Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående ändrad lydelse af 20, 21 och 24 §§ i förordningen angående tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907.

1911-04-06 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1911:21, Betänkande i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående ändrad lydelse af 20, 21 och 24 §§ i förordningen angående tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till Riksdagens kansli den G april 1911 kl. 4 e. in.

Betänkande i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående

ändrad lydelse af 20, 21 och 24 §§ i förordningen

angående tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907.

(2:a Afd.)

Grenom proposition nr 89 af den 10 februari 1911, hvilken hänvisats

till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande af

propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden

samma dag föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagdt förslag

till förordning angående ändrad lydelse af 20, 21 och 24 §§ i förordningen

angående tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907 äfvensom

förklara, att dessa §§ i sin ändrade lydelse skola träda i kraft, 20 och

21 §§ den 1 oktober 1911 samt 24 § från och med den dag, som Kungl.

Maj:t bestämmer, varande nämnda förslag af följande lydelse:

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse af 20, 21 och 24 §§ i förordningen angående

tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907.

Härmed förordnas, att 20, 21 och 24 §§ i förordningen angående

tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907 skola erhålla följande

ändrade lydelse:

Bihang till Riksd. prof. 1911. 5 Samt. 1 Afd. 21 Höft. (Nr 21.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

20 §.

1. Ofverkontrollör---öfverkontrollör.

2. Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden af staten ersättning

i förhållande till det -antal tjänstgöringsställen — brännerier eller

bryggerier — som finnas inom hans tjänstgöringsdistrikt.

Finnes inom distriktet endast ett bränneri, erhåller kontrollör dagarfvode

med 10 kronor, men finnas inom detsamma flera tjänstgöringsställen,

äger kontrollstyrelsen bestämma högre arfvode, dock ej mera

än 15 kronor om dagen.

I dagarfvode ingår ersättning för resor inom tjänstgöringsdistriktet,

hvaremot, om resa förekommer för inträde i tjänstgöring eller vid förflyttning

från ett till annat tjänstgöringsdistrikt, kontrollör erhåller

reseersättning med 15 kronor för hvarje gång-,

3. Biträdande — — — kostnaderna.

21 §.

1. Därest å landsbygden på grund af lokala förhållanden sådant

erfordras, vare tillverkare på öfverkontrollörens tillsägelse skyldig dels

att mot tre kronor om dagen, som af Konungens befallningshafvande

godtgöras genom afdrag å kontrollörsarfvodet, tillhandahålla kontrollören

lämplig kost samt ett möbleradt, eldadt och städadt boningsrum å plats,

som af öfverkontrollören godkännes, dels ock att mot ersättning enligt

gällande skjutstaxa åt honom anskaffa skjuts till öfriga tjänstgöringsställen

inom distriktet.

2. Vid — — — bränneriet.

24 §.

1. Det —--kontrollapparaten.

2. Om — — — beräknas.

3. Hvad i denna och nästföregående § stadgas angående kontrollapparat

gäller icke för bränneri, där affallslut från trämassefabrik

användes såsom råämne och där allt det tillverkade brännvinet denatureras

_eller utföres ur riket; för brännvinets uppmätning vid dylikt

bränneri äger kontrollstyrelsen meddela behöfliga föreskrifter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Kr 21. 3

Enligt ofvan omförmälda statsrådsprotokoll har chefen för finansdepartementet

vid ärendets föredragning i statsrådet anfört följande:

»Enligt 17 § 3 mom. i nådiga förordningen den 13 juli 1887 an- Fö^hf^n9

gående villkoren för tillverkning af brännvin åtnjöt kontrollör af staten, troiwrema*

bland annat, arfvode under tjänstgöringstiden med 10 kronor om dagen ^6r£""t,ins''

vid tillsyn å ett och 12 kronor om dagen vid tillsyn å två brännerier aflöning™

äfvensom ersättning för skrif- och förseglingsmaterialier samt postporto

med 10 öre för hvarje dag, han varit i tjänstgöring.

