Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 18

1911-03-28 · 195 sidor, varav 167 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 167 av 195 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1911:18, Bankoutskottets utlåtande Nr 18

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till Riksdagens kansli den 28 mars 1911 kl. 7 e. in.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och

indrag ning sstaterna.

Ordinarie anslag.

I. Pensionsstaten.

l:o) Uti deri till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna

propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t

i första punkten under tionde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att höja

det under riksstatens tionde hufvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget

för bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl

med vederlikar vid armén, nu 119,332 kronor, med 480 kronor

till 119,812 kronor.

Enligt ett vid statsverkspropositionen fogadt utdrag af protokollet

öfver landtförsvarsärenden den 25 november 1910 har chefen för landtförsvarsdepartementet

i detta ämne anfört följande:

»1883 års Riksdag beviljade enligt skrifvelse den 13 juni 1883

ett årligt bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och

underbefäl med vederlikar vid armén. Detta bidrag skulle utgå med

1 V2 procent årligen på summan af de löner och beklädnadsbidrag, hvilka

*) Angifver punkt i statsverkspropositionen.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Haft. (Nr 18.) 1

Ang.

höjning af

statsbidraget

till pensionering

af änkor

och barn efter

befäl och

underbefäl

vid armén,

[!•]*)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

enligt gällande stater kunde läggas till grund för bestämmandet af

fyllnadspension.

Ifrågavarande anslag, som tillgodokommer äfven änkor och barn

efter sådana krigsmän, som öfverflyttats från armén till kustartilleriet

men bibehållits vid sin delaktighet i arméns änke- och pupillkassa, är

naturligtvis af ordinarie natur, men då det skall beräknas »enligt gällande

stater», bär det plägat gifva anledning till äfven ett årligt extra ordinarie

anslag. Eftersom staterna för samma år, det ordinarie anslaget afser,

icke äro kända vid den tidpunkt då anslaget begäres, plägar nämligen

detta bestämmas enligt föregående års stater; och plägar därefter Riksdagen

ett följande år vidtaga nödig rättelse, hvilken, då staterna nästan

ständigt ökas, plägar bestå i ett särskildt extra ordinarie anslag såsom

tillägg till föregående års ordinarie.

Sålunda beviljade 1910 års Riksdag dels ett ordinarie anslag, som,

beräknadt enligt 1909 års stater, uppgick till 119,332 kronor, dels ock

å extra ordinarie stat 504 kronor till förstärkande af det ordinarie

anslag, som 1909 års Riksdag beviljat.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har nu i underdånig skrifvelse

den 2 november 1910 anmält, att med hänsyn till 1910 års stater

bör det ordinarie anslaget beräknas till 119,812 kronor 12 öre. På

sedvanligt sätt har direktionen därefter lagt detta belopp till grund

för det ordinarie anslag, som 1911 års Riksdag bör bevilja, och för det

extra ordinarie anslag, som af samma Riksdag bör äskas till fyllande

af det utaf föregående Riksdag beviljade ordinarie anslaget. Direktionen

har nämligen begärt, att det ordinarie anslaget för år 1912 höjes med

480 kronor till 119,812 kronor och att såsom extra ordinarie anslag

för samma år anvisas ett belopp af 480 kronor.

Uti afgifvet utlåtande bär arméförvaltningens civila departement

icke haft något att anmärka mot de af direktionen föreslagna beräkningarna

rörande nu anmälda anslagsbehof.»

Då utskottet ej haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må höja det under riksstatens

tionde hufvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget

för bidrag till pensionering af änkor och barn efter

befäl och underbefäl med vederlikar vid armén, nu

119,332 kronor, med 480 kronor till 119,812 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

3

2:o) Uti punkt 2 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Magt föreslagit

Riksdagen att höja det under riksstatens tionde hufvudtitel å

ordinarie .stat uppförda anslaget för bidrag till flottans pensionskassas

gratialfond, nu 24,550 kronor, med 450 kronor till 25,000 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 10 december

1910 innehåller angående detta ämne följande anförande af departementschefen.

