Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj.t angående införande af lokalt veto med lika och direkt rösträtt beträffande detaljhandel med brännvin. Anyo har frågan om införande af lokalt veto med lika och direkt rösträtt beträffande detaljhandel med brännvin bragts inför Riksdagen.

1911-02-09 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1911:1, Betänkande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj.t angående införande af lokalt veto med lika och direkt rösträtt beträffande detaljhandel med brännvin. Anyo har frågan om införande af lokalt veto med lika och direkt rösträtt beträffande detaljhandel med brännvin bragts inför Riksdagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till Riksdagens kansli den 13 februari 1911 kl. 5 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl.

Maj.t angående införande af lokalt veto med lika och

direkt rösträtt beträffande detaljhandel med brännvin.

Anyo har frågan om införande af lokalt veto med lika och direkt

rösträtt beträffande detaljhandel med brännvin bragts inför Riksdagen.

Vid innevarande års Riksdag hafva nämligen inom båda kamrarna i ämnet

väckts två särskilda motioner, hvilka hänvisats till bevillningsutskottet.

I två lika tydande motioner, väckta den ena i Första kammaren (nr 71) Motionerna

af herr Ernst Beckman jämte två andra af kammarens ledamöter och den 7/^oj7*

andra i Andra kammaren (nr 224) af herr Staaff jämte 16 andra af kammarens

ledamöter, har yttrats:

»I en nästlidna år inom Andra kammaren väckt motion, nr 105, anför

es följande:

''Gällande författningar innehålla som bekant stadganden om kommunal

vetorätt beträffande såväl detaljhandel med brännvin som utskänkning

af vin och öl. Med begagnande af denna rätt hafva också en mängd

landskommuner genomfört lokalt veto mot all rusdrycksförsäljning.

Det har emellertid visat sig, att dessa på den graderade kommunala

röstskalan grundade stadganden icke äro tillräckliga för att trygga kommunens

själfbestämningsrätt, om man med kommunens vilja förstår den

uppfattning, som gör sig gällande hos flertalet af dess myndiga medborgare.

Det har varit mycket vanligt, att ett fåtal, som förfogat öfver

många röster, bestämt sakens utgång i strid med ett stort flertal smärre

röstinnehafvare. Upprörande bevis för storfyrkarnes öfvermäktiga inflytande

till rusdryckshandteringens förmån ha i stor mängd framdragits

både i pressen och inom Riksdagen.

Bihang till Riksd. prof. 1,911. 5 Sand. 1 Afd. 1 Höft. (Nr 1.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.

Visserligen genomfördes under förlidet år en reform af den kommunala

rösträtten, genom hvilken rikedomens på den dittills gällande fyrkskalan

fotade öfvermakt icke obetydligt inskränktes. Men äfven denna

nya ordning är enligt vår öfvertygelse långt ifrån att trygga de små röstinnehafvarnes

rätt vid den sträfvan för rusdrycksförsäljningens motarbetande,

för hvilken de vid striderna om det kommunala vetots tillämpning

gjort sig till målsmän. Därjämte kvarstår alltjämt det missförhållandet,

att flertalet kvinnor, som ju i stor utsträckning, framförallt som hustrur

och mödrar, lida under följderna af männens dryckenskap, fortfarande äro

beröfvade möjligheten att göra sin stämma hörd vid rösturnan.

Det synes oss obehöfligt att närmare ingå på de ofta upprepade, tungt

vägande skal, som tala för att just i fråga om rusdrycksförsälj ningens

inskränkande eller afskaffande icke längre den graderade röstskalan utan

personlighetsprincipen lägges till grund för den kommunala rösträtten.

Oberoende af en reform i den kommunala rösträtten i allmänhet, bör vid

behandlingen af denna särskilda angelägenhet i vårt land, liksom det skett

flerstädes i utlandet, införas ett kommunalt veto, som grundar sig på allmän

folkomröstning. Och bör härvid en röst tillkomma hvarje till myndig

ålder kommen välfrejdad medlem af kommunen, man eller kvinna.

Det är nu mer än sexton år sedan förslag i sådant syfte första

gången väcktes inom Riksdagen. Frågan har sedermera upprepade gånger

förelegat till behandling utan att dock hittills hafva vunnit sin. lösning.

Emellertid har vid de tre senaste riksdagarna Andra kammaren, i trots af

sammansatta bevillnings- och lagutskottets afstyrkande, bifallit reservationer

i de framlagda motionernas syfte, år 1907 med 113 röster mot 69,

år 1908 utan votering och i fjol med 145 röster mot 58.

