Utlåtande, i anledning af Kungl. Majis proposition till Riksdagen angående uppförande af en svensk kyrka med samlingslokal och pastorsbostad i Paris m. m.
1910-05-12 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1910:79, Utlåtande, i anledning af Kungl. Majis proposition till Riksdagen angående uppförande af en svensk kyrka med samlingslokal och pastorsbostad i Paris m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlutande Nr 79.
1
Nr 79.
Ankom till Riksdagens kansli den 12 maj 1910 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Majis proposition till Riksdagen
angående uppförande af en svensk kyrka med samlingslokal
och pastorsbostad i Paris m. m.
(2:a Afd.)
I en den 15 sistlidne april till Riksdagen afbiten, till statsutskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition, nr 197, har Kungl. Maj:t
under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för samma dag föreslagit Riksdagen att dels såsom bidrag till
uppförande af en svensk kyrka med samlingslokal och pastorsbostad m. m.
för svenska församlingen i Paris bevilja ett anslag af 125,000 kronor att
utgå under de villkor, Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva, dels ock
af nämnda anslag på extra stat för år 1911 anvisa ett belopp af 25,000
kronor.
Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
anfört följande:
»I underdånig skrifvelse den 23 februari 1910 har kyrkorådet i svenska
församlingen i Paris på uppdrag af församlingen gjort framställning
om beviljande af ett anslag å 125,000 kronor såsom bidrag till uppförande
i Paris af en svensk kyrka med föreläsningssal, läsrum och pastorsbostad
in. m.
Till stöd för sin framställning har kyrkorådet anfört hufvudsakligen
följande.
Den svenska församlingen i Paris, för hvilken Kungl. Maj:t den 22
juni 1882 fastställt kyrkoordning, hade sedan åtskilliga år tillbaka dispo
Bih.
till Riksd. Prot. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 63 Haft. (Nr 79—82).
1
2
Statsutskottets Utlåtande Nr 79.
nerat egen kyrka, belägen vid Boulevard Ornano. Medlen till dennas uppförande
hade insamlats af i Paris bosatta svenskar och andra enskilda
personer. Äganderätten till kyrkan hade öfverlåtits på svenska staten.
Till följd af sitt olämpliga läge blef denna kyrka i enlighet med
Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1905 försåld för ett pris af 230,000
francs. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 januari 1908 hade församlingen
erhållit tillstånd att för ett pris af 228,000 francs inköpa tomten
nr 9 Rue Guyot i Paris i syfte att därå uppföra ny kyrka jämte föreläsningssal
m. m. Därefter hade församlingens sträfvan gått ut på dels
att samla medel till den planerade byggnadens uppförande, dels att åstadkomma
ett lämpligt ritningsförslag.
För sistnämnda ändamål hade församlingen inbjudit svenska arkitekter
till pristäflan. Såsom resultat af denna och en därefter hållen ny
täflan emellan upphofsmännen till de bästa förslagen hade framgått ett af
arkitekten G. A. Falk uppgjordt, af prisnämnden förordadt förslag, som
efter skedd omarbetning i vissa delar enligt kyrkorådets uppfattning tillgodosåge
alla praktiska önskemål i den mån det begränsade byggnadskap
italet gjort detta möjligt. Kyrkorådet vore ock förvissadt om att en
byggnad utförd i enlighet med detta ritningsförslag komme att blifva i
arkitektoniskt hänseende vacker och Sverige värdig samt på samma gång
fullt ändamålsenlig. Då emellertid förslaget i dess nuvarande skick icke
torde kunna bli föremål för slutgiltig pröfning och stadfästelse, hade
kyrkorådet endast velat framlägga det till preliminärt godkännande för
att sedermera, då det utförts i hufvudritning, ånyo underställa detsamma
Kungl. Maj:ts pröfning.
Förslaget inrymde:
1) En kyrka med omkring 300 sittplatser, läktarplatserna häri
inräknade;
2) en föreläsningssal för omkring 350 åhörare, däraf omkring 300
på golfplanet;
3) ett läsrum för omkring 15 personer;
4) en asyl med plats för 4 å 5 bäddar;
5) en dublett för diakonissa;
6) bostad för pastor;
7) » » vaktmästare.
Alla dessa lokaler vore så rymligt tilltagna, som det beräknade byggnadskapitalet
tilläte, och behofvet påkallade. Inom byggnadskomplexet
vore de väl placerade, och hufvudlokalerna hade rymliga ingångar. Särskildt
förtjänstfullt vore, att föreläsningssalen försetts med ett rymligt
Statsutskottets Utlåtande Nr 79.
3
kappruni, som jämväl vid förefallande behof kunde tjäna som förrum
till kyrkan.
Så inrättad komme den nya byggnaden att i världsstaden blifva étt
svenskt centrum med utrymme såväl för den kyrkliga som den kulturelltsociala
och, åtminstone delvis, den humanitära verksamheten.