»Till 1908 års Riksdag gjorde Eders Kungl. Maj:t framställning

om att Riksdagen måtte bevilja flottans pensionskassa bidrag af stats1Tiec^e}’

mo^svarande 1 Va procent årligen på summan af de aflöningsförmåner,

som enligt gällande stadganden kunde läggas till grund vid

bestämmande af fyllnadspension för befäl och underbefäl med vederlikar

vid flottan samt för sådant ändamål å riksstatens tionde hufvudtitel

för år 1909 uppföra under benämning »bidrag till flottans pensionskassas

gratialfond» ett ordinarie anslag af 35,000 kronor.

Riksdagen, som ansåg med billighet öfverensstämmande, att

flottans pensionskassas gratialfond i likhet med arméns änke- och

pupillkassa finge af statsverket erhålla ett bidrag, beräknadt efter 1 V2

procent af summan af ofvanberörda aflöningsförmåner, eller i rundt tal

35,000 kronor, fann emellertid det nya statsanslaget böra för det dåvarande

begränsas till det belopp, som erfordrades för att gratialkassan,

inberäknadt ett redan då till gratialfonden utgående årligt

anslag af statsverket å 16,650 kronor till ersättning för mistade inkomster

för pensionskassans gratialfond, finge åtnjuta ett statsbidrag

af sammanlagdt 35,000 kronor, eller till 18,350 kronor, och uppförde

Riksdagen i anslutning härtill under benämning »bidrag till flottans

pensionskassas gratialfond» å riksstaten för år 1909 ett ordinarie

anslag af 18,350 kronor.

På framställning af Eders Kungl. Maj:t höjdes detta anslag i

riksstaten för år 1911 till ett belopp af 24,550 kronor.

Nu har direktionen öfver flottans pensionskassa i underdånig

skrifvelse den 28 oktober 1910 med öfverlämnande af uppgift å beloppet

af de aflöningsförmåner för år 1911, som enligt gällande stadganden

kunna läggas till grund vid bestämmande af fyllnadspension

för befäl och underbefäl med vederlikar vid pensionering genom flottans

pensionskassa, anhållit, att till nästkommande års Riksdag måtte göras

framställning om att kassans gratialfond finge år 1912 komma i åtnjutande

af det under benämning »Bidrag till flottans pensionskassas

gratialfond» i riksstaten uppförda anslag, beräknadt efter 1 \ procent

på berörda aflöningsförmåner, 2,777,396 kronor, till 41,660 kronor 94 öre

■Ang.

höjning af

anslaget för

bidrag till

jlottans pensionskassas

gratialfond.

[2-]

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Marinförvaltningen har i häröfver den 26 november 1910 afgifvet

utlåtande icke haft något att erinra mot bifall till direktionens

framställning.

Enligt direktionens beräkning skulle sålunda för ifrågavarande

ändamål, utöfver anslaget till ersättning för mistade inkomster för

flottans pensionskassas gratialfond å 16,650 kronor, erfordras ett belopp

af 25,010 kronor 94 öre; och torde därför det under benämning »Bidrag

till flottans pensionskassas gratialfond» uppförda ordinarie anslag, nu

utgående med 24,550 kronor, böra för år 1912 höjas med i jämnadt

tal 450 kronor. Ett lika stort belopp synes mig emellertid böra å

extra stat för samma år anvisas till förstärkande af det i 1911 års

riksstat för ifrågavarande ändamål uppförda ordinarie anslag.»

Utskottet, som ej funnit något att erinra vid ifrågavarande förslag,

hemställer fördenskull,

att Riksdagen må höja det under riksstatens

tionde hufvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget

för bidrag till flottans pensionkassas gratialfond, nu

24,550 kronor, med 450 kronor till 25,000 kronor.

