Sök i Ratio Lex

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2

1911-05-12 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2SärU 1911:2, Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till Riksdagens kansli den 12 maj 1911 kl. 5 e. m.

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande nr 2, i anledning af Kungl.

Maj:ts proposition nr 200 angående ordnande af undervisningen

i arkitektur vid konsthögskolan in. m., samt i

anledning af inom Riksdagen väckta motioner i ämnet.

I en den 21 april 1911 till Riksdagen aflåten, till behandling af särskilda

utskottet nr 2 hänvisad proposition nr 200 har Kungl. Maj:t under

åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för samma dag föreslagit Riksdagen att

dels — med uteslutande ur den för akademien för de fria konsterna och

konsthögskolan fastställda stat af den däri upptagna professorn i byggnadskonst

jämte sagda befattning tillhörande aflöningsförmåner — i staten uppföra

ej mindre en professor vid konsthögskolan i arkitektur med en aflöning

af 6,400 kronor, däraf 4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar,

med rätt att efter fem års tjänstgöring erhålla förhöjning i lönen

med 600 kronor, än äfven en professor vid konsthögskolan i svensk arkitekturhistoria

med en aflöning af 4,600 kronor, däraf 2,500 kronor lön, 1,800

kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg, med rätt till två

ålderstillägg å lönen, hvartdera å 500 kronor, efter respektive fem och tio

års tjänstgöring;

dels godkänna i statsrådsprotokollet omförmälda, för åtnjutande af

nämnda aflöningsförmåner föreslagna villkor och bestämmelser samt förklara,

ej mindre att en hvar, som med eller efter 1912 års ingång tillträder

någon af ifrågavarande befattningar vid konsthögskolan, skall vara pliktig

att underkasta sig nyssberörda villkor och bestämmelser, än äfven att,

därest nuvarande innehafvaren af professorsbefattningen i byggnadskonst

vid konsthögskolan icke före viss angifven tidpunkt anmäler, att häri vill

underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämma.

till Rilcsd. prot. 1911. .9 Sami. 1 Afd. 2 Ser. 2 Haft. (Nr 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.

melser, och han icke lagligen kan därtill förbindas, han skall varda bibehållen

vid honom dittills tillkommande aflöningsförmåner, äfvensom, i den

mån ej annat föranledes af bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit

honom;

dels till bestridande af undervisning vid konsthögskolan i byggnadsteknik

med flera ämnen i staten uppföra ett belopp af 3,000 kronor;

dels höja det i staten upptagna anslaget å 1,000 kronor till elevernas

studieresor med 1,200 kronor till 2,200 kronor, däraf högst 400 kronor

till ersättning åt läraren vid arkitektelevernas resor;

dels för genomförande af ifrågavarande förändringar i staten öka det

under rubriken akademien för de fria konsterna upptagna anslag med

11,200 kronor eller från 90,750 kronor (däraf två reservationsanslag å

sammanlagdt 31,900 kronor) till 101,950 kronor (däraf två reservationsanslag

å tillhopa 33,100 kronor);

dels ock medgifva, att de professorerna i arkitektur och svensk arkitekturhistoria

tillkommande ålderstillägg må utgå af det under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg.

Vidare har till utskottet öfverlämnats två särskilda motioner i förevarande

ämne,

en, nr 106, väckt inom Första kammaren af herrar Aug. Wijkander

och Gustaf Boman, däri föreslagits,

att Riksdagen ville i sin svarsskrifvelse på den kungl. propositionen

nr 200 såsom sin åsikt uttala, att afgångsexamen från Chalmers tekniska

läroanstalts byggnadsafdelning jämte intyg om vederbörliga praktiska prof

framgent som hittills skall berättiga till inträde vid konsthögskolan; samt

en, nr 364, väckt inom Andra kammaren af herr Knut Tengdahl,

däri föreslagits,

att Riksdagen ville afslå Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

I det utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 21

april 1911, som är bilagdt den till utskottets behandling hänvisade kungl.

propositionen, redogör departementschefen till en början för det sätt,

hvarpå undervisningen i arkitektur för närvarande är ordnad samt lämnar

en öfversikt öfver den förberedande behandlingen af frågan om ordnandet af

undervisningen i arkitektur m. m. vid konsthögskolan. Härvid omnämnes

ett af akademien för de fria konsterna den 10 augusti 1907 till Kungl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.

