåg minskades, i den mån dylika bantelefonlinjer
tillkomme.
A de starkare trafikerade bandelarna funnes
numera visartelegrafapparater endast å några af
de större stationerna, hvarigenom tågtelegrafapparaternas
användning förlorade i betydelse.
Växel- och signalsäkerhetsanläggnmgar.
Fullföljande af anordningar för växelförregling
och förbättrade signalapparater vid stationer ......... kronor
För ifrågavarande ändamål anvisade 1909 års
riksdag ett till 250,000 kronor förhöjdt anslag
Järnvägsstyrelsens hemställan om ytterligare höjning
af anslaget med 100,000 kronor föranleddes
af sträfvande! att minska de faror och olägenheter,
som vid det växande tågantalet och den stora
hastigheten vore förknippade med de ännu i stort
antal befintliga oförreglade växlarna i tågspåren å
stationer, som skulle genomfaras af tåg med stor
350,000
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
11
hastighet. Särskild! starkt framträdde krafvel att
å linjen Göteborg—Malmö förse det stora antalet
små stationer med växel- och signalsäkerhetsanläggningar.
Arbetet med dessa sistnämnda stationer beräknades
fördeladt på åren 1910 och 1911.
Diverse arbeten ....................................................... kronor 500,000: —
I förestående anslagssumma vore inberäknad
sammanlagda kostnaden för sådana mindre nybyggnader,
hvilka hvar för sig beräknades betinga en
kostnad, understigande 10,000 kronor, och hvilka
därför ej intagits bland ofvanstående särskild! omnämnda
arbeten.
Till stöd för anslagskrafvet i öfrig! ville styrelsen,
i likhet med hvad som under de senare
åren skett, i underdånighet framhålla, hurusom i
betraktande af statsbanenätets och trafikens utveckling
det måste anses vara af nöden att för diverse
arbeten hafva erforderliga medel tillgängliga äfven
för tillgodoseende af sådana behof, som icke kunde
längre tid i förväg förutses, men dock måste utan
uppskof fyllas.
Slutligen hade järnvägsstyrelsen, enär det vore af vikt, att en del af
de sålunda föreslagna arbetena redan under år 1910 helt eller delvis
komme till utförande, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte redan under
nämnda år ställa till styrelsens förfogande ett belopp af 350,000 kronor
för följande arbeten, nämligen:
för uppförande af lokomotivstall vid Långsele ......... kronor
anläggning af station vid Johannesberg.
utvidgning af spårsystemet vid Malmö.................. »
anordnande af gångbro vid Liljeholmen.............. 5)
säkerhetsanläggningar ................................................ »
38.000
70.000
117.000
25.000
100.000
Summa kronor 350,000
Beträffande vissa af de föreslagna arbetena har departementschefen
meddelat följande upplysningar:
»Hvad till en början angår de ifrågasatta nya boställshusen för
stationspersonal, föreföll det mig vid en första granskning, som skulle
12
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
byggnadskostnad®™ vara anmärkningsvärdt högt beräknade. Särskildt
syntes mig detta vara förhållandet i fråga om boställshuset vid Värtan,
som skulle komma att innehålla allenast 16 eldstäder men betinga en
kostnad af 45,000 kronor. Jag hade mig nämligen bekant, att kostnaden
för eldstad vid vissa nu pågående byggnadsföretag i Stockholm
och dess närhet var väsentligt lägre. Med hänsyn härtill har jag hos
järnvägsstyrelsen inhämtat närmare upplysningar i ämnet. Därvid meddelades
i fråga om boställshuset vid Värtan, att 5,000 kronor af den
uppgifna kostnaden beräknats för tomtens ordnande. Byggnadskostnaden
skulle sålunda uppgå till 40,000 kronor. I öfrig! hafva de af mig begärda
jämförande utredningarna rörande detta boställshus sammanförts
i följande promemoria:
»Vid jämförelse mellan byggnadskostnaderna för statens järnvägars
ifrågavarande byggnad (2-våningshus) och för den, ett byggnadsbolag
låter uppföra i kvarteret Killingen å Norrmalm (vid Vanadislunden)
(6-våningshus), ställer sig kostnaden för eldstad:
i boställshuset vid Värtan ............................................................ 2,500 kronor
i huset vid Vanadislunden .......................................................... 1,800 »
Fråndrages i båda fallen den på lokala förhållanden beroende
kostnaden för grunden, som, fördelad på eldstad, utgör, i boställshuset
vid Värtan 562 kronor och i huset vid VI * * * * * 7 anadi slunden 191 kronor,
ställer sig kostnaden för eldstad sålunda:
I båda byggnaderna förekomma lägenheter om respektive 1 rum
och kök och 2 rum och kök, men golfytan i lägenheterna är däremot
afsevärdt olika i de båda husen. Under det att sålunda i Värtabyggnaden
golfarealen af till respektive lägenheter hörande utrymmen
(förutom sådana å vind och i källare) utgör i medeltal:
för en-rumslägenhet........................................................................... 50,S nr och
» två-rumslägenhet ........................................................................ "7.2 nr
äro motsvarande arealer i nybyggnaden vid Vanadislunden
för en-rumslägenhet........................................................................... 33,2 nr och
» två-rumslägenhet ...................................................................... nr
1 boställshuset vid Värtan är sålunda utrymmet i enrumslägenheterna
lika eller till och med något större än i tvårumslägenheterna
i byggnaden vid Vanadislunden. Jämföres därför i afseende på kostnaden
en en-rumslägenhet i huset vid Värtan med en två-rumslägenhet
i huset vid Vanadislunden ställer sig förhållandet sålunda:
i boställshuset vid Värtan
i huset vid A^anadislunden
2,500—562 = 1,938 kronor
1,800—191 = 1,609 »
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
13
1 rum och käle vid Värtan:
Byggnadskostnad: 2-1,938 = 3,876 kronor eller för nr golfyta: 76,30 kronor.
2 rum och kök vid Vanadislunden:
Byggnadskostnad: 3 • 1,609 = 4,827 kronor eller för nr golfyta: 97,90 kronor.
Vid jämförelsen bär hänsyn icke tagits till, att statens järnvägars
ifrågavarande boställshns är afsedt att utföras åt trä, under det att
huset vid Vanadislunden uppföres af tegel. Med i Stockholmstrakten
rådande virkespris anses emellertid merkostnaden för stenhus vara
skäligen obetydlig, och torde densamma i föreliggande fall mer än val
uppvägas af den större andel i kostnaden för byggnadens öfvertäckande
samt för i densamma förekommande förstugor och trappuppgångar samt
källare och vindsutrymmen, som i det endast två våningar höga Värtahuset
måste läggas på hvarje eldstad.
Då vid ofvan stående, på lägenheternas golfareal baserade kostnadsjämförelse
hänsyn icke kan tagas till våningshöjden, hvilken i de
båda byggnaderna är något olika, nämligen 2,8 in. i boställshuset vid
Värtan samt 3,05 m. i huset vid Vanadislunden, har en jämförelse jämväl
gjorts mellan de båda byggnaderna i afseende på volymen af de delar
af i desamma inrymda lägenheter, där inneha {värn a komma att hufvudsakligen
vistas.
I boställshuset vid Värtan utgör sålunda volymen af nämnda ut
-
rymmen (rum och kök) i medeltal:
för en-rumslägenhet................................................................................ 119,0 m®
» två-rumslägenhet ............................................................................. 184,5 in"
samt i huset vid Vanadislunden:
för en-rumslägenhet................................................................................ 79,8 m®
» två-rumslägenhet .............................................................................. 119,7 in®
Kostnaden för m3 rumsvolym blir sålunda för en-rumslägenheterna:
-
i boställshuset vid Värtan.........
j huset vid Vanadislunden.........
samt för två-rumslägenheterna:
i boställshuset vid Värtan ........
i huset vid Vanadislunden.........
2-1,938
119"
32,60
2-1,609
79,s
= 40,30
kronor
3)
3-1,938
" 13 f.5
31,50 kronor
3-1,609
119,7"
40,30
14
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
För jämförelse hafva äfven några motsvarande siffror uträknats
med ledning af från Stockholms stads byggnadskontor erhållna ritningar
och kostnadsberäkningar för några af stadens bostadshus för arbetare,
bland annat vid Hjorthagen invid Värtan (3-våningshus). Den beräknade
kostnaden för dessa byggnader, oberäknad! kostnaden för grunden,
utgör sålunda för ett hus med 24 eldstäder vid Hjorthagen 2,295 kronor
för eldstad, för en byggnad med 39 eldstäder i kvarteret Beckbrännaren
större å Söder 2,515 kronor för eldstad samt i en annan byggnad
i samma kvarter med 63 eldstäder 2,186 kronor för eldstad.
Storleken af lägenheterna i bostadshuset för arbetare vid Hjorthagen
utgör i medeltal:
för en-rumslägenhet......................................................................... 39,6 m2 och
)> två-rumslägenhet ...................................................................... 57,3 m3.
Med förut angifna kostnad, 2,295 kronor för eldstad, blir kostnaden
för kvadratmeter golfyta:
en-rumslägenhet:
2-2,295
39,6
— 115,90 kronor.
i två-rumslägenhet: ^ — 120
ö 57,3
tive 75,30 i statens järnvägars boställshus.
Äfven med af Stockholms landtegendomsnämnd föreslagna flerfamiljshus
har jämförelse gjorts. I ett dylikt hus i tre våningar med
26 eldstäder utgör lägenheternas sammanlagda golfyta 414,3 m2 eller
för eldstad 15,9 m2. Kostnaden utom grund är beräknad till omkring
1,800 kronor för eldstad. För hvarje kvadratmeter lägenheterna tilldelad
golfyta uppgår kostnaden till 113 kronor; således är kostnaden
äfven i detta fall afsevärdt högre än i boställshuset vid Värtan.
Den, i jämförelse med ofvan angifna byggnader, större golfytan
i lägenheterna i statens järnvägars boställshus vid Värtan torde hufvudsakligen
vara att tillskrifva det afsevärdt större köksutrymmet. Med
hänsyn därtill, att de tjänstinnehafvare, i hvilkas löneförmåner ingå bostäder
af ifrågavarande slag, i allmänhet torde använda köket såsom
dagligrum, har ansetts lämpligt göra detta särskildt rymligt (20 kvadratmeter).
I förut omhan kläde nybyggnad i kvarteret Killingen äro köken
däremot särskildt små, endast omkring 7 till 9 nr, detta, såsom det uppgifvits,
för att söka motarbeta inneboendesystemet. I stadens hus äro
köken något större eller 12 till 13 nr.
De stadens hus, med hvilka jämförelse gjorts, äro större hus i
flera våningar och därför uppförda af tegel. Ett dylikt byggnadssätt,
ehuru möjligen erbjudande större varaktighet hos byggnaderna, lämpar
,10 kronor, svarande mot 76.30, respek
-
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
15
sig mindre väl för de fritt liggande boställshus i en till två våningar,
som statens järnvägar låter uppföra. Sålunda bär det visat sig synnerligen
svårt att få dylika bus af sten varma och fuktfria på grund
af de stora ytor ytterväggar, som finnas i de flesta af lägenheterna. Stadens
byggnader likasom ofvannämnda bolags bus uppföras i större komplex.
Ett vid Värtan år 1904 uppfördt boställshus enligt samma ritning
som det nu föreslagna kostade 32,690 kronor. På grund af ökade
material- och arbetspris bär man nu ansett sig böra beräkna 25 % högre
kostnad, hvartill komma 5,000 kronor för sprängning och planering å
tomten samt kostnader för anordnande af vägar och planer kring
byggnaden.
Äfven om förhållandena å arbetsmarknaden för närvarande äro
sådana, att kostnaden nu möjligen skulle kunna förväntas blifva lägre,
än som beräknats, torde dock ej någon sänkning af det ifrågasatta
anslaget böra göras, enär material- och arbetsprisen år 1911, då byggnaden
är afsedd att uppföras, åter kunna hafva stigit efter den tillfälliga
nedgången.»
Rörande byggnadskostnaden för de öfriga föreslagna boställshusen
har från järnvägsstyrelsen till mig öfverlämnats följande promemoria:
y>Anneberg.
Boställshus af sten, inrymmande 3 lägenheter om 1 rum med kök
med tillhörande fristående ekonomihus med tvättstuga, källare och afträden
samt med utrymme å vinden för inredande af ytterligare eu
lägenhet om 1 rum med kök, beräknadt till.............. kronor 16,000: —
För jämförelse med andra, liknande boställshus
bör härtill läggas kostnaden för inredning äfven af
den andra vindslägenheten jämte anordnande åt tillhörande
källare och uthusutrymmen .............................. » 1,000: —
Summa kronor 17,000: —
Fråndrages kostnaden för fristående ekonomihus,
källare och afträden................. kronor 3,000: —
samt den på lokala förhållanden
beroende grunden — här erfordras
pålning........................ » 4,400: — » 7 400'' _
återstår kostnaden för det fullt inredda boställshuset
utan grund .................................................................... kronor 9,600: —
Motsvarande kostnad för eldstad = 1,200 kronor.
8
16
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
Ytinnehållet för lägenhet om 1 rum med kök 46,8 nr.
Byggnadskostnad för lägenhet = 2 • 1,200 = 2,400 kronor eller för
nr golfyta = 51,28 kronor.
Kubikinnehållet af de delar af lägenheten, där innehafvarna komma
att hufvudsakligen vistas — rum och kök — = 108,9 nr med en kostnad
för m3 rumsvolym af kronor 22,04.
Linghem.
Boställshus af trä, inrymmande 2 lägenheter om 1 rum med kök
med tillhörande fristående uthus och källare samt med utrymme å
vinden för inredande af ytterligare eu lägenhet om 1 rum med kök,
beräknadt till......................................................................... kronor 11,500: —
För jämförelse med andra, liknande boställshus
bör härtill läggas kostnaden för inredning äfven af
vindslägenheten jämte anordnande af källare och uthusutrymme
.............................................................. »_1,000: —■
Summa kronor 12,500: —
Fråndrages kostnaden för fristående uthus och källare
............................................. kronor 1,600: —
samt den på lokala förhållanden
beroende grunden ..................... » 1,600: — kronor 3,200: —
återstår kostnaden för det fullt inredda boställshuset,
utan grund ................................................................... kronor 9,300: —
Motsvarande kostnad för eldstad = 1,550 kronor.
6
Ytinnehållet för lägenhet om 1 rum med kök 44,6 nr.
Byggnadskostnad för lägenhet = 2 • 1,500 — 3,000 kronor, eller
för nr golfyta = 67,26 kronor.
Kubikinnehållet af de delar af lägenheten, där innehafvarna komma
att hufvudsakligen vistas — rum och kök — =111,3 va3 med eu kostnad
per m3 rumsvolym af kronor 26,95.
Ostavall.
Boställshus af trä, inrymmande å nedre botten 2 lägenheter om
respektive 2 rum med kök och 1 rum med kök samt med utrymme å vin
-
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
17
den för inredande af ytterligare 1 lägenhet om 2 rum med kök; källare
anordnas i grunden; uthus fristående, beräknadt till kronor 14,300: —
För jämförelse med andra, liknande boställshus
bör härtill läggas kostnaden för inredning äfven af
vindslägenheten, jämte anordnande af tillhörande uthusutrymmen
m. m............................................................. »
Summa kronor
Fråndrages kostnaden för fristående uthus och af
träden.
........................................... kronor 1,000: —
samt den på lokala förhållanden
beroende grunden, med källare )> 3,000: —
1,000:
15,300:
4,000:
återstår kostnaden för det fullt inredda boställhuset kronor 11,300: —
motsvarande kostnad för eldstad * '' = 1,412: 50 kronor.
8 5
Ytinnehållet för lägenhet om 2 rum med kök = 70,6 nr.
» » » )) 1 » » )) = 43,2 m3.
Byggnadskostnad för lägenhet om 2 rum med kök = 3 • 1,412:50
= 4,237: 50 kr., eller för m3 golfyta = 60,02 kronor;
för lägenhet om 1 rum med kök = 2 • 1,412: 50 = 2,825 kronor
eller för nr golfyta = 65,39 kronor.
Kubikinnehållet af de delar af respektive lägenheter, där innehafvarna
komma att hufvudsakligen vistas — rum och kök — är:
för lägenhet om 2 rum med kök =197,7 m3
» )) )) 1 » » )) = 121,0 ))
med en kostnad för m3 rumsvolym af för 2-rumslägenhet kronor
21: 43 och
för 1-rumslägenhet kronor 23: 35.
Boden.
Boställshus af trä, inrymmande 6 lägenheter om 1 rum med kök
med källare i grunden och fristående uthus,
beräknadt till.......................................................................... kronor 29,000: —
Fråndrages kostnaden för fristående uthus kr. 1,000: —
samt för den på lokala förhållanden beroende
grunden, med källare............... » 5,000: — ^ g qqq. _
återstår kostnaden för det fullt inredda boställshuset kronor 23,000: —
motsvarande kostnad för eldstad
12
1,916: 67 kronor.
Bill. till Rilcsd. Prot. 1910. 4 Sami. 1 Afä. 39 Höft.
18
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
Ytinnehållet för lägenhet om 1 rum med kök 49,3 nr.
Byggnadskostnad för lägenhet = 2 • 1,916: 67 — 3,833: 34 kronor,
eller för nr golfyta = 77: 75 kronor.
Kubikinnehållet af de delar af lägenheterna, där innehafvarna
komma att hufvudsakligen vistas — rum och kök — är = 138,0 m3,
med en kostnad för m3 rumsvolym af kronor 27: 78.»
Såsom af den lämnade utredningen framgår, torde den jämförelsevis
höga kostnaden för eldstad vara att tillskrifva hufvudsakligen bostadslägenheternas
storlek. _ Om nu också utrymmet kan synas väl rikligt
tilltaget, anser jag det dock icke böra ifrågasättas att minska lägenheternas
storlek i nu ifrågavarande boställshus. Dessa äro nämligen
byggda efter samma mått, som på senare tid varit vanligt vid statens
järnvägar, och det lärer icke vara lämpligt att, då fri bostad utgör en aflöningsförmån,
tillhandahålla tjänstemän i samma ställning och å samma
ort bostad af väsentligen olika beskaffenhet. På grund häraf har jag icke
ansett mig kunna föreslå någon nedsättning i de af järnvägsstyrelsen beräknade
beloppen, helst jag är förvissad därom, att styrelsen icke skall
underlåta att tillse, att arbetena utföras så billigt som möjligt.
I afseende å den föreslagna utvidgningen af spårsystemet vid
Malmö har i järnvägsstyrelsen meddelats mig, att de föreslagna anordningarna,
däribland äfven det till 40,000 kronor beräknade utfyllningsarbetet,
i allt väsentligt komma till gagn äfven vid ett slutligt ordnande
af bangård sförhållandena i Malmö.
Hvad angår förslaget om anläggande å statsbanan mellan Sundsvall
och Ange af eu station vid Johannesberg, hvilken skulle blifva anslutningsstation
för en ny enskild, normalspårig järnväg från Ljungafors,
tillåter jag mig erinra, att Eders Kungl. Maj:t den 10 december 1909
beviljat verkställande direktören för Stockholms superfosfatfabriksaktiebolag
Oscar Carlson koncession å en sådan järnväg. Med hänsyn särskildt
till den statens järnvägar redan från början och för en tid af
10 år garanterade behållna inkomsten af den nya stationen, anser jag
mig böra förorda järnvägsstyrelsens förslag i denna del.
Beträffande växel- och signalsäkerhetsanläggningar, för hvilka
järnvägsstyrelsen för år 1911 äskat ett belopp af 350,000 kronor, ber
jag få nämna, att, enligt från järnvägsstyrelsen inhämtade upplysningar,
vid utgången af november månad 1909 229 stationer, mötes- och lastplatser
vid statens järnvägar voro försedda med växel- och signalsäkerhetsanläggningar
af större eller mindre omfattning. Detta motsvarar
ungefär 40 A af statens järnvägars samtliga stationer, mötes- och
lastplatser.
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
19
Kostnaderna för de sålunda utförda anläggningarna, inberäknadt
kostnaderna för befintliga 15 svängbroförreglingsanläggningar samt
linjeblockeringsanläggningar, kunna uppskattas till omkring 2,720,000
kronor.
Sammanlagda beloppet af de för växel- och signalsäkerhetsanläggningar
intill 1909 års utgång särskild! anvisade medel uppgå till
2,020,000 kronor. I öfrigt hafva anläggningarna eller deras utvidgning
i samband med förändring af spårsystem bekostats af andra extra anslag
eller af trafikmedel, eller ock hafva de ingått i köp af enskild
bana eller bekostats af medel, som för ändamålet tillhandahållits af
enskilda personer, bolag eller myndigheter.
Med hänsyn till hvad järnvägsstyrelsen till stöd för nu ifrågavarande
anslagskraf anfört har jag funnit mig böra biträda detsamma.
Hvad järnvägsstyrelsen i öfrigt anfört och yrkat har icke gifvit
anledning till erinran från min sida.»
Med afseende å det föreslagna uppförandet af ett för undervisning
af barn från linjen Björkliden—Kajsepakte afsedt skolhus med uthus
vid Abisko har utskottet inhämtat, att å bandelen Luleå—Riksgränsen
hitintills till folkskolor upplåtits dels å linjen Luleå—Gellivare tillsvidare
ett boställshus vid Koskivara, hvartill ett extra anslag af 10,000 kronor
beviljats af 1900 års Riksdag, dels å linjen Kiruna—Riksgränsen byggnader
vid Bergfors och Riksgränsen, till hvilkas uppförande medel af
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag ställts till järnvägsstyrelsens förfogande.
Till småskolor hafva å samma handel upplåtits dels vid Sikträsk
å linjen Gellivare—Kiruna och vid Riksgränsen från byggnadstiden
kvarstående provisoriskt uppförda byggnader, dels en likaledes
från byggnadstiden kvarstående byggnad vid Kiruna, dels ock tvänne
lägenheter om 1 rum och kök i boställshus vid Bergfors å linjen
Kiruna—Riksgränsen samt 2 vindsrum i banmästarestugan vid Riksgränsen.
Skollokalerna vid Riksgränsen rymma, enligt hvad blifvit utskottet
meddeladt, 52 och vid Bergfors 56 lärjungar.
Antalet barn i skolåldern år 1911 har beräknats blifva:
å linjen Riksgränsen—Björkliden ............ (27 km.) 57
» » Björkliden—Kajsepakte ............... (31 >> ) 60
)> » Kajsepakte—Krokvik..................... (60 » ) 56
Utskottets
yttrande.
20
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
Ny bro öfver
Stångån vid
Linköping.
Utskottet bär vidare inhämtat att under år 1909 skatten till skola
och kyrka för järnvägstjänstemännen å linjen Björkliden—Kajsepakte
utgör tillhopa 1,130 kronor samt att hela kommunalskatten för dessa
tjänstemän för samma år utgör 3,080 kronor. För Jukkasjärvi kommun,
dit det område, som genomlöpes af nu ifrågavarande linje, hör,
hafva kostnaderna för lärare och lärarinnor vid skolan i Abisko beräknats
uppgå till respektive 1,650 och 1,350 kronor.
Ehuruväl det synts utskottet i viss mån oegentligt, att staten på
föreslaget sätt åtager sig uppförandet af skolhus, eu angelägenhet som
lärer tillkomma vederbörande kommun, har utskottet emellertid, med
hänsyn till hvad i ärendet inhämtats och med fästadt afseende vid de
säregna förhållanden, som äro rådande i dessa trakter, där befolkningen
så godt som uteslutande utgöres af järnvägstjänstemännen med deras
familjer, ansett sig böra biträda Kungl. Majrts omförmälda förslag, helst,
enligt hvad för utskottet uppgifvits, anspråk på bidrag af ifrågavarande
beskaffenhet icke är att under den närmaste framtiden emotse.
I sammanhang härmed har utskottet velat uttala, att Riksdagen bör
bestämma, att såsom villkor för uppförande af förenämnda skolhus bör
uppställas, att församlingen skall förbinda sig att underhålla byggnaden,
så länge den användes för sitt ursprungliga ändamål, och bekosta aflöning
till erforderlig personal.
Utskottet, som i öfrigt icke haft något att erinra mot hvad Kungl.
Maj:t i denna punkt föreslagit, hemställer alltså,
att Riksdagen må till utförande af nya byggnader
och anläggningar vid statens redan trafikerade järnvägar
på extra stat för år 1911 anvisa ett belopp af 1,537,100
kronor, med rätt för Kungl. Magt att låta förskottsvis
redan under år 1910 af tillgängliga medel utanordna
350,000 kronor.
2: o).
Kungl. Maj:t har vidare i punkt 41 af samma liufvudtitel föreslagit
Riksdagen att för fortsättande af arbetet med uppförande af ny bro
öfver Stångån vid Linköping på extra stat för år 1911 anvisa ett belopp
af 100,000 kronor.
Föredragande departementschefen har angående denna framställning
till statsrådsprotokollet anfört följande.
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
21
)->i ör uppförande af ny dubbelspårig bro öfver Stångån vid Linköping,
för hvilken kostnaden beräknats till 550,000 kronor, häraf dock
hälften eller 275,000 kronor, motsvarande kostnaden för utbyte af den
nuvarande enkelspåriga bron, ansetts böra utgå af underhållsmedel, bar,
jämlikt Riksdagens beslut år 1909, för 1910 anvisats 100,000 kronor.
Järnvägsstyrelsen hemställer nu, att för arbetets fullbordande måtte
för år 1911 anvisas återstående 175,000 kronor.
Emellertid kan, enligt hvad jag numera från järnvägsstyrelsen inhämtat,
anslagsbeloppet för år 1911 utan olägenhet nedsättas till
100,000 kronor, . enär arbetet med bron till följd af inträffade hinder
af formell natur icke kan igångsättas å tid, som styrelsen af sett.»
De för arbetets bedrifvande å bron i fråga erforderliga medel äro,
enligt hvad utskottet från järnvägsstyrelsen inhämtat, af styrelsen afsedda
att under åren 1910, 1911 och 1912 disponeras på sätt här nedan
angifves.
År 1910.
År 1911
År 1912.
Summa.
Jordförvärf ..............
10.000
20,000
80,000
Grundläggning och murning ... .
50,000
—
80,000
_
30,000
—
160,000
--;
Uppsättning af fasta spann...............
80,000
—
110,000
—
80,000
—
220,000
—
» » svängspann.....................
Brobana med spår, schaktning, terrassering
—
—
20,000
—
40,000
—
60,000
—
o. d. samt oförutsedda kostnader ....
10.000
—
20,000
—
50.000
—
80,000
—
Summa
150.000
—
250,000
—
150,000
—
550,000
-
Häraf ostra anslag...
100,000
—
100,000
_
75,000
_
275.000
Underhållsmedel.........
50,000
150,000
—
75,000
—
275,000
—
Utskottet, som ej har något att erinra mot bifall till Kung! Maj:ts
ifrågavarande förslag, hemställer,
att Riksdagen må för fortsättande af arbetet med
uppförande af ny bro öfver Stängeln vid Linköping på
extra stat för år 1911 anvisa ett belopp af 100,000
kronor.
Utvidgning
af spårsystemet
vid
Eslöf.
Ny bro öfver
Angermanälfven
vid Forsmo.
Uppförande af
en byggnad
för vissa
kontor inom
järnvägsstyrelsen.
22 Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
3: o.
Kung]. Maj:t har under punkt 42 af sjätte hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att för fullbordande af arbetet med utvidgning af spårsystemet
vid Eslöf på extra stat för år 1911 bevilja ett anslag af 192,000 kronor.
Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet erinrat,
hurusom i enlighet med Riksdagens beslut för år 1910 för utvidgning
af spårsystemet vid Eslöf anvisats ett belopp af 200,000 kronor. Sammanlagda
kostnaden för ifrågavarande arbete hade för statens järnvägars
del beräknats komma att uppgå till 392,000 kronor utöfver det belopp,
som redan 1898 års Riksdag beviljat för ändamålet. Jämlikt järnvägsstyrelsens
hemställan tillstyrkte nu departementschefen, att Ivungl. Maj:t
måtte göra förenämnda framställning i ämnet.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kung!. Maj:ts förevarande
förslag, hemställer,
att Riksdagen må för fullbordande af arbetet med
utvidgning af spårsystemet vid Eslöf på extra stat för
år 1911 bevilja ett anslag af 192,000 kronor.
4:o.
Kungl. Magt har föreslagit Riksdagen att för fullbordande af arbetet
med uppförande af ny bro öfver Angermanälfven vid Forsmo på extra
stat för år 1911 bevilja ett anslag af 353,000 kronor.
I sitt yttrande till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen
erinrat, hurusom för uppförandet af denna bro, hvarför totalkostnaden
beräknats till 953,000 kronor, af Riksdagen år 1908 och 1909 anvisats
sammanlagdt 600,000 kronor. I enlighet med järnvägsstyrelsens hemställan
tillstyrkte nu departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte göra föreliggande
framställning i ämnet.
Utskottet, som icke bär något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, hemställer,
att Riksdagen må för fullbordande af arbetet med
uppförande af ny bro öfver Angermanälfven vid Försmå
på extra stat för år 1911 bevilja ett anslag af
353,000 kronor.
5:o.
Kungl. Maj:t har i punkt 44 af samma hufvudtitel föreslagit Riksdagen
dels att för uppförande af eu byggnad för vissa kontor inom
järnvägsstyrelsen bevilja ett anslag af 800,000 kronor och däraf på extra
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
23
stat för år 1911 anvisa 300,000 kronor, med rätt för Kung].. Maj:t att
af tillgängliga medel redan under innevarande år utanordna sistnämnda
belopp, dels ock medgifva, att till byggnadsplats må från den under
Karlbergs kungsgård lydande af krigsskolan disponerade så kallade
Solnaskogen upplåtas ett område af lämplig storlek, som af Kung]. Maj:t
bestämmes, samt att ersättning för det område, som sålunda frångår
krigsskolan, må beredas genom upplåtelse från lägenheten Stenbrottet.
Föredragande departementschefen bär i detta ärende till statsrådsprotokollet
anfört följande.
»I underdånig skrifvelse den 29 oktober 1903 gjorde järnvägsstyrelsen
framställning om anslag för uppförande af en byggnad för vissa
kontor inom järnvägsstyrelsen.
I enlighet med järnvägsstyrelsens hemställan aflat också Eders
Kung!. Maj:t proposition i ämnet till Riksdagen, men blef densamma
af Riksdagen utslagen.
Järnvägsstyrelsen har nu i sin förut af mig åberopade skrifvelse
af den 29 oktober 1909 förnyat sin berörda framställning.
Innan jag närmare ingår på den nya framställningens innehåll,
torde jag emellertid få lämna en redogörelse för hvad förut i ärendet
förekommit.
I sin förstnämnda skrifvelse den 29 oktober 1908 anförde järnvägsstyrelsen
föl j ande:
»Under en följd af år hafva för tvenne af järnvägsstyrelsens större
kontor, kontrollkontoret och statistiska kontoret, i brist på utrymmen
inom statens järnvägars egna byggnader förhyrts lägenheter i enskilda
tillhöriga hus, och hafva därvid i saknad af tillräckligt stora sådana
lägenheter dessa kontor, till stort men för arbetet inom desamma,
måst fördelas på flera olika platser. Härtill kommer, att behöflig ökning
af nuvarande utrymmen endast kan vinnas genom förhyrande af
än flera lägenheter. Då därjämte hyreskontraktet för den största af
de förhyrda lägenheterna utgår den 1 oktober 1910, och vid ett
förnyande al kontraktet en betydlig förhöjning af den redan betydliga
hyran kan förutses, framträda synnerligen klart olägenheterna af, att
statens järnvägar sakna en egen byggnad, hvari dessa kontor, hvilkas
behof af utrymmen är af bestående art, kunna beredas plats.
Personalens antal uppgår å kontrollkontoret till 335 och å statistiska
kontoret till 51, och är eu ökning af denna personal att förvänta
i den man som statens och enskilda järnvägar tillväxa i utsträckning
24
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
och trafik. Kontorens arbete, särskildt kontrollkontorets, afser nämligen
äfven enskilda banor och deras samtrafik med statsbanorna och
med utländska banor.
Under år 1907 sökte järnvägsstyrelsen utreda, huruvida ej en
byggnad för dessa och andra kontor, som äfven sakna tillräckliga utrymmen,
skulle kunna inköpas eller eventuellt uppföras å inköpta
tomter i trakten af centralstationen. Frågan härom strandade emellertid
på de högt uppdrifva tomtpriserna.
Järnvägsstyrelsen har därför funnit sig böra framlägga förslag till
frågans lösning genom uppförande af en lämplig byggnad å staten
redan tillhörigt område, beläget i närheten af Tomteboda station.
Arbetena å dessa kontor betinga nämligen ej med nödvändighet,
att en dylik byggnad ligger i närheten af styrelsens öfriga lokaler, men
väl i närheten af en station, för att underlätta transporterna af handlingar
till och från kontoren, såväl som å en plats med goda kommunikationer
med staden och dess centrala delar; och har styrelsen trott
sig finna ett å en skrifvelsen bilagd plan angifvet, kronan tillhörigt
och af krigsskolan disponerad! område invid nämnda station synnerligen
väl fylla dessa villkor.
