Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af fullmäktiges i riksgäldskontor et framställning angående ändring af bestämmelserna rörande egenhändiga] underskrifter å riksgäldskontorets obligationer.

1911-03-07 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1911:11, Utlåtande, i anledning af fullmäktiges i riksgäldskontor et framställning angående ändring af bestämmelserna rörande egenhändiga] underskrifter å riksgäldskontorets obligationer.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 11,

X

Nr 11.

Ankom till Riksdagens kansli den 7 mars kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning af fullmäktiges i riksgäldskontor et framställning

angående ändring af bestämmelserna rörande

egenhändiga] underskrifter å riksgäldskontorets obligationer.

I en den 21 sistlidna januari till bankoutskottet aflåten skrifvelse

hafva fullmäktige i riksgäldskontoret hemställt, att bankoutskottet behagade

föreslå Riksdagen att, med ändring af de bestämmelser, som i 2 § af det

för riksgäldskontoret senast utfärdade reglementet förekomma beträffande

egenhändiga underskrifter å riksgäldskontorets obligationer, besluta, att

obligationer, . som komma att af riksgäldskontoret utfärdas, böra, då deras

valör öfverstiger 1,000 kronor eller motsvarande belopp i utländskt myntslag,

vara försedda med minst en handskrifven namnteckning, samt att

obligationer å lägre valör må kunna af riksgäldskontoret utfärdas utan att

vara försedda med någon handskrifven namnteckning.

Till stöd för berörda förslag hafva fullmäktige anfört följande:

»I fråga om egenhändiga namnunderskrifter å riksgäldskontorets obligationer

har Riksdagen år 1880 föreskrifvit, att obligationer, som komma

att af riksgäldskontoret utlämnas, böra vara försedda, då deras valör ej

uppgår. till 1,000 kronor eller motsvarande belopp i utländskt myntslag,

med minst en, då valören utgör 1,000 kronor eller högre belopp till och

med 2,000 kronor eller motsvarande belopp i utländskt myntslag, med

minst, två samt, då valören öfverstiger 2,000 kronor eller motsvarande belopp

i utländskt myntslag, med minst tre handskrifna namnteckningar.

Denna .bestämmelse, som fortfarande är gällande, finnes införd i 2 §

af det för riksgäldskontoret senast utfärdade reglementet.

Såsom bekant, har riksgäldskontoret under de senare åren för sin upplåning

åt staten anlitat hufvudsakligen den’franska marknaden, och för

Bihang till RUcsd. prot. 1911. 6 Sami. 1 Åfd. 8 Häft. (Nr 11.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Bankoutskottets utlåtande Nr 11.

lånens placering därstädes har det befunnits nödvändigt att fördela dem i

obligationer af låga valörer, nämligen till allra största delen å 500 francs

eller 360 kronor. För 1904 års lån å 36 miljoner kronor hafva sålunda

utfärdats 87,500 obligationer, för 1906 års lån å 43,2 miljoner kronor

105,000 obligationer och för 1907 års lån å 46,8 miljoner kronor 114,000

obligationer. Af svenska 3,8 % statslånet hafva härjämte under aren 1904

_1910 för försäljning å den franska marknaden utfärdats 131,000 oblio-ationer

af 360 kronors valör, utgörande sålunda tillsammans 47,160,000

kronor. Under dessa förhållanden måste tillämpningen af berörda föreskrift

om egenhändiga underskrifter å obligationerna uppenbarligen kräfva en

afsevärd tid, och genom det dröjsmål med utlämnande af obligationer,

som i vissa fall häraf nödvändiggjorts, hafva verkliga olägenheter

vållats, och man måste befara, att äfven framdeles sådana olägenheter skola

för riksgäldskontoret uppstå, om de nuvarande bestämmelserna fortfarande

tillämpas.

