Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter handlanden Edvarcl Alarik Hernqvist från Källby socken.
1910-05-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1910:98, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter handlanden Edvarcl Alarik Hernqvist från Källby socken.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande Nr 98.
11
Kr 98.
Ankom till Riksdagens kansli den 24 maj 1910 kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter handlanden
Edvarcl Alarik Hernqvist från Källby socken.
(3:e Afd.)
Uti eu till Riksdagen den 6 maj innevarande år aflåten, till statsutskottet
för förberedande behandling öfverlämnad proposition (nr 219)
har Knngl. Maj:t under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva,
att kronans rätt till danaarf efter handlanden Edvard Alarik
Hernqvist från Källby socken af Skaraborgs län må efterskänkas till
förmån för ogifta Christina Johansson och Lovisa Johansson från Eolsborg.
Departementschefen har i ärendet till ofvannämnda statsrådsprotokoll
anfört följande:
»Handlanden Edvard Alarik Hernqvist från Källby socken af Skaraborgs
län afled den 26 augusti 1890. Såsom stärbhusdelägare efterlämnade
han sin hustru Amalia Hernqvist, född Jakobsson, men icke
några arfvingar. Ankan Hernqvist afled den 28 januari 1906. Ai
instrument öfver den efter henne den 5 mars samma år förrättade
bouppteckningen inhämtas, bland annat, att hon icke efterlämnat några
kända arfvingar, att bland tillgångarna i boet upptagits lägenheten
Eqlsborg under Brogården med taxeringsvärde af 100 kronor, samt att
behållningen utgjort 670 kronor. Genom ett den 15 augusti 1901
upprättadt, handlingarna bilagdt testamente hade änkan Hernqvist
förordnat, att all hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla ogifta Christina
Departements
chefens
yttrande.
12
Statsutskottets Utlåtande Nr 98.
Johansson och Lovisa Johansson från Eolsborg, under villkor att hon
af dem erhölle vård och skötsel under sin återstående lifstid. Berörda
testamente har därefter i behörig ordning bevakats och delgifvits
kronan.
Hos Kung!. Maj:t hafva bemälda Christina Johansson och Lovisa
Johansson i underdånighet gjort framställning om efterskänkande af
kronans rätt till danaarf efter Edvard Alarik Hernqvist till förmån för
sökandena. Till stöd för ansökningen har anförts följande.
Mellan makarna Hernqvist skulle, enligt hvad änkan Hernqvist i
lifstiden för sökandena uppgifvit, hafva upprättats ett inbördes testamente,
hvarigenom den efterlefvande makan tillförsäkrats äganderätten
till all boets egendom. Hetta testamente hade emellertid till följd af
oförstånd aldrig blifvit bevakadt och sedermera efter änkan Hernqvists
död förkommit. Som änkan Hernqvist på grund af ålder och sjukdom
varit oförmögen att sköta sig själf och sin egendom och hon därjämte
icke befunnit sig i sådana ekonomiska förhållanden, att hon kunnat anställa
och aflöna en vårdarinna för sig, hade hon sommaren 1901 föreslagit
sökandena att flytta till henne och öfvertaga vården af henne
under hennes återstående lifstid, mot det att sökandena såsom ersättning
därför genom testamente blefve tillförsäkrade den egendom, som
vid hennes död funnes i boet. Af medlidande med änkan Hernqvist
hade sökandena ingått på berörda förslag och, efter att hafva realiserat
sin egendom, bestående af ett mindre boningshus jämte däri förvarad
lösegendom, bosatt sig hos änkan Hernqvist samt vårdat henne under
47a år eller till hennes död. Under denna tid hade sökandena ej åtnjutit
annan ersättning än fri bostad utan nödgats af egna medel bestrida
sitt eget och äfven bidraga till änkan Hernqvists uppehälle samt
därjämte bekostat läkarvård och medicin m. in. för änkan Hernqvist, så
att större delen af sökandenas små tillgångar under tiden förbrukats.
Med hänsyn till ofvanberörda i behörig ordning bevakade testamente,
och då sökandena lefvat i den tron, att änkan Hernqvist ägt förfoga
jämväl öfver mannens giftorätt, hade sökandena försummat att bevaka
sin fordran i änkan Hernqvists bo, hvilken fordran betydligt öfverstege
boets behållning. På grund häraf och då sökandena, Indika båda uppnått
65 års ålder, vore mindre arbetsdugliga samt deras tillgångar vore
mycket små, hemställde sökandena om bifall till ansökningen.
Kronofogden i Lidköpings fögderi, hvilkens yttrande infordrats, har
anfört, att han, som vid besök å stället sökt så noga som möjligt göra
sig underrättad om förhållandena, funne alla skäl tala för bifall till ansökningen,
och detta så mycket mera, som behållningen i boet efter
Statsutskottets Utlåtande Nr 98.
13
änkan Hernqvist icke nppginge till högre belopp, än som finge anses
utgöra skälig ersättning till sökandena för den vård de ägnat henne de
sista åren af hennes lefnad.
Kammaradvokatfiskalsämbetet, som på grund af nådig remiss jämväl
yttrat sig i ärendet, har därvid tillkännagifvit, att ämbetet icke
vidtagit några åtgärder för indrifvande af någon del af behållningen i
änkan Hernqvists bo, och har ämbetet vidare anfört följande.
Ämbetet hade icke funnit anledning till klander af förenämnda
utaf änkan Hernqvist upprättade testamente, hvilket således mot kronan
vunnit laga kraft. Från kronans sida förelåge alltså ej något hinder
för sökandena att förfoga öfver den del af änkan Hernqvists kvarlåtenskap,
som kunde återstå, sedan mannen Hernqvists giftorättsandel afdraga.
Sistnämnda andel däremot syntes vid det förhållande, att
några arfvingar efter bemälde Hernqvist ännu icke gifvit sig till känna,
få anses såsom danaarf samt följaktligen, i händelse ansökning om dess
efterskänkande ej beviljades, höra tillfalla kronan. På grund af hvad
i ärendet blifvit upplyst rörande sökandenas ekonomiska ställning och
förhållande till änkan Plernqvist ansåge emellertid ämbetet sig kunna
tillstyrka bifall till förevarande ansökning.
Advokatfiskalsämbetet hemställde därför om aflåtande af nådig
proposition till Riksdagen, i syfte att kronans rätt till danaarf efter
Edvard Alarik Hernqvist måtte efterskänkas till förmån för sökandena.»
Med afseende å hvad sålunda i ärendet förekommit, hemställde
departementschefen om aflåtande af proposition i ärendet till Riksdagen.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande framställning,
hemställer alltså,
att Riksdagen må bifalla Kung!. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
Stockholm den 23 maj 1910.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Utskottets
yttrande.
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Åfd. 70 Raft.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1910:165 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rått till danaarf efter handlanden Edvard Alarik Hernqvist a1 i texten