Å detta område skulle uppföras en byggnad med 3 våningar ofvanpå
en souterrain samt med en vindsvåning å midtelpartiet, inrymmande
bostäder för vaktmästare.
1 denna byggnad skulle, utom för ofvan angifna kontor, beredas
plats äfven för styrelsens biljett- och blankettkontor, hvars nuvarande
utrymmen inom det så kallade annexet till centralstationen äro erforderliga
för trafikändamål; och gälla för detta kontor i öfrigt samma
förutsättningar med hänsyn till dess lokalers läge som för de förenämnda.
Särskildt skulle souterrainen väl lämpa sig för inrymmande
af till detta kontor hörande formulärförråd med dess tryckpressar, hvartill
ej mindre än 18 rum anses behöfliga.
Sammanlagda antalet rum, som för ofvansagda 3 kontor skulle
beredas i nämnda kontorsbyggnad, uppgår till 151 tjänsterum och 31
förråds- och souterrainrum, och har skiss till dylik byggnad uppgjorts
å styrelsens arkitektkontor.
Kostnaden för en byggnad af dylikt innehåll har, under förutsättning
af fri tomt, beräknats till 800,000 kronor.
Värdet af de lokaler, som för närvarande upptagas af dessa kontor,
uppskattad! efter verkliga och beräknade hyresbelopp, ställer sig sålunda:
-
Statsutskottets Utlåtande Nr 74. 25
för kontrollkontoret med tre vaktmästarlägenheter
erläggas i hyror........................................................... kr. 39,200: —
för statistiska kontoret d:o d:o .......................................... » 5,200: —
för biljett- och blankettförrådet med två vaktmästarlägenheter
i statens järnvägars hus torde kunna
beräknas ett hyresbelopp af ..................................... » 7,100: —
Summa kr, 51,500: —
Detta motsvarar, om ränta och underhåll beräknas
efter 5l/s %, ett kapitalvärde af................................ kr. 936,400: —
Då emellertid det dessutom är att förutse, det
hyrorna för de hyrda, för affärsrörelse delvis särdeles
välbelägna lokalerna efter nuvarande hyrestidens
utgång komma att väsentligt höjas, samt att ytterligare
derå lokaler snart måste förhyras, bör säkerligen
ofvan angifna hyresbelopp påräknas höjdt med
minst 10,000 kronor och således efter ofvan angifna
beräkningsgrund motsvara ett kapitalvärde af minst... kr. 1,120,000: —
Uppförandet af en kontorsbyggnad enligt nu föreliggande förslag
måste således anses lämpligt äfven ur ekonomisk synpunkt, så mycket
mera som genom byggnadens förläggande i närheten af en station en
afsevärd minskning bör förväntas i de stora summor, som för närvarande
utgifvas för transporter af handlingar från och till kontorens
olika afdelningar.
Frågan huruvida ej lämpligen det invid centralstationen belägna
så kallade annexet skulle kunna apteras för här omhandlade kontorslokaler
har af styrelsen förehafts till pröfning, men har därvid framgått,
att, enär denna byggnad till hufvudsaklig del är inredd till bostäder
för sådana tjänstemän, som i järnvägstjänstens intresse måste bo i
närheten af centralstationen, dess apterande till kontorslokaler skulle
betinga afsevärda kostnader utan att dock göra dessa lokaler fullt
lämpliga; en del af dem blefve ej tillräckligt ljusa. Utrymmena i denna
byggnad skulle dessutom ej utan påbyggnad med en våning fylla behofvet,
och möjlighet till framtida utvidgning af kontorslokalerna kan
ej i denna byggnad beredas.
Vidare skulle i stället för de bostadslägenheter, som sålunda tagas
i anspråk, andra förhyras i närheten af centralstationen och kostnaden
därför komma att uppgå till afsevärda belopp.
Bostäderna i annexet äro nämligen nu afsedda för följande distrikts
Bih.
till Biksd. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 59 Haft. 4
opaginerad Kontrollera mot PDF
28
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
tjänstemän: distriktschefen, 3 afdelningsföreståndare, 2 trafikinspektörer,
1 baningenjör, 1 öfverinspektor, 1 underinspektör, 2 byråassistenter
samt 2 vaktmästare, och måste hyressumma!! för motsvarande bostäder
i denna trakt beräknas till minst 27,000 kronor.
Styrelsen finner därför ej ett sådant ordnande af lokalfrågan ändamålsenligt.
»
På grund af det anförda hemställde styrelsen, att för uppförande
af en ny kontorsbyggnad måtte anvisas ett anslag af 800,000 kronor,
fördeladt på åren 1910 och 1911 med respektive 300,000 och 500,000
kronor, samt att för en dylik byggnad erforderligt område af den
kronan tillhöriga, under Karlbergs kungsgård lydande skogsmark, som
å ofvannämnda planritning angifvits med gul gränslinje, måtte till
statens järnvägar öfverlåtas.
I anledning af denna framställning afgafs, på grund af nådig
remiss, underdånigt utlåtande af arméförvaltningen, som infordrade yttranden
i ärendet från chefen för krigsskolan och tjenstförrättande inspektören
för militärläroverken.
Chefen för krigsskolan afstyrkte därvid förslaget om byggnadens
förläggande till den af järnvägsstyrelsen ifrågasatta platsen, enär denna
plats utgjorde en del af det för krigsskolans öfningar i fälttjänst mest
använda och värdefulla område. Under uttalande att hvarje minskning
af Solnaskogen i öfningshänseende visserligen skulle medföra ej obetydliga
svårigheter för krigsskolan, framhöll emellertid skolans chef,
att plats för byggnaden dock utan större olägenheter för krigsskolan
skulle kunna beredas i Solnaskogen midt emot Tomteboda stationshus,
under förutsättning att det område, som sålunda kunde komma att
öfverlämnas till järnvägsstyrelsen, blefve, efter chefens för krigsskolan
hörande, till sin utsträckning noga bestämdt.
Tjänstförrättande inspektören för militärläroverken åter afstyrkte
— med åberopande af hvad chefen för krigsskolan yttrat därom att
hvarje minskning af den utaf krigsskolan disponerade delen af Solnaskogen
i öfningshänseende skulle medföra icke obetydliga svårigheter
för krigsskolan — den ifrågakomna byggnadens förläggande till nämnda
del af Solnaskogen.
För egen del anförde arméförvaltningen, att förvaltningen mot
tjänstförrättande inspektörens för militärläroverken yttrande i ärendet
funne sig icke kunna tillstyrka, att någon del af det utaf krigsskolan
disponerade området, tillhörande den så kallade Solnaskogen, för ifrågavarande
ändamål öfverlätes på statens järnvägar.
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
27
Vid ärendets föredragning inför Eders Kungl. Maj:t den 12 januari
1909 framhöll jag, att hvad järnvägsstyrelsen anfört syntes mig ådagalägga
behofvet och lämpligheten att uppföra en särskild byggnad för
de kontor inom järnvägsstyrelsen, hvarom nu är fråga. Uppenbarligen
skulle, yttrade jag vidare, därest byggnaden förlädes inom staden, priset
för en tomt af tillräcklig storlek — omkring 9,000 kvadratmeter
sades för ändamålet erfordras — ställa sig alltför dyrt. Det syntes mig
därför lämpligt, om plats kunde erhållas utom staden, helst å kronan
tillhörigt område. Det af järnvägsstyrelsen i sådant afseende föreslagna
området fann jag väl lämpadt för ändamålet, beläget som det är omedelbart
invid spårvägens ändpunkt och endast ett kort stycke från
Tomteboda station. Med hänsyn till hvad vederbörande militära myndigheter
anfört ansåg jag mig dock icke kunna tillstyrka, att det af
järnvägsstyrelsen föreslagna området togs i anspråk för byggnaden.
Däremot fann jag, efter samråd med chefen för landtförsvarsdepartementet,
mig böra hemställa, att det af chefen för krigsskolan ifrågasatta
området midt emot Tomteboda stationshus upplätes för ändamålet. Från
järnvägsstyrelsen hade meddelats, att platsen med hänsyn till det
större afståndet från spårvägen visserligen icke vore lika tillfredsställande
som den af styrelsen föreslagna, men dock af beskaffenhet att
kunna godtagas.
1 statsverkspropositionen föreslog därefter Eders Kungl. Maj:t
Riksdagen
dels att bevilja det af järnvägsstyrelsen begärda anslaget;
dels ock medgifva, att till byggnadsplats finge från den under
Karlbergs kungsgård lydande, af krigsskolan disponerade så kallade
Solnaskogen upplåtas ett midt emot Tomteboda nuvarande stationshus
beläget område af lämplig storlek, som, efter chefens för krigsskolan
hörande, af Kungl. Maj:t komme att bestämmas. I
I sitt i ärendet afgifna utlåtande förklarade statsutskottet enhälligt,
att Eders Kungl. Maj ds förevarande framställning endast med afseende
å platsen för den ifrågasatta byggnaden gifvit utskottet anledning till
erinran. Den plats, som i sådant afseende föreslagits af Eders Kungl.
Maj:t, vore nämligen, såsom ock i yttrandet till statsrådsprotokollet medgifvits,
särskildt med hänsyn till det större afståndet från spårvägen
enligt utskottets mening mindre lämplig för ändamålet än den af järnvägsstyrelsen
förordade byggnadsplatsen, hvilken vore belägen i en
annan del af Solnaskogen. Visserligen hade militära myndigheter framhållit
betänkligheter mot upplåtande för ändamålet af sistnämnda plats.
Dock syntes det utskottet vara anledning att taga under förnyad om
-
28
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
pröfning, huruvida icke olägenheterna i militärt afseende till fullo uppvägdes
af de afsevärda fördelar, som skulle beredas statens järnvägar
genom platsens användande för ifrågavarande byggnad. Utskottet ansåg
därför frågans lyckliga lösning bäst främjas, om Riksdagen lämnade
Eders Kungl. Maj:t frihet att efter närmare utredning bestämma
den af de föreslagna platserna, som befunnes lämpligast. I enlighet
härmed hemställde utskottet, att Riksdagen måtte bevilja det äskade
anslaget samt medgifva, att till byggnadsplats finge från den under
Karlbergs kungsgård lydande, af krigsskolan disponerade så kallade
Solnaskogen upplåtas ett område af lämplig storlek, som af Eders Kungl.
Maj:t bestämdes.
Första Kammaren biföll hvad utskottet sålunda hemställt, hvaremot
Andra Kammaren efter votering afslog utskottets hemställan och Eders
Kungl. Maj:ts framställning.
Vid i anledning däraf företagen gemensam votering segrade emellertid
Andra Kammarens uppfattning med 182 röster mot 177.
Under diskussionen i Andra Kammaren framhölls af den talare, som
framställde afslagsyrkande, att med frågans afgörande borde få anstå
för att få utredt, huruvida denna byggnad borde ligga i Stockholm
eller någon annanstädes och om den öfver hufvud behöfde byggas med
de dimensioner, som voro föreslagna. Detta yrkande hvilade, hvad
dess förra del beträffar, på ett antagande, att Örebro skulle såsom en
centralpunkt inom landet vara lämpligare och därtill eu billigare ort
för tjänstemännen, samt, hvad dess senare del vidkommer, på att personalen
inom de kontor, för hvilka den föreslagna byggnaden är afsedd,
skulle vara för stor och detta särskildt hvad beträffar kontrollkontoret,
hvars arbeten påstodos kunna komma att undergå en betydande minskning,
bland annat därigenom, att fråga bragts å bane om inrättande
af ett eget kontrollkontor för de enskilda järnvägarna.
Järnvägsstyrelsen har nu, såsom nämndt, förnyat sin framställning
om uppförande af ifrågavarande byggnad.
Styrelsen har därvid anfört, att byggnadsbehofvet i fråga alltjämt
är trängande, enär de försök, som gjorts att i hufvudstaden på drägliga
villkor förhyra lämpliga lokaler, strandat. Hvad styrelsen i sin
förra underdåniga framställning ställt i utsikt rörande höjning af nu
utgående hyresbelopp har också, enligt hvad styrelsen meddelar, i viss
män redan inträffat. Sålunda har styrelsen för de af kontrollkontorets
lokaler, hvilka för närvarande är o inrymda i huset med adressnummer
Vasagatan 1 och 3, nödgats ingå på en förhöjning af hyran med 2,000
kronor för år utan att dock kunna utverka utsträckning af hyrestiden
längre än till den 1 oktober 1911.
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
29
Hvad angår de inom Andra Kammaren framförda synpunkterna
tiar järnvägsstyrelsen, beträffande förläggningsorten, anfört, att järnvägsstyrelsen
anser den föreslagna byggnaden böra ligga i närheten af
centralförvaltningen och endast af det skäl, att byggnadsplatserna i
närheten af järnvägsstyrelsens nuvarande tjänstelokaler äro synnerligen
dyra, föreslagit att uppföra byggnaden på statens mark vid Tomteboda
station. Förutom kontrollkontoret är ju, anför styrelsen vidare, afsedt
att till denna byggnad förlägga statistiska kontoret, tariffkontoret, biljett-
och blankettkontoret jämte därtill hörande förråd. Förbindelserna
mellan dessa kontor sinsemellan och med styrelsens byråer är, anmärker
styrelsen, hvad arbete och utbyte af handlingar vidkommer, af den
natur, att ett förläggande af dem till vidt åtskilda platser skulle medföra
högst väsentliga olägenheter, dröjsmål och tidsutdräkt, hvarför
styrelsen icke kan gå med på några förslag i sådan riktning. Uppgiften
att det skulle vara för tjänstemännen billigare att vara bosatta
i Örebro anser styrelsen vara af mindre betydelse vid denna frågas
bedömande.
Hvad beträffar personalens reduktion å ifrågavarande kontor, säger
sig järnvägsstyrelsen icke kunna ställa någon minskning i utsikt och
alldeles särskilt ej å kontrollkontoret. Den uppfattningen, att detta
kontors personal skulle vara alldeles för talrik, anser styrelsen bero på
bristande kännedom om de arbeten, som af kontrollkontoret skola utföras.
Kontrollkontoret har visserligen, såsom dess namn angifver, till
första uppgift att kontrollera statsbanestationernas uppbörd, redovisning
och fraktdebitering, men därtill kommer äfven uppdraget att vara klareringskontor
för uppgörande af de månatliga afräkningarna och fördelningen
af uppbörden i samtrafik mellan statens och de enskilda svenska
järnvägarna. Dessutom skall järnvägsstyrelsen genom sitt kontrollkontor
utföra kontrollen å och fördelningen af uppbörden i samtrafik mellan
de svenska järnvägarna, »å ena sidan, och Danmarks och Norges järnvägar,
å andra sidan, samt slutligen äfven utföra fördelningen af de
svenska järnvägarnas andelar i samtrafiken med kontinenten. Under
närmaste tiden tillkomma^ enligt hvad järnvägsstyrelsen meddelar, samtrafikförbindelser
öfver Östersjön med Kyssland, Indika gifva ökadt
arbete åt järnvägsstyrelsens kontrollkontor. Att arbeten af så omfattande
natur kräfva en talrik personal torde, säger styrelsen, få anses
för hvar och en med förhållandena förtrogen vara uppenbart; att personalen
måste ökas i stället för minskas torde vara likaså klart, så
länge järnvägstrafiken växer och trafiklederna ökas till antal och utsträckning.
Att antalet af den nuvarande personalen icke kan minskas
30
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
framgår enligt styrelsens mening jämväl däraf, att under viss tid hvarje
månad öfvertidsarbete till rätt stor omfattning måste anlitas, och att
sådant icke kan ytterligare utsträckas utan att fara för personalens
öfveransträngning uppstår.
Järnvägsstyrelsen meddelar vidare, att styrelsen under loppet af år
1908 anmodat de enskilda järnvägarna att sj kifva ombesörja afräkningen
för sådan personsamtrafik, som endast ägde rum mellan enskilda järnvägar
två och två, och att i följd häraf inom Svenska järnvägsföreningen
uppgjorts ett förslag till ett mindre, för de enskilda järnvägarna
gemensamt kontrollkontor, som skulle ombesörja förenämnda afräkning,
men att detta förslag emellertid af järn vägsföreningen afslagits på dess
stämma i mars 1909 af det skäl, att dess genomförande ansågs komma
att ställa sig för dyrt.
Hvad angår platsen för den nya byggnaden, anför järnvägsstyrelsen,
att denna fråga numera torde så tillvida kommit i ett annat
läge, som från tjänstfö lättande inspektören för militärläroverken meddelats,
att, därest för krigsskolans behof af område för terrängöfningar
finge disponeras en del af den under Karlbergs kungsgård hörande
lägenheten Stenbrottet, hinder icke skulle möta från de militära myndigheternas
sida att af det af styrelsen ursprungligen ifrågasatta området
afstå erforderlig mark till bjggnadsplats.
Nämnda lägenhet är jämte annan mark enligt kontrakt den 11
december 1908 för tiden till den 14 mars 1914 af domänstyrelsen utarrenderad,
och hemställer järnvägsstyrelsen, att, vid bifall till förslaget
beträffande byggnadsplatsen, styrelsen måtte bemyndigas att med arrendatorn
träffa uppgörelse om de ersättningsanspråk, han kan anse sig
befogad framställa.
1 detta sammanhang framhåller styrelsen, att utöfver det till byggnadsplats
nu erforderliga markutrymmet mark från området ifråga behöfver
för statens järnvägar reserveras för uppförande efter hand af
bostäder åt den talrika tjänstepersonalen vid Tomteboda station, hvilken
personal, efter genomförandet af ifrågasatt utvidgning af bangårdsanordningarna
vid denna station, kommer att afsevärdt ökas.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer järnvägsstyrelsen,
att för uppförande af ifrågavarande byggnad måtte anvisas ett anslag
af 800,000 kronor, fördeladt på åren 1911 och 1912, däraf för år 1911
300,000 kronor, med rätt för styrelsen att få disponera sistnämnda anslag
redan under år 1910, samt att för en dylik byggnad erforderligt
område måtte till statens järnvägar öfverlåtas af den kronan tillhöriga,
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
31
under Karlbergs kungsgård lydande skogsmark till* den utsträckning,
en skrifvelsen bilagd planritning utvisar, samt
att för behofvet af byggnadsplatser för bostäder för stationspersonalen
vid Tomteboda station till statens järnvägar öfverlämnas det område,
som å samma ritning angifves med bokstäfverna A-F-Gr-H-I-KL-M-N-A,
så snart och i den mån detta område enligt Eders Kungl.
Maj:ts bepröfvande ej blir för krigsskolans öfningar behöfligt.
På grund af nådig remiss har domänstyrelsen, efter att hafva inhämtat
yttranden från vederbörande öfverjägmästare och jägmästare,
i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och därvid till en början erinrat,
att de områden, hvarom nu är fråga, äro belägna strax utanför den
ordnade stadsdel, genom hvilken Karlbergsvägen framgår, på allenast
ett par hundra meters afstånd från spårvägsnätets nuvarande ändstation
vid Karlbergsvägens slut. Områdena äro höglända och bevuxna med
barrskog samt utgöra en omtyckt lustpark för en del af Stockholms
befolkning. De böra fördenskull enligt styrelsens åsikt endast i trängande
fall disponeras till byggnadstomter, ehuruväl de på sådant sätt
använda skulle erbjuda vackra och sålunda eftersökta villalägen.
Domänstyrelsen anför vidare:
Efter beräkning å den ärendet tillhörande karta omfattar det område,
som ifrågasättes till plats för en expeditionsbyggnad, omkring 2
hektar 92 ar och det område, som eventuellt framdeles skulle få användas
till byggnadsplatser för bostäder för stationspersonalen vid Tomteboda
station, omkring 9 hektar 10 ar. Arealen af båda områdena tillsammans
uppgår sålunda till ej mindre än i rundt tal 12 hektar. Värdet af dessa
invid järnvägen nära järnvägsstation och spårväg belägna områden har
vederbörande öfverjägmästare sagt sig ej vara i tillfälle uppgifva, men
efter. allenast 2 kronor för kvadratmeter skulle värdet belöpa sig till
omkring 240,000 kronor. Domänstyrelsen anser emellertid, att områdena,
om de försåldes, skulle betinga mer än dubbelt högre pris, sannolikt
alltså minst en half million kronor.
Både de ifrågavarande områdenas betydelse såsom folkpark och
deras såsom tomtplatser höga saluvärde torde, enligt hvad styrelsen anför,
böra beaktas vid bedömande af den nu föreliggande frågan. Upplåtelse
af sådana områden bör sålunda endast i trängande fall äga rum
och upplåtelsen därvid begränsas till hvad som för ändamålet är nödigt.
Med afseende härpå erinrar domänstyrelsen därom, att Kungl.
Maj:t enligt nådigt bref den 26 maj 1899 af kungsgårdshemmanet 116/s2
mantal Ingenting med beteshagen Västra skogen öfverlämnat till järnvägsstyrelsen
ej mindre än 52 hektar 16,40 ar i nästan omedelbar närhet
32
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
af de områden, hvarom nu är fråga. Enligt öfverjägmästarens uppgift
skulle utaf sagda hemman finnas ett rätt stort område midt för Tomteboda
station men söder om bangården, hvilket synes brukas endast
såsom åker. Det torde under sådant förhållande, menar domänstyrelsen,
kunna ifrågasättas, huruvida icke det till järnvägsstyrelsen redan öfverlämnade,
men på nyss angifvet sätt använda området borde i första hand
disponeras för det nu ifrågasatta ändamålet. Skulle etter utredning
befinnas att så kan ske, anser sig domänstyrelsen ej kunna förorda
upplåtelse af mark från Solnaskogen till något af de angifna ändamålen.
Måste upplåtelse af visst område däremot ske, bör denna, enligt
styrelsens mening, begränsas till måttliga, för ändamålet nödiga dimensioner.
Domänstyrelsen erinrar vidare, att till tomtplats för expeditionsbyggnaden
föreslagits närmare 3 hektar, men att af kartan inhämtas,
att själfva tomten komme att utgöra allenast eu ringa del af detta
område. Expeditionsbyggnaden komme sålunda att blifva omgitven åt
ett vidsträckt parkområde, som disponerades af järnvägsstyrelsen. Obestridligen
komme detta att öka trefnaden för expeditionspersonalen,
men detta mål anser domänstyrelsen också kunna nås, om tomtplatsen
begränsades till omkring hälften af det föreslagna området, synnerligast
om de angränsande delarna af Solnaskogen likasom nu komme att behandlas
såsom naturpark. På sådant sätt komme dock det för expeditionsbyggnaden
ifrågasatta tomtområdet att i värde högst afsevärdt
minskas
Behofvet af det med bokstäfverna A-F-G-H-I-K-L-M-N-A betecknade
området till byggnadsplatser för bostäder för stationspersonalen
vid Tomteboda station anser domänstyrelsen icke vara styrkt. Det
blefve ock enligt styrelsens åsikt anmärlmingsvärdt dyra tomter Eders
Ivungl. Maj:t komme att upplåta till denna personal, om ifrågavarande
område därtill upplätes. I framställningen ifrågasättes emellertid ej,
att detta område skulle omedelbart upplåtas för det angifna ändamålet,
utan så snart och i den mån området enligt Eders Kungl. Maj:ts bepröfvande
ej blefve för krigsskolans öfningar behöfligt. Åtminstone
för närvarande anser domänstyrelsen denna del af framställningen således
kunna lämnas utan afseende.
Jämväl arméförvaltningen har enligt nådig befallning afgifvit underdånigt
utlåtande i ärendet samt tillika bifogat yttranden från tjänstförrättande
inspektören för militärläroverken och chefen för krigsskolan.
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
33
Den sistnämnde bär därvid afstyrka den ifrågasatta marköfverlåtelsen
under anförande af i hufvudsak samma skäl som i det förra af
honom afgifna yttrandet. Den af järnvägsstyrelsen föreslagna åtgärder],
att krigsskolan i ersättning för området i Solnaskogen skulle bekomma
en del af Stenbrottets ägor till öfningsterräng, anser chefen med hänsyn
till detta områdes topografiska beskaffenhet vara för krigsskolan
af mycket ringa betydelse. Chefen för krigsskolan har slutligen framhållit
önskvärdheten däraf, att hvarje fråga om öfverlåtelse till järnvägsstyrelsen
af Karlbergs kungsgård tillhörig mark måtte behandlas i
samband med fråga om anskaffandet af annan förläggningsplats för
krigsskolan med erforderliga etablissemang och öfningsterräng.
Tjänstförrättande inspektören för militärläroverken har, med instämmande
i öfrigt i skolchefens yttrande, anfört, att då den för den
föreslagna kontorsbyggnaden erforderliga marken icke syntes behöfva
tilltagas så stor, som planritningen utvisade, utan mycket väl kunde
inskränkas till omkring 1 Vs hektar utmed landsvägen, han ansåge,
att, om järnvägsstyrelsen inskränkte sitt markbehof till ett sådant
område samt krigsskolan i ersättning för detta område utan kostnader
erhölle dispositionsrätten till den under Karlbergs kungsgård hörande,
för närvarande utarrenderade lägenheten Stenbrottet, ett sådant utbyte
icke i afsevärd grad försämrade öfningsterrängen i jämförelse med
den nuvarande.
På grund af hvad sålunda förekommit, har arméförvaltningen, under
förutsättning att ej hela frågan om markupplåtelse till statens järnvägar
finnes kunna tillsvidare uppskjutas i afbidan på den utaf skolchefen
ifrågasatta utredning beträffande anskaffandet af annan förläggningsplats
för krigsskolan, anslutit sig till hvad tjänstförrättande inspektören
för militärläroverken yttrat rörande öfverlåtande till statens
järnvägar af ett till 1 Vä hektar begränsadt område af krigsskolans
mark.
Behofvet af den ifrågasatta nya byggnaden torde få anses vara
från alla håll erkändt. Visserligen uttalades, såsom nämndt, inom Kiksdagen
betänkligheter i afseende å den föreslagna förläggningsorten och
byggnadens storlek, men med hänsyn till hvad järnvägsstyrelsen anfört
synas mig desamma icke vara så grundade, att jag ansett mig böra
underlåta att ånyo framlägga förslaget.
De något lägre lefnadskostnaderna i Örebro — i den af kommerskollegium
nyligen verkställda utredningen angående lefnadskostnaderna
på olika orter af riket hafva de jämförande talen för Stockholm och
Bill. till Bilcsd. Prut. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 59 Höft. 5
34
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
Örebro upptagits till respektive 1,403 och 1,149 — lära sålunda icke
vara af den betydelse, att de skulle kunna anses uppväga de högst
väsentliga olägenheter, som, på sätt järnvägsstyrelsen närmare utvecklat,
skulle vara förenade med ifrågavarande kontors förläggande till en
plats, så pass aflägsen från centralförvaltningen som Örebro.
Hvad angår frågan om byggnadens storlek, lära väl orsakerna till
de hufvudsakliga betänkligheter, som i detta hänseende uttalats, få anses
undanröjda, då frågan om upprättande af ett eget kontrollkontor
för de enskilda järnvägarna, såsom järnvägsstyrelsen påpekat och jagvid
förfrågan hos Svenska järnvägs föreningen ytterligare fått bekräftadt,
numera torde hafva förfallit.
Jag tillåter mig i detta sammanhang nämna, att totalkostnaden för
kontrollkontoret utgjort i rundt tal
för 1908 kr. 958,000: — och för 1909 kr. 965,000: —;
däraf för kontroll och fördelning af samtrafik
för 1908 kr. 738,000: — och för 1909 kr. 743,000: —.
Ersättningen till Statens järnvägar från främmande förvaltningar har
utgjort för 1908 kr. 258,400: — och för 1909 kr. 340,000: —.
Siffrorna för år 1909 äro approximativt beräknade, enär bokslutet
ännu ej verkställts. Anledningen till det väsentligen ökade bidraget
för nämnda år är, att Eders Kungl. Maj:t enligt nådigt bref deri 12
februari 1909 meddelat förändrade bestämmelser rörande fördelning
mellan statens och enskilda järnvägar af kostnaden för kontrollen af
samtrafik, att tillämpas från och med den 1 januari 1909.
Beträffande slutligen platsen för byggnaden, ett för krigsskolans
räkning disponeradt norr om Tomteboda station beläget område
af Solnaskogen, som järnvägsstyrelsen redan i sin förra framställning
föreslagit för ändamålet, har domänstyrelsen, såsom nämndt, framhållit
områdets betydelse såsom folkpark och dess höga saluvärde såsom
tomtplats, hvilka synpunkter styrelsen särskildt ansett böra beaktas
vid bedömande af den föreliggande frågan. I afseende härå tillåter jag
mig erinra, att den ifrågasatta byggnadsplatsen icke lärer allt för mycket
inkräkta på skogen och att man svårligen torde kunna finna annan billigare
tomtplats, som vore närmelsevis lika lämplig för nu afsedda ändamål.
Domänstyrelsen har vidare ifrågasatt, att kontorsbyggnaden skulle
förläggas å till statens järnvägar tidigare upplåten, söder om Tomteboda
station belägen mark af kungsgårdshemmanet Ingenting. Med
anledning häraf har jag från järnvägsstyrelsen inhämtat närmare upplysningar,
och har därvid till mig öfverlämnats en förslagsritning för
framtida omgestaltning af bangårdsförhållandena vid Tomteboda. Häraf
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
35
framgår, att, om byggnaden skulle uppföras på den sålunda ifrågasatta
sidan af bangården, densamma skulle komma på så långt afstånd från
spårvägens ändpunkt, att stor olägenhet skulle uppkomma för den i
byggnaden tjänstgörande talrika personalen genom den väsentligt ökade
tid, som skulle åtgå för inställelsen till tjänstgöring och återvändandet
därifrån. Jag tillåter mig härvid påpeka, att om byggnaden förlägges
å mark, tillhörande hemmanet Ingenting, den komme på längre afstånd
från spårvägen än enligt det för Riksdagen förra året framlagda
förslaget. Jag har därför icke ansett mig böra taga hänsyn till den
af domänstyrelsen framkastade tanken.
Hvad åter vidkommer byggnadsplatsens storlek, af järnvägsstyrelsen
föreslagen till omkring 3 hektar, hafva såväl domänstyrelsen som arméförvaltningen
ansett den för rikligt tilltagen och hemställt, att området
inskränkes till 1,5 hektar. Enligt hvad från järnvägsstyrelsen meddelats,
har styrelsen vid angifvandet af områdets gränslinjer ansett sig böra
tillse, icke blott att omkring byggnaden erhålles det utrymme, som dess
egenskap af offentlig byggnad kräfver, utan äfven att tillräcklig plats
redan från början beredes, så att en i byggnadsplanen ingående, eventuellt
framdeles behöflig förlängning af byggnadens flyglar ej äfventyras
genom att det behöfliga området dessförinnan blifvit för annat ändamål
disponerad!. Dessutom tänker sig järnvägsstyrelsen möjligheten, ehuru
dessa planer ännu ej vunnit fastare form, att till platsen framdeles
kunna förlägga expeditionsbyggnader jämväl för andra tjänstegrupper
inom järnvägsförvaltningen, för hvilka lokaler eljest måste förhyras.
Befinnes emellertid hänsynen till det militära krafvet på minsta möjliga
intrång å krigsskolans öfningsterräng i Solnaskogen höra tillmätas afgörande
betydelse, anser sig järnvägsstyrelsen hellre kunna godtaga
en för det närvarande till det minsta möjliga begränsad tomt för kontorsbyggnaden
å nu föreslagen plats än att byggnaden förlägges på längre
afstånd från staden.
Efter att i ärendet hafva samrådt med chefen för landtförsvarsdepartementet
ber jag för egen del få anföra, att jag anser området
icke för närvarande behöfva till sina gränslinjer bestämdt angifvas.
Dock torde höra förutsättas, att i hvarje fall under byggnadstiden tillräckligt
område upplåtes jämväl för upplag af materialier, beredning af
murbruk m. m., hvilka ändamål för en byggnad af ifrågavarande storlek
kräfva afsevärdt utrymme, helst byggnaden måste uppföras på
mycket kort tid. Efter det byggnaden fullbordats, torde områdets
gränser kunna efter vederbörandes hörande närmare bestämmas. Ersättning
för det område, som sålunda kan komma att frångå krigsskolan,
torde, där så erfordras, böra såvidt möjligt beredas genom upplåtelse
36
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
Utskottets
yttrande.
af mark från kronolägenheten Stenbrottet. Denna lägenhet, utgörande
1e4 mantal, med lägenheterna V320 mantal Falkonärsbostället och Vis
mantal Fogdevreten n:r 1 innehåller sammanlagdt en areal af 14 hektar
96 ar 90 kvadratmeter, däraf 12 hektar 98 ar 70 kvadratmeter tomt
och åker, 13 ar 40 kvadratmeter ängs- och odlingsmark, 1 hektar 39 ar
60 kvadratmeter skogs- och hagmark samt 45 ar 20 kvadratmeter impediment.