För en tillförlitlig kontroll vid obligationernas utlärdande är det enligt

fullmäktiges mening icke erforderligt att förse obligationerna med egen

händiga underskrifter, helst fullmäktige numera träffat sådana anordningar,

att anbringandet å obligationerna af vederhäftiga namnteckningar i fascimile

jämte riksgäldskontorets stämpel kan verkställas i riksgäldskontorets

egen lokal under tillsyn af dess tjänstemän. Ej heller torde någon ökad

säkerhet mot förfalskning vinnas genom en handskrifven namnteckning å

obligationerna, enär en sådan ingalunda lärer vara svårare att eftergöra

än en namnteckning i fascimile, snarare tvärtom. Den största tryggheten

mot efterapning och förfalskning ligger enligt sakkunnigas mening, i beskaffenheten

af det för obligationerna använda papperet med däri befintliga

vattenstämplar. Särskild omsorg ägnas därför alltid åt tillverkningen af

detta papper, hvilket till riksgäldskontoret levereras från riksbankens pappersbruk

vid Tumba, och äfven användningen och redovisningen af obli
gationspapperet

kontrolleras noggrant.

Med afseende härå synas betänkligheter icke böra möta mot en eftergift

i de enligt reglementet nu uppställda fordringarna beträffande egenhändiga

underskrifter å riksgäldskontorets obligationer. Fullmäktige vilja

äfven°påpeka, att ej någon handskrifven namnteckning blifvit anbragt å de

oblio-ationer, som till ett antal af 168,000 under nästlidet ar af konungariket

Sveriges stadshypotekskassa utgifvits för ett i 1 rankrike upptaget lån

å 60,480,000 kronor, samt att något hinder icke mött för dessa obligationers

försäljning och notering å börsen i Paris.

Ett fullständigt upphäfvande af omförmälda. bestämmelser i riksgäldskontorets

reglemente vilja fullmäktige emellertid icke ifrågasätta, utan

opaginerad Kontrollera mot PDF

TSankoutslcottets utlåtande Nr 11.

3

anse sig fullmäktige nu endast böra förorda sådan ändring i dessa bestämmelser,

att obligationer å 1,000 kronor och därunder må kunna af

riksgäldskontoret utfärdas utan att vara försedda med någon handskrifven

namnteckning, samt att beträffande obligationer af högre valör föreskrifves,

att de böra vara försedda med minst en handskrifven namnteckning.»

Af hvad fullmäktige anfört framgår, att tillämpningen af gällande bestämmelser

rörande namnunderskrifter å riksgäldskontorets obligationer är

förenad med ganska stora olägenheter. Någon risk att vidtaga den af fullmäktige

föreslagna förändringen synes utskottet icke föreligga, och säkert

är, att en besparing af både tid och arbete därigenom skulle vinnas. Utskottet

anser sig äfven böra omförmäla, att, enligt hvad inom utskottet blifvit

upplyst, å den franska penningmarknaden, hvilken som kändt riksgäldskontoret

under de senare åren hufvudsakligen anlitat för sin upplåning åt

staten, obligationer med handskrifna namnunderskrifter icke lära förekomma.

Under sådana förhållanden har utskottet för sin del icke tvekat att

tillstyrka bifall till fullmäktiges förevarande framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med ändring af de bestämmelser,

som i 2 § af det för riksgäldskontoret senast utfärdade

reglementet förekomma beträffande egenhändiga underskrifter

å riksgäldskontorets obligationer, må besluta, att

obligationer, som komma att af riksgäldskontoret utfärdas,

böra, då deras valör öfverstiger ettusen kronor eller

motsvarande belopp i utländskt myntslag, vara försedda

med minst en handskrifven namnteckning, samt att

obligationer å lägre valör må kunna af riksgäldskontoret

utfärdas utan att vara försedda med någon handskrifven

namnteckning.

Stockholm den 7 mars 1911.

På bankoutskottets vägnar:

WERNER G. von SCHWER1N.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.