Dessutom var i 4 mom. af samma § föreskrifvet, att i fall, där

tillverkaren var skyldig tillhandahålla, kontrollören kost och bostad,

han ägde därför uppbära tre kronor om dagen, hvilket belopp skulle

afdragas å kontrollörsarfvodet.

Dessa lokala kontroll tjänstemän voro då allenast anställda vid

brännvinstillverkningen, men förutsattes sedermera i nådiga förordningen

den 17 juni 1903 angående tillverkning och beskattning af

maltdrycker, att brännvinskontrollör mot ett visst tilläggsarfvode kunde

utöfva tillsyn äfven öfver ett eller flera skattepliktiga bryggerier. Denna

i sistberörda förordning angifna möjlighet till förening af kontrollörstjänster

har blifvit uppslaget till nu gällande anordning af den lokala

kontrollen.

Härutinnan må erinras därom, att 1906 års Riksdag, med hänsyn

särskild! till de betydande belopp, hvartill kostnaden för kontrollen

öfver brännvins-, socker- och maltdryckstilIverkningarna årligen uppgänga,

i skrifvelse den 12 maj 1906 anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes

låta utarbeta och. för Riksdagen framlägga förslag till förändrade

bestämmelser rörande kontrollen vid brännvins-, socker- och maltdryckstill

verkningar na i syfte att, med bibehållande af nödig effektivitet, åstadkomma

större enhetlighet i kontrollens organisation och minskade

kontrollkostnader.

För ernående af omförmälda syftemål föreslog Kungl. Maj:t i

proposition till 1907 års Riksdag, beträffande brännvinsbrännerierna,

vidtagande af vissa förenklingar i kontrollproceduren genom inskränkning

i kontrollörernas personliga deltagande i kontrollen, bland annat,

i det hänseendet, att kontrollören i regel endast två gånger i veckan

skulle besöka hvarje bränneri. I sammanhang härmed föreslogs dels

en viss nedsättning i de för kontrollörerna bestämda arfvodena dels,

såsom kompensation, utsträckning af den tid, hvarunder kontrollören

skulle äga tjänstgöra inom samma kontrollörsdistrikt. Dagarfvodet för

kontrollör med tjänstgöring inom distrikt, där endast ett bränneri

funnes, skulle enligt förslaget utgöra åtta kronor, emot förut tio kro
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

nor för kontrollör, som kade tillsyn öfver ett bränneri. I likhet med

hvad redan ägde rum, skulle kontrollör erhålla reseersättning vid inträde

i tjänst in. in., hvaremot den enligt då gällande förordning till

kontrollör utgående ersättning för skrif- och förseglingsmaterialier

samt postporto med 10 öre för hvarje tjänstgöringsdag skulle bortfalla.

Emot den föreslagna inskränkningen i kontrollörernas personliga

deltagande i kontrollen hade emellertid, enligt hvad i Riksdagens

skrifvelse i ämnet förmäldes, inom Riksdagen uttalats betänkligheter.

Den besparing i kontrollkostnaderna, hvilken ställts i utsikt, ansågs

icke uppväga den risk för minskning af kontrollens effektivitet, som

förslaget, i hvad detta afsåge förändrade anordningar vid brännerierna,

syntes innebära. Kontrollörernas dagliga närvaro vid brännerierna

och personliga öfvervakande af tillverkningen borde därför icke

uppgifvas. I anslutning härtill förklarade Riksdagen, att såsom grundprincip

borde uppställas främst fordran på en effektiv kontroll i förening

med största möjliga enhetlighet i densammas organisation, samt

att i andra rummet reformerna borde inriktas på vinnande af besparing.

Med hänsyn härtill beslöt Riksdagen, att den lokala kontrollen

vid brännerierna skulle i hufvudsak bibehållas sådan den för

det dåvarande vore ordnad. Däremot godkände Riksdagen den föreslagna

nedsättningen i kontrollörernas dagarfvode, då därigenom möjligheten

att göra besparingar bevarades.