Denna utgång inom Andra kammaren såväl som det ständigt växande

intresse, hvarmed det på folkomröstning grundade kommunala vetot omfattas

ute i landet, synes i och för sig utvisa, att frågan är mogen. Men

därtill kommer ytterligare, att förra årets erfarenhet om de lyckliga följderna

af rusdrycksförsälj ningens upphäfvande under den stora arbetskonflikten

utan tvifvel i hög grad påverkat uppfattningen i vida kretsar både

utom och inom Riksdagen. Det är därför med godt hopp om frågans

slutliga lösning, som vi ånyo framlägga för Riksdagen samma förslag, som

redan tre gånger i princip godkänts af Andra kammaren.

Af formella skäl måste de slutliga yrkandena rörande detaljhandeln

med brännvin och försäljningen af vin och öl frambäras i skilda motioner.

Här angifvas de hufvudsakliga bestämmelser, som vi anse böra gälla för

den föreslagna folkomröstningen rörande detaljhandeln med brännvin:

T denna omröstning, som sker med slutna sedlar och som gäller endast

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.

förbud eller icke förbud mot ifrågavarande upplåtelse af försälj ningsrättigheter,

äger enhvar välfrejdad myndig man eller kvinna, som är medlem af

kommunen, att deltaga.

Om 2/3 af de i omröstningen deltagande rösta för förbud, träder detta

i kraft på den tidpunkt, då förut beviljade rättigheter upphöra. För införande

af detaljhandel med brännvin, där sådan handel förut icke funnits,

skall likaledes erfordras 2/3 majoritet.

Frågan kan åter väckas först efter tre år. Besvär må endast anföras,

om beslutet förmenas icke ha tillkommit i laga ordning. Om det af denna

anledning undanröjes, skall Konungens befallningshafvande förordna om

anställande af ny omröstning.’

Med stöd af denna motivering yrkade motionärerna i omförmälda

motion, ’att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande

för Riksdagen af förslag till bestämmelser i syfte att afgörandet

inom kommun af väckt fråga om tillstånd till detaljhandel med brännvin

måtte äga rum genom allmän omröstning med lika och direkt rösträtt i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af oss angifna grunder’.

I en särskild motion, nr 106, framställdes med åberopande af samma

grunder ett liknande yrkande i fråga om sättet för afgörande inom kommun

af väckt fråga om tillstånd till försäljning af vin och öl.

Förstnämnda motion hänvisades till bevillningsutskottet, som i sitt

betänkande nr 7 afstyrkte densamma. Såsom skäl för afstyrkandet åberopades

hufvudsakligen hvad af bevillningsutskottet under tidigare riksdagar

anförts mot samma förslag, nämligen att antalet försälj ningsrättigheter

redan med tillämpning af gällande bestämmelser vore i nedgång,

att man borde afvakta verkningarna af den nyligen genomförda kommunala

rösträttsreformen, att nykterhetssträfvandet sannolikt ingenting skulle

komma att vinna genom de föreslagna nya bestämmelserna o. s. v. Därjämte

anförde utskottet, att vid Riksdagen inom såväl Första som Andra

kammaren förelågo motioner, afseende en fullständig och uttömmande utredning

af nykterhetsfrågan i hela dess vidd, och ansåg utskottet, att såväl

då föreliggande som andra tidigare framställda förslag rörande ändringar

i rusdryckslagstiftningen borde i ett sammanhang komma under ompröfning

och alltså icke omedelbart afgöras.

Mot utskottets afstyrkande hemställan, som af Första kammaren bifölls,

hade 9 utskottslcdamöter från Andra kammaren anfört reservation,

och yrkade 7 af dessa i en särskildt motiverad hemställan, att motionen

måtte bifallas. I sitt yttrande hade sistnämnda reservanter starkt framhållit,

att frågan om lokalt veto icke borde sammanslås med den ifrågasatta

utredningen af nykterhetsfrågan i hela dess vidd, hvilken utredning

s. 4 Kontrollera mot PDF

Motionerna

1: 72 och

II: 72.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.

otvifvelaktigt torde komma att kräfva lång tid, under det lösningen

af frågan om lokalt veto icke borde fördröjas. Dessa reservanters hemställan

blef af Andra kammaren utan diskussion eller votering bifallen.

