Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af stämpelskatten å inrikes växlar.

1911-05-16 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1911:31, Betänkande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af stämpelskatten å inrikes växlar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till Riksdagens kansli den 16 maj 1911 kl. 5 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af

stämpelskatten å inrikes växlar.

(l:a Afd.)

I en inom Andra kammaren af herr Henrikson m. fl. väckt

motion, nr 37, har anförts:

»Den nu gällande stämpelskatten å växlar antogs af Riksdagen

år 1909 på förslag af Kungl. Maj it. Sedan länge ha emellertid

utrikes växlar varit belagda med stämpelplikt, under det att skatt å

inrikes växlar först infördes genom Riksdagens beslut 1894. Oppositionen

mot denna skatteform, som alltid varit stark, men då fick

vika för statsverkets behof, växte dock i så hög grad, att Riksdagen

redan 1898 upphäfde sitt beslut af år 1894. Kungl. Maj:t återkom

i statsverkspropositionen 1903 med nytt förslag om införande af

stämpelplikt å inrikes växlar. Förslaget väckte motstånd, och redan

i remissdebatten upptogs det till bemötande af dåvarande ledamoten

af Andra kammaren Hammarskjöld. Det blef ej heller af Riksdagen

antaget. Så dröjde Kungl. Maj:t till 1909, då återigen 1894

års förslag i på det stora hela taget oförändradt skick af Riksdagen

antogs. Äfven då rönte det emellertid motstånd, i det att tre ledamöter

från Andra kammaren i bevillningsutskottet reserverade sig

för af slag å den kungl. propositionen, och först efter en långvarig

debatt antog Andra kammaren en modifikation af det kungl. förslaget,

hvilket senare dock segrade i den gemensamma voteringen.

Denna historik torde tydligt utvisa, huru svårt växelstämpelskatten

har att finna eu plats bland våra skattetitlar och hur illa

sedd den är af allmänheten. Skälen emot densamma äro också

synnerligen vägande, och det är endast då statsverkets behof varit

särskildt trängande, som den har antagits. Växeln representerar ju

Bihang till Riktd. Prot. 1911. r> Sami. 1 Afd. 31 Häft. (Nr 31.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

egentligen en skuld, hvarför det åtminstone icke direkt är kapitalet,

som beskattas, och knappast indirekt heller, ty då det t. ex. gäller

varuväxlar, torde det näppeligen bli den kapitalstarke, utan i stället

den kapitalsvage och kreditbehöf vande, han må sedan vara köpare

eller säljare, acceptant eller utställare, som får betala stämpelbeloppet.

Ty det är ju den svage, som är mest beroende af växeln som

betalningsmedel. Det är därför endast, då det gäller en affär mellan

tvenne kapitalstarka, som växelskatten kan sägas bli, hvad

Kungl. Maj:t velat göra den till, en kompletterande beskattning af

den fonderade inkomst, som kapitalet skänker. Och äfven om större

delen af varuväxlarna äro af denna natur, torde växelskatten ur

denna synpunkt ej vara af någon större betydelse.

Mest orättvist och betungande verkar denna skatt emellertid,

då den drabbar låneväxlar och särskilt de på mindre belopp. Härvidlag

är det ju ingenting annat än en skuld, som beskattas. Det

skulle möjligen kunna sägas vara förmånen att få disponera rörelsekapital,

som beskattas. Men för denna förmån bar ju låntagaren

redan erlagt sin afgift genom räntan, som särskildt i vårt land är

rundligt tilltagen, och därtill vid växlar erlagd i förskott. Det kan

tyckas, att stämpelbeloppet är så obetydligt, att det lätt borde kunna

bäras. Men häremot talar den ovilja, som den lånebehöfvande allmänheten

bar emot skatten, en ovilja, som förklaras däraf att detta

stämpelbelopp är en tillökning i redan förut högst kännbara räntor

och afgifter i samband med växeltransaktionen. Därtill kommer,

att dessa växlar vanligen med endast några månaders mellanrum

mänga gånger omsättas innan de bli inlösta, och vid hvarje omsättning

återkommer stämpeln.

Dessa s. k. låneväxlar utgöra ej heller eu obetydlighet, som man

kan bortse ifrån vid lagstiftandet på detta område. De ha allt mer

och mer kommit i bruk bland småproducenter och lägre inkomsttagare.

Som exempel kan nämnas, att från ett bankkontor, där vi

gjort förfrågan, lämnats den uppgiften, att under 1910 af växlarna

67.7 % utgjordes af låneväxlar och endast 32.3 % af varuväxlar.

Såsom ofvan redan påpekats är det endast vid tillfällen, då

statsverkets behof varit synnerligen trängande, som stämpelskatten

å växlar har kunnat bryta det starka motstånd, den ständigt rönt.

Då bättre tider kommit, har den också upphäfts. Alla tecken tyda

på, att de goda ekonomiska förhållanden, som nu inträda komma

att bli af varaktig natur, och då bli)'' det för oss ett oafvisligt kraf

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

3

att snarast möjligt få denna på den svage orättvist tyngande skatt

bräkt nr världen.

På ofvan anförda skäl få vi vördsamt hemställa, att Riksdagen

ville för sin del besluta sådan ändring i förordningen den 18 september

1909 angående stämpelafgiften, att stämpelskatt å inrikes

växlar ej längre måtte utgå.»

Stämpelskatt på inrikes växlar infördes hos oss, såsom niotio- Skottet.

närerna erinrat, senast enligt beslut vid 1909 års riksdag, hvilket

trädde i kraft den 1 januari 1910. Redan den omständigheten, att

denna skatt sålunda efter sitt sista införande utgått under föga mera

än ett år, innebär för utskottet ett starkt skäl att icke nu förorda

dess afskaffande. Det kan enligt utskottets mening icke anses med

en sund skattepolitik förenligt att gång efter annan införa och

efter någon kortare tid åter afskaffa växel stämpeln allt efter skiftande

statsfinansiella konjunkturer. På grund af sitt nära samband med

affärslifvet, hvars intressen, äfven i hvad de ankomma på statens

skattepolitik, förvisso bäst tillgodoses af stabilitet i lagstiftningen, är

nämligen denna skatt föga ägnad att utgöra något slags statsfyllnadssumma.

För öfrigt torde vara uppenbart, att med statsverkets — för

tillgodoseende af förutvarande och nya uppgifter — alltjämt ökade

inkomstbehof äfven den indirekta kapitalbeskattning, som stämpelskatten

innebär, måste i mån af behof tagas i anspråk. Också

finner man, hurusom inom ramen af denna skatteform äfven

stämpel å inrikes växlar förekommer snart sagdt allestädes i utlandet.

Af de europeiska länderna synes det vara endast Finland,

som ännu icke infört densamma.

För vår budget är stämpeln å inrikes växlar numera en allt

annat än obetydlig inkomstfaktor. Enligt approximativa beräkningar,

som genom finansdepartementet ställts till utskottets förfogande, har

stämpeln ä inrikes växlar under år 1910 tillfört statsverket ungefärligen

det i nämnda års riksstat beräknade beloppet eller 1,800,000

kronor. Denna stämpels borttagande skulle sålunda innebära eu

inkomstminskning för statskassan, som ingalunda kiinde anses betydelselös

i synnerhet vid en tidpunkt, då ovisshet ännu råder, i

hvad män de vid sistlidet års riksdag gjorda beräkningar rörande

afkastningen af den reformerade direkta stats beskattningen komma

att visa sig riktiga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

Utskottet håller äfven före, att knappast något större behof af

skattelindring på ifrågavarande område framträda Att affärsvärlden

med tillfredsställelse skulle hälsa aflyftande af denna pålaga liksom

hvarje annan lättnad af större eller mindre betydelse är naturligt,

och ur denna synpunkt är det lätt förklarligt, om företrädare för

åtskilliga sammanslutningar af näringsidkare ansett sig böra uttala

sin anslutning till för det föreliggande förslaget. Men däraf lärer ingalunda

följa, att det svenska näringslifvet skulle mera än hvad förhållandet

är inom andra länder tryckas af ifrågavarande beskattning

med nuvarande måttliga skattesatser.

Med afseende åter å motionärernas erinran, hurusom denna

skatteform särskildt orättvist betungar så kallade låneväxlar i motsats

till de egentliga affärsväxlarna, torde vara nog att ånyo betona

hvad tidigare i denna fråga framhållits därom, att dylika växlar

påtagligen icke få blifva normerande för skattskyldighet i afseende

å en kreditform, som tillkommit och hufvudsakligen borde användas

i handelns och industriens intressen. Kändt är ju ock,

att användningen af de så kallade ackommodationsväxlarna mångenstädes

åtminstone tidvis tagit eu omfattning, som varit ägnad att

väcka betänkligheter, och då man af motionen finner, att exempelvis

ett af motionärerna anfördt bankkontor under 1910 diskonterat

67.7 procent låneväxlar mot 32.3 procent varuväxlar, torde häraf

knappast något kraftigare skäl kunna hämtas för att genom borttagande

af stämpeln å inrikes växlar särskildt uppmuntra berörda

form för kreditgifning.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att motionen II: 37 af herr Henrikson med

flera icke må af Riksdagen bifallas, utan att

gällande bestämmelser i fråga om inrikes växlar

må bibehållas oförändrade.

Stockholm den 16 maj 1911.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

5

Reservationer:

af herr Röing, hvilken med instämmande af herrar Bromée i

Billsta, Olofsson och Eriksson i Grängesberg, ansett, att utskottets

yttrande och hemställan bort hafva följande lydelse:

Stämpelskatt på inrikes växlar infördes, såsom motionärerna erinrat,

hos oss första gången år 1894. Det af Kung! Maj:t till

nämnda års riksdag afgifna förslaget om införande af sådan skatt

hade emellertid väckt starkt motstånd inom Riksdagen. Bevillningsutskottet

hade af styrkt förslaget och, sedan Andra kammaren bifallit

utskottets hemställan, under det Första kammaren antagit Kung!

Maj:ts förslag med vissa ändringar, hade i gemensam votering Första

kammarens mening segrat med den knappa majoriteten af 178 röster

mot 166. Då sedermera år 1898 enskild motionär föreslog upphäfvande

af stämpelskatten å inrikes växlar, afstyrktes visserligen

förslaget af bevillningsutskottet, men sedan Första kammaren anslutit

sig till motionen, under det Andra kammaren af slagit densamma,

erhölls vid gemensam omröstning i bägge kamrarna

majoritet för motionärens förslag, som antogs med 194 röster

mot 172. Det af Kung! Maj:t år 1903 framställda förslaget

om återinförande af ifrågavarande stämpelskatt afstyrktes af

bevillningsutskottet, hvars hemställan bifölls i Första kammaren

med 104 röster mot 20 och i Andra kammaren utan omröstning.

Då Kung! Maj:t år 1909 åter framställde förslag om införande

af stämpelskatt å inrikes växlar, tillstyrkte bevillningsutskottet införande

af sådan skatt, hvilken också blef af bägge kamrarna beslutad.

Afslagsyrkandet samlade dock i Andra kammaren 102 röster

mot 104; i Första kammaren afgjordes frågan utan omröstning. Till

belysande af frågans utgång vid 1909 års riksdag förtjänar erinras

om dä rådande tryckta finansiella förhållanden. Enligt beräkning

af chefen för finansdepartementet skulle 1908 års statsreglering

komma att utvisa eu brist af mellan 2 och 8 miljoner kronor och,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Beinllningswtskottels betänkande Nr 31.

särskild med hänsyn till att äfven 1909 års statsreglering beräknades

komma att uppvisa icke obetydliga brister under åtskilliga inkomsttitlar,

både chefen för finansdepartementet ansett nödigt att

redan i den till 1909 års riksdag afgifna statsverkspropositionen

beräkna medel till täckande af den för år 1908 väntade bristen. Det

var tvifvelsutan med tanke på det finansiella läget, som Riksdagen

fann sig nödsakad att gifva sitt bifall till återinförandet af den en

gång afskaffade stämpelbeskattningen af inrikes växlar.

Det torde af den nu lämnade öfversikten med tydlighet framgå,

att Riksdagen endast med tvekan och såsom en nödfallsutväg anlitat

den inkomstkälla, som ifrågavarande beskattning erbjuder. Det

vill då synas utskottet, att det står väl tillsammans med den behandling,

som tidigare kommit denna fråga till del inom Riksdagen,

om Riksdagen, sedan det finansiella läge, som år 1909 framtvingade

stämpelbeskattningen af inrikes växlar, numera lämnat rum

för alltjämt stigande konjunkturer, åter upphäfver ifrågavarande

beskattning.

Bevillningsutskottet vid 1909 års riksdag erinrade därom, att

Kung! Maj:ts då föreliggande förslag'' i fråga om stämpel å inrikes

växlar, i jämförelse med hvad som gällde åren 1895—1898, innebure

en väsentlig lättnad i den pålaga, växelstämpeln lägger på

affärslifvet. Under det att enligt 1894 års bestämmelser växel skulle

stämpelbeläggas, när den utställdes, innehölle då framlagda förslag

den föreskriften, att stämpelplikten skulle inträda, först då växel

öfverlätes eller till betalning företeddes. Denna olikhet mot hvad

som gällt under nyssnämnda tid fann utskottet så mycket mera

beaktansvärd, som utskottet förmodade, att det missnöje öfver växelbeskattningen,

hvilket då försports inom affärsvärlden, i väsentlig

män fått sin näring just af det förhållandet, att stämpelplikten inträdt

redan vid utställandet och sålunda kommit att drabba åtskilliga

växlar, som aldrig grundat någon växelrätt. Den förmodan, som

bevillningsutskottet år 1909 sålunda uttalat, torde näppeligen kunna

anses hafva blifvit besannad. Till utskottet hafva nämligen i år i

anledning af nu föreliggande motion från ett stort antal ekonomiska

sammanslutningar i skilda delar af landet inkommit skrivelser, däruti

hemställts, att utskottet måtte tillstyrka bifall till motionen, och

hvilka sålunda bära vittne om, att växelstämpeln äfven nu är föremål

för ett starkt och utbredt missnöje inom affärsvärlden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31. 7

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af förevarande

motion, II: 37, af herr Henrikson m. fl., måtte

besluta, att rubriken Växel i gällande stämpelförordning

skall hafva följande ändrade lydelse:

» Växel, godkänd eller protesterad; lika med

skuldebref.

Där växel ställes att å utrikes ort betalas eller

är utfärdad å utrikes ort, skall, oberoende af den

stämpel, som i allmänhet är stadgad, växeln, då

den utställes eller, om den utfärdas utom riket,

innan den här i riket öfverlåtes eller till godkännande

eller betalning företes, förses med stämpel

af 50 öre för belopp, ej öfverstigande 1,000 kronor,

och därutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt

tusental kronor, hvarå den lyder, dock att frihet

från stämpel äger rum för växel, som är ställd

att vid uppvisandet betalas af medel, som hos

bank eller bankir föras i räkning för utställaren,

äfvensom för växel, som är dragen från utlandet

på utlandet och endast är betalbar i utlandet, så

ock för växel, som ställes att betalas till statsförvaltningen

tillhörande allmänt verks eller styrelses

order.

Är växel utfärdad i flera exemplar och har

fett af dem blifvit med nyssnämnda särskilda

stämpel försedt, vare de öfriga från sådan stämpel

fria.

Se för öfrigt 20 §.»

af herr Jeansson i Kalmar, som anfört:

»Af utskottets motivering framgår, att stämpelskatten skulle betraktas

som permanent och sålunda ej borttagas, när de statsfinansiella

konjunkturerna sådant medgåfve. Emot ett sådant uttalande

nödgas jag reservera mig, då jag ej kan finna denna skatt vara

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31:

rättvis, enär den ej drabbar befolkningen i allmänhet utan endast

vissa delar däraf och ej alltid dem, som äro mest bärkraftiga.

När statsverkets finansiella läge sådant medgifver, hoppas jag

därför, att Eiksdagen skall borttaga stämpelskatten å inrikes

växlar.»

Herr Ericsson i Ofvanmyra har anhållit få antecknadt, att han

icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, Oskär Eklunds boktryckeri, 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.