Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning af väckta motioner om ändring i 8 § af förordningen om inkomstoch förmögenhetsskatt den 28 oktober 1910.

1911-03-31 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1911:19, Betänkande i anledning af väckta motioner om ändring i 8 § af förordningen om inkomstoch förmögenhetsskatt den 28 oktober 1910.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Kr 19.

1

Nr 19.

Ankom till Riksdagens kansli den 5 april 1911 kl. 3 e. m.

Betänkande i anledning af väckta motioner om ändring i 8 §

af förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt den

28 oktober 1910.

(2:a Afd.)

I två särskilda motioner, väckta, den ena inom Första kammaren,

nr 49, af herr Wijkander och tre andra af kammarens ledamöter, samt

den andra inom Andra kammaren, nr 87, af herr Palme med instämmande

af två af kammarens ledamöter, hemställes, att Riksdagen ville

besluta sådan ändring af § 8 i nu gällande förordning om inkomst- och

förmögenhetsskatt, att bland de moment, som angifva hvad som icke

bör såsom inkomst taxeras införes ett af ungefär följande lydelse: »hvad

lifförsäkringsanstalt använder för återbäring till försäkringstagare eller

afsätter för framtida återbäring till dessa».

I båda motionerna anföres motivering af följande innehåll:

I en vid 1910 års riksdag inom Andra kammaren afgifven motion

nr 287 framställde direktören S. Palme yrkande, att lifförsäkringsanstalt

måtte frikallas från inkomstskatt för den del af sin behållna inkomst,

som sådan anstalt använder för återbäring till försäkringstagare eller

afsätter för framtida återbäring till dessa.

Bevillningsutskottet afstyrkte motionen, men tre af utskottsledamöterna,

herr Bran ting, friherre Bonde och herr Kobb, hade i förståelse af

Bihang till liiksd. prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 19 Hlift. (Nr 19.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

motionens innebörd och syfte mot beslutet afgifvit reservation samt däri

hemställt, att åt 8 § i Kungl. Maj:ts förslag till förordning om inkomstoch

förmögenhetsskatt måtte gifvas sådan affattning, att bland de moment,

som angåfve, hvad som icke borde beskattas, infördes äfven ett

af följande lydelse: »hvad som lifförsäkringsanstalt använder för återbäringtill

försäkringstagare eller afsätter för framtida återbäring till dessa».

Efter öfverläggning i frågan vid behandling af omförmälda skattelagförslag

beslöt Andra kammaren med 133 röster mot 72 att icke bifalla

reservationen.

Det vill emellertid synas, som om anledningen till afslagsbeslutet

icke egentligen vore att söka i en orubblig öfvertygelse om det förment

oberättigade i det kraf, för hvilket herr Palmes förenämnda motion och

omförmälda af herr Branting m. fl. afgifna reservation varit ett uttryck.

Vid det förhållande, att bevillningsutskottets åberopade betänkande först

så sent som den 2 juni förekom till behandling i Riksdagen, synes fast

mer den omständigheten hafva utöfvat inflytande, att Riksdagens ledamöter

under de sista veckornas oerhörda brådska icke haft tillfälle att

ägna tillräckligt ingående pröfning åt alla de särskilda omständigheter,

af hvilka frågans afgörande vore beroende. I förhoppning, att den tid,

som förgått sedan frågans senaste behandling i Riksdagen, varit egnad

att bereda ett gynnsammare mottagande, har det synts lämpligt att ånyo

fästa Riksdagens uppmärksamhet vid denna fråga.

Till en början torde böra erinras därom, att under nästlidet års

sommar regeringsrätten meddelat utslag på besvär af de särskilda svenska

lifförsäkringsaktiebolagen i fråga om deras inkomsttaxering år 1908,

därvid regeringsrätten icke funnit skäl göra ändring i kungl. kammarrättens

af herr Palme i hans förut omnämnda motion omförmälda utslag.

Regeringsrätten har således i likhet med kammarrätten ansett de

belopp, försäkringsanstalt använder till återbäring till försäkringstagare

eller afsätter för framtida återbäring, böra betraktas som beskattningsbar

inkomst för anstalten. Vid ärendets behandling i regeringsrätten

intog emellertid regeringsrådet Lindstedt, hvilken väl måste anses som

en af vårt länds förnämsta auktoriteter i försäkringsfrågor, en annan

ståndpunkt än rättens flesta ledamöter och lät såsom sin mening till

protokollet anteckna följande:

»Som det jämlikt bestämmelserna i bolagsordningen och de för bolagets

lifförsäkringsverksamhet fastställda grunder ålegat bolaget att

verkställa ifrågavarande afsättning för utbetalning till försäkringstagarne

samt afsättningen därför måste anses föranledd af de ingångna försäkringsaftalen

i den mån dessa genom bolagsordningen och de fastställda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets betänkande Nr 19.

3

grunderna regleras och förty ej synes kunna hänföras till sådan behållning

af bolagets rörelse, som enligt bevillningsförordningen eller förordningen

om inkomstskatt bör räknas såsom beskattningsbar inkomst,

finner jag skäligt att, med upphäfvande af kammarrättens öfverklagade

utslag, fastställa pröfningsnämndens i målet fattade beslut.»

