Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning af väckt motion om ändring i 4 § af förordningen den 23 oktober 1908, angående bevill - ningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1911:14, Betänkande i anledning af väckt motion om ändring i 4 § af förordningen den 23 oktober 1908, angående bevill - ningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr'' 14..

1

Nr 14.

Ankom till Riksdagens kansli den 21 mars 1911 kl. 3 e. m.

Betänkande i anledning af väckt motion om ändring i 4 § af

förordningen den 23 oktober 1908, angående bevill - ningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

(2:a Afd.)

I en inom Andra kammaren af herr Branting väckt motion, nr 121,

har anförts:

»Med anledning af det orimliga i, att utländska artister, som uppträdde

här i landet vid konserter och dramatiska föreställningar, stundom med

mycket högt gage, härför påfördes endast en afgift af högst 3 kr., skref

Riksdagen den 22 april 1903 till Konungen och begärde att dessa afgifter

måtte utgå i skäligt förhållande till inkomsten. Sedan äfven svenska

musiker begärt stark skattläggning af sina utländska konkurrenter, upptogs

frågan i proposition till 1908 års riksdag.

Finansministern hade därvid ansett sig böra föreslå utsträckning af

denna s. k. artistskatt på utlänningar till ett område, som hvarken Riksdagen

i sin skrifvelse berört, eller petitionärer gjort någon framställning

om, nämligen föredrag. Dessa inskötos i förslaget mellan »musikalisk,

dramatisk eller litterär föreställning» och »cirkus-eller varitéföreställning».

Med hänsyn till kontrollen af dessa nya föreskrifter skulle det hädanefter

icke vara nog med en enkel anmälan till polisen från anordnarens sida

vid dessa föredrag. Polisen skulle, innan de finge hållas, afgöra om tillstånd

skulle lämnas, hvarom resolution skulle lösas; med mindre kunde

icke en sådan farlighet få ske, som att en utländsk man höll ett föredrag,

med eller utan tolk, inför svensk publik. Ändringen innebar alltså en

Bihang till JUksd. prof. 1911. 5 Band. 1 Afd. 14 Höft. (Nr 14) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

afsevärd utvidgning af det administrativa maktområdet gentemot den

gamla fria yttranderätten här i landet och öppnade möjligheter för en

trakasserande förhandsoensur. Men sådana betänkligheter tyckas icke ha

ett ögonblick oroat herr finansministern, lika litet som herr civilministern,

med hvilken den förre rådgjort om poliskontrollens detaljer.

Lika fullt vågade icke ens finansministern själf tillämpa sin ensidiga

beskattningssynpunkt öfver hela det område han dragit in under sin rubrik

»föreställningar». När han tänkte på sådana, som kunna hänföras

till andaktsöfning eller föreläsning vid läroanstalt, ryggade han tillbaka.

De religiösa intressena och den under statens uppsikt organiserade undervisningsverksamheten

ville han frikalla från skatt. Men därmed har han

själf brutit sönder sin egen princip, i kraft hvaraf han drog in »föredragen»

på ett område, där de intet ha att skaffa, och han har medgifvit

att den andliga förbindelsen människor emellan, som förmedlas genom

föredrag, är ett så viktigt samhällsintresse, att den ej bör försvåras genom

småaktiga skattebestämmelser.

Bevillningsutskottet år 1908 afstyrkte också denna opåkallade utvidgning

af artistskatten utöfver den artistvärld, där fog för dess omläggning

fanns. Utskottet erinrade om, att föredrag merendels äga »rent instruktivt

eller uppbyggligt syfte» och därför fortfarande böra vara fria

från särskild bevillningsafgift. För K. M:ts förslag i denna del reserverade

sig emellertid fyra ledamöter från Första och två från Andra kammaren.

I den sistnämnda kammaren gjordes dock ingen gensaga mot utskottets

ståndpunkt, som utan debatt godkändes. I Första kammaren framhöll

däremot den förste talaren att »vi ha stor anledning befara besök

från utlandet af personer, som komma att hålla helt andra än instruktiva

och uppbyggliga föredrag», och ehuru det sedan, från annan reservant,

framhölls, att bestämmelsen dock icke lämpade sig till »andlig karantänsinrättning»,

kan man nog förutsätta, att äfven detta motiv icke varit utan

sin inverkan på utgången. Första kammaren biföll nämligen utan votering

K. M:ts hemställan, för hvilken bl. a. herr finansministern själf ur skattelikställighetens

synpunkt gick i elden. I den därpå följande gemensamma

voteringen segrade Första kammarens kompakta mening, för hvilken där afgåfvos

130 röster mot endast 9 för utskottets. I Andra kammaren hade

man delat sig ungefär lika, men äfven där nu med någon öfvervikt för

K. M:ts förslag, 112 röster mot 109.

Sedan den nya förordningen 1909 trädt i kraft, ha upprepade erfarenhe
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

ter bekräftat, att införandet af »föredrag» som ett objekt för denna artistskatt

varit ett missgrepp, som ledt till trakasserier och måst ställa vår

svenska yttrandefrihet i en ganska egendomlig dager inför utländska iakttagare.

När t. ex. i höstas, i sammanhang med den internationella socialistiska

kongressen i Köpenhamn, åtskilliga synnerligen framstående utländska

politiker besökte äfven Sverige och det därvid sattes i fråga, att

några af dem skulle tala om sitt hemlands förhållanden inför svenska

meningsfränder och svensk allmänhet, var det ingalunda angenämt att för

dem nödgas klargöra, att vår lagstiftning jämställde dem med kringresande

varietéartister, att för deras »föreställning» erfordrades särskildt polistillstånd,

som förutsatte noggranna uppgifter om ålder, bostad och yrke, samt

att allt detta skedde, för att svenska staten ej måtte eventuellt gå miste

om några kronors skatt, därest till äfventyrs något litet honorar skulle

ifrågakomma för föredraget. Det måste verka nästan groteskt, när t. ex.

en af österrikiska riksrådets vicepresidenter utsattes för denna procedur,

och man kan ingalunda förundra sig öfver, att en amerikansk arbetsledare

enträget begärde att få polisresolutionen om att han fick »uppträda» med sig

som minne; den skulle bli af ganska stort kuriositetsintresse i hans hemland

—- om af för Sverige smickrande art, må hvar och en själf föreställa

sig. Och därest förordningen, som man väl bör förutsätta, tillämpas lika

för alla, måste på samma sätt de utländska föredragshållarna vid t. ex.

den i Stockholm hållna internationella fredskongressens offentliga möten

ha inregistrerats före sin »föreställning»; detsamma blir förhållandet med

t. ex. den blifvande kvinnliga världskrougressens eventuella mötestalarinnor

o. s. v.

I själfva verket torde väl alla vara ense därom, att föredrag af nu

omnämnd art, hvilka med de allt lifligare förbindelserna på alla andliga

områden mellan Sverige och utlandet måste allt oftare återkomma, falla

alldeles utanför de områden, där en artistskatt förnuftigtvis bör kunna utkräfvas.

Orimligheten framträder så mycket bjärtare i belysning af det

redan omnämnda faktum, att hela denna polisapparat, som måste fungera

äfven mot enbart instruktiva föredrag af de mest erkändt framstående män,

sättes ur funktion, så snart det gäller religiösa utläggningar, alldeles oafsedt

deras kvalitet. Det är rätt, att så sker. Det är som det skall vara, att

t. ex. frälsningsarméns framstående engelska »general» fritt träder upp i

ett fritt land. Men det bör råda likställighet, så att äfven för dem, hvilka

vilja tala öfver vetenskapliga, sociala eller politiska ämnen, samma regel

gäller som för oss alla, att ordningsmakten icke har någon pröfningsrätt på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

förhand utan först äger att ingripa, därest i föredraget eller bland åhörarne

något lagstridigt skulle förekomma.

Af 1908 års bevillningsutskott påpekades, att gränsen nog icke alltid

skulle bli lätt att draga mellan fria och beskattningsskyldiga föredrag. Ett

särskildt uppseendeväckande fall bar nyligen bekräftat detta. En här i riket

sedan ett årtionde bosatt, mantals- och skattskrifven finsk man, rektor Uno

Stadius, hvilken f. ö. sökt erhålla svensk medborgarrätt, ehuru hittills utan

framgång, har hållit en mängd föreläsningar särskildt vid af godtemplarorden

å skilda orter i Jämtlands län anordnade folkhögskolekurser. Han

förmenade själf, att denna verksamhet borde likställas med »föreläsning vid

läroanstalt», som ju är fritagen från skatt, men blef af myndigheterna

ålagd att söka tillstånd för hvarje kurs och betala sin artistskatt på förhand,

då kursen beviljats. Detta väckte i orten rätt stort uppseende, helst

som det ifrågasattes, att äfven för en mängd förut hållna föredrag artistskatten

efteråt skulle utkräfvas. Stadius klagade hösten 1910 häröfver

hos K. M:t, anförande bl. a., att han årligen, på grund af själfdeklaration,

betalat skatt äfven af sina inkomster som föreläsare. Konungens befallningshafvande,

som hördes, höll sig till, att Stadius icke var mantalsskrifven

eller taxerad för någon rörelse i Jämtlands län och att Konungens befallningshafvande

icke hade kännedom, huruvida Stadius på annat håll erlade

skatt; hade intet att erinra mot själfva föreläsningsverksamheten, men

ansåg under dessa förhållanden artistskatten tilllämplig. Statskontoret

fann det »icke behörigen utredt», huruvida eller i hvad mån föredrag af

art att kunna betraktas som föreläsning vid läroanstalt ingått i klagandens

föreläsningsverksamhet. K. M:t afslog den dec. 1910 den gjorda framställningen.

Det ser af handlingarna ut, som om klaganden icke till sitt fredande

framdragit allt han måhända kunnat åberopa. Men som hufvudintryck

kvarstår, att här har den nya förordningen visat sig ägnad att verka direkt

hämmande på en föreläsningsverksamhet för nykterhet och folkupplysning,

hvilken af alla myndigheter på orten erhållit godt vitsord. Förhåller det

sig som Stadius i sin skrifvelse uppger, att han erlagt i vanlig ordning

skatt här i riket för äfven dessa sina inkomster, så skulle dessutom förordningen

direkt ge upphof till en oskälig dubbelbeskattning.

Jag kan sålunda icke finna annat än, att erfarenheten till fullo bekräftat

den mening 1908 års bevillningsutskott gentemot K. M:t sökte

häfda i denna sak. De föredrag i upplysande syfte, som kunna af utlänningar

hållas inför svensk publik, anstår det icke vårt lands traditioner

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14. 5

att misstänksamt och småaktigt mota med polisgodtycke och kraf på »artistskatt».

Föreskriften har redan ledt till absurda konsekvenser och den har

tillkommit blott för att åstadkomma en formell likställighet, utan hänsyn

till andra än skattetekniska synpunkter på dessa områden, där dock ideella

och principiella hänsyn måste fälla utslaget. Den bör alltså med första

upphäfvas, hvadan jag tillåter mig hemställa,

att Eiksdagen måtte vidtaga den ändring i förordningen af 23 oktober

1908, angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

att ur § 4 mom. 1, a) ordet »föredrag» måtte utgå, hvarjämte som följd

häraf mom. 10—13 torde böra erhålla den lydelse, som angifves i bevillningsutskottets

förslag i dess betänkande nr 17 år 1908.»

De före 1908 års förordning gällande bestämmelserna i ämnet innehöllos

i artikeln D. i förordningen den 2 december 1892 angående bevillningsafgifter

för särskilda förmåner och rättigheter, hvilken artikel

hade till rubrik: »Bevillningsafgift af utlänningar för konserter och dra
matiska

eller andra föreställningar», samt, enligt § 5 i förordningen, afsåg

utländsk man eller kvinna, som, med vederbörligt tillstånd, för egen räkning

gaf konsert eller annan musikalisk tillställning, uppförde skådespel,

förevisade konstridning, lindansning, mekaniska eller andra konster, kosmoramor,

panoramor och andra optiska konststycken, vaxkabinetter, samlingar

af djur och naturalier m. m. Afgiften i fråga var relativt ringa

och utgick med fixt belopp.

Eedan i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 20 april 1889 hade emellertid

Eiksdagen anhållit om utarbetande af förslag till sådana ändrade

bestämmelser, att afgiften kom me att utgå med ett i förhållande till den

inkomst, föreställningen gåfve, skäligt belopp.

I anledning däraf lät Kungl. Maj:t inom finansdepartementet genom

tillkallade sakkunniga utarbeta »förslag till förändrade bestämmelser angående

bevillningsafgifter af utlänningar för konserter eller dramatiska

och andra föreställningar m. m.» Enligt detta förslag, som är dagteck

nadt den 11 januari 1890, skulle bl. a. 7 § 1 mom. i då gällande förordning

angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

den 5 oktober 1889 erhålla denna lydelse: »Vill utlänning med vederbörligt

tillstånd vare sig ensam eller med biträde af annan eller andra

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

utlänningar mot inträdesafgift för egen räkning gifva offentlig föreställning,

såsom konsert eller annan musikalisk tillställning, skådespel, konstridning,

konståkning, kapplöpniDg, lindansning, akrobatiska konster, förevisande af

kosmorama, panorama eller andra optiska konststycken, vaxkabinett, samlingar

af djur och naturalier m. m., anställande åt maskerad, bal eller dylika

nöjen samt andra med dessa jämförliga tillställningar, bvilka genom allmän

tidning, anslag eller annorledes kungöras, eller hållande af allmänt

föredrag, som ej är att hänföra till andaktsöfning eller föreläsning vid läroanstalt,

eller vill svensk person med biträde af en eller flera utlänningar,

med eller utan inträdesafgift, gifva sådan föreställning, skall med det i

mom. 12 af denna § stadgade undantag bevillningsafgift för hvarje dag,

föreställniug äger rum, utgöras på sätt bär nedan närmare bestämmes».

Angående bevillniugsafgifteus utsträckande till äfven »föredrag» yttrade

de sakkunniga i motiven: »I fråga om allmänt föredrag, som af utlänning

liålles, hafva vi byst någon tvekan, huruvida däraf härflytande

inkomst borde drabbas af ifrågavarande afgift. Då emellertid erfarenheten

visat, att föredrag, synnerligast när de haft till föremål politiska eller

sociala spörsmål, varit talrikt besökta och för föreläsaren ganska inbringande,

hafva vi trott allmänt föredrag böra inordnas under sådana föreställningar,

för hvilka afgift skall utgöras, dock med undantag af föredrag,

som äro att hänföra till andaktsöfning eller föreläsning vid läroanstalt».

Af förekommen anledning ansågs emellertid nu berörda förslag ej

böra oförändradt framläggas för Riksdagen, utan uppdrogs åt två sakkunniga

personer att utarbeta nytt förslag i ämnet. Dessa kommitterade

afgåfvo den 27 januari 1893 betänkande, innefattande bl. a. förslag till

ändrad lydelse af 5 § i ofvan omförmälda, dåmera gällande förordningen

i förevarande ämne den 2 december 1892, hvilken paragrafs mom. 1 a)

enligt förslaget upptog i hithörande grupp såsom afgift underkastade:

konsert-, opera-, operett- eller annan musikalisk eller dramatisk föreställning,

cirkus- eller varietéföreställning, bal, balett, maskerad eller pantomim,

föreställning af akrobater, lindansare, taskspelare eller luftseglare

eller i hypnotism, spiritism, tankeläsning eller buktaleri, så ock annan

med någon af dessa jämförlig föreställning. Här hade således »föredrag»

uteslutits, hvilken afvikelse från 1890 års förslag kommitterade helt kort

motiverade därmed, att de, vid det förhållande att Riksdagen ej ifrågasatt

någon utsträckning af de särskilda slag af föreställningar, som dittills

varit underkastade särskild bevillningsafgift, ansett »allmänna föredrag»

fortfarande böra vara fritagna från afgift.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

7

Ej heller detta förslag befanns tillfredställande, utan beslöts vid föredragningen

af detsamma i statsrådet den 12 juli 1897 att ej för det

dåvarande vidtaga någon ytterligare åtgärd i saken. Frågan fick därefter

hvila till 1903, då Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t ånyo framställde

åtskilliga erinringar och önskemål med afseende å den särskilda bevillningsafgiften

för utlänningar, hvilka här i landet gåfve eller uppträdde vid »konserter

samt dramatiska och andra föreställningar». Sedan sålunda frågan

åter blifvit aktuell, gjordes, beträffande särskild! beskattningen af utländska

musiker, upprepade framställningar från de svenska musikernas sida, och

torde dessas kraftiga opinionsyttringar hafva i väsentlig mån medverkat till

frågans lösning.

I proposition till 1908 års Riksdag lämnades förslag om, såvidt nu

är i fråga, en efter bruttoinkomsten beräknad afgift att, enligt närmare bestämmelser,

utgå vid »konsert-, opera- eller annan musikalisk, dramatisk

eller litterär föreställning, föredrag, cirkus- eller varietéföreställning, så ock

vid annan med någon af de nu nämnda jämförlig föreställning äfvensom

vid bal, maskerad eller annan dylik tillställning». Detta förslag var väsentligen

byggdt på 1893 års kommittéförslag, dock att beträffande »föredrag»

man funnit sig böra återgå till 1890 års förslag och sålunda utsträcka

bevillningsplikten till att omfatta äfven sådana, med undantag för

föredrag, som vore att hänföra till andaktsöfning eller föreläsning vid läroanstalt.

På sätt motionären erinrat, afstyrkte 1908 års bevillningsutskott denna

utvidgning af skatteplikten, hvarefter emellertid, sedan Andra kammaren

biträdt utskottets mening, men Första kammaren bifallit propositionen i

denna del oförändrad, frågan i gemensam votering och då med majoritet i

båda kamrarna afgjordes i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag.

I föreliggande motion påyrkas, med anslutning till 1908 års utskottsmajoritets

ståndpunkt i frågan, bevillningsfrihet för alla af utlänning hållna

föredrag.

Som af det föregående framgår, hvilar emellertid ifrågavarande lagstiftning

i sin nuvarande form på synnerligen grundliga förarbeten, därunder

särskild! spörsmålet om föredragens inbegripande under skatteplikten

i fråga varit belyst från motsatta synpunkter, hvadan vederbörande

helt visst först efter noggrant öfvervägande af skäl och motskäl stannat

vid att upptaga dem bland öfriga afgift underkastade föreställningar. Det

synes då bär vara särskild anledning att icke, i strid med hvad alltid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutslcottets betänkande Nr 14.

ansetts vara med god lagstiftningspraxis öfverensstämmande, redan två år

efter författningens ikraftträdande, och innan man kan tillräckligt öfverskåda,

huru den verkat i tillämpningen, börja jämka på dess bestämmelser,

särskildt då, som här är fallet, fråga är om att bryta en eljest

i stort sedt konsekvent genomförd princip.

Ilärförutom synes motionärens förslag jämväl från rent saklig synpunkt

ägnadt att väcka betänkligheter. Ändamålet med anordnandet af

hela denna särskilda beskattning var, som bekant, att, såvidt möjligt, utjämna

det före 1908 års förordning rådande orättvisa förhållandet, att ett

stort antal utlänningar, hvilkas vistelse här i riket icke varit af den art,

att de fallit under den allmänna skattskyldigheten till stat och kommun,

så godt som helt varit befriade fråu hvarje skatt för den stundom högst

afsevärda inkomst de här förskaffat sig. Den särskilda afgift, de numera

hafva att erlägga, torde för öfrigt i förhållande till inkomsten i allmänhet

ej vara större, än hvad inhemsk utöfvare af samma näringsfång får vidkännas

i skatt för motsvarande inkomst. Därjämte är att märka, hvad

motionären synes hafva i viss mån förbisett, att enligt uttrycklig föreskrift

i gällande beskattningsförordningar utlänning är befriad från vanlig

skatt till staten och följaktligen äfven till kommunen för inkomst, därför

sådan särskild afgift utgjorts, hvadan någon fara för dubbelbeskattning

icke är för handen.

Gentemot den af motionären förfäktade uppfattningen, att i fråga

om den särskilda bevillningsskyldigheten åtskillnad skulle vara att göra

mellan »föredrag» och andra föreställningar, hvarom förordningen talar,

må, oafsedt det faktum, att svensk föredragshållare själfklart anses vara

skattskyldig för sin inkomst af äfven sådan verksamhet, framhållas, att

också föredrag ofta nog äro förenade med fullt så privatekonomiska syften och,

hållna af kända framstående personer, kunna blifva lika inbringande som

hvilka som helst af öfriga hithörande prestationer. Effektiviteten hos

ifrågavarande skattelagstiftning beror också väsentligen på, att principen,

såsom i det hela skett i gällande förordning, genomföres i möjligaste mån

konsekvent. Det är visserligen sant, att föredrag ofta anordnas i hufvudsakligen

eller uteslutande instruktivt och uppbyggligt syfte, men samma syfte

kan förvisso också vara förenadt med musikaliska och andra föreställningar.

Å andra sidan äro åter många föredrag såväl till syfte som utförande

närmast att betrakta som rena nöjestillställningar. En grupp af afgiftspliktiga

föreställningar utgöres af »litterära föreställningar», mellan hvilka

och föredrag gränsen ej sällan torde vara synnerligen svår att draga. Att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14. 0

beskatta de förra och låta de senare gå fria från afgift måste i många

fall leda till uppenbar orättvisa, Föredragens afskiljande till frihet från

särskild bevillningsafgift synes sålunda möta äfven rent praktiska svårigheter.

Hvad vidare angår det af motionären särskildt understrukna skälet

för en förändring, att hänsynen till utlandet skulle kräfva ett tillmötesgående

i förevarande afseende, må erinras, att vid förordningens tillkomst

man själffallet undersökt och öfvertygat sig om, att ingen af dess bestämmelser

komme i strid med någon af våra med främmande makter afslutade

traktater eller konventioner. För öfrigt ligger det i sakens natur,

att man i olika länder efter i ett hvart rådande säregna förhållanden kommer

att lösa samma spörsmål på olika sätt, och att särskildt ett litet land

ej i allt kan följa de stora staternas mönster. Öfverraskningar liknande

den, som enligt motionärens mening skulle i förevarande afgift på

ett stötande sätt möta en främmande föredragshållare här, drabba också

helt visst i många former svenskar i utlandet.

Slutligen må anmärkas, att, oafsedt det i förordningen uttryckligen

medgifna undantaget för föredrag, som är att hänföra till andaktsöfning

och föreläsning vid läroanstalt, man alltid, där bevillningsfrihet anses särskildt

påkallad, har möjligheten öppen att hos Kungl. Maj:t för visst fall

söka sådan befrielse (4 § 10 mom. c.).

På grund af hvad ofvan anförts får utskottet alltså hemställa,

att herr Brantings förevarande motion, II: 121,

om ändring i 4 § af förordningen den 23 oktober

1908 angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner

och rättigheter, icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm don 20 mars 1911.

På bevillningsutskottets vägnar:

IC. G. KARLSSON.

Bihang till Tiiksd. prof. 7.97 7. r> Sand. 1 A fri. 14 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

Reservation

af herrar K. G. Karlsson, Lamm, Bromée i Brista, Branting, Olofsson,

Janson i Bråten och Kolt), hvilka anfört:

För bedömande af föreliggande fråga torde det vara af vikt att beakta,

huru den utländska skattelagstiftningen, särskildt i de länder, som

ligga oss närmare och med hvilka vi stå i lifligare kulturell förbindelse,

ordnat denna sak.

Härvid är till en början att märka, att man i utlandet, i olikhet med

hos oss, i allmänhet gjort ifrågavarande beskattning till en rent kommunal

angelägenhet samt att i de flesta fall någon åtskillnad ej gjorts mellan

utlänning och landets egna invånare.

I Norge äger vederbörande kommunalstyrelse att genom beslut, som

skall af Konungen stadfästas, göra rätten att gifva konserter och dramatiska

föreställningar beroende af viss afgift till kommunen. Eljest är rätten

därtill fri. För de flesta af Norges städer och åtskilliga landskommuner

finnas numera fastställda bestämmelser, till innehållet mycket växlande.

Yissa slags konserter eller föreställningar äro ofta alldeles afgiftsfria, likasom

i många fall olika skattesatser gälla för olika slags föreställningar.

Afgiften drabbar i regel såväl inlänning som utlänning, ehuru i somliga

fall inlänning är därifrån befriad.

I Danmark skall af såväl dansk medborgare som utlänning för af

dem gifna föreställningar erläggas eu afgift till kommunens fattigvård,

hvilken afgift i Köpenhamn utgår med 10 % af inkomsten för utlänning

och 5 % för inlänning samt i andra kommuner till belopp, som af vederbörande

ortsmyndigketer bestämmes.

Gällande kommunalskattelag i Preussen gifver de särskilda kommunerna

befogenhet att pålägga dem, som gifva förlustelsetillställningar,

däri inbegripna musikaliska och deklamatoriska föredrag, afgift till kommunen,

oafsedt om de äro inlänningar eller utlänningar.

Likställigheten i förevarande afseende mellan utlänningar och landets

egna invånare är utmärkande äfven för öfriga tyska stater, såsom Bayern

och Sachsen, äfvensom för Österrike-Ungern.

I Frankrike skall för konserter samt dramatiska och andra föreställningar

utgöras en särskild afgift till de fattiga, hvilken afgift är lika

för utlänningar och franska medborgare.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14. 11

Af nu meddelade kortfattade öfversikt framgår, att föredrag, i den

mening hvarom hår är fråga, icke i någon af berörda stater blifvit belagda

med särskild afgift, dock att, hvad Norge angår, enligt hvad som blifvit

upplyst, åt eu kommun, Fredrikstad, medgifvits att upptaga en mindre afgift

för äfven föreläsningar. Man finner vidare, att i allmänhet i utlandet ej

funnits nödigt eller lämpligt att beträffande hithörande afgifter öfverhufvud

tagna bereda utlänning en sämre ställning än den egna medborgaren.

Den historiska återblick på frågans behandling i vårt land, som utskottet

lämnat, har utskottet åberopat såsom skäl för sin ståndpunkt, i det

utskottet ansett densamma ådagalägga, att lagstiftningen i sin nuvarande

form hvilar på synnerligen grundliga förarbeten, därunder särskildt spörsmålet

om föredragens inbegripande under skatteplikten varit belyst från

motsatta synpunkter. Enligt vår uppfattning gifver frågans historia ett

ganska svagt stöd för bibehållande af skatteplikten för föredrag. Under

frågans behandling vid skilda tillfällen har ju, såsom historiken visar,

äfven den motsatta uppfattningen med styrka gjort sig gällande. Det ligger

då närmast till hands att taga kännedom om de skäl, som under frågans

behandling anförts för de olika ståndpunkterna. Till fullständigande

af utskottets framställning torde det i sådant hänseende icke vara

ur vägen att anföra hvad 1908 års bevillningsutskott beträffande den

af utskottet förordade skattefriheten för föredrag anförde. Utskottet

framhöll, att redan de undantag som Kungl. Maj:t ansett sig böra föreslå,

innebure ett erkännande, att föredrag kunde förekomma, som icke borde

falla under förordningen i fråga. Därtill komme, att säkerligen fall läte

tänka sig, då svårighet kunde uppstå vid afgörandet, huruvida ett föredrag

borde hänföras under rubriken andaktsöfning eller icke. Såväl med hänsyn

till det sålunda anförda, som ock i betraktande af det rent instruktiva

eller uppbyggliga syfte, som föredrag merendels ägde, ansåg utskottet,

att föredrag fortfarande borde vara fria från bevillningsafgift.

Det låter sig ej förnekas, att, såsom motionären framhållit, erfarenheten

sedan dess i åtskilligt gifvit stöd åt 1908 års bevillningsutskotts

uppfattning. Medgifvas må visserligen, att föredrag understundom kunna

vara af beskaffenhet att i förevarande hänseende böra likställas med föreställningar

o. d., men olägenheten af att flera eller färre dylika gränsfall

skulle undandraga sig beskattning är dock vida mindre än den, som ligger i

tillämpningen såsom regel däråt, att föredrag af utlänningar skola underkastas

särskild afgift. Gent emot den af utskottet uttalade uppfatt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

ningen, att ett bifall till motionen skulle innebära ett brytande af eu eljest

i stort sedt konsekvent genomförd princip, torde med fog kunna erinras

därom, att man redan från början fann sig nödgad att med brytande af

principen skapa undantag, nämligen för andaktsöfning och föreläsning

vid läroanstalt. Bibebålles regeln, torde efter hand undantagen behöfva

ökas.

Här förefinnes, efter vårt förmenande, ej heller något behof af

skydd mot utländsk konkurrens, såsom beträffande exempelvis de utländska

musikerna, hvartill kommer, att den inkomst, som stat och kommun

njuta af afgifterna för föredrag, ingalunda är af den betydelse, att vid

frågans afgörande skattepolitiska hänsyn böra få spela in.

Däremot tala ej mindre beskaffenheten i och för sig hos särskild!

föredrag af kulturell innebörd och dessas värde i bildningens tjänst än äfven

den skyldiga hänsynen till motsvarande förhållanden i utlandet för den af

motionären föreslagna förändringen.

Bifall till motionärens förslag torde böra föranleda jämväl viss ändring

i kungörelsen den 13 november 1908, angående rätt för utlänning och vissa i

utlandet bosatta svenska undersåtar att här i riket gifva offentlig föreställning

m. m., därom emellertid Kungl. Maj:t i sådant fall icke lärer

underlåta att gå i författning.

På grund af hvad sålunda anförts hafva vi yrkat, att utskottet måtte

hemställa,

att Riksdagen, i anledning af herr Brantings förevarande

motion, II: 121, ville besluta, att 4 § 1 och 10

mom. i förordningen den 23 oktober 1908, angående bevillningsafgifter

för särskilda förmåner och rättigheter,

skola från dag, som Kungl. Maj:t bestämmer, erhålla

följande ändrade lydelse, nämligen:

1 mom.: Utlänning, som här i riket gifver offentlig

föreställning eller tillställning af hvad slag det vara

må, vare sig mot inträdesafgift eller mot afgift, som

eljest på ett eller annat sätt fordras, uppbäres eller

mottages, skall, där ej sådant fall är för handen, som afses

i 3 mom., härför utgöra särskild bevillningsafgift

med fem procent af bruttoinkomsten.

Denna bevillningsafgift skall utgå:

a) vid konsert, opera- eller annan musikalisk,

dramatisk eller litterär föreställning, cirkus- eller varieté
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

13

föreställning, så ock vid annan med någon af de nu

näinnda jämförlig föreställning äfvensom vid bal, maskerad

eller annan dylik tillställning,

1) då bruttoinkomsten kan antagas komma att

öfverstiga femhundra kronor, efter den verkliga bruttoinkomsten,

dock alltid med minst tio kronor, samt

2) då bruttoinkomsten kan antagas icke komma

att öfverstiga femhundra kronor, efter beräknad bruttoinkomst,

med lägst tio och högst tjugufem kronor;

b) för anställande eller anordnande af karusell- eller

annan konståkning, målskjutning, ringkastning eller

kraftprof samt för förevisande af människor, djur, naturalier

eller andra föremål eller af panorama, biografbilder,

vaxkabinett, optiska eller mekaniska konststycken

eller vid annan med de nu nämnda jämförlig tillställning,

som icke är att hänföra under a), efter beräknad

bruttoinkomst, med lägst fem och högst femtio

kronor för hvarje dag, sådan föreställning eller förevisning

äger rum.

10 mom.: Frihet från erläggande af bevillnings
afgift

enligt denna § åtnjutes:

a) för amatöridrottsmän vid deltagande i idrottställingar;

samt

b) då K. Maj:t, till följd af särskilda omständigheter,

för visst fall medgifvit befrielse från bevillningsafgift.

Därjämte hafva herrar friherre Trötte, friherre C. J. Beck-Friis, E.

Bohnstedt, Ljungberg och Nilsson i Bonarp begärt få antecknadt, att de

icke deltagit i detta ärendes slutliga behandling inom utskottet, samt herr

Böing, att han icke tagit del i ärendets behandling därstädes.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.