Sök i Ratio Lex

Bevillning iutskottets betänkande Nr 24

1911-05-05 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1911:24, Bevillning iutskottets betänkande Nr 24

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillning iutskottets betänkande Nr 24.

i

Nr 24.

Ankom till Riksdagens kansli den 6 maj 1911 kl. 2 e. in.

Betänkande, i anledning af dels Kungl. Majds proposition med

förslag till förordning angående införsel, tillverkning och

försäljning af sackarin m. m., dels ock en i ämnet väckt

motion.

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för den 10 mars 1911 har Kungl. Maj:t i en till Riksdagen

aflåten proposition, nr 172, som hänvisats till bevillningsutskottet,

föreslagit Riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Förordning angående införsel, tillverkning och försäljning

af sackarin m. m.

1 §•

Med sackarin förstås i denna förordning alla konstgjorda ämnen,

hvilka kunna användas som sötmedel och hafva högre sötma än raffineradt

rör- eller betsocker men icke motsvarande näringsvärde.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 24 Höft. (Nr 24.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

o

. —

2 §•

Förutom i fall, som i 3, 4 och 5 §§ stadgas, är det förbjudet

a) att till riket införa sackarin och sackarinhaltiga närings- och

njutningsmedel;

b) att tillverka sackarin;

c) att vid yrkesmässig tillverkning af närings- och njutningsmedel

tillsätta sackarin; samt

d) att till salu hålla eller utlämna sackarin och sackarinhaltiga

närings- och njutningsmedel.

3 §•

Sackarin må af apoteksföreståndare i riket införas.

4 §•

Inom landet må tillverkning af sackarin äga rum under de

villkor och den kontroll, Kungl. Maj:t för hvarje särskilt fall föreskrifver;

dock må den tillverkade varan, såvidt den ej blifver föremål

för utförsel, endast försäljas eller utlämnas till apoteksföreståndare.

5 §•

Sackarin må hållas till salu å apotek samt därifrån försäljas eller

utlämnas, dock icke annorledes än:

a) till föreståndare för annan apoteksinrättning mot hans egenhändiga

kvitto;

b) för medicinskt ändamål till namngifven person på af behörig

läkare, tandläkare eller veterinär i föreskrifven form utfärdadt och

företedt originalrecept; och skall den erhållna mängden sackarin kvitteras

af mottagaren vid hvarje expedition af receptet;

c) i sackarintabletter af på sin höjd 110-faldig sötma, i originalförpackning

(glasrör) från fabrik eller apotek, till ett antal hvarje

gång af högst 100 stycken, innehållande tillsammans ej öfver 1,6 gram

rent sackarin, mot rekvirentens egenhändigt undertecknade, daterade

kvitto, hvarvid recept ej erfordras;

d) för vetenskapligt ändamål på rekvisition af föreståndare för

vetenskaplig institution, lydande under någon af rikets akademier

eller högskolor, eller ock

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24. 3

annan vetenskaplig institution eller offentligt undersökningslaboratorium,

som åtnjuter understöd af stat eller kommun;

och skola dylika rekvisitioner vara försedda med rekvirentens

egenhändiga namnteckning samt, med utsättande af år och dag, af

honom personligen kvitterade;

e) till fabrikant, som af kommerskollegium erhållit tillståndsbevis

att för tillverkning af andra varor än närings- och njutningsmedel

från visst apotek inköpa sackarin, mot rekvirentens egenhändigt

undertecknade, daterade kvitto, hvarvid för hvarje gång skall å tillståndsbeviset

antecknas den utlämnade mängden sackarin och dagen för

utlämnandet, bestyrkt genom apoteksföreståndarens egenhändiga namnteckning.

Sådant tillståndsbevis må endast för ett år i sänder utfärdas

och skall innehålla uppgift på den största mängd sackarin, som under

nämnda tid må inköpas.

6 §■

Den, som till riket inför eller försöker att dit införa sackarin

utan att vara därtill berättigad, äfvensom den, som inför eller försöker

införa sackarinhaltiga närings- och njutningsmedel, böte från och med

20 till och med 500 kronor och hafve förbrutit varan.

7 §•

1. Idkar någon tillverkning af sackarin utan att vara därtill

berättigad eller tillsätter någon sackarin vid yrkesmässig tillverkning

af närings-, och njutningsmedel, böte från och med 50 till och med

500 kronor och hafve förbrutit den olofligen tillverkade varan.