Egendomen är utarrenderad för tiden 14 mars 1909—14 mars 1914
till landtbrukaren Bruno Ambrosiani mot årligt arrende af 1,950 kronor.
Emellertid har järnvägsstyrelsen hemställt, att utöfver den erforderliga
byggnadsplatsen af krigsskolans område ytterligare något öfver 9
hektar måtte i sinom tid upplåtas till järnvägsstyrelsen att reserveras för
uppförande af boställshus åt den talrika tjänstepersonal, som särskild!
efter utvidgning af Tomteboda station skulle komma att förläggas där.
De i ärendet hörda myndigheterna hafva samtliga afstyrkt denna
järnvägsstyrelsens framställning, och, då området icke är för den närmaste
framtiden behöflig! för statens järnvägar, synes mig framställningen
icke böra föranleda annan åtgärd än ett förklarande, att det
afsedda området icke må bebyggas eller för annat ändamål disponeras
utan att Eders Kungl. Maj:t, efter järnvägsstyrelsens hörande, därtill
lämnat sitt medgifvande. Chefen för landtförsvarsdepartementet har
förklarat sig icke hafva något att erinra mot en sådan anordning.))
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom
Andra kammaren af herrar F. Berglund och O. Hellström väckt motion
(nr 122), däri hemställts att Riksdagen, med afslag å Kungl. Maj:ts
proposition om uppförande af en byggnad för vissa kontor inom järnvägsstyrelsen
vid Tomteboda station, ville ställa ett belopp af 345,000
kronor till Kungl. Maj:ts disposition för inköp af fastigheten nr 124,
St Lars kvarter i Linköping, att användas till i årets statsverksproposition
angifvet ändamål.
I afseende å de till stöd för denna framställning anförda skäl får
utskottet hänvisa till motionen.
Efter det förevarande proposition och motion blifvit till statsutskottet
remitterade för förberedande behandling, har utskottet fått mottaga
dels inom järnvägsstyrelsen upprättad promemoria angående sålunda
ifrågasatt förläggning af vissa styrelsens kontor till stad i landsorten
(bil. 1 till utskottets utlåtande) äfvensom en promemoria i ämnet från de
till flyttning föreslagna kontorens personal (bil. II), dels ock en skrift
från Östergötlands enskilda bank, däruti banken erbjudit sig att för ett
pris af 170,000 kronor till staten försälja ännu en fastighet i Linköping,
belägen invid de förut hembjudna.
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
37
Såsom i statsrådsprototokollet erinras, förklarade vid nästlidet års
riksdag statsutskottet enhälligt, att Kung!. Maj:ts i detta ämne då
gjorda framställning endast beträffande platsen för den ifrågasatta byggnaden
gifvit utskottet anledning till erinran. Då den plats, som af
Kungi. Maj:t föreslagits, syntes utskottet mindre lämplig än den af
järnvägsstyrelsen förordade, i annan del af Solnaskogen belägna byggnadsplatsen,
hade det synts utskottet vara anledning taga under förnyad
pröfning, huruvida icke de — enligt hvad det anförts — med
järnvägsstyrelsens förslag förenade olägenheterna i militärt afseende
tillit uppvägdes af de fördelar, samma förslag innebure; och hade
utskottet, som ansett frågans lösning bäst främjas, om Kung! Maj:t
lämnades frihet att af de föreslagna platserna efter närmare utredning
bestämma den, som befunnes lämpligast, hemställt, att det äskade anslaget
måtte beviljas samt att Riksdagen måtte medgifva, att till byggnadsplats
finge af den af krigsskolan disponerade Solnaskogen upplåtas
ett område af lämplig storlek, som af Kungl. Maj:t bestämdes. Sedan
emellertid denna utskottets hemställan bifallits af Första kammaren
men afslagits af Andra kammaren, segrade vid gemensam votering sistnämnda
kammares uppfattning.
Under diskussionen i Andra kammaren hade gjorts gällande, att
med frågans afgörande borde få anstå för att få utredt, huruvida denna
byggnad borde ligga i Stockholm eller någon annanstädes och om den
öfver hufvud behöfde byggas med de dimensioner, som voro föreslagna.
Detta yrkande hvilade dels på ett antagande, att Örebro skulle såsom
en centralpunkt inom landet vara lämpligare, samt dels på att personalen
inom de kontor, för hvilka den föreslagna byggnaden afsetts,
skulle vara för stor, och detta särskilt hvad beträffade kontrollkontoret,
hvars arbeten påstodos kunna komma att undergå en betydande
minskning, bland annat, därigenom, att fråga bragts å bane om inrättande
af ett eget kontrollkontor för de enskilda järnvägarna.
Sedan järnvägsstyrelsen gjort förnyad framställning i ärendet, har
Kungl. Maj:t nu ånyo för Riksdagen framlagt förslaget och därvid
hemställt om den ifrågasatta byggnadens förläggande å det område, som
af statsutskottet, enligt hvad utskottet i sitt utlåtande anfört, befunnits
för ändamålet mera lämpligt än den af Kungl. Maj:t år 1909 föreslagna
byggnadsplats. Hvad af Kungl. Maj:t sålunda föreslagits beträffande
byggnadens läge och dess anordning i öfrigt har synts utskottet väl
grundadt och icke gifvit anledning till någon erinran från utskottets
sida, och vill utskottet i detta sammanhang i afseende å hvad vid 1909
års Riksdag anförts i fråga om eventuell minskning af den ifrågasatta
38
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
nybyggnädesns dimensioner, såsom sin uppfattning uttala, att en
sådan minskning ej lärer låta sig genomföras. Det kar anförts
— jämväl af motionärerna i deras framställning — att personalen
å ifrågavarande kontor, särskildt å kontrollkontoret, vore talrikare
än som af beliofvet påkallades, och har man ansett, att, om en
minskning i personalens antal kunde äga rum, man också skulle kunna
vara betjänad med mindre lokaler än de nu föreslagna. Man har därvid
erinrat, ''hurusom förslag väckts att inrätta ett eget kontrollkontor för
de enskilda järnvägarna, hvilket ju onekligen skulle medföra en väsentlig
reducering af arbetet å kontrollkontoret. Såsom järnvägsstyrelsen
meddelat, är emellertid frågan om inrättande af det sålunda föreslagna
kontrollkontoret förfallen, och järnvägsstyrelsen har ej funnit sig kunna
ställa i utsikt någon minskning af personalen å kontoren i fråga. Under
sådana omständigheter och då någon anledning till erinran mot hvad
af järnvägsstyrelsen i detta afseende anförts icke förefinnes, anser utskottet,
att den af Kungl. Maj:t föreslagna byggnadens dimensioner äro
lämpligt afvägda.
Hvad därefter vidkommer frågan, huruvida det må vara för staten
förmånligast, att dessa till flyttning ifrågasatta afdelningar af järnvägsstyrelsen
förläggas, såsom af Kungl. Maj: t föreslagits, till en
plats i omedelbart grannskap till Stockholm eller, i enlighet med motionärernas
förslag, till Linköping, har utskottet till en början sökt pröfva,
om några afsevärdare besparingar skulle kunna åstadkommas genom
kontorens förläggning till Linköping. Köpeskillingarna för de tre staten
hembjudna fastigheterna, resp. 345,000, 155,000 och 170,000 kronor,
eller tillhopa 670,000 kronor, understiga visserligen väsentligt kostnaderna
för uppförande af den föreslagna byggnaden vid Tomteboda,
och denna skillnad ökas ytterligare, om man tager i beräkning markvärdet
å det till upplåtande föreslagna området vid Tomteboda. Men
härvid är att märka, att staten för sina vid Tomteboda nedlagda kostnader
erhåller en för sitt ändamål i alla afseenden lämplig byggnad,
som i sig inrymmer lokaler för alla de till förflyttning ifrågasatta kontoren
och dessutom äfven lämnar möjlighet att genom tillbyggnad erbjuda
utrymme för ännu något eller några kontor. I Linköping däremot
skulle staten förvärfva tre särskilda, från början för annat ändamål
afsedda fastigheter, däri dessa kontor skulle inrymmas. Härtill kommer,
att byggnaderna i Linköping för att kunna i någon mån göras lämpliga
till kontorslokaler måste underkastas eu helt säkert mycket omfattande
och dyrbar ominredning. Visserligen har till utskottet under hand
meddelats, att Linköpings stad torde befinnas villig att till ett unge
-
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
39
farligt belopp af 40,000 kronor reparera det i motionen först omförmälda,
till inköp hembjudna huset, men lärer erforderlig ominredning
af byggnaderna kräfva väsentligt högre kostnader.
Motionärerna hafva emellertid framhållit, att vid bifall till deras
förslag, förutom nyssnämnda besparing, afsevärda sådana ytterligare
skulle uppstå. Så skulle enligt motionärernas beräkning ett årligt belopp
af omkring 80,000 kronor inbesparas därigenom, att den för personalen
i Stockholm med 40 % af lönen utgående ersättningen för
bostad och bränsle skulle komma att i Linköping uppgå till endast
30 %. I detta afseende hänvisar utskottet till hvad i järnvägsstyrelsens
ofvannämnda P. M. anförts. Järnvägsstyrelsen, som med utgångspunkt
från nu rådande personalförhållanden å de olika afdelningarna beräknat
denna minskning, har därvid kommit till ett belopp af 44,110 kronor
eller något mera än hälften af hvad motionärerna uppgifvit.
Det af motionärerna uppgifna höga beloppet lärer hafva sin förklaring
däri, att de beräknat minskningen jämväl beträffande öfvertidsarbete
och arbete af tillfälliga biträden, något, som emellertid ej
torde vara riktigt, då dels det särskildt å kontrollkontoret i stor utsträckning
använda och af otillräckliga utrymmen nödvändiggjorda
öfvertidsarbetet ej vidare lärer behöfva förekomma, åtminstone ej i afsevärd
utsträckning, sedan lokalfrågan blifvit tillfredsställande ordnad,
dels det arbete, som i synnerhet sommartid utföres åt statistiska kontoret
af tillfälliga biträden är betingsarbete, för hvithet utgående ersättning
ej beräknas på samma sätt som för annan tjänstgöring. Därjämte
är, såsom också järnvägsstyrelsen anfört, att märka, att den sålunda
ifrågasatta minskningen af ersättningen för bostad och bränsle
endast kan ske under förutsättning, att det af Riksdagen godkända
aflöningsreglementet, som bestämmer dylik ersättning för all styrelsens
personal till 40 %, ändras.
Ridare lärer ej någon säkerhet förefinnas, att ej hyreskostnaderna
i Linköping vid den ökning i innevånarantal därstädes, som ett bifall
till motionen skulle medföra och som ytterligare är att förvänta genom
den under de närmaste åren inträffande militärförflyttning till staden,
komma att inom en snar framtid så ökas, att en förhöjning af ersättningen
för bostad och bränsle nödvändiggöres. En sådan förhöjning i
aflöningskostnaderna skulle då uppstå ej endast beträffande nu ifrågavarande
tjänstemän, utan jämväl i fråga om statens järnvägars öfriga i
Linköping förlagda personal.
Vidare skulle en förflyttning af kontrollkontoret till Linköping nödvändiggöra
verkställande för godstaxebyråernas räkning af afskrifter
40
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
utaf de å kontrollkontoret förvarade tariffböcker för samtliga stationer
i riket. Enligt hvad järnvägsstyrelsen framhållit, måste nämligen dessa
byråer hafva lätt tillgång till dessa böcker, hvilka å andra sidan för
arbetets bedrifvande å kontrollkontoret äro oundgängligen nödvändiga
å detta kontor. Eu sådan afskrift af tariffböckerna, i antal uppgående
till sammanlagdt 1,716 stycken, har af järnvägsstyrelsen beräknats
draga en kostnad af omkring 120,000 kronor, hvartill, enligt hvad
utskottet inhämtat, torde komma en årlig kostnad af närmare 25,000
kronor för afskrift af tariffändringar m. m. Dessa kostnader, hvilka
lära vara oundgängliga vid kontrollkontorets flyttning till Linköping,
skulle däremot ej erfordras, om kontoret förlädes till Tomteboda. Byggnadens
föreslagna läge i nära grannskap till Stockholm och med god
spårvägsförbindelse medför nämligen, vill det synas utskottet, att vederbörande
tjänstemän själfva utan afsevärd tidsutdräkt kunna besöka de
där förlagda kontoren, hvarjämte från Tomteboda till Stockholms cent-ralstalstation
med de täta tågförbindelser, som finnas, handlingar ju
kunna hinna afsändas och mottagas på en synnerligen kort tid. Jämväl
andra utgifter, såsom för flyttningsersättning åt personalen, resor
och dagtraktamenten åt tjänstemän m. m., skulle, såsom också af järnvägsstyrelsen
framhållits, följa af ett beslut i enlighet med motionärernas
förslag. Den stora besparing, som skulle vara förenad med antagande
af detta förslag, har följaktligen ej synts utskottet kunna beräknas
till på långt när så högt belopp, som af motionärerna gjorts
gällande, utan vill utskottet fastmera förmena, att denna besparing i
hvarje fall blifver af ringa betydelse.
Hvad därefter angår de arbetslokaler, som de föreliggande förslagen
erbjuda, synes det utskottet ligga i öppen dag, att Tomtebodaförslaget
är att i detta afseende bestämdt föredraga. Såsom utskottet
förut anfört, måste gifvetvis en för ändamålet särskildt uppförd byggnad
af den storlek, att inom densamma kunna inrymmas samtliga erforderliga
lokaler, erbjuda högst väsentliga fördelar i jämförelse med
flera från början till andra ändamål afsedda byggnader. Såsom järnvägsstyrelsen
anfört — och utskottet finner ej anledning att göra någon
erinran mot hvad järnvägsstyrelsen i detta afseende beräknat —
är det först hembjudna s. k. Johanssonska huset ej tillräckligt ens för
kontrollkontoret, utan skulle detta kontors behof af utrymme genom
inköp af nämnda fastighet endast blifva fylldt till omkring fyra femtedelar.
För fyllande af behofvet af ytterligare utrymme för kontrollkontoret
samt därjämte för biljett- och blankettkontoret, statistiska
kontoret och den till flyttning afsedda afdelningen af godstaxebyrån
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
41
skulle nu, enligt järnvägsstyrelsens beräkning, erfordras ännu eu byggnad
med ett golfutrymme af fyra femtedelar af Johanssonska husets.
En sådan byggnad har emellertid icke stått till buds, men hafva, såsom
förut nämnts, två andra fastigheter blifvit till staten hembjudna,
och lära dessa fastigheter erbjuda erforderligt utrymme. Äfven om
dryga kostnader nedläggas för att i möjligaste mån göra de sålunda
tillgängliga lokalerna lämpliga för afsedt ändamål, lärer det i hvarje
fall icke kunna förnekas, att dessa lokaler svårligen kunna blifva fullt
nöjaktiga. Utskottet har ej ansett sig kunna lämna obeaktade de
med Linköpingsförslaget förenade stora svårigheter vid lokalfrågans
ordnande, då utskottet förmenar, att det för arbetets behöriga drift
ligger stor vikt uppå, att arbetslokalerna i största möjliga mån anordnas
på tillfredsställande sätt.
I sin ofvannämnda P. M. har järnvägsstyrelsen vidare betonat, att
samarbetet mellan styrelsens olika byråer skulle i mycket afsevärd
grad förryckas genom kontorens förläggande till Linköping. Motionärerna
hafva visserligen framhållit, att beträffande kontrollkontoret och.
statistiska kontoret ett dylikt samband med öfriga byråer ej är af
nöden, men synas de af järnvägsstyrelsen i detta afseende framställda
synpunkter vara af beskaffenhet att förtjäna beaktande. Det lärer nämligen
ej kunna förnekas, att afsevärda olägenheter skulle uppstå genom
afbrytande af den möjlighet till personlig kommunikation mellan tjänstemännen
å de till flyttning föreslagna kontoren och styrelsens öfriga
afdelningar, som, enligt hvad järnvägsstyrelsen synes hafva ådagalagt,
är erforderlig för ärendenas behöriga och skyndsamma handläggning.
Vid dessa kontors flyttning till Linköping skulle ovedersägligen ett
afbrott i denna kommunikation uppstå, något, som däremot af förut
anförda skäl synes utskottet ej vara att befara vid eu förflyttning till
Tomteboda. Utskottet har sig bekant, att man under de senaste åren
inom järn vägsförvaltningen sökt att i största möjliga mån öfvergifva
den tillförene använda skriftväxlingen mellan de olika afdelningarna,
för att i stället begagna sig af personlig förhandling mellan tjänstemännen
å respektive byråer, eu sträfvan, som enligt utskottets förmenande
är värd allt erkännande. Utskottet är emellertid af den uppfattning,
att denna sträfvan skulle i afsevärd mån motverkas genom
ett beslut i enlighet med motionärernas förslag, och håller utskottet
före, att vikten af att samarbetet mellan järnvägsförvaltningens olika
afdelningar varder så intimt och så litet bundet af skriftväxling som
möjligt, är alltför stor, för att utskottet skulle anse sig böra biträda ett
Bill. till Riksil. Prof. .1910. 4 Sand. 1 A/d. 59 Höft. 6
42 tiMmMwttets Utlåtande Nr 74.
förslag, enligt livilket detta lättare samarbete skulle komma att väsentligt
äfventyras.
Äfven den af järnvägsstyrelsen anförda omständigheten, att detta
kontor för arbetets behöriga gång är nödsakadt att begagna sig af ett
sextiotal tillfälliga biträden och att till följd däraf afsevärda svårigheter
skulle vållas genom detta kontors förläggning i Linköping, synes utskottet
böra vid föreliggande frågas afgörande tillmätas betydelse. I
Stockholm har kontoret nämligen dels i den vid högskolans matematiska
afdelning studerande ungdomen, dels ock i åtskilliga tjänstemän
vid statistiska centralbyrån tillgång på personer med kompetens att
utföra dylikt arbete. Att i Linköping anskaffa i detta afseende erforderlig
kompetent personal torde däremot vara förenadt med svårigheter.
Ännu ett förhållande, till hvilket hänsyn bör tagas vid bedömande
af denna fråga, är den svårighet i ekonomiskt och andra afseenden, som
genom förflyttning till Linköping skulle drabba personalen å ifrågavarande
kontor. Med afseende härå tillåter sig utskottet hänvisa till den
af personalen afgifna, vid detta utlåtande fogade P. M., i hvilken de
ekonomiska olägenheter, som ett beslut enligt Linköpingsförslaget skulle
innebära för ett flertal af tjänstemännen, äro framhållna.
Utskottet, som på grund af hvad sålunda anförts ej kunnat bibringas
den uppfattningen, att en förflyttning af ifrågavarande kontor inom
järnvägsstyrelsen i enlighet med motionärernas förslag vore förenlig
med statens verkliga intresse, men däremot finner Kungl. Maj:ts förevarande
förslag välbetänkt, får alltså hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och afslag å herrar Berglunds
och Hellströms ofvannämnda motion, må
a) för uppförande af en byggnad för vissa kontor
inom järnvägsstyrelsen bevilja ett anslag af 800,000
kronor och däraf på extra stat för år 1911 anvisa
300,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att af
tillgängliga medel redan under innevarande år utanordna
sistnämnda belopp; samt
b) medgifva, att till byggnadsplats må från
den under Karlbergs kungsgård lydande, af krigsskolan
disponerade så kallade Solnaskogen upplåtas ett
område af lämplig storlek, som af Kungl. Maj:t be
-
Statsutskottets'' Utlåtande Nr 74.
43
stämmes, samt att ersättning för det område, som
sålunda frångår krigsskolan, må beredas genom upplåtelse
från lägenheten Stenbrottet.
6:o).
Kung]. Maja bär i punkt 45 af sjätte hufvudtiteln föreslagit Riksdagen
att för inköp af mark vid järnvägsstationer, som äro afsedda
att utvidgas, på extra stat för år 1911 anvisa ett belopp af 350,000
kronor, med rätt för Kungi. Maj:t att låta förskottsvis under innevarande
år af tillgängliga medel utanordna 100,000 kronor.
Departementschefens yttrande i detta ärende till statsrådsprotokollet
är af följande lydelse:
»I sin skrifvelse den 29 oktober 1909 har järnvägsstyrelsen vidare
hemställt om beviljande af anslag till belopp af 350,000 kronor för inköp
af mark vid en del stationer.
Till stöd för denna framställning anför järnvägsstyrelsen, att erfarenheten
visat, att, då beslut om bangårdsutvidgningar redan förelegat,
den för deras realiserande eventuellt erforderliga marken i allmänhet
ej kunnat erhållas annat än till afsevärdt högt pris. För att förekomma
ett dylikt uppdrifvande af jordprisen, hemställer styrelsen om anvisande
af ofvannämnda belopp för markanskaffning vid en del stationer, för
hvilkas utvidgning inom de närmaste åren planer äro uppgjorda. Tillika
anhåller styrelsen, att af det äskade beloppet 100,000 kronor måtte
ställas till styrelsens förfogande redan under år 1910.
Till en början anser jag mig böra anmärka, att, då fråga
är om bangårdsutvidgningar, järnvägsstyrelsen, såsom väl också
sker, i första hand bör söka utverka, att den erforderliga marken
tillhandahålles utan ersättning af vederbörande kommun eller enskilda,
då ju ortsbefolkningen i regel kommer i åtnjutande af betydande
fördelar genom en bangårdsutvidgning. Om emellertid marken
icke kan erhållas utan ersättning och den planerade utvidgningen
i allt fall måste komma till stånd, är det största sannolikhet för att
billigaste pris ernås, om uppgörelse kan ske under hand, innan ännu
spekulationen trädt emellan för värdenas uppdrifvande. Jag tillstyrker
därför bifall till järnvägsstyrelsens framställning nedi hemställer, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för inköp af mark vid järnvägsstationer, som äro afsedda att
utvidgas, på extra stat för år 1911 anvisa ett belopp af 350,000 kronor,
Anslag till
inköp af mark
vid järnvägsstationer.
44
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
Utläggning af
ytterligare ett
järnvägsspår
mellan Järfva
och Tomteboda
m. m.
med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under innevarande år af
tillgängliga medel utanordna 100,000 kronor.)''
På grund af hvad i statsrådsprotokollet sålunda anförts hemställer
utskottet,
att Riksdagen må för inköp af mark vid järnvägsstationer,
som äro afsedda att utvidgas, på extra stat
för år 1911 anvisa ett belopp af 350,000 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under innevarande
år af tillgängliga medel utanordna 100,000
kronor.
7:o).
Kungl. Maj:t har i punkt 46 af förenämnda hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att till afslutande af arbetet med utläggning af ytterligare
ett järnvägsspår mellan Tomteboda och Järfva järnvägsstationer samt
de i sammanhang därmed stående arbeten och markförvärf för år 1911
anvisa ett belopp af 700,000 kronor.
Departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet i detta ärende
är af följande lydelse:
»Riksdagen har år 1909 för utläggning af ytterligare ett järnvägsspår
mellan Tomteboda och Järfva järnvägsstationer samt anordnande
af ny håll- och lastplats vid Hagalund, för förvärfvande af mark dels
för utvidgning af berörda hållplats till fullständig station, dels för utbyggnad
af Tomteboda rangerbangård och dels för anordnande i närheten
af Hagalund af en driftbangård med verkstadsanläggningar äfvensom
för utförande af eu del af driftbangården beviljat ett anslag af
2,150,000 kronor samt af berörda anslag för år 1910 till utgående
från riksgäldskontoret anvisat ett belopp af 1,450,000 kronor med rätt
för Eders Kungl. Maj:t att däraf låta förskottsvis under år 1909 af
tillgängliga medel utanordna 500,000 kronor.
Jämlikt järnvägsstyrelsens i dess underdåniga skrifvelse den 29
oktober 1909 gjorda hemställan får jag tillstyrka, att Eders Kungl.
Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att till afslutande af arbetet med utläggning af ytterligare ett järnvägsspår
mellan Tomteboda och Järfva järnvägsstationer samt de i sammanhang
därmed stående arbeten och markförvärf för år 1911 anvisa
ett belopp af 700,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
45
Utskottet, som anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, hemställer,
att Riksdagen må till afslutande eif arbetet med
utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Tomteboda
och Järfva järnvägsstationer samt de i sammanhang
därmed stående arbeten och markförvärf för år
1911 anvisa ett belopp af 700,000 kronor.
I fråga om sättet för anskaffande af härför erforderliga medel
kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.
8:o).
Kung]. Magt har i punkt Al af samma hufvudtitel föreslagit Riksdagen
att för fullbordande af anläggningen af en reparationsverkstad
vid Notviken för år 1911 anvisa ett belopp af 250,000 kronor.
I sitt yttrande i ärendet till statsrådsprotokollet har departementschefen
erinrat, hurusom Riksdagen år 1909 för anläggning af en reparationsverkstad
vid Notviken beviljat, utöfver redan tillgängliga medel,
ett anslag af 500,000 kronor samt däraf för år 1910 anvisat ett belopp
af 250,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må för fullbordande af anläggningen
af en reparationsverkstad vid Notviken för år 1911
anvisa ett belopp af 250,000 kronor.
1 fråga om sättet för anskaffande af sålunda erforderliga medel
kommer utskottet framdeles att afgifva utlåtande.
9: o).
Kungl. Maj: t har i punkt 49 af sjätte hufvud titeln föreslagit Riksdagen
att för år 1911 till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
redan trafikerade järnvägar bevilja ett anslag å 3,325,000 kronor.
.Föredragande departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet
anfört följande.
Reparationsverkstad
vid
Notviken.
Ny rullande
materiel för
statens järnväg
ar.
46
StalsntNottets Utlåtande Nr 74.
»I underdånig skrifvelse den 30 oktober 1909 bar järnvägsstyrelsen
anmält behofvet af ny rullande materiel för statens redan trafikerade
järnvägar.
Styrelsen bär därvid anfört:
Trafiken å statens järnvägar har under första hälften af år 1909
visat en om ock svag ökning i förhållande till den under motsvarande
tid år 1908. De sedermera inträffade oroliga förhållandena inom industrien
medförde naturligen en väsentlig minskning af rörelsen å statens
järnvägar med ty åtföljande minskning af inkomster. Statens järnvägars
afkastning för år 1909 kommer till följd häraf att blifva ogynnsam.
Under de rådande trafikförhållandena har den rullande materielen varit tillräcklig
för transportbehofvet. Då järnvägsstyrelsen det oaktadt hemställer
om medel för anskaffning af ny rullande materiel, gör järnvägsstyrelsen
denna hemställan under den öfvertygelsen, att ett afbrott i anskaffningen
af sådan materiel icke skulle vara förenligt med klok förtänksamhet.
Vid sin underdåniga hemställan år 1908 angående anskaffning af
rullande materiel för statens järnvägar hade järnvägsstyrelsen tillfälle
att för Eders Kungl. Maj:t framlägga de skäl, som då förmådde järnvägsstyrelsen
att trots det mindre gynnsamma resultat, som statens
järnvägar lämnat, och ehuru trafiken icke visat någon stegring, dock
begära ökning af den rullande materielen. Dessa skäl äro enligt järnvägsstyrelsens
åsikt fortfarande gällande. Men till följd af de tryckta
tiderna har järnvägsstyrelsen i likhet med föregående år ansett en begränsning
af anslagsmedlen till eu betydligt lägre summa, än hvad
under de senare åren begärts och beviljats, vara nödvändig.
Beträffande nyanskaffning af lokomotiv bör denna omfatta lokomotiv
för tunga persontåg och godståg, och skulle typer, som redan förefinnas,
komma till användning.
Af personvagnar böra anskaffas dels och hufvudsakligast tvåaxliga
III klass vagnar med länkaxelanordning, dels ett antal III klass- samt
kombinerade II och III klass boggivagnar. Ett antal af de tvåaxliga
vagnarna skulle utgöras af vagnar med konduktörskupé och kaminuppvärmning,
afsedda för godståg, som medföra en personvagn. Af III
klass boggivagnarna kunna ett mindre antal, därest så beslutes, förses
med sofplatsinredning för att möjliggöra de försök, om hvilka 1909
års riksdag gjort framställning.
Af godsvagnar böra anskaffas dels kyl- och varmvagnar dels täckta
styckegodsvagnar. Ett större antal vagnar af båda dessa slag än nu
förefinnes bär visat sig behöfligt för transport af lifsmedel. Den nya
trafikleden Trelleborg—Sassnitz har nämligen medfört direkta träns
-
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
47
porter af lifsmedel från Sverige till Tyskland, livilka taga i anspråk
ett väsentligt antal vagnar. Samtliga dessa vagnar måste förses med
både skrufbroms och lufttrycksbroms, livilket ökar anskaffningskostnaden.
Slutligen anmäler järnvägsstyrelsen att för de malmtransporter,
som jämlikt öfverenskommelsen mellan svenska staten och malmbolagen
i Norrland skola under år 1911 verkställas, erfordras en ökning af vagnparken
af 165 vagnar för en beräknad kostnad af 825,000 kronor.
På grund af hvad sålunda anförts, har järnvägsstyrelsen i underdånighet
hemställt, det täcktes Eders Kungl.'' Maj:t till'' 1910 års Riksdag
aflåta nådig proposition om extra anslag för år 1911 dels af 2,500,000
kronor för inköp af rullande materiel för statens järnvägars redan trafikerade
banor och dels af 825,000 kronor för rullande materiel för malmtrafik.
Anslagen skulle disponeras sålunda.
Materiel för vanlig trafik.
15 lokomotiv
38 personvagnar för approximativt 2,500,000 kronor.
115 godsvagnar J
Materiel för malmtrafik.
165 malmvagnar för approximativt 825,000 »
Summa 3,325,000 kronor.
Till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade
järnvägar har Riksdagen för åren 1899—1910 anvisat följande belopp:
1899 .......................................................................... 3,500,000 kronor
1900 .............. 5,590,000 »
1901 ....................................................................... 5,000,000 »,
1902 ........................................................................ 5,500,000 »
1903 .......................................................................... 5,000,000 »
1904 ......... 4,000,000 ,»
1905 ......................................................................... 4,000,000 »
1906 ...................................................................... 4,000,000 »
1907 ......................................................................... 4,000,000 »
1908 ......................................................................... 6,000,000
1909 ....................................................................... 6,650,000 »
1910 ................................................................. 4,000,000 »
48
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
De för åren 1899—1904 beviljade anslagen jämte 500,000 kronor
af anslaget för år 1910 hafva anvisats å riksstaten utom hufvudtitlarna,
hvaremot öfriga belopp utgått från riksgäldskontoret.
Härförutom har 1907 års riksdag i sammanhang med godkännande
af förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten, å ena,
samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag in. fl., å andra sidan, till
utgående från riksgäldskontoret beviljat ett anslag af 3,125,000 kronor,
hvaraf 2,125,000 kronor afsetts för anskaffande af rullande materiel.
Såsom varande af ett visst intresse i detta sammanhang ber jag
få meddela följande sammanställning af statens järnvägars rullande materiel
och det arbete, som därmed utförts under åren 1899—1908.
1899.
1900.
1901.
1902.
1.
Antal lokomotiv..............................
542
580
633
680
2.
» person-, post- och långvagnar...
1,049
1,072
1,104
1,129
3.
)> resgods- och godsvagnar .........
13,652
14,388
15,094
15,962
4.
» lokomotivkilometer..................
23,395,191
25,223,639
25,939,468
25,858,072
5.
» vagnaxelkilometer ..................
580,724,652
630,122,606
653.077,912
665,569,794
G
» brnttotonkilometer..................
3,865,707,000
4,299,552,700
4,404,097.600
4,538,993,000
1903.
1904.
1905.
1906.
1907.
1908.
701
1,143
16,953
26,660,200
701,194,096
5,130,445,323
725
1,183
17,743
27,424,588
723,784,308
5,379,011,743
742
1,180
18,065
27,494,262
735,839,766
5,546,066,231
761
1,298
19,061
29,402,341
795,705,288
6,055,982,872
799
1,361
20,030
31,713,931
830,896,874
6,487,328,682
830
1,464
20,609
32,577,128
833,643,704
6,699,452,567
6.
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
49
Hvad nu angår järnvägsstyrelsens framställning om anslag till
ifrågavarande ändamål för år 1911, har jag, med hänsyn till hvad styrelsen
anfört, icke något att anmärka däremot. Jag tillåter mig endast
att, med anledning af hvad styrelsen yttrat angående möjligheten att
förse ett antal III klass boggivagnar med sofplatsinredning, erinra
därom, att Riksdagen i skrifvelse den 24 maj 1909 anhållit, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning, huruvida sofvagnar för tredje
klassens resande å statens järnvägar lämpligen borde anordnas, och vidtaga
de åtgärder, som på grund häraf kunde föranledas, samt att Eders
Kungl. Maj:t, sedan järnvägsstyrelsen afgifvit underdånigt utlåtande i
ärendet, genom beslut den 3 december 1909 anbefallt styrelsen att anskaffa
tre stycken tredje klassens sofvagnar, utförda i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med en utlåtandet bifogad ritning, att i försöksdrift
insättas i nattåg å statens järnvägar.»
