Sök i Ratio Lex

Sammanfatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 3

1911-05-10 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1SBU 1911:3, Sammanfatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 3

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammanfatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 3.

o

Nr 3.

Ankom till Riksdagens kansli den 10 maj 1911, kl. 1 e. m.

Sammansätta stats- och och bankoutskottets nr 1 utlåtande

nr 3, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

öfverförande af visst belopp till den i 1.9 § af lagen

angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar

den 4 juli 1910 omförmälda fond.

I en till Riksdagen afbiten proposition, nr 31, hvilken blifvit öfverlämnad

till förberedande behandling af sammansatt stats- och bankoutskott,

har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af

statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 30 december 1910, föreslagit

Riksdagen medgifva, att till den i 19 § af lagen angående rätt till pension

för tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli 1910 omförmälda fond

må, utöfver hvad som enligt 20 § i samma lag med tillhörande öfvergångsbestämmelser

kan komma att till bestridande af pensioneringskostnaden

utgå af trafikmedel, för år 1912 af sådana medel öfverföras ett

belopp af 500,000 kronor.

Enligt åberopade statsrådsprotokollet anförde departementschefen vid

ärendets föredragning följande:

»Enligt 20 § af lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension

för tjänstemän vid statens järnvägar och 22 § i nådiga kungörelsen

samma dag med öfvergångsbestämmelser till lagen skall af statens järnvägars

trafikmedel årligen gäldas så stor del af utgående pensioner,

som den i 19 § uti lagen omförmälda fond enligt matematisk utredning

ej är i stånd till att bestrida.

Uti underdånig skrifvelse den 30 november 1910 har järnvägsstyrelsen

nu meddelat, att styrelsen låtit verkställa en öfvei"slagsberäkning

rörande hvad af trafikmedel skulle i detta hänseende utbetalas, förutom

för år 1911, jämväl för år 1912; och skulle enligt den sålunda verkställda

öfverslagsberäkningen, med användande af en räntefot af 3,8 %,

af trafikmedel såsom bidrag till pensionskostnaden utgå för år 1912

1,329,000 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta stats- och bankoutsJcottets utlåtande Nr 6’.

Emellertid bär järnvägsstyrelsen i samma skrifvelse hemställt, att

härutöfver skulle för år 1912 af trafikmedel afsättas ett belopp af 500,000

kronor.

Jag tillåter mig härvid erinra, att Riksdagen i sin skrifvelse den

31 maj 1910, hvari anmäldes dess beslut i pensionsfrågan, anmärkt,

att det belopp, hvartill samtliga pensionskostnader framdeles skulle

komma att uppgå, därest ej åtgärder vidtoges att låta den närvarande

tiden bestrida mer än de faktiskt utgående pensionerna, skulle blifva

så stort, att Riksdagen ansett sig böra hos Eders Kungl. Maj:t anhålla

om utredning och förslag i ärendet, omfattande all statens järnvägars

ordinarie personal, såväl den nu anställda som den, hvilken efter den

ifrågavarande pensionslagens trädande i kraft vinner anställning vid

statsbanorna.

Riksdagen ansåg sig dock härvid böra skilja mellan, å ena sidan,

de statens pensionskostnader, som kunna anses vara en naturlig följd

af personalens pensionering enligt den vid bestämmandet af storleken

af personalens pensionsafgifter antagna principen, att staten vid normal

pensionering skulle betala ungefär det dubbla af personalens bidrag,

och, å den andra, den brist uti pensionsfondens tillgodohafvande, som

med nämnda utgångspunkt enligt gjorda beräkningar torde förefinnas.

Under det att Riksdagen ej ansett sig böra föreslå några åtgärder med

afseende på den förra delen af pensionskostnaden, fann Riksdagen den

senast angifna bristen vara af sådan natur, att någon tvekan ej torde

förefinnas rörande olämpligheten af att den kastas på framtiden utan

att densamma småningom borde afbetalas.

En sådan afbetalning kunde enligt Riksdagens mening äga rum på

olika sätt, och äfven i detta afseende ansåg Riksdagen, att en utredning

lämpligen borde verkställas af Eders Kungl. Maj:t och förslag i

ämnet framläggas för Riksdagen. Dock var Riksdagen af den åsikten,

att början af bristens amortering ej längre kunde uppskjutas, då beräkningarna

påtagligen visade, att i annat fall bristen med hvarje år

hastigt ökades.

Enligt approximativa beräkningar, som Riksdagen låtit verkställa,

hade befunnits, att för afamortering af den beräknade bristen lämpligen

borde för år 1911 af trafikmedel såsom ytterligare bidrag till pensionskostnaderna

afsättas ett belopp af 500,000 kronor. Riksdagen beslöt

därför, att till den i 19 § af lagen angående rätt till pension för tjänstemän

vid statens järnvägar omförmälda fond skulle, utöfver hvad som

enligt 20 § i lagen kunde komma att till bestridande af pensioneringskostnaden

utgå af trafikmedel, för år 1911 af sådana medel öfverföras

ett belopp af 500,000 kronor. Därjämte anhöll Riksdagen, att Eders

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och banJcoutslcottets utlåtande Nr ,3. 7

Kung!. Maj: t måtte verkställa utredning, i hvad mån åtgärder lämpligen

borde vidtagas för åvägabringande af jämnare fördelning af utgifterna

dels för betäckande af den del af pensioneringskostnaden, för hvilken

nyssnämnda fond enligt af Riksdagen angifna grunder borde anses svara,

dels eventuellt för bestridande af ifrågavarande pensionering i öfrigt,

samt till Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill ifrågavarande

utredning kunde föranleda.

Genom nådigt bref den 4 juli 1910 har Eders Kungl. Maj:t därefter

förordnat, att till statskontoret skulle för år 1911 af trafikmedel öfverlämnas

ett belopp af 500,000 kronor att öfverföras till ifrågavarande fond.

Därjämte tillåter jag mig erinra, att Eders Kungl. Maj:t enligt

nådigt bref den 16 december 1910 anbefallt statskontoret att med biträde

af högst två sakkunniga, dem statskontoret skulle äga tillkalla,

verkställa den i Riksdagens skrifvelse afsedda utredning samt att därefter,

sedan fullmäktige i riksgäldskontoret beredts tillfälle att yttra sig i ärendet,

till Eders Kungl. Maj:t inkomma med yttrande och förslag i ämnet.

På enahanda grund som i Riksdagens ofvanberörda skrifvelse omförmälts

och i afvaktan på resultatet af den nu igångsatta utredningen

rörande sättet för amortering af bristen ifråga in. m. anser järnvägsstyrelsen

äfven för år 1912 böra, utöfver det belopp som enligt pensionslagen

skall utgå af trafikmedel, af samma medel afsättas ytterligare 500,000

kronor eller samma belopp, som, på sätt nämnts, afsatts för år 1911.

Mot hvad sålunda föreslagits har jag icke något att erinra, och får jag

alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att till den i 19 § af lagen angående rätt till pension för tjänstemän

vid statens järnvägar den 4 juli 1910 omförmälda fond må, utöfver

hvad som enligt 20 § i samma lag med tillhörande öfvergångsbestämmelser

kan komma att till bestridande af pensioneringskostnaden

utgå af trafikmedel, för år 1912 af sådana medel öfverföras ett belopp

af 500,000 kronor.»

Då utskottet icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts framställning,

hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition, nr 31,

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 maj 1911.

På det sammansatta utskottets vägnar:

F. CL:SON WACHTMEISTER

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:197 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående öfverförande af visst belopp till den i 19 § af lagen angående rätt till pension för s. 7 i texten