2. Bryter den, som enligt 4 § fått tillstånd att tillverka sackarin,

mot de för sådan tillverkning föreskrifna villkor eller försäljer eller

utlämnar han den tillverkade varan inom landet till annan än apoteksföreståndare,

böte från och med 50 till och med 500 kronor.

8 §.

1. Den, som håller till salu, säljer eller utlämnar sackarin utan

att vara därtill berättigad, äfvensom den, som idkar försäljning af

närings- och njutningsmedel, tillsatta med sackarin, böte från och med

100 till och med 500 kronor och hafve förbrutit det sackarin och de

sackarinhaltiga varor, som af honom innehafvas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

2. Bryter den, som enligt 5 § är berättigad att sälja eller utlämna

sackarin, mot föreskrifterna i samma §, böte från och med 50

till och med 500 kronor.

3. Finnes medhjälpare å apoteksinrättning saker till förseelse,

som i mom. 2 sägs, böte i enlighet med hvad där stadgas, och vare

apoteksföreståndaren, där han icke pröfvas delaktig i öfverträdelsen,

fri från ansvar.

9 §•

Beträdes någon med att innehafva sackarin utan att kunna visa

behörig åtkomst därtill enligt de vid tiden för dess anskaffande gällande

stadganden, böte från och med 5 till och med 50 kronor och hafve

förbrutit varan.

10

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förbrytelse

mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när han

lagligen varder förvunnen härtill, för hvarje gång stämning utfärdats

och delgifvits, fällas till de böter, som äro stadgade för sådan förbrytelse.

11 §•

1. Allmän åklagare skall, då enligt denna förordning vara är

att anse såsom förbruten, verkställa beslag därå.

2. Tulltjänsteman åligger att, då införsel af sackarin eller sackarinhaltiga

varor befinnes ske i strid mot denna förordnings föreskrifter,

belägga varan med beslag.

12 §.

Åtal för öfverträdelse af föreskrifterna i deuna förordning anhängiggöres

vid allmän domstol och utföres af allmän åklagare.

■ 13 §.

1. Böter, som ådömas enligt denna förordning, äfvensom det

för förbrutet gods erhållna belopp, därest detsamma varder, försåldt,

tillfälle med en tredjedel kronan och med två tredjedelar åklagaren.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24. 5

År åklagaren icke tillika beslagare, tage denne hälften af åklagarens

andel.

2. Saknas tillgång till böternas gäldande, förvandlas de efter

allmän strafflag.

14 §.

De närmare föreskrifter, hvilka, utöfver hvad denna förordning

innehåller, må erfordras för tillsyn å efterlefnaden af densamma, meddelas

af Konungen.

Beträffande hvad chefen för finansdepartementet vid föredragning

inför Kungl. Maj:t af detta ärende anfört till statsrådsprotokollet tilllåter

sig utskottet hänvisa till propositionen.

Vidare har i en inom Andra kammaren af herr Eri/csson i Grängesberg

väckt motion, nr 360, hvilken likaledes hänvisats till bevillningsutskottets

behandling, hemställts,

»att Riksdagen måtte afslå Kungl. Maj:ts proposition, nr 172, med

förslag till förordning angående införsel, tillverkning och försäljning af

sackarin m. in.»

Till stöd för detta sitt yrkande har motionären anfört följande:

»I proposition nr 172 har Kungl. Maj:t framlagt förslag till förordning

angående införsel, tillverkning och försäljning af sackarin. Denna

proposition inkom till Riksdagen den 10 april, två dagar efter sedan

Riksdagens påskferier inträdt. De propositioner som inkomma till Riksdagen

under denna tid kunna icke af Riksdagens ledamöter bli föremål

för granskning: förr än då de återkomma från sina respektive hemorter

efter påsk. Tillfölje af annat kräfvande riksdagsarbete kan det bli alldeles

omöjligt för många att på de få dagar af motionstiden som då

återstå hinna bilda sig en bestämd mening om de framlagda förslagen.

De beröfvas på detta sätt sin motionsrätt. Visserligen har icke grundlagen

någon bestämmelse om påskferier, men dessa äro nu så länge

praktiserade, att äfven Regeringen borde veta om dem. Det vill synas

mig som om Regeringen borde kunna till Riksdagen öfverlämna eventuella

propositioner antingen före eller efter påskferierna. Jag kan

icke finna, att Regeringens eller Riksdagens arbete därigenom skulle på

Motion IT:,160.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

minsta sätt betungas, men de särskilda riksdagsmännens motionsrätt i

sin helhet bevaras.