Ang. 3:o) Uti punkt 3 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

PefåtZml°mC föreslagit Riksdagen att medgifva, att förre båtsmannen vid Bohus l:a

s. A:son Fager, kompani nr 10 Samuel Andersson Fager må tilldelas pension såsom hade

[3.] han tjänat i tjugu år från tjugu års ålder räknadt.

Till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 18 november

1910 har departementschefen härom anfört följande.

»Direktionen öfver flottans pensionskassa har i underdånig skrifvelse

den 19 september 1910 gjort en framställning af följande innehåll:

’Uti skrifvelse den 30 augusti 1910 har förre båtsmannen vid Bohus

l:a kompani nr 10 Samuel Andersson Fager anmält sig till erhållande

af pension.

Af handlingarna i ärendet inhämtas, att Fager är född den 27

juni 1855 samt afskedats vid generalmönstring den 29 mars 1894 efter

en tjänstetid af 20:!/ia år, däraf 18 år 9 månader 2 dagar från 20 års

ålder räknadt och med vitsord att under tjänstetiden hafva sig redligt

och väl skickat.

Då Fager icke tjänat i 20 år från 20 års ålder räknadt, kan

direktionen reglementsenligt icke tilldela honom pension. Enär han

dock tjänat kronan öfver 20 år; fastän af denna tjänstetid 1 år 2

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18. 5

månader 28 dagar intjänats före 20 års ålder, får direktionen i underdånighet

hemställa, att Fager må få tilldelas pension såsom hade han

tjänat uti 20 år från 20 års ålder räknadt.’

Enligt § 85 af Kungl. Maj:ts förnyade nådiga förordning och

reglemente angående styrelsen och förvaltningen af amiralitetskrigsmanskassan

den 26 oktober 1838 erfordras, för att båtsman må kunna tilldelas

pension i femte eller lägsta klassen, att han uppnått 55 lefnadsår

och innehar 20 tjänsteår från 20 års ålder.

Vid 1859—1860 års riksmöte framlade Kungl. Maj:t förslag om

förbättrade pensioner för flottans gemenskap, hvarvid förutsattes att

de i nyssnämnda reglemente fastställda grunder fortfarande skulle vara

gällande; och beslöt Riksdagen att, med bifall till pensioneringsförslaget,

anvisa ett af Kungl. Maj:t äskadt årligt kreditiv att för ändamålet

användas. Härefter utfärdades nådigt cirkulär den 20 november 1860

angående förbättrade pensioner för flottans gemenskap m. m., enligt

hvilket cirkulär, som ännu äger tillämpning i fråga om båtsmän,

pension för båtsman i femte klassen utgör 30 kronor.

Fager är, såsom direktionen anfört, reglementsenligt icke berättigad

till erhållande af någon pension, men billighetsskäl synas mig

tala för att han däraf må komma i åtnjutande; och tillåter jag mig i

detta sammanhang erinra därom att innevarande års Riksdag på framställning

af Eders Kungl. Maj:t medgifvit, att förre båtsmannen vid

Norrlands 2:a kompani nr 85 Erik Johan Forsberg Borg, som i likhet

med Fager icke tjänat uti tjugu år från tjugu års ålder räknadt, finge

tilldelas pension.

För den händelse Fager skulle erhålla pension, lärer med tillämpning

af nådiga kungörelsen den 13 augusti 1909, angående förhöjning

i pensioner, som från flottans pensionskassa utgå till afskedadt manskap,

Fager jämväl få åtnjuta höjning af pensionen med 25 kronor årligen.»

Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att förre båtsmannen

vid Bohus l:a kompani nr 10 Samuel Andersson Fager

må tilldelas pension såsom hade han tjänat i tjugu

år från tjugu års ålder räknadt.