I sammanhang med detta ärende har utskottet till behandling förehaft
en inom Andra kammaren af herr Sven Persson i Stockholm väcktmotion
(nr 135), däri hemställts, att Riksdagen måtte besluta att af
medel, som för år 1911 af Riksdagen anslås till ny rullande materiel
vid statens redan trafikerade järnvägar, må från utlandet och under
vissa bestämda, ofvan berörda garantier inköpas ett försökslok för eldning
med torf.
Beträffande de skäl, som motionären åberopat till stöd för den
gjorda framställningen, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
Då utskottet nu till pröfning förehaft de af Kungl. Maj:t under
denna punkt gjorda äskanden, har utskottet, med anledning af vissa
vid årets remissdebatt af en talare i Andra kammaren framställda anmärkningar
mot järnvägsstyrelsen med afseende å denna styrelses inköp
och utnyttjande af rullande materiel m. m., hos järnvägsstyrelsen
inhämtat upplysningar i de af nämnde talare berörda afseenden. Hvad
först angår uttalandet att Atlanticiokomotiven droge en i förhållande
till anskaffningskostnaden oproportionerligt hög reparationskostnad, har
man i järnvägsstyrelsen gjort gällande, att det ej är riktigt att, åtminstone
då det gäller att bevisa att ett lokomotiv är felkonstrueradt, jämföra
lokomotivets reparationskostnad med anskaffningskostnaden, utan
att man i detta afseende bör betrakta reparationskostnaden i sammanhang
med det af lokomotiven utförda transportarbetet, och har man
meddelat att reparationskostnaden för Atlanticiokomotiven varit afsevärdt
ringa. För lokomotiven i fråga hade nämligen enligt hvad sålunda
upplysts reparationskostnaden pr 1,000 vagnaxelkilometer under
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 59 Häft. 7
50
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
år 1908 uppgått till 2 kronor 36 öre, under det motsvarande kostnad
för den närmast föregående snälltågstypen vid statens järnvägar litt.
Ce, hvilken ansetts vara en god typ, var 5 kronor 04 öre, och hade
förhållandet mellan de båda lokomotivtypernas reparationskostnad under
år 1909 visat sig vara ungefär det samma.
Utskottet har vidare af järnvägsstyrelsen inhämtat, att Atlanticlokomotiven
i genomsnitt från den månad, de togos i bruk till och med
december månad år 1909, löpt 100,000 kilometer per lokomotiv om
året, under det att förenämnda lokomotiv litt. Ce i allmänhet tillryggalagdt
per lokomotiv och år omkring 60,000 kilometer. En annan viktig
kostnad, som järnvägsstyrelsen ansett böra tagas hänsyn till, vid
bedömande af egenskaperna hos olika motorer, vore bränslekostnaden,
och hade äfven beträffande denna kostnad de klandrade lokomotiven
visat mycket fördelaktiga resultat i jämförelse med andra typer.
Beträffande talarens uppgift, att axelbrott inträffade ofta, hade det
meddelats utskottet, att å ifrågavarande lokomotiv axelbrott icke inträffat,
men att däremot å ett antal vefaxlar till lokomotiven visat sig bräckor, hvilka
föranledt axlarnas utbyte till förekommande af svårare skador å lokomotiven,
men hade dessa bräckor ej varit att tillskrifva konstruktionsfel.
Hvad vidare beträffar den af samme talare lämnade uppgift, att tendrarne
till lokomotiven vore för små, har utskottet inhämtat att järnvägsstyrelsen,
som sträfvat att minska tidsåtgången för vatten- och bränsleförrådens
förnyande, då Atlantictypen först utarbetades, projekterat eu
tender, som skulle blifva betydligt större än de hittills använda, men
att emellertid då de vid denna tid befintliga vändskifvorna haft en diameter
af endast 15 m. och detta mått icke varit tillräckligt för Atlanticlokomotiven
med större tender, anskaffandet af större tendrar måst
anstå till dess vändskifvor med 20 m. diameter hunnit nedläggas på
de lokomotivstationer, där Atlanticlokomotiven äro placerade. Sedan
detta arbete nu utförts och de utbytta vändskifvorna fått användning
på andra lokomotivstationer, sattes emellertid nya större tendrar efter
hand till Atlanticlokomotiven och de hittills med dessa lokomotiv använda
tendrarne kopplades till godstågsiokomotiv. Beträffande talarens uppgift,
att lokomotivens smörjkoppar vore för små och att detta försvårat
långa resor, har det från järnvägsstyrelsen anförts, att i början oljan
i vissa smörjkoppar slängts ut, hvarigenom för litet olja kom att tillföras
vissa maskindelar men att detta fel botats genom att göra ventilerna
i kopparna täta. Beträffande vidare talarens uppgift, att Atlanticlokomotiven
skulle utnyttjas dåligt, har man hänvisat till de förut
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
51
angifna siffrorna öfver antalet km., som lokomotiven i fråga under den
tid de varit i användning hade löpt, och som enligt hvad uppgifvits vore
större än hvad af någon annan lokomotivtyp förut kunnat uttagas. I
fråga om den gjorda anmärkningen att lokomotiven användts i tågtjänst
endast 5 timmar och 20 minuter pr lokomotiv och dag har man erinrat,
att antalet lokomotiv måste rätta sig efter maximitrafiken och att icke
så knapp lokomotivpark skulle kunna hållas, att medeltalet timmar i tågtjänst
per lokomotiv och dag blefve t. ex. lika stort som den arbetstid
per dag, som af en stationär ångmaskin kunde uttagas. Skulle lokomotivparken
hållas så knapp, att det af talaren uppgifna timtalet per
lokomotiv t. ex. fördubblades, skulle det enligt hvad uppgifvits icke vara
möjligt att vid tillfällen af större trafiktillströmning kunna fullgöra
transportbehofvet på rätt tid.
Hvad angår framställd anmärkning, att af lokomotivparken 150
st. lokomotiv vore mellan 50 och 30 år gamla och att 40 olika
lokomotivtyper funnes, har upplysts, att järnvägsstyrelsen icke ansett sig
kunna påräkna att få disponera de stora penningbelopp, som skulle
erfordras för att alltid hålla hela lokomotivparken modern. När gamla
lokomotiv skulle utrangeras måste, enligt hvad vidare erinrats, medel
till deras ersättning tagas af trafiköfverskottet, och styrelsen hade hyst
vissa betänkligheter i detta afseende, då, såsom nu vore förhållandet,
trafiköfverskottet vore ringa. Äfven om under gångna tider en raskare
omsättning bort ske såväl af lokomotiv som vagnar, i stället för att
ombygga dem då deras viktigaste delar varit förslitna, hade styrelsen
under senare åren upptagit väsentligen ökade belopp för afskrifningar,
i det förslag till utgiftsstat som hvarje år utlagts.
Vidkommande åter uppgiften, att 40 olika lokomotivtyper funnes,
skulle, enligt hvad för utskottet uppgifvits, därmed förhålla sig så, att ett
sådant antal funnits, om man räknade från statsbanornas begynnelse
och såsom särskild typ betecknade hvarje lokomotiv, som i någon del
afvikit från sina gelikar. Dessa olika typers förefintlighet skulle också
kunna i viss mån förklaras häraf, att ett flertal olika lokomotivtyper
kommit i statens järnvägars ägo genom beslutade inköp af enskilda
järnvägar.
Vidare har från järnvägsstyrelsen kommit utskottet tillhanda här
följande
52
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
P. M.
angående användningen af de af 1909 års Riksdag för år 1910 anvisade
medel för anskaffning af ny rörlig materiel till Statens redan
trafikerade banor.
Af Riksdagen anvisade medel:
För vanlig trafik:
5 lokomotiv litt. B
10 » E
10 » » S...... kr. 1,730,000
10 boggipersonvagnar
litt. B Co
4 sjukvagnar litt. C 10
4 person- och resgodsvagnar
litt. CP 4... » 458,000
120 täckta godsvagnar
litt. G 3
50 kylvagnar litt. H 3
55 öppna godsvagnar litt.
NN3 .................. 1-162-°?(? 3,350,000
Härför inköpta:
För vanlig trafik:
5 lokomotiv litt. B
8 » » E
10 » >» S...... kr. 1,519,700
10 boggipersonvagnar
litt. B Co
4 sjukvagnar litt. C 10
4 person- och resgodsvagnar
litt. CP 4... » 366,720
160 täckta godsvagnar
litt. G 3 ............... » 719,650
55 öppna godsvagnar
litt. NN 3 .......... » 156,200
Summa användt belopp kr. 2,762,270
Ännu icke använda (so
ttedan>................. "_____587-73(> 3,350,000
För malmtrafik:
130 malmvagnar litt. M 2 kr. 607,100
5 malmtågsfinkor litt.
För malmtrafik: F4 ..................... » 29,500
130 malmvagnar litt. M2 ............ kr. 650,000 Återstår att använda.....- 650,000
Summa kr. 4,000,000 Summa kr. 4,000,000
Specifikation af det ofvan angifna beloppet af 587,780 kronor, livilket
ännu ej är användt.
Genom nådigt bref den 27 maj 1909 bestämde Kungl.
Maj:t att af det af 1909 års Riksdag beviljade anslaget
för rullande materiel skulle tillsvidare lämnas
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
53
odisponerade 200,000 kr. Sedan järnvägsstyrelsen
inkommit med utredning och förslag i fråga om
anskaffande af godstågslokomotiv för eldning med
torf, skulle Kung! Maj:t framdeles meddela beslut
angående användningen af dessa.................................... kr. 200,000: —
Af det af Riksdagen beviljade anslaget var afsedt att
anskaffa bland annat 50 st. kylvagnar. Beställning
af dessa vagnar har emellertid ännu ej gjorts, beroende
på att järnvägsstyrelsen först ville utreda
lämpligaste kylanordningen för vagnar afsedda för
transport af kött och fisk. Dessa utredningar äro
nu verkställda, och komma vagnarna att inom närmaste
tiden beställas, för hvilket ändamål således
finnas tillgängliga ......................................................... » 387,730: —
Summa kr. 587,730: —
Samtlig ofvannämnd rullande materiel är beställd från inhemska
verkstäder.
Stockholm den 6 april 1910.
Kungl. Järnvägsstyrelsen.
Ivar Wirgin. I
I fråga om de af Kungl. Maj:t för år 1911 gjorda äskanden har
utskottet, med hänsyn till hvad af järnvägsstyrelsen i dess förenämnda
skrifvelse anförts samt hvad utskottet i öfrigt i nu omhandlade afseende
inhämtat, funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning.
Hvad angår herr Perssons ofvannämnda motion har utskottet, sedan
till utskottets disposition af motionären ställts vissa handlingar, afsedda
att bestyrka i motionen lämnad uppgift, att utländska firmor
funnes villiga att med bindande garantier bygga och leverera lokomotiv
af största slag och med största hastighet för ekonomisk drift
med torf, begärt Konungens befallning till järnvägsstyrelsen att, efter
tagen del af dessa handlingar, afgifva utlåtande, huruvida styrelsen
finner det enligt handlingarna gjorda anbud vara af beskaffenhet att
innebära tillfredsställande garanti för erhållande af sådan materiel, som
åsyftas, samt angående lämpligheten i öfrigt att i enlighet med samma
anbud inköpa försökslokomotiv för eldning med torf.
54
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
Järnvägsstyrelsens med anledning häraf afgifna utlåtande är af
följande lydelse:
»Järnvägsstyrelsen får härmed, jämte handlingarnas återställande,
afgifva underdånigt utlåtande i anledning af nådig remiss den 18 innevarande
månad angående en inom Riksdagen väckt motion om anskaffande
från utlandet af ett försökslokomotiv för eldning med torf.
Vederbörande motionär har till statsutskottets förfogande ställt en
del handlingar, afsedda att bestyrka i motionen lämnad uppgift, att
utländska firmor finnas villiga att med bindande garantier bygga och
leverera lokomotiv af största slag och med största hastighet för ekonomisk
drift med torf.
De statsutskottets skrifvelse bifogade handlingarna utgöras af en
afskrift af ett bref till firman Joh. Sam. Billing & Son i Stockholm
från Sanders & C:o i London, agent för Baldwins lokomotivfabrik i
Filadelfia, U. S. A. Vid brefvet äro fogade specifikationer och skisser
till två lokomotivtyper, den ena afsedd för snälltåg och den andra för
godståg. Dessa lokomotivtyper förklarar agenten vara »eqvivalent»
d. v. s. likvärdiga med de lokomotivtyper, öfver hvilka ritningar genom
agenten öfversändts till fabriken.
Af i specifikationerna angifna dimensioner kan järnvägsstyrelsen
sluta sig till, att snälltågslokomotiv litt. A och malmtågslokomotiv litt.
Ma blifvit för lokomotivfabrikanten anvisade såsom de statens järnvägars
typer, till hvilka motsvariga lokomotiv för torfeldning önskades.
I brefvet säger agenten, att de å skisserna visade lokomotiven äro
»capable of successfully burning of peat» d. v. s. kunna med fördel
eldas med torf. Brefvet innehåller icke något anbud utan säger, att
de lämnade specifikationerna först böra granskas, då sannolikt talrika
förändringar komma att fordras. Intet ord nämnes om hastighet, ekonomisk
drift och garanti, såsom utskottet synes antaga vara fallet.
Specifikationerna innehålla blott tekniska uppgifter, så att det är fullkomligt
oberättigadt att ur dem draga sådana slutsatser, som motionären
gjort. Järnvägsstyrelsen bestrider således, att några som helst
garantier lämnats af Baldwins lokomotivfabrik.
Enligt järnvägsstyrelsens åsikt bör en tillfredsställande garanti
vid en lokomotivleverans innehålla en i bindande form uppställd förklaring
af fabrikanten att antingen återtaga lokomotiven eller betala
skadestånd, i den händelse det skulle visa sig, att i lokomotiven icke
kan alstras så stor ångmängd, som för tillgodogörande vid viss hastighet
af lokomotivens fulla dragkraft erfordras vid användande af torf
af uppgifven beskaffenhet, eller att torfbränslet icke kan tillgodogöras
Statsutskottets Utlåtande Nr 74. 55
så i lokomotivens eldstad, att per kg. torf af viss beskaffenhet erhålles
minst en uppgitven mängd ånga. En sådan förbindelse lärer med all
säkerhet Baldwins lokomotivfabrik icke vara villig att lämna, äfven om
det ekonomiska resultatet lämnas å sido.
Beträffande de föreslagna lokomotiven framgår af de ritningar, som
öfverlämnats, att firman tänkt göra lokomotiven lämpliga för eldning
med torf genom att göra eldstaden grund och rostytan stor, till och
med dubbelt så stor som rostytan å statsbanornas motsvarande lokomotiv.
Af det sätt, på hvilket dessa viktiga delar af lokomotivet tänkts
utförda, framgår, att firman är af den åsikten, att torf bränslet bör, utbredt
öfver en stor yta, förbrännas med ringa höjd af bränslelagret.
Denna uppfattning visar emellertid tydligt, att firman saknar erfarenhet
i fråga om torfeldning å lokomotiv.
I detta sammanhang tillåter sig järnvägsstyrelsen i underdånighet
erinra, huru som styrelsen genom nådig remiss den 5 april 1909 anmodades
. inkomma med utredning och förslag i fråga om anordnande
för eldning jämväl med torf af en del af de godstågslokomotiv, som
må komma att anskaffas för det af Riksdagen för år 1910 beviljade
anslag till ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade järnvägar.
Med anledning af denna nådiga remiss meddelade järnvägsstyrelsen
genom underdånig skrifvelse den 24 april 1909, att järnvägsstyrelsen
gått i författning om uppgörande af förslag till nya lokomotiv, afsedda
för eldning jämväl med torf, och att järnvägsstyrelsen hade för afsikt
att, när detta förslag hunnit utarbetas, underställa ärendet Eders Ivungl.
Maj:ts nådiga pröfning. I och för denna utredning verkställdes under
sommaren 1909 ett stort antal synnerligen omfattande profeldningar å
lokomotiv dels med olika blandningar af stenkol och torf och dels med
enbart torf. Resultatet af dessa profeldningar, hvilka verkställts för
att tjäna till ledning vid konstruktionen af de lokomotiv för eldning
jämväl med torf, till hvilka det enligt ofvannämnda nådiga skrifvelse
åligger järnvägsstyrelsen atp uppgöra förslag, har gifvit vid handen,
att — för att erhålla möjligast bästa resultat af torfeldningen —
konstruktionen af lokomotivets eldstad bör vara rakt motsatt den, som
föreslagits af firman Baldwin. Vid ofvannämnda profeldningar visade
sig nämligen, att en liten rostyta tillsammans med en djup eldstad, så
att ett minst 1 meter tjockt bränslelager kan inläggas, äro de första
villkoren, för att eldning med enbart torf skall öfver hufvud taget vara
möjlig å lokomotiv.
Ett bränsle af sådan porös beskaffenhet som torf genomsläpper
betydligt lättare än de fasta och tunga stenkolen den för förbränningen
56
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
erforderliga luften, och bör därför vid torfeldningen bränslelagret hållas
betydligt djupare än vid stenkolseldningen, enär i annat fall det lätta
bränslet genom luftdraget ryckes upp från rosten, hvarefter kall luft
inströmmar genom de på bränsle blottade ställena å rosten. A lokomotiv
för torfeldning är det synnerligen viktigt, att eldstadsluckan så
sällan som möjligt öppnas för inkastande af bränsle, enär hvarje gång,
luckan öppnas, kall luft inströmmar. Af denna anledning bör eldstaden
lämna så stort utrymme för bränslet, att antalet påeldningar kan inskränkas
till det minsta möjliga. Vid eu eldstad, konstruerad på det
af Baldwin föreslagna sättet, d. v. s. med en stor rostyta med å densamma
liggande tunt bränslelager, blir det nödvändigt att göra mycket
täta påeldningar och ändock omöjligt att alltid hålla rosten fullt täckt
med bränsle. Det blir äfven omöjligt för en eldare att besticka rosten
med så mycket bränsle, som för alstrande af den ångmängd, hvilken
för ernående af den effekt, de föreslagna lokomotivens dimensioner
medgifva, är erforderlig. Till belysande af det arbete, som skulle erfordras
för eldning med enbart torf af det af Baldwin föreslagna snälltågslokomotivet,
hvilket har ungefär samma vikt och samma dragkraft
som statens järnvägars snäll tågslokomotiv likt. A, torde följande siffror
få anföras. Vid de af statens järnvägars lokomotiv likt. A framförda
tunga snälltågen förbrukas upp till 1,3 ton stenkol i timmen. Denna
viktsmängd stenkol motsvarar en volym af cirka 1 Va kbm. Då nu den
torfmängd, som erfordras för afdunstning af samma viktsmängd vatten,
har cirka 5 1 / gånger större volym än stenkolen, följer häraf, att för
eldning af snälltågslokomotivet med torf, så att samma effekt af
lokomotivet som vid stenkolseldning uttages, skulle erfordras, att
5 Va x l1, ;: = 8 Vi kbm. torf inkastades i timmen. En sådan arbetskvantitet
kan icke lämnas ens af två eldare, äfven om det vore möjligt
befria dem från alla öfriga sysslor, som åligga eldaren å ett lokomotiv,
däribland äfven från skyldigheten att hålla utkik på bana, tåg, signaler
m. m.
Af de förlidet år företagna profeldningarna å statens järnvägar
framgick, att den största arbetsprestation, som i tågtjänst af en eldare
kunde lämnas, utgjorde inkastande af cirka 750 kg. torf i timmen,
motsvarande cirka 2''/i kbm., således icke mer än en ringa del af det
arbete, som för eldningen å det af Baldwin föreslagna lokomotivet
erfordras.
Att firman Baldwin saknar erfarenhet i konstruktion af lokomotiv
för eldning med torf är helt naturligt vid det förhållandet, att torfeldning
å lokomotiv på öfver 40 år icke förekommit i Amerika. I den
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
57
rapport angående sådan eldning, som på uppdrag af Eders Kungl. Maj:t
afgifvits till järnkontoret den 22 maj 1909 af järnkontorets torfingenjör
E. Nyström, uppgifves bland annat: »Intresset för förfrågan (nämligen
i Förenta staterna ock Canada) är emellertid stort, men, så framt ej
ett för lokomotiv mera passande bränsle än vanlig lufttorkad torf
kommer i marknaden, torde torfeldning på lokomotiv ej därstädes hafva
några framtidsutsikter. För cirka 40 år sedan var torfmossarnas användning
för järnvägsdrift i Canada mycket uppmärksammad, och en
del försök utfördes år 1868 af »The Grand Trunk Bailway» med torf
som bränsle. Sedan dessa försök utfördes, har någon torfeldning på
lokomotiv ej förekommit.))
Då sålunda det af Baldwins lokomotivfabrik gjorda förslaget till
torflokomotiv icke såsom påståtts är åtföljdt af någon som helst garanti,
och då de af firman framlagda ritningarna utvisa eldstadskonstruktioner,
hvilka redan med otillfredsställande resultat profvats å statens järnvägar,
står ingenting att för torffrågans lösning vinna genom begagnande
af det företedda förslaget, och ett inköp af lokomotiv i enlighet
med detsamma skulle därför vara en stor misshushållning.
Järnvägsstyrelsen får därför såsom sin bestämda och på erfarenhet
grundade nppfattning förklara, att det för statsutskottet framlagda förslaget
icke förtjänar något afseende.
Enär det skulle kunna framkastas, att möjligen någon annan utländsk
lokomotivfabrikant skulle innehafva större erfarenhet angående
torfeldning å lokomotiv än firman Baldwin visat sig besitta, tillåter sig
järnvägsstyrelsen erinra, huru som styrelsen för statsutskottets räkning
under år 1906 gjorde förfrågan angående resultatet af eldning med
torf hos vissa banor, som uppgifvits använda sådant lokomotivbränsle,
nämligen till holländska statsbanorna, till ett privat holländskt järnvägsbolag,
till oldenburgska statsbanorna och till bayerska statsbanorna.
Af svaren å dessa. förfrågningar framgick, att torfeldning aldrig förekommit
å de holländska järnvägarna, att den sedan omkring 20 år
upphört vid de oldenburgsks järnvägarna och att vid de bayerska statsbanorna
torfeldning endast i mycket ringa utsträckning förekommer för
vissa lätta tåg å en bansträcka, som framgår invid torfmossar. Beträffande
dylik eldning i Ryssland tillåter sig järnvägsstyrelsen hänvisa
till svenske vicekonsulns i Sfi Petersburg uttalande i skrifvelse den 19
april 1909 till herr statsrådet och chefen för civildepartementet, i kvilken
skrifvelse konsuln bland annat säger: »Eldning med torf å lokomotiv
förekommer sedan år 1894 icke mera i Ryssland».
Då således i de länder, där tillgång till torf finnes, någon torfBih.
till Bilsd. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Åfd. 59 Höft. 8
Ytterligare
anslag till
statsbanan
genom Bohuslän.
[50.]
58 Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
eldning icke användes å lokomotiv, torde vara klart, att dessa länders
lokomotivfabrikanter icke heller lära besitta någon som helst erfarenhet
om sådant bränsles användande å lokomotiv och i alla händelser väsentligt
mindre sådan, än hvad järnvägsstyrelsen genom talrika och omfattande
profeldningar å statens järnvägar varit i tillfälle förvärfva.
Ett eventuellt inköp frän utländsk firma af lokomotiv för torfeldning
skulle därför icke medföra någon upplysning för järnvägsstyrelsen än
mindre någon vinst för statsverket.))
På grund af hvad järnvägsstyrelsen sålunda anfört, har utskottet
funnit sig ej kunna biträda herr Perssons förevarande motion.
Utskottet hemställer,
a) att Riksdagen må för år 1911 till anskaffande
af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade
järnvägar bevilja ett anslag å 3,325,000 kronor och
b) att herr Perssons ofvan omförmälda motion
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Angående sättet för anskaffande af förevarande medel kommer utskottet
att .framdeles afgifva yttrande.
10:o)
Kungl. Maj:t har i punkt 50 af nämnda hufvudtitel föreslagit Riksdagen
att till fullbordande af statsbanan från Göteborg till Skee för år
1911 bevilja ett anslag af 2,038,000 kronor, att emellertid utgå redan
under år 1910.
Föredragande departementschefen har angående denna framställning
till statsrådsprotokollet anfört följande.
))Uti proposition den 4 februari 1898 föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen
att besluta anläggning af en statsbana från Göteborg öfver
Stenungsund (väster om sjön Stora Hällungen) och Uddevalla till Strömstad,
hvilken bana enligt af järnvägsstyrelsen med underdåniga skrifveiser
den 31 december 1896 och den 15 december 1897 öfverlämnade
kostnadsförslag och kostnadssammandrag beräknats i nyss angifna
sträckning kosta 14,776,500 kronor.
Riksdagen anmälde uti skrifvelse den 27 april 1898, att i anledning
af Kungl. Maj:ts omförmälda förslag Riksdagen under vissa vill
-
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
59
kor besluta anläggning af en statsbana från Göteborg öfver Uddevalla
till Skee, hvarför kostnaden — efter afdrag af dels det belopp, 1,283,000
kronor, som i förenämnda kostnadssammandrag upptagits för järnvägsanläggningen
Skee—Strömstad jämte anskaffning af därför ansedd rullande
materiel, dels ock den till 402,500 kronor anslagna ökningen i
kostnaden, som banans framdragande väster om sjön Störa Hällungen
skulle påkalla utöfver det för linjen öster om denna sjö (öfver Ucklurn)
beräknade belopp — beräknats till 13,091,000 kronor. Härvid anförde
Riksdagen, hvad beträffade banans sträckning, rörande hvilken alternativa
linjer ifrågasatts dels, såsom förut angifvits, väster och öster om
sjön Hällungen dels ock öfver Ytterby och öfver Kungälf, att Riksdagen
ansåge lämpligt, att valet mellan den östra och den västra linjen
vid sjön Hällungen — på sätt af Kungl. Magt föreslagits beträffande
valet mellan Ytterby- och Kungälfslinjerna vid Göteborg — tills vidare
lämnades öppet, till dess sig visat, om tillräckligt intresse hos menigheter
eller öfriga vederbörande funnes för beredande af möjligheter för järnvägens
dragande väster om Hällungen utan ökning af statens kostnader.
Genom nya undersökningar och beräkningar, livilka järnvägsstyrelsen
efter nådig befallning låtit verkställa och för livilka styrelsen
lämnat redogörelse uti underdånig skrifvelse den 30 augusti 1902, blef
utredt, att, om banan framdroges väster om Hällungen i den linje,
hvilken såväl med hänsyn till kostnaden som ock för anläggning af
erforderligt antal välbelägna stationer befunnits fördelaktigast, nämligen
linjen öfver Svenshögen, Bua och Stenungsund, banan skulle komma
att kosta 503,000 kronor mer än om den östra linjen öfver Ucklum
komme till utförande.
På anmodan af dåvarande chefen för civildepartementet afgaf
styrelsen sedermera uti underdånig skrifvelse den 30 december 1902
redogörelse och kostnadsberäkningar för hvad utöfver de af Riksdagen
för banbyggnaden dittills anvisade medel erfordrades för färdigbyggande
af denna bana. Enligt dessa nya kostnadsberäkningar skulle
banan i sträckningen väster om Hällungen öfver Bua samt öfver Ytterby
— med beräkning af 5,000 kronor för kilometer för anskaffning af
rullande materiel, men oansedt kostnaden för banans inledande till Göteborgs
statsbanestation samt för vissa anläggningar vid Skee station -—
kosta 17,004,957 kronor 68 öre eller i afrundadt tal 17,005,000 kronor.
För de af styrelsen under år 1902 sålunda verkställda kostnadsberäkningarna
har närmare redogjorts i Kungl. Maj:ts nådiga proposi
-
''
60
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
tion (nr 36) till 1903 års riksdag angående anslag för år 1904 till
fortsättning af nämnda statsbana, och finnas i samma proposition intagna
såväl en af styrelsen afgifven jämförande tablå mellan kostnaderna
enligt 1896 års förslag och 1902 års beräkningar som ock en
af styrelsen lämnad utförlig redogörelse för orsakerna till att 1902
års beräkningar hade att för nästan samtliga arbeten uppvisa kostnadsökning
i förhållande till de i 1896 års förslag upptagna kostnader.
Enligt det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet hade
föredragande departementschefen, med hänsyn till den större kostnaden
för linjen väster om Hällungen och då hvarken länets landsting eller kommuner
eller andra, som kunnat hafva intresse af frågans lösning, velat
lämna något bidrag till nedbringande af kostnaderna för denna västliga
sträckning, ansett sig icke kunna undgå att förorda den östra
linjens föredragande.
1903 års Riksdag beslöt emellertid i sammanhang med anvisande
af medel för år 1904 till fortsättning af ifrågavarande statsbana, att
densamma skulle framdragas i sträckningen väster om sjön Stora Hällungen,
hvarjämte Riksdagen, i anslutning till hvad departementschefen
anfört, såsom sin åsikt uttalade, att sträckningen öfver Ytterby borde
komma till utförande.
Uti de för statsbanan beräknade kostnaderna hade, bland annat,
upptagits ett belopp af 331,500 kronor för bro öfver Göta älf med ett
djup i svängbrospannen af 3,6 meter vid medelvattenstånd. Emellertid
har denna bro med anledning af beslut vid 1905 års riksdag utförts
för ett vattendjup af 4 meter vid lågvattenstånd, hvarigenom kostnaden
ökats med 208,500 kronor. Härtill kommer ett belopp af 12,100 kronor,
som af järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 24 mars 1904
beräknats för transport af rullande materiel öfver Göta älf innan bron
blefve färdig.
Kostnaderna för järnvägen hafva sålunda beräknats:
enligt 1902 års undersökningar i afrundadt tal......... kr. 17,005,000: —
för brons uppförande med ökadt vattendjup .............. » 208,500: —
för vissa transporter ...................................................... » 12,100: —
Summa kr. 17,225,600: —
Detta belopp har af Riksdagen beviljats på följande sätt:
för år 1899 ..........................
............................................... kr.
750,000: —
i> ).> 1900 ..........................
............................................... »
2,000,000: —
''Transport kr.
2,750,000: —
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
61
för
år
1901 ............................
Transport kr.
................................................ »
2,750,000
2,000,000
—
))
»
1902 .............................
................................................. )>
2,000,000
—
))
»
1903 ............................
................................................. »
2,000,000
—
»
»
1904 .............................
.............................................. »
3,000,000
—
)>
»
1905 .............................
............................................... »
4,000,000
—
»
1906 ...........................
................................................ :»
1,475,600
—
Summa kr.
17,225,600
—
Genom särskilda nådiga bref nedannämnda dagar bar emellertid
Kungl. Maj:t anbefallt järnvägsstyrelsen att låta utföra vissa arbeten å
ifrågavarande statsbana, hvilka beräknats medföra ökade kostnader utöfver
de förenämnda till följande belopp, nämligen:
den 10 februari 1905: för omläggning af viss sträcka af Uddevalla—
Vänersborg—Herrljunga järnväg till åvägabringande af förbindelse
mellan statsbanans och de enskilda järnvägarnas stationer i Uddevalla
........................................................................................ kr. 20,000: —
den 12 oktober 1906: för fullbordande, så fort ske kunde,
af ballastningsarbete å sträckan Nordre älf—Uddevalla.
......................................................................................... » 16,500: —
samt för utförande af provisoriska stationsanordningar
vid Tingstad .......................................................................... » 30,000: —
den 8 februari 1907: för uppförande af en vägport i
Uddevalla för större vägbredd än förut afsetts ......... » 6,500: -
samt för godsmagasinets i Uddevalla jämte lastkajers förläggande
till annan plats än den förut föreslagna ... » 8,000: —
eller tillhopa kr. 81,000: —
Af det till forcering af ballastningsarbetet å sträckan Nordre älf
—Uddevalla afsedda" belopp, 16,500 kronor, hafva emellertid endast
2,500 kronor utgifvits.
Uti underdånig skrifvelse den 29 juni 1907 har järnvägsstyrelsen
anmält, att, enligt de af vederbörande arbetschef då verkställda beräkningar,
kostnaderna för statsbanan genom Bohuslän komme att
belöpa sig till 18,113,411 kronor 43 öre, i hvilket belopp utgifterna
för de genom förenämnda nådiga bref anbefallda arbeten inginge,
samt att för banans färdigbyggande således erfordrades ett belopp
af 887,811 kronor 43 öre utöfver hvad Riksdagen anvisat. 1 denna
62
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
summa hade emellertid icke inräknats hvad som till äfventyra kunde
komma att åtgå för godtgörelse af med statsbanans byggnadsmedel
förskotterade belopp, hvilka utbetalts för mark med mera, som
måst tagas i anspråk för statsbanan och som det, enligt styrelsens
åsikt, tillkomme Göteborgs och Bohus läns landsting att kostnadsfritt
anskaffa, men som landstinget nekat tillhandahålla.