Ingen • af dessa verksamhetsgrenar kunde numera bedrifvas i egen
lokal. Sedan den gamla kyrkan vid Boulevard Ornano försålts, hade församlingen
åtnjutit gästfrihet i en fransk luthersk kyrka, Eglise de la
Redemption. I minnesgod erkänsla af de tjänster, som den svenska kyrkogärningen
på sin tid varit i tillfälle att lämna den franska protestantismen,
hade denna församling upplåtit sin centralt belägna kyrka på mycket billiga
villkor. Dock vore denna kyrka, särskildt för svenska kyrkobesökande,
synnerligen litet tilltalande, hvartill komme, att gudstjänsten, enär den
franska församlingen själ! begagnade kyrkan på förmiddagen, måste firas
på en tid, som allmänt ansåges vara olämplig, nämligen kl. 3 på e. m.
För öfrigt kunde ett sådant arbete aldrig rätt trifvas i en förhyrd och
med ägaren delad lokal. Huru stort den franska församlingens och dess
pastors tillmötesgående än vore, måste dock känslan af att icke vara hos
sig själf verka störande och hindrande. Det torde ock böra tagas i betraktande,
att församlingen redan i mer än tre år varit den franska församlingens
gäster, och att det näppeligen kunde vara församlingen värdigt
att alltför länge betunga densamma.
I den rymliga föreläsningssalen komme den kulturellt-sociala verksamheten
att finna en fullt passande lokal. Denna j ämväl ur nationell synpunkt
synnerligen viktiga verksamhet hade under de senaste åren fått en
allt större betydelse. I den svenska kolonien i Paris, liksom i dylika
kolonier annorstädes, hade visat sig ett lifaktigt intresse att bevara svenskt
språk och svensk kultur. År 1907 bildades i Paris en svensk föreläsningsförening,
som gjort till sin uppgift att genom föredrag i allmännyttiga
ämnen samt genom annan verksamhet samla landsmännen och hos dem
uppväcka och vidmakthålla intresset för och kärleken till hemlandet, dess
språk och kultur. Denna förening, för hvilken svenske ministern i Paris
vore hederspresident, hade vunnit stor tillslutning. För närvarande räknade
den 165 medlemmar och syntes vara stadd i ständig tillväxt. Särskildt
vore dess arbete af stor betydelse för de många svenska handtverkare,
som kommo till Paris för att vinna ökad yrkesskicklighet. Att föreningen
lyckats tillvinna sig deras förtroende framginge häraf, att en stor del af
föreningens medlemmar tillhörde just denna kategori, som ock i allmänhet
vore talrikast representerad vid sammanträdena.
Hittills hade dock denna förening arbetat under ogynnsamma förhål
-
4
Statsutskottets Utlåtande Nr 79.
landeri. På grund af bristande tillgångar hade det nämligen icke varit
möjligt för densamma att förhyra egen lokal. En fullt passande sådan
skulle kosta 50 till 100 francs per kväll. För närvarande hölle den därför
sina sammanträden i ett större kafé. Att en sådan plats vore i allmänhet
mindre tilltalande och synnerligen litet lämpade sig till föreläsnings- eller
musiksal, behöfde knappt framhållas. För att denna lofvande verksamhet
skulle kunna utveckla sig och blifva af enande och fostrande betydelse
särskildt för de många unga inom kolonien, måste åt densamma anskaffas
en mot dess uppgift svarande lokal. I detta afseende komme den planerade
föreläsningssalen att tillfredsställa till och med högt drifna anspråk.
En svensk verksamhet i ett svenskt hus, där allt komme att påminna om
fosterlandet, skulle helt visst verka tilltalande på hvarje sinne. Enligt
kyrkorådets tanke borde denna sal kostnadsfritt, dock mot skälig ersättning
för värme och ljus, upplåtas åt nämnda förening och åt andra eventuella
svenska föreningar med jämförligt program i den utsträckning, ett ändamålsenligt
bedrifvande af sådan verksamhet kräfde. Härvid vore underförstådt,
att all i denna lokal utöfvad föreningsverksamhet skulle ställa
sig till efterrättelse de bestämmelser, som gällde för dylika föreningar i
Sverige.
Kyrkorådet vilie betona, att nu omhandlade verksamhet, betydelsefull
ur kulturellt-social synpunkt, vore af utprägladt nationell innebörd. Särskildt
på grund af sistnämnda förhållande syntes en uppoffring från svenska
statens sida för att stödja densamma få anses väl motiverad.
Beträffande föreläsningssalen hyste kyrkorådet jämväl deri förhoppning,
att densamma utan men för nyssnämnda verksamhet skulle kunna uthyras
till konserter, välgörenhetsbasarer o. d. och därigenom lämna en afsevärd
och för den årliga budgeten nödvändig afkastning. I kvarteret Monceau,
där salen komme att blifva belägen, funnes, så vidt kyrkorådet hade sig
bekant, ingen enda sal af detta slag. På goda grunder kunde man därför
antaga, att den skulle för dylika ändamål låta sig uthyras för omkring
100 francs per gång, det i Paris vanliga priset för salar af ungefär samma
dimensioner. Då föreläsningssalen vore fullkomligt skild från kyrkan,
kunde ur pietetshänsyn hinder ej möta för dess uthyrande till profana
ändamål. Dock komme kyrkorådet att noga vaka öfver, att intet mot god
ton stötande finge i salen förekomma.
Läsrummet, där omkring 15 personer bekvämt kunde inrymmas, vore
afsedt att användas till skolsal och, i den mån detta vore af behofvet påkalladt,
till mötesplats för kyrkoråd och kommittéer, men särskildt för det
ändamål, som i namnet angåfves. Ett stort antal mindre bemedlade kolonimedlemmar
ägde icke någon plats, där de kunde bisa en svensk tidning
Statsutskottets Utlåtande Nr 79.