4:o) Uti en inom Andra kammaren väckt motion (nr 256) har

herr C. Lindhagen hemställt, »att Riksdagen ville besluta att de lägre

Ang.

en inom

Andra hammaren

väckt

motion.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

tjänstemännen eller bevakningspersonalen vid fångvården skall i pension

åtnjuta 75 procent af sina vid afskedstagandet innehafvande kontanta

löneförmåner.»

Motionären har i ärendet anfört följande:

»Sveriges fångvårdsmannaförbund; som utgör en sammanslutning

af de lägre tjänstemännen eller bevakningspersonalen vid fångvården,

behandlade på sitt ombudsmöte i Örebro sommaren 1910 bland annat

sin pensionsfråga, i hvilket förbundet gjorde följande uttalande:

Då icke några som helst ordnade förhållanden i fångvårdstjänstemännens

pensionsfråga af senaste löneregleringskommitté eller andra myndigheter företagits

och ej heller Riksdagen ägnat någon tanke däråt, utan beloppen mera synas på

måfå vara bestämda, uttalar förbundsmötet som sin uttryckliga mening, att åtgärder

snarast möjligt måtte vidtagas för att ernå ett system, som mera rättvist utmäter

pensionsbeloppen de olika graderna emellan.

För att visa på hvilka grunder pensionsbeloppen nu utgå, har förbundsmötet

företagit en uträkning och därvid funnit, att den procent, som nu utgår till de olika

tjänsteinnehafvarne på lön, ålderstillägg och tjänstgöringspenningar, utgör som följer:

6 Fängelseföreståndare............................................... 64, o procent

9 „ ................................................ 60,6 „

2 Direktörer ................................................................ 66,6 „

2 „ ............................................................... 72,7 „

18 „ ............................................................... 74,o „

2 Kamrerare ................................................................ 73,3 „

2 „ ................................................................ 74,o „

15 Assistenter............................................................ 68,9 „

2 t, .............................................................. 70,5 ,,

4 i) _ ............................................................... 71,o „

14 Uppsyningsman....................................................... 58,8 „

51 Öfverkonstaplar........................................................ 60,o „

409 Vaktkonstaplar........................................................ 61,5 „

6 Första vaktfruar ................................................... 59, o „

50 Vaktfruar ................................................................ 63,i „

14 Kokerskor ............................................................... 66,6 „

Då denna pensionsskala icke allenast synes förbundsmötet orättvis, utan äfven

är af sådan beskaffenhet, att de lägre tjänstemännens existensmöjlighet åsidosatts,

beslutar förbundsmötet att uppdraga åt sitt verkställande utskott att redan till

nästa års riksdag aflåta motion om ändring härutinnan.

Då det synes förbundsmötet rättvist, att en viss procent af lön, ålderstillägg

och tjänstgöringspenningar bör utgå lika för alla, uttalar förbundsmötet som sin

önskan, att 75 procent af samtliga dessa löneförmåner må till alla tjänstemän af

lägre grad som lön utgå och sålunda utgöra pensionsunderlaget.

Den framställning, som gjorts i förut nämnda uttalande, måste

uppenbart anses vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande. Det

måste ju redan anses i och för sig såsom synnerligen oriktigt, att just de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18. ^

lägst aflönade befattningshafvarne skola i regeln åtnjuta en lägre procent

af sina kontanta löneförmåner i pension än de högre aflönade. Men

därtill kommer, att i andra verk, exempelvis tullen, posten och järnvägarna,

de lägre tjänstemännen åtnjuta pension efter en högre beräkning

än den, som tillmätts motsvarande grader vid fångvården.»

Då frågan om pensionsförhållandena vid fångvården ordnats genom

lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till

pension och skäl ej synas föreligga att nu göra ändring i pensionslagens

bestämmelser rörande befattningshafvarna vid fångvården, har

utskottet ansett sig böra afstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion, II: 256, icke måtte föranleda

till någon Riksdagens åtgärd.