Bestämmelsen om den sålunda fastställda aflöningen återfinnes i

20 § 2 mom. af förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning

af brännvin, som därom stadgar:

Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden af staten ersättning

i förhållande till det antal tjänstgöringsställen — brännerier eller bryggerier

— som finnas inom hans tjänstgöringsdistrikt.

Finnes inom distriktet endast ett bränneri, erhåller kontrollör

dagarfvode med 8 kronor, men finnas inom detsamma flera tjänstgöringsställen,

äger kontroll- och justeringsstyrelsen bestämma högre arfvode,

dock ej mera än 15 kronor om dagen.

I dagarfvode ingår ersättning för resor inom tj änstgöringsdistriktet,

hvaremot, om resa förekommer för inträde i tjänstgöring eller vid

förflyttning från ett till annat tjänstgöringsdistrikt, kontrollör erhåller

reseersättning med 15 kronor för hvarje gång.

I särskilda till Eders Kungl. Maj:t ingifna underdåniga skrifter

hafva nu åtskilliga brännvinskontrollörer inom Kristianstads, Malmöhus

och Hallands län anhållit, att sådan ändring i gällande författning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 5

måtte vidtagas, att dagarfvode till dylik kontrollör för tjänstgöring

vid ett bränneri bestämdes till 12 kronor och vid flera i proportion

därefter; och hafva brännvinskontrollörerna i Malmöhus län alternativt

hemställt om återgång till aflöningsförmånerna enligt 1887 års förenärnnda

förordning.

Uti särskild underdånig framställning hafva därjämte brännvinskontrollörerna

inom Blekinge län begärt en förhöjning till 10 kronor

i det lägsta dagarfvodet.

Till stöd för dessa framställningar har anförts hufvudsakligen

följande.

Med den genom förordningen den 11 oktober 1907 i samband

med utvidgning af kontrollörsdistrikten vidtagna ändringen i brännvinskontrollörernas

genom förordningen den 13 juli 1887 fastställda dagarfvoden,

hvarigenom desamma ändrats från att hafva utgått med tio

kronor om dagen vid tillsyn å ett och tolf kronor om dagen vid tillsyn

å två brännerier till att utgå med åtta kronor vid tillsyn af ett

bränneri och med högst femton kronor vid tillsyn af flera, torde icke

hafva afsetts att åstadkomma någon sänkning i kontrollörernas inkomst.

Så hade emellertid blifvit förhållandet. Man hade nämligen vid fastställandet

af de nya arfvodena utgått från att distrikten i allmänhet

skulle komma att omfatta flera brännerier. Men till följd af den i

ordningsstadgan för brännvinsbrännerierna i riket den 3 april 1908

bibehållna bestämmelsen att kontrollör i allmänhet skulle afläsa kontrollapparat

två gånger hvarje dygn, kunde praktiskt taget ett kontrolldistrikt

icke omfatta mer än ett, högst två brännerier, hvadan

kontrollörernas inkomst faktiskt blefve lägre än efter förutvarande

beräkningsgrund. Sålunda kunde inom Blekinge län endast två kontrollörer

genom samtidig tjänstgöring vid två brännerier, och endast

under kortare tid, komma i åtnjutande af högre dagarfvode än det

lägsta.

Minskningen i kontrollörernas inkomster hade emellertid ytterligare

ökats därigenom, att tjänstgöringstiden förkortats och till följd

häraf antalet dagarfvoden reducerats. Genom tillkomsten af nya brännerier

och minskad spritkonsumtion hade nämligen tillverkningstiden

vid hvarje särskildt bränneri måst förkortas. Sålunda funnes inom

Blekinge och Kristianstads län tillhopa endast ett bränneri, vid hvilket

tillverkning ägde rum jämväl under tiden 1 maj—1 oktober, och

ett stort antal brännerier vore i gång endast tre till fyra månader

årligen. Tjänstgöringstiden torde i medeltal utgöra högst fyra månader

om året.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Denna faktiska minskning i inkomsterna vore så mycket kännbarare,

som sedan år 1887 lefnadsomkostnaderna i stället för att sjunka

tvärtom väsentligen stegrats. Detta hade äfven beaktats i så måtto,

att ett flertal öfriga statens verk och myndigheter kommit i åtnjutande

af löneförbättringar. Vid sådant förhållande kunde ett anspråk på

löneförbättring från kontrollörernas sida icke anses oskäligt.