Därest återstående arbeten å banan skulle kunna bedrifvas utan
störande afbrott, fann styrelsen det vara oundgängligen nödvändigt, att
de medel, som ytterligare erfordrades för banans färdigbyggande, blefve
för styrelsen tillgängliga i mån af behof under år 1907; och hemställde
styrelsen därför om bemyndigande att af under händer hafvande medel
använda för banans färdigbyggande ett belopp af i afrundadt tal högst
888,000 kronor utöfver därför redan beviljade anslag.
Vid underdånig föredragning af denna järnvägsstyrelsens skrifvelse
fann Kungl. Maj:t den 6 september 1907 godt bemyndiga styrelsen att
af under händer hafvande medel använda hvad som oundgängligen erfordrades
för färdigbjrggande af statsbanan, dock högst 888,000 kronor
utöfver därför beviljade anslag, med skyldighet för styrelsen att, sedan
banan fullbordats och slutlig utredning vunnits om erforderligt tilläggsanslag,
samt frågan om gäldande af omförmälda kostnad för mark
m. m. blifvit genom laga kraftägande dom afgjord, hos Kungl. Maj:t
anmäla det sålunda använda belopp till ersättning.
Järnvägsstyrelsen har därefter uti underdånig skrifvelse den 6 maj
1908 anfört, bland annat, följande. Under fortsättningen af byggnadsarbetena
å förenämnda statsbana hade det visat sig, att det i styrelsens
ofvanberörda underdåniga skrifvelse den 29 juni 1907 uppgifna
belopp icke vore till fyllest för banans färdigbyggande. Beloppet hade
nämligen redan förbrukats, men återstode ännu rätt väsentliga arbeten.
För utrönande af storleken af det belopp, som ytterligare syntes komma
att erfordras för färdigbyggande af statsbanan i fråga, hade förberedande
utredningar blifvit verkställda, men hade därvid visat sig, att
nya noggranna undersökningar borde vidtagas för erhållande af ett
möjligast tillförlitligt underlag för beräkningarna. För att emellertid de
nu nödvändiga beräkningarna af det för järnvägsbyggnadens fullbordande
erforderliga beloppet måtte blifva så tillförlitliga som möjligt,
hade styrelsen uppdragit åt en särskild kommission af sakkunniga att
verkställa desamma. Så snart kommissionen afslutat sitt arbete och
däröfver afgifvit berättelse, skulle styrelsen till Kungl. Maj:t inkomma
Statsutskottets Utlåtande Nr 7å.
63
med de framställningar, hvartill den gjorda utredningen kunde gifva
anledning. Då emellertid den igångsatta utredningen komme att kräfva
tid, och sålunda framställning angående det belopp, som erfordrades
för banans färdigbyggande, måste anstå, tills kommissionen aflämnat
sin berättelse, hemställde styrelsen på grund häraf om bemyndigande
för styrelsen att af under händer hafvande medel ytterligare och tillsvidare
förskottera de penningmedel, som erfordrades för att pågående
arbeten kunde obehindradt fortgå.
På anmodan af mig ingaf styrelsen vidare den 9 oktober 1908 en
af kostnadsförslag åtföljd redogörelse för järnvägsanläggningens ekonomiska
ställning den 1 juni 1908, utvisande att för järnvägsarbetenas
fortsättande erfordrades, utöfver förut uppgifna belopp, en summa af
680,000 kronor. Styrelsen meddelade därvid, att förberörda kommission,
hvilkens utredningar då icke afslutats, kunde komma att för banans färdigbyggande
finna arbeten erforderliga utöfver dem, som funnes upptagna
i sistnämnda kostnadsförslag och redogörelse.
Genom nådigt bref den 13 november 1908 har därpå Kungl. Maj:t
bemyndigat styrelsen att af under händer hafvande medel använda
hvad som oundgängligen erfordrades, för att de i nyss omförmälda
kostnadsförslag och redogörelse upptagna och beräknade arbeten måtte
kunna slutföras, dock högst 680,000 kronor utöfver förut beviljade och
förskotterade medel, med skyldighet för styrelsen att, sedan banan fullbordats
och slutlig utredning vunnits om erforderligt tilläggsanslag,
hos Kungl. Maj:t anmäla det sålunda använda beloppet till ersättning.
Medlemmar i den förenämnda kommissionen hafva varit byggnadschefen
i Göteborg Figge Blidberg, professorn friherre Gerhard De
Geer, förutvarande arbetschefen vid statens järnvägsbyggnader Carl
Westerman och baningenjören Anton Larsson. Dessa hafva den 3 januari
1909 afgifvit utlåtande, hvaraf bland annat inhämtas följande.
Kommissionen bär såsom material för sitt bedömande dels tagit
del af samt låtit sammanföra undersökningar af äldre datum och dels
gått i författning om utförande af ytterligare jordborrningar och undersökningar,
därvid uppmärksamhet ägnats särskildt åt sådana platser,
hvilka den hittills vunna erfarenheten från banans byggande och trafikerande
— såvidt denna erfarenhet varit känd för kommissionen —
angifvit vara i ett eller annat afseende särskildt beaktansvärda, men
där slutgiltiga åtgärder ännu icke blifvit vidtagna, i vissa fall mot even
-
64
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
tuella risker, i andra fall för banans fullbordande. Liksom vissa af
de förhållanden och svårigheter, hvilka uppträdt vid järnvägens byggande,
då voro för erfarenheten okända, måste det, enligt hvad kommissionen
vidare anför, sägas, att det i många fall ännu saknas möjlighet
att med visshet angifva till exempel markytans bärighet i förhållande
till ifrågakommande belastningar eller jordsläntors förmåga att
motstå utglidningar. Såsom ett särdeles talande bevis för svårigheten
att i vissa fall på förhand bedöma risken för ras eller sättningar, har
af kommissionen framhållits hvad som förekommit under september
1908 i banken vid Rolfsbo (kilometer 23,3), där östra slänten glidit ut
och förorsakat sättning i spåret. I anslutning till de utförda undersökningarnas
resultat och på grund af uppfattningen af de i hvarje
särskild! fall rådande förhållandena har kommissionen lämnat utlåtande
och förslag angående de olika punkter af linjen, hvilka inom kommissionen
varit föremål för behandling. Kommissionen, som dock förutskickat
den erinran, att ingalunda alla de platser blifvit upptagna till behandling,
där risker af en eller annan art vore tänkbara, äfvensom att dess
föreliggande utlåtande och förslag afgifvits med beaktande af hittills
vunna erfarenheter och med den i viss mån begränsade grad af tillförlitlighet,
som för närvarande stode att ernå, har därvid angifvit
de punkter af linjen, vid hvilka arbeten ansetts böra ifrågakomma,
samt beräknat kostnaderna för dessa arbeten till 218,950 kronor. Detta
belopp har kommissionen tänkt sig skola användas på sätt framgår
af detta
Sammandrag:
Km. 56,5. Passagen vid Hällungen:
tunnelförlängning ................................. kr. 8,400: —
galleri ...................................................... » 25,000: — pr.
Km. 58,2. Bankkomplettering............................................. »
Km. 63—65. Bratteforsåns dalgång:
omläggning åt linjen km. 63,2—63,8, banvall för
förbigångsspår vid km. 63,9 och km. 64,4 samt förstärkning
af hufvudlirijen km. 63,9 .............................. x>
Km. 77. Skärning vid Bua:
släntafschaktning och dränering.................................... »
Km. 81. Bank vid Hässleröd:
omgräfning af dike ......................................................... »
33,400: —
1,200: —
47,000: —
800: —
1,100: —
Transport kr. 83,500: —
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
65
Transport
kr.
83
,500: —
Km. 82,5. Bäck vid Kristinedal:
bäckutvidgning ...............................
. kr.
12,200: —
makadamballast .................................
T)
800: —
»
13
o
o
0
1
Km. 90,5. Sörviksbanken:
ny trumma med in- och utlopp ..
. kr.
19,400: —
dräneringsledning..............................
»
3,600: —
bankkomplettering .............................
»
17,500: —
»
40
Cn
O
O
Km. 91,2. Tunnlarna vid Kärra:
förstärkningsåtgärder ..................
»
22
200: —
Km. 110,7—111,1. Lilla Fösa:
dränering af slänt och komplettering af stödmur » 1,600: —
Km. 140—141. Korndalsbanken:
sänkning af afloppet........................... kr. 28,900: —
komplettering af tryckbankarna samt
höjning af spåret till lutningsför
hållandet
16 °/oo .................................... » 29,250:— » 58,150:
Summa kr. 218,950: —
Till dessa utgifter har kommissionen dock lagt 19,000 kronor,
hvilket belopp pröfvats erforderligt för inköp af mark utom järnvägens
nu inhägnade område vid några af de utaf kommissionen undersökta
platser vid banlinjen, och skulle alltså enligt kommissionens utlåtande
kostnaderna för de föreslagna kompletterings- och förstärkningsarbetena
samt för förvärf af nya markområden, erforderliga för utförande af vissa
af berörda arbeten, belöpa sig till sammanlagdt 237,950 kronor.
Utöfver hvad kommissionen föreslagit hafva byggnadschefen Blidberg
och baningenjören Larsson påyrkat, den förre att banans ombyggnad
vid Brattefors borde ske på annat sätt än det af kommissionens flertal
föreslagna eller i enlighet med en i kommissionens berättelse angifven
»grön linje», genom hvars utförande kostnaderna skulle ökas med
101,000 kronor, samt den senare att stödmurar måtte anordnas mot
bankarna vid Lilla Foss för en beräknad kostnad af 40,000 kronor.
Slutligen har kommissionen framhållit, att de kostnader, hvilka
sålunda angifvits, torde utgöra endast en del af det belopp, som kräfves
för fullbordandet af banan i fråga utöfver de af Riksdagen för dess anläggning
beviljade anslag, samt att kommissionen under sitt arbete
funnit och i enlighet med öfverenskommelse under hand med vederbörande
öfveringenjör ansett, att resterande kostnader för påbörjade arbeBih.
till Biksd. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 59 Käft. '' 9
66
Statsutskottets Utlåtande Nr 74,
ten såväl som kostnader för vissa beslutade arbeten, bvilka ännu icke
igångsatts, lämpligast borde angifvas af vederbörande arbetsbefäl för
att sedermera sammanföras och sammanställas med kommissionens förslag.
Ledamoten i kommissionen, friherre De Geer, har afgifvit ett särskilt
yttrande, hvari öfriga kommitterade instämt. Då detta yttrande
är af stort intresse för frågans belysning, torde det tillåtas mig att här
återgifva detsamma. Friherre De Geer anför sålunda:
’I vårt land har veterligen vid de olika slag af ras och sättningar,
som efter hand inträffat utmed skilda banlinjer, aldrig utförts någon
verklig geologisk utredning af de förhållanden, som betinga sådana
företeelser, och som nog endast omedelbart efter deras inträffande erbjuda
fullt lämpliga tillfällen för sådana studier. Yi sakna därför tyvärr
ännu en på planmässiga iakttagelser grundad, tillförlitlig kännedom
rörande denna ur tekniskt-ekonomisk synpunkt icke oviktiga fråga,
och det möter sålunda af nämnda skäl ännu stora svårigheter att vid
vissa punkter af den nu ifrågavarande banlinjen bedöma, hur pass stor
risk, som ännu kan förefinnas för fortsatta sättningar, och följaktligen
Indika åtgärder för banans förstärkande, som där äro erforderliga. Det
måste därför uttalas en bestämd reservation emot möjligheten att för
närvarande med full säkerhet kunna angifva, livilka sättningar af en
eller annan orsak ännu torde kunna inträffa.
Såsom naturligt är, har undertecknads deltagande i kommissionens
arbete väsentligen afsett berg- och jordarternas beskaffenhet på de
skilda punkterna samt de öfverläggningar, som därmed ägde sammanhang,
men däremot ej den rent tekniska anordningen af de förordade
arbetena eller kostnadsberäkningen för dessa.
För att belysa arten af den terräng, genom hvilken Bohusbanan
framgår, må slutligen följande uppgifter om traktens geologi här bifogas.
Bohuslän utgöres af en svagt vågig, till sin öfre yta i många
trakter tämligen jämn och ovanligt kal bergplatå, hvilken i vissa riktningar
är genomskuren af talrika, rätliniga dalgångar, som utbildats,
där berggrunden varit tätast genomsatt af förklyftningssprickor. Utmed
dessa har nämligen under gångna geologiska perioder vittringen nedträngt,
och det sålunda uppluckrade bergartsmaterialet har till sist af
istidens glaciärer blifvit bortsopadt, hvarigenom dalarnas bergbottnar
erhållit sin nuvarande form. Denna är sålunda förnämligast betingad
af det växlande djup, till hvilket vittringen uppluckrat berggrunden,
och dalbottnarna sakna därför det naturliga affall, som utmärker gamla
floddalar.
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
67
En följd häraf blef, att, då trakten mot istidens slut var sänkt under
hafvet och därunder de mäktiga lager af hafslera kommo till afsättning,
som fortfarande utfylla dalbottnarna, dessa lager äfven efter
landets partiella höjning öfver hafsytan på mångfaldiga ställen äro i
saknad af tillräckligt aflopp för sitt grundvatten. I alldeles särskild
grad gäller detta naturligtvis de stora partier af lerlagren, som inom
Bohusläns lägre områden ännu befinna sig på lägre nivå än hafsytan.
Bohusläns ovanligt mäktiga lerlager, hvilka säkerligen ofta nå ned till
mer än 20—30 meters djup och kanske alltemellanåt till mer än
dubbla detta djup, äro därför ofta ända upp emot närheten af jordytan
så mättade med vatten, att, om blandningen skulle uppkallas efter
den rådande beståndsdelen, den riktigare borde benämnas lerhaltigt
vatten än vattenhaltig lera.
Häri ligger också utan tvifvel en af de förnämsta orsakerna till
de svårigheter, som mött vid framdragandet af järnvägslinjer genom
Bohuslän. Härtill kommer, att de lösa, eftergifvande lagren ställvis äro
så mäktiga, att oerhörda massor af fyllning erfordras, innan en tvärs
öfver sådan terräng utlagd järnvägsbank hunnit komma i jämviktsläge.
En annan svårighet är, att de flesta dalgångar i följd af sitt bildningssätt
begränsas af branta bergväggar längs raka sprickytor, så att
dalens lerfyllning i regeln går ända fram till bergsidan, utan att såsom
inom andra trakter af landet däremellan framträder en bädd af
morängrus, som kunde erbjuda ett pålitligare underlag för järnvägsbyggnaden.
Om i Bohuslän järnvägsbanken framdrages på den något
tunnare leran intill en brant bergsida, inträffar ofta en ensidig undanglidning
af leran utefter underlagets sluttande yta. På många ställen
kan man därför endast genom mer eller mindre dyrbar pallsprängning
i själfva berget erhålla ett mot sättningar fullt betryggande underlag,
och det gäller då att för hvarje fall beräkna, huruvida det är billigare
att spränga sig fram eller att företaga de jordarbeten, som erfordras, tills
banvallen slutligen kommit i jämvikt. Naturligtvis böra sprängningsarbeten
utan hänsyn till kostnaden företagas på alla ställen, där i annat
fall risk för verkliga olyckshändelser kunde befaras.
Ännu en betydande olägenhet vid byggandet af järnvägar i Bohuslän
är bristen på lämpligt material till järnvägsbankar, då man för
sådana oftast varit hänvisad till den lösa lera, som blifvit utschacktad
ur skärningarna, och som, då den med banken nedsjunker under grundvattensnivån,
säkerligen i många fall snart blir härflytande.
Härtill kommer, att ofvan omtalade ogynnsamma förhållanden äro
rådande ej blott på enstaka punkter, utan längs eu mycket väsentlig
68
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
del af Bohusbanans hela längd. På åtskilliga ställen hade man visser
ligen vid järnvägens anläggning sannolikt kunnat gifva densamma en
lämpligare sträckning, ehuru det nog är ovisst, om den därvid alltid
blifvit billigare; men på en mängd punkter hade man helt säkert ej
kunnat undgå att passera eller äfven att följa djupare dalgångar med den
förrädiska leran.
Däremot hade det nog varit synnerligen önskligt, att vid byggandet
af en järnväg i en trakt med så säregna tekniskt-geologisha förhållanden,
dessa först blifvit tillräckligt undersökta, för att vid kostnadsförslagens
uppgörande mera hänsyn kunnat tagas till risken för
blifvande extra omkostnader. Men äfven detta var törhända åtminstone
i åtskilliga fall vanskligt nog, innan mera praktisk erfarenhet hunnit
inhämtas rörande denna egendomliga terräng, som till sin geologiska
beskaffenhet så skarpt skilde sig från de vidsträckta norrländska moränmarker,
där våra järnvägsarbeten fortgått, innan de förlädes till
Bohuslän.
Vid några af de tunnlar, särskilt på ömse sidor om Uddevalla,
där icke obetydliga förstärkningsarbeten efter hand blifvit nödvändiga,
är orsaken härtill den, att man, tydligen för att få tunnlarna så korta
som möjligt, förlagt dem till inbuktningar samt under insänkningar i
bergen utan att beakta, att den geologiska orsaken till sådana terrängformer
är den, att berggrunden, där de uppkommit, varit i särskildt
hög grad söndertrasad af sprickor, hvilka också tydligt nog syntes
längs bergsänkorna ofvan tunnlarna. Om dessa blifvit förlagda endast
ett helt kort stycke vid sidan af de ifrågavarande sönderspruckna förklyftningszonerna,
hade man utan tvifvel väsentligen kunnat undgå de icke
obetydliga svårigheter och risker, som förorsakats af stenras och vatten
samt af isbildning, hvaremot nu oementhvalf och andra skyddsanordningar
måste uppföras.
Såsom i det föregående blifvit antydt, synes det vara påtagligt, att
det är lerans allt för stora vattenhalt, som inom Bohusläns flackt liggande
dalar ger densamma eu så ringa stabilitet. Det synes därför
vara af vikt, att man vid arbeten inom liknande trakter från möjligast
utpräglade och därför upplysande lokaler och i synnerhet vid inträffande
sättningar insamlar serier af på olika djup omsorgsfullt tagna
lerprof samt å dem bestämmer vattenhalten vid tillfället i fråga. Det
synes nämligen icke omöjligt, att man på detta sätt efter hand skall
kunna bringa till stånd ett material af iakttagelser, som kunde lämna
en bättre inblick i lersättningarnas betingelser än den, som nu står oss
till buds. Såsom en första början till eu sådan undersökning har på
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
69
mitt förslag af ingenjör Gr. Nyblom sistlidna juli månad utförts omkring
70 vattenbestämningar vid ett antal af kommissionen särskildt
utvalda punkter.
I järnvägsskärningarna visade sig leran i regeln hafva en vattenhalt
af 20—30 %. Sådant var förhållandet med leran i tvärsnitten vid
Ångshagen, Hälle, båda punkterna vid Smedseröd, där på den södra
vattenhalten i medeltal var något under och på den norra något öfver
30 %; vidare vid Munkedal, Foss, banken vid Lilla Foss samt Korndalsskärningen.
I skärningen vid Brattås var vattenhalten på västra
sidan i följd af hitåt gynnsamma afloppsförhållanden lägre än vanligt,
eller blott omkring 15 %, men steg däremot på den östra nedåt från
omkring 30 till omkring 50 %. I skärningen vid Saltkällan var vattenhalten
öfverallt större än vanligt och uppgick till omkring 40 %.
Nere i de släta dalbottnarna undersöktes lerans vattenhalt endast
vid Korndalsbanken på ömse sidor om de af densamma undanpressade
lerpartierna 74 meter väster och 70 meter öster om järnvägslinjen.
På västra sidan erhöllos uppifrån och nedåt vattenhalterna 56, 52, 51
och 54 %\ på den östra åter 54 och 57 %. Detta visar, såsom redan
framhållits, att marken inom de flacka dalgångarna kan bestå till en
större procent af vatten än af lera, under det vattenhalten i sluttningarna,
och särskildt där dessa genomskurits af skärningar, är betydligt
minskad.
Genom att på samma punkter med lämpliga mellantider upprepa
liknande vattenbestämningar skulle man utan tvifvel erhålla värdefulla upplysningar
angående de erhållna värdenas relativa oföränderlighet på
vissa ställen samt deras föränderlighet på andra, där markens uttorkning
såväl genom själfva banskärningen som på vissa ställen genom
särskildt anlagda dräner, ännu icke hunnit utöfva sin fulla verkan.
Naturligtvis måste vid bedömandet af sådana upprepade vattenbestämningar
vederbörlig hänsyn tagas till såväl årstiderna som de skilda
årens olika regnmängd. Vid den nu utförda undersökningen bestämdes
vattenhalten vid en temperatur af 105—110° C., hvilket gifvetvis också
vid kommande undersökningar bör beaktas.
Med hänsyn till lerans på vissa ställen ännu alltför stora vattenhalt
torde, där sådant är möjligt, efter omständigheterna lämpligt afpassad
dränering vara den åtgärd, som, där lerans stabilitet behöfver
ökas, i regeln främst bör ifrågasättas, då det ju gäller att öka tjockleken
och bärigheten af den fastare lerskorpan ofvan grundvattensnivån.
För att hindra denna lerskorpa att brista, då den belastas med en
70
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
järnvägsbank, och för att ej därvid den under banken liggande leran
af densamma skall kunna pressas undan åt sidorna samt upp till jordytan,
har man ofta med framgång på ömse sidor om banvallen utlagt
lagom mäktiga tryckbankar. Om dessa göras för tunga, riskeras dock,
att den fastare lerskorpan af dem nedpressas under grundvattensnivån
och därmed efter hand mister sin sammanhållning. Utmed betydande
sträckor af Bohusbanan äro nämligen, såsom af det ofvanstående framgår,
markförhållandena i själfva verket sådana, att banan måst byggas
ofvanpå en tunn lerskorpa, hvilken hvilar på en lös välling af vatten
och lera nära nog som ett istäcke på en sjö; och det är därför visserligen
icke att undra på, att denna banas anläggning varit förenad med
ovanliga svårigheter, som ännu ingalunda äro helt och hållet öfvervunna,
men som gifvetvis måste öfvervinnas, om öfverhufvud en järnväg
härstädes skall kunna komma till stånd.
Under arbetenas fortgång hade det emellertid varit mycket ömkligt,
att åtminstone några af de största och mest utpräglade sättningarna
alltifrån sin första uppkomst gjorts till föremål för planmässiga
uppmätningar och iakttagelser af sakkunnig person, i hvilket fall man
antagligen åtminstone numera ägt eu vida mer detaljerad och användbar
erfarenhet inom hithörande frågor, detta med afseende såväl på
lerans bärighet vid olika vattenhalt och olika belastning, som på den
lutning, hvilken utan risk under skilda förhållanden kan gifvas åt
dosseringarna.
Vid åtskilliga ställen, där rubbningar ägt rum, såsom vid Säm,
hafva visserligen mätningar företagits, men som de tydligen utförts
utan tillräcklig kännedom om traktens geologi, och utan att de direkt
uppmätta punkterna blifvit särskildt utmärkta från skissernas rent skematiska
partier, blifva de ej till så mycken upplysning, som man kunnat
önska. Vid sådana undersökningar borde noggrannt utsättas ej
blott läget på alla nivellerade punkter och inmätta höjdkurvor utan också
på alla jordborrningar, hvartill böra fogas noggranna uppgifter om
de genomborrade lagrens mäktighet. I afseende på eu för sådana arbeten
användbar borrtyp har jag redan förut tillåtit mig att lämna
några antydningar i en till öfverdirektören för järnvägsstyrelsens banafdelning
år 1907 afgifven berättelse om en geologisk undersökning
längs banlinjen Göteborg—Alingsås.’
Uti underdånig skrifvelse den 16 maj 1909 har järnvägsstyrelsen,
ehuru kostnaderna för ifrågavarande banbyggnad ännu icke, enligt hvad
styrelsen uppgifver, kunna till siffran definitivt angifvas, anmält frågan
Statsutskottets Utlåtande Nr 74. 71
om tilläggsanslag för banans färdigbyggande och därvid meddelat, att
byggnadskostnaden för banan intill den 1 mars 1909 uppgått till
18,358,528 kronor 82 öre, samt att styrelsen låtit utarbeta kostnadsförslag
rörande sådana arbeten, hvilka efter nämnda tid återstå att utföra
för banbyggnadens fullbordande och för hvilka definitiva beräkningar
kunna utföras. Dessa beräkningar hafva, anför styrelsen, gifvit
vid handen, att kostnaderna för nyssberörda arbeten uppgå till 666,182
kronor 13 öre. Oafsedt kostnaderna för de af kommissionen föreslagna
arbeten, hvilka icke kunna annat än approximativt beräknas, samt de
förskottsbelopp för mark med mera, som, enligt hvad ofvan omnämnts,
utbetalats, skulle byggnadskostnaden för banan belöpa sig till 19,024,710
kronor 95 öre och således till 1,799,110 kronor 95 öre eller, i afrundadt
tal, 1,800,000 kronor utöfver de af Riksdagen för banan anvisade
17,225,600 kronor. En öfversikt af statsbanans genom Bohuslän ställning
den 1 mars 1909 utvisar, att skulderna uppgå till 2,066,182 kronor
13 öre, däraf 666,182 kronor 13 öre för återstående arbeten enligt
styrelsens nu upprättade kostnadsförslag och 1,400,000 kronor, som
förskotterats af styrelsens hufvudkassa jämlikt medgifvande i förenämnda
nådiga bref den 6 september 1907 och den 13 november 1908,
samt att i de till 267,071 kronor 18 öre upptagna tillgångarna ingå
kontanter och förskott, tillhopa 162,160 kronor 99 öre, och förrådseffekter,
som värderats till 104,910 kronor 19 öre.
I fråga om kostnaderna enligt styrelsens nyssberörda kostnadsförslag
samt desammas förhållande till 1902 års beräkningar med sedermera
genom 1905 års riksdags beslut därtill komna tillägg tillåter jag
mig hänvisa till efterföljande tablå.
Såsom af denna tablå synes, förefinnes kostnadsminskning allenast
under rubrikerna »korsning af järnvägar» och »stängsel» med tillhopa
23,010 kronor 93 öre, under det att kostnadsökning med sammanlagdt
1,822,121 kronor 88 öre uppstått för alla öfriga arbeten.
Hvad först beträffar kostnadsökningen för terrasser ing en, upptagen
i tablån till 411,195 kronor 27 öre, är densamma, säger styrelsen, beroende
därpå, att efter uppgörandet af 1902 års beräkningar flera betydande
ras och sjunkningar inträffat, bland annat, vid Grohed under
1907 års sommar, samt att i åtskilliga skärningar afsevärda afschaktningar
och bergrensningar måst för undvikande af ras verkställas utöfver
hvad år 1902 kunnat beräknas. Härtill kommer att en del bankputsningar
och stenskoningar af bankar befunnits nödvändiga, äfvensom
att i följd af bergens dåliga beskaffenhet hvalf och vederlagsmurar af
betong måst anordnas till förstärkning i tunnlarna, för hvilka arbeten
72
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
Tablå
öfver kostnaderna för statsbanan genom Bohuslän.
.
Enligt 1909 års
beräkningar.
Enligt 1902 års
Häruti icke inte-
Skillnad.
boräkningar med
räknade kostnader
sedermera genom
för de af kom-
beslut härtill
slagna arbetena
komna tillägg.
och ej heller de
s. k. sväfvande
Ökning.
Minskning.
kostnaderna.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
ö.
Terrassering ...........................
6,111,550
11
6,522,745
38
411,195
27
—
—
Broar, kulvertar och viadukter ...
Afloppstrummor och bäckomgräf-
2,245,829
64
2,465,414
66
219,585
02
ningar ...............................
873,848
66
894,283
06
20,434
40
—
—
Vägkorsningar och vägomläggnin-
gar ......................
464,420
68,039
39
869,094
64,180
07
404,673
68
—
—
Korsning af järnvägar...............
98
25
—
3,859
73
Stängsel .................................
187,847
—
168,695
80
-—•
—
19,151
20
Öfverbyggnad och ballastning.....
3,091,726
72
3,163,888
62
72,161
90
—
—
Bangårdar ..............................
833,327
94
1,273,004
01
439,676
07
—
—
Banbevakningsbostäder .............
379,919
14
551,906
54
171,987
40
—
—
Telegraf och signaler ...............
Arbetsledning och förvaltning,
58,966
62
89,254
98
30,288
37
~
undersökningar, förrådsomkost- nader, arbetares resor, sjuk- vård m. m. samt oförutsedda
utgifter..............................
2,050,123
80
2,057,125
59
7,001
79
Bullande materiel.....................
860,000
-
860,000
—
--
—
—
—
Anordningar för provisorisk trafik
—
—
45,117
98
45,117
98
—
-
Summa kronor
17,225,600
—
19,024,710
95
1,822,121
88
23,010
93
Skillnad
—
—
—
1,799,110
95
—
—
1902 års beräkningar icke npptogo någon kostnad. Så till exempel
ingår i nu upprättade kostnadsförslag ett belopp af nära 30,000 kronor
allenast för förstärkning af tunnlarna vid Kärra. Att oaktadt nu angifna
förhållanden kostnadsökningen under ifrågavarande rubrik icke
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
tö
blifvit större, förklaras däraf, att genom Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga
järnvägs omläggning, som medfört en fördelaktigare tracé för
statsbanan än förut afsetts och som beräknats kosta 147,000 kronor,
terrasseringsarbeten till en enligt 1902 års utredningar beräknad kostnad
af 127,000 kronor kunnat undvikas, samt att detta belopp, som vid
den nu gjorda jämförelsen rätteligen bort frånräknas kostnaderna för
terrassering enligt 1902 års beräkningar, i stället användts till nämnda
omläggning af den enskilda järnvägen, i följd hvaraf detsamma upptagits
bland kostnaderna för vägkorsningar och vägomläggningar.
Den för broar, kulvertar och viadukter upptagna kostnadsökningen
belöper sig till 219,585 kronor 2 öre, och uppger styrelsen, att anledningen
till densamma är att söka hufvudsakligen därutinnan, dels att
vid 1902 års beräkningar undersökningar och pålbelastningsprof för
bron öfver Göta älf med tillstötande viadukter icke blifvit utförda samt
att, sedan detta skett, det visat sig, att pålarna icke kunde tillåtas den
belastning, som år 1902 förutsatts, hvarför ett större antal pålar måst
användas, dels ock att genom de olika förslag, som framställts i fråga
om vattendjupet under den för banan erforderliga bron öfver Göta älf
och som vållat stor tidsutdräkt med brons påbörjande, arbetet å bron
jämte anslutande viadukter måst utföras under en tid, som kännetecknats
af högst afsevärd prisstegring å brojärn och maskinella delar.
Kostnadsökningen, 20,434 kronor 40 öre, för af loppstrummor och
bäckomgräfningar har föranledts däraf, att vid läggning af de förra mer
vidtomfattande markförstärkning än hvad år 1902 kunnat förutses måst
verkställas till följd af grundens ytterligt dåliga beskaffenhet, samt att
den stora nederbörd, som under sommaren år 1907 ägde rum och trotsat,
alla beräkningar, påvisat behofvet af förstoring af en del afloppstrummor
och anläggning af nya sådana, bland annat, vid Sörkävra.
De öfverskjutande kostnaderna för vägkorsningar och vägomläggningar
hafva i tablån upptagits till 404,673 kronor 68 öre. Häri ingår kostnaden
för omförmälda omläggning af Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga
järnväg, hvilket arbete af styrelsen tillstyrkts, då därigenom dels utläggning
af ett för en uppskattad kostnad af 22,500 kronor ifrågasatt
förbindelsespår mellan statsbanans och de enskilda järnvägarnas stationer
i Uddevalla undvikits, dels terrasseringskostnaderna för hufvud spåret genom
den nya tracén minskats med 127,000 kronor. Omförmälda kostnadsbelopp
omfattar jämväl kostnaden för vägporten vid Norrtull i
Uddevalla, föranledd af Kung]. Maj:ts beslut den 8 februari 1907, och
kostnaden för godsmagasinets därstädes förflyttning jämlikt beslut likaledes
den 8 februari 1907. Hvad kostnadsökningen under förevarande
Bill. till Eiksd. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 59 Haft. 10
74
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
rubrik i öfrigt angår, bär densamma, enligt hvad styrelsen meddelar,
förorsakats dels genom tillkomsten af en förut icke beräknad vägbro
vid Tingstad, dels därigenom att man till följd af grundens dåliga beskaffenhet
måst på de flesta ställen, där vägomläggningar skett, anordna
hel bädd af sten, dels ock därigenom att statsbanan funnits böra bekosta
ej mindre en del väganläggningar och reparationer af omlagda
vägar och gator i Uddevalla än äfven vissa af vederbörande förrättningsman
vid besiktning påyrkade kompletteringsarbeten å omlagda landsvägar.
Härtill kommer, att den omläggning af Uddevalla—Vänersborg
—Herrljunga järnvägs spårsystem, som utförts genom järnvägsbolagets
försorg, dragit större kostnad än den beräknade.