Nämnda kungl. proposition afser att, i stort sedt, förbjuda användning

af sackarin för annat än medicinska och vetenskapliga behof.

Motiven för sackarinförbudet angifves vara dels behof af skydd mot

illojal konkurrens näringsidkare emellan och skydd för allmänheten mot

förfalskning af närings- och njutningsmedel, dels ock statsfinansiella

hänsyn samt hänsyn till vår sockerindustri och därmed sammanhängande

näringar.

Inom alla näringsgrenar pågår både lojal och illojal konkurrens

skilda yrkesutöfvare emellan. Att den illojala konkurrensen är ett ondt

som bör motarbetas därom synas alla kunna vara eniga. Dock kan

ifrågasättas, huruvida den illojala konkurrensen är större inom de få

näringsgrenar där sackarin kan komma till användning än i öfrigt. Men

om så skulle vara fallet och detta i så hög grad att lagstiftningen särskildt

för deras del bör ingripa, synes detta kunna ske på annat sätt

än genom allmänt sackarinförbud.

Det vill synas, som om man kunde nå samma mål genom att vid

högt vite förbjuda användning af sackarin vid tillverkning och försäljning

af närings- och njutningsmedel, där icke detta genom meddelande

å själfva varan eller å transportkärlet angifvits. Genom en sådan lagstiftning

synes äfven allmänhetens kraf på skydd mot förfalskning kunna

vinnas. En lagstiftning mot förfalskning af närings- och njutningsmedel

bör dock icke begränsas endast till de fall, där sackarin användes

i stället för socker, genom andra medel sker helt säkert förfalskning

af födoämnen i långt större omfattning och ofta på hälsofarligt sätt.

Sackarin torde i vårt land lmfvudsakligast användas vid läskedrycksfabrikationen.

Då detsamma icke är hälsofarligt kan i detta fall

förfalskningen icke vara af någon större betydelse för konsumenten.

Vidare användes sackarin på något håll inom landet för sotning af svagdricka.

Då maltdrycksförordningen förbjuder bryggare att tillsätta

sackarin går härvid till på så sätt, att bryggaren vid aflämnandet af

el t parti svagdricka till en köpare äfven lämnar ett litet paket sackarin

som då köparen själf tömmer i drickskärlet. I detta fall kan man icke

tala om förfalskning. Den som köper svagdricka och linner detsamma

behöfva vara något sötare och då själf tillsätter sötningsmedel kan icke

tala om att han fått förfalskade varor. I öfrigt torde icke sackarin ha

någon större användning vid tillverkning af närings- och njutningsmedel.

Sackarin har icke något näringsvärde men är genom sin stora

sötningsförmåga — 400 å 500 gånger sockrets — en billig krydda.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24

För flera ändamål kan sackarin med stor fördel användas som surrogat

för socker t. ex. vid sotning af lingon och andra sura frukter m. m.

Då socker icke enbart är eu krydda utan har ett betydande näringsvärde

vore det önskligt, att alla husmödrar i vårt land kunde ha råd

köpa detta vid syltning. Men statsmakterna har genom sin skattepolitik

dragit försorg om att detta för många fattiga är en omöjlighet.

För en stor del af befolkningen i norra Sverige är lingon ett alldeles

nödvändigt tillskott i den i öfrigt torftiga födan. Om nu dessa fattiga

familjer på ett billigt och oskadligt sätt genom användning af sackarin

kunna göra lingonen smakligare, hvarför skall detta förvägras dem? Det

vill synas mig som om man i vårt fattiga och karga land hellre borde

understödja och uppmuntra ett billigare lefnadssätt än att motarbeta

detsamma.

Det andra skälet för sackarinförbud är att sackarinförbrukningen

minskar statens inkomster af sockerskatten. I den kungl. propositionen

antages statskassornas minskade inkomster därigenom för närvarande uppgå

till 472,500 kronor. Detta belopp torde dock vara alldeles för högt

tilltaget. År 1909 uppgick, enligt det i tullverket antecknade värdet,

importen till 3,727 kilogram. Äfven om man antager att en väsentlig import

ägt rum på sådant sätt att den icke af tullverket kunnat registreras,

synes dock kontrollstyrelsen beräknat den för högt då den antagits uppgå

till cirka 7,000 kilogram. Men äfven om importen verkligen skulle vara

så pass betydande, är därmed ingalunda bevisadt att sockerkonsumtionen

skulle stiga i motsvarande proportion om sackarinförbud genomföres.