5
eller hafva tillgång till svensk litteratur. Visserligen funnes svenska tidningar
på några kaféer, men att där läsa dem medförde för hvarje gången,
särskild! för här åsyftade personer, dryg utgift. I Bibliothéque Généviéve
funnes väl också ett läsrum och en rikhaltig svensk boksamling, men
detta vore tillgängligt endast två gånger i veckan på arbetstid samt några
timmar på söndagen. Det läsrum, som här åsyftades, och som i regel
komme att hållas öppet hvarje afton och vara tillgängligt för hvarje kolonimedlem,
skulle därför fylla ett inom kolonien lifligt kändt behof. Med
tiden komme helt säkert, utom svenska- pressalster, jämväl ett bibliotek
att anskaffas, hvarigenom platsens betydelse blefve ännu större.
I asylen komme arbetssökande svenske män i behof af understöd att
erhålla tillfälligt husrum. Icke sällan anlände sådana utan resurser till
Paris för att söka arbetsförtjänst. I väntan på sådana vände de sig till
Svenska understödsföreningen för att erhålla uppehälle. I stället för reda
penningar, hvilkas användande endast i undantagsfall kunde kontrolleras,
skulle dessa erhålla fri bostad i asylen jämte nödtorftigt dagtraktamente,
till dess de funnit anställning i Paris. Erfarenheterna från Boulevard
Ornano, där en dylik asyl fanns och flitigt anlitades, talade kraftigt för
ett dylikt utöfvande af välgörenhet.
Hvad öfriga i förslaget befintliga lokaler beträffade, vore bostadsrum
för vaktmästare oundgängligen nödvändigt. Detsamma kunde sägas om
den dublett, som vore afsedd till bostad för församlingsdiakonissa. Att
pastorn bodde på platsen, kunde väl icke sägas vara ovillkorligen nödvändigt.
Men då flera olika slag af verksamhet komme att i de olika
lokalerna utöfvas, vore det åtminstone i hög grad önskvärd!, att ansvarig
person funnes till hands för att leda och hålla uppsikt öfver det hela.
Af vikt vore ock, särskild! för resande och till Paris nyanlända landsmän,
att pastorn träffades vid kyrkan, hvars adress gifvetvis komme att blifva
den allmännast kända.
I hvad anginge byggnadsarbetets utförande och kontrollen däröfver,
ville kyrkorådet häfda den uppfattningen, att, lika angeläget som det varit
att ritningsförslaget utfördes af svensk arkitekt, lika nödvändigt vore det,
att arbetsledningen anförtroddes åt en med dithörande lokala bestämmelser
och förhållanden förtrogen fransk arkitekt. Till byggnadsarkitekter hade
kyrkorådet utsett firman Naville & Chauquet, som förut uppfört flera
protestantiska kyrkor i Paris, och som i fråga om soliditet erbjöde full
trygghet. Firman iklädde sig i Frankrike lagstadgad tioårsansvarighet
för byggnaden och garanterade, att ett visst kontrollberäknadt maximibelopp
för bygget ej komme att öfverskridas. Dessutom hade kyrkorådet
framställt följande af firman godkända villkor, nämligen att hufvud- och
6
Statsutskottets Utlåtande Nr 79.
arbetsritningar skulle utföras af ritningsförslagets svenske författare, att
kostnadsförslaget skulle kontrolleras af en utaf svenska beskickningen i
Paris godkänd verifikatör, samt att beskickningen genom sin arkitekt skulle
utöfva kontroll öfver byggnadsarbetet.
Kyrkorådet hade låtit sig angeläget vara att undersöka den eventuella
årliga budgeten för kyrkan och föreläsningssalen vid Rue Guyot. Härvid
hade kyrkorådet vågat utgå från den förutsättningen, att församlingen
också efter byggets slutförande skulle få stanna i åtnjutande af nu utgående
årliga statsanslag, sammanlagdt utgörande omkring 5,700 francs. Som
säkra inkomster kunde dessutom beräknas: hyra för pastorsbostaden 1,500
francs och hyra för asylen från Svenska understödsföreningen 500 francs.
Därjämte väntades, enligt beräkning, inflyta i årsafgifter 2^000 francs och
i kollektör 300 francs. Genom föreläsningssalens uthyrande beräknades
inflyta en summa af 3,000 å 3,500 francs, hvithet förutsatte, att salen
uthyrdes under oktober—maj månader en gång i veckan å 100 francs per
gång. Denna summa kunde dock icke uppnås, förrän salen blifvit som
uthyrningslokal känd. Samtliga beräkningsbara årliga inkomster utgjorde
alltså 12,500 å 13,000 francs. Kyrkorådet hade icke ansett sig kunna
beräkna någon hyresinkomst af kyrkan, ehuru det icke vore uteslutet, att
i en framtid ett belopp af 1,000 å 1,500 francs kunde genom dess uthyrande
till någon protestantisk församling komma att inflyta.
