Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående förändring af tullsatserna å socker samt om ändrad lydelse af § 13 i förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 4 juli 1910, dels ock väckt motion om ändrad lydelse af 28 § i gällande förordning angående beskattning af socker.
1911-03-28 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1911:17, Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående förändring af tullsatserna å socker samt om ändrad lydelse af § 13 i förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 4 juli 1910, dels ock väckt motion om ändrad lydelse af 28 § i gällande förordning angående beskattning af socker.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
1
Nr 17.
Ankom till Riksdagens kansli den 28 mars 1911 kl. 5 e. m.
Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående
förändring af tullsatserna å socker samt om ändrad
lydelse af § 13 i förordningen med tulltaxa för inkommande
varor den 4 juli 1910, dels ock väckt motion
om ändrad lydelse af 28 § i gällande förordning angående
beskattning af socker.
Genom en den 17 nästlidna februari dagtecknad proposition, nr
92, hvilken hänvisats till bevillningsutskottets behandling, har Kungl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
besluta,
dels att tullsatserna å nedannämnda slag af socker skola från och
med den 1 januari 1912 utgöra följande belopp för kilogram, nämligen:
å socker, raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak- samt
krossadt eller pulveriseradt socker, 14,5 öre;
å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare än nr 18 af den i
världshandeln gällande holländska standard, likaledes 14,5 öre;
å socker, oraffineradt, till färgen mörkare än samma standardnummer,
äfven om varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd, 9,5 öre;
dels att den i § 13 i förordningen med tulltaxa för inkommande
varor den 4 juli 1910 under vissa villkor medgifna restitution af tullmedlen
vid utförsel sjöledes från stapelstad af raffineradt socker, topp-,
kandi- och kak-, hvilket tillverkats inom riket af utländskt råämne, skall
Bihang till Biksd. prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 17 Höft. (Nr 17.) 1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
utgå från och med den 1 januari 1912 med 10,5 öre för kilogram sådant
socker.
Enligt ofvan omförmälda statsrådsprotokoll har chefen för finansdepartementet
vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t anfört följande:
»I anledning af särskilda nådiga propositioner den 13 januari 1908
har samma års Riksdag dels antagit förordning angående ändrad lydelse
af 1 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning af
socker, enligt hvilken sålunda antagna nya förordning ;— bortsedt från
det socker, som tillverkas vid vissa råsockerfabriker i Östergötland och
Västergötland samt på Öland och utlämnas till fritt bruk antingen omedelbart
från samma fabriker eller från visst raffinaderi, hvarom särskild
bestämmelse af Riksdagen antogs — för allt socker, som inom landet tillverkades
eller dit infördes, skulle vid sockrets utlämnande till fritt bruk
erläggas skatt med 16 öre för hvarje kilogram, dock att skatten skulle
utgöra intill 1911 års utgång endast 15 öre och därefter intill 1912
års utgång 15,5 öre, allt för ett kilogram räknadt;
dels ock beslutat,
ej mindre att tullsatserna å nedannämnda slag af socker skulle
utgöra följande belopp, nämligen:
å socker, raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak- samt
krossadt eller pulveriseradt socker, 15 öre för kilogram,
å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare än nr 18 af den i
världshandeln gällande holländska standard, likaledes 15 öre för kilogram,
å socker, oraffineradt, till färgen mörkare än samma standardnummer,
äfven om varan inkomme i upplöst eller flytande tillstånd,
10 öre för kilogram,
än äfven att den i § 9 i underrättelser om hvad vid tulltaxans
tillämpning iakttagas bör under vissa villkor medgifna restitution af
tullmedlen vid utförsel sjöledes från stapelstad af raffineradt socker,
topp-, kandi- och kak-, hvilket tillverkats inom riket af utländskt råämne,
skulle utgå med 11 öre för kilogram sådant socker.
I öfverensstämmelse med detta Riksdagens beslut hafva i särskilda
författningar den 23 juli 1908 bestämmelser i ämnet blifvit utfärdade.
Den skrifvelse, genom hvilken Riksdagen meddelade sitt omförmälda
beslut, innehåller, bland annat, följande.
Beträffande tullsatserna hade Kung!. Maj:t föreslagit, att tullen för
raffineradt socker och därmed likställdt slag af råsocker måtte nedsättas
från nuvarande 17 öre till 14 öre för kilogram samt för annat
råsocker från 11,75 öre till 10 öre för kilogram. Inom Riksdagen hade
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
vidare af enskild motionär föreslagits, att tullen för sistnämnda slag af
råsocker måtte i stället bestämmas till 9 öre för kilogram.
Riksdagen funne det vara riktigt, att skatteförhöjningen förbundes
med en till hvarje tid motsvarande nedsättning af tullsatserna och att
alltså tullen å raffineradt socker från och med den 1 januari 1909 nedsattes
med 2 öre eller till 15 öre för kilogram. Då enligt Riksdagens
beslut skatten skulle ytterligare höjas den 1 januari 1912 med 0,5 öre,
och den 1 januari 1913 med likaledes 0,5 öre, borde äfven samtidigt
vidtagas en motsvarande sänkning af raffinadtullen till respektive 14,5
öre och 14 öre för kilogram.
I fråga om förhållandet mellan tullen å raffinad och tullen å råsocker
ansåge Riksdagen i likhet med nyssnämnda motionär, att någon
rubbning uti hvad som i detta afseende beslöts vid 1905 års Riksdag
icke borde ske. Då raffinadtullen komme att sänkas, på sätt ofvan
blifvit nämndt, skulle alltså råsockertullen den 1 januari 1909 nedsättas
till 10 öre för kilogram, hvarjämte en nedsättning med 0,5
öre hvarje gång borde äga rum den 1 januari 1912 och den 1 januari
1913; och hade Riksdagen vidare förutsatt, att Riksdagen komme att i
sinom tid på Kungl. Maj:ts framställning därom fatta beslut.
I fråga om ändring af § 9 tulltaxeunderrättelserna, ansåge Riksdagen,
då råsockertullen jämväl af Riksdagen bestämts till 10 öre för
kilogram, att nedsättning af restitutionsbeloppet till 11 öre för kilogram
utfördt raffineradt socker likaledes borde tillämpas från ingången af år
1909. Emellertid borde naturligtvis i sammanhang med blifvande ytterligare
nedsättning af råsockertullen tagas under ompröfning, i hvad mån,
utöfver hvad nu bestämts, jämkning i restitutionsbeloppet borde vidtagas.
Uti infordradt gemensamt underdånigt utlåtande den 9 februari
1911 rörande den jämkning i berörda restitutionsbelopp, som kunde
betingas af ytterligare nedsättning af råsockertullen, hafva generaltullstyrelsen
och kontrollstyrelsen anfört, bland annat.
Ifrågavarande restitutionsbelopp, 11 öre för kilogram utfördt raffineradt
socker, hade fastställts enligt sådan beräkning, att råsockertullen,
10 öre, multiplicerats med talet 9öTj på sätt framginge af ett departementschefens
yttrande till statsrådsprotokollet vid nådig proposition till
Riksdagen (nr 10) år 1908.
Enligt Riksdagens skrifvelse nr 49 år 1908 förutsattes, att råsockertullen
skulle sänkas med 7* öre från och med år 1912 och med
ytterligare 7» öre från och med år 1913. Under år 1912 borde således
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
100
restitutionen komma att utgå med go 9 x 9,5 d. v. s. 10,451 öre och från
100 *
och med år 1913 med -g^-x 9 d. v. s. 9,901 öre.
Utginge man åter från det af Brysselkonventionen antagna raffinadutbytet
91,5, blefve restitutionen under år 1912 10,382 öre och efter
ingången af år 1913 9,8 3 6 öre.
På grund af hvad sålunda förekommit hemställde ämbetsverken,
att sådan jämkning af ifrågavarande restitutionsbelopp måtte vidtagas,
att detsamma, med ledning af den sänkning i råsockertullen, som torde
böra äga rum, bestämdes för år 1912 till i afrundadt tal 10,5 öre och
för tiden därefter till jämnt 10 öre.
Innan jag går att göra den hemställan angående förändring af
tullsatserna å socker och hvad därmed står i samband, hvilken betingas
af hvad i ärendet förekommit, anser jag mig icke böra underlåta att
fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet därå, att, då det redan är
kändt, att skatten å socker kommer att höjas från och med den 1
januari 1912, man kunde befara, att anmälan af socker till beskattning
dessförinnan skulle komma att göras i större omfattning, än af det
ordinarie dagsbehofvet påkallas, och att alltså staten skulle komma att
gå förlustig beräknad inkomst af skatten. Det skulle under sådana
förhållanden kunna sättas i fråga att vidtaga särskilda åtgärder till
förekommande af ett sådant utnyttjande af situationen till statens
skada. Då jag emellertid från svenska sockerfabriksaktiebolaget, som
för närvarande är innehafvare af alla de sockerfabriker i riket, som äro
berörda af ifrågavarande skatteförhöjning, fått mottaga en af bolagets
styrelse beslutad förklaring, att bolaget har för afsikt att icke före
1911 års utgång till beskattning anmäla mera socker, än som motsvarar
ordinarie dagsbehofvet vid den tiden, finner jag anledning saknas att
vidtaga några sådana åtgärder.»
Den i departementschefens anförande senast berörda frågan om
hvad som bör åtgöras, för att staten vid nu förestående förhöjning af
sockerskatten icke måtte gå förlustig någon del af beräknad inkomst af
skatten, bär jämväl behandlats i en inom Andra kammaren af herr
Waldén väckt, till utskottet remitterad motion, nr 105, hvilken utskottet
ansett sig böra upptaga till behandling i samband med föreliggande
proposition.
I motionen hemställes, att Riksdagen för sin del ville besluta, att
Kungl. Maj:ts nådiga förordning af den 11 oktober 1907 angående beskattning
af socker måtte erhålla följande ändrade lydelse:
Bevillning sutskottets betänkande Nr 17.
5
§ 28.
1. När socker skall uttagas från fabrik — — —1 — — — —
— — — — — — — — — — — — — — — — — — nederlag
eller tullkammare.
2. Utlämnas socker till fritt bruk — — — — — — — — —
biläggas kontrollhandlingarna.
3. Socker, som från fabrik blifvit uttaget till fritt bruk, får icke
förvaras i magasin eller nederlag inom fabrikens område.
4. Föres socker till annan fabrik, allmänt sockernederlag eller
tullkammare, skall försändelsen ske under de villkor och bestämmelser,
som meddelas af kontroll- och justeringsstyrelsen.
Till stöd för detta yrkande har motionären anfört följande:
»Vid 1908 års Riksdag beslöts, att skatten å raffineradt socker
skulle höjas från 13 öre till 16 öre för hvarje kilogram. I Kungl.
Maj:ts proposition härom föreslogs, att denna skattehöjning skulle träda
i kraft från och med den dag, som af Kungl. Maj:t bestämdes. Detta
förslag blef emellertid icke af Riksdagen i oförändradt skick antaget.
I öfverensstämmelse med bevillningsutskottets utlåtande beslöt nämligen
Riksdagen, att de nya skattesatserna på socker skulle tillämpas på så
sätt, att skatten kom att utgöra 15 öre per kilogram från och med den
1 januari 1909 till och med 1911 års utgång samt intill 1912 års utgång
15,5 öre och därefter 16 öre för hvarje kilogram.
Genom detta Riksdagens beslut fastställdes således på förhand
tiderna för de nya skattesatsernas ikraftträdande, hvarigenom man äfven
beredde sockerfabrikanterna möjlighet att, omedelbart innan skatteförhöjningen
skulle träda i kraft, för fritt bruk uttaga stora mängder raffineradt
socker från fabrikerna för att slippa att betala den högre skattesatsen
för detta socker. Genom en dylik åtgärd skulle således staten
ej komma i åtnjutande af den högre skatteinkomsten i den utsträckning,
som på förhand beräknats.
Riksdagen hade visserligen genom sitt beslut om sockerskattens
successiva höjande visat en så stor hänsynsfullhet mot sockerindustrien,
att man hade vågat hoppas, det intressenterna i denna industri ej på
något illojalt sätt skulle komma att begagna sig af den ofvan påpekade
möjligheten att genom en forcerad sockeruttagning frånhända staten
betydande skattebelopp. Erfarenheten har emellertid visat, att socker
-
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
fabrikanterna ingalunda låtit ett gynnsamt tillfälle gå sig ur händerna
för att skaffa sig ökade inkomster på statens bekostnad. Då den första
skatteökningen skulle träda i kraft den 1 januari 1909, visade det sig
nämligen, att under december 1908 uttagits icke mindre än i rundt tal
34 miljoner kilogram socker till fritt bruk mot 8 miljoner kilogram
under samma månad 1907, således 26 miljoner kilogram mera. Äfven
under de närmast föregående månaderna under 1908 hade uttagits afsevärdt
mera än under motsvarande månader föregående år. Då uttagningen
af så stora mängder socker under senare delen af 1908 påtagligen
icke betingades af någon nämnvärd konsumtionsökning, var anledningen
till detta förfarande tydligen ingen annan än den, att man
sluppe för detta socker erlägga den högre skattesats, som skulle erläggas
efter den 1 januari 1909. Genom denna forcerade sockeruttagning,
hvilken man till det yttersta utnyttjade genom att i så hög grad som
möjligt öka sockerfabrikationen under de sista månaderna af 1908, förlorade
staten minst Va miljon kronor i skatteinkomster, hvilka sockerfabrikanterna
som biförtjänst stoppade i egna fickor och såsom tack för
den hänsynsfull het, Riksdagen visat dem vid sockerskattefrågans behandling
1908.
Särskild! anmärkningsvärd! är emellertid det sätt, på hvilket man
vid vissa sockerfabriker gick till väga för att till fritt bruk kunna uttaga
så mycket socker som möjligt strax innan skatteförhöjningen skulle
träda i kraft. Under remissdebatten vid 1909 års riksdag upplyste
sålunda en talare, att man vid en sockerfabrik gått till väga på det
sättet, att i ett magasin, hvari förut endast sådant socker förvarats,
som ännu ej uttagits till fritt bruk och sålunda legat under kronans
lås, »uppsatts ett järnstängsel och sockerlagret öfverförts från den ena
sidan af afstängningen till den andra. Sedan sockret kommit innanför
detta järnstängsel, betraktades det af kontrolls ty rel sen såsom varande
utlämnad t till fritt bruk». På detta sätt förvarades vid denna fabrik
vid slutet af 1908 omkring 2 miljoner kilogram socker. Dessa uppgifter
hafva icke blifvit vederlagda, och man har antagligen gått tillväga
på samma sätt vid åtskilliga andra fabriker. Och enligt nu gällande
förordning, angående kontrollen öfver sockertillverkningen, torde kontrollmyndigheterna
icke ha makt att förhindra detta tillvägagångssätt
vid sockrets uttagande, något som äfven framhölls af statsrådet och
chefen för finansdepartementet vid ofvannämnda remissdebatt i Andra
kammaren.
Då emellertid sockerskatten den 1 januari 1912 skall höjas med
Va öre per kilogram samt den 1 januari 1913 med ytterligare V2 öre
7
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
och det är all anledning antaga, att sockerfabrikanterna vid dessa tillfällen
komma att begagna sig af samma metod som förra gången,
skattehöjning skalle inträda, för att återigen söka frånhända staten eu
beräknad och berättigad inkomst, synas starka skäl tala för att en förändring
i gällande kontrollförordning vidtages i syfte att åtminstone
i någon mån söka hindra att ett dylikt förfaringssätt återupprepas.
Detta torde enklast kunna ske på det sätt, att man i förordningen
angående kontrollen öfver sockertillverkningen inför den bestämmelsen,
att socker, som uttages till fritt bruk, ej får förvaras inom fabrikens
område. Några olägenheter för sockerfabrikerna torde genom en sådan
bestämmelse ej komma att uppstå, då, enligt hvad jag har mig bekant,
man under normala förhållanden från nederlagen endast uttager så mycket
socker på en gång, som omedelbart utsändes i allmänna marknaden.
Genom en dylik bestämmelse kan man visserligen icke förhindra,
att sockret uttages och upplägges i magasin utanför fabrikens område,
men då det för de flesta fabriker torde vara förenadt med rätt stora
svårigheter att åtminstone i någon större utsträckning begagna sig af
denna utväg, och det väl dessutom under för handen varande förhållanden
torde vara rätt svårt att kunna åstadkomma något kraftigare
direktiv i berörda afseende, anser jag den ofvan föreslagna ändringen
i kontrollförordningen vara den mest lämpliga för att i någon man
hindra sockerfabrikanterna från att skaffa sig en oberättigad vinst på
statens bekostnad.»
Riksdagen har år 1908, på sätt chefen för finansdepartementet i
sitt ofvan anförda yttrande till statsrådsprotokollet erinrat, uttalat sig
för sådan nedsättning af tullsatserna å socker från och med 1912 års
ingång, som i nu föreliggande proposition föreslås, äfvensom förutsatt,
att Riksdagen komme att i sinom tid på Kungl. Maj:ts framställning
därom fatta beslut, hvaijämte Riksdagen, beträffande restitution för utfördt
raffineradt socker, uttalat, att i sammanhang med framtida nedsättningar
af råsockertullen borde tagas under ompröfning, i hvad mån,
utöfver den år 1908 beslutade sänkningen af restitutionsbeloppet, ytterligare
jämkning däri borde äga rum. Den af Kungl. Maj:t nu föreslagna
sänkningen af berörda restitutionsbelopp grundar sig, enligt omförmälda
anförande till statsrådsprotokollet, på en af generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen
i gemensamt afgifvet utlåtande gjord beräkning.
Efter att sålunda hafva erinrat om hvad i ärendet förekommit,
torde i hufvudfrågan utskottet kunna inskränka sig till att förorda bifall
till Kungl. Maj:ts föreliggande förslag.
Utskottet.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
Vidkommande härefter den fråga, som beröres i föreliggande
motion äfvensom i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet,
finner äfven utskottet angeläget, att betryggande åtgärder vidtagas
till förebyggande af att vid böjningar af sockerskatten staten går
miste om en del af den med skattehöjningen afsedda ökade inkomsten,
därigenom att under den lägre skattesatsens giltighetstid större kvantiteter
socker anmälas till beskattning än som motsvara det ordinarie
dagsbehofvet. Detta mål bar motionären velat vinna genom ett tilläggtill
de bestämmelser i gällande sockerbeskattningsförordning, hvilka afse
kontrollen.
Utskottet, som ansett sig böra inhämta sakkunnigt yttrande i
denna fråga, har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande i ämnet
från kontrollstyrelsen, som, jämte erinran om den åtgärd, hvilken enligt
hvad ofvan berörts nu blifvit af chefen för finansdepartementet vidtagen,
tillika, med afseende å motionärens förmodan att den af honom föreslagna
bestämmelsen icke skulle förorsaka sockerfabrikerna någon olägenhet,
såsom sin mening uttalat, att det understundom skulle vålla stora
svårigheter att bortföra sockret från fabriken omedelbart sedan det blifvit
uttaget till fritt bruk. I sådant hänseende har styrelsen framhållit, att
såväl på grund af särskildt under hösten ej sällan rätt betydligt försenade
ångbåtslägenheter, som ock, vid sockrets försändande med järnväg,
till följd af att vagnar ej alltid genast kunna erhållas, sockret
ofta måste i förväg uppvägas för att ligga i beredskap i och för lastning.
Då vidare den ifrågasatta nya bestämmelsen endast vid de undantagstillfällen,
då skatteförhöjning ägde rum, skulle vara till någon nytta
för statsverket, men samma mål, på sätt chefen för finansdepartementet
angifvit, kunde nås på annat sätt, ansåge kontrollstyrelsen förslaget för
närvarande ej böra föranleda till någon åtgärd.
Äfven om ordnandet af nu ifrågavarande angelägenhet genom ett
tillägg i gällande sockerskattelagstiftning principiellt synes vara att
föredraga, torde dock, i betraktande af hvad sålunda anförts, frågan
icke kunna anses så utredd, att någon åtgärd från Riksdagens sida i
motionens syfte nu skulle kunna förordas. Utskottet, som naturligen
förutsätter, att äfven med hänsyn till den höjning af sockerskatten, som
skall inträda den 1 januari 1913, åtgärder komma att vidtagas för
tryggande af statens härmed förbundna skatteintresse, föreställer sig
emellertid, att därvid från Kungl. Maj:ts sida kommer att ägnas närmare
uppmärksamhet äfven åt de möjligheter, som kunna erbjuda sig för
att oberoende af sockerfabriksaktiebolagets medverkan trygga stats
-
9
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
verkets berättigade intresse i förevarande hänseende; och torde under
sådana omständigheter motionärens förslag icke böra till vidare åtgärd
föranleda.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,
1) att Riksdagen måtte, med bifall till det i
Kungl. Maj:ts föreliggande proposition framställda förslag,
besluta,
dels att tullsatserna å nedannämnda slag af socker
skola från och med den 1 januari 1912 utgöra följande
belopp för kilogram, nämligen:
å socker, raffineradt, alla slag, såsom topp-,
kandi- och kak- samt krossadt eller pulveriseradt
socker, 14,5 öre;
å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare
än nr 18 af den i världshandeln gällande holländska
standard, likaledes 14,5 öre;
å socker, oraffineradt, till färgen mörkare än
samma standardnummer, äfven om varan inkommer i
upplöst eller flytande tillstånd, 9,5 öre‘;
dels ock att den i § 13 i förordningen med tulltaxa
för inkommande varor den 4 juli 1910 under
vissa villkor medgifna restitution af tullmedlen vid
utförsel sjöledes från stapelstad af raffineradt socker,
topp-, kandi- och kak-, hvilket tillverkats inom riket
af utländskt råämne, skall utgå från och med den 1
januari 1912 med 10,5 öre för kilogram sådant socker;
2) att herr Waldéns motion, II: 105, om ändrad
lydelse af 28 § i gällande förordning angående beskattning
af socker, icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 mars 1911.
På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.
Herrar friherre Trolle och Bromée i Billsta hafva anhållit få antecknadt,
att de icke deltagit i utskottets beslut angående detta ärende.
Bihang till Riksd. prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 17 Höft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1911:69 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förändring af tidlsatserna å socker samt om ändrad lydelse af § 13 i förordningen med s. 5 i texten