5:o) Uti punkten 4 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Makt

föreslagit Riksdagen

dels att för en anstalt, afsedd att bereda pension åt extra

provinsialläkare och tilläggspension åt vissa provinsialläkare, godkänna

följande hufvudgrunder:

a) Anstalten, hvilken benämnes extra provinsialläkarnas pensionskassa

och träder i verksamhet den 1 januari 1912, har till ändamål

dels att bereda pension åt extra provinsialläkare, dels ock att bereda

tilläggspension åt sådana delägare i kassan, som befordras till provinsialläkare,

men som vid afgången från denna befattning icke komma i

åtnjutande af hel pension å 4,000 kronor.

b) Delägare i kassan är, så länge han kvarblifver i tjänst, hvar

och en som, efter det kassan trädt i verksamhet, blifvit i vederbörlig

ordning första gången antagen till extra provinsialläkare i distrikt,

där läkarens aflöning helt eller delvis utgår från landsting1, och som

icke fyllt 45 år.

Delägare i kassan är därjämte hvarje annan extra provinsialläkare,

som inom tre år efter det kassan trädt i verksamhet eller sedermera,

inom ett år efter det anställning första gången tillträdts, gör anmälan

om inträde.

Delägare, som befordras till provinsialläkare, fortfar att vara delägare

i kassan, dock med den begränsning i afseende å skyldigheter

och rättigheter, som nedan sägs.

Indrages extra provinsialläkarbefattning, hvilkens innehafvare är

Ang.

''pensionering af

extra provinsialläkare

in. fl.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

delägare i kassan, äger denne, om lian så önskar, kvarstå som delägare

med de förändrade skyldigheter och rättigheter, som nedan stadgas,

c) Delägare betalar till kassan en ordinarie årsafgift om 200 kronor.

Delägare, hvilkens ålder vid inträdet i kassan öfverstiger 35 år,

erlägger därjämte enligt följande tabell en tilläggsafgift, antingen

medelst ett belopp en gång för alla eller i kvartårliga poster.

Delägarens ålder vid inträdet i kassan. !

Tilläggsafgif- tens belopp,

ifall den er- ägges på en

gång vid in- trädet.

Tilläggsafgiftens belopp för hvarje

kvartal, ifall den erlägges

under de första

till 62 års

ålder.

5 åren. i

1

10 åren.

Kr.

1

Kr.

Kr.

Kr.

Fyllda 35 år ....................................

290

17

»

5

» 36 » ....................................

910

51

28

15

» 37 » ....................................

1,540

87

48

27

» 38 » ....................................

2,210

125

69

39

» 39 » ....................................

2,910

165

91

53

» 40 » ...................................

3,640

206

114

69

\ » 41 » ....................................

4.400

249

139

86

» 42 » ....................................

5,200

295

164

105

» 43 » ....................................

6,030

342

191

126

I » 44 » ....................................

6,910

392

219

150

» 45 » ....................................

7,830

445

249

178

» 46 » ...................................

8,790

500

280

209

» 47 » ....................................

9,800

558

313

245

» 48 » ....................................

10,870

620

348

287

» 49 » ....................................

11,990

685

385

337

» 50 » ....................................

13,180

753

425

396

» 51 » ....................................

14,430

826

467

467

» 52 » ....................................

15,750

903

—

554

1 » 53 » ....................................

17.150

985

—

665

» 54 » ...................................

18,640

1,073

—

807

» 55 » ....................................

i 20,220

1,167

—

999

» 56 » ....................................

i 21,910

1.268

1,268

! » 57 » ....................................

23,720

—

—

1,674

» 58 » ....................................

25,670

—

—

2,353

Delägare, hvilken afgått från sitt delägarskap, på grund däraf att

hans befattning indragits, och hvilken på nytt inträder i kassan genom

senare tillträdande af annan befattning, med hvilken följer skyldighet

eller rättighet att blifva delägare, erhåller den minskning uti tilläggsafgiften,

hvilken af kassans styrelse för hvarje fall bestämmes.