På utgiftssidan komme lönebeloppen att blifva desamma, som för
närvarande utginge, eller omkring 9,090 francs. Beträffande utgifterna
för husunderhåll, bränsle och ljus m. m. hade kyrkorådet, i saknad af
fast utgångspunkt, ej kunnat angifva några bestämda belopp. Genom anställda
beräkningar hade dock kyrkorådet kommit till den öfvertygelsen,
att hyresbeloppen, som i främsta rummet borde användas för fastighetens
underhåll och onera, också komme att räcka till för detta ändamål och
möjligen i en framtid lämna något öfverskott, dock icke på länge så stort,
att hittills utgående statsanslag blefve öfverflödiga.
I frågans nuvarande läge vore kyrkorådet icke i tillfälle att framlägga
detaljerad kostnadsberäkning öfver ritningsförslagets utförande;
sådan torde först kunna uppgöras, sedan förslaget i hufvudsak vunnit
Kungl. Maj:ts gillande. Firman Naville & Chauquet hade dock intygat,
att priset för dess utförande icke komme att öfverstiga det i täflingsprogrammet
angifna beloppet, eller 300,000 francs. En summarisk beräkning,
slutande på 316,680 francs, som bifogades firmans utlåtande,
vore uppgjord på basis af en af firman till kyrkorådets ledning utförd
modifikation af arkitekten Falks förslag. Byggnadsvolymen i denna modifikation
vore dock något större än den nämnda förslag inrymde, hvadan
Statsutskottets Utlåtande Nr 79.
7
detta måste blifva billigare än ofvan angifna belopp. Lades därtill, att
en rabatt, vanligen beräknad till 10 procent af bruttosumman, kunde frånräknas,
så kunde med säkerhet antagas, att förslaget ej komme att öfverstiga
300,000 francs.
I denna summa inginge omkostnader för kalorifärer, installering af
elektriskt ljus, möblering af kyrkan och föreläsningssalen samt arkitekternas
arfvoden, beräknade till 5 procent af förslagssumman, Vid ett företag
som detta måste dock ett belopp, motsvarande ungefär 10 procent af
den beräknade kostnaden, anslås till oförutsedda utgifter, hvadan den för
byggnadsföretagets fulla betryggande nödvändiga summan måste sättas
till 330,000 francs.
Till bestridande af dessa utgifter funnes för närvarande en byggnadskassa
af 90,000 francs, hvilken summa tillkommit genom donationer
af frikostiga gifvare inom och utom kolonien. Kyrkorådet hoppades att
på enskild väg kunna hopsamla ytterligare omkring 70,000 franas. Äfven
om detta med förenade ansträngningar komme att lyckas, skulle det för
att uppnå den nyss som nödvändig betecknade summan ännu fattas ett
belopp af 170,000 francs. Till täckande af denna brist såge kyrkorådet
ingen annan utväg än att hos Kungl. Maj:t i underdånighet anhålla om
äskande af statsbidrag till motsvarande belopp, eller 125,000 kronor.
Endast under förhoppning om kraftig hjälp från staten hade kyrkorådet
vågat planlägga och arbeta för ett så vidtgående företag. Kyrkorådet
och hela den svenska kolonien i Paris vore väl medvetna om, att
stora kraf härmed ställdes på fosterlandets offervillighet. Det som dock
gifvit kyrkorådet mod att frambära sin anhållan, vore i främsta rummet
medvetandet om, att det här gällde betryggandet för eu mycket
lång framtid af eu betydelsefull kyrklig verksamhet och ett i lika
hög grad viktigt socialt arbete, båda ur nationell synpunkt synnerligen
maktpåliggande. En verksamhet, som på sin tid beredt Sverige förblifvande
heder, och som alltid — det vågade man hoppas — skulle blifva
fosterlandet till gagn, vore väl värd att betryggas. Och då Riksdagen vid
andra tillfällen varit villig att kraftigt gynna dylikt arbete bland svenska
undersåtar utrikes, vågade kyrkorådet hysa den förhoppning, att äfven det
svenska kyrkobygget i detta världscentrum skulle omfattas med intresse
och välvilja.
Kyrkorådet ville därjämte framhålla, att den summa församlingen
själf åvägabragt vore ganska ansenlig. Det belopp af 230,000
francs, som influtit genom försäljningen af den gamla kyrkan vid Boulevard
Ornano, utgjorde väl icke i sin helhet insamlade medel, utan
hade nått denna storlek genom den vinst, i förhållande till det i sagda
8
Statsutskottets Utlåtande Nr 79.
egendom nedlagda kapitalet, som försäljningen medförde. Men i nämnda
summa inginge icke något statsbidrag. De medel, som hopsamlats för nu
planerade byggnadsföretag, uppginge till 98,450 francs, hvartill kunde
läggas ytterligare 3,000 francs, som skänkts till åstadkommande af
ritningsförslag. Af nu nämnda summor, sammanlagdt uppgående till
326,450 francs, hade 228,000 francs nedlagts i tomten och omkring
8,000 francs utbetalats för ritningsförslag in. m., hvadan såsom redan
nämnts en summa af omkring 90,000 francs återstode. Om till dessa
befintliga medel och de belopp, som för olika ändamål utbetalats, lades
de 70,000 francs, som kyrkorådet hoppades kunna ytterligare insamla,
så uppginge församlingens bidrag till närmare 400,000 (396,450) francs.