I fråga om öfverbyggnad och ballastning har en kostnadsökning af
72,161 kronor 90 öre uppstått, och har denna enligt styrelsens uppgift
föranledts, bland annat, däraf, att kompletteringen af ballasten dragit
större kostnad än förut beräknats dels genom längre transporter af erforderligt
grus — från Gössby grusgrop, som afsetts för grustagning,
har nämligen all grushämtning förbjudits till följd af de därstädes förekommande
fornlämningarna, hvilket gjort, att annat längre bort beläget
grustag måst uppsökas — dels ock enär kvantiteten af ballast ökats
genom inträffade banksjunkningar. Därtill kommer, att man nu, i motsats
till hvad vid föregående statsbanebyggnader plägat ske, ansett banbyggnaden
böra påföras kostnad för spår till sådana grustag, som erfordras
för banans framtida underhåll. Dot måste nämligen förutses,
att till följd af sättningar i banvallen afsevärda kvantiteter ballastgrus
komma att erfordras äfven under åren närmast efter banans öppnande
för allmän trafik. Af denna anledning upptager det nu uppgjorda
kostnadsförslaget ett belopp af 22,000 kronor för spår till grusgroparna
vid Dinade och Arröd.
Den under rubriken bangårdar upptagna kostnadsökningen, som belöper
sig till 439,676 kronor 7 öre, kommer, meddelar järnvägsstyrelsen,
nästan uteslutande på husbyggnaderna. Under det att 1902 års beräkningar
upptaga utgifterna för stationshus af den mindre typen med
sockel men utan grund samt för ekonomihus med källare och brunn,
godsmagasin och afträde i ett för allt till respektive 17,000, 2,000, 2,000
eller 1,800 och 1,000 kronor, hafva kostnaderna för dylika byggnader
å bandelen Uddevalla—Olskroken, hvilka i vissa delar utförts å generalentreprenad,
i ett för allt uppgått till respektive 24,000, 4,500,
3,300 och 2,000 kronor. I det nu upprättade kostnadsförslaget har
upptagits ett belopp af 100,000 kronor för uppförande af för banan
erforderliga, men förut icke beräknade 6 stallrum för lokomotiv samt
kolbås och vändskifva.
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
75
I de omständigheter, som föranledt kostnadsökningen för nyssnämnda
husbyggnader, har man, säger styrelsen, jämväl att söka orsaken
till den för banbevahiingsbostäder uppkomna kostnadsökningen,
171,987 kronor 40 öre. Vid general entreprenaderna för husbyggnaderna
hafva nämligen banvaktsstugor med uthus ofvan sockeln betingat ett
pris af 5,684 kronor för hvarje, och har kostnaden för dylika stugor i
deras helhet med uthus, källare, brunn och planeringar uppgått till
omkring 7,900 kronor för hvarje. År 1902 upptogs däremot kostnaden
för banvaktsstuga med uthus, inberäknadt grund, sockel, källare, brunn
och planering till 6,130 kronor. Till ökningen har ock bidragit, att
flera nya vaktstugor tillkommit, nämligen 3 vaktstugor vid Göta älf
för brovakterna därstädes och 1 banmästarstuga vid Tingstad i stället
för den i närheten af Ytterby station uppförda banmästarstugan, som
tagits i anspråk af en sträckbevakande banvakt, på grund af att den
vid Nordre älf uppförda banvaktsstugan upplåtits åt bro vakten därstädes,
sedan det visat sig, att den sträckbevakande banvakten icke lämpligen
kunde sköta äfven brovaktssysslan.
Den under rubriken telegraf och signaler uppkomna kostnadsökningen,
30,288 kronor 37 öre, har, säger styrelsen, delvis föranledts af kostnaderna
för telegraf-, telefon- och signalledningarna å bron öfver Göta
älf, Indika betydligt öfverstigit de förut beräknade, äfvensom däraf att
lutningsvisare och kilometertaflor med flera linjesignaler ansetts böra
göras af järn i stället för af trä.
Då arbetet med banans fullbordande kom att taga längre tid än
hvad förut antagits, har kostnaden för arbetets ledning med mera måst
beräknas till högre belopp, än förut varit förutsatt, hvithet förklarar
den under ifrågavarande rubrik uppkomna kostnadsökningen, 7,001
kronor 79 öre.
Slutligen har en ökning .i banans anläggningskostnad med 45,117
kronor 98 öre utöfver den år 1902 beräknade förorsakats genom de
anordningar för provisorisk trafik å bandelen Uddevalla—Göteborg, som
styrelsen med stöd af Kung!. Maj:ts nådiga bemyndigande den 12 oktober
1906 ansett sig böra vidtaga.
Ofvan har erinrats, att af banans byggnadsmedel förskottsvis utbetalts
vissa belopp för mark med mera, som Göteborgs och Bohus läns
landsting, enligt styrelsens åsikt, borde kostnadsfritt hafva anskaffat, men
som landstinget nekat tillhandahålla. Enligt banbyggnadens räkenskaper
uppgå dessa förskotterade medel för närvarande till 21,087 kronor 56
öre. Utöfver detta belopp torde, säger styrelsen, banbyggnaden inom
närmaste tiden nödgas utgifva en del ersättningsbelopp dels för ett
76
Statsutskottets Utlåtande Nr 74..
sido,schakt å den''så kallade Brattska donationsängen i Uddevalla, hvarifrån,
innan frågan om banans sträckning genom staden slutligen afgjorts,
jord tagits för den först förutsatta, men sedermera öfvergifna sträckningen
inom staden, dels ock till vissa jordägare utmed stranden af
Göta älf såsom hyra för mark, använd för provisoriska spåranordningar,
samt för de extra kostnader, Indika för dessa jordägare uppkommit
därigenom att de i följd af statsbanans intrång på deras mark måst
förhyra upplagsplatser på annat håll. De kraf, som i sist angifna hänseenden
mot statsbanan framställts dels genom stämning dels under
hand, uppgå till 53,795 kronor 30 öre, hvadan med tillägg af förut
upptagna 21,087 kronor 56 öre ersättningsbeloppet för mark med mera
skulle belöpa sig till 74,882 kronor 86 öre. Till denna summa bör
emellertid, enligt hvad järnvägsstyrelsen meddelar, läggas 23,700 kronor,
som utgör skillnaden mellan kostnaden för återstående arbeten å en af
styrelsen utförd vägport å Uddevalla tändsticksfabriks område och det
belopp, hvartill uppförandet af en annan vägport skulle belöpa sig.
Fabriken fordrar nämligen, oaktadt fabriken enligt vederbörande arbetschefs
uppgift intet haft att erinra mot det uppgjorda förslaget till förstberörda
vägport och icke heller senare under hela byggnadstiden framfört
till arbetsbefälet någon anmärkning mot densamma, numera anläggandet
af en vägport å annat ställe.
Samtliga nu angifna kostnadsbelopp, hvilka styrelsen anser sig
kunna ifrågasätta, att det åligger landstinget att utgifva, och om hvilkas
gäldande rättegång torde böra anhängiggöras, skulle alltså belöpa sig
till 98,582 kronor 86 öre; dock framhåller styrelsen härvid, att berörda
kostnadsbelopp icke kunna annat än approximativt angifvas.
I fråga om den för viadukten norr om Göta älf erforderliga mark,
räknadt från norra landfästet ned till älfven, håller styrelsen före, att
af landstinget bör å nämnda sträcka kostnadsfritt upplåtas en bredd af
18 meter å hvardera sidan af banans medellinje till skydd mot eldfara
i eventuella, å sidan af banan befintliga upplag, under det att landstinget
förklarat sig vara villigt att tillhandahålla allenast den mark,
som upptages af fundamenten för viaduktens bockar med tillägg af 3
decimeter på hvardera sidan om samma fundament. Styrelsen finner
sig därför böra upptaga ej mindre 25,000 kronor, hvilket belopp, approximativt
beräknadt, erfordras för inköp af berörda mark norr om
Göta älf utöfver hvad landstinget är villigt tillhandahålla, än äfven ett
belopp af 16,080 kronor för läggande af så kallade vågbrytarmurar å
en del omlagda vägar, hvilka murar styrelsen vid hållen vägbesiktning
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
77
blifvit ålagd att utföra, men livilkas behöflighet styrelsen anser vara
tvifvel underkastad.
I detta sammanhang framhåller styrelsen, att det icke skäligen kan
fordras, att landstinget skall gälda det belopp, 19,000 kronor, som af
ofvan omförmälda kommission upptagits för inköp af viss mark utanför
järnvägens nu inhägnade område, i afl synnerhet som det ännu är ovisst,
Indika områden erfordras och inom hvilken tid desamma kunna behöfva
tagas i anspråk för de af kommissionen föreslagna arbeten.
På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, hemställer styrelsen, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, som till anläggning af statsbanan
från Göteborg öfver Uddevalla till Skee beviljat 17,225,600 kronor,
att till banans fullbordande ytterligare anvisa dels 1,800,000 kronor
eller det belopp i afrundadt tal, hvarmed kostnaderna enligt nu uppgjorda
kostnadsberäkningar, såvidt dessa kunna definitivt angifvas,
öfverskjuta det af Riksdagen beviljade anslag, med skyldighet för styrelsen
att med detta belopp gälda de förskottsbelopp, som styrelsen
jämlikt Kungl. Maj:ts medgifvande i omförmälda nådiga bref den 6
september 1907 och den 13 november 1908 bemyndigats att af under
händer hafvande medel använda, dels ock 238,000 kronor, motsvarande
i afrundadt tal det belopp, som, approximativt beräknadt, omförmälda
kommission ansett erforderligt för vissa kompletterings- och förstärkningsarbeten
med mera å banan.
Tillika anhåller styrelsen, att Eders Kungl. Magt måtte ställa till
styrelsens förfogande 140,000 kronor eller, i afrundadt tal, det belopp,
som enligt ofvannämnda approximativa beräkningar erfordras för gäldande
af kostnader för mark med mera, hvilka, såsom tvistiga, hufvudsakligen
äro beroende på rättegång mellan styrelsen samt Göteborgs
och Bohus läns landsting.
De undersökningar, som legat till grund för de inför Kungl.
Maj:t och Riksdagen förut framlagda kostnadsberäkningarna för anläggande
af statsbanan genom Bohuslän, hafva utan tvifvel icke varit af
den fullständighet, man kunnat förvänta. Man torde också med visst
fog kunna lägga arbetsledningen till last att icke alltid hafva vid arbetets
utförande handlat med nödig förtänksamliet och omsorg. Särskilt
synes detta, att döma af professor De Geers yttrande, varit fallet vid
vissa tunnelarbeten.
Å andra sidan lärer dock vara tydligt, att de säregna geologiska
förhållanden, som föreligga i Bohuslän, i hög grad försvåra, för att
icke säga omöjliggöra en fullt tillförlitlig kostnadsberäkning. Åtskilliga
andra omständigheter, för hvilka järnvägsstyrelsen närmare redogjort
78
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
Anslag
till vissa
statsbanebyggnader.
[Öl.]
och hvilka det icke torde varit möjligt att vid arbetets planläggande
förutse, hafva också i sin mån bidragit till kostnadernas ökning. Särskildt
är härvid att märka, att den omständigheten att arbetet dragit
väsentligt längre tid än från början kunnat antagas medfört, att såväl
priset på materialier som arbetskostnaderna stegrats högst betydligt.
Såsom saken nu står, lärer emellertid icke kunna undgås att hos
Riksdagen äska de medel, som för järnvägens fullbordande ytterligare
erfordras utöfver af Riksdagen redan anvisade 17,225,600 kronor. I
sådant afseende har järnvägsstyrelsen, såsom nämndt, hemställt om beviljande
af ytterligare 1,800,000 kronor jämte det belopp, 238,000 kronor,
förenämnda kommission ansett behöfligt för nödiga kompletteringsoch
förstärkningsarbeten. Såsom järnvägsstyrelsen anmärkt, lärer det
icke kunna antagas, att ens dessa belopp skola förslå till järnvägens
slutliga fullbordande. Särskildt anser jag böra närmare undersökas,
huruvida icke försiktigheten bjuder, att de arbeten, som arbetschefen
Blidberg och baningenjören Larsson funnit nödiga utöfver de af kommissionen
föreslagna, också komma till utförande.
Hvad angår det belopp af omkring 140,000 kronor, som skulle
erfordras för gäldande af vissa kostnader, som enligt järnvägsstyrelsens
åsikt böra betalas af Göteborgs och Bohus läns landsting, torde styrelsen
sedermera anbefallas att af under händer hafvande medel förskjuta
detsamma, intill dess tvisten angående betalningsskyldigheten
blifvit slutligen afgjord.»
Utskottet, som icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, hemställer,
att Riksdagen må till fullbordande af statsbanan
från Göteborg till Skee för år 1911 bevilja ett anslag
af 2,038,000 kronor, att emellertid utgå redan under
år 1910.
1 fråga om sättet för anskaffande af förenämnda belopp 2,038,000
kronor kommer utskottet att framdeles afgifva }fftrande.
ll:o).
Kungl. Maj:t har i punkt 51 i samma hufvudtitel vidare föreslagit
Riksdagen att för år 1911 anvisa
dels till fortsättning af statsbanan från Bastuträsk till Skellefteå
och vidare till Kallholmsfjärden ett belopp af 1,000,000 kronor,
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
79
dels till fortsättning af statsbanan från Östersund till Ströms vattudal
(Ulriksfors) jämte bispår från Ulriksfors till Strömsund ett beknip
af 1,500,000 kronor,
dels ock till fortsättning af statsbanan från Järna öfver Vagnhärad
och Nyköping förbi Lunda till Norrköping ett belopp af 1,000,000
kronor.
Föredragande departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet
anfört följande.
»Uti underdånig skrifvelse den 10 november 1909 bär järnvägsstyrelsen
anmält de anslagsbelcpp, som enligt styrelsens åsikt böra
lör år 1911 äskas af Riksdagen för fortsättning af statsbanorna Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmsfjärden,
Östersund—Ströms vattudal (Ulriksfors)
samt Järna—Norrköping.
Jag tillåter mig till en början erinra, hurusom vid föredragninginför
Kung]. Maj:t den 19 april 1907 af frågan om anläggning
af statsbanan Järna—Norrköping dåvarande chefen för civildepartementet
framlade en plan för bedrifvande af statens banbyggnadsarbeten
under åren 1908—1913.
De belopp, som enligt nämnda plan voro afsedda att för de förut
omförmälda banorna utgå under åren 1908—1912, hade beräknats på
följande sätt:
År 1908
År 1909
,
År 1910
År 1911
År 1912
Kr.
ICr.
Kr.
Kr.
Kr.
Bastuträsk—Skellefteå
800,000
1.500,000
1,500,000
1,500,000
Inlandsbanan (Östersund—Ströms vattudal)
9,000,000
3,000,000
3,000,0(10
2,900,000
Jiirna—Norrköping...................
2,000,000
2,300,000
3,200,000
2,600,000
3,200,000 i
De för banorna Bastuträsk—-Skellefteå samt Järna—Norrköping
hittills anvisade beloppen understiga emellertid hvad som enligt nyssnämnda
plan skulle hafva utgått, och detta af den anledning, att
arbetet å dessa anläggningar på grund af åtskilliga orsaker icke kunnat
börjas så tidigt som varit afsedt.
Riksdagen har nämligen för åren 1908—1910 anvisat följande
belopp:
80
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
År 1908
År 1909
År 1910
Er.
Kr.
Er.
Bastuträsk—Skelloftcå .......................................
800,000
1,500,000
1,000,000
Östersund—Ströms va linda].................................
2,000,000
3,000,000
3,000,000
Järna—Norrköping............................................
2,000,000
1,300,000
2,000,000
I fråga om anslagsbeliofvet för år 1911 liar järnvägsstyrelsen uti
sin förevarande skrifvelse anfört, att med hänsyn till den nuvarande
ekonomiska ställningen i landet styrelsen ansett sig böra, i
den mån sådant läte sig göra för att kunna ekonomiskt bedrifva banbyggnaderna,
begränsa anslagsbehofven för år 1911 lör nu pågående statsbanebyggnader
till lägre belopp än som upptagits i förenämnda plan.
Jag öfvergår nu till de anslagskraf, som järnvägsstyrelsen framställt
beträffande de särskilda banorna.
Hvad då till en början beträffar statsbanan Bastuträsk—Skellefteå-- Kallholms fjär deri tillåter jag mig först erinra, hurusom 1907 års riksdag,
med anledning af en utaf kung!. Magt till Riksdagen gjord framställning,
under förbehåll att vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse
af mark in. m. iakttoges, besluta anläggning af statsbana från Bastuträsks
station å norra stambanan till Skellefteå och vidare till Kallholmsfjärden
för en beräknad kostnad af 5,328,000 kronor äfvensom till
påbörjande af denna bana för år 1908 anvisat ett belopp af 800,000
kronor att utgå från riksgäldskontoret.
Därefter har Riksdagen, såsom förut är nämndt, till fortsättning
af samma bana anvisat för år 1909 1,500,000 kronor och för år 1910
1,000,000 kronor att likaledes utgå från riksgäldskontoret.
Såsom Eders Kungi. Maj:t behagade erinra sig, kunde emellertid
arbetet å ifrågavarande bana icke påbörjas under år 1908. Först under
år 1909 begynte arbetet å banan bedrifvas, och skulle enligt den af
Eders Kungl. Maj:t den 22 januari 1909 fastställda arbetsplanen för
samma år med de för anläggningen dittills anvisade medel dels terrasserings-
och trummurningsarbetena påbörjas och fullbordas mellan
Bastuträsk och Krångfors samt i hufvudsakliga delar utföras mellan
Krångfors och Skellefteå, dels broarna öfver Röjnorbäcken, Hästbäcken
och Krångån samt murningsarbetena å öfriga broar å bandelen Bastuträsk—
Skellefteå påbörjas och fullbordas, dels sträckan Bastuträsk—
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
81
Krångfors rälsläggas och underballastas, dels samtliga bangårdsanläggningar
å sträckan Bastuträsk—Skellefteå påbörjas; hvarjämte rullande
materiel skulle inköpas för 200,000 kronor.
Enligt de af järnvägsstyrelsen upprättade förslag till plan för bedrifvande
af arbetena å ifrågavarande bana under år 1910 skola under
detta år utföras följande hufvudsakliga arbeten nämligen:
fullbordande af terasserings-, bro- och trummurningsarbetena mellan
Krångfors och Skellefteå med undantag af öfverbyggnaden för bron
öfver Skellefte älf, utförande af dylika arbeten mellan Skellefteå och
Kallholmen, färdigballastning af sträckan Bastuträsk—Krångfors, rälsläggning
och underballastning af sträckan Krångfors—Skellefte älf, fullbordande
af bangårdsanläggningarna å linjen Bastuträsk—Skellefte älf
samt påbörjande af dylika anläggningar å linjen Skellefte älf—Kallholmen;
hvarjämte rullande materiel skulle inköpas för 127,500 kronor.
Järnvägsstyrelsen har nu i sin förevarande skrifvelse af den 10
november 1909 hemställt, att till fortsättning af statsbanan Bastuträsk
—Skellefteå—Kallholmsfjärden måtte af Riksdagen för år 1911 äskas
ett belopp af 1,000,000 kronor.
Med detta belopp skulle, enligt hvad styrelsen tänkt sig, följande
arbeten i stort sedt utföras, nämligen:
7 O
fullbordande af återstående terrasserings-, bro- och trummurningsarbeten
å sträckan Skellefte älf—Kallholmen;
färdigballastning å sträckan Krångfors—Klutmark;
rälsläggning och underballastning af sträckan Skellefte älf—Bergsholmen;
samt
fortsättning af bangårdsanläggningarna å sträckan Skellefte älf—
Kallholmen.
Mot järnvägsstyrelsens framställning är intet att erinra från min sida.
å
Hvad härefter angår statsbanan Östersund — Ströms vattudal (Ulriksfors)
tillåter jag mig erinra, hurusom 1907 års Riksdag med bifall till
Kung! Majrts förslag, under förbehåll att vissa villkor om kostnadsfri
upplåtelse af mark m. m. iakttoges, beslutat anläggning af en statsbana
från Östersund till Ströms vattudal (Ulriksfors) jämte bispår från
Ulriksfors till Strömsund för en beräknad kostnad af ILO,900,000 kronor
samt häraf för år 1908 anvisat 2,000,000 kronor att utgå från riksgäldskontor.
Därefter har Riksdagen, såsom förut antydts, till fortsättning åt
samma bana anvisat för år 1909 3,000,000 kronor och för år 1910
likaledes 3,000,000 kronor att jämväl utgå från riksgäldskontoret.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 59 Hlift. 11
82
Statsutskottets Utlåtande Nr 7å.
Enligt den af Eders Kungl. Maj:t den 17 december 1909 fastställda
arbetsplanen för år 1910 i afseende å ifrågavarande bana skulle i stort
sedt följande arbeten utföras, nämligen:
fullbordande af terrasserings- och trummurningsarbeten samt påbörjande
af broarbetena å sträckan Raftsjön—Ulriksfors;
rälsläggning och underballastniug af sträckan Raftsjön—Sikåsån;
fortsättning af arbetena dels med förändring af bangården i Östersund
dels ock å öfriga redan påbörjade bangårdsanläggningar; samt
påbörjande af bangårdsanläggningarna vid Sikås, Hallviken och
Ulriksfors.
Därjämte skulle enligt planen inköpas rullande materiel för ett
belopp af 268,500 kronor.
I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att enligt den plan,
som låg till grund för Kungl. Maj:t till 1907 års Riksdag aflåtna
proposition angående anslag för anläggning af ifrågavarande statsbana,
järnvägslinjen inom Hammerdals socken skulle framdragas söder om
Sikås by och korsa Sikåsån strax ofvanför dennas inflöde i Hammerdalssjön
vid Prästbodarna, hvarest en station skulle anläggas. Från denna
station skulle ett stickspår dragas ned till Hammerdalssjön.
Sedan järnvägsstyrelsen anbefallts att inkomma med förslag till
definitiv plan för järnvägsanläggningen, har emellertid styrelsen uti
underdånig skrifvelse den 31 augusti 1909 meddelat, att styrelsen på
grund af inkomna framställningar, bland annat från Hammerdals kommun,
anställt undersökning, huruvida icke den vid Prästbodarna tilltänkta
stationen skulle kunna förläggas närmare Hammerdals kyrkoplats och
om möjligt vid Hammerdalssjön, hvarigenom den skulle komma att ligga
gynnsammare för byarna invid nämnda sjö.
Såsom resultat af denna undersökning har framgått, att man skulle
kunna tänka sig som ett alternativ att draga banan genom Mo by
öfver Tandmyrskäret. Banan, som därvid skulle gå söder om Fyrån
och på stort afstånd från Sikås by, skulle visserligen blifva 457 meter
kortare än linjen öfver Prästbodarna, men anläggningskostnaderna
skulle däremot komma att ökas med icke mindre än 333,000 kronor
utöfver dem, som beräknats för Prästbodalinjen jämte tillhörande stickspår
till Hammerdalssjön. Af denna anledning har linjen öfver Tandmyrskäret
ansetts icke böra komma till utförande.
För att emellertid på annat sätt vinna det med de ingifna framställningarna
åsyftade önskemålet har järnvägsstyrelsen låtit undersöka
en linje väster om Sikås med bispår därifrån till Mo by jämte stickspår
från denna by till Hammerdalssjön. Denna linje skulle blifva 3,881
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
83
meter kortare än den ursprungligen ifrågasatta linjen öfver Prästbodarna,
hvarjämte anläggningskostnaden, inberäknadt kostnaderna för bispåret
mellan Sikås och Mo by samt stikspåret ned till Hammerdalssjön, skulle
blifva 288,000 kronor billigare än för linjen öfver Tandmyrskäret med
dess stickspår till Hammerdalssjön. Sikåslinjen med bispår och stickspår
har däremot beraknats blifva omkring 45,000 kronor dvrare än
Prästbodalinjen med dess stickspår. Denna ökade kostnad torde dock
komma att uppvägas af en besparing, som uppkommit genom på annat
ställe af banan verkställd omstakning. För att emellertid kunna fullt
bedöma de olika linjerna sins emellan bör, såsom järnvägsstyrelsen påpekat,
äfven tagas hänsyn till driftkostnaderna.'' Af styrelsen verkställda
beräkningar utvisa, att sammanlagda anläggningskostnaden
och driftkostnaden, kapitaliserad efter 4 A, skulle blifva 39i,500 kronor
billigare för Sikåslinjen med bispår och stickspår än för Prästbodalinjen
med stickspår och ej mindre än 673,000 kronor billigare än för Tandmyrskärslinjen
med stickspår.
På grund af hvad sålunda förekommit hemställde järnvägsstyrelsen
i sin skrifvelse den 31 augusti 1909, att statsbanan Östersund—Ulriksfors
inom Hammerdals socken skulle framdragas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den af styrelsen angifna sträckningen väster om
Sikas by, äfvensom att ett bispår skulle anläggas från Sikås by till
Mo kyrkoby jämte ett stickspår från sistnämnda by till Plammerdalssjön.
Den sålunda förordade linjen skulle medföra, utom förut antydda,
följande fördelar, nämligen att en station genom anläggning af bispåret
kan förläggas i Mo kyrkoby; att detta bispår, som afses att byggas efter
en billig typ, dock bredspårigt och sådant att statsbanans vagnar kunna
framgå därå, lätteligen kan utsträckas i mån af behof genom byarna längs
Hammerdalssjön nedåt Edeforsen, där kraftstation linnes, samt ytterligare
nedåt Fyrsjön, som är en god uppsamlingsbassäng för virke; att
linjen kommer längre in i silurområdet än de öfriga linjerna; samt att
invånarna i byarna vid Hammerdalssjön blifva bättre tillgodosedda genom
en station i Mo by än genom den på omkring 5 kilometers afstånd från
denna by ifrågasatta stationen vid Prästbodarna.
Enligt hvad Eders Kungl. Maj:t behagade erinra sig, bar Eders
Kung!. Maj:t genom nådigt bref den 17 december 1909 "bifallit hvad
järnvägsstyrelsen sålunda hemställt.
Järnvägsstyrelsen har uti sin nu ifrågavarande framställning af
den 10 november 1909 erinrat, hurusom uti den'' förenämnda planen
för banbyggnadsarbetenas bedrifvande under åren 1908—1913 för stats
-
84
Statsutskottets Utlåtande Nr 74..
banan Östersund—Ströms vattudal upptagits för år 1911 ett belopp af
2,900,000 kronor eller återstoden af den summa, banan beräknats kosta.
Af förut angifven anledning bär järnvägsstyrelsen emellertid inskränkt
anslagskrafvet för år 1911 beträffande denna bana till 1,500,000 kronor.
Enligt styrelsens beräkning skulle i hufvudsak följande arbeten utföras
för sistberörda belopp, nämligen:
fullbordande af brobyggnadsarbeten äfvensom utförande af rälsläggning
och underballastning å sträckan Sikåsån—Ulriksfors; samt
fortsättning af bangårdsanläggningarna å sträckan Östersund—Ulriksfors.
Hvad järnvägsstyrelsen föreslagit har jag ansett mig böra biträda.
Hvad slutligen angår statsbanan Järna—Norrköping har Riksdagen,
såsom Eders Kungl. Maj:t jämväl täcktes erinra sig, med bifall till Kungl.
Maj:ts framställning, under förbehåll att vissa villkor om kostnadsfri
upplåtelse af mark m. m. iakttoges, beslutit anläggning af en statsbana
från Järna station å västra stambanan öfver Vagnhärad och Nyköping
förbi Lunda till Norrköping för en beräknad kostnad af 13,300,000
kronor med rullande materiel samt till påbörjande af anläggningen för år
1908 anvisat ett belopp af 2,000,000 kronor att utgå från riksgäldskontoret.
Därefter har Riksdagen, såsom jämväl förut nämnts, anvisat till
fortsättning af samma bana för år 1909 1,300,000 kronor samt för år
1910 2,000,000 kronor att likaledes utgå från riksgäldskontoret.
Jag tillåter mig här erinra, hurusom Kungl. Maj:t genom nådigt
beslut den 2 augusti 1907 anbefallde järnvägsstyrelsen att, efter det
ytterligare undersökningar blifvit anställda, inkomma med förslag till
definitiv plan för ifrågavarande järnvägsanläggning. I sammanhang
därmed fann Kungl. Maj:t — under förklarande att Kungl. Maj: t funnit
utförandet af järnvägsanläggningen från Järna till Norrköping böra,
såvidt möjligt, öfverlämnas på generalentreprenad -— godt förständiga
järnvägsstyrelsen att med anledning häraf yttra sig samt att till Kungl.
Maj:t inkomma med förslag till entreprenadkontrakt och de öfriga bestämmelser,
som i sammanhang därmed kunde finnas erforderliga.
Vidare ber jag få nämna, att järnvägsstyrelsen i skrifvelse den 19
januari 1909 underställde Eders Kungl. Maj:ts pröfning frågan om järnvägens
hufvudsakliga sträckning; och anbefallde Eders Kungl. Maj:t
genom nådigt beslut den 29 januari 1909 järnvägsstyrelsen att uppgöra
det genom förenämnda nådiga bref den 2 augusti 1907 infordrade förslaget
till definitiv plan för ifrågavarande bana i hufvudsaklig öfverens
-
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
85
stämmelse med den af järnvägsstyrelsen förordade sträckningen Järna
—Gräfstad—Nyköping—Lunda—norr om Löfsjön—Åby—Norrköping.
Till åtlydnad häraf öfverlämnade järnvägsstyrelsen med underdånig
skrifvelse den 1 mars 1909 för nådig pröfning förslag till definitiv plan
för bandelen Järna—Enstaberga. Uti denna plan funnos upptagna tre
stationer vid Västerljungs kyrka, vid Braken och vid Enstaberga samt
en håll-, last- och mötesplats vid Långgrufvan, hvilka icke ingingo i
den ursprungliga planen.
Den 23 april 1909 fastställde Eders Kungl. Maj:t det sålunda
underställda förslaget till definitiv plan, dock med den ändring, att ur
planen skulle utgå berörda af styrelsen föreslagna stationer samt håll-,
last- och mötesplats, men med iakttagande, att så stora markområden
skulle upplåtas till banan, som erfordrades för framtida anordnande af
nämnda stationer äfvensom håll-, last- och mötesplatsen vid Långgrufvan.
Med föranledande härai anbefallde Eders Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsen
att i sammanhang med äskande af anslag för ifrågavarande järnvägsanläggning
för år 1911 inkomma med utredning och förslag rörande
de stationer . och den håll-, last- och mötesplats, som ur planen utgått,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af styrelsen framlagda förslaget,
på det Eders Kungl. Maj:t skulle blifva i tillfälle att i berörda
afseende göra framställning hos Riksdagen. Redan då syntes nämligen
framgå af de undersökningar, som företagits, att den vid beslutet om
banans anläggning beräknade kostnaden, 13,300,000 kronor, icke skulle
förslå till järnvägens fullbordande, äfven om kostnaderna för de föreslagna
nya. stationerna samt den nya håll-, last- och mötesplatsen icke
medtoges i beräkningen.
Järnvägsstyrelsen har meddelat, att den sålunda anbefallda utredningen
jämte förslag måste föregås af nya utredningar vidkommande
banans framdragande från Enstaberga till Norrköping äfvensom af upprättande
af nytt kostnadsförslag för hela banan mellan Järna och Norrköping.
Styrelsen har emellertid ännu icke inkommit med ifrågavarande
utredning.
Enligt ^ hvad jag inhämtat lärer dock någon ökning af anslagsbehofvet
för år 1911, sådant detsamma af järnvägsstyrelsen uti nu ifrågavarande
skrifvelse af den 10 november 1909 beräknats, icke blifva erforderlig.
Det torde vid sådant förhållande kunna anses tillfyllest att,
sedan utredningen inkommit, förelägga denna fråga den år 1911 sammanträdande
Riksdagen.
Innan jag öfvergår att framlägga järnvägsstyrelsens nyssberörda
anslagskraf för år 1911, tillåter jag mig i korthet redogöra för de åt
-
86
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
gärder, som vidtagits för åstadkommande af generalentreprenad å denna
j är nvägsanläggnin g.
Med omförmälda skrifvelse af den 1 mars 1909 öfverlämnade järnvägsstyrelsen
förslag till entreprenadkontrakt med tillhörande arbetsbeskrivning
för utförande å generalentreprenad af bansträckan mellan
Järna och Enstaberga. Järnvägsstyrelsen anförde uti nämnda underdåniga
skrifvelse, bland annat, att från entreprenaden borde undantagas
dels uppförandet af alla permanenta husbyggnader, dels leverans af
räler och växlar med vissa tillbehör, utredningsinventarier och rullande
materiel, dels leverans och uppsättning af bangårdsmaskinerier, af öfverbyggnader
till broar samt af växel- och signalsäkerhetsanordningar, dels
ock anordnande af telegrafledning och hvad därmed sammanhängde
samt fasta signaler.
Jämlikt nådigt beslut den 23 april 1909 anbefalldes järnvägsstyrelsen
att genom allmän kungörelse utbjuda anläggningen af bandelen
Järna—Enstaberga till utförande på generalentreprenad i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det af styrelsen med underdåniga skrifvelsen
af den 1 mars 1909 öfverlämnade förslaget till entreprenadkontrakt
jämte tillhörande arbetsbeskrifning.