Denna löneförbättring vore äfven påkallad af de svårigheter, som

vore förenade med utöfvande af brännvinskontrollen. Tjänstgöringen

vid densamma verkade ofta menligt på kontrollörens hälsa. Kontrollören

måste i regel lämna sin familj och inrätta sig i förhållanden med afseende

å bostad och annat, som icke vore tillfredsställande. Vidare

vore tjänstgöringstiden af växlande längd och stundom helt kort.

Likväl måste en person, som blifvit antagen till kontrollör, vara disponibel

vid eventuell kallelse till tjänstgöring och kunde till följd däraf

icke binda sig vid annan tjänstgöring. Om kontrollör träffades af

sjukdom, blefve han omedelbart försatt ur tjänstgöring. Endast undantagsvis

utöfvade brännvinskontrollörerna kontrollantskap vid Öl- och

svagdricksbryggerier och åtnjöte alltså i allmänhet icke någon extra

inkomst häraf. Sålunda funnes inom Blekinge och Kristianstads län

endast en brännvinskontrollör, som tillika vore kontrollör vid Öl- och

svagdricksbryggeri.

Öfver dessa framställningar hafva Eders Kungl. Maj:ts vederbörande

befallningshafvande, enhvar efter hörande af öfverkontrollörerna i

respektive län, afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden.

Dessa myndigheter hafva samtliga tillstyrkt en förhöjning i brännvinskontrollörernas

lägsta dagarfvode.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge, Kristianstads

och Malmöhus län hafva därvid föreslagit tio kronor för ett bränneri;

befallningshafvanden i sistnämnda län förklarar sig hafva, alltsedan de

nya aflöningsvillkoren för kontrollörerna vid brännvins- och maltdryckstillverkningen

trädde i tillämpning, varit af den uppfattningen, att

aflöningen blifvit för lågt tilltagen, för att kontrollörskåren fortfarande

skulle kunna på lika tillfredsställande sätt som dittills rekryteras i

län, där stor kontrollörspersonal erfordrades. Samma farhågor för

framtiden uttalas af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge

län. Befallningshafvanden i Hallands län har lika med öfverkontrollören

i länet förordat ett dagarfvode af tolf kronor för tillsyn vid ett bränneri,

under förutsättning att ingen särskild godtgörelse skulle ifrågakomma

för kontrollen öfver bryggerier inom samma kontrollörsdistrikt. Öfver
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 7

kontrollören inom Blekinge län biträder kontrollörernas inom detta

län gjorda framställning om ett lägsta dagarfvode af tio kronor. Öfverkontrollörerna

inom Kristianstads och Malmöhus län föreslå i enlighet

med 1887 års förordning tio kronor om dagen vid tillsyn å ett och

tolf kronor om dagen vid tillsyn å två brännerier. Vissa af dem hemställa

om en återgång till berörda författning äfven i det afseendet,

att kontrollör borde tillerkännas ersättning för skrifmaterialier och

porto med tio öre för dag. Två af ifrågavarande öfverkontrollörer

erinra, att vissa svårigheter och olägenheter uppkommit med anledning

af nedsättningen i den tillverkaren tillerkända godtgörelsen för kost

och bostad och anse, att denna godtgörelse bör bestämmas till tre

kronor såsom förut. Till samma mening ansluter sig befallningshafvanden

i Kristianstads län.

Härefter har kontrollstyrelsen fått sig anbefalldt att afgifva underdånigt

utlåtande i detta ärende. Uti sitt i anledning häraf den 26

november 1910 afgifna utlåtande anför kontrollstyrelsen, bland annat.

En förhöjning af det lägsta dagarfvodet till tio kronor syntes

styrelsen fullt befogad.

