Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 17

1911-03-30 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1911:17, Bankoutskottets utlåtande Nr 17

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till Riksdagens kansli den 30 mars 1911 kl. 12 m.

Utlutande, i anledning af väckt motion om inrättande af sex nya

ordinarie vaktmästarbefattningar vid riksbankens hufvudkontor.

I en inom Andra kammaren väckt, till bankoutskottet hänvisad motion

(nr 205) har herr Johan Ericsson i Vallsta hemställt, att Riksdagen måtte

besluta inrättandet af sex nya ordinarie vaktmästarbefattningar vid riksbankens

hufvudkontor.

Till stöd härför har motionären anfört följande:

»Vid riksdagen år 1910 framlade jag inom Andra kammaren uti

motion nr 66 förslag om inrättande af 6 nya ordinarie vaktmästarbefattningar

vid riksbankens hufvudkontor.

Denna motion vann icke Riksdagens bifall, men att den inom Andra

kammaren fick stor anslutning framgår däraf, att efter behandling inom

kammaren den samlade så stor minoritet som 101 röster mot 103.

Detta gifver mig anledning att ånyo vid denna riksdag framkomma

med samma förslag; och tillåter jag mig därvid åberopa samma motivering,

som finnes angifven uti min ofvannämnda motion vid förra riksdagen

äfvensom den reservation, som af herrar Neiglick m. fl. afgafs vid punkt

4:o) af bankoutskottets utlåtande nr 6 angående förslag till ändringar i aflöningsstaten

för riksbanken m. m.

Det enda skäl, som under riksdagsbehandlingen föregående år anfördes

mot mitt förslag, var att fullmäktige i riksbanken ej ansåge det lämpligt,

att ifrågavarande befattningar öfverflyttades på ordinarie stat. Och grunden

för denna uppfattning angafs under öfverläggningen i Andra kammaren

af herr Palme. Han framhöll nämligen därvid, att det vore alldeles

nödvändigt för riksbanken att ha personer, som kunde verkställa ifråga
Bihang

till Biksd. ■prat. 1911. G Sami, 1 Afd. 12 Haft. CNr IT.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

varande nattvakttjänstgöring och som kunde verkställa den på ett för

riksbanken fullt betryggande sätt. Men då, fortsatte han, måste också fullmäktige

ha i sin hand att, därest denna nattbevakning icke fullgjordes på

vederbörligt sätt, kunna vidtaga antingen afskedsåtgärder, om så påfordrades,

eller ock andra lämpliga åtgärder med större frihet än om de tjänstgörande

voro ordinarie.

Häraf framgår emellertid, att särskilda kvalifikationer uppställas för

de personer, åt hvilka nattvakttjänstgöring i riksbanken kan anförtros.

Just detta synes mig ytterligare framhålla önskvärdheten af att denna

tjänstgöring icke uppdrages åt andra än ordinarie personal annat än i

undantagsfall.

Mot den ifrågasatta förändringen har anförts, att nu ifrågavarande

extra vaktmästare skulle efter vunnen befordran till ordinarie sannolikt

söka befria sig från nattvakttjänstgöring samt att detta skulle medföra

anställande af ytterligare extra personal för detta ändamål. Men med

hänsyn till den befogenhet, som tillkommer fullmäktige i fråga om ordnande

af tjänstgöringen bland riksbankens personal, måste det vara lätt

för fullmäktige att äfven beträffande denna tjänstgöring utfärda lämpliga

och betryggande bestämmelser, liksom det ej bör möta något hinder för

fullmäktige att vidtaga erforderliga åtgärder med afseende på den person,

som ej till fullmäktiges belåtenhet fullgör sitt åliggande. Att för detta

ändamål göra någon skillnad mellan ordinarie och extra ordinarie anställning

anser jag ingalunda nödvändigt, då ju fullmäktige kunna, om någon

af vaktbetjäningen (den ordinarie) visar ohörsamhet mot förmans befallning

eller på annat sätt felar i tjänsten, eller utom densamma förhåller

sig otillbörligt, genast skilja honom från tjänsten, om ej förseelsen kan

anses föranleda lindrigare bestraffning.»