Då vi fullständigt ansluta oss till den mening, som i detta Andra

kammarens beslut fått uttryck, tillåta vi oss ånyo hemställa:

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla om framläggande

för Riksdagen af förslag till bestämmelser i syfte att afgörandet

inom kommun af väckt fråga om tillstånd till detaljhandel med brännvin

måtte äga rum genom allmän omröstning med lika och direkt rösträtt, i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af oss förra året föreslagna och

här ofvan angifna grunder.»

O o

Vidare har i två äfvenledes likalydande motioner, väckta den ena i

Första kammaren (nr 72) af herrar Ernst Beckman och Eklund samt den

andra i Andra kammaren (nr 72) af herr von Schéele jämte fem andra af

kammarens ledamöter, anförts följande:

»Bland de reformförslag i fråga om rusdryckslagstiftningen, hvilka under

de senare åren tillvunnit sig en större uppmärksamhet, har knappast

något i så hög grad som förslaget om införande af s. k. lokalt veto tillvunnit

sig anslutning bland folket och väckt förhoppningar hos nykterhetsvännerna.

Inom allt vidare kretsar har man kommit till erkännande af

det berättigade i en anordning, som åt en kommuns medlemmar inrymmer

rätt att själfva afgöra, huruvida de inom kommunen vilja tillåta detaljförsäljning

af rusdrycker och underkasta sig de olägenheter af olika slag,

hvilka städse följa med dylik försäljning. Äfven de nykterhetsvänner,

hvilka anse det allmänna rusdrycksförbudet såsom det mål, på hvars ernående

nykterhetssträfvandet så direkt som möjligt bör inriktas, kunna ej

undgå att erkänna, att ett successivt afskaffande af rusdrycksförsäljningsrättigheterna

inom kommun efter kommun, i den mån folkmeningen mognar

för en sådan reform, erbjuder den både naturligaste och säkraste

vägen till ett bättre tillstånd i afseende å rusdrycksförbrukningan. Inom

Riksdagens Andra kammare har förslaget om införande af ett effektivt

kommunalt veto i fråga om detalj försälj ning af rusdrycker därför upprepade

gånger vunnit bifall, senast vid nästlidet års riksdag. Motioner i

ärendet hade då framburits från olika håll, däribland också af medlemmar

från Riksdagens nykterhetsgrupp, inom hvilken en enhällig mening

gjort sig gällande till förmån för den ifrågavarande reformen.

Samma mening har inom gruppen jämväl innevarande år vunnit enhällig

anslutning. Såsom representanter för denna grupp förnya vi därför

den förra året i samma fråga väckta motionen. Några nya skäl utöfver

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.

de redan då anförda, och sådana som kunna hämtas från ännu ett års

erfarenheter i fråga om dryckenskapens fördärfliga verkningar bland vårt

folk, hafva vi icke att anföra. De invändningar, som af bevillningsutskottet

förra året gjordes mot förslaget om införande af lokalt veto,

blefvo då vid frågans behandling i Riksdagen vederlagda liksom de blifvit

det åtskilliga gånger tidigare. Särskildt vilja vi emellertid påpeka, att

den vid förra riksdagen ifrågasatta fullständiga och uttömmande utredningen

af nykterhetsfrågan i hela dess vidd, hvilken utredning af 1910

års bevillningsutskott åberopades som skäl mot ett bifall till motionen, icke

kommit till stånd, och att därmed, som det vill synas, ett af hufvudmotiven

för bevillningsutskottets afstyrkande utlåtande förra året bortfallit^
Åsyftade,

på föranstaltande af Riksdagens nykterhetsgrupp år 1910

väckta motion (nr 114 i Andra kammaren), hvilken vi alltså härmed frambära

på nytt, hade följande motivering:

''Kommunal vetorätt i fråga om såväl detaljhandel med brännvin som

utskänkning af vin och Öl finnes, som bekant, redan i vår lagstiftning.

En mängd landskommuner ha med utöfvande af denna rätt lyckats att

befria sig från all rusdrycksförsäljning.

Men gällande bestämmelser, grundade på den kommunala röstskalan,

ha visat sig allt annat än tillfyllestgörande.

Med ständigt växande styrka framträder därför krafvet på ett effektivt

kommunalt veto, grundadt på allmän folkomröstning med lika rösträtt för

alla myndiga män och kvinnor, som äro medlemmar af kommunen.