3

Maj:t afgifvet förslag till nya stadgar m. m., hvilket jämväl omfattade

en del ändringar i undervisningen i arkitektur. Akademiens nu nämnda

förslag föranledde en framställning från Svenska teknologföreningens afdelning

för husbyggnadskonst, hvari hemställdes, att Kungl. Maj:t måtte låta

af fullt sakkunniga personer utarbeta ett fullständigt och enhetligt program

för arkitekturundervisningen i Sverige.

öfver denna framställning afgaf akademien för de fria konsterna underdånigt

utlåtande den 23 november 1907, hvarjämte kommittén för den

högre tekniska undervisningens ordnande inkom i ämnet med särskilda,

den 11 december 1907 dagtecknade underdåniga skrifvelser.

Departementschefen omnämner i fortsättningen af sin redogörelse, att

förste intendenten i öfverintendentsämbetet I. G. Clason, professorn i

byggnadskonst vid det under akademiens för de fria konsterna inseende

ställda läroverk C. A. A. Grundström och professorn i arkitektur vid tekniska

högskolan E. J. Lallerstedt i januari 1908 anmodats att såsom sakkunniga

inom ecklesiastikdepartementet biträda vid utredning af frågan

huru, under förutsättning att arkitektutbildningen fortfarande skulle vara

förlagd dels till de högre tekniska läroanstalterna dels ock till det under

akademiens inseende ställda läroverk, undervisningen vid detta läroverk,

såvidt nämnda utbildning anginge, lämpligen borde ordnas, samt att beinälda

sakkunniga den 23 januari 1909 afgifvit utlåtande och förslag angående

ordnande af undervisningen i arkitektur vid sistnämnda läroverk.

I detta utlåtande framhållas såsom »de mest framträdande bristerna

i den nuvarande undervisningen för utbildandet af arkitekter i vårt land»:

1) att någon enhetlig arbetsplan för de olika arkitekturskolorna ej

funnes, utan de olika skolorna arbetade nära nog oberoende af hvarandra.

I samband med denna brist på samarbete skolorna emellan stode den

alltför långa tid, som i de flesta fall fordrades för utbildning till arkitekt,

äfvensom oegentligheten däruti att elever, utexaminerade från Chalmers

tekniska läroanstalt med treårig lärokurs och från tekniska högskolan med

fyraårig kurs, likställdes vid inträde till konstakademiens skola;

2) att undervisningen ej i tillräcklig grad inriktades på arkitektelevens

utbildande till en praktiskt duglig och ekonomiskt förstående

arbetsledare; samt

3) att det ej förefunnes någon systematiskt ordnad undervisning i

»vår inhemska, i många afseenden så intressanta och för frambringandet

af en i någon mån nationell byggnadskonst så viktiga arkitektur».

I propositionen redogöres vidare för yttranden, som öfver de sakkunnigas

nyssberörda utlåtande afgifvits af tekniska högskolans styrelse, sty
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.

relsen för Chalmers tekniska läroanstalt, Svenska teknologföreningens afdelning

för husbyggnadskonst, akademien för de fria konsterna och öfverintendentsämbetet

Samt i afseende å de i de sakkunnigas utlåtande framställda

förslagen till aflöningsförmåner m. in. jämväl af statskontoret och löneregleringskommittén.

För sin egen del yttrar departementschefen angående föreliggande

fråga bland annat följande:

Departe- »De sakkunnigas förslå» till ordnande af arkitekturundervisningen går

yttrande, i stort sedt ut på en 4-årig kurs vid högre teknisk läroanstalt och en därpå

följande 2-årig kurs vid konsthögskolan. Härigenom och genom de anordningar,

som tillika föreslås, har man velat vinna, dels att det elevmaterial,

konsthögskolan har att mottaga, blir af mera enhetlig beskaffenhet

än nu, dels att studietiden för konsthögskolans elever från tekniska

högskolan, hvilka utgöra det långt öfvervägande flertalet, förkortas med

ett år, dels att de arkitekter, som utgå i det praktiska lifvet utan att

hafva genomgått konsthögskolan, skola genom utsöndring af en del biämnen

erhålla grundligare undervisning såväl i tekniskt som konstnärligt

afseende än den de nu åtnjuta, dels slutligen att undervisningen vid konsthögskolan,

hvilken hittills varit af nästan uteslutande estetisk och konstnärlig

art, bättre afväges genom att kompletteras med en solid fortsatt

utbildning i byggnadskonstens tekniska och ekonomiska problem. Förslaget

har i allmänhet — bortsedt från några mindre väsentliga detaljer — mötts

af gillande. Det har sålunda understödts af akademien själf, som därvid

frångått sitt tidigare förslag i ämnet, af tekniska högskolans lärarkollegium

och styrelse, af Svenska teknologföreningens afdelning för husbyggnadskonst

samt af öfverintendentsämbetet.