Fullmäktige i riksbanken hafva i infordradt yttrande den 21 mars

1911 häröfver anfört följande:

»Fullmäktige vidhålla sitt tidigare i detta ämne gjorda uttalande och

anse således fortfarande, att man ej bör öfvergifva det nuvarande systemet,

enligt hvilket bankens bevakning nattetid utöfvas af särskilda tillsatta

nattvakter. Fullmäktige Unna detta system tryggare och i flera afseenden

bättre än det af motionären förordade. Särskildt vilja fullmäktige framhålla,

att för en till nattvakt antagen person nattbevakningen alltid måste

framstå såsom hufvudsak, under det att en ordinarie vaktmästare lätt

komme att anse den såsom en bisak eller kanske till och med såsom ett

besvärligt påhäng.

Från rent saklig synpunkt kan det icke med fog göras gällande, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

IiankoutskoUcts utlåtande. AV 17. 3

dessa, nattvakters ställning i och för sig är sådan, att den påkallar förbättring.

De hafva en aflöning, som betydligt öfverstiger de ordinarie

vaktmästarnas i lägsta lönegraden, och genom den år 1910 vidtagna ändringen

af tillämpningsstadgarna till aflöningsstaten hafva de därjämte

tillagts den förmånen att, om och när de vinna befordran till ordinarie

vaktmästare, de då äga att inräkna sin nattvaktstjänstgöring i den tid,

som erfordras för vinnande af ålderstilläjrc:.

Anordningen att lata nattvakterna tillika vara extra vaktmästare med

daglig tjänstgöringsskyldighet infördes år 1904. För själfva nattbevakningen

behöfdes naturligen ej sex personer, men genom att bestämma antalet

så stort vunno fullmäktige möjligheten att betydligt inskränka antalet

i banken anställda extra vaktmästare. Beredandet af semester- och

annan ledighet åt ordinarie vaktmästare kan nämligen ej ske utan hjälp

af extra vaktmästare. År 1903 uppgick antalet sådana vaktmästare, som

icke alla hade sysselsättning i banken året om, till ej mindre än 16.

Detta innebar en stor olägenhet icke minst från synpunkten af dessa

vaktmästares eget intresse af att erhålla en fastare och mera varaktig anställning.

Antalet extra vaktmästare, inberäknadt de sex nattvakterna,

utgör för närvarande endast 7, och dessa hafva full sysselsättning under

hela året.

I detta sammanhang vilja fullmäktige erinra därom, att Riksdagen år

1902 med styrka framhöll det önskemålet att, särskildt efter inflyttningen

i den nya bankbyggnaden, antalet vaktmästarbeställningar vid hufvudkontoret

måtte inskränkas. Till följd af den starka utvecklingen af bankens

verksamhet har antalet ordinarie vaktmästare dock icke kunnat nedbringas

i vidare mån, än att en vaktmästarsyssla öfver stat indragits.

Fullmäktige anse för sin del önskvärdt, att det nuvarande antalet åtminstone

ej utan tvingande skäl ökas.

Fullmäktige erinra slutligen om stadgandet i § 60 mom. 3 bankoreglementet.

På grund häraf anse sig fullmäktige icke kunna tillstyrka bifall till

motionen.»

I afseende å aflöningsförmånerna för vaktbetjäningen vid hufvudkontoret

har utskottet ansett sig böra meddela följande.

Ordinarie vaktmästare i lägsta lönegraden åtnjuter i lön 800 kronor

och i tjänstgöringspenningar 600 kronor. Efter 5 års tjänst kan lönen

höjas till 1,000 kronor och efter 10 års tjänst till 1,200 kronor. Hvad

nattvakterna beträda!'', hafva åt dessa under år 1910 tre uppburit omkring

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

1,650 kronor hvardera, en omkring 1,475 kronor (häri inheräknadt arfvode

för utfördt snickeriarbete), en omkring 1,200 kronor samt en omkring 800

kronor.

Frågan om inrättande af nya ordinarie vaktmästarbefattningar vid

hufvudkontoret förevar till behandling redan inom 1909 års bankoutskott,

i det att från sex af de extra ordinarie vaktmästarna vid hufvudkontoret

då inkom en framställning därom, att antingen antalet ordinarie vaktmästarbefattningar

skulle i någon mån ökas eller, om detta ej kunde

bifallas, någon ökning i dittills utgående arfvode beredas dem. Sedan

fullmäktige den 21 januari 1909 medgifvit viss arfvodesförhöjning för de

sökande samt fördenskull afstyrkt vidare åtgärd i anledning af den gjorda

framställningen, fann utskottet densamma ej till någon åtgärd föranleda.