Förutom det sackarin som användes för medicinskt och vetenskapligt

ändamål eller för sådana tekniska behof att det icke kan ersättas med

socker, kommer i många fall icke socker att tagas som ersättning, då

det är så afsevärdt mycket dyrare. Den förlust statskassan genom

sackarinförbrukningen lider blir i alla händelser ganska ringa och då

man tager hänsyn till att de som egentligen förbruka sackarin så rikligen

få bidraga till statskassan genom andra konsumtionsskatter synes

detta skäl icke vara tillräckligt för ett bifall till den föreslagna förordningen.

Sockerindustrien i vårt land är af lagstiftningen så väl gynnad

och sockerförbrukningen per innevånare så stor i jämförelse med andra

länders, att den väl tål det lilla intrång sackarinförbrukningen kan göra.

Som skydd för sockerindustriens intressen är lagen icke nödvändig.

Förevarande kungl. proposition är föranledd af en Riksdagens skrifvelse

af den 20 maj 1902, då Riksdagen begärde att Kungl. Maj:t måtte

låta utreda, hvilka särskilda åtgärder beträffande importen af och rörel
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

190% års riksdagsskrtfvehc
-

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24-

sen med artificiella sötämnen borde vidtagas, samt därefter för Riksdagen

framlägga förslag till de närmare bestämmelser, hvartill denna

utredning kunde föranleda. Då denna skrifvelse af Riksdagen beslutades

användes sackarin i stor utsträckning af bryggare för sotning af

maltdrycker. Detta förhållande kunde icke undgå Riksdagens uppmärksamhet

och torde ha varit förnämsta anledningen till Riksdagens beslut.

Redan året därpå antogs den nya maltdrycksförordningen som stadgar

absolut förbud för bryggaren att använda sackarin. ilan kan sålunda

säga att Riksdagen redan 1903 fått svar på sin skrifvelse. Tullverkets

uppgift om sackarinimporten under olika år pekar i samma riktning.

År 1902 importerades sackarin för 115,900 kronor, 1903 för

58,000 kronor men år 1904 endast för 2,706 kronor. År 1907 hade

åter värdet af importen stigit till 35,235 kronor för att 1908 uppgå till

33,597 kronor och 1909 till 33,543 kronor. Före 1903 års maltdrycksförordnings

ikraftträdande utgjorde sålunda importen cirka 31/* gånger

den nuvarande. Under de tre sista åren har importen hållit sig i det

närmaste konstant utan tendens till stegring och dessa siffror ge icke

heller anledning till oro för att förbrukningen hastigt skall ökas.

De skäl, som af föredragande departementschefen anförts som stöd

för förordningen, synas mig sålunda icke öfvertygande.))

Såsom chefen för finansdepartementet i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

i förevarande ärende anfört, anhöll 1902 års Riksdag

(skrifvelse nr 143), med föranledande af två inom Andra kammaren

väckta motioner, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, hvilka särskilda

åtgärder beträffande importen af och rörelsen med artificiella sötämnen

borde vidtagas, samt därefter för Riksdagen framlägga förslag till de

närmare bestämmelser, hvartill denna utredning kunde föranleda.

Vid tiden då denna skrifvelse afläts var rörelsen med de artificiella

sötämnena i vårt land reglerad blott genom den ännu i hufvudsak

likalydande tulltaxerubriken Apoteksvaror. Enligt denna fingo dylika

sötämnen införas af apotekare, hvilka åtnjöto tullfrihet för varan, samt,

efter vissa myndigheters hörande, af vetenskapsmän och, efter kommerskollegii

pröfning, af näringsidkare, som styrkte sig hafva behof af dylika

ämnen för åstadkommande af sina tillverkningar. Import af andra personer

eller i annan ordning var icke medgifven, och härutinnan har

icke sedermera någon ändring vidtagits.

I sin ofvanberörda skrifvelse anförde Riksdagen till en början, att berörda

bestämmelser torde hafva åsyftat, att ifrågavarande sötämnen väsentligen

borde komma till användning för farmaceutiska och medicinska

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

ändamål; trots att så godt som hela importen af sackarin syntes ske

genom apotekare, hade likväl, enligt hvad företagna undersökningar

utvisat, de artificiella sötämnena funnit en vidsträckt användning inom

landet vid tillverkningen af allehanda närings- och njutningsmedel; och

det saknades ej anledning antaga, att denna användning komme att

tilltaga.