Anledningen till den vidtagna nedsättningen af kontrollörernas

arfvoden hade varit den föreslagna, men af Riksdagen ej godkända förändringen

i det tillämpade kontrollförfarandet. Då den ifrågasatta inskränkningen

i kontrollörernas personliga deltagande i kontrollen ej hade

ansetts tillrådlig, hade den viktigaste förutsättningen för arfvodesminskningen

bortfallit. Den enstämmighet, hvarmed, bland andra, länsstyrelser

och öfverkontrollörer i Skåne och Blekinge, där nära 80

procent af rikets brännerier vore belägna, förordat en arfvodesförhöjning,

utgjorde ett kraftigt vittnesbörd om behöflig!]eten af en förbättring

i brännvinskontrollörernas aflöningsvillkor.

Redan under våren 1908, således innan förordningen den 11

oktober 1907 trädt i kraft, hade förelegat framställningar från kontrollpersonalen

i vissa län att varda bibehållen vid de tidigare aflöningsförmånerna,

men hade dessa framställningar den 8 maj 1908 för det

dåvarande förklarats ej föranleda till någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.

Den af kontrollstyrelsen ifrågasatta ökningen i kontrollörsaflöningen

skulle för tillverkningsåret 1908—1909 hafva medfört en merkostnad

af omkring 36,000 kronor.

Hvad härefter beträffade den tillverkaren i visst fall tillerkända

godtgörelse för kost och bostad åt kontrollör, finge kontrollstyrelsen,

på grund af erfarenheter, som vunnits vid ett flertal brännerier, till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

styrka en förhöjning till tre kronor i nämnda godtgörelse, på sätt af

två öfverkontrollörer samt befallningshafvanden i Kristianstads län

ifrågasatts. Den omständigheten att i nådiga förordningen den 7

augusti 1907 angående tillverkning och beskattning af maltdrycker,

25 § 4 inom., motsvarande godtgörelse vore fastställd till två kronor

om dagen, som utöfver kontrollörsarfvodet betalades af staten, borde

ej utgöra hinder för ifrågavarande förändring, då vid kontrollen öfver

de skattepliktiga bryggerierna, där dagarfvodet uppginge till högst tre

kronor för tillsyn å ett bryggeri, kontrollörerna endast undantagsvis

utsåges utom den å orten bosatta befolkningen.

Förslaget att åter medgifva ersättning för skrifmaterialier och

porto m. in. kunde styrelsen däremot ej biträda.

Med anledning af hvad sålunda anförts hemställde kontrollstyrelsen

i underdånighet, att nådig proposition måtte aflåtas till Riksdagen

därom, att 20 § 2 mom. och 21 § 1 mom. i förordningen angående

tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907 måste erhålla den ändrade

lydelse som af hvad styrelsen anfört betingades.

Slutligen har statskontoret den 2 februari 1911 afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande i ämnet och därvid anfört.

Af hvad kontrollstyrelsen i sitt utlåtande anfört och erinrat samt

af hvad i öfrigt i ärendet förekommit torde framgå, att den ändring

i fråga om brännvinskontrollörernas ersättning, som kommit till stånd

genom stadgandet i 20 § 2 mom. af nådiga förordningen angående

tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907, kommit att för flertalet

kontrollörer föranleda minskning i inkomst.

Yäl torde detta förhållande icke i och för sig innebära, att den

ersättning, som jämlikt nyssberörda stadgande tillkomme brännvinskontrollör,

vore oskäligt låg. Men med hänsyn särskild! därtill, att af

handlingarna i ärendet syntes framgå, hurusom ifrågavarande kontrollörer,

i olikhet mot förste kontrollörerna vid sockerraffinaderierna,

hvilkas ansökning om arfvo desförhöj ning förut af statskontoret afstyrkts,

blott en mindre del af året vore i tillfälle att åtnjuta inkomst af sitt

uppdrag, ansåge sig statskontoret böra tillstyrka den af kontrollstyrelsen

föreslagna ändringen i 20 § 2 mom. af nämnda förordning.

Under förutsättning att sådan ändring komme till stånd, syntes

ej vara något att erinra mot kontrollstyrelsens förslag till ändring i

förordningens 21 § 1 mom.