Under åberopande till stöd för nu förevarande framställning af ej

mindre hvad regeringsrådet Lindstedt sålunda anfört än äfven innehållet

i de vid herr Palmes till nästlidet års Riksdag i ämnet väckta motion

fogade bilagor, må särskildt framhållas följande.

Det torde numera få anses allmänt erkändt, att den tillslutning,

lifförsäkringsidén och därmed också lifförsäkringsrörelsen vunnit i vårt

land, är för såväl landet i dess helhet som den stora mängden af lifförsäkrade

till största gagn. Lifförsäkringsidéns utomordentliga betydelse

får väl framför allt sökas däri, att den innebär den kraftigaste

uppmuntran för den enskilde samhällsmedlemmen till sparsamhet och

nödig omtanke för betryggande af egen och efterkommandes framtida

ekonomiska ställning. Den tillslutning, lifförsäkringsidén vunnit i ett

land, kan därfär i viss mån betecknas som mätare af sparsamhet och

ekonomiskt välstånd. Tillslutningen medför naturligen äfven för sjkifva

rörelsen den fördel, att densamma kan fortgå och utvecklas efter allt

säkrare och mera noggrant utstakade riktlinjer utan kännbara kastningar

och oberäkneliga afbräck. En följd häraf åter torde vara, att försäkringen

i högsta möjliga grad billiggöres för försäkringstagaren. Att

så sker, måste gifvetvis i sin ordning bidraga till ytterligare ökad tillslutning.

Lifförsäkringens prisbillighet kan emellertid icke bedömas allenast

efter rådande premiesatser. Försäkringstagarens verkliga kostnad för

försäkringen är nämligen premien, minskad med det belopp, som af försäkringsbolaget

till försäkringstagaren återbäres såsom en reglering af

deras ömsesidiga mellanhafvande. Men detta regleringsbelopp är omöjligt

att närmare angifva, förrän försäkringsbolaget haft tillfälle att exakt

beräkna de kostnader, det haft för försäkringen.

Upprepade gånger har redogörelse lämnats för den metod, ett försäkringsbolag

har att tillämpa vid bestämmandet af premiesats och verkställande

af slutlig reglering af försäkringskostnaden, och torde det fördenskull

nu vara till fyllest att allenast erinra därom, att försäkringsbolaget,

med tillämpning af det numera såsom det enda rationellt riktiga

ansedda förskottspremiesystemet, vid premiens bestämmande måste, för

att använda ett i detta sammanhang ofta upprepadt uttryck, hålla sig

på den säkra sidan och således begagna sig af beräkningsgrunder till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutslcottets betänkande Nr 19.

synes starkare än verkligheten kraft, att såsom korrektiv häremot försäkringsbolaget

vid slutet af en längre eller kortare period af försäkringstiden

till försäkringstagaren återlämnar det belopp af den erlagda premien,

som icke åtgått till betäckande af de verkliga försäkringskostnaderna

för samma tid, d. v. s. försäkringsrisk, anskaffningskostnader

och förvaltningskostnader, ränta å erforderligt rörelsekapital m. m., samt

att detta en gång för mycket uppburna belopp -— ehvad det efter viss

bestämd tid utan vidare helt återbäres eller till någon del afsättes för

att genom framdeles skeende återbetalning åstadkomma jämnhet med

afseende å de periodvis återburna beloppens storlek — gifvetvis aldrig

kan anses vara någon vinst för försäkringsbolaget. Ju större det belopp

blir, som sålunda till en försäkringstagare återbäres, desto billigare blir

också försäkringen.

I den mån det nu kan anses vara för de särskilda individerna och

samhället af vikt och betydenhet, att lifförsäkringen göres så billig som

möjligt, i lika mån är det följaktligen betydelsefullt, att de till försäkrade

återburna premiebeloppen blifva -— naturligtvis utan höjande af

premiesatserna — så stora som möjligt. Hvarje anledning till minskning

af premieåterbäringen bör således, såvidt ske kan, undvikas.

En af de faktorer, som härvidlag, särskild! de senaste åren, gjort

sig lifligt kännbar, är den skattebörda, som genom taxering för inkomst

af de till premieåterbäring afsedda belopp i hög grad betungat försäkringsrörelsen.

Skatterna till stat och kommun, som numera för försäkringsbolagen

uppgå till afsevärda belopp, öka omkostnaderna för

försäkringsrörelsens bedrifvande, hvilket naturligen i sj kifva verket icke

betyder annat än minskad premieåterbäring och således dyrare försäkring.

Såsom en belysning af, huru vinsten som beskattningsföremål rätteligen

bör bedömas, kan vara af intresse att se, huru Kristiania Byret

nyligen afdömt ett mål, där beskattningsmyndigheterna bestämt, att den

s. k. vinsten skulle beskattas. Byretten förklarade, att det afgörande

momentet vore att se »i det kontraktsenliga förhållande, hvari bolaget

ställt sig till de försäkrade med hänsyn till deras rätt till s. k. vinst».