Den, som kvarstår som delägare, oaktadt hans befattning indragits,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoltds iitlälimilr Nr IS.

9

skall fortfara att till kassan inbetala ordinarie årsafgift och tilläggsafgift

samt äger, om han så önskar, därjämte själf inbetala de bidrag,

som i öfrigt skolat för honom inbetalas, om befattningen ej blifvit

indragen.

d) Vederbörande landsting inbetalar till kassan årligen 200

kronor för hvarje inom landstingsområdet befintlig extra provinsialläkarbefattning-,

hvilkens innehafvare är delägare i kassan och för

hvilken aflöningen utgår från landstinget.

Enahanda årliga afgift om 200 kronor erlägges af staten till

kassan för hvarje sådan extra provinsialläkarbefattning, som nyss nämnts.

e) För delägare i kassan, hvilkens aflöning icke utgår från landsting,

inbetalar vederbörande kommun (kommuner) eller samhälle årligen

till kassan de afgifter, hvilka eljest skolat åligga landstinget

och staten, dock att kommunen (kommunerna) eller samhället endast

efter till kassans styrelse ingifven skriftlig förbindelse har skyldighet

att utgöra dessa afgifter, och äger kommunen (kommunerna) eller samhället

rätt att af läkaren godtgöra sig intill 100 kronor årligen af

afgifternas belopp.

f) Den, som upphör att vara delägare af orsak att hans befattning

indragits, äger återfå de af honom själf till kassan erlagda afgifterna,

dock utan ränta.

g) Delägare erhåller vid afgång från tjänsten efter pensionsrättens

inträdande hel pension, afkortad pension eller tilläggspension.

h) Berättigad till hel pension å fyra tusen kronor årligen blifver

delägare, för hvilken fullgjorts de under c) här förut omnämnda inbetalningar,

vid fyllda sextiofem lefnadsår, vid hvilken ålder han ock är

skyldig att afgå från tjänsten.

i) Berättigad till afkortad pension till belopp under fyra tusen

kronor, motsvarande den i kassan för delägaren afsätta reserven, är:

efter uppnådda sextiofem lefnadsår delägare, hvars befattning

indragits, och som icke är berättigad till hel pension;

vid tjänstens frånträdande och efter uppnådda sextiofem lefnadsår

delägare, som brustit i den honom åliggande betalningsskyldighet;

delägare, som på grund af sjukdom eller försvagad hälsa nödgas

iöre sextiofem års ålder afgå från tjänsten; samt

delägare, hvars befattning indragits, innan han uppnått sextiofem

lefnadsår, om han styrker sig genom iråkad obotlig sjukdom eller invaliditet

icke längre kunna med sitt arbete uppehålla sig.

j) Berättigad att uppbära tilläggspension är till provinsialläkare

befordrad delägare, hvilken, enligt lagen angående civila tjänstinne
Bihang

till Biksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft. '' 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande År 18.

10

hafvares rätt till pension, vid tjänstens frånträdande icke kommer i

åtnjutande af hel pension å 4,000 kronor; uppgående tilläggspensionen

till belopp motsvarande den för delägaren i kassan afsätta reserven,

dock högst till sådant belopp att den tillsammans med af staten åtnjuten

pension utgör fyra tusen kronor årligen.

k) Kassan förvaltas af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning

enligt de närmare föreskrifter, som meddelas af Kungl. Maj:t;

dels medgifva, att extra provinsialläkare, hvilkens lefnadsålder

vid den tid, då extra provinsialläkarnas pensionskassa träder i verksamhet,

öfverstiger 45 år och icke blir delägare i nämnda pensionskassa

samt omedelbart vid uppnådda 65 år eller, därest han vid nyssnämnda

tidpunkt redan uppnått sådan ålder, omedelbart därefter afgår

från sin tjänst, skall vara berättigad att vid afskedstagandet erhålla

en årlig pension af statsmedel till belopp af 1,500 kronor,

dels ock för gäldande af statens andel enligt förenämnda grunder

i kostnaden för pensionering af extra provinsialläkare anvisa ett förslagsanslag

af 15,000 kronor att årligen utgå från och med år 1912.