Hvad i ärendet förekommit synes mig innefatta goda skäl att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 9

biträda hvad kontrollstyrelsen föreslagit i fråga såväl om ökad aflöning

åt kontrollörerna vid brännvinsbrännerierna som ock om förhöjning

af den tillverkaren i visst fall tillerkända godtgörelse för kost och

bostad åt kontrollören äfvensom beträffande de ändringar i brännvinstillverkningsförordningen

som däraf må betingas.

Ifrågavarande ändringar i förordningen torde lämpligen böra träda

i kraft den 1 nästkommande oktober, då nytt tillverkningsår tager

sin böi’jan.

Med erinran därom att i nu gällande förordning angående tillverkning

af brännvin, 23 §, stadgas, att brännvinsbränning ej må

företagas, innan kontrollapparat blifvit anbragt i bränneriet och vissa

andra åtgärder vidtagna, samt i 24 § 1 mom. i samma förordning,

att det tillverkade brännvinet uppmätes och reduceras till normalstyrka

förmedelst den i bränneriet uppställda kontrollapparaten, har

kontrollstyrelsen i underdånig skrifvelse den 19 januari 1911 gjort

framställning om sådan författningsändring, att hvad sålunda om kontrollapparat

är stadgadt icke måtte gälla för bränneri, där allt det

tillverkade brännvinet denatureras eller utföres ur riket samt att styrelsen

måtte äga befogenhet att meddela behöfliga föreskrifter för brännvinets

uppmätning vid dylikt bränneri.

Till stöd för denna framställning har styrelsen anfört följande.

I enlighet med nämnda bestämmelser hade kontrollapparater uppsatts

i de brännerier, där brännvin tillverkades af den vid cellulosatillverkningen

uppkomna, affallsluten, de s. k. sulfitbrännerierna, vid

hvilka allt det tillverkade brännvinet denaturerades. Den vid dessa

brännerier redan vunna erfarenheten visade, att brännvinet, som innehölle

åtskilliga vid vanligt brännvin ej förekommande föroreningar

såsom aceton, träsprit och svafvelsyrlighet, mycket starkt angrepe konstrollapparaten,

hvilken inom jämförelsevis kort tid blefve alldeles

oanvändbar. Därtill korande, att kontrollapparaten visat sig icke arbeta

med samma noggrannhet vid dessa som vid andra brännerier.

På grund af dessa förhållanden vore det särdeles önskligt, att

det kunde medgifvas nu ifrågavarande brännerier undantag från ofvan

anförda bestämmelser angående kontrollapparat. Dylikt undantag kunde

så mycket lättare medgifvas, som ingen skatt erlades för det uppmätta

brännvinet, utan kontrollen ginge ut på att tillse, att allt det tillverkade

brännvinet blefve denatureradt eller utfördt ur riket, hvilken

kontroll, enär brännvinet läge under kronans lås ända till dess denatureringen

eller förpassningen för export företoges, kunde ske utan brännJBihang

till Biksd. prot. 1911. 5 Samt. 1 Afd. 21 Höft. 2

Tillägg till

gällande bestämmelser

rörande kontrollapparater

i brännvinsbrännericr.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

vinets noggranna uppmätning. Den uppmätning, som under alla förhållanden

borde ske, afsåge hufvudsakligen det statistiska intresset.

Alldenstund brännvinstillverkningen af sulfitlut ännu till en stor

del befunne sig på försöksstadiet, torde det ej vara lämpligt att i vare

sig förordningen angående tillverkning af brännvin eller i ordningsstadgan

för brännvinsbrännerierna införa några detaljerade bestämmelser

angående det tillverkade brännvinets uppmätning, utan sjmtes

det vara tillfyllest att lämna kontrollstyrelsen befogenhet att utfärda

de i hvarje fall behöfliga föreskrifterna, på samma sätt som styrelsen

enligt 9 § i ordningsstadgan för brännvinsbrännerierna i riket hade befogenhet

att, när redskapens konstruktion eller tillverkningsmetoden så föranledde,

meddela undantag från åtskilliga af ordningsstadgans föreskrifter.

Det ifrågasatta undantaget vore visserligen endast afsedt för sulfitbrännerierna,

men då för närvarande dessa brännerier vore de enda,

där allt brännvinet denaturerades, torde undantaget kunna medgifvas

åt de brännerier, där allt det tillverkade brännvinet denaturerades eller

utfördes ur riket, hvarigenom vunnes, att man kunde använda samma

benämning, som redan förekomme på andra ställen i tillverkningsförordningen.

Såsom kontrollstyrelsen tänkt sig undantaget formuleradt,

skulle det ej omöjliggöra användning af kontrollapparat, när sådant

skulle visa sig lämpligt.

Hvad med framställningen åsyftades, syntes kunna vinnas genom

att till 24 § i förordningen angående tillverkning af brännvin den 11

oktober 1907 fogades ett nytt, tredje moment, innefattande undantagsbestämmelse

rörande ifrågavarande brännerier.

Att en bestämmelse med hufvudsakligen det syfte, som kontrollstyrelsen

föreslagit, är af omständigheterna motiverad, synes hvad styrelsen

anfört gifva vid handen. Den torde också lämpligen böra gifvas

den plats i brännvinstillverkningsförordningen, som styrelsen ifrågasatt.

Något praktiskt behof af en sådan bestämmelse synes emellertid

f. n. förefinnas allenast i fråga om de brännerier, som använda sulfitaffallslut

såsom råämne. När kontrollstyrelsen det oaktadt hemställt,

att den ifrågasatta undantagsbestämmelsen skulle gifvas sådan affattning,

att den komme att afse brännerier, där allt det tillverkade brännvinet

denatureras eller utföres ur riket, är det i syfte att bringa

denna bestämmelse i öfverensstämmelse med de af Eders Kungl. Maj:t

föreslagna och af Riksdagen godkända förändringarna i 2, 12, 13 och

21 §§ i brännvinstillverkningsförordningen, hvilka fått sitt uttryck i

nådiga förordningen i ämnet den 12 september 1910 och som närmast

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 11

afse att bereda vissa lättnader åt de brännerier, där sulfitaftallslut användes

såsom råämne.

Äfven om någon olägenhet icke skulle vara förenad med en sådan

formulering, som kontrollstyrelsen föreslagit — och enligt upplysningar,

som kommit mig tillhanda, synes något sådant åtminstone under förhandenvarande

förhållanden icke vara att befara — finner jag det

likväl oegentligt, att bestämmelsen göres tillämplig på andra brännerier

än dem, vid hvilka densamma har något behof att tillgodose. Jag

anser därför, att det föreslagna undantaget bör begränsas till de brännerier,

för hvilka föreligger behof af förändring af nu gällande bestämmelser

om kontrollapparater. Nu är visserligen närmast fråga om

brännerier, vid hvilka sulfitaffallslut användes som råämne, men då det

ligger nära till hands att antaga, att affallslut från andra trämassefabriker

än sulfitfabriker kan komma att för samma ändamål användas,

och de olägenheter, hvilka kontrollstyrelsen med sitt förslag afsett att

förekomma, jämväl därvid lära göra sig gällande, torde bestämmelsen

böra affattas så, att undantaget afser brännerier, där affallslut från

trämassefabriker användes såsom råämne och där allt det tillverkade

brännvinet denatureras eller utföres ur riket.

Ifrågavarande bestämmelse torde böra träda i kraft snarast möjligt,

och lärer vid sådant förhållande höra öfverlåtas åt Eders Kungl. Maj:t

att bestämma dagen för ikraftträdandet.»

På grund af den utredning i frågan, som lämnats af föredragande

departementschefen, och särskildt det förhållandet, att kontrollörernas

tjänstgöringstid förkortats, och i följd däraf antalet dagarfvoden minskats,

finner utskottet en förbättring i deras aflöning hafva fog för sig.