Efter att ha citerat bolagsordningens stadgande i berörda hänseende,

fortsättes i utslaget: »Efter hvad bolaget oemotsagdt upplyst, har bo
laget

därjämte i etthvart af sina försäkringskontrakt, uttryckligen förpliktat

sig till att utbetala till de försäkrade allt, som utgör behållningen,

efter det att bolaget täckt:

1) administrations-, underhålls- och andra utgifter;

2) de i lag föreskrifna fondafsättningar;

3) aktieägarnes utdelning, begränsad till 30,000 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

5

Man må därför ge svaranden rätt i, att bolaget öfverhufvud icke

har rättighet att disponera och tillgodoräkna sig den del af bolagets

nettoinkomst, som skall utgå till de försäkrade som s. k. vinst. Detta

belopp kan sålunda icke lagenligt ekonomiskt komma bolaget som sådant

till godo, i det att med rättsnödvändighet är gifvet, att utbetalning skall

äga rum till de försäkrade, som därför ock måste hafva rätt att vid

domstol tvinga bolaget att uppgöra mellanhafvandet på det sätt, som i

bolagsordning och försäkringskontrakt sägs. Men när så är förhållandet,

är det uppenbart att nämnda del af bolagets inkomster icke med rätta

kunna anses intjänta såsom bolagets egendom. Vederbörande vinstbelopp

beteckna icke något plus för själfva bolaget, men ett passivum, ett

skuldbelopp för bolaget till de försäkrade, som genom vinsten få tillbaka

den del af premien, som enligt årsbokslutet visar sig vara betaldt

för mycket. Under dessa omständigheter kunna vederbörandes vinstbelopp

icke beskattas på bolagets hand». Byretten fastslår, att den omständigheten,

att de försäkrades kraf är betingadt af, att där verkligen

uppstått öfverskott, som de icke på förhand kunnat beräkna, icke kan

bringa saken i annat läge, samt slutar med att likställa hela denna

fråga med konsumtionsföreningarnas skatteplikt.

Att sålunda genom beskattning hos försäkringsbolaget af de belopp,

detta periodvis återbär till försäkringstagare, minska beloppet af

blifvande premieåterbäring kan näppeligen betecknas som vare sig

praktiskt eller rättvist. Sedt ur praktisk synpunkt, kan väl förfarandet

att på nu nämndt sätt fördyra försäkringen ingalunda anses lämpligt,

då det ju af skäl, som förut anförts, måste ligga i det allmännas intresse

att kraftigt uppmuntra lifförsäkringsrörelsen och underlätta dess

utveckling. Att beskattningen därjämte kan betraktas som en orättvisa

bör väl vara uppenbart, då grunden till beskattningen måste vara antagandet,

att den s. k. vinsten (summan af återburna premier) är en

inkomst för försäkringsbolaget, för hvilken detta skall vidkännas beskattning,

medan tvärtom skatten ju faktiskt uttages af försäkringstagarne

ehuru genom försäkringsbolaget. Den orättvisa, som väl må

medgifvas ligga häruti, blir emellertid än större därigenom att skatten,

då den uttages hos försäkringsbolaget, i allmänhet kommer att utgå

icke efter det taxerade inkomstbeloppet utan efter ett belopp, som på

grund af progressionen kanske är ända till fem gånger så stort som

detta. År för ett försäkringsbolag det sammanlagda beloppet af återburna

premier ett år t. ex. 500,000 kronor, får det erlägga skatt som

om beloppet varit 2,500,000 kronor och den härför utgående skattesumman

erlägges af försäkringstagarna genom minskning i de belopp,

som ett följande år återbäras till dem.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

Utskottet.

Af hvad i denna sak anförts synes otvifvelaktigt böra framgå,

att de belopp, som under namn af vinst återbäras till försäkringstagare,

rätteligen icke böra betraktas annorlunda än som en reglerings post i

försäkringsbolagets och försäkringstagarnas mellanvarande eller som en

deposition hos försäkringsbolaget, afsedd att i mån af behof användas

men i öfrigt återlämnas till deponenten, hvarjämte det väl får anses

med samhällets intresse mest förenligt att, åtminstone i den mån ske

kan, icke vidtaga åtgärder, som medföra ett väsentligt fördyrande af

lifförsäkringen.

Enligt före 1911 gällande beskattningsförordningar, bevillningsförordningen

§ 11 mom. 2 b) punkt 5 och inkomstskatteförordningen

§ 15 mom. 1 f), voro sparbanker, som afsåges i lagen den 29 juli

1892, äfvensom sådana rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, som afsåge

att bereda vinst endast åt insättare, befriade från bevillning för

inkomst och inkomstskatt.

Kungl. Maj:ts förra året för Riksdagen framlagda förslag till förordningar

angående bevillning af fast egendom samt af inkomst och

om inkomst- och förmögenhetsskatt bibehöllo samma undantagsbestämmelser.

I anslutning härtill väcktes inom Andra kammaren af herr

Palme motion om sådan ändring af § 5 mom. 2 f) i förslaget till inkomst-

och förmögenhetsskatt, att lifförsäkringsanstalt blefve frikallad

från inkomstskatt för den del af sin behållna inkomst, som anstalten

använde för återbäring till försäkringstagare eller afsatte för framtida

återbäring till dessa.

Bevillningsutskottet föreslog emellertid, med afvikelse från Kungl.

Maj:ts förslag och hvad förut varit gällande lag, att berörda skattefrihet

skulle alldeles bortfalla beträffande rånte- och kapitalförsäkringsanstalterna

samt bibehållas allenast för sådana sparbanker, hvilkas reservfond

vid senaste bokslut icke uppgått till fem procent af insättarnas

fordran. I samband därmed blef också herr Palmes motion afstyrkt.

Utskottets ändringsförslag vann Riksdagens godkännande och är

numera gällande lag.

I föreliggande motioner har enahanda önskemål i fråga om lifförsäkringsanstalternas

beskattning ånyo förts fram, därvid man i enlighet

med 1910 års bevillningsutskotts anvisning funnit bestämmelse om den

önskade skattebefrielsen böra ingå såsom ett särskildt moment i 8 § af

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19. 7

Förevarande spörsmål bar, på sätt jämväl i motionerna erinras,

sedan dess behandling i riksdagen förlidet år i så måtto kommit i ett

klarare läge, att prejudikat i särskildt mål erhållits därpå, att försäkringsanstalt

enligt de före 1911 gällande skattelagarna och följaktligen

jämväl enligt de nuvarande beskattningsförordningarna är skattskyldig

jämväl för den i motionerna afsedda delen af sin inkomst, något, hvarom

man i praxis tidigare icke varit ense.

Det lärer sålunda icke längre komma att råda tvist om, huru på

förevarande punkt gällande lag är att tillämpa, utan förutsättes för ett

vinnande af motionernas syfte, såsom motionärerna också riktigt uppfattat

saken, en uttrycklig undantagsbestämmelse.

Till utskottets förfogande har ställts en af sakkunnig person sammanställd

redogörelse för utländsk lagstiftning i ämnet, och har utskottet

ansett det lämpligt att låta denna såsom bilaga åtfölja detta betänkande.

Af denna redogörelse synes framgå, att den af motionärerna föreslagna

skattebefrielsen i allmänhet i utlandet är antingen uttryckligen

i lag medgifven eller i praxis tillämpad. Endast i eu af de stater, från

h vilka uppgifter erhållits, Holland, intager i fråga om lifförsäkringsanstalts

, beskattning lagstiftningen samma ståndpunkt som den svenska, dock

att i stället de försäkrade äro fria från skatt för premieåterbäring.

Man linner vidare, att i förevarande afseende någon åtskillnad ej heller

göres mellan ömsesidiga bolag och aktiebolag.

Vid afgörandet af ifrågavarande spörsmål synes man böra i första

hand undersöka rättsförhållandet mellan försäkringsanstalten och försäkringstagaren

i fråga om vinstutdelningen eller premieåterbäringen,

beskaffenheten af och grunden för den senares anspråk därpå.

Enligt 2 §, jämförd med 5 och 67 §§, i lagen om försäkringsrörelse

den 24 juli 1903 gäller om såväl ömsesidiga försäkringsbolag

som försäkringsaktiebolag att, där bolagets rörelse afser lifförsäkring,

skola förutom bolagsordning upprättas bestämmelser angående vissa

grunder för denna verksamhet, däribland grunderna för beräkning och

fördelning af den vinst, som må tillkomma försäkringstagaren, och skall

å dessa grunder begäras Kungl. Maj:ts stadfästelse.

Utskottet har beredts tillfälle att beträffande tolf ömsesidiga lifförsäkringsbolag

och åtta lifförsäkringsaktiebolag taga del af såväl berörda

grunder som bolagsordningar och aftalsformulär eller försäkriugsbref,

hvarjämte bolagen i öfrigt lämnat upplysningar i frågan. Häraf

synes framgå, att såsom genomgående regel, efter det föreskrifna af
-

Utländsk

lagstiftning.

Utskottets

förslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

sättningar till fonder ägt rum samt, beträffande aktiebolag, till aktieägarne

utgått en viss begränsad utdelning, den återstående vinsten skall tillfalla

de försäkrade, hvilket, efter hvad som upplysts, kan ske antingen i form

af kontant utdelning eller genom s. k. fribref, d. v. s. viss böjning af försäkringssumman.

Den kontanta återbäringen är vanligen årlig, men utgår

stundom periodvis, t. ex. hvart femte år. Ibland utdelas ej hela det

för året till återbäring disponibla vinstbeloppet, utan afsättes en del

till ett slags vinstregleringsfond, hvarigenom vinnes en jämnare och af

ett visst års eventuellt sämre resultat af rörelsen mera oberoende utdelning.

Stadgandena om, såväl att viss del af försäkningsanstalts behållning

enligt bokslut skall användas för återbäring till försäkringstagarna, som

huru denna återbäring skall ske, äro i främsta rummet att söka i de af

Kungl. Maj:t i enlighet med försäkringslagen fastställda grunderna, men

återfinnas, utom beträffande vissa äldre bolag, äfven i bolagsordningen,

hvarjämte är att märka, att, så snart med en försäkringsform följer rätt

till vinstandel, hvad därom gäller, är intaget bland de i försäkringsbrefvet

upptagna »allmänna villkoren» för försäkringen. Den försäkrades

rätt till vinstutdelning eller premieåterbäring framträder sålunda

jämväl som en i själfva kontraktet mellan honom och bolaget grundad

rättighet, ägnad att såsom en vanlig privaträttslig fordran i fall af .

behof göras gällande mot bolaget. Denna återbäring kan också betraktas

såsom en upprepad reglering af bolagets och försäkringstagarens

mellanhafvanden. Till grund för premiens beräkning har, i

ändamål att bolaget städse måtte vara »på den säkra sidan», lagts en

approximativ dödlighetssiffra, högre än den verkliga. Däraf följer uppkomsten

i bolagets hand af ett för bolagets verksamhet obehöfligt öfverskott,

hvartill bolaget ej har någon rätt, utan som skall återgå till försäkringstagaren.

Detta af s. k. underdödlighet beroende öfverskott utgör

den ojämförligt största delen af bolagets s. k. vinst. Till mindre

del härflyter ifrågavarande vinst äfven från andra källor, såsom s. k.

öfverränta å försäkringsfonderna, annullationer af försäkringar, vinst å

finansförvaltningen genom stegring af värdepapper, fördelaktig fastighetsförsäljning

m. in. I den mån utdelningen till de försäkrade har

sistnämnda källor till grund, synas resp. bolag böra skatta därför,

hvaremot starka skäl tala för skattefrihet i fråga om den genom underdödlighet

uppkomna vinsten.

Skattebefrielse för bolagen förutsätter sålunda, att vinsten å deras

verksamhet kan till sina beståndsdelar exakt uppdelas, något som för närvarande

i de flesta fall torde möta hinder i sättet för bolagens bokföring.

Det har äfven ifrågasatts, huruvida skattefrihet bör äga rum vid

återbäring till den, som icke i försäkringsaftalet tillförsäkrats rätt till

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

återbäring. Däremot torde det vara ur skattepliktens synpunkt utan

betydelse, om återbäringen sker årligen eller t. ex. blott hvart femte år.

Utskottet har icke kunnat undgå att erkänna det i viss mån befogade

i motionärernas yrkande, hvarjämte utskottet äfven till fullo

inser det ur nationalekonomisk synpunkt betydelsefulla uti att lifförsäkringsrörelsen

vinner ökad och främjad utbredning, men då frågans

lösning kan ses ur olika synpunkter och är af betydande skatteekonomisk

innebörd, anser utskottet sig icke kunna utan närmare utredning

förorda en direkt lagbestämmelse i motionernas syfte. I detta

sammanhang vill utskottet äfven påpeka, att motionärerna synas hafva

gjort sin hemställan alltför snäf, då de inskränkt den begärda skattebefrielsen

till att omfatta endast inkomstskatten. Samma skäl torde

väl föreligga för frihet jämväl från bevillningen och den därmed sammanhörande

kommunalskatten.

Motionernas berättigade syfte, fattadt i nu antydd vidd, synes följaktligen

blifva bäst tillgodosedt genom en allsidig utredning af hithörande

frågor. Utskottet har ofvan berört några synpunkter, som därvid

förtjäna beaktande, men flera andra finnas helt visst.

På grund af det anförda får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af herr Wijkanders

in. fl. samt herr Palmes förevarande motioner om

•ändring i 8 § af gällande förordning om inkomst-och

förmögenhetsskatt, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t låta föranstalta om utredning,

i hvad mån från taxering för inkomst må undantagas

medel, som af lifförsäkringsanstalt återbäras till

försäkringstagare, samt för Riksdagen framlägga det

förslag till ändring i gällande beskattningsförordningar,

som af utredningen kan föranledas.

Stockholm den 31 mars 1911.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

Bihang till Rilcsd. prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 19 Raft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

Reservationer:

af herr Hammarström;

af herrar Wester, Boman, Knaust och Nordström, hvilka anfört

följande:

På sätt såväl i motionerna som i utskottets betänkande erinrats,

framlades äfven vid förlidet års riksdag motion i väsentligen samma

syfte, som de nu föreliggande. Framställningen motiverades då hufvudsakligen

därmed, att med rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, hvilka,

i öfverensstämmelse med förut gällande lag, i de af Kungl. Maj:t föreslagna

nya beskattningsförordningarna bibehållits vid skattefrihet, borde

likställas äfven lifförsäkringsanstalter beträffande nu ifrågavarande del

af deras inkomst. Den begärda likformigheten blef emellertid af Riksdagen

genomförd på det sätt, att bäggedera gjordes skattskyldiga för

all sin inkomst.

Då härigenom den nya skattelagstiftningen obestridligt vunnit i

enhetlighet och effektivitet, synes det mindre lyckligt, att omedelbart

efter det densamma trädt i kraft och innan den hunnit visa sina verkningar

i tillämpningen, bryta principen och skapa undantag. Därjämte

förefaller det i all synnerhet olämpligt, att Riksdagen, med uppgifvande

af sin ståndpunkt förra året, skulle nu ifrågasätta undersökning angående

viss skattefrihet för lifförsäkringsbolagen utan att, såsom konsekvensen

fordrar, låta undersökningen omfatta, i hvad mån äfven andra därtill

eventuellt lika berättigade ekonomiska företag kunde beredas liknande

skattelindring.

I likhet med motionärerna och utskottsmajoriteten uppskatta vi tillfullo

den nationalekonomiska betydelsen däraf, att lifförsäkringsrörelsen

vinner ökad och främjad utbredning, men hålla för säkert, att denna

rörelse bättre främjas genom sådan omarbetning af premietarifferna, att

den ursprungligen fastställda maximipremien periodvis nedsättes. Då

en sådan om läggning icke skulle medföra något försvagande af bolagens

försäkringsfonder, torde för ändamålet möjligen behöflig ändring i försäkringslagen

utan svårighet kunna genomföras.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

Hvad angår den utländska lagstiftningen, synes den promemoria i

ämnet, som bilagts betänkandet, i själfva verket föga bevisande i motionernas

syfte, då upplysning saknas, i hvad mån skattefrihet för lifförsäkringspremier

förekommer i omhandlade stater. För ett rätt bedömande

af förhållandena i utlandet i berörda hänseenden vore det också

af vikt att känna, huruvida i något fall vinst från bolag i allmänhet beskattas

både hos bolaget och hos dess delägare.

Öppnar Riksdagen genom en skrifvelse, sådan som af utskottet nu

tillstyrkts, vägen till skattefrihet i visst afseende för ifrågavarande anstalter,

lärer det blifva Riksdagen svårt att sedermera ställa sig afvisande

gentemot liknande anspråk, som helt visst och i många fall med

lika fog komma att framställas från flera håll och särskildt från allehanda

andra på ömsesidighetsgrundsatsen hvilande företag;

af herrar Ericsson i Ofvanmyra och Olofsson, som yrkat afslag å

motionerna; samt

af herr Hedenlund mot vissa delar af motiveringen.

Herr Jesperson har anhållit få antecknadt, att han icke deltagit i

slutbehandlingen af detta ärende inom utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

Tyskland.

Bilaga.

P. M.

angående beskattning af försäkringstagares

utländsk lagstiftning.

> vinstandelar» enligt

Såsom material för följande utredning har tjänat — förutom vederbörande

författningsbestämmelser — ett betydande antal upplysningar i

ämnet, bvilka genom korrespondens erhållits från ett eller flera försäkringsbolag

i samtliga de behandlade länderna. Utredningen torde därför

vara så utförlig och tillförlitlig, som är möjligt att åstadkomma.

Den direkta beskattningen i Tyskland är icke ordnad genom en för

hela riket gemensam lagstiftning, utan hvarje förbundsstat bar sin egen

skattelag. Af den i förevarande ämne verkställda undersökningen framgår

följande slutresultat:

Såsom en för alla tyska stater genomgående regel gäller, att ömsesidiga

lifförsäkringsbolag icke af lagstiftningen betraktas såsom egentliga affärsbolag,

hvarför de ej heller anses hafva vare sig någon inkomst eller någon

vinst att skatta för. Af denna anledning äro de från dylika bolag utgående

))vinstandelar)) till de försäkrade ej föremål för beskattning.

(Se t. ex. Preussen Einkommensteuergesetz 19 juni 1906 § 1;

Bayern » 14 aug. 1910, Art. 4 och 7 m. m.;

Baden » 28 september 1906;

Oldenburg )> 12 maj 1906;

Gotha » 31 december 1908, Art. 3.)

Hvad lifförsäkringsaktiebolagen beträffar, gifver undersökningen det

resultat, att likaledes i alla tyska stater försäkringstagarnas ))vinstandelar»

icke medräknas bland bolagens beskattningsbara inkomst och att dessa vinstandelar

sålunda icke skola beskattas hos bolagen.

Här nedan följer en närmare undersökning, huru sistnämnda beskattningsfråga

behandlats i Preussen. I öfverensstämmelse med där gällande

principer behandlas frågan äfven i öfriga tyska stater.

I Preussen finnes grundstadgandet angående hvad som skall upptagas

såsom beskattningsbar inkomst för aktiebolag i § 15 af inkomstskattelagen

den 19 juni 1906. Vid behandlingen af denna lag inom

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19. 13

preussiska landtdagens »Abgeordnetenhaus» (Andra kammare) afgaf på

förfrågan preussiske finansministern den uttryckliga förklaring, att de

premieöfverskott, som utbetalades eller afsattes för utbetalning till de försäkrade,

utgjorde en bolagets skuld och att de på den grund icke kunde

bli föremål för beskattning (se preussiska landtdagens förhandlingar Drucksache

75, sid. 14).

Denna uppfattning, som för öfrigt aldrig varit bestridd från beskattningsmyndigheternas

sida, finnes ytterligare bekräftad och till efterlefnad

fastslagen i artikel 28 3:o af Finansministeriets anvisningar af

den 25 juli 1906 till ofvannämnda inkomstskattelag. Däri stadgas nämligen,

att vid bestämmande af den skattepliktiga inkomsten skall icke

tagas hänsyn till sådana fonder, som endast tjäna till täckande af bolagets

förpliktelser (Rucklage), särskildt försäkringsbolagens till utbetalning

af försäkringssummorna bestämda fonder. Till dessa sistnämnda fonder

höra de lifförsäkringsbolagens fonder — vanligen benämnda »premie»- och

DvinstD- eller ''»dividend''»fonder — hvilka afsättas för fullgörande af bolagens

genom för säkring saftalen utfästa förpliktelser att utbetala försäkringssummorna

och de premieöfverskott, som återställas till de försäkrade

under namn af dividend (vinst).

Såsom nämndt, behandlas de försäkrades vinstandelar på alldeles

samma sätt äfven i öfriga tyska förbundsstater.

Och detta har blifvit helt nyligen ytterligare fastslaget genom ett

för närvarande mycket uppmärksammad! utlåtande af kejserliga tyska

»Aufsichtsamt fur Privatversicherung» (se nämnda ämbetsverks »Veröftentlichungen»

december 1910, sid. 257). I korthet refereradt innehåller

detta utlåtande och det sedermera därpå grundade beskattningsprejudikatet

följande. Beskattningsmyndigheterna i storhertigdöme!

Mecklenburg-Strelitz hade vid taxeringen af ett lifförsäkringsaktiebolag

inräknat de försäkrades »vinstandelar» i bolagets skattepliktiga inkomst.

Bolaget öfverklagade denna beskattning i högsta instans, regeringen,

hvilken begärde utlåtande i frågan af det nyssnämnda »Aufsichtsamt».

Utlåtandet fastslår med utförlig motivering, att beskattning af de försäkrades

»vinstandelar» är oberättigad. De försäkrade äga ett på kontrakt

grundadt anspråk på utbekommande af öfverskott, som uppstår å

premierna. Såsom beskattningsbar inkomst kan därför blott så stor

del af ett bolags vinst betraktas, som återstår efter afdrag af alla förbindelser

gentemot tredje person, äfven om dessa förbindelser äro villkorliga

och afsedda att fullgöras efter längre eller kortare tid (sålunda

både vinstandel, som omedelbart utbetalas till de försäkrade, och afsättningar

till vinstfond).

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

.''Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

Den mecklenburgska regeringen godkände den af »Aufsichtsamt»

uttalade grundsatsen och förklarade, att, enär afsättning till vinstfond

för de försäkrade närmast vore att jämställa med fullgörandet af en affärsskuld,

skulle de försäkrades vinstandelar icke inräknas i bolagets beskattningsbara

inkomst.

Österrike. I Österrike beskattas de ömsesidiga lifförsäkringsanstalterna och lif
försäkringsaktiebolagen

enligt olika grunder.

De förstnämnda hafva att erlägga en proportionell skatt af en per

1,000 (1 °/oo) af samtliga »årsnettopremier» (Jahresnettoprämien). Med

»årsnettopremie» förstås härvid icke nettopremie i försäkringsteknisk

mening, utan den af de försäkrade erlagda bruttopremien efter afdrag

af hvad som återställts till eller godtskrifvits de försäkrade i form åt premieåterbetalning

eller vinstandel (bonus). Se österrikiska »Gesetz betreffend

die direkten Personalsteuern» af den 25 oktober 1896 § 100.

Inkomstskatten för lifförsäkringsaktiebolagen beräknas till vissa procent

af bolagens skattepliktiga nettovinst, hvilket skattebelopp icke får

understiga en per 1,000 (1 %o) af årsnettopremierna med afdrag af

premieåterbetalningar (bonus) till de försäkrade.

Skattelagen betecknar uttryckligen dessa de försäkrades vinstandelar

såsom premieåterbetalning (Prämienriickersätze).

På grund af ett utslag i högsta instans (Verwaltungs-Gerichtshof)

beräknas sedan år 1904 försäkringsaktiebolagens skattepliktiga nettovinst

på det sätt, att därifrån afdragas de belopp, hvarmed premierna för

försäkringar »med rätt till vinst» öfverstiga premierna för försäkringar

utan vinst. På detta sätt är i det hela samma resultat vunnet, nämligen

att de försäkrades vinstandelar bli obeskattade hos bolaget.

Ungem. I Ungern beskattas försäkringsrörelsen på samma sätt som vanliga

affärsbolag. Vid beräknandet af bolagens beskattningsbara vinst får

emellertid afdrag göras för de belopp, som i form af vinstandelar (premieåterbetalning)

tillkomma försäkringstagarna (§ 36 i »amtliche Zusammenstellung

der direkten Steuergesetze lind Normen»).

Nord- I Nord-Amerikas förenta stater är beskattningen af försäkringsbo
Amerikas

]agen föremål för hvarje särskild stats egen lagstiftning, och tillämpas

orenta stater, ^ denna beskattningsfråga skiftande grundsatser. I ett flertal

stater förekommer sålunda ingen beskattning af lifförsäkringsanstalterna.

I öfriga stater synes skatten merendels vara en proportionell skatt, beräknad

å bolagens premieinkomst, dock i ett stort antal stater efter afdrag

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19. 15

från premieinkomsten af de försäkrades vinstandelar, hvilka betraktas såsom

en rabatt å premien.

Enligt hvad som framgår af förhandlingarna vid Femte internationella

kongressen för försäkringsvetenskap i Berlin år 1906 synes

betydande missnöje råda i U. S. A. öfver den höga och orättvisa beskattningen

af lifförsäkringsrörelsen.

Hvad Frankrike beträffar utgår inkomstskatt icke å lifförsäkringsbolagens

hela vinst utan endast å det, som i form af dividend betalas

till aktieägarna. Följaktligen beskattas icke den del af vinsten, som reserveras

åt de försäkrade till vinstutdelning (premieåterbäring). Denna premieåterbäring

betraktas af (statskassan) beskattningsmyndigheterna (le Fisc)

icke såsom en vinstutdelning utan såsom restitution af en del af de

erlagda premierna, d. v. s. återställande till de försäkrade af en öfverbetalning

(un tropper§u, échappant ainsi å la perception de Timpöt).

Denna tolkning har aldrig, enligt hvad som upplysts, blifvit bestridd

från beskattningsmyndigheternas sida, liksom det ej heller lär

finnas något domstolsutslag eller administrativt afgörande, som pålagt

skatt uti ifrågavarande fall.