En statshjälp af 170,000 francs kunde under sådana förhållanden icke
anses oproportionerlig, och dess beviljande kunde ur affärssynpunkt så
mycket mindre väcka betänkligheter, som staten i den blifvande egendomen
finge flerdubbel valuta för sina penningar, eller om man blott
räknade med tomtvärdet, som i kvarteret Monceau år efter år stegrades,
ungefär dubbel.
Med afseende på tiden för det eventuellt beviljade anslagets utfående
begärde kyrkostämman i underdånighet ena hälften under år 1911 och
återstoden under år 1912. Kyrkorådet ansåge sig dock böra framhålla,
att, om än anslagets utanordnande måste framskjutas till en senare tidpunkt
än den föreslagna, så skulle dock den säkra utsikten att på en viss
gifven — om än längre framskjuten — tid erhålla statshjälp till byggets
utförande i hög grad underlätta församlingens sträfvan att på enskild
väg anskaffa nödvändigt tillskott. Ur denna synpunkt läge det synnerlig
vikt på, att nådig proposition i ärendet redan år 1910 framlades för
Riksdagen, såvida frågan hunne blifva föremål för Kungl. Maj:ts pröfning.
I detta sammanhang ville kyrkorådet framhålla jämväl den omständighet,
att det kapital af 228,000 francs, som nedlagts i tomten,
redan under två års tid varit oräntadt och komme att så förblifva, till dess
byggnadsföretaget bragts till fullbordan, liksom ock att den slutliga lösningen
af denna fråga, som genom omständigheterna fått en alltför lång
förberedelsetid, icke syntes längre kunna uppskjutas utan fara för att
intresset för densamma hos gifvare inom och utom kolonien slappnade
eller helt försvunne.
Kungl. Maj:t hade på många sätt och särskild! genom beviljande af
nådigt tillstånd till inköp af tomt, täckts visa detta företag sitt intresse.
Då nu denna angelägenhet, som kyrkorådet ej tvekade att beteckna
som en lifsfråga för svenska församlingen i Paris och därmed jämväl
för det socialt-humana arbetet inom svenska kolonien därstädes, efter
Statsutskottets Utlåtande Nr 79.
9
icke ringa svårigheter bragts så nära en ur alla synpunkter lycklig
lösning, vågade kyrkorådet i underdånighet hoppas på Kungl. Maj:ts kraftiga
stöd. Det vore i främsta rummet därpå det berodde, om församlingen
skulle fä se sin lifliga önskan uppfylld: att få inflytta i en för
den kyrkliga och den sociala verksamheten i alla hänseenden lämplig
byggnad.
Med stöd af det sålunda anförda anhölle kyrkorådet i underdånighet
att Kungl. Maj:t måtte, med preliminärt godkännande af det af arkitekten
Falk utförda modifierade ritningsförslaget till kyrka, föreläsningssal m. in.,
hvilket förslag i hufvudritning sedermera kommo att underställas Kungl.
Mapts nådiga pröfning och stadfästelse, dels till 1910 års Riksdag aflåta
nådig proposition om beviljande af 125,000 kronor, däraf hälften för
hvartdera af åren 1911 och 1912, såsom bidrag till uppförande, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med nämnda förslag, af eu svensk kyrka m. m.
å tomten nr 9 Rue Guyot i Paris, att utgå under de villkor med afseende
å fastställandet af definitiva planer och kostnadsberäkningar samt
kontrollen öfver utförandet, som Kungl. Maj:t kunde finna skäligt föreslå
Riksdagen eller själf bestämma, dels ock, under förutsättning af att Riksdagen
beviljade det begärda statsbidraget, bemyndiga kyrkorådet att vidtaga
alla för byggnadsarbetets igångsättande och fullbordande nödvändiga
åtgärder.
Svenske ministern i Paris har i ett den 28 februari 1900 öfver framställningen
afgifvet utlåtande yttrat hufvudsakligen följande.
Den rörelse för nationalitetens bevarande bland utlandssvenskar, som
i Paris påbörjats i kyrklig form tidigare än annorstädes, och som
sedan några år alltmera tilltagit, särskilt i form af ett lifligt och allt flera
samhällslager omfattande föreningslif, skulle uti den föreslagna byggnaden
utan tvifvel finna ett lika värdefullt som behöfligt stöd och centrum. Insikten
härom och önskan att en sådan snart måtte komma till stånd vore
sedan åtskilliga år liflig och allmän inom härvarande koloni. Af åtskilligt
att döma syntes äfven i hemlandet på många håll råda intresse för
saken.
Det af svensk arkitekt uppgjorda, om ock tills vidare endast i mindre
skala utförda ritningsförslag, som nu förelåge godkändt af härvarande
svenska församling för dess del, syntes såväl, på sätt i kyrkorådets framställning
närmare utvecklades, motsvara de behof och önskningar, som
gjort sig gällande, som ock, såvidt en icke fackman kunde bedöma, uppfylla
skäliga kraf ur arkitektonisk synpunkt.