Sedan styrelsen på föreskrifvet sätt infordrat anbud å utförande af
ifrågavarande anläggning, hade vid anbudstidens utgång inkommit fem anbud,
af hvilka det lägsta afgifvits af aktiebolaget skånska cementgjuteriet
i Stockholm. De enligt de särskilda anbuden fordrade entreprenadsummorna
uppgingo till respektive 5,030,000, 5,700,000, 5,900,000,
6,105,000 och 7,900,000 kronor. Samtliga dessa anbud måste emellertid
förkastas.
Sedermera inledde järnvägsstyrelsen underhandlingar med nämnda
aktiebolag, och ledde dessa underhandlingar därhän, att bolaget erbjöd
sig att i enlighet med bestämmelserna i ett upprättadt nytt förslag till
entreprenadkontrakt utföra anläggningen af nu ifrågavarande statsbanedel
för en summa af 4,590,000 kronor iämte särskild ersättning enligt
prislista för utfyllning af sjunkande bankar, behöfliga markförstärkningar
till förekommande och afhjkipande af banksjunkningar samt bortschaktning
af i skärningar eventuellt uppkommande släntskred, hvarvid
bolaget dock garanterade, att kostnaden, föranledd af dessa arbeten,
för statens järnvägar icke komme åt uppgå till mer än högst 440,000
kronor.
För utförande af ifrågavarande anläggning begärde bolaget enligt
nu ifrågavarande anbud nio månader längre tid än som varit förutsatt
i det Eders Kung!. Maj:s pröfning förut underställda kontraktsförslaget.
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
87
Järnvägsstyrelsen anförde därefter uti underdånig skrifvelse den
13 augusti 1909 i denna fråga följande.
Genom beräkningar, som styrelsen låtit verkställa angående kostnaderna
för de till utförande å entreprenad utbjudna arbetena, både
styrelsen funnit, att dessa kostnader med nu gängse arbets- och materialpriser,
om arbetet utfördes direkt genom styrelsens försorg, icke
borde komma att uppgå till mer än 4,500,000 kronor. I denna summa
vore kostnaden för de arbeten, för livilka aktiebolaget skånska cementgjuteriet
i sitt erbjudande betingat sig särskild ersättning, inräknad med
250,000 kronor. Dock vore, enligt styrelsens mening, med anledning
af de säregna geologiska förhållanden, hvilka vore rådande i de trakter,
som banan komme att genomlöpa, den möjligheten icke utesluten, att
vid utförandet arbetena komme att betinga högre kostnad än den beräknade.
Med afseende särskildt fästadt vid Riksdagens flera gånger uttalade
önskan om statsbanebyggnadernas utförande på generalentreprenad och
med hänsyn till, att nu ifrågavarande arbetens utförande på entreprenad
möjligen skulle bidraga till entreprenadväsendets utveckling inom landet,
tillstyrkte järnvägsstyrelsen antagandet af det utaf aktiebolaget skånska
cementgjuteriet gjorda erbjudandet.
Såsom Eders Kungl. Maj:t behagade erinra sig, bemyndigades järnvägsstyrelsen,
jämlikt nådigt beslut den 27 augusti 1909, att med aktiebolaget
skånska cementgjuteriet i Stockholm träffa aftal om utförande
på generalentreprenad af anläggning utaf bandelen Järna—Enstaberga
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förberörda, styrelsens underdåniga
skrifvelse den 13 augusti 1909 bifogade förslag till entreprenadkontrakt.
Enligt hvad järnvägsstyrelsen meddelat har styrelsen på grund af
det utaf Eders Kungl. Maj:t sålunda gifna bemyndigandet den 11 september
1909 afslutat kontrakt med nyssnämnda aktiebolag.
hidkommande det belopp, som erfordras för bedrifvande af arbetena
under år 1911 å ifrågavarande bana, har järnvägsstyrelsen uti sin
förevarande underdåniga skrifvelse af den 10 november 1909 hemställt,
att ett anslag å 1,000,000 kronor måtte för sådant ändamål af Riksdagen
äskas för nämnda år.
För att kunna bedöma om det sålunda begärda beloppet är behöfligt,
har jag från järnvägsstyrelsen infordrat närmare upplysningar, och
har därvid meddelats mig, att de redan anvisade beloppen, samman
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
lagdt 5,300,000 kronor, användts eller äro afsedda att användas till
följande utgifter:
Anslag till rullande materiel, Ivftadt 1908 kr. 400,000: —
)) » » i> » 1909 )> 400,000: —
» » » » afsedt att lyftas
under år 1910...................................... » 364,000: —
Likvid för räler med tillbehör, inköpta och
levererade år 1909 .................................. )> 110,000: —
Likvid för räler med tillbehör att levereras
år 1910 ......................................................... » 185,000: —
Likvid för räler med tillbehör att levereras
år 1911 ...................................................... » 425,000: —
Kostnader för förberedande undersökningar,
administration m. in. intill 1909 års slut )) 200,000: —
Utbetaldt förskott till aktiebolaget skånska
cementgjuteriet.............................................
Kostnad för öfverbyggnader till broar, arbetsräler
m. fl. effekter, som järnvägsstyrelsen
skall tillhandahålla..................
Kostnad för arbeten, som entreprenören
skall utföra mot särskild ersättning.....
Administrations- in. fl. kostnader under åren
1910 och 1911............................................
Till afbetalning å entreprenadkontraktet
återstår således af de anvisade medlen
» 150,000: —
» 200,000: —
» 100,000: —
’> 150,000: — 2,684,000: —
_kr. 2,616,000: —
Summa kr. 5,300,000: —
Enligt kontraktet är entreprenören skyldig att före den 1 juli 1913
hafva banan i sin helhet fullbordad men att redan vid 1911 års slut
hafva utfört arbeten till värde af minst 3/s af entreprenadsumman eller
3.018.000 kronor, hvilka skola likvideras med 95 % däraf eller med
2,867,100 kronor.
Erforderligt anslagsbelopp intill 1911 års slut är således minst
2.684.000 + 2,867,100 kronor, eller tillsammans 5,551,100 kronor. Detta
belopp förslår emellertid endast under förutsättning, bland annat, dels
att entreprenören icke utför mera arbete intill 1911 års slut än han
enligt kontraktet är skyldig till, dels att byggnadsarbetena icke igångsättas
å någon annan del af statsbanan än å sträckan Järna—Enstaberga,
samt att ej heller husbyggnader och arbeten, som icke åligga
entreprenören, påbörjas före sistnämnda års utgång.
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
89
Intill 1911 års utgång erfordras således, enligt ofvanstående, 251,100
kronor utöfver de belopp, som Riksdagen hittills anvisat. Då det emellertid,
. enligt hvad meddelats mig, är sannolikt, att entreprenören kommer
att drifva sina arbeten raskare än han enligt kontraktet är skyldig till,
och det dessutom är önskligt att åtminstone under år 1911 kunna påbörja
arbeten pa öfriga delar af banan, så har jag icke ansett mig
böra göra någon erinran mot det af järnvägsstyrelsen begärda anslagsbeloppet
för år 1911, 1,000,000 kronor.
Såsom jag redan förut antydt, syntes redan på ett jämförelsevis tidigt
stadium framgå, att de för banan beräknade kostnaderna, 13,300,000
kronor, icke skulle forsla till dess fullbordande. Sedan undersökningsarbetena
för banan i sin helhet numera afslutats och kostnadsberäkningarna
i det närmaste äro fullbordade, har det, enligt hvad jag i järnvägsstyrelsen
inhämtat, visat sig, att det ytterligare erforderliga beloppet
torde blifva ganska afsevärdt. Till siffran kan detsamma dock först
om en kortare tid angifvas.
Skälen till kostnadsökningen äro, enligt hvad järnvägsstyrelsen
meddelat, i hufvuddrag följande.
De priser pa arbete och vissa materialier, som ligga till grund för
det med skånska cementgjuteriet afslutade entreprenadkontraktet, äro i
allmänhet högre än de, som järnvägsstyrelsen förut ansett sig böra upptaga
i kostnadsberäkningarna för banan. Vid de nya beräkningarna för
banan i sin helhet hafva nu antagits samma priser, som enligt ofvannämnda
entieprenadkontrakt gälla för delen Järna—Enstaberga, hvarigenom.
de beräknade kostnaderna för hela banan ökats.
Vid .uppgörande af mera detaljerade planer för stationsanordningarna
å åtskilliga platser, särskildt Järna och Norrköping, har det visat sia-,
att de förut upptagna kostnaderna äro otillräckliga, till stor del beroende
på den alltjämt fortgående ökningen af tågens längd och lokomotivens
tyngd. Därjämte har järnvägsstyrelsan tänkt sig, att vid Åby borde
anordnas en. för . den nya banan och för den nuvarande stambanan gemensam
station i stället för endast en mindre sådan i närheten af Åby
ensamt för den nya banan.
Vidare har järnvägsstyrelsen ansett lämpligt, att redan vid banbyggnadens
fullbordande anordningar finnas vidtagna för öfverföring
åt trafik i Nyköping mellan den nya banan och Oxelösund—Flen—Västmanlands
järnväg, hvilket förut icke varit afsedt.
Därtill kommer, att det, såsom framgår af hvad jag redan anfört,
synes lämpligt att redan vid banans byggande anordna stationer å vissa
Bill. till Riksd. Prat. 1910. 4 Sand. 1 Afd. 59 Haft. 12
90
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
Utskottets.
yttrande
platser, där man tänkt sig att sadana skulle först framdeles an
läggas.
Slutligen hafva de nu verkställda noggrannare borrningarna och
geologiska undersökningarna gifvit vid handen, att större kostnader än
man förut tänkt sig äro att förutse för grundförstärkningar under bankar,
tryckbankar för dylika med mera.
För närvarande har jag emellertid icke någon framställning att
göra i denna del af saken.»
Utskottet, som beträffande statsbaneanläggningen Jama—Norrköping
fäst sin uppmärksamhet vid, att för denna anläggning, där arbetena
så nyligen äro påbörjade, till rullande materiel under hvartdera
af åren 1908 och 1909 lyftats ett anslag af 400,000 kronor, har med
anledning häraf och då sålunda betydliga belopp för nämnda ändamål
disponerats, redan innan byggandet af banan påbörjats, sökt förskaffa
sig närmare upplysningar i ämnet; och har utskottet därvid inhämtat,
att de till inköp af rullande materiel afsedda medel vid ifrågavarande
statsbana disponerats och, hvad vidkommer 1910 års anslag, äro afsedda
att disponeras på sätt, som framgår af följande tabell:
Anslag Kr. 1,164,000:
att lyftas
år 1908med» 400,000
» 1909 » » 400,000
» 1910 » ’ » 364,000
Använda för inköp af:
år 1908 4 lokomotiv litt
.E
kr.
264,260
—
—» » 2
»
»
Ke
»
75,860
—
—» » 1
)>
»
L
»
59,480
—
— » 1909 6
personvagnar
»
Ao2
»
395,390
81
1910 3
lokomotiv
»
Ke
»
111,000
—
62
godsvagnar
»
G3
»
258,009
19
odisponerade
»
—
—
Summa
kr.
1,164,000
—
Ehuruväl ifrågavarande inköp af rullande materiel vant i beräkningen
för banans anläggningskostnad angifna, har utskottet dock
ansett sig böra å desamma fästa uppmärksamheten.
Utskottet, som'' ej haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t
i förevarande punkt föreslagit, hemställer,
att Riksdagen må för år 1911 anvisa
a) till fortsättning af statsbanan från Bastuträsk
till Skellefteå och vidare till Kallholmsfjärden ett belopp
af 1,000,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
91
b) till fortsättning af statsbanan från Östersund
till Ströms vattudal (ölriksfors) jämte bispår från
Ulriksfors till Strömsund ett belopp af 1,500,000 kronor,
och
c) till fortsättning af statsbanan från Järna öfver
Vagnhärad och Nyköping förbi Lunda till Norrköping
ett belopp af 1,000,000 kronor.
Angående sättet för anskaffande af berörda belopp kommer utskottet
att framdeles afgifva yttrande.
Stockholm den 9 maj 1910.
På statsutskottets vägnar:
G. PIPPING.
Reservationer.
Vid punkt l:o (angående nya byggnader och anläggningar vid statens
järnvägar):
af herr F. W. Thorsson, som ansett, att det föreslagna uppförandet
af boställshus jämte uthus och källare vid Anneberg icke bort af utskottet
tillstyrkas;
af herrar P. Olsson och J. A. Sjö, som yrkat afslag på Kungl.
Maj:ts framställning angående uppförande af skolhus vid Abisko;
vid punkt 2:o (angående ny bro öfver Stångån vid Linköping):
af herrar A. Wiklund. F. IT’. Thorsson, P. Olsson, J. A. Sjö, A. Ekman,
J. J. Byström, A. C. Lindblad och C. G. Thor, som yrkat, att
utskottets }^rkande och förslag måtte hafva följande lydelse:
»Såsom i statsrådsprotokollet anförts har för innevarande år af
Riksdagen till denna anläggning anvisats 100,000 kronor, och har,
enligt hvad utskottet inhämtat, af underhållsmedel för ändamålet anslagits
ett belopp af 50,000 kronor.
Emellertid har man, till följd däraf, att öfverenskommelse med
Linköpings stad om förvärfvande af viss för anläggningen erforderlig
mark ännu icke kunnat träffas, måst låta med arbetet å densamma hit
-
92
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
intills anstå, hvadan nu finnes disponibelt hela det för innevarande år
anvisade belopp 150,000 kronor.
För arbetets bedrifvande under år 1911 har järnvägsstyrelsen enligt
hvad utskottet tillhandakomna uppgifter gifva vid handen, afsett
att af underhållsmedel anslå 150,000 kronor.
Under sådana omständigheter vill det synas utskottet som skulle
sistnämnda två belopp, tillhopa 300,000 kronor, vara tillräckliga för arbetenas
bedrifvande å bron intill utgången af år 1911. På grund häraf
och då bron i fråga ej beräknats blifva färdig förr än under loppet
af år 1912, har det, med hänsyn till önskvärdheten af största möjliga
besparingar i budgeten, synts utskottet som skulle med anvisande af de
100,000 kronor, som äro afsedda att ytterligare utgå af anslagsmedel,
lämpligen kunna anstå till år 1911.
Utskottet hemställer därför,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.»
vid punkt 5:o (angående uppförande af en byggnad för vissa kontor
inom järnvägsstyrelsen):
af herrar grefve P. O. L. Iilingspor, friherre J. G. Beck-Friis,
F. W. Thorsson, P. Olsson, J. A. Sjö, A. Ekman, J. Ström, A. C. Lindblad
och C. G. Thor, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hafva följande lydelse:
»Vid pröfning af Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag till nybyggnad
för ifrågavarande afdelningar af järnvägsstyrelsen har utskottet
ej kunnat undgå att komma till den bestämda uppfattning, att
eu byggnad, fullt tillräcklig för dessa afdelningars behof skulle kunna
uppföras af väsentligt mindre dimensioner och för afsevärdt mindre
kostnader än hvad nu föreslagits. Det vill synas utskottet, som om
vederbörande, vid uppgörande af detta förslag, åt de respektive byråerna
anslagit utrymme, som betydligt öfverstiger det verkliga behofvet.
Utskottet vill såsom ett exempel i detta afseende anföra, hurusom
för kontrollkontorets tjänstemän, uppgående till 302 personer, beräknats
ett antal af 139 rum med en golfyta af tillhopa 3,276 kvadratmeter.
Detta utrymme har synts utskottet så mycket mera öfverflödigt, som
den möjligheten, enligt utskottets förmenande, icke är utesluten, att
personalen vid ifrågavarande kontor skulle utan men för arbetets behöriga
fortgång kunna i någon mån reduceras. Det torde i hvarje fall
icke kunna förnekas, att den af Kungl. Maj:t föreslagna kostnaden för
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
93
uppförande af byggnaden, _ 800,000 kronor, ej står i rimligt förhållande
till antalet tjänstemän, tillhopa 392, för hvilka densamma är afsedd.
Detta missförhållande blir emellertid ännu mera påtagligt vid beräkning
af markvärdet å det för byggnaden afsedda område. Enligt hvad
domänstyrelsen förklarat, skulle det för själfva expeditionsbyggnaden
afsedda området om 2 hektar 92 ar, jämte det område, som eventuellt
framdeles skulle få användas till byggnadsplatser för stationspersonalen
vid Tomteboda — omfattande en areal af 9 hektar 10 ar — vid försäljning
betinga ett pris, sannolikt uppgående till minst en half million
kronor, och skulle alltså markvärdet å den del, hvarom särskildt nu bifråga,
uppgå till omkring 170,000 kronor och byggnaden sålunda
föranleda en kostnad af tillsammans närmare en million kronor, hvilken
summa emellertid, med hänsyn till sannolikheten af att jämväl den för
byggnadsplatser åt stationspersonalen afsedda delen med tiden kommer
att åt järnvägsstyrelsen för nu ifrågavarande ändamål disponeras, torde
komma att väsentligt ökas.
Under sådana förhållanden har utskottet ej ansett sig kunna biträda
Kungl. Maj:s förslag.
Motionärernas framställning om förläggande af omhandlade kontor
till Linköping och den utsikt till afsevärda besparingar densamma onekligen
innebär, hafva däremot synts utskottet värda allt beaktande.
I sin förenämnda promemoria, däri järnvägsstyrelsen till bemötande
upptagit, hvad af motionärerna till stöd för den gjorda framställningen
anförts, har styrelsen visserligen sökt göra gällande, att en förflyttning
af kontoren på sätt af motionärerna föreslagits, icke läte sig verkställas.
Hvad järnvägsstyrelsen i sådant afseende anfört har emellertid
ej synts utskottet vara af beskaffenhet att ådagalägga vare sig omöjligheten
af dessa kontors förläggande till eu plats, försedd med så täta
och snabba kommunikationer med Stockholm, som Linköping, eller att
afsevärda svårigheter äro förenade med en sådan förläggning af kontoren.
Arbetet å dessa kontor har nämligen ingalunda synts utskottet
vara. af beskaffenhet att kräfva den af järnvägsstyrelsen såsom nödvändig
framhållna närbelägenhet till styrelsens öfriga byråer. Hvad
särskildt vidkommer den af järnvägsstyrelsen anförda svårigheten vid
tariffböckernas sändande mellan de båda städerna, är utskottet af den
bestämda uppfattningen, att denna angelägenhet väl skulle kunna ordnas
utan att man behöfde tillgripa den kostsamma åtgärden att taga afskrift
af böckerna, och synes för öfrigt, därest ett sändande af dessa böcker
skulle nödvändiggöras, de däraf vållade svårigheterna ej vara afsevärdt
större, om transporten skedde mellan Linköping och Stockholm än
94
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
mellan Stockholm och Tomteboda. I detta sammanhang: vill utskottet
därjämte såsom sin åsikt uttala, att ännu en afdelning inom järnvägsstyrelsen,
nämligen milkontoret, med hänsyn till arten och beskaffenheten
af arbetet å detsamma, jämväl lärer kunna utan olägenhet förläggas
å någon genom goda kommunikationer med Stockholm förenad
stad i landsorten. .
Den sålunda ifrågasatta förflyttningen till Linköping har emellertid
i ett afseende, nämligen beträffande den däraf berörda personalen,
synts utskottet medföra viss olägenhet, hvilken dock torde_ uppvägas
däraf att lefnadskostnaderna i Linköping helt säkert ställa sig så pass
mycket billigare än i Stockholm, att tjänstemännens löner, oaktadt den
reducering däri, som blifver eu följd af minskad hyresersättning, å
förstnämnda ort kunna bättre förslå till täckande af dessa kostnader,
och synes den uttalade farhågan för desammas förhöjning utskotter,
vara betydligt »öfverdrifven. Hvad särskild! hyrorna beträffar gifva till
utskottet öfverlämnade protokoll från stadsfullmäktiges i Linköping
sammanträden, därvid behandlats frågan om åstadkommande i staden
af billiga hyreslägenheter, vid handen, att förhållandena i detta afseende
komma0 att ställa sig synnerligen gynnsamma (se bil. III och IV).
Tillika har utskottet velat framhålla, att beträffande tjänstemännen
af lägre grad vid statens järnvägar dylika tvångsförflyttningar, af beskaffenhet
att vålla vida större olägenheter, ej sällan förekommit och
alltjämt lära förekomma.
Hvad beträffar lämpligheten för afsedt ändamål af de lokaler, som
skulle beredas i de till staten hembjudna fastigheterna nr 124 och
113 BI, har utskottet, då järnvägsstyrelsen visserligen förklarat dem
olämpliga, men ej framlagt någon detaljerad kritik af desamma, ej vant
i tillfälle bilda sig en absolut bestämd uppfattning i detta afseende.
Under sådana omständigheter och då utskottet, såsom nämnts, är
af den uppfattningen, att Kungl. Maj:ts förslag, sådant det föreligger,
ej är af beskaffenhet att böra af Riksdagen bifallas, men däremot finner
de fördelar, ett bifall till motionärernas förslag skulle innebära, synnerligen
beaktansvärda, har utskottet ansett denna frågas lyckliga lösning
bäst främjas, om Riksdagen ställer till Kungl. Maj:ts förfogande erforderligt
belopp, tillhopa 500,000 kronor, för inköp af fastigheterna
124 och 113 BI, att af Kungl. Maj:t för sådant ändamål disponeras,
därest Kungl. Maj:t, efter verkställd undersökning, funne de å fastigheterna
förefintliga byggnader jämte, eventuellt, annan för ändamålet
väl belägen byggnad i Linköping, kunna inredas till lämpliga
lokaler för ifrågavarande kontor af järnvägsstyrelsen. Härtill borde
Statsutslcottets Utlåtande Nr 74.
95
dock, med hänsyn till de påtagliga fördelar för Linköpings stad, som
skulle innebäras i ett beslut om kontorens förläggande dit, och då utskottet
har sig bekant, att staden lärer vara villig att i sådant afseende
ikläda sig vissa kostnader, fogas det villkor, att staden skulle åtaga sig
ej mindre att kostnadsfritt verkställa erforderlig ominredning af de till
inköp föreslagna två byggnaderna än äfven att, därest dessa byggnader
ej erbjöde tillräckligt utrymme för afsedt ändamål, till kronan, likaledes
kostnadsfritt, öfverlämna till fyllande af det nu förefintliga utrymmesbehofvet
erforderlig lämpligt inredd byggnad i Linköping.
Af förenämnda anslag å 500,000 kronor, som utskottet anser böra
för ifrågavarande ändamål beviljas, anser utskottet sig af formella skäl
icke kunna föreslå, att för år 1911 anvisas högre belopp än 300,000
kronor, men torde hinder icke möta att i köpekontrakt intaga erforderliga
bestämmelser i fråga om sättet för köpeskillingens likviderande.
Med stöd af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
och den i ämnet väckta motionen, må bevilja
ett anslag af 500,000 kronor och däraf på extra
stat för år 1911 anvisa 300,000 kronor med rätt för
Kungl. Maj:t att åt tillgängliga medel redan under
innevarande år utanordna sistnämnda belopp, att af
Kungl. Maj:t, därest Kungl. Maj:t efter verkställd undersökning
finner de till staten hembjudna fastigheterna nr
113 BI och 124 i Linköping kunna inredas till
lämpliga lokaler för vissa kontor af järnvägsstyrelsen,
användas till inköp af dessa fastigheter, dock under
villkor att Linköpings stad tillförbinder sig ej mindre
att kostnadsfritt verkställa erforderlig ominredning af
ifrågavarande till inköp hembjudna byggnader än äfven
att, därest dessa byggnader ej befinnas erbjuda för
nu förefintligt behof tillräckligt utrymme, likaledes
kostnadsfritt till Kungl. Maj:t öfverlämna till fyllande
af detta behof erforderlig, lämpligt inredd och välbelägen
byggnad i samma stad.»
vid punkt 9:o (angående ny rullande materiel för statens järnvägar):
af herrar A. Wiklund, F. W. Thorsson, P. Olsson. Å. Ekman, J. Ström,
J. J. Byström, A. C. Lindblad och C. G. Thor, hvilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:
»Beträffande det gjorda äskandet af medel för inköp af rullande
materiel för statens järnvägar vill utskottet till en början såsom sin
96
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
uppfattning uttala, att statens järnvägars lokomotivpark skulle kunna
utnyttjas på ett afsevärdt mera ekonomiskt sätt än hvad nu är fallet.
Det är nämligen, enligt utskottets mening, af vikt, att lokomotiven så
mycket som möjligt hållas i bruk, hvarigenom å desamma nedlagdt
kapital kan hinna att förräntas och amorteras, innan de på grund af
teknikens framsteg icke längre med ekonomisk fördel kunna användas.
En i detta afseende intensivare drift skulle, anser utskottet, vara ägnad
att gifva ett väsentligt bättre utbyte af denna dyrbara materiel, och
är en förändring i denna riktning önskvärd. Hvad särskilt vidkommer
det nu begärda anslaget 3,325,000 kronor, bär utskottet, ehuruväl ej förbiseende,
att järnvägsstyrelsen förmält sig hafva vid sin framställning i
ämnet tagit hänsyn till nu rådande tryckta tider, likväl ej kunnat undgå
att komma till den uppfattningen, att denna summa torde kunna i väsentlig
mån nedbringas. Utskottet har nämligen ansett sig ej sakna skäl till
antagandet, att anskaffandet under år 1911, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit,
af 15 nya lokomotiv ej är af behofvet oundgängligen påkalladt. Vid
statens järnvägar förefintlig rullande materiel har, såsom också af järnvägsstyrelsen
anförts, kunnat tillgodose det nu rådande transportbehofvet,
och någon afsevärdare ökning af trafiken å statens järnvägar lärer
i hvarje fall icke kunna för närvarande påvisas, hvarför de af järnvägsstyrelsen
i detta afseende framställda kraf hufvudsakligen torde afse
tillgodoseendet af framtida behof.
Under sådana omständigheter och med hänsyn till önskvärdheten
att under nuvarande penningeknappa tider så stora besparingar som
möjligt göras, bär det synts utskottet kunna tillsvidare anstå med anskaffandet
af åtminstone en del af de föreslagna lokomotiven.
Med stöd af hvad sålunda anförts, anser sig utskottet ej kunna
tillstyrka beviljande af hela det under denna punkt begärda anslag,
utan har det synts utskottet lämpligt föreslå detsamma^ nedsättning
med 800,000 kronor å det för inköp af nya lokomotiv afsedda belopp.
Hvad angår herr Perssons--(lika med alternativ I)--förevarande
motion.
Utskottet hemställer
a) att Riksdagen må för år 1911 till anskaffande
af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade
järnvägar bevilja ett anslag å 2,525,000 kronor.
b) att herr Perssons förevarande motion icke må
till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
97
Angående sättet för anskaffande af detta belopp kommer utskottet
att framdeles afgifva yttrande.»
Herrar friherre J. T. Gripenstedt, E. A. G. A. Wijkander, K. Starbaek
och K. V. Rydén hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit
i förestående ärendes behandling inom utskottet.
Likaledes skulle här antecknas, att herrar H. Andersson och C.
Persson icke öfvervarit behandlingen af punkterna 9—11 i utlåtandet.''
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Afd.
59 Häft.
13
98
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
Bilagor till statsutskottets utlåtande nr 74
Bil. i.
V. P. M.
angående ifrågasatt förläggning af Järnvägsstyrelsens kontrollkontor, statistiska
kontor samt biljett- och blankettkontor till stad i landsorten.
Samband kontoren sinsemellan. Milkontoret öfverlämnar månatligen
till kontrollkontoret banors uppgift å främmande tillgodohafvande eller
skuld för ömsesidigt begagnande af vagnar, till statistiska kontoret
tågbefälhafvarevagnrapporter, sedan de behandlats å milkontoret samt till
maskinbyråns statistiska afdelning de s. k. lokomotivtjänstuppgifterna
äfvensom uppgifter hur trafiken å bandelen Luleå—Riksgränsen fördelar
sig å malm- och annan godstrafik.
Kontrollkontoret öfverlämnar till statistiska kontoret kvartalsvis
samtliga stationers redovisningshandlingar, hvilka sedermera efter behandling
å statistiska kontoret återlämnas till kontrollkontoret. Hvad
beträffar redovisningshandlingarna rörande persontrafiken behöfver kontrollkontoret
för konstaterande af nummerföljden å de i redovisningarna
upptagna biljetter under viss tid af månaden dagligen från statistiska
kontoret låna föregående kvartalsredovisningarna från vissa stationer.
Äfven behöfver byrådirektören och föreståndaren för kontrollkontoret
för verkställande af utredningar ofta låna handlingar från statistiska
kontoret. Kontrollkontoret öfverlämnar till kammarkontoret månatliga
uppgifter å främmande banors tillgodohafvande eller skuld i samtrafik m. m.
Kassakontoret öfverlämnar dagligen till kontrollkontoret uppgift å
från stationerna levererad trafikuppbörd (remisslistor) samt för annotering
om fullgjord likvid, räkningar å trupptransporter m. m. och afräkniftgar
med främmande transportförvaltningar.
Biljett- och blankettkontoret öfverlämnar månatligen till kontrollkontoret,
uppgift å nyutlämnade biljetter, å försålda tryckalster samt
reversal på återlämnade biljetter.
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
99
Detta öfverlämnande från det ena kontoret till det andra af vissa
handlingar kan visserligen utan större svårighet äga rum äfven om
kontoren äro förlagda till olika orter, dock gifvetvis med förlust af tid.
Samarbetet med vissa byråer. De lån af biljetter och godslistor, som
taxebyråerna för handläggning af vissa restitutionsärenden behöfva göra
hos kontrollkontoret, skulle likaledes, utan att däraf behöfver föranledas
något väsentligare dröjsmål med handläggningen af dylika ärenden,
kunna äga rum, om kontrollkontoret vore förlagdt till annan plats än
Stockholm.
Med hänsyn till nämnda kontors förhållande i öfrigt till vissa af
styrelsens byråer skulle däremot, såsom nedan närmare angifves, en
förflyttning till ort på längre afstånd från Stockholm medföra synnerligen
stora olägenheter.
Tidtabells byråns vagnafdelning behöfver vissa dagar i månaden
begagna sig af rapporter, som samtidigt äro under behandling å milkontoret
och hvilkas bearbetning med hänsyn till att viss dag är och
måste vara fastställd för de månatliga afräkningarnas uppgörande icke
kan uppskjutas. Äfven har afdelningen eller byrådirektören att afgöra
frågor i afseende å tolkningen af vagnssamtrafiksöfverenskommelsen
med utlandet som milkontoret har anledning framställa och som i regel
kräfva skyndsamt afgörande.
För att kunna besvara de förfrågningar angående frakter, som
skriftligen, muntligen eller pr telefon dagligen göras hos inrikes och
utrikes godstaxebyråerna äfvensom för handläggning af framställningar
om fraktnedsättningar måste dessa byråer hafva lätt tillgång till de tariffböcker
för samtliga stationer i riket, som finnas å kontrollkontoret. Att
låta för godstaxebyråernas räkning verkställa afskrifter af dessa böcker
(1,655 st. fullständiga, 61 mindre fullständiga — norska stationer —),
skulle föranleda en kostnad af cirka 120,000 kronor. Då ny taxa om
några år kommer till stånd, blir nyssnämnda arbete värdelöst.
Den täta kommunikation — personligen eller pr telefon — som
äger rum mellan byrådirektörerna för de tre taxebyråerna eller deras
närmaste män samt byrådirektören och föreståndaren för kontrollkontoret
eller föreståndarne för dess tre afdelningar skulle väsentligen försenas
och föranleda dröjsmål vid behandling af ett flertal ärenden. Äfven
blefve det erforderligt, att kontorsföreståndarne tidt och ofta måste resa
till Stockholm för muntlig öfverläggning med vederbörande byrådirek
törel’. Härigenom skulle järnvägen tillskyndas afsevärda utgifter för
reseersättningar, telefoneringar och dylikt.
100
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
Likaså skulle, därest den till inrikes godstaxebyrån hörande tariffafdelningen
förlädes till annan ort, dess ledare behöfva då och då uppresa
till Stockholm för att inhämta byrådirektörens anvisningar i fråga om
de ändringar af bestående samtrafiksvägar, som föranledas af nya järnvägars
tillkomst, vissa järnvägars sammanslagning med andra m. fl.
förhållanden på detta viktiga område.
Hvad statistiska kontoret särskildt beträffar är att framhålla, att
kontorets göromål under 3 å 4 månader före statsbaneberättelsens utgifvande
kräfva ett sextiotal extra betings- och timarbetare. Sådana
arbetare med vana vid räkning och siffersammanställningar kunna med
lätthet anskaffas i Stockholm bland de talrika tjänstemännen och bland
lärjungarne vid de olika högskolorna, men torde det blifva förenadt
med stora svårigheter att uppbringa ett tillräckligt antal sådana säsongarbetare
i landsorten.