Vid 1910 års riksdag gjorde ofvanbemälde sex extra ordinarie vaktmästare

ånyo hos utskottet framställning om öfverförande å ordinarie stat

samt ifrågasatte tillika, då de eljest skulle genom befordran till ordinarie

få sina inkomster minskade med omkring 150 å 200 kronor om året, att

vid eventuell befordran få räkna sig viss del af sin föregående tjänstgöring

till godo för uppflyttning i högre lönegrad. Därjämte framställdes i motion

vid samma års riksdag förslag, att Riksdagen måtte besluta inrättandet af

sex nya ordinarie vaktmästarbefattningar vid hufvudkontoret. Utskottet

kunde för sin del icke biträda förslaget och afstyrkte följaktligen bifall

till motionen, hvilken hemställan bifölls af båda kamrarna.

Enligt 60 § 3 mom. bankoreglementet tillkommer det fullmäktige att

bestämma antalet vaktbetjänte vid hufvudkontoret. Frågan härom måste

också, enligt utskottets mening, betraktas såsom en rent administrativ

angelägenhet, som otvifvelaktigt kan bäst bedömas af bankens styrelse.

Detta förhållande lärer äfven stå i full öfverensstämmelse med förfaringssättet

inom bankinrättningar och större affärsföretag i allmänhet.

Det har ofta framhållits såsom synnerligen önskvärdt, att riksbankens

styrelse erhåller en sammansättning, som lämnar garantier för att banken

skötes fullt affärsmässigt. Men skall det sålunda antydda målet kunna

vinnas, ligger det vikt uppå, att Riksdagen i rena förvaltningsfrågor gifver

fullmäktige samma rätt, som vanligen tillkommer styrelser i andra bankinrättningar

och affärsföretag.

Härvid förtjänar ock särskilt framhållas, hurusom Riksdagen åt fullmäktige

öfverlämnat afgörandet af finansiella frågor, hvilka kunna vara af

ingripande betydelse för landets ekonomiska välfärd. Vid sådant förhållande

synes det med allt fog kunna göras gällande, hvad som för öfrigt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

5

redan blifvit antydt tiller att fullmäktige, så länge de åtnjuta Riksdagens

förtroende, erhålla rätt att själfva utan inskränkning afgöra rena förvaltningsfrågor.

Och lika visst som fullmäktige icke lära försumma att taga

initiativ till de åtgärder och de förändringar i bankens reglemente, som

de anse erforderliga, lika litet lärer bankoutskottet underlåta att följa sin

af Riksdagen gifna instruktion.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att förevarande motion, II: 205, icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 30 mars 1911.

På bankoutskottets vägnar:

WERNER G. von SCHWERIX.

/

Reservation

af herrar Thylande)'', Neiglick, Vahlquist, Rune och Carlsson i Malmberget,

hvilka anfört följande:

»Vid riksbankens hufvudkontor finnas för närvarande sju extra vaktmästare.

Utaf dessa hafva sex samma dagliga tjänstgöring som de ordinarie

vaktmästarna och dessutom särskild vakttjänstgöring nattetid. Då

deras verksamhet således fullständigt har karaktären af fast anställning,

synes all anledning föreligga att jämväl åt innehafvare af ifrågavarande

sysslor bereda de med ordinarie anställning förenade förmåner.

Då det emellertid framhållits, att en viss proftjänstgöring vore önsklig,

innan en extra ordinarie vaktmästare uppföres på ordinarie stat, synes

det oss, att detta önskemål fullt tillgodoses, därest utaf de nuvarande

extra ordinarie vaktmästaresysslorna endast tre uppföras på ordinarie stat.

Då erfarenheten gifvit vid handen, att en extra vaktmästares tjänstetid för

vinnande af ordinarie anställning vid hufvudkontoret utgjort i genomsnitt

8—10 år, synes pröfvotiden, äfven om denna förändring genomföres, blifva

fullt tillräcklig.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

I anledning häraf hemställa vi, att motionen må på det sätt bifallas:

att Riksdagen måtte besluta inrättandet af tre nya ordinarie vaktmästarbefattningar

vid riksbankens hufvudkontor.»

Herrar Eklund, Hansson i Solberga, Mallmin och Christiernson hafva

begärt få antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende

inom utskottet.

STOCKHOiM, IVÅR HJE8GBTRÖME BOKTRYCKERI A. B., 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.