»Professor Grundström — och till hans åsikt hafva lärarrådet och styrelsen

vid Chalmers tekniska läroanstalt anslutit sig — har emellertid förordat

bibehållandet af den nuvarande i allmänhet 3-åriga kursen vid konsthögskolan,

hvaraf torde följa, att äfven i öfrigt, enligt Grundströms mening,

i det hela allt bör förblifva vid det gamla. De sakkunniga hafva

dock enligt min uppfattning på ett öfvertygande sätt uppvisat, att de nuvarande

förhållandena ingalunda kunna betraktas såsom tillfredsställande.

Svenska teknologföreningens afdelning för husbyggnadskonst, som väl får

anses vara ett uttryck för åsikterna bland landets arkitekter, har ju ock

med styrka understrukit detta sakförhållande.

»Mig synes det uppenbart, att undervisningen vid konsthögskolan måste

blifva i hög grad lidande på den nuvarande ojämnheten i elevernas grundläggande

kunskaper. En del elever hafva att stödja sig på den 3-åriga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.

5

kursen vid Chalmers tekniska läroanstalt, andra åter på en 3-årig, således

något mera omfattande teknisk högskolekurs samt återstoden slutligen på

en fullständig 4-årig kurs vid högskolan. Detta är gifvetvis ett missförhållande,

som icke bör fortvara, utan på hvilket man måste söka råda

bot. De sakkunnigas förslag, på hvars detaljer jag längre fram skall ingå,

skulle uppenbarligen medföra en högst väsentlig förbättring i berörda hänseende

och bidraga till att skapa ett i görligaste mån enhetligt elevmaterial

vid konsthögskolan. Det återstår då att se, huruvida dess genomförande i

andra hänseenden skulle visa sig vara förenadt med olämpor. Af den i

ärendet förebragta utredningen torde framgå, att vi hafva behof dels af

arkitekter, tekniskt väl utrustade för att möta alla de kraf, som i det praktiska

lifvet i mångahanda former möta konstruktören af och ledaren för

praktiska byggnadsarbeten, dels ock af arkitekter, som med en solid teknisk

bildning förena en konstnärlig fördjupning och sålunda förmå skapa och

utföra mera arkitektoniskt fordrande verk. Den första uppgiften tillkommer

för närvarande våra högre tekniska läroanstalter och då främst den

förnämsta af dem, den tekniska högskolan. Konsthögskolan har sedan

att af arkitekten dana en mera helgjuten konstnär eller åtminstone

nedlägga fröen därtill. Man har framkastat den tanken, att hela

arkitekturundervisningen lämpligen borde sammanföras i en enda- arkitekthögskola.

Detta kan ju vara en framtidstanke, som måhända en gång

återkommer i fastare gestalt. För närvarande torde vi dock endast hafva

att räkna med möjligheten att inom den nuvarande organisationen genomföra

behöfliga förbättringar, och dithän syftar också de sakkunnigas förslag.

»Hvad det praktiska lifvet främst behöfver är, som jag nyss sade, arkitekter

med en grundlig teknisk utbildning. Genom att helt befria eleverna

från en del för blifvande arkitekter mindre viktiga ämnen, såsom

fysik och beskrifvande maskinlära, samt genom en del andra omläggningar

af undervisningen hafva de sakkunniga velat bereda dem tillfälle till mera

fördjupade, rent arkitektoniska studier af öfvervägande teknisk natur. Jag

vill i sådant afseende omnämna, att undervisningen i husbyggnadslära,

som nu förekommer först i tekniska högskolans andra årskurs, enligt förslaget

skulle med väsentligen ökadt timantal ingå redan i första årskursen,

samt att ämnet byggnadsteknik, i hvilket för närvarande förekommer allenast

en knappt tillmätt föreläsningskurs, för framtiden skulle jämte arkitektur

i tredje och fjärde årskurserna vara fackskolans hufvudämne, en

omläggning som torde komma att synnerligen fördelaktigt inverka på

arkitektelevens praktiska och ekonomiska utbildning. Men icke nog härmed.