Därefter följer i Riksdagens skrifvelse en utveckling af de skäl,

som föranledt framställningen.

Först berördes den statsfinansiella synpunkten, i det att Riksdagen

framhöll, hurusom statsmakterna hade så ordnat, att sockerfabrikationen

lämnade statsverket högst afsevärda inkomster, som icke utan kännbara

olägenheter kunde i väsentlig mån minskas. I samband härmed

framhöll Riksdagen, att en mera betydlig sackarinförbrukning icke blott

gjorde intrång på sockerindustriens berättigade intresse, utan äfven innebure

våda för jordbruket, då ju stora delar af landet ägnade sig åt en

lönande betodling, som gifvetvis måste förminskas, ifall en tilltagande

sackarinförbrukning minskade sockeromsättningen.

Härefter öfvergick Riksdagen till att beröra förhållanden, som

enligt Riksdagens mening vid frågans behandling äfven förtjänade det

allra största afseende. Riksdagen anförde i sådant hänseende, att, då

en del näringsidkare vid tillverkningen af varor, för hvilka erfordrades

sötmedel, härtill använde sackarin, som icke ägde något som helst

näringsvärde, i stället för socker, så uppstode häraf ett tvåfaldigt missförhållande,

nämligen dels illojal konkurrens olika näringsidkare emellan,

dels att allmänheten lockades att köpa en vara, som utgåfves för något

annat än den i verkligheten vore.

I samband härmed ville Riksdagen antyda de olägenheter,

som hotade den för landet så ytterst viktiga nykterhetsrörelsen, om

svagdricka och öfriga icke berusande läskedrycker genom sackarintillsats

försämrades.

Vidare framhölls hvad Riksdagen ville beteckna såsom en försvårande

omständighet, nämligen att det ofta vore den mindre bemedlade,

som utsattes för att bli offer för detta missbruk. Man hade kallat

sackarinet den fattiges socker. Härpå kunde med allt skäl svaras, att

den mindre bemedlade icke borde förledas att använda sina blygsamma

inkomster till förvärf af varor utan näringsvärde.

Beträffande slutligen den stundom hörda invändningen, att det mestadels

vore sjuka personer, som använde sackaiån och liknande ämnen,

samt att dessa därför borde hållas i ett lågt pris, behöfde endast erin
Bihang

till Jiiksd. prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

10 Bevillning sutskottets betänkande Nr 24.

ras, att eu verksam lagstiftning på ifrågavarande område icke beliöfde

onödigt försvåra erhållande af sackarin på apoteken.

Sedan denna Riksdagens skrifvelse afläts, hafva, såsom chefen för

finansdepartementet enligt ofvan omförmälda statsrådsprotokoll erinrat,

beträffande maltdrycker och svagdricka vissa bestämmelser i gällande

förordningar införts, Indika afse att förebygga, att maltdrycker, särskildt

svagdricka, försättas med sackarin. Dessa föreskrifter kunna

emellertid icke förhindra, att sackarin tillsättes efter det varan lämnat

bryggeriet utan att konsumenten alltid äger vetskap om förhållandet.

Kändt är i alla händelser, att'' sådan tillsättning fortfarande förekommer

i stor utsträckning.

Om sålunda hittills vidtagna lagstiftningsåtgärder icke visat sig fullt

effektiva på det område de afse, tillkommer ytterligare det förhållandet,

att på andra områden för tillverkning och tillhandahållande åt allmänheten

af närings- och njutningsmedel — särskildt vid läskedryckstillverkningen

— användningen af sackarin alltjämt fortgår obehindrad

af hvarje åtgörande från statsmakternas sida; och torde vid sådant

förhållande med fog kunna sägas, att hvad Riksdagen år 1902 anförde

såsom skäl för en lagstiftning i ämnet fortfarande i det hela äger giltighet.

Särskildt vill utskottet framhålla, att de synpunkter, som, enligt

hvad ofvan anförts, 1902 års Riksdag tillmätte stor betydelse, nämligen

att sackarinets användande vid beredning af vissa närings- och njutningsmedel

innebär illojal konkurrens och tillika medför allmänhetens

vilseledande, fortfarande kvarstå orubbade.

Beträffande sackarinets hälsofarlighet synas de medicinska auktoriteterna

icke vara fullt ense. Under det att man i Tyskland, Österrike

och Danmark likasom i Sverige ansett sackarinet, användt såsom sötningsmedel

för hvarjehanda närings- och njutningsmedel, icke vara

hälsovådligt, lärer i Frankrike en af regeringen för undersökning af

denna fråga tillsatt kommission hafva uttalat, bland annat, att sackarinet

fördröjer och försvårar kroppens förmåga att tillgodogöra sig

den tillförda näringen, ökar antalet fall af dyspepsi och därför uteslutande

bör finna användning för terapeutiska och farmaceutiska ändamål.

På samma ståndpunkt lära äfven de medicinska myndigheterna i

Ungern hafva ställt sig. Men äfven om man bortser från frågan om

sackarinets hälsovådlighet, kvarstår dock alltid, att detsamma är i saknad

af hvarje näringsvärde, under det att sockret är ett synnerligen

värdefullt och för kroppen behöfligt näringsmedel. För staten såsom

vårdare af folkhälsan kan det då icke vara likgiltigt, om vid beredningen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24. 11

af närings- och njutningsmedel sackarinet undantränger sockret. Och

då allmänheten i de flesta fall torde få betala en med sackarin beredd

vara lika dyrt som om den vore tillsatt med socker, bär allmänheten

äfven ur ekonomisk synpunkt anspråk på att blifva skyddad för sådana

förfalskningar. Också har lagstiftningen i så godt som alla europeiska

länder reglerat import och tillverkning af sackarin.

Motionären i frågan har nu framhållit, att, därest den illojala

konkurrensen skulle göra sig mera gällande inom de näringsgrenar, där

sackarin kan komma till användning, än i öfrig! och lagstiftningen sålunda

särskild! för deras del finnes böra ingripa, detta enligt hans förmenande

borde kunna ske på annat sätt än genom allmänt sackarinförbud.

Han har därvid såsom en utväg anvisat införande af förbud mot

användning af sackarin vid tillverkning och försäljning af närings- och

njutningsmedel, där icke sackarintillsatsen genom meddelande å själfva

varan eller å transportkärlet angifves. Genom en sådan lagstiftning anser

motionären äfven allmänhetens kraf på skydd mot förfalskning kunna

erforderligen tillgodoses. Såsom ofvan är påpekadt, har i flertalet

europeiska länder lagstiftning beträffande sackarin redan blifvit införd.

Man har sålunda hos oss nu fördelen att i detta ämne kunna tillgodogöra

sig den erfarenhet, som utomlands på olika håll vunnits. Särskildt

erbjuder den i bilaga till propositionen i ämnet omförmälda utvecklingen

i Tyskland af lagstiftningen på ifrågavarande område ett lärorikt exempel.

Den visar, att så länge vederbörande yrkesutöfvare hafva obehindrad tillgång

till sackarin, lockar den stora vinst, man genom dess användning

kan bereda sig, till öfverträdelse och kringgående på mångahanda sätt

af bestämmelser, meddelade i den riktning motionären ifrågasatt, och

att frågan näppeligen kan tillfredsställande lösas på annan grundval än

den, hvarpå den kungl. propositionen blifvit i öfverensstämmelse med

samtliga i ärendet hörda myndigheters tillstyrkan byggd.

Framhållas bör i detta sammanhang, att den föreslagna lagstiftningen,

i enlighet med hvad Riksdagen år 1902 uttalade såsom önskvärdt,

icke onödigt försvårar sackarinets erhållande å apoteken för dem,

som på grund af sjukdom däraf äro i behof, likasom ock att den möjliggör

lätt åtkomst äfven utan läkares recept af sackarin i mindre

kvantiteter för äfven andra än sjuka, hvilka önska erhålla detsamma

tillfälligtvis.

Beträffande vissa ändringar i nu gällande författningar angående

maltdrycker m. in., som påkallas af några i det kungl. förslaget upptagna

bestämmelser, lär Riksdagen, efter hvad utskottet inhämtat,

hafva att inom kort motse förslag från Kungl. Maj:t.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med afslag å herr Erikssons i

Grängesberg förevarande motion, 11:360, måtte bifalla

Kungl. Maj:ts förevarande proposition, nr 172.

Stockholm den 5 maj 1911.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

Reservation:

af herrar Ericsson i Ofvanmyra, Olofsson, Eriksson i Grängesberg,

Kobb och Wilson med yrkande,

att Riksdagen måtte afslå Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, nr 172.

Herrar Jesperson, Bromée i Billsta och Kvarnzelius hafva anhållit

få antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende

inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC M ARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG. 1911-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:200 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl, Maj:ts proposition med förslag till förordning angående införsel, tillverkning och försäljning af sackarin m. m. a1 i texten