Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående förändring af tullsatserna å socker samt om ändrad lydelse af § 13 i förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 4 juli 1910, dels ock väckt motion om ändrad lydelse af 28 § i gällande förordning angående beskattning af socker.

1911-03-28 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1911:17, Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående förändring af tullsatserna å socker samt om ändrad lydelse af § 13 i förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 4 juli 1910, dels ock väckt motion om ändrad lydelse af 28 § i gällande förordning angående beskattning af socker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till Riksdagens kansli den 28 mars 1911 kl. 5 e. m.

Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående

förändring af tullsatserna å socker samt om ändrad

lydelse af § 13 i förordningen med tulltaxa för inkommande

varor den 4 juli 1910, dels ock väckt motion

om ändrad lydelse af 28 § i gällande förordning angående

beskattning af socker.

Genom en den 17 nästlidna februari dagtecknad proposition, nr

92, hvilken hänvisats till bevillningsutskottets behandling, har Kungl.

Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

besluta,

dels att tullsatserna å nedannämnda slag af socker skola från och

med den 1 januari 1912 utgöra följande belopp för kilogram, nämligen:

å socker, raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak- samt

krossadt eller pulveriseradt socker, 14,5 öre;

å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare än nr 18 af den i

världshandeln gällande holländska standard, likaledes 14,5 öre;

å socker, oraffineradt, till färgen mörkare än samma standardnummer,

äfven om varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd, 9,5 öre;

dels att den i § 13 i förordningen med tulltaxa för inkommande

varor den 4 juli 1910 under vissa villkor medgifna restitution af tullmedlen

vid utförsel sjöledes från stapelstad af raffineradt socker, topp-,

kandi- och kak-, hvilket tillverkats inom riket af utländskt råämne, skall

Bihang till Biksd. prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 17 Höft. (Nr 17.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

utgå från och med den 1 januari 1912 med 10,5 öre för kilogram sådant

socker.

Enligt ofvan omförmälda statsrådsprotokoll har chefen för finansdepartementet

vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t anfört följande:

»I anledning af särskilda nådiga propositioner den 13 januari 1908

har samma års Riksdag dels antagit förordning angående ändrad lydelse

af 1 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning af

socker, enligt hvilken sålunda antagna nya förordning ;— bortsedt från

det socker, som tillverkas vid vissa råsockerfabriker i Östergötland och

Västergötland samt på Öland och utlämnas till fritt bruk antingen omedelbart

från samma fabriker eller från visst raffinaderi, hvarom särskild

bestämmelse af Riksdagen antogs — för allt socker, som inom landet tillverkades

eller dit infördes, skulle vid sockrets utlämnande till fritt bruk

erläggas skatt med 16 öre för hvarje kilogram, dock att skatten skulle

utgöra intill 1911 års utgång endast 15 öre och därefter intill 1912

års utgång 15,5 öre, allt för ett kilogram räknadt;

dels ock beslutat,

ej mindre att tullsatserna å nedannämnda slag af socker skulle

utgöra följande belopp, nämligen:

å socker, raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak- samt

krossadt eller pulveriseradt socker, 15 öre för kilogram,

å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare än nr 18 af den i

världshandeln gällande holländska standard, likaledes 15 öre för kilogram,

å socker, oraffineradt, till färgen mörkare än samma standardnummer,

äfven om varan inkomme i upplöst eller flytande tillstånd,

10 öre för kilogram,

än äfven att den i § 9 i underrättelser om hvad vid tulltaxans

tillämpning iakttagas bör under vissa villkor medgifna restitution af

tullmedlen vid utförsel sjöledes från stapelstad af raffineradt socker,

topp-, kandi- och kak-, hvilket tillverkats inom riket af utländskt råämne,

skulle utgå med 11 öre för kilogram sådant socker.

I öfverensstämmelse med detta Riksdagens beslut hafva i särskilda

författningar den 23 juli 1908 bestämmelser i ämnet blifvit utfärdade.

Den skrifvelse, genom hvilken Riksdagen meddelade sitt omförmälda

beslut, innehåller, bland annat, följande.

Beträffande tullsatserna hade Kung!. Maj:t föreslagit, att tullen för

raffineradt socker och därmed likställdt slag af råsocker måtte nedsättas

från nuvarande 17 öre till 14 öre för kilogram samt för annat

råsocker från 11,75 öre till 10 öre för kilogram. Inom Riksdagen hade

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

vidare af enskild motionär föreslagits, att tullen för sistnämnda slag af

råsocker måtte i stället bestämmas till 9 öre för kilogram.

Riksdagen funne det vara riktigt, att skatteförhöjningen förbundes

med en till hvarje tid motsvarande nedsättning af tullsatserna och att

alltså tullen å raffineradt socker från och med den 1 januari 1909 nedsattes

med 2 öre eller till 15 öre för kilogram. Då enligt Riksdagens

beslut skatten skulle ytterligare höjas den 1 januari 1912 med 0,5 öre,

och den 1 januari 1913 med likaledes 0,5 öre, borde äfven samtidigt

vidtagas en motsvarande sänkning af raffinadtullen till respektive 14,5

öre och 14 öre för kilogram.

I fråga om förhållandet mellan tullen å raffinad och tullen å råsocker

ansåge Riksdagen i likhet med nyssnämnda motionär, att någon

rubbning uti hvad som i detta afseende beslöts vid 1905 års Riksdag

icke borde ske. Då raffinadtullen komme att sänkas, på sätt ofvan

blifvit nämndt, skulle alltså råsockertullen den 1 januari 1909 nedsättas

till 10 öre för kilogram, hvarjämte en nedsättning med 0,5

öre hvarje gång borde äga rum den 1 januari 1912 och den 1 januari

1913; och hade Riksdagen vidare förutsatt, att Riksdagen komme att i

sinom tid på Kungl. Maj:ts framställning därom fatta beslut.

I fråga om ändring af § 9 tulltaxeunderrättelserna, ansåge Riksdagen,

då råsockertullen jämväl af Riksdagen bestämts till 10 öre för

kilogram, att nedsättning af restitutionsbeloppet till 11 öre för kilogram

utfördt raffineradt socker likaledes borde tillämpas från ingången af år

1909. Emellertid borde naturligtvis i sammanhang med blifvande ytterligare

nedsättning af råsockertullen tagas under ompröfning, i hvad mån,

utöfver hvad nu bestämts, jämkning i restitutionsbeloppet borde vidtagas.

Uti infordradt gemensamt underdånigt utlåtande den 9 februari

1911 rörande den jämkning i berörda restitutionsbelopp, som kunde

betingas af ytterligare nedsättning af råsockertullen, hafva generaltullstyrelsen

och kontrollstyrelsen anfört, bland annat.

Ifrågavarande restitutionsbelopp, 11 öre för kilogram utfördt raffineradt

socker, hade fastställts enligt sådan beräkning, att råsockertullen,

10 öre, multiplicerats med talet 9öTj på sätt framginge af ett departementschefens

yttrande till statsrådsprotokollet vid nådig proposition till

Riksdagen (nr 10) år 1908.

Enligt Riksdagens skrifvelse nr 49 år 1908 förutsattes, att råsockertullen

skulle sänkas med 7* öre från och med år 1912 och med

ytterligare 7» öre från och med år 1913. Under år 1912 borde således

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

100

restitutionen komma att utgå med go 9 x 9,5 d. v. s. 10,451 öre och från

100 *

och med år 1913 med -g^-x 9 d. v. s. 9,901 öre.

Utginge man åter från det af Brysselkonventionen antagna raffinadutbytet

91,5, blefve restitutionen under år 1912 10,382 öre och efter

ingången af år 1913 9,8 3 6 öre.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställde ämbetsverken,

att sådan jämkning af ifrågavarande restitutionsbelopp måtte vidtagas,

att detsamma, med ledning af den sänkning i råsockertullen, som torde

böra äga rum, bestämdes för år 1912 till i afrundadt tal 10,5 öre och

för tiden därefter till jämnt 10 öre.

Innan jag går att göra den hemställan angående förändring af

tullsatserna å socker och hvad därmed står i samband, hvilken betingas

af hvad i ärendet förekommit, anser jag mig icke böra underlåta att

fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet därå, att, då det redan är

kändt, att skatten å socker kommer att höjas från och med den 1

januari 1912, man kunde befara, att anmälan af socker till beskattning

dessförinnan skulle komma att göras i större omfattning, än af det

ordinarie dagsbehofvet påkallas, och att alltså staten skulle komma att

gå förlustig beräknad inkomst af skatten. Det skulle under sådana

förhållanden kunna sättas i fråga att vidtaga särskilda åtgärder till

förekommande af ett sådant utnyttjande af situationen till statens

skada. Då jag emellertid från svenska sockerfabriksaktiebolaget, som

för närvarande är innehafvare af alla de sockerfabriker i riket, som äro

berörda af ifrågavarande skatteförhöjning, fått mottaga en af bolagets

styrelse beslutad förklaring, att bolaget har för afsikt att icke före

1911 års utgång till beskattning anmäla mera socker, än som motsvarar

ordinarie dagsbehofvet vid den tiden, finner jag anledning saknas att

vidtaga några sådana åtgärder.»

Den i departementschefens anförande senast berörda frågan om

hvad som bör åtgöras, för att staten vid nu förestående förhöjning af

sockerskatten icke måtte gå förlustig någon del af beräknad inkomst af

skatten, bär jämväl behandlats i en inom Andra kammaren af herr

Waldén väckt, till utskottet remitterad motion, nr 105, hvilken utskottet

ansett sig böra upptaga till behandling i samband med föreliggande

proposition.

I motionen hemställes, att Riksdagen för sin del ville besluta, att

Kungl. Maj:ts nådiga förordning af den 11 oktober 1907 angående beskattning

af socker måtte erhålla följande ändrade lydelse:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets betänkande Nr 17.

5

§ 28.

1. När socker skall uttagas från fabrik — — —1 — — — —

— — — — — — — — — — — — — — — — — — nederlag

eller tullkammare.

2. Utlämnas socker till fritt bruk — — — — — — — — —

biläggas kontrollhandlingarna.

3. Socker, som från fabrik blifvit uttaget till fritt bruk, får icke

förvaras i magasin eller nederlag inom fabrikens område.

4. Föres socker till annan fabrik, allmänt sockernederlag eller

tullkammare, skall försändelsen ske under de villkor och bestämmelser,

som meddelas af kontroll- och justeringsstyrelsen.

Till stöd för detta yrkande har motionären anfört följande:

»Vid 1908 års Riksdag beslöts, att skatten å raffineradt socker

skulle höjas från 13 öre till 16 öre för hvarje kilogram. I Kungl.

Maj:ts proposition härom föreslogs, att denna skattehöjning skulle träda

i kraft från och med den dag, som af Kungl. Maj:t bestämdes. Detta

förslag blef emellertid icke af Riksdagen i oförändradt skick antaget.

I öfverensstämmelse med bevillningsutskottets utlåtande beslöt nämligen

Riksdagen, att de nya skattesatserna på socker skulle tillämpas på så

sätt, att skatten kom att utgöra 15 öre per kilogram från och med den

1 januari 1909 till och med 1911 års utgång samt intill 1912 års utgång

15,5 öre och därefter 16 öre för hvarje kilogram.

Genom detta Riksdagens beslut fastställdes således på förhand

tiderna för de nya skattesatsernas ikraftträdande, hvarigenom man äfven

beredde sockerfabrikanterna möjlighet att, omedelbart innan skatteförhöjningen

skulle träda i kraft, för fritt bruk uttaga stora mängder raffineradt

socker från fabrikerna för att slippa att betala den högre skattesatsen

för detta socker. Genom en dylik åtgärd skulle således staten

ej komma i åtnjutande af den högre skatteinkomsten i den utsträckning,

som på förhand beräknats.

Riksdagen hade visserligen genom sitt beslut om sockerskattens

successiva höjande visat en så stor hänsynsfullhet mot sockerindustrien,

att man hade vågat hoppas, det intressenterna i denna industri ej på

något illojalt sätt skulle komma att begagna sig af den ofvan påpekade

möjligheten att genom en forcerad sockeruttagning frånhända staten

betydande skattebelopp. Erfarenheten har emellertid visat, att socker
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

fabrikanterna ingalunda låtit ett gynnsamt tillfälle gå sig ur händerna

för att skaffa sig ökade inkomster på statens bekostnad. Då den första

skatteökningen skulle träda i kraft den 1 januari 1909, visade det sig

nämligen, att under december 1908 uttagits icke mindre än i rundt tal

34 miljoner kilogram socker till fritt bruk mot 8 miljoner kilogram

under samma månad 1907, således 26 miljoner kilogram mera. Äfven

under de närmast föregående månaderna under 1908 hade uttagits afsevärdt

mera än under motsvarande månader föregående år. Då uttagningen

af så stora mängder socker under senare delen af 1908 påtagligen

icke betingades af någon nämnvärd konsumtionsökning, var anledningen

till detta förfarande tydligen ingen annan än den, att man

sluppe för detta socker erlägga den högre skattesats, som skulle erläggas

efter den 1 januari 1909. Genom denna forcerade sockeruttagning,

hvilken man till det yttersta utnyttjade genom att i så hög grad som

möjligt öka sockerfabrikationen under de sista månaderna af 1908, förlorade

staten minst Va miljon kronor i skatteinkomster, hvilka sockerfabrikanterna

som biförtjänst stoppade i egna fickor och såsom tack för

den hänsynsfull het, Riksdagen visat dem vid sockerskattefrågans behandling

1908.

Särskild! anmärkningsvärd! är emellertid det sätt, på hvilket man

vid vissa sockerfabriker gick till väga för att till fritt bruk kunna uttaga

så mycket socker som möjligt strax innan skatteförhöjningen skulle

träda i kraft. Under remissdebatten vid 1909 års riksdag upplyste

sålunda en talare, att man vid en sockerfabrik gått till väga på det

sättet, att i ett magasin, hvari förut endast sådant socker förvarats,

som ännu ej uttagits till fritt bruk och sålunda legat under kronans

lås, »uppsatts ett järnstängsel och sockerlagret öfverförts från den ena

sidan af afstängningen till den andra. Sedan sockret kommit innanför

detta järnstängsel, betraktades det af kontrolls ty rel sen såsom varande

utlämnad t till fritt bruk». På detta sätt förvarades vid denna fabrik

vid slutet af 1908 omkring 2 miljoner kilogram socker. Dessa uppgifter

hafva icke blifvit vederlagda, och man har antagligen gått tillväga

på samma sätt vid åtskilliga andra fabriker. Och enligt nu gällande

förordning, angående kontrollen öfver sockertillverkningen, torde kontrollmyndigheterna

icke ha makt att förhindra detta tillvägagångssätt

vid sockrets uttagande, något som äfven framhölls af statsrådet och

chefen för finansdepartementet vid ofvannämnda remissdebatt i Andra

kammaren.

Då emellertid sockerskatten den 1 januari 1912 skall höjas med

Va öre per kilogram samt den 1 januari 1913 med ytterligare V2 öre

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

och det är all anledning antaga, att sockerfabrikanterna vid dessa tillfällen

komma att begagna sig af samma metod som förra gången,

skattehöjning skalle inträda, för att återigen söka frånhända staten eu

beräknad och berättigad inkomst, synas starka skäl tala för att en förändring

i gällande kontrollförordning vidtages i syfte att åtminstone

i någon mån söka hindra att ett dylikt förfaringssätt återupprepas.

Detta torde enklast kunna ske på det sätt, att man i förordningen

angående kontrollen öfver sockertillverkningen inför den bestämmelsen,

att socker, som uttages till fritt bruk, ej får förvaras inom fabrikens

område. Några olägenheter för sockerfabrikerna torde genom en sådan

bestämmelse ej komma att uppstå, då, enligt hvad jag har mig bekant,

man under normala förhållanden från nederlagen endast uttager så mycket

socker på en gång, som omedelbart utsändes i allmänna marknaden.

Genom en dylik bestämmelse kan man visserligen icke förhindra,

att sockret uttages och upplägges i magasin utanför fabrikens område,

men då det för de flesta fabriker torde vara förenadt med rätt stora

svårigheter att åtminstone i någon större utsträckning begagna sig af

denna utväg, och det väl dessutom under för handen varande förhållanden

torde vara rätt svårt att kunna åstadkomma något kraftigare

direktiv i berörda afseende, anser jag den ofvan föreslagna ändringen

i kontrollförordningen vara den mest lämpliga för att i någon man

hindra sockerfabrikanterna från att skaffa sig en oberättigad vinst på

statens bekostnad.»

Riksdagen har år 1908, på sätt chefen för finansdepartementet i

sitt ofvan anförda yttrande till statsrådsprotokollet erinrat, uttalat sig

för sådan nedsättning af tullsatserna å socker från och med 1912 års

ingång, som i nu föreliggande proposition föreslås, äfvensom förutsatt,

att Riksdagen komme att i sinom tid på Kungl. Maj:ts framställning

därom fatta beslut, hvaijämte Riksdagen, beträffande restitution för utfördt

raffineradt socker, uttalat, att i sammanhang med framtida nedsättningar

af råsockertullen borde tagas under ompröfning, i hvad mån,

utöfver den år 1908 beslutade sänkningen af restitutionsbeloppet, ytterligare

jämkning däri borde äga rum. Den af Kungl. Maj:t nu föreslagna

sänkningen af berörda restitutionsbelopp grundar sig, enligt omförmälda

anförande till statsrådsprotokollet, på en af generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen

i gemensamt afgifvet utlåtande gjord beräkning.

Efter att sålunda hafva erinrat om hvad i ärendet förekommit,

torde i hufvudfrågan utskottet kunna inskränka sig till att förorda bifall

till Kungl. Maj:ts föreliggande förslag.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

Vidkommande härefter den fråga, som beröres i föreliggande

motion äfvensom i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet,

finner äfven utskottet angeläget, att betryggande åtgärder vidtagas

till förebyggande af att vid böjningar af sockerskatten staten går

miste om en del af den med skattehöjningen afsedda ökade inkomsten,

därigenom att under den lägre skattesatsens giltighetstid större kvantiteter

socker anmälas till beskattning än som motsvara det ordinarie

dagsbehofvet. Detta mål bar motionären velat vinna genom ett tilläggtill

de bestämmelser i gällande sockerbeskattningsförordning, hvilka afse

kontrollen.

Utskottet, som ansett sig böra inhämta sakkunnigt yttrande i

denna fråga, har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande i ämnet

från kontrollstyrelsen, som, jämte erinran om den åtgärd, hvilken enligt

hvad ofvan berörts nu blifvit af chefen för finansdepartementet vidtagen,

tillika, med afseende å motionärens förmodan att den af honom föreslagna

bestämmelsen icke skulle förorsaka sockerfabrikerna någon olägenhet,

såsom sin mening uttalat, att det understundom skulle vålla stora

svårigheter att bortföra sockret från fabriken omedelbart sedan det blifvit

uttaget till fritt bruk. I sådant hänseende har styrelsen framhållit, att

såväl på grund af särskildt under hösten ej sällan rätt betydligt försenade

ångbåtslägenheter, som ock, vid sockrets försändande med järnväg,

till följd af att vagnar ej alltid genast kunna erhållas, sockret

ofta måste i förväg uppvägas för att ligga i beredskap i och för lastning.

Då vidare den ifrågasatta nya bestämmelsen endast vid de undantagstillfällen,

då skatteförhöjning ägde rum, skulle vara till någon nytta

för statsverket, men samma mål, på sätt chefen för finansdepartementet

angifvit, kunde nås på annat sätt, ansåge kontrollstyrelsen förslaget för

närvarande ej böra föranleda till någon åtgärd.

Äfven om ordnandet af nu ifrågavarande angelägenhet genom ett

tillägg i gällande sockerskattelagstiftning principiellt synes vara att

föredraga, torde dock, i betraktande af hvad sålunda anförts, frågan

icke kunna anses så utredd, att någon åtgärd från Riksdagens sida i

motionens syfte nu skulle kunna förordas. Utskottet, som naturligen

förutsätter, att äfven med hänsyn till den höjning af sockerskatten, som

skall inträda den 1 januari 1913, åtgärder komma att vidtagas för

tryggande af statens härmed förbundna skatteintresse, föreställer sig

emellertid, att därvid från Kungl. Maj:ts sida kommer att ägnas närmare

uppmärksamhet äfven åt de möjligheter, som kunna erbjuda sig för

att oberoende af sockerfabriksaktiebolagets medverkan trygga stats
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

verkets berättigade intresse i förevarande hänseende; och torde under

sådana omständigheter motionärens förslag icke böra till vidare åtgärd

föranleda.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

1) att Riksdagen måtte, med bifall till det i

Kungl. Maj:ts föreliggande proposition framställda förslag,

besluta,

dels att tullsatserna å nedannämnda slag af socker

skola från och med den 1 januari 1912 utgöra följande

belopp för kilogram, nämligen:

å socker, raffineradt, alla slag, såsom topp-,

kandi- och kak- samt krossadt eller pulveriseradt

socker, 14,5 öre;

å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare

än nr 18 af den i världshandeln gällande holländska

standard, likaledes 14,5 öre;

å socker, oraffineradt, till färgen mörkare än

samma standardnummer, äfven om varan inkommer i

upplöst eller flytande tillstånd, 9,5 öre‘;

dels ock att den i § 13 i förordningen med tulltaxa

för inkommande varor den 4 juli 1910 under

vissa villkor medgifna restitution af tullmedlen vid

utförsel sjöledes från stapelstad af raffineradt socker,

topp-, kandi- och kak-, hvilket tillverkats inom riket

af utländskt råämne, skall utgå från och med den 1

januari 1912 med 10,5 öre för kilogram sådant socker;

2) att herr Waldéns motion, II: 105, om ändrad

lydelse af 28 § i gällande förordning angående beskattning

af socker, icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 mars 1911.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

Herrar friherre Trolle och Bromée i Billsta hafva anhållit få antecknadt,

att de icke deltagit i utskottets beslut angående detta ärende.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 17 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:69 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förändring af tidlsatserna å socker samt om ändrad lydelse af § 13 i förordningen med s. 5 i texten