Vidare anlitas kontoret tidt och tätt af styrelsen för extra ordinära,
ofta brådskande utredningar till belysande af än ett än ett annat förvaltningsärende,
och dylika utredningars planläggning och utförande
erfordra i regel kontorsföreståndarens närvaro i Stockholm i och för
samråd med vederbörande i styrelsen. Under den tid af året, då styrelsens
årsberättelser i text sammanfattas, är kontorsföreståndarens
personliga närvaro i Stockholm äfvenledes af behofvet påkallad, emedan
sagda text till stora delar icke kan utarbetas af honom allena utan
måste redigeras under intimt samarbete mellan honom och flere styrelsens
byråer (kameral-, ban-, maskin-, m. fl.).
Hvad slutligen biljett- och blankettkontoret ankommer skulle äfven
där den täta kommunikationen mellan byrådirektören för persontaxebyrån
och föreståndaren för nämnda kontor, som erfarenheten visat
vara erforderlig, i hög grad försvåras, om detta kontor förlädes till
längre bort från Stockholm belägen ort.
En förflyttning af nämnda kontor från Stockholm måste emellertid
på grund af den ständiga kommunikation, som måste äga rum mellan
kontorets föreståndare samt de boktryckare eller bokbindare, som leverera
blanketter eller utföra bokbinderiarbete för järnvägsstyrelsens
räkning, betecknas som nära nog omöjlig, så framt ej järnvägsstyrelsen
skulle genom inrättande af ett större tryckeri och bokbinderi själ? öfvertaga
detta arbete. Oafsedt den betydande kostnad, som en dylik anordning
skulle medföra, kan det starkt ifrågasättas, om det vore lämpligt
att en statsförvaltning drifver industriell verksamhet af den art, som
den ifrågavarande och äfven torde det vara rätt ovisst, om järnvägens
utgifter för tryck- och bindning skulle genom en sådan anordning blifva
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
101
mindre än som vid dessa arbetens utförande på grund af anbud uppkomma.
Vissa personalförhållanden. Här nedan lämnas after föreliggande
siffror uppgift å antalet vid ifrågavarande kontor nu anställda personer
och deras familjemedlemmar samt tjänare, hvilka vid eventuell förflyttning
till landsorten komma att medfölja, äfvensom för dessa personer
behöfligt antal rum.
Kontor.
Tjän-
ste-
män.
Deras
hus-
trur.
B a
r n
Öfriga
familj o- med- lemmar.
Tjä-
nare.
Summa
perso-
ner.
i skol- åldern.
andra.
Kontrollkontoret........•................
302
90
68
62
108
178
808
Statistiska kontoret .................
49
9
9
6
7
19
99
Biljett- och blankettkontoret ......
41
10
7
4
5
13
80
392
109
84
72
120
210
987
för hvilkas räkning erfordras lägenheter.............................. 379
och tillsammans rum ................................................................. 1,045
och kök............................................................................................ 254
Det är sålunda en ganska afsevärd personalförflyttning, som här
skulle ifrågakomma, uppgående med familjemedlemmar och tjänare till
närmare 1,000 personer. Beträffande den nu särskildt ifrågasatta förflyttningen
till Linköping skulle säkerligen hyrorna därstädes för personalen
blifva förhållandevis ganska höga i följd af den ringa tillgången
å lägenheter, helst som äfven militärflyttning till denna stad
under närmaste åren är att förvänta, nyssnämnda personantal, 1,000,
motsvarande en ökning i Linköpings nuvarande folkmängd med c:a 6 %.
Härjämte må anmärkas, att enligt bestämmelse i nuvarande hyreskontrakt
för de större lägenheterna statens järnvägar äro skyldiga vid
afflyttning verkställa vissa förändringsarbeten före kontraktens slut. I
följd häraf blefve det nödvändigt att förflyttningen ägde rum kanske ett
hälft år före den vanliga hyresterminens utgång (den 1 oktober). I så fall
måste emellertid jämväl personalen företaga sin flyttning vid nämnda tidpunkt
(den 1 april). Då hyreskontrakter i Stockholm i regel utgå den 1
oktober skulle det blifva erforderligt att få dem ändrade till att utgå
den 1 april, hvilket väl endast undantagsvis torde låta sig göra. Där
102
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
detta, såsom i flertalet fall torde blifva händelsen, icke blefve möjligt,
synes det blifva, erforderligt, att statsverket vidkändes de för personalen
i följd häraf uppkommande kostnaderna. Dessa kostnader skulle,
efter å-pris af 300 kronor per ruin, kunna beräknas till 150,000 kronor
för ifrågavarande halfår.
Vidkommande särskilt barnen i skolåldern kan ifrågasättas, huruvida
läroverken i en landsortsstad äro i stånd att mottaga en så afsevärd
tillökning i lärjungeantalet, som förflyttningen skulle medföra,
allra minst under pågående termin.
Beträffande slutligen minskningen i arfvodesstaten vid kontorens
förläggning till ort, där ersättningen för bostad och bränsle utgår med
30 % af arfvodet har efter nuvarande förhållanden denna minskning beräknats
för
kontrollkontoret till.......................................
..........................•kr.
34,490: —
statistiska kontoret till...................................
.............................. »
5,540: -■
biljett- och blankettkontoret till .............
.............................. >)
4,080: —
Summa kr.
44,110: —
Härvid är dock''att märka, att den ifrågasatta minskningen af ersättningen
för bostad och bränsle endast kan ske under förutsättning,
att det af Riksdagen godkända nu gällande aflöningsreglemente, som
bestämmer 40 % af arfvodet för all styrelsens personal, oafsedt tjänstgöringsorten,
ändras.
Det lärer väl emellertid inträffa, att hyrorna i Linköping icke
länge förblifva vid nuvarande prisläge utan komma att stiga så att en
höjning af hyresersättning måste göras. En sådan höjning i hyresersättningen.
skulle tillkomma icke allenast nu ifrågavarande utan äfven
förut i Linköping stationerad järnvägspersonal. Den beräknade besparingen
för statsverket i utgifter för hyresersättning kommer därför icke
att blifva afsevärd.
Inköpspriset för husen i Linköping och Häraf vunnet utrymme för
kontorslokaler. Af en sammanställning af utrymmena i den till inköp
föreslagna byggnaden i Linköping med tillhörande mindre gårdsbyggnad
framgår, att utrymmet i densamma icke ens är tillräckligt för kontrollkontoret,
ännu mindre således kan inrymma jämväl statistiska samt
biljett- och blankettkontoren.
Det för kontrollkontoret afsedda utrymmet i den vid Tomteboda
föreslagna kontorsbyggnaden är följande:
Statsutskottets Utlåtande Nr 7å.
103
139 rum med tillsammans en golfyta af................................... 3,276 kvm.
12 rum för vaktmästare och portvakt......................................... 300 »
(4 lägenheter å 2 rum och kök) utrymmen för upplags
arkiv.
............................................................................................. 750 »
frukostrum med kök och bostad för personal c:a.................. 300 »
Summa 4,626 kvm.
hvartill komma: toiletter och tvättstuga.................................... 254 kvm.
trappor, korridorer och förstugor.................................................. 2,260 »
ångpannerum för värmeledning med utrymmen för kolförråd
.......................................................................................... 106 »
Summa 7,246 kvm.
Den till inköp i Linköping föreslagna byggnaden lämnar följande
utrymmen:
99 rum och kök med tillsammans en golfyta af.................... 2,862 kvm.
källare och andra för upplag delvis användbara utrymmen 711 »
Summa 3,573 kvm,
hvartill komma: toiletter..................................,............................. 48 kvm.
trappor, korridorer och förstugor................................................. 1,412 »
Summa 5,033 kvm.
Det erforderliga utrymmet ensamt för kontrollkontoret torde sålunda
genom inköpet endast blifva fylldt till omkring 4/ö, om man
blir i tillfälle att på lämpligt sätt utnyttja hela golfarealen. Detta
låter sig dock svårligen göra, då ett afdelande af de större rummen
i mindre, på grund af fönsterindelningen skulle göra vissa rum för
små, liksom redan nu en del af rummen — t. ex. jungfrukamrarna —
äro för små för kontorsäudamål. Vid en jämförelse mellan rumsantalen,
visar sig proportionen vara — 2 till 3 — mellan tillgängligt
utrymme och behof och är därvid att märka, att samtliga lokaler i det
föreslagna Tomtebodahnset äro lämpade för respektive ändamål.
Vid jämförelsen ofvan har ej för Linköpingshusen tagits i beräkning
behofvet af frukostlokal med kök och lägenhet för hithörande
personal, som ingår i förslaget till Tomtebodahuset.
Linköpingshusen äro emellertid ej blott otillräckliga för det nuvarande
behofvet, de medgifva ej heller inom samma tomt sådan till
-
104
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
byggnad, som skulle erfordras för att fylla bristen på lokaler, än
mindre för att möta framtida behof af dessas ökning.
Rörande kostnadsfrågan är att erinra, att till inköpskostnaden
böra läggas kostnaderna för den ändring af busbyggnadernas inredning,
som erfordras för deras lämpliga utnyttjande.
Sålunda måste värmeledning anordnas, för hvilken med däraf föranledda
genombrytning af golf och väggar kostnaderna torde kunna
beräknas till 20,000 kronor.
En stor del dörrar måste flyttas, enär de nu i allmänhet äro anordnade
för nära fönstren, så att vid en del af dessa skrifbord ej
kunna uppställas.
Dessa ändringar jämte reparationer, efterarbeten för installation
af värmeledningar, borttagande af kakelugnar och ändring af inredningen
i öfrigt i en stor del lokaler, hvilka säkerligen komma att påfordra
en fullständig ommålning af innerväggar, tak och dörrar in. m.
komma att medföra en kostnad af omkring 45,000 kronor.
Då den ifrågavarande byggnaden icke är tillräcklig ens för kontrollkontoret,
måste sålunda dels ytterligare utrymme för detta, dels
utrymme för statistiska samt biljett- och blankettkontoren anskaffas.
Dessa erforderliga utrymmen skulle efter ofvan angifven försättning
för golfarealens utnyttjande utgöra
a) för kontrollkontoret ytterligare c:a.......................................... 2,200 kvm.
b) för biljett- och blankettkontoret samt statistiska kon
toret
och en afdelning af godstaxebyrån:
45 rum med en areal af omkring ........................ 1,094 kvm.
tryckerilokaler............................................................... 212 »
upplagsrum och arkiv ........................................... 575 » 1,881 »
Summa 4,081 kvm.
Häraf framgår sålunda att för fyllandet af de bebof, hvilka den
vid Tomteboda föreslagna byggnaden är afsedd att tillgodose, skulle
utöfver den i Linköping till inköp föreslagna byggnaden erfordras
ytterligare en byggnad med ett golfytrymme af b 5 af den föreslagnas.
Till hvad pris lämplig sådan byggnad kan anskaffas i Linköping, därom
föreligger icke i motionen någon utredning.
Till belysande af huru priset för Linköpingsliuset ställer sig jämfördt
med Tomtebodabyggnaden må anföras följande siffror:
Linköpingsliuset: kostnad 345,000 + 65,000 kr.
fördeladt per kvm. golfyta.....
» » kbm. husvolym
kr. 81:46
» 22: 83
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
105
Tomtebodahuset: kostnad 800,000 kr.
fördel ad t per kvm. golfyta....................................................... kr. 72: 16
i’ » kbm. hus volym ................................................... >. 21: 33
I det senare husets kostnad ingår dock icke något värde å tomten.
Därest det emellertid befinnes skäligt, att något värde åsättes det
område, som upplåtes till expeditionsbyggnad vid Tomteboda, kan detta
värde svårligen beräknas till af motionärerna uppgifna 200,000 kronor.
Det af järnvägsstyrelsen föreslagna området — ej fullt 3 hektar —
betingar nämligen, efter af öfverjägmästaren omnämndt å-pris — 2 kronor
per kvm. — ett värde af endast 60,000 kronor.
Sedan ofvanstående utredning afslutats, har under hand meddelats
att, därest den till inköp ifrågasatta fastigheten — boningshus å tomten
n:r 124 St. Lars kvarter i Linköping — ej skulle vara tillfyllest för
inrymmande af de ofvan nämnda kontoren, ytterligare tvänne fastigheter
finnas att tillgå å tomten nr 113 B i samma kvarter, och att motionärerna
träffat förberedande aftal om inköp af desamma. Med anledning
häraf hafva efter tillgängliga ritningar öfverslagsberäkningar gjorts,
i hvad mån dessa byggnader skulle kunna lämna de i öfrigt erforderliga
utrymmena; och har härvid framgått följande.
Byggnaderna utgöras af dels en byggnad af sten i 4 våningar
innehållande:
60 rum och kök med tillsammans en golfyta af..................... 1,423 kvm.
källare och andra för upplag delvis användbara utrymmen 285 »
Summa 1,708 kvm.
hvartill komma: trappor, korridorer och förstugor................. 643 »
Summa 2,351 kvm.
dels en byggnad af trä i 3 våningar innehållande:
47 rum och kök med tillsammans en golfyta af..................... 979 kvm.
källare och andra för upplag delvis användbara utrymmen 232 ))
Summa 1,211 kvm.
hvartill komma: trappor, korridorer och förstugor.................. 391 »
Summa 1,602 kvm.
Bill. till Riksä. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Afä, 59 Höft. 14
106
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
Förslagsvis uppgjorda planer för utnyttjande af byggnaderna å
tomten nr 124 och af stenhuset å tomten nr 113 B hafva gifvit vid handen,
att i dessa byggnader kunna inrymmas kontrollkontoret och den
till inrikes godstaxebyrån hörande tariffafdelningen (tariffkontoret).
För statistiska samt biljett- och blankettkontoret återstår således
att anskaffa lokaler.
Härför kan visserligen påräknas den äfven å tomten nr 113 B befintliga
byggnaden af trä i 3 våningar, i hvilken de behöfliga kontorslokalerna
skulle kunna inrymmas, men dels kan det icke försvaras att i eu
dylik byggnad af trä anordna tjänsterum för en talrik personal och
upplagsplatser för biljetter och formulärblanketter till rnyckat stora värden
samt handlingar, svårersätttliga, till och med delvis oersättliga, om de
förkomma t. ex. genom eldsvåda; dels kunna ej byggnadens källare
apteras till tryckerilokaler för biljett- och blankettkontoret, hvilket är
en stor brist.
Att anordna biljettryckeri i annan byggnad än den, hvari sistnämnda
kontors öfriga lokaler inrymmas vore för arbetet inom detsamma i högsta
grad otillfredsställande, hvarförutom kontrollen öfver biljett-trycket
försvårades.
Förslagsplanerna äro uppgjorda under förutsättning att ett flertal
tjänstemän 2, 3 eller 4 kunna placeras i samma rum beroende af tillgång
på lämplig dagsbelysning för arbetsborden; undantag har endast
gjorts för ett mindre tal tjänstemän, hvilka på grund af deras arbetens
art måste disponera hvardera ett rum. I några fall hafva till och med
5 å 6 personer beräknats placerade i samma rum, såsom t. ex. för
sorteringsarbeten och dylikt.
Sammanförandet af flere tjänstemän i samma rum är öfver hufvud
taget till olägenhet för arbetets jämna och ostörda gång; särskildt till
följd af ständigt återkommande kollationeringar och dylikt.
Med hänsyn till utrymmena inom Linköpingshusen måste framhållas,
att det skulle verka synnerligen hindrande för arbetet, om samma afdelning
inom ett kontor förlädes i flera våningar, liksom det gifvetvis är
förenadt med stora olägenheter och kostnader att såsom nu är förhållandet
såväl kontrollkontoret som statistiska kontoret äro fördelade
i flera byggnader; olägenheter hvilka skulle undgås, om förslaget till
uppförandet af en gemensam större byggnad vunne bifall.
De för kotrollkontoret beräknade lokalerna äro afsedda att inrymma
ej blott den nu anställda personalen, 302 personer, utan ytterligare
bortåt 40 skrifbiträden, hvilka äro behöfliga, därest kontorets
arbeten skola kunna utföras utan tillgripande af öfvertidsarbete i den
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
107
störa omfattning’, som för närvarande i brist på tillräckligt lokalutrymme
måste ske.
De för byggnaderna å tomten nr 113 B uppgifna pris — respektive
155,000 och 95,000 kronor — blifva här liksom för byggnader å
tomten nr 124 ej de pris, hvartill de, ordnade för kontorets ändamål,
komma att uppgå. Beräkningar enligt de lämnade ritningarna gifva
nämligen vid handen att, äfven om byggnaderna kunna förutsättas vara
i sådant skick, att egentliga reparationer för deras bestånd ej komma
att erfordras, värmeledningsanordningar och vidlyftiga förändringsarbeten
inomhus komma att höja kostnaderna för dessa byggnader till respektive
195,000 och 130,000 kronor. Kostnaderna för samtliga byggnader
å tomterna 124 och 113 B skulle sålunda uppgå till 735,000 kronor,
hvartill komma kostnaderna för anskaffandet af lämpliga tryckerilokaler
för biljett- och blankettkontoret.
Då således kostnaden för de nu erbjudna byggnaderna, oaktadt
desamma icke kunna blifva fullt tillfredsställande för här afsedda ändamål
och oaktadt lokaler för bil] ett-tryckeri icke kan beredas uti desamma,
obetydligt understiger kostnaderna för den föreslagna byggnaden i
Tomteboda, och då besparingen på ersättning till personalen för bostad
och bränsle endast uppgår till c:a 44,000 kronor, hvilken besparing,
såsom förut framhållits, utan tvifvel inom kort torde komma att i väsentlig
mån reduceras, och då i öfrig! den utgift af omkring 120,000 kronor,
som uppkommer genom nödvändigheten att för inrikes godstaxebyråns
räkning anskaffa ofvannämnda tariffböcker för samtrafiksfrakter
måste tagas med i räkningen, ligger det i öppen dag, att ej någon
verklig besparing kan genom det ifrågasatta byggnadsköpet väntas
uppstå. Härförutom är att taga hänsyn jämväl till de direkta kostnader,
som uppkomma genom förflyttningen — ej blott förut omnämnda hyresbelopp,
150,000 kronor, utan äfven kostnaderna för inpackning och
transport af personalens bohag.
På grund häraf och i betraktande af, å ena sidan, de mycket stora
olägenheter, som för all framtid blifva förknippade med ett förläggande
af ifrågavarande kontor på en så långt från Stockholm belägen ort som
Linköping och därtill i lokaler, spridda i olika byggnader, hvilka ej ens
med stora omkostnader kunna göras fullt lämpliga för ändamålet, och,
å andra sidan, de stora fördelar, hvilka kunna vinnas ej mindre genom
ett sammanförande af meranämnda kontor inom en byggnad, särskild
afpassad efter de fordringar, som arbetet inom dessa kontor kräfver,
än äfven deras bibehållande i närheten af styrelsen, kan en sådan förflyttning
icke anses vara förenlig med statsverkets sanna intresse.
108
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
Till jämförelse med ofvan angifna kostnader för byggnaderna å
tomten nr 124 och Tomtebodahuset må nämnas, att kostnaden för
Stenhuset å tomten nr 113 B utgör
fördelad per kvm. golfyta..........................................
........................ kr. 82: 94
» )) kbm. husvolym ....................................
........................ » 16: 19
Trähuset å samma tomt utgör
fördelad per kvm. golfyta...........................................
....................... kr. 81: 14
» )) kbm. husvolym .....................................
....................... » 22: 30
Bil. II.
V. P. M.
i anledning af herrar Fr. Berglunds och Olof Hellströms motion i Riksdagens
Andra hammare om inköp af fastighet i Linköping att användas för
järnvägsstyrelsens kontrollkontor, statistiska kontor, biljettoch
blankettkontor samt tariffkontor.
Utsikten att genom ett bifall till ifrågavarande motion blifva nödsakade
att afflytta från hufvudstaden och för framtiden få sitt arbete
förlagdt till Linköping har uppkallat tjänstemännen vid kungl. järnvägsstyrelsens
här ofvan uppräknade kontor att för vederbörande vördsamt
framhålla, huru en sådan förflyttning enligt vår mening skulle
inverka på de personer, som närmast beröras af saken. Gifvetvis äro
vi såsom statstjänare både skyldiga och villiga att, om så erfordras,
sätta våra enskilda intressen till baka för det allmännas, men då i förevarande
fall såväl den kungl. propositionen som hvad från järnvägsstyrelsens
sida anförts tydligt påvisar, att föreliggande fråga på annat och bättre
sätt kan lösas, torde en sådan fordran på oss från det allmännas sida
icke föreligga. Kungl. järnvägsstyrelsen har på ett öfvertygande sätt
visat, att den af motionärerna åberopade besparingen, som genom förflyttningen
skulle vinnas, icke skulle uppstå i den omfattning som uppgifvits.
Då kungl. järnvägsstyrelsen i sin utredning vidare ådagalagt
de stora olägenheter i arbetet, som kontorens förläggande till annan
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
109
plats än Stockholm skulle medföra, bedja vi, som hafva att utföra
detta arbete, endast att till alla delar få instämma uti hvad kungl.
järnvägsstyrelsen i detta afseende yttrat.
Då sålunda från olika synpunkter påvisats, att statens intressen
icke kräfva den påyrkade förflyttningen, hvilken tvärtom skulle medföra
stora olägenheter, torde det icke anses förmätet af oss, att vi
såsom ett ytterligare skäl mot bifall till motionen tillåtas framhålla,
huru jämväl våra enskilda intressen i hög grad skulle blifva lidande på
den ifrågasatta åtgärden.
I de konstitutorial och förordnanden, som för oss utfärdats vid tillträdet
af våra platser, äro vi visserligen icke tillförsäkrade att få bibehålla
vår tjänstgöring i Stockholm. Vi hafva emellertid samtliga sökt
befattning eller förordnats under sådana förhållanden, att hvarken vi
eller våra förmän haft ringaste anledning antaga, att vår tjänstgöring
framdeles skulle förläggas annorstädes än till Stockholm eller dess
omedelbara närhet. Också hafva många tillfällen som erbjudits att i
landsorten vinna befordran lämnats obegagnade och det skulle därför
kännas dubbelt hårdt, om vi nu tvingades till en förflyttning under
vida ogynnsammare villkor än vi förut genom en frivillig transport
kunnat ernå.
Det är själfklart att en person, som gjort sig beredd att under
hela sitt lif stanna på en plats, under årens lopp därstädes inrättat sig
så, att en plötslig förflyttning kommer att ekonomiskt inverka synnerligen
ofördelaktigt, i vissa fall rent af ruinerande. I fråga om bostadsförhållanden
hafva ett stort antal bland oss, i ändamål att nedbringa
den hyran motsvarande kostnaden så mycket som möjligt och jämväl
att erhålla en hygienisk och för familjens trefnad i möjligaste grad
lämplig bostad, förskaffat sig egna hem genom inköp af bostadslägenheter
i staden eller mindre egnahemsfastigheter på landet. Egna hemsrörelsen
har under sista tiden än vidare utvecklat sig och förslag äro
under planering som skulle förverkliga för många ett helt lifs sträfvan
att skaffa sig och de sina ett eget hem. Andra åter hafva genom
hyresaftal i staden eller på landet bundit sig vid förhållanden, hvilka
icke utan förlust kunna rubbas., Bland oss finnas icke mindre än c:a
150 kvinnliga tjänstemän och bland dessa många som äga hem hos
sina föräldrar, hvilka senare äro ett ekonomiskt stöd för de lägre aflönade,
men å andra sidan i många fall också genom dotterns transport
till annan tjänstgöringsort skulle beröfvas ett ekonomiskt stöd, som de
icke kunna undvara. Beträffande de tjänstemän, som hafva familj, är
det tydligt, att för barnen i skolåldern eu förflyttning till Linköping
opaginerad Kontrollera mot PDF
no
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
från Stockholm skulle inverka ytterst menligt. I detta afseende behöfva
vi endast erinra om den mångfald af högre och lägre undervisningsanstalter,
afsedda att utbilda anlag af olika slag, som härstädes,
understundom afgiftsfritt eller mot jämförelsevis billiga afgifter, stå till
buds. Särskildt beaktansvärda äro de rikliga tillfällen, som finnas för
familjemedlemmarne att erhålla platser hos enskilda eller befattningar
i statens verk. I många fall bidrager tjänstemans hustru genom sitt
arbete i afse värd grad till familjens underhåll. Flera hafva fördelaktiga
platser såsom folkskollärarinnor, kassörskor o. s. v. Vid en förflyttning
till landsorten skulle antingen denna inkomst med därmed eventuellt
förenad pension gå förlorad eller familjen splittras och mannen nödgas
lefva skild från de sina. Omförmälda förmåner kan man ej gärna
afstå ifrån, om man en gång kommit i besittning af de samma, och i
många fall äro förhållandena sådana, att ett tvunget afstående skulle
medföra ekonomisk ruin för tjänstemannen och hans familj. I detta
sammanhang bedja vi ock få framhålla att flyttningskostnaderna, äfven
om statsverket ersätter hvad som belöper sig till själfva flyttningen,
för oss blifva betungande, då gifvetvis utom de direkta kostnaderna
förändring af bostad m. m. kommer att förorsaka kännbara utgifter.
Fråga vi oss därefter, hvilka förmåner den nya orten lämnar oss
i stället för det vi gå miste om i Stockholm, så synas dessa förmåner
mindre tilltalande. Man har utlofvat billigare bostäder och billigare
lefnadskostnader. Hvad bostadsfrågan i Linköping beträffar synes det
oss föga sannolikt att den inom de närmaste åren kan på ett tillfredsställande
sätt lösas, så att vi erhålla ett något så när drägligt ^utbyte
för det hem, som flera af oss här förskaffat sig och andra stå i begrepp
att ernå. Och i fråga om dem af oss, hvilka äro hänvisade att
söka få hem och bostad i andra familjer, kan säkerligen eu stad med
så ringa antal innevånare icke erbjuda tillräckliga möjligheter. Dessutom
kan det tagas för gifvet, att den ökade efterfrågan skall höja
såväl hyrorna som priset på lifsmedel i sådan grad, att detta skäl
blifver betydelselöst. I fråga om skolor och andra undervisningsanstalter
äro farhågor redan framhållna, att förhållandena i Linköping
skola visa sig otillfredsställande, och hvad här ofvan i fråga om Stockholm
sagts är i detta afseende belysande. I dessa hänseenden torde
jämväl förhållandena blifva ännu mera svårordnade, om väntad inflyttning
till staden af ytterligare ett regemente utom de två, som redan
förut äro förlagda därstädes, blifver verklighet och torde sålunda åberopade
billiga lefnadskostnader icke vara mycket att bygga. pa. I
fråga om den fastighet som erbjudes för kontoren, kunna vi ej heller
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
in
underlåta att erinra om den sorgliga erfarenhet, som förändringar af
förut byggda hus till lokaler för kontoren lämnat. Utan tvifvel torde
det i stort sedt blifva billigare att från början på sätt som föreslagits
i kung!, propositionen bygga nytt med den inredning, som erfarenheten
påkallar.
Till sist vilja vi med hänvisning till bifogadt protokoll tillbakavisa
ett framkommet påstående att personalen själf önskar en förflyttning.
Tvärtom står personalen fullkomligt enhällig emot en sådan åtgärd och
dess vördsamma och ödmjuka önskan är, att Riksdagen genom ett bifall
till hvad Kungl. Maj:t föreslagit måtte bereda kontorens personal tillfälle
att under ostörda förhållanden fortsätta sitt arbete i statens tjänst.
Bil. III.
Utdrag af protokollet, hållet vid Linköpings Stadsfullmäktiges
sammanträde den 11 mars 1910.
§ 61. Det från förra sammanträdet bordlagda ärendet angående
Herr Rektorn Alb. Johanssons m. fl:s motion om bestämmande af vissa
priser vid försäljning af staden tillhöriga tomter m. m. företogs nu åter
till behandling.
Öfver motionen, i hvad densamma afsåge bestämmande af priser
vid försäljning af tomter vid och norr om Vasavägen, hade drätselkammaren
och beredningsutskottet afgifvit utlåtanden, hvaruti de sammanstämmande
föreslagit stadsfullmäktige att i så måtto bifalla motionen,
att följande normalpriser måtte fastställas, nämligen:
för tomter vid Vasavägen inom kvarteren nr 66,
67 och 69............................................................... 10 kr. per kvm.,
)) tomter ej belägna vid Vasavägen, men inom
ofvannämnda kvarter........................................... 4—.7 » » »
» tomter inom kvarteren nr 17—21, 43—46
ock 68 ....................................................................... 2—5 » » »
)) tomter inom kvarteren nr 4—7 ....................... 2—4 » » »och
^ ® » x » 27—31 ..................... 2—4 » » »
112
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
Drätselkammaren och beredningsutskottet hade vidare föreslagit stadsfullmäktige,
att vid försäljning af staden tillhöriga tomter inom nedannämnda
kvarter följande normalpriser måtte fastställas, nämligen:
för tomter inom kvarteren nr 8 och 22 ............ 2—4 kr. per kvm. och
» » » )> » 79—81 ............... 3—5 » » »
Jämlikt stadsfullmäktiges beslut den 22 sistlidne februari, hvarigenom
ärendet återremitterats till beredningsutskottet, hade utskottet
därefter afgifvit nytt utlåtande, hvaruti utskottet förklarat sig vidhålla
sitt förut fattade, ofvan omförmälta beslut, med tillägg dels att stadsfullmäktiges
beslut i ärendet i fråga om de tomter, som voro af kronodonationsjords
natur, måtte fattas under förutsättning af Kungl. Maj:ts
tillstånd till försäljning däraf, och dels att priserna skulle vara beroende
af tomternas läge inom hvarje kvarter, samt att maximiprisen fördenskull
skulle afse de bäst belägna tomterna.
Vid ärendets föredragning yrkade herr Reuterswärd, med hvilken
herrar Örtengren, Landberg, Rektorn Alb. Johansson, Axel Karlson,
Tollin och Sylvan instämde, bifall till beredningsutskottets förslag, med
den ändring att för tomter inom kvarteren nr 27—31 såsom normalpriser
måtte fastställas 1 kr. 50 öre—4 kr. pr kvm.
Herr Almqvist, med hvilken herr Wenström instämde, yrkade bifall
till beredningsutskottets förslag, med den ändring att de af beredningsutskottet
föreslagna försäljningsbeloppen skulle bestämmas såsom
maximipriser.
Herr vice ordföranden, med instämmande af herr Hagström, yrkade
bifall till beredningsutskottets förslag, hvarjemte herr Rydström
yrkade återremiss å ärendet till drätselkammaren och beredningsutskottet
för åstadkommande af utredning rörande de till försäljning
föreslagna tomternas värde.
Sedan stadsfullmäktige beslutat företaga ärendet till omedelbart
afgörande, beslöto stadsfullmäktige vid framställd proposition på de
olika yrkandena i enlighet med herr Reuterswärds förslag.
Som ofvan.
In fidem:
G. A. Winberg.
Statsutskottets Utlåtande Nr 74.
113
Bil. IV.
_ Utdrag af protokollet, hållet vid Stadsfullmäktiges
i Linköping sammanträde den 11 mars 1910.
§ 62. Uti eu deri 21 sistlidne februari dagtecknad motion hade
herr K. L. Hagström m. fl. hemställt, att stadsfullmäktige under vissa
förutsättningar måtte teckna aktier i det under bildning varande Linköpings
Fastighetsaktiebolag till ett belopp af 150,000 kronor.
Öfver motionen hade drätselkammaren jämlikt stadsfullmäktiges
beslut den 22 sistlidne februari afgifvit utlåtande samt därvid hemställt,
att stadsfullmäktige måtte besluta att, under förutsättning af att statens
järnvägars kontrollkontor komme att förläggas till Linköping,
teckna aktier i Linköpings Fastighetsaktiebolag till ett belopp af
150,000 kronor, hvaruti dock värdet af till bolaget öfverlämnade tomter
skulle ingå, dock först sedan den enskilda aktieteckningen uppgått
till 100,000 kronor, att penningemedel till teckningen skulle anskaffas
genom upptagande af ett tillfälligt lån, samt att bemyndiga sin ordförande
jämte drätselkammarens ordförande att, sedan de förvissat sig om
att den enskilda aktieteckningen uppgått till 100,000 kronor, å stadens
vägnar teckna nu beslutade aktiebeloppet.
Vid föredragning af ärendet yrkade herr Wenström, med hvilken
herr Hagström_ instämde, bifall till drätselkammarens framställning,
med den ändring att första momentet i drätselkammarens hemställan
måtte erhålla följande lydelse:
Datt, under förutsättning af dels att statens järnvägars kontrollkontor
komme att förläggas till Linköping och dels att den enskilda
teckningen i Linköpings Fastighetsaktiebolag uppginge till minst 100,000
kronoi, teckna aktier i samma bolag till ett belopp af 150,000 kronor,
inberäknadt värdet till bolaget försålda tomter».
Stadsfullmäktige beslöto härefter i enlighet med herr Wenströms
förslag.
Som ofvan
In fidem:
G. A. Winberg.
Bih. till Biksd. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 59 Höft.
15
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1910:6 Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. s. 1 i texten