Ang Öfver denna framställning äfvensom öfver en i sammanhang dår
en

inom med af herr J. Ström m. fl. inom Andra kammaren väckt motion, nr

mareng 43, kommer utskottet att framdeles under riksdagen afgifva utlåtande,

motion. pvilket utskottet skolat härigenom för Riksdagen

anmäla.

Ang. 6:o) Uti punkten 5 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

höjning af föreslagit Riksdagen .

^''lärårna vid att dels medgifva ej mindre att småskoleseminanerna i Haparanda

seminarierna i , Murjek må, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna

Ä i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, för vid semma_- rierna inrättade förest åndarbefattningar äfvensom hvar och en åt de vid

L5-J seminarierna befintliga lärartjänster, hvilka skola uppehållas åt examinerade

manliga eller kvinnliga folkskollärare — seminariet i Haparanda

dock beträffande föreståndarbefattningen först efter den nuvarande föreståndarens

afgång från tjänsten - erhålla delaktighet! nämnda pensionsinrättning

efter det högsta lönebelopp, hvaraf den föreståndare eller

lärare, som innehar tjänsten, på grund af tjänstålder enligt gällande

författning äger att komma i åtnjutande, dock att pension för ifrågavarande

föreståndare och lärare må bestämmas till högst två tredjedelar

af tjänsten åtföljande lön jämte ålderstillägg, än äfven att föreståndaren

för seminariet i Haparanda, Emil Lindbäck, ma, under läkt
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoatakotlets utlåtande Nr IS.

11

tagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i reglementet för folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, erhålla delaktighet i nämnda kassa

med det högsta lönebelopp, hvaraf han på grund af tjänstålder enligt

gällande författning äger att komma i åtnjutande,

dels föreskrifva,

att pensionsafgifter för dessa tjänster skola af de för hvarje seminarium

anvisade anslag genom föreståndarens försorg i vederbörlig ordning

inbetalas till pensionsinrättningen, med rätt för föreståndaren

uttaga lärarens afgifter genom afdrag å hans aflöning;

att examinerad folkskollärare, som efter vederbörligt förordnande

bestridt eller hädanefter kommer att bestrida lärartjänst, hvarom nu

är fråga, må för åtnjutande af pension från folkskollärarnas pensionsinrättning

räkna hela den tid, han tjänstgjort i nämnda egenskap,

såsom ordinarie tjänstår;

att med afseende på skyldighet och rättighet att ingå såsom delägare

i folkskollärarnas änke- och pupillkassa skall gälla, hvad som är

föreskrifvet angående folkskollärare;

att pensionsafgifterna till nämnda kassa årligen skola inom den

i reglementet för kassan föreskrifna tid af seminariets föreståndare insändas

till direktionen; samt

att det skall åligga föreståndaren att beträffande ifrågavarande

tjänster och deras innehafvare lämna direktionen erforderliga uppgifter:

dels och öka det under riksstatens tionde hufvudtitel uppförda

anslaget »Bidrag till folkskollärares pensionering» med 800 kronor samt

det under samma hufvudtitel uppförda anslaget »Bidrag till folkskollärarnas

änke- och pupillkassa» med 200 kronor.