De sakkunniga hafva afsett att därjämte tillföra eleverna ett ökadt

mått af konstnärliga insikter och konstnärlig omdömesförmåga, dock, enligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.

hvad jag inhämtat, icke i vidare mån, än att den hittillsvarande proportionen

mellan utrymmet för de tekniska och de estetiska studierna icke

förryckes. Den tekniska utbildningen skulle sålunda komma att gå hand

i hand med den konstnärliga, hvilket, enligt min mening med rätta, af

afdelningen för husbyggnadskonst framhållits såsom en angelägenhet af

högsta vikt. Jag finner hvad de sakkunniga så i ena som andra afseendet

föreslagit vara ändamålsenligt. Det har, som mig synes med allt fog,

framhållits, att det icke är nog med att eleverna bibringas solida tekniska

insikter — fordran härpå är naturligtvis oeftergiflig — utan att man äfven

af det praktiska byggnadsarbetets män bör kunna begära en icke allt för

ytlig kännedom om arkitektoniska skönhetsvärden och skönhetsmöjligheter.

Äfven i det gråa hvardagslifvet bör ju skönheten hafva sin plats, särskildt

när det kan ske utan uppoffring af praktiska och ekonomiska kraf. Det

förslag till förbättring af arkitekturundervisningen vid tekniska högskolan,

som framlagts af de sakkunniga, synes mig alltså i och för sig godt. Det

har också vunnit högskolemyndigheternas enstämmiga gillande. Af den

Chalmerska läroanstaltens myndigheter har visserligen gifvits uttryck för

den farhågan att, om de sakkunnigas förslag beträffande tekniska högskolan

genomfördes, denna högskola småningom skulle växa upp till en slags

konkurrent till konsthögskolan. För min del kan jag dock icke finna

denna farhåga berättigad, då ju en studietid af allenast fyra år uppenbarligen

icke kan förslå till verkligt djupgående konstnärliga studier vid

sidan af de nödiga tekniska.

»öfvergår jag nu till Chalmerska läroanstalten och undersöker, i hvad

mån dess alumners intressen skulle blifva tillgodosedda genom det föreliggande

förslaget — jag talar nu icke om dess detaljer — kan jag icke

finna annat, än att detsamma äfven i förhållande till denna läroanstalt innebär

en verklig förbättring. Den forne chalmeristen har nämligen efter

genomgåendet af tekniska högskolans fjärde årskurs erhållit i såväl tekniska

som konstnärliga ämnen mera ingående och omfattande kunskaper än

hvad som kunnat ske vid den endast 3-åriga kursen vid Chalmers tekniska

läroanstalt och blir sålunda mera jämnspelt med tekniska högskolans egna

elever, hvadan den följande undervisningen vid konsthögskolan kan ordnas

efter en enhetligare och mera fruktbringande plan. Visserligen måste det

betraktas såsom en olägenhet, att den från den Chalmerska läroanstalten

utgångna eleven skulle nödgas att, i stället för att tillbringa tre år vid

konsthögskolan, vistas ett år vid tekniska högskolan och därefter två år vid

konsthögskolan. Men denna olägenhet medför ju ingen tidsförlust och kan

i allt fall icke anses synnerligen betydande. Den skulle dock kunna undvikas

genom en förlängning af lärokursen vid anstalten med ett år, men

s. 7 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.

7

på denna möjlighet saknar jag nu så mycket mera anledning att ingå, som

något förslag i sådan riktning icke föreligger. Denna utväg kan ju vara

förtjänt af att undersökas, men då, såsom jag nyss framhållit, den föreslagna

anordningen i stort sedt leder till fördel för läroanstaltens elever,

lärer den trängande frågan om arkitekturundervisningens ordnande icke

böra uppskjutas i afbidan på en utredning, hvars resultat man nu ej kan

med säkerhet bedöma. Jag vill i detta sammanhang omnämna, att under

de senaste tjugufem åren från läroanstalten utgått till konsthögskolan

sammanlagdt allenast några och trettio elever.