Däremot har utskottet icke kunnat förorda den föreslagna höjningen

af den godtgörelse, som under vissa förhållanden utgår till

bränn vinstillverkare för kost och bostad åt kontrollör. Till stöd för

förslaget har anförts hufvudsakligen, att två öfverkontrollörer och

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län erinrat, att vissa

svårigheter och olägenheter skulle hafva uppkommit med anledning

af den år 1907 gjorda nedsättningen i berörda godtgörelse från tre

till två kronor. Utskottet vill häremot framhålla, att, jämlikt 25 §

5 punkten i förordningen angående beskattning af socker den 11

oktober 1907, tillverkare af socker är skyldig att eventuellt tillhanda
-

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

hålla kontrollör bostad och kost till pris för hvardera åt en krona,

och har, såvidt för utskottet är kändt, någon anmärkning ej gjorts

rörande otillräckligheten af denna godtgörelse. Det förefaller då ej

heller vara af nöden att öka ersättningen åt brännvinstillverkare.

Nu berörda godtgörelse skall, som bekant, afräknas å kontrollörsarfvodet,

hvadan, enligt Kungl. Maj:ts förslag, den effektiva höjningen

i aflöning för kontrollör, som åtnjöte kost och bostad hos tillverkaren,

blefve endast en krona för dag. Det synes ock vara för ändamålet

tillräckligt och i konsekvens med utskottets afstyrkande af höjd ersättning

i omförmälda hänseende åt tillverkaren att inskränka höjningen

af kontrollörens dagarfvode till detta belopp och sålunda bestämma detsamma

till nio kronor i stället för af Kungl. Maj:t föreslagna tio kronor.

Emot den i propositionen upptagna ändringen i 24 § brännvinstillverkningsförordningen

har utskottet intet att erinra.

På grund af det anförda får utskottet alltså hemställa:

1) att Riksdagen måtte i anledning af Kungl. Maj :ts

förevarande proposition, med förklarande, att densamma,

i hvad den rör 20 § i förordningen angående tillverkning

af brännvin den 11 oktober 1907, icke

kunnat oförändrad antagas, besluta, att samma §

skall från och med den 1 oktober 1911 erhålla

följande ändrade lydelse:

20 §.

1. Öfverkontrollör---öfverkontrollör.

2. Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden

af staten ersättning i förhållande till det antal tjänstgöringsställen

— brännerier eller bryggerier — som

finnas inom hans tjänstgöringsdistrikt.

Finnes inom distriktet endast ett bränneri, erhåller

kontrollör dagarfvode med 9 kronor, men

finnas inom detsamma flera tjänstgöringsställen, äger

kontrollstyrelsen bestämma högre arfvode, dock ej

mera än 15 kronor om dagen.

I dagarfvode ingår ersättning för resor inom

tjänstgöringsdistriktet, hvaremot, om resa förekommer

för inträde i tjänstgöring eller vid förflyttning från

ett till annat tjänstgöringsdistrikt, kontrollör erhåller

reseersättning med 15 kronor för hvarje gång.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

3. Biträdande---— kostnaderna.

2) att Riksdagen icke måtte bifalla propositionen,

såvidt den afser ändrad lydelse af 21 § i nämnda förordning;

samt

3) att Riksdagen med bifall till propositionen,

i hvad den angår 24 § i samma förordning, måtte

dels antaga följande förslag till ändrad lydelse

af berörda §:

24 §.

1. Det---kontrollapparaten.

2. Om----— beräknas.

3. Hvad i denna och nästföregående § stadgas

angående kontrollapparat gäller icke för bränneri, där

affallslut från trämassefabrik användes såsom råämne

och där allt det tillverkade brännvinet denatureras

eller utföres ur riket; för brännvinets uppmätning vid

dylikt bränneri äger kontrollstyrelsen meddela behöfliga

föreskrifter.

dels ock förklara, att paragrafen i sin ändrade

lydelse skall träda i kraft från och med den dag,

Kungl. Maj:t bestämmer.

Stockholm den 6 april 1911.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

Bihang til! Riksd. prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 21 Höft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:76 Riksdagens skrifvelse Nr 76 s. 1 i texten