Kostnadsberäkningarna, hvilka, såsom i kyrkorådets framställning anmärktes,
icke kunnat nu göras definitiva, hade på kyrkorådets uppdrag
Bill. till Bikta. Frat. 4 Sami. 1 Afd. 63 Häft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande Nr 79
verkställts åt en fransk arkitektfirma, som från föregående tillfällen vore
af kyrkorådet känd. Ministern hade på sakens närvarande ståndpunkt
icke ansett påkalladt att på egen hand låta verkställa en nödvändigtvis
med kostnader förbunden kontrollberäkning, men trodde sig kunna uttala,
att firmans beräkningar uppgjorts på gängse sätt och med iakttagande af
all den omtänksamhet, som på sakens nuvarande ståndpunkt varit möjlig,
och att man med stöd af desamma och af hvad i öfrigt under ärendets
förberedande förekommit kunde gå ut ifrån att den i "kyrkorådets framställning
uppgiga slutsumman 300,000 francs + 10 % för oförutsedda
utgifter skulle räcka till för en byggnad, uppförd i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det nu föreliggande ritningsförslaget samt, möblering af
kyrkan och föreläsningssalen.
Bland tillgångar för byggnadsföretaget (andra än statsbidraget) upptoge
kyrkorådets framställning dels ungefär 90,000 francs redan tillgängliga medel,
dels ock ungefär 70,000 francs, som kyrkorådet hoppades kunna på enskild
väg ytterligare insamla, De upplysningar, medlemmar af kyrkorådet enskild!
lämnat, gåfve ministern anledning antaga, att dessa förhoppningar skulle kunna
förverkligas, om val en gång en fastställd ritning och nödigt statsbidrag
förelåge, men å andra sidan måste man också antaga, att ett sådant resultat
vore allt hvad på enskild väg kunde ytterligare åstadkommas för ändamålet.
Nämnda båda belopp jämte den redan erlagda köpeskillingen
228,000 francs för tomten vid rue Guyot och redan gjorda utgifter för
förberedande utredningar, eller tillsammans inemot 400,000 francs, hvaruti
inginge köpeskillingen för den försålda förra kyrkan vid Boulevard
Ornano med -30,000 francs, men icke något anslag af allmänna medel,
representerade uteslutande donerade medel och utgjorde ett aktningsvärd!
resultat af församlingens egna ansträngningar i äldre och nyare tid. Det
i kyrkorådets framställning nu begärda statsbidrag af 125,000 kronor =
ungefär 170,000 francs skulle sålunda utgöra ungefär hälften af hela
kostnaden för sjålfva byggnaden, icke hälften af det belopp, hvarmed församlingen
själf bidroge och alltså icke tredjedelen af fastighetens totalvärde
efter bebyggandet. Det mera än täcktes af redan nuvarande värdet
åt tomten ensam.
t Kyrkorådets framställning förutsatte, att den föreslagna byggnaden
skulle komma att inbringa en del hyresinkomster, dels till beloppet kända
år shyror af pastor för hans åmbetsbostad och åt understödsföreningen för
asylen,. summa 1,800 francs, dels till beloppet icke på förhand kända för
uthyrning af föreläsningssalen och möjligen äfven kyrkan, tills vidare beräknade
till 3,000 å 3,500 francs, alltså tillsammans en beräknad årlig
inkomst af fastigheten af ungefär 5,000 francs. Häremot svarade utgifter
Statsutskottets Utlåtande Nr 79.
11
för fastighetens underhåll och onera till belopp, som kyrkorådet icke kunnat
nu angifva, men med säkerhet förväntade skola lämna något öfverskott
för församlingens löpande utgifter. Såvidt ministern kunde bedöma, såväl
af hvad medlemmar af kyrkorådet enskildt för honom anfört som af bekanta
förhallanden af jämförlig art, syntes denna kyrkorådets förhoppning
välgrundad, dock med det förbehåll, att det kunde komma att dröja ett
eller . annat år, innan hyresinkomsterna af föreläsningssal (och kyrka)
uppginge till ofvannämnda belopp. Äfven i mest ogynnsamma fall borde
emellertid utgifterna för själfva fastigheten (underhåll och onera) kunna
täckas af hyresinkomsterna från densamma. Uppstode sedan öfverskott,
vore detta synnerligen välkommet, att icke säga behöfligt, men komme,
på sätt i. kyrkorådets framställning påpekades, än så länge troligen icke
att göra hittills utgående statsanslag öfverflödiga.
Kyrkorådet förutsatte i sin framställning, att vissa villkor med afseende
å fastställandet af definitiva planer och kostnadsberäkningar samt
kontrollen öfver utförandet kunde vara påkallade. Ministern delade denna
uppfattning, och syntes till dessa villkor böra läggas jämväl ett, hvars
reala, innehåll kyrkorådet visserligen i sin motivering omnämnde, men som
det icke ansett ankomma pa kyrkorådet att formligen föreslå, nämligen
fastställandet af regler rörande användningen af blifvande hyresinkomster,
afseende att dessa i främsta rummet skulle användas till fastighetens
underhåll (såväl vanligt underhåll som icke regelbundet återkommande
större reparationer) och onera. Med utarbetandet i detalj af bestämmelser
i dessa afseenden syntes däremot kunna tills vidare anstå.
Med det af kyrkorådet begärda formliga bemyndigande att vidtaga
åtgärder för byggnadsarbetets igångsättande och fullbordande, syntes böra
anstå till dess därför tillräckliga medel kunna disponeras.