»Hvad slutligen konsthögskolan beträffar är det gifvetvis svårare att

bedöma, i hvad mån det framlagda förslaget i sina stora drag kan tillfredsställa

äfven dess kraf. Någon tvekan lärer dock icke kunna råda därom,

att förslaget om undervisningens komplettering med kurser i byggnadskonstens

teknik och ekonomi innebär en afgjord förbättring. Det är naturligtvis

af högsta vikt, att eleven under sina konstnärliga studier icke

tappar kontakten med det verkliga lifvet, där frågornas praktisk ekonomiska

innebörd spelar och måste spela en afgörande roll. I denna punkt har

heller ingen meningsskiljaktighet försports. Professor Grundström har

emellertid velat göra gällande, att en 2-årig kurs vid konsthögskolan icke

skulle verka tillfyllest, utan att ytterligare ett år skulle erfordras. Akademien,

som ju bland sina medlemmar räknar våra främsta skapande

arkitekter, har emellertid varit af en annan mening, och teknologföreningens

afdelning för husbyggnadskonst, hvars uttalande ju äfven måste

tillerkännas en icke ringa auktoritativ betydelse, har jämväl anslutit sig

till de sakkunnigas förslag. Afdelningen har särskildt påpekat, att med

den fylligare undervisning i tekniskt och konstnärligt hänseende, som enligt

förslaget skulle meddelas redan före inträdet i akademien, mycket af

det, som nu påhvilar densamma, skulle vara på förhand undangjordt.

Äfven öfverintendentsämbetet bär tillstyrkt de sakkunnigas förslag. Under

sådana förhållanden hyser jag ingen betänklighet vid att gifva detsamma

min anslutning och förordar således i enlighet därmed en 6-årig studiekurs,

däraf 2 år vid konsthögskolan och 4 år vid tekniska högskolan,

respektive 3 år vid den Chalmerska läroanstalten och 1 år vid tekniska

högskolan. Den förkortning af studietiden för elever från tekniska högskolan,

som härigenom vinnes, innebär naturligtvis en afsevärd fördel.

»I förslaget ingår, att den nuvarande professorn vid konsthögskolan

uti byggnadskonst skulle, med en väsentligt utvidgad undervisningsskyldighet,

benämnas professor i arkitektur. Häremot har jag ingen erinran

att göra.

»Hvad den föreslagna nya professuren i svensk arkitekturhistoria be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.

träffar, så är Grundström ensam om att motsätta sig densamma. Dess

betydelse för arkitekturundervisningen har däremot med styrka framhållits

af tekniska högskolans lärarråd, af afdelningen för husbyggnadskonst och

af öfverintendentsämbetet, och de skäl, som därvid framdraga, synas mig

fullkomligt öfvertygande. För mig framstår det såsom en angelägenhet

af största vikt, att våra arkitekter hafva tillbörlig insikt i sitt eget lands

arkitekturhistoria och kännedom om de märkligare byggnader, som i mer

eller mindre bibehållet skick kvarstå från gångna tider. Det är ju på

samma mark, under samma sol och ofta nog med samma material, som

de hafva att utföra sin gärning, och det är därför af en stor betydelse,

att de lära sig inse värdet af och tillgodogöra sig det, som våra fäder

med sina enkla hjälpmedel skapat. Det nationella, af våra naturliga förhållanden

och vår lynnesläggning betingade särdraget i vår arkitektur

kommer härigenom äfven för framtiden till sin rätt. Men jämväl från en

annan synpunkt synes mig förslaget i denna del synnerligen beaktansvärdt.

Jag syftar härmed på det stycke kulturhistoria, som våra byggnadsminnesmärken

från skilda epoker representera och som det är vår skyldighet

såsom kulturnation att väl känna. Jag anser följaktligen lämpligt, att

undervisning i svensk arkitekturhistoria meddelas såväl vid konsthögskolan

som i tekniska högskolans fjärde årskurs. Grundström har i sin reservation

mot akademiens senaste framställning i ärendet framkastat att, därest det ansåges

nödigt att anställa en särskild lärare i ämnet, denne icke borde vara professor,

utan att en framstående specialist borde fullgöra ifrågavarande undervisning

mot åtnjutande af lämpligt arfvode. Jag anser mig icke kunna biträda

detta förslag. Den lärare, hvarom här är fråga, måste besitta grundliga

insikter i sitt ämne, insikter som genom fortgående studier alltjämt fördjupas

och förkofras. Än mer, det är icke nog med en allmän om än så

noggrann kännedom om svensk arkitekturkonst, det fordras jämväl en

omfattande och öfverblickande kunskap om utlandets arkitektur för att rätt

kunna förstå och uppvisa dess återverkningar och återspeglingar på inhemsk

mark. Med ett ord, det behöfves en historisk vetenskaplig mognad, som

icke vinnes utan ett lugnt och målmedvetet arbete och som i allmänhet

icke kan förväntas af en tillfälligt anställd lärare med mångahanda intressen

vid sidan af sin uppgift som undervisare. Jag tillstyrker således upprättandet

af en professur uti ifrågavarande ämne.