Till det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 23 december 1910 har departementschefen yttrat följande:

»Sedan 1897 års Riksdag, med bifall till därom gjord nådig framställning,

för genomförande af pensionering af lärare och lärarinnor

vid finska småskoleseminariet i Haparanda och det då i Mattisudden,

numera i Murjek förlagda lapska småskoleseminariet enligt af direktionen

öfver folkskollärarnas pensionsinrättning angifna grunder med

vissa belopp höjt anslaget till folkskollärares pensionering från och med

år 1898, förordnades genom särskilda nådiga bref den 1 juli 1897, att de

vid ifrågavarande seminarier då och framdeles anställda examinerade folkskollärare

eller -lärarinnor skulle erhålla delaktighet uti folkskollärarnas

pensionsinrättning och folkskollärarnas änke- och pupillkassa, hvarvid

det. skulle ankomma på direktionen att pröfva, till hvilket belopp delaktighet

skulle beviljas för de särskilda tjänsterna. Del a k t ig h e t s b el o p p e n

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

för dessa tjänster äro nu, enligt direktionens beslut, respektive 1,350

kronor och '' 1,200 kronor samt beloppen af utgående pensioner respektive

1 013 kronor och 900 kronor. Föreståndarna vid dessa seminanei

hafva däremot icke delaktighet i folkskollärarnas pension sinrättning eller

någon annan pensionsanstalt.

Till Eders Kungl. Maj:t har nu föreståndaren för seminariet i

Haparanda, Emil Lindbäck, '' inkommit med en underdånig ansökning,

däri anförts följande. ,, . ,

Enligt nådig kungörelse den 28 juni 190 i både Kungl. Maj:t

förordnat, att hvarje folkskoleseminarium ägde, under iakttagande i

tillämpliga delar af föreskrifterna i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning,

för hvar och en af de vid den med seminariet förenade

öfningsskolan befintliga lärartjänster, hvilka skulle uppehållas af examinerade

manliga eller kvinnliga folkskollärare, erhålla delaktighet i

nämnda pensionsinrättning efter det högsta lönebelopp, hvaraf den

lärare, som innehade tjänsten, på grund af tjänstålder enligt gällande

författning ägde att komma i åtnjutande, dock att pensionen för ifrågavarande

lärare finge bestämmas till högst två tredjedelar af tjänsten

åtföljande lön jämte ålderstillägg. , .. .

Då de vid den med seminariet i Haparanda förenade otningsskolan

befintliga lärartjänsterna uppehölles, den vid småskolan åt manlig

och vid folkskolan af kvinnlig examinerad folkskollärare, hvilkas tjänstgöring

vore af enahanda art och beskaffenhet, som lärarnas vid de med

rikets folkskoleseminarier förenade öfningsskolorna, samt det med

hänsyn till seminariets uppgift vore nödvändigt att till såväl dessa

tjänster som till ämneslärare- och ämneslärarinnebefattning vid seminariet

erhålla för framstående undervisningsskicklighet och grundliga kunskaper

vitsordade sökande, vore det i hög grad önskligt, att med berörda

tjänster de bästa möjliga pensionsvillkor blefve förbundna.

Hvad Lindbäck själf beträffade hade visserligen 1898 års Riksdag

tillförsäkrat honom pension å allmänna indragningsstaten till samma

belopp som adjunkt vid folkskoleseminarierna. Däremot hade af honom

gjorda framställningar att varda beviljad delaktighet i änke- och pupillkassa

icke vunnit nådigt bifall. Det borde dock, syntes det, ej vala

mer än billigt och rätt att en person, som på eu ingalunda oviktig

post tjänade staten, tillerkändes samma rätt, som i nämnda hänseende

i regel tillkomme andra statens tjänstemän.

På grund häraf hemställde Lindbäck,

dels att samtliga vid Haparanda seminarium och dess öfnmgsskola

befintliga lärartjänster, som uppehölles af examinerad manlig eller

s. 13 Kontrollera mot PDF

liavkmitukoltcts utlåtande Nr IS.

13

kvinnlig- folkskollärare, måtte erhålla delaktighet i folkskollärarnas pensionsim-ättning

samt folkskollärarnas änke- och pupillkassa i enlighet

med hvad som i nådiga kungörelsen den 28 juni 1907 funnes stadgadt,

dels ock att jämväl Lindbäck medgåfves delaktighet i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa efter det högsta lönebelopp, hvaråt han på grund

af tjänstålder ägