Utlåtande, i anledning af fullmäktiges i riksgäldskontor et framställning angående ändring af bestämmelserna rörande egenhändiga] underskrifter å riksgäldskontorets obligationer.
1911-03-07 · 3 sidor
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1911:11, Utlåtande, i anledning af fullmäktiges i riksgäldskontor et framställning angående ändring af bestämmelserna rörande egenhändiga] underskrifter å riksgäldskontorets obligationer.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 11,
X
Nr 11.
Ankom till Riksdagens kansli den 7 mars kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af fullmäktiges i riksgäldskontor et framställning
angående ändring af bestämmelserna rörande
egenhändiga] underskrifter å riksgäldskontorets obligationer.
I en den 21 sistlidna januari till bankoutskottet aflåten skrifvelse
hafva fullmäktige i riksgäldskontoret hemställt, att bankoutskottet behagade
föreslå Riksdagen att, med ändring af de bestämmelser, som i 2 § af det
för riksgäldskontoret senast utfärdade reglementet förekomma beträffande
egenhändiga underskrifter å riksgäldskontorets obligationer, besluta, att
obligationer, . som komma att af riksgäldskontoret utfärdas, böra, då deras
valör öfverstiger 1,000 kronor eller motsvarande belopp i utländskt myntslag,
vara försedda med minst en handskrifven namnteckning, samt att
obligationer å lägre valör må kunna af riksgäldskontoret utfärdas utan att
vara försedda med någon handskrifven namnteckning.
Till stöd för berörda förslag hafva fullmäktige anfört följande:
»I fråga om egenhändiga namnunderskrifter å riksgäldskontorets obligationer
har Riksdagen år 1880 föreskrifvit, att obligationer, som komma
att af riksgäldskontoret utlämnas, böra vara försedda, då deras valör ej
uppgår. till 1,000 kronor eller motsvarande belopp i utländskt myntslag,
med minst en, då valören utgör 1,000 kronor eller högre belopp till och
med 2,000 kronor eller motsvarande belopp i utländskt myntslag, med
minst, två samt, då valören öfverstiger 2,000 kronor eller motsvarande belopp
i utländskt myntslag, med minst tre handskrifna namnteckningar.
Denna .bestämmelse, som fortfarande är gällande, finnes införd i 2 §
af det för riksgäldskontoret senast utfärdade reglementet.
Såsom bekant, har riksgäldskontoret under de senare åren för sin upplåning
åt staten anlitat hufvudsakligen den’franska marknaden, och för
Bihang till RUcsd. prot. 1911. 6 Sami. 1 Åfd. 8 Häft. (Nr 11.) 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Bankoutskottets utlåtande Nr 11.
lånens placering därstädes har det befunnits nödvändigt att fördela dem i
obligationer af låga valörer, nämligen till allra största delen å 500 francs
eller 360 kronor. För 1904 års lån å 36 miljoner kronor hafva sålunda
utfärdats 87,500 obligationer, för 1906 års lån å 43,2 miljoner kronor
105,000 obligationer och för 1907 års lån å 46,8 miljoner kronor 114,000
obligationer. Af svenska 3,8 % statslånet hafva härjämte under aren 1904
_1910 för försäljning å den franska marknaden utfärdats 131,000 oblio-ationer
af 360 kronors valör, utgörande sålunda tillsammans 47,160,000
kronor. Under dessa förhållanden måste tillämpningen af berörda föreskrift
om egenhändiga underskrifter å obligationerna uppenbarligen kräfva en
afsevärd tid, och genom det dröjsmål med utlämnande af obligationer,
som i vissa fall häraf nödvändiggjorts, hafva verkliga olägenheter
vållats, och man måste befara, att äfven framdeles sådana olägenheter skola
för riksgäldskontoret uppstå, om de nuvarande bestämmelserna fortfarande
tillämpas.
För en tillförlitlig kontroll vid obligationernas utlärdande är det enligt
fullmäktiges mening icke erforderligt att förse obligationerna med egen
händiga underskrifter, helst fullmäktige numera träffat sådana anordningar,
att anbringandet å obligationerna af vederhäftiga namnteckningar i fascimile
jämte riksgäldskontorets stämpel kan verkställas i riksgäldskontorets
egen lokal under tillsyn af dess tjänstemän. Ej heller torde någon ökad
säkerhet mot förfalskning vinnas genom en handskrifven namnteckning å
obligationerna, enär en sådan ingalunda lärer vara svårare att eftergöra
än en namnteckning i fascimile, snarare tvärtom. Den största tryggheten
mot efterapning och förfalskning ligger enligt sakkunnigas mening, i beskaffenheten
af det för obligationerna använda papperet med däri befintliga
vattenstämplar. Särskild omsorg ägnas därför alltid åt tillverkningen af
detta papper, hvilket till riksgäldskontoret levereras från riksbankens pappersbruk
vid Tumba, och äfven användningen och redovisningen af obli
gationspapperet
kontrolleras noggrant.
Med afseende härå synas betänkligheter icke böra möta mot en eftergift
i de enligt reglementet nu uppställda fordringarna beträffande egenhändiga
underskrifter å riksgäldskontorets obligationer. Fullmäktige vilja
äfven°påpeka, att ej någon handskrifven namnteckning blifvit anbragt å de
oblio-ationer, som till ett antal af 168,000 under nästlidet ar af konungariket
Sveriges stadshypotekskassa utgifvits för ett i 1 rankrike upptaget lån
å 60,480,000 kronor, samt att något hinder icke mött för dessa obligationers
försäljning och notering å börsen i Paris.
Ett fullständigt upphäfvande af omförmälda. bestämmelser i riksgäldskontorets
reglemente vilja fullmäktige emellertid icke ifrågasätta, utan
opaginerad Kontrollera mot PDF
TSankoutslcottets utlåtande Nr 11.
3
anse sig fullmäktige nu endast böra förorda sådan ändring i dessa bestämmelser,
att obligationer å 1,000 kronor och därunder må kunna af
riksgäldskontoret utfärdas utan att vara försedda med någon handskrifven
namnteckning, samt att beträffande obligationer af högre valör föreskrifves,
att de böra vara försedda med minst en handskrifven namnteckning.»
Af hvad fullmäktige anfört framgår, att tillämpningen af gällande bestämmelser
rörande namnunderskrifter å riksgäldskontorets obligationer är
förenad med ganska stora olägenheter. Någon risk att vidtaga den af fullmäktige
föreslagna förändringen synes utskottet icke föreligga, och säkert
är, att en besparing af både tid och arbete därigenom skulle vinnas. Utskottet
anser sig äfven böra omförmäla, att, enligt hvad inom utskottet blifvit
upplyst, å den franska penningmarknaden, hvilken som kändt riksgäldskontoret
under de senare åren hufvudsakligen anlitat för sin upplåning åt
staten, obligationer med handskrifna namnunderskrifter icke lära förekomma.
Under sådana förhållanden har utskottet för sin del icke tvekat att
tillstyrka bifall till fullmäktiges förevarande framställning.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen, med ändring af de bestämmelser,
som i 2 § af det för riksgäldskontoret senast utfärdade
reglementet förekomma beträffande egenhändiga underskrifter
å riksgäldskontorets obligationer, må besluta, att
obligationer, som komma att af riksgäldskontoret utfärdas,
böra, då deras valör öfverstiger ettusen kronor eller
motsvarande belopp i utländskt myntslag, vara försedda
med minst en handskrifven namnteckning, samt att
obligationer å lägre valör må kunna af riksgäldskontoret
utfärdas utan att vara försedda med någon handskrifven
namnteckning.
Stockholm den 7 mars 1911.
På bankoutskottets vägnar:
WERNER G. von SCHWER1N.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.