»Den nuvarande professuren i byggnadskonst vid konsthögskolan skulle

enligt förslaget såsom professur i arkitektur aflönas i likhet med motsvarande

professur vid tekniska högskolan, det vill säga med 7,500 kronor om

året med rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem år. Löneregleringskommittén

har emellertid icke velat sätta lönen vid ifrågavarande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.

9

lärostol till högre belopp än 6,400 kronor, däraf 4,400 kronor lön och

2,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte ett ålderstillägg efter fem år å

600 kronor. Ehuru jag icke kan finna annat än oegentligt, att professorn

i arkitektur vid konsthögskolan i aflöningshänseende skulle vara sämre ställd

än motsvarande befattningshafvare vid tekniska högskolan, anser jag mig

dock på de af löneregleringskommittén anförda skäl icke kunna gå utöfver

hvad kommittén i denna punkt hemställt. Den nuvarande professorn i

byggnadskonst bör gifvetvis vid öfvertagande af professuren i arkitektur

under i öfrigt sedvanliga villkor få för åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna

sig tiden för sitt innehafvande af professorsbefattningen i byggnadskonst.

»De af de sakkunniga för den nya professuren i svensk arkitekturhistoria

föreslagna aflöningsförmåner å tillhopa 4,600 kronor, däraf 2,500

kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg,

jämte rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter respektive

fem och tio års tjänstgöring, öfverensstämma med dem, som vid 1908 års

Riksdag bestämdes för de fem professorerna vid konsthögskolan i teckning,

målning och landskapsmålning. Jag har härvid icke något att erinra. Då

emellertid ifrågavarande befattning icke lärer blifva erforderlig förrän med ingången

af undervisningsåret 1912—1913, behöfver densamma icke upprättas

förr än från och med den 1 juli 1912, och hälften af de med befattningen

förenade aflöningsförmåner kommer således att besparas statsverket.

»De sakkunnigas förslag, att undervisning i byggnadsteknik och andra

inom byggnadskonsten viktiga ämnen bör bestridas af särskildt tillkallade

framstående specialister, finner jag vara välbetänkt. För detta ändamål

torde böra i staten uppföras det af de sakkunniga föreslagna belopp, 3,000

kronor. Äfven i afseende å detta anslag torde besparingar uppstå under

första hälften af år 1912.

»Såsom en synnerligen viktig del af undervisningen i svensk byggnadskonst

hafva de sakkunniga framhållit elevernas besök vid gamla byggnadsverk

samt desammas afteckning och uppmätning. Det synes därför vara

af vikt, att understöd af statsmedel beredes medellösa elever för deltagande

i sådana studieresor, och det torde äfven vara skäligt, att särskild

ersättning tilldelas den lärare, som leder dessa öfningar och därigenom

tillskyndas utgifter. Den för dessa ändamål erforderliga anslagsökningen,

1,200 kronor, torde, i enlighet med hvad statskontoret hemställt, böra

sammanslås med det i staten nu uppförda anslag å 1,000 kronor till elevernas

studieresor och i staten vid anslaget fogas det af statskontoret föreslagna

tillägg.»

Bihang till Riktd. prof. 1911. !) Sami. 1 Afd. 2 Ser. 2 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.

Utskottet.

Utskottet, som tagit del af såväl Kungl. Majrts proposition som de i

ämnet väckta motionerna, har kommit till full öfvertygelse om behofvet

af en bättre organisation af den högre arkitekturundervisningen i dess

helhet. För denna organisation är det, äfven enligt utskottets mening, af

den största vikt, att vid arkitektundervisningen i såväl de högre tekniska

läroanstalterna som konsthögskolan den tekniska utbildningen kommer att

gå hand i hand med den konstnärliga.

För att nå detta mål hafva de sakkunniga föreslagit, att vid tekniska

högskolan undervisningen i fackskolan för arkitektur skulle göras obligatorisk

fyraårig samt fortsättningskursen vid konsthögskolan tvåårig, och bär

genom omläggning af undervisningen mera plats beredts åt ämnet byggnadsteknik

såväl vid de högre afdelningarna af tekniska högskolan som vid de

båda årskurserna i konsthögskolan. Härigenom hafva de sakkunniga velat

ernå en sådan plan för undervisningen, att den totala utbildningstiden för

en arkitekt skulle kunna hållas inom rimliga gränser, d. v. s. i detta fall

sex år i stället för, såsom regeln förut varit, sju år. Äfven detta förefaller

ju vara en afsevärd tid, men de sakkunniga hafva sökt göra studietidens

längd mindre betungande för de studerande genom att så planlägga

undervisningen vid konsthögskolan, att tid skulle beredas dem att jämsides

med sina studier arbeta på ritkontor och därigenom såväl bidraga

till sitt uppehälle som förkofra sig i sitt yrke.

Denna af de sakkunniga uppgjorda och af Kungl. Maj:t framlagda

plan för arkitektundervisningen vid tekniska högskolan och konsthögskolan

har utskottet ansett sig kunna förorda.

Utskottet vill i detta sammanhang betona, att nämnda plan öfverensstämmer

med de förslag till läroplaner för tekniska högskolan, som framlagts

i Kungl. Majt:s proposition nr 124, och som utskottet i sin föregående

skrifvelse förordat.

Sedan studietiden vid konsthögskolan sålunda enligt Kungl. Maj:ts

förslag blifvit förkortad till två år, skulle elever, utgångna från den nu

treåriga husbyggnadsfackskolan vid Chalmers tekniska läroanstalt, enligt

nämnda förslag komplettera sina studier med ett fjärde år vid tekniska

högskolan, innan de kunde vinna inträde vid konsthögskolan. Direkt öfvergång

från Chalmers tekniska läroanstalt till konsthögskolan skulle således

enligt detta förslag vara utesluten. Utskottet, som väl inser, att lärjungar

från båda de högre tekniska läroanstalterna vid inträdet i konsthögskolan

måste stå på ungefär samma kunskapsnivå, anser det emellertid olämpligt,

att de studerande från Chalmers läroanstalt skulle nödgas besöka tre olika

läroverk. På denna grund vill utskottet förorda den i motiveringen till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.

It

ofvannämnda, af herrar Wijkander och Boman väckta motion angifna och

äfven af departementschefen antydda utvägen till frågans ordnande och

fördenskull uttala såsom sin mening, att, under förutsättning af att en

fjärde (frivillig) årskurs anordnas vid husbyggnadsfackskolan vid Chalmers

tekniska läroanstalt, de elever, som fullständigt genomgått nämnda fackskola,

skola vara berättigade till direkt inträde vid konsthögskolan.

Den i propositionen lämnade redogörelsen för bedrifvandet af undervisningen

vid konsthögskolan har för utskottet klargjort det orimliga i att

hela arkitekturundervisningen därstädes uppehälles af en enda lärare. Det

synes därför utskottet välbetänkt, att undervisningen i arkitektur vid

nämnda högskola, på sätt Ivungl. Maj:t föreslagit, uppdelas på två professurer,

en i arkitektur och en i svensk arkitekturhistoria. Särskildt har utskottet

velat uttrycka sin tillfredsställelse med det beaktande af den nationella

arkitekturen, som ligger i Kungl. Maj:ts förslag om inrättande af

sistnämnda professur. I detta sammanhang vill utskottet instämma i följande

yttrande af de sakkunniga:

»Ehuru i vårt land ej tinnes någon arkitektur med från de öfriga

kulturländernas helt skild karaktär, finnes dock från hvarje stilepok, från

medeltiden ända fram till våra dagar, byggnadsverk, hvilkas af klimatiska

förhållanden, användt material och folkkaraktär framsprungna kynne dock

i ganska väsentlig grad markerar en i viss mån själfständig, för oss nationell

arkitektur. Denna är det vår oafvisliga plikt att lära känna och bevara

mot tidens åverkan eller mot förvanskning genom okunnighet eller

brist på pietet. Äfven torde i många afseenden i just denna hos oss

hemmahörande och rotfasta arkitektur enkla, naturliga och goda förebilder

för vår nutida byggnadskonst vara att finna, och bör densamma således

såsom studiematerial vid våra arkitekturskolor utgöra en viktig del.»

En undervisning af sådan art bör, enligt utskottets mening, kunna

få betydelse äfven för ernåendet af en för vårt land lämpad byggnadstyp,

särskildt för bostadshus på landsbygden, i villastäder, egna-hemssamhällen

och dylikt.

Den förutsatta ökningen af undervisningen i byggnadsteknik vid

konsthögskolan betingar gifvetvis en särskild lärare i detta ämne,

och har utskottet intet att erinra mot Kungl. Maj tis förslag i detta hänseende.

De förändringar i den för akademien för de fria konsterna och konsthögskolan

fastställda stat, som äro en följd af ofvan tillstyrkta omläggning

af arkitekturundervisningen vid konsthögskolan, vill utskottet för sin

del äfvenledes förorda.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.

Hvad angår ofvannämnda, af herrar Wijkander och Boman i ämnet

väckta motion, har utskottet, såsom framgår i det föregående, ansett sig

böra göra ett uttalande i den riktning, motionärerna åsyftat.

Beträffande slutligen herr Tengdahls i ämnet väckta motion, vill utskottet

framhålla, att Kungl. Maj:ts förslag sökt i hufvudsak afhjälpa de

brister i arkitektundervisningen, som påpekats i nämnda motion, nämligen

brist på enhetlighet i organisationen samt otillräcklig undervisning i tekniskekonomiska

frågor. Vidare vill utskottet erinra därom, att ett beslut i

den riktning, som utskottet förordat i sitt utlåtande angående omorganisation

af tekniska högskolan m. m., äfven skulle innebära en väsentlig

lättnad för icke-studenter att vinna inträde på arkitektbanan.

På grund af Kungl. Maj:ts föreliggande proposition samt i ärendet

väckta motioner får utskottet hemställa,

A. att Riksdagen må, med afslag å herr Tengdahls

motion,

l:o) — med uteslutande ur den för akademien för de

fria konsterna och konsthögskolan fastställda stat af den

däri upptagna professorn i byggnadskonst jämte sagda befattning

tillhörande aflöningsförmåner — i staten uppföra

ej mindre en professor vid konsthögskolan i arkitektur

med en aflöning af 6,400 kronor, däraf 4,400 kronor

lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, med rätt

att efter fem års tjänstgöring erhålla förhöjning i lönen

med 600 kronor, än äfven en professor vid konsthögskolan

i svensk arkitekturhistoria med en aflöning af

4,600 kronor, däraf 2,500 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar

och 300 kronor ortstillägg, med rätt

till två ålderstillägg å lönen, hvartdera å 500 kronor,

efter respektive fem och tio års tjänstgöring;

2:o) godkänna af Kungl. Maj:t för åtnjutande af

nämnda aflöningsförmåner föreslagna villkor och bestämmelser

samt förklara, ej mindre att en hvar, som med

eller efter 1912 års ingång tillträder någon af ifrågavarande

befattningar vid konsthögskolan, skall vara pliktig

att underkasta sig nyssberörda villkor och bestämmelser,

än äfven att, därest nuvarande innehafvaren af

professorsbefattningen i byggnadskonst vid konsthögskolan

icke före viss angifven tidpunkt anmäler, att han vill

s. 13 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2.

13

underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda

villkor och bestämmelser, och han icke lagligen kan

därtill förbindas, han skall varda bibehållen vid honom

dittills tillkommande aflöningsförmåner, äfvensom, i den

mån ej annat föranledes af bestämmelserna i lagen angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den

rätt till pension, som dittills tillkommit honom;

3:o) till bestridande af undervisning vid konsthögskolan

i byggnadsteknik med flera ämnen i staten uppföra

ett belopp af 3,000 kronor;

4:o) höja det i staten upptagna anslaget å 1,000

kronor till elevernas studieresor med 1,200 kronor till

2,200 kronor, däraf högst 400 kronor till ersättning åt

läraren vid arkitektelevernas resor;

5:o) för genomförande af ifrågavarande förändringar

i staten öka det under rubriken akademien för de fria

konsterna upptagna anslag med 11,200 kronor eller från

90,750 kronor (däraf två reservationsanslag å sammanlagdt

31,900 kronor) till 101,950 kronor (däraf två

reservationsanslag å tillhopa 33,100 kronor); samt

6:o) medgifva, att de professorerna i arkitektur och

svensk arkitekturhistoria tillkommande ålderstillägg må

utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda

förslagsanslaget: ålderstillägg.

B. att herrar Wijkanders och Bomans ofvanberörda

motion må anses besvarad genom hvad utskottet i motiveringen

till sin hemställan anfört.

Stockholm den 12 maj 1911.

På särskilda utskottets nr 2 vägnar:

GUST. LAGERBRING.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.