Angående lifförsäkringsanstalternas beskattning i Storbrittanien hafva

endast ofullständiga uppgifter kunnat erhållas. Till svar å gjorda förfrågningar

har meddelats, att det vore mycket svårt att få fram några

ledande grundsatser ur den mångfald af parlamentsakter (de årligen

fastställda finanslagarna), genom hvilka bl. a. inkomstskatten fastställes.

.Af en afhandling i »Journal of the Insurance Institute of London»,

Session 1909—10 (sid. 139) framgår emellertid, att ömsesidiga lifförsäkringsbolag

genom utslag i högsta instans senast år 1905 befriats från

inkomstskatt för »bonus» afsatt åt de försäkrade, enär dylik afsättning

endast vore en återbetalning af premier och sålunda icke någon bolagets

vinst, som kunde beläggas med inkomstskatt.

Nämnda uppfattning har ytterligare bekräftats af »the Departmental

Committee on Income Tax» (inkomstskattekommittén), hvilken i sitt år

1905 afgifna betänkande till eu början uttalar, att den anser det vara

tydligt och klart, att de ömsesidiga försäkringsanstalternas verksamhet

icke resultera i något som helst, som kunde betraktas såsom beskattningsbar

vinst enligt dåvarande bestämmelser rörande inkomstskatten,

eller som rättvisligen borde vid lagens ändring så betraktas. Därefter

fortsätter kommittén: »Den till oss framställda åsikten, att »dividender»

som af dessa anstalter utbetalas till de försäkrade, skulle utgöra en an
-

Frankrike.

Stor
brittanien.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Norge.

Danmark.

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

staltens vinst, som rätteligen borde beskattas, hvilar enligt vår mening

på en missuppfattning af dessa »dividenders» natur. Dessa så kallade

»dividender» uppkomma därigenom, att de af försäkringstanstalten fastställda

premierna öfverstiga försäkringens nettokostnad. Om premien

icke sattes högre än nettokostnaden, skulle det icke bli någon »dividend»,

följaktligen kunde det då icke bli fråga om någon inkomstskatt.

Men försäkringsanstalterna föredraga på goda grunder att bestämma

premierna så, att de lämna en marginal öfver nettokostnaden. Till

följd häraf sker periodvis en uppgörelse, så att skillnaden mellan den

verkliga kostnaden och den inbetalda premien fördelas mellan de försäkrade.

Denna »dividend» är tydligen icke någon vinst utan endast och

allenast en återbetalning af belopp, som den försäkrade inbetalt för sin försäkring

utöfver hvad denna i verkligheten kostar.»

I Norge har genom upprepade domstolsutslag blifvit fastställdt, att

de försäkrades »vinstandelar» icke utgöra någon hos vederbörande försäkringsanstalt

beskattningsbar inkomst. Så skedde redan genom en

dom år 1891, därvid domstolen uttalade, att de till bonus (vinstandel

åt de försäkrade) afsätta beloppen icke kunde beskattas hos vederbörande

bolag, enär dessa belopp icke voro bolagets egendom. Om bolaget ock

formellt stod såsom ägare till de afsätta vinstbeloppen, till dess. desamma

utdelades åt försäkringstagarna, så voro bolagen å andra sidan

kontraktsenligt förpliktade att sålunda utdela beloppen, en förpliktelse, som

kunde af försäkringstagarna framtvingas genom rättegång.

Sedermera har Kristiania Byret under år 1910 genom skilda domar,

hvilka blifvit normerande för samtliga lifförsäkringsbolags beskattning

i Norge, upphäft gentemot dem verkställda beskattningsåtgärder, i hvad

de afsågo taxering till inkomstskatt af sådant belopp, som af bolagets årsöfverskott

afsattes till bonusfond. Domstolen förordnade däremot, att vid

kommande taxeringar skulle räntan af då befintlig bonusfond upptagas

såsom beskattningsbar inkomst.

Den danska skattelagen stadgar icke direkt .skattefrihet för hvad

försäkringsbolagen använda till premieåterbetalning åt de försäkrade.

Enligt hvad danska försäkringsbolag upplyst, äger emellertid dylik skattefrihet

rum med stöd af, bland annat, en bestämmelse i den af skattedepartementet

utfärdade »Vejledning» vid skattelagens tillämpning. Denna, bestämmelse

innehåller, att från regeln, att afsättningar till reservfond icke

må afdragas vid beräknandet af ett bolags nettoinkomst, får göras undantag

i fråga om de belopp, som försäkringsbolag afsätta för fullgörande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19. 17

af bolagets förpliktelser gentemot de försäkrade, såsom skadereverser,

premiereserver och erforderligt kapital (förnöden Formue). Att de danska

lifförsäkringsbolagens skattepliktiga inkomst sålunda icke innefattar de

belopp, som användas till bönås åt de försäkrade, bekräftas af en till

ofvannämnda försäkringskongress i Berlin 1906 afgifven berättelse i

ämnet.

Enligt den holländska inkomstskattelagen af 2 oktober 1893 äro

lifförsäkringsbolägen skattepliktiga äfven för den del af deras inkomst,

som återställes till försäkringstagarna under namn af »vinst». 1 det

regeringsförslag, hvarå nämnda lag är byggd, voro bolagen däremot skattefria

för dessa vinstandelar.

Enligt den gällande lagen äro försäkringstagarna skattefria för erhållen

premieåterbetalning.

Kolland.

Bihang till Biksd. prof. 1911. 5 Sand. 1 Afä. 19 Haft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.