Alltsedan 1893 ha förslag i sådant syfte upprepade gånger underkastats

Riksdagens pröfning, men blifvit afslagna. Emellertid ha vid de

tre senaste riksdagarna Andra kammaren förklarat sin anslutning till de

då framburna motionerna, år 1907 efter votering med 113 röster mot 69,

år 1908 utan votering samt förra året med 145 röster mot 58. Frågan

föll på Första kammarens motstånd.

Sammansatta bevillnings- och lagutskottet hänvisade vid fjolårets

riksdag i sitt afstyrkande utlåtande på den demokratisering af den kommunala

rösträtten, som införts genom den då slutgiltigt antagna lagstiftning,

och förmenade, att man bör afvakta resultaten af densamma, innan

man ifrågasätter de åtgärder, som af motionärerna föreslagits. Men redan

innan rösträttsreformen definitivt genomfördes, påpekades, att den kommunala

rösträtten allt framgent skulle utöfvas enligt en graderad skala,

som endast i mycket inskränkt mån låter personligheten komma till sin

rätt. Och anhängarne af det på folkomröstning grundade kommunala

vetot ha ständigt med styrka framhållit, att, ''Indika åsikter man än må

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.

hysa om fastställandet af personlighetsprincipen såsom grund för den kommunala

rösträtten i allmänhet, måste man obetingadt erkänna dess berättigande,

när det gäller afgörande af frågor om rusdrycksförsäljningens inskränkande

eller afskaffande’.

Så mycket mindre bör, synes det oss, någon tvekan råda om lämpligheten

af att redan nu ånyo draga frågan under Riksdagens ompröfning,

som det torde kunna förutsättas, att det gångna årets erfarenheter skapat

en stark opinionsströmning till nykterhetssakens förmån. Den åskådningsundervisning

rörande de obestridligt lyckliga följderna af rusdryckernas

bannlysning, som under den stora arbetskonflikten bereddes hela vårt land,

har säkerligen i hög grad påverkat dem, som tidigare ställt sig afvaktande

eller kanske afvisande i fråga om utsträckning af hittills gällande befogenhet

för kommun att fullständigt frigöra sig från all försäljning af rusgifvande

drycker.

Riksdagens nykterhetsgrupp, som numera räknar medlemmar äfven

inom Första kammaren, har också ansett, att frågan bör föreläggas innevarande

års riksdag.

Yi tillåta oss därför att ännu en gång frambära samma förslag, som

redan tre gånger vunnit Andra kammarens bifall.

Det synes oss icke af behofvet påkalladt att här återgifva i dess helhet

den utförliga motivering och redogörelse för förhållandena i vissa främmande

länder, som förebringats i föregående motioner, ej heller den historik,

som förekommit dels i dessa motioner, dels i flera utskottsbetänkanden.

Yi inskränka oss här till en sammanfattning af de viktigaste

principiella skäl, som blifvit anförda till stöd för de af oss framställda

yrkanden.

Ett par erinringar torde dock här böra förutskickas:

Med ''rusdryck’ afses här naturligtvis likaväl öl och andra starkare

maltdrycker som brännvin och därmed jämförliga drycker. Särskildt för

landsbygden är nämligen ölet lika mycket som brännvinet en källa till

dryckenskap och oordningar. Rusdryck som rusdryck lagstiftningen

bör opartiskt rikta sina restriktiva bestämmelser mot dem båda.

Af formella skäl måste yrkanden rörande ändringar i gällande förordning

angående försäljning af brännvin och i förordningen angående försäljning

af vin och Öl frambäras i skilda motioner. Men den allmänna

motiveringen kan i allt väsentligt göras gemensam för de ändringar, vi

föreslå i "lagstiftningen rörande båda de till sina verkningar så nära besläktade

slagen af rusdrycker.

För vinnande af målet ''effektivt kommunalt veto’ fordras närmast,

att icke mot kommunalrepresentationens uttalande genom högre myndig
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 1. 7

hets ingripande försäljning af starta drycker tillätes i större utsträckning,

än kommunen anser önskvärdt. Åtskilliga förändringar i syfte att ur nu

bestående lag aflägsna vissa af de bestämmelser, som i detta afseende åt

Konungens befallningshafvande tillerkänna förmynderskap öfver kommunerna,

äro härför behöfliga.

Det kräfves emellertid långt mera ingripande åtgärder för att kommunens

själfbestämningsrätt skall kunna ställa ett effektivt veto mot rusdrycksförsäljningen,

framförallt om man med kommunens vilja förstår

den uppfattning, som gör sig gällande hos flertalet af dess myndige medborgare.

Med den fyrkskala, som till ingången af detta år var rådande,

inträffade det mycket ofta, att ett fåtal bestämde sakens utgång i strid

med det långt öfvervägande flertalet. Såväl inom som utom Riksdagen

har år efter år framdragits talrika exempel på ''storfyrkarnes'' segrar till

förmån för rusdrycksförbudet. Och om än, såsom redan blifvit erinradt,

genom den nya kommunala röstskalans införande en icke oväsentlig inskränkning

från och med innevarande år inträdt i de stora röstägandes

öfvermakt, äro vi dock öfvertygade, att denna inskränkning icke är tillfyllestgörande

för att i förevarande fall trygga de små rösträttsinnehafvarnes

berättigade inflytande. Därjämte kvarstår oförändradt det missförhållandet,

att flertalet kvinnor alltfort sakna möjlighet att vid en omröstning

i dessa frågor deltaga i afgörandet. Och detta är, med hänsyn till

frågans sedliga ocli för familjelif vet betydelsefulla innebörd, alldeles särskildt

att beklaga.

Frågor, som beröra rusdrycksförsäljningens inskränkande eller afskaffande,

äro nämligen icke blott ordnings-, hushållnings- och skattefrågor.

De äro äfven, såsom redan antvdts, sedlighetsfrågor, som djupt ingripa i

de enskildas och familjens lif och just därför påkalla en röstgrund, genom

hvilken personlighetsprincipen kommer mera till sin rätt. Försäljningen

af rusgifvande drycker får således icke af lagstiftaren behandlas som ett

medel att taga ut skattebidrag ur de breda lagren, ej heller från synpunkten

af enskilda tillverkares och försäljares vinst, utan ''fastmer som

ett ondt, som bör begränsas och mot hvilket samhället bör taga i anspråk

sina medlemmars moraliska kraft. Och denna kraft väckes och sättes i

verksamhet i samma mån som arbetet icke längre synes hopplöst, utan utsikt

öppnas att kunna göra något till att slutligen bekämpa det onda.’

Ofvan angifna uppfattning har vid upprepade tillfällen med styrka

häfdats äfven inom Riksdagen i dess Andra kammare. Där har också

framhållits, att om man åtminstone i denna sak afstode från det kommunala

förmögenhetsväldet och i stället införde en på allmän rösträtt grundad

kommunal vetorätt, så skulle nykterhetsintresset få göra sig gällande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.

mera omedelbart utan att behöfva bemäktiga sig ledningen vid vissa kommunala

val, ’där man borde mera taga hänsyn till en persons allmänna

lämplighet än till hans ståndpunkt i en speciell, om än så viktig fråga.’

Slutligen må ännu en gång påpekas, att både inom och utom

Riksdagen åsikterna i hithörande frågor säkerligen på senare tid undergått

en högst väsentlig förändring. Tanken på den allmänna rösträttens

tillämpning på ett särskild^ noga begränsadt område af det kommunala

lifvet lär numera knappast förefalla lika främmande för våra förhållanden,

som fallet var för blott några år sedan. Vidare har ju samtidigt med

krafven på såväl politisk som kommunal rösträttsreform det berättigade i

kvinnans inflytande på det offentliga lifvet vunnit allt större erkännande.

En af vetenskapen bestyrkt öfvertygelse om de starka dryckernas fullständiga

umbärlighet och deras riksfördärfliga inflytande samt om striden

mot deras herravälde som ett samhällets nödvärn har spridt sig till allt

vidare kretsar. Man har också inom alla samhällsklasser vaknat till insikt

om den oafvisliga nödvändigheten att bryta rusdryckssedens tyranni

— framförallt då det gäller en liten nation som vår, hvilken behöfver

spänna alla sina krafter för att häfda sin plats bland kulturens bärare och

för att vinna ökad styrka inåt och utåt. Slutligen bestrider knappast

någon, att det här ligger fara i dröjsmålet: med hvarje år, som går,

skjuter rusdryckshandteringen och dess intressen allt djupare ekonomiska

rötter, på samma gång som ''alkoholismen — rusdryckernas fördärfiiga

följder på olika områden — hotar att i stor utsträckning undergräfva

äfven kommande släktens fysiska, ekonomiska och sedliga utveckling.

I den man nykterhetsintresset genom den af oss föreslagna folkomröstningen

kan mera än vid en omröstning enligt den kommunala röstskalan

göra sig gällande, måste detta anses som ett framsteg i utvecklingen.

Man har ju i en mängd af våra landskommuner lyckats att redan

under nuvarande förhållanden genomföra s. k. lokalt veto mot försäljning

af såväl brännvin som Öl. Det har icke sports, att detta ledt till olägenheter,

som göra beslutets upphäfvande önskligt, utan tvärtom säges åtgärden

i de allra flesta fall haft uteslutande goda verkningar. Visserligen

måste man erkänna, att i stadskommuner, från hvilka vi med ett par obetydliga

undantag sakna erfarenhet, försök att kringgå förbudet lättare

skola uppstå. Men mycket beror på det allvar, hvarmed lagen tillämpas.

Äfven om särskildt under öfvergångstiden öfverträdelse!’ skulle förekomma,

så ger dock erfarenheten vid handen, att minskade tillfällen att komma

åt spritdrycker ''blott restriktionen gifves tid att verka, minskar superiet.

Och knappast lär väl särskildt i större stadssamhällen inträffa, att förbud

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.

införes, om icke en så stark opinion fordrar det, att redan häri ligger en

viss trygghet för lagens efterlefnad.

Emellertid har man för att ytterligare försäkra sig om att icke tillfälligheter

skola spela in vid frågans afgörande eller beslut fattas, som

kanske snart no g en ny omröstning skulle kullkasta, ansett, att en viss

kvalificerad majoritet bör föreskrifvas. Och om denna majoritet bestämmes

till 2/3, vill det synas oss, som om ett sådant stadgande skulle kunna i

hög grad bidraga att aflägsna de betänkligheter, som stundom yppats

äfven bland principiella anhängare till den kommunala folkomröstningen.

Ej heller får det förglömmas, att den kvalificerade majoriteten innebär

ökad trygghet mot införande (eventuellt återinförande) af rusdrycksförsäljning.

Att äfven med sådan personlig omröstning ingen absolut visshet finnes

för ernående i alla fall af beslut i sådan riktning, som nykterhetsvännerna

önska, är en erinran, som man med visst fog framställt. Men

det är ju just afsikten med det kommunala vetot, att det skall ge ett

säkert uttryck åt folkmeningen. De, som väl få anses på detta område

mest sakkunniga, de, som under lång tid ägnat sitt arbete åt lösningen

af alkoholfrågan, äro dock för sin del öfvertygade, att frigörelse på denna

punkt från fyrkskalan och införande af allmän omröstning skulle lända

nykterhetssaken till stor båtnad.

När i stads- eller landtkommun fråga uppstått, att rättighet till detaljhandel

med brännvin må meddelas, åligger det Konungens befallningshafvande,

därest inom en viss tid skriftlig ansökan inkommer, undertecknad

af välfrejdade, till myndig ålder komna män och kvinnor, som äro

medlemmar af kommunen och svenska medborgare, till ett antal, motsvarande

minst en tjugondedel af kommunens mantalsskrifna folkmängd, att förordna

om anställande i kommunen af omröstning rörande den sålunda

väckta frågan.

I denna omröstning, som sker med slutna sedlar och som gäller endast

förbud eller icke förbud mot ifrågavarande upplåtelse af försäljningsrättigheter,

äger en hvar välfrejdad myndig man eller kvinna, som är medlem

af kommunen, att deltaga.

Om 2/3 af de i omröstningen deltagande rösta för förbud, träder

detta i kraft på den tidpunkt, då förut beviljade rättigheter upphöra. För

införande af detaljhandel med brännvin, där sådan handel förut icke funnits,

skall likaledes erfordras 2/3 majoritet.

Frågan kan åter väckas först efter tre år. Besvär må endast anföras,

om beslutet förmenas icke ha tillkommit i laga ordning. Om det af denna

Bihang till Rilcsd. prof. 1911. 5 Sand. 1 Afd. 1 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.

anledning undanröjes, skall Konungens befallningshafvande förordna om

anställande af ny omröstning.

På grund af denna motivering och hvad vi i öfrigt härofvan anfört,

tillåta vi oss alltså hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande

för Riksdagen af förslag till bestämmelser i syfte att afgörandet

inom kommun af väckt fråga om tillstånd till detaljhandel med brännvin

måtte äga rum genom allmän omröstning med lika och direkt rösträtt i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med här förut angifna grunder.*

För egen del tillåter sig utskottet, som behandlat ifrågavarande fyra

motioner i ett sammanhang, att till en början hänvisa till den historiska

redogörelse rörande nu föreliggande frågas tidigare behandling af skilda

Riksdagar och vederbörande utskott, som lämnats i bevillningsutskottets

till 1910 års Riksdag afgifna betänkande nr 7. Utöfver denna utredning

i ärendet anser sig utskottet nu endast böra meddela, att enligt den officiella

statistiken antalet begagnade ständiga rättigheter till detaljhandel

med brännvin fortfarit att nedgå, särskildt å landsbygden, där dessa rättigheter

under försäljningsåret 1 oktober 1907—31 december 1908 utgjorde

allenast 78, däraf 29 priviligierade, mot resp. 105 och 65 sådana rättigheter

under försäljningsåret 1906—1907.

Hvad därefter angår själfva sakfrågan har denna, såsom i ärendet omförmälts,

upprepade gånger varit föremål för utskotts behandling och

Riksdagens pröfning. De skäl, som af vederbörande utskott tidigare anförts

mot bifall till förut gjorda framställningar i ämnet, synas fortfarande

äga giltighet och kunna fördenskull af bevillningsutskottet i hufvudsak

åberopas jämväl mot nu föreliggande framställningar. Särskildt vill utskottet

härvid erinra om den viktiga ekonomiska sidan af saken, hvarom

förmälts i 1910 års ofvannämnda utskottsbetänkande.

Till stöd för framställningarna i fråga har icke anförts någon ny

omständighet i annan mån än att det framhållits, att den vid 1910 års

Riksdag ifrågasatta utredningen af nykterhetsfrågan i hela dess vidd,

hvilken utredning af sistnämnda års bevillningsutskott åberopats såsom

skäl mot bifall till då föreliggande motioner i ämnet, icke kommit till

stånd. Enligt hvad utskottet inhämtat har Kungl. Maj:t emellertid under

juli 1910 uppdragit åt särskild person att verkställa viss förberedande utredning

i fråga om alkoholmissbrukets motarbetande, hvilken utredning

ännu icke är slutförd.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 1. 11

Under åberopande af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,

att förevarande fyra motioner om skrifvelse till

Kungl. Maj:t angående införande af lokalt veto med lika

och direkt rösträtt beträffande detaljhandel med brännvin

icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 februari 1911.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Reservationer:

af herr Lamm, som ansett, att bevillningsutskottet, på de af herrar

Staaff m. fl. i den afgifna motionen angifna grunder, bort tillstyrka bifall

till det i samma motion framställda yrkande;

af herr Kvarnzelius, hvilken, med instämmande af herrar K. O. Karlsson,

Röing, Olofsson, Janson i Bråten, Eriksson i Grängesberg och Söderberg i

Hobborn, anfört följande:

»Frågan om det lokala vetot har sedan 1893 varit föremål för Riksdagens

pröfning icke mindre än åtta gånger och därvid hvarje gång afslagits

af Första kammaren. Inom Andra kammaren har ärendet däremot

de sista fyra gångerna bifallits, 1907 med 113 röster mot 69, 1908 utan

votering, 1909 med 145 röster mot 58 och 1910 utan votering. Jämsides

med att opinionen ute i landet vuxit sig allt starkare till förmån för införande

af lokalt veto, så har också uppfattningen inom Andra kammaren

alltmera stadgats om lämpligheten och gagnet utaf detta reformkrafs

genomförande. Då likväl bevillningsutskottets majoritet funnit sig böra

afstyrka de i år väckta motionerna i förevarande ämne, så måste jag häremot

afgifva min reservation.

Utskottet har för sitt afstyrkande utlåtande åberopat de skäl, som af

vederbörande utskott tidigare anförts mot bifall till förut gjorda framställningar

i ämnet. Ett bland dessa skäl har varit åberopandet af den

senaste kommunala rösträttsreformen, hvarigenom de små röstetalens innehafvare

förmenades få ett betydligt ökadt inflytande inom kommunen. De

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.

erfarenheter, som vunnits angående verkningarna af denna rösträttsreform,

i hvad det rörer städerna, hafva i stort sedt gifvit vid handen, att majoriteten

fortfarande ligger där den förut låg. Och det är i städerna som

förändrade bestämmelser rörande rusdryckshandeln företrädesvis äro af

behofvet påkallade. Härtill kommer, att flertalet kvinnor, som ju i stor

utsträckning, framför allt hustrur och mödrar, lida under följderna af

männens dryckenskap, fortfarande äro utan möjlighet att kunna göra sin

stämma hörd vid rösturnan. Den utaf utskottet åberopade statistiken

rörande antalet begagnade ständiga rättigheter till detaljhandel med brännvin

visar motsatsen af hvad utskottet velat visa med densamma. Att de

privilegierade rättigheternas antal årligen skall minskas är ju endast en

naturlig sak. Att däremot de åt bolag öfverlåtna och på auktion inropade

rättigheternas antal ökats från 40 försäljningsåret 1906—1907 till 49 försäljningsåret

1907—1908 synes mig tydligt visa hän på behofvet af ändrade

bestämmelser rörande sättet för beviljande af nya rättigheter.

Utskottet har särskild! velat erinra om den viktiga ekonomiska sidan

af saken. Härtill vill jag erinra, att utredning angående det allmännas

ekonomiska beroende af rusdryckshandteringen pågår och val inom närmaste

tiden torde blifva slutförd. Då förevarande motioner icke afse

direkta lagändringar utan endast skrifvelse till Kungl. Maj:t, så synes det

mig att de utredningar, som förevarande förslag påkalla, med fördel kunna

utföras jämsides med den ekonomiska utredning som nu pågår. Den utaf

utskottet åberopade utredning, som af Kungl. Maj:t uppdragits åt enskild

person, lärer icke med fog kunna åberopas som skäl emot bifall till nu

föreliggande förslag.

Såsom förut nämnts är det med ständigt växande intresse, som det

på folkomröstning grundade kommunala vetot omfattats ute i landet. Den

opinionsyttring, som 1908 kom till synes, då 1,044 af landets 1,342 kommunalstämmor

uttalade sitt instämmande i Andra kammarens beslut om

lokalt veto, är ett ojäfaktigt bevis därpå. Den allmänna tillfredsställelsen

med det 1909 under den stora arbetskonflikten rådande tillfälliga rusdrycksförbudet

samt den öfver förväntan storartade anslutning, som förbudsomröstningen

1909—1910 erhöll, därvid 1,884,298 eller 55,6 procent

svenska män och kvinnor öfver 18 år såsom sin mening uttalade, att tiden

nu vore inne för påbörjande af ett fullständigt ocli permanent rusdrycksförbuds

genomförande i vårt land, äro kraftiga vittnesbörd om nvkterhetsidéns

störa utbredning och styrka. Under sådana förhållanden synes det

som om vanlig enkel klokhet borde bjuda Riksdagen att gå det af motionärerna

framställda krafvet tillmötes och bifalla de förevarande motionerna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 1.

På grund af hvad sålunda anförts och då det är min bestämda mening,

att Andra kammaren icke bör i denna sak vika från den ståndpunkt,

den under senaste riksdagar med stort flertal intagit, får jag hemställa,

att Riksdagen, med anledning af förevarande motioner

nr 71 och 72 i Första kammaren och nr 72 och

224 i Andra kammaren, ville hos Kungl. Maj:t anhålla

om framläggande för Riksdagen af förslag till bestämmelser,

i syfte att afgörandet inom kommun af väckt

fråga om tillstånd till detaljhandel med brännvin måtte

äga rum genom allmän omröstning med lika och direkt

rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i motionerna

angifna grunder»;

af herr Jeansson i Kalmar, som yttrat:

»De enligt min mening viktigaste farhågor, som uttalats emot införandet

af lokalt veto med rösträtt per capita hafva varit, att det skulle

medföra för hastiga omkastningar. Med de garantier emot sådana omkastningar,

som i motionerna stipuleras, och då dessa ytterligare skulle

kunna stärkas genom att icke röstande personer räknas som hafvande

röstat emot, så att 2/3 af ett samhälles män och kvinnor måste hafva

afgifvit sina röster, för att förhud skall kunna genomföras, anser jag förslagets

enligt min mening största olägenheter undanröjda. På grund häraf

har jag inom utskottet yrkat, att utskottet måtte föreslå Riksdagen att

till Kungl. Maj:t aflåta en skrifvelse i det af motionärerna afsedda syfte

med uttalande tillika af den mening beträffande rösternas beräknande,

som jag nyss uttalat.»

Herrar J. Bromée i Billsta och Branting hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i detta ärendes behandling i utskottet.

Bihang till Rilcsd. prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 1 Iläft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.