I allt väsentligt vitsordade ministern de i kyrkorådets framställning
lämnade uppgifter. I likhet med kyrkorådet lifligt öfvertygad om gagnet
och önskligheten af en lycklig och snar lösning af Pariserkoloniens byggnadsfråga
såväl som därom, att det nu föreliggande förslaget erbjöde en
synnerligen god sådan och att dess förverkligande skulle hälsas med största
tillfredsställelse af alla inom denna koloni, som intresserade sig för dess
allmänna. angelägenheter, tillstyrkte ministern nådigt bifall till kyrkorådets
underdåniga hemställan med angifna tillägg i fråga om de villkor, på
Indika statsbidraget skulle utgå.
På grund af nådig remiss har ärkebiskopen den 14 mars 1910 afgifva
underdånigt utlåtande i föreliggande ärende och därvid anfört följande.
Angelägenheten af en ny svensk kyrkobyggnad i Paris och det stora
gagn, som af en i fråga om läge och beskaffenhet lämplig sådan vore att
12
Statsutskottets Utlåtande Xr 79.
hoppas i religiöst och socialt samt fosterländskt hänseende, torde lätt falla
i ögonen. Det föreliggande förslaget syntes särdeles ändamålsenligt och
löftesrikt, och från kyrklig synpunkt vore intet att erinra mot detsamma.
Med åberopande af de skäl till nådigt bifall, hvilka blifvit anförda af
kyrkorådet i den svenska församlingen i Paris och af Kungl. Maj:ts minister
dersammastädes, ville ärkebiskopen framhålla vikten däraf, att församlingen
så snart som möjligt erhölle en kyrka, som stode till hennes fria
förfogande för gudstjänst!^ bruk. Hon kunde eljest icke känna sig riktigt
hemma vid sina gudstjänster. Hon kunde icke hålla dessa och öfriga
sammankomster på sådan tid, att landsmännen kunde talrikt deltaga i dem.
Hon borde ej heller allt för länge vara gäst i en fransk församlings kyrka.
Synnerligen önskvärd! vore ock, att verksamheten i syftning på upplysning
och bildning samt nödlidandes bispringande snarast möjligt vunne
den rikare utveckling, som gjordes möjlig, om de föreslagna lokalerna
komme till stånd. Tillika ville ärkebiskopen framhålla, att den ansenliga
förlust, som årligen uppkomme däraf, att den för kyrkobyggnaden inköpta
dyra tomten läge obegagnad, gjorde det mycket angeläget att byggnadsarbetet
å tomten med det snaraste finge börja.
Af anförda och antydda skäl ansåge sig ärkebiskopen böra lifligt tillstyrka
nådigt bifall till den ifrågavarande ansökningen.
Sedan öfverintendentsämbetet anbefallts att i ärendet afgifva underdånigt
utlåtande, har från församlingen till ämbetet ingifvits kompletterande utredning
i ärendet, omfattande dels kostnadsberäkning till det af den sakkunniga
nämnden förordade, af arkitekten Falk uppgjorda ritningsförslag
dels ock ritningar och kostnadsberäkning till en af arkitektfirman Naville
& Chauquet i Paris på eget initiativ uppgjord modifikation af nyssberörda
förslag.
Uti eget underdånigt utlåtande den 7 april 1910 har öfverintendentsämbetet
anfört följande.
Hvad först anginge de föreliggande skisserna till ifrågavarande kyrkobyggnad
hade ämbetet funnit dessa utmärka sig för en redig planordning,
ett väl och bekvämt placerande af de olika lokalerna, hvilka därjämte
gjorts så rymliga som den begränsade tomtytan syntes medgifva, samt dessutom,
vidkommande byggnadens yttre, för en både god och svensk hållning,
hvadan ämbetet ansett sig icke äga orsak att mot samma skisser
framställa någon erinran.
Beträffande de beräknade byggnadskostnad^^! ville det synas ämbetet,
äfven under antagande att dessa i Paris skulle ställa sig något lägre än i
Stockholm, som om slutsumman borde för mötande af alla eventualiteter
antagas komma att blifva ökad med tio procent.
Statsutskottets Utlåtande Nr 79.
13
På grund, af hvad sålunda anförts tillstyrkte ämbetet den gjorda framställningen
om utverkande af ett statsbidrag å 125,000 kronor till uppförande
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nu företedda skisser af ifrågavarande
kyrkobyggnad. Vid anvisande af detta bidrag syntes emellertid
särskildt böra fästas de villkor, att ritningar i för granskning nödig skala
till byggnaden skulle underställas Kungl. Maj:ts pröfning samt att icke
något af statsbidraget finge utbetalas förr än byggnaden vore under tak
och sedermera endast i mån af arbetenas fortskridande.
Det ligger i öppen dag, att det för svenska församlingen i Paris, som
under de senare åren varit hänvisad att hålla sina gudstjänster i en fransk
kyrka på en härför icke särdeles lämplig tid, och som varit i afsaknad af
lokal för utöfvande af sin sociala verksamhet bland i Paris bosatta landsmän,
skall vara ett stort önskemål att snarast möjligt erhålla en egen
kyrkobyggnad, innehållande jämväl föreläsningslokal och läsrum. Det
föreliggande förslaget, som ju dessutom upptager bostäder för pastor,
diakonissa och vaktmästare äfvensom en asyl, synes mig väl ägnadt
att motsvara församlingens behof uti förevarande afseende. Kommer byggnaden
till utförande, blir den säkerligen af stor betydelse för bevarande
af samhörighetskänslan med fosterlandet och stärkandet af sambandet mellan
svenskarna i Paris. Den kommer att utgöra en föreningspunkt, där landsmännen
kunna samlas till sina gudstjänster och föreningssammanträden,
och där föredrag och samkväm bekvämligen kunna anordnas.
Af den lämnade utredningen framgår, att tomten för den föreslagna
byggnaden blifvit för en summa af 228,000 francs inköpt utan något anlitande
af statsmedel samt att från församlingens sida visats ett synnerligen
stort intresse och gjorts betydande uppoffringar för sammanskjutande af
det för kyrkobyggnaden erforderliga beloppet, enligt beräkning 330,000
francs. Det kan icke heller rimligen förväntas att den jämförelsevis fåtaliga
församlingen i Paris skall själ!'' kunna uppbringa hela nyssnämnda summa.
Samma skäl som föranledt Riksdagen att bevilja anslag till uppförande af
församlingshus i London och kyrkobyggnad i Köpenhamn, torde tala för
att staten träder hjälpande emellan äfven i detta fall. Mot beloppet af
det till byggnadsföretagets utförande erforderliga statsanslaget, 125,000
kronor, har jag icke något att erinra; dock torde med hänsyn till storleken
af redan tillgängliga medel för byggnadsföretaget ett belopp af 25,000
kronor för år 1911 vara tillräckligt.
Med anvisande af anslag för ifrågavarande ändamål böra gifvetvis förbindas
vissa villkor. Sålunda torde, innan statsbidraget utbetalas, viss del
af byggnadsarbetet vara utförd samt dessutom säkerhet förefinnas för att
14
Statsutskottets Utlåtande Nr 79.
Utskottets
yttrande.
de för byggnadsarbetets genomförande utöfver statsbidraget erforderliga
medel komma att i behörig tid vara tillgängliga.
Vidare torde, på sätt i ärendet föreslagits af svenske ministern i Paris
och öfverintendentsämbetet, vissa föreskrifter böra meddelas i fråga om
fastställande af ritningar och kostnadsförslag samt kontroll öfver arbetets
utförande.
Därest äganderätten till kyrkobyggnaden kommer att, såsom afsedt är,
öfverlåtas till svenska staten, torde därvid jämväl böra tillses, att församlingen
åtager sig att ansvara för byggnadens framtida underhåll och öfriga
därmed förbundna utgifter, samt föreskrifter meddelas om afsättande af
hyresinkomster för sådant ändamål.
Angående samtliga dessa villkor torde Kungl. Maj:t framdeles i sammanhang
med anslagets anvisande böra meddela närmare bestämmelser.»
För uppförande af svenskt församlingshus i London har 1908 års
Riksdag beviljat 100,000 kronor och till en svensk kyrkobyggnad i Köpenhamn
har af 1909 års Riksdag anvisats 80,000 kronor; och enahanda skäl,
som föranledt Riksdagen till dessa anslags beviljande, föreligga, enligt utskottets
åsikt, för statsunderstöd åt nu ifrågavarande byggnadsföretag.
Samma storartade offervillighet, som hos svenskarna i London och Köpenhamn
gjort sig gällande för åstadkommande af de berörda därstädes uppförda
byggnader, har äfven i Paris tagit sig uttryck genom att på enskild
väg för ändamålet hopbragts omkring 330,000 francs, hvarjämte man
anser sig kunna på sådant sätt anskaffa ytterligare omkring 70,000 francs.
Sedan tomt för byggnaden inköpts, återstår emellertid af det nu disponibla
kapitalet endast omkring 90,000 francs, hvadan och då byggnadskostnaden
beräknas till 330,000 francs, man för företagets fullbordande behöfver,
med beräknande såsom tillgång af ofvannämnda belopp af 70,000 francs,
ytterligare 170,000 francs, i svenskt mynt motsvarande 125,000 kronor.
Att på den enskilda offervillighetens väg anskaffa detta belopp i sin helhet
eller någon nämnvärd del däraf lärer icke vara möjligt; och anser sig
utskottet därföre, på grund af hvad ofvan anfölls, böra tillstyrka att ett
statsanslag å sistnämnda belopp beredes församlingen. Utskottet, som, så
vidt af för utskottet företedda ritningar och handlingar framgår, funnit
den föreslagna byggnaden arkitektoniskt tilltalande och ur praktisk synpunkt
lämpligt anordnad, får alltså hemställa,
att Riksdagen må dels såsom bidrag till uppförande
af en svensk kyrka med samlingslokal, och pastorsbostad
Statsutskottets Utlåtande Nr 79. 15
m. m. för svenska församlingen i Paris bevilja ett anslag
af 125,000 kronor att utgå under de villkor, Kungl. Maj:t
kali finna godt föreskrifva, dels ock af nämnda anslag
på extra stat för år 1911 anvisa ett belopp af
25,000 kronor.
Stockholm den 12 maj 1910.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Reservation
af herr F. W. Thorsson, som ansett att utskottet bort hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
måtte af Riksdagen bifallas.
Det skulle bär antecknas, att herrar A. Wiklund och K. V. Rydén
icke deltagit i utskottets beslut i ofvannämnda ärende.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1910:8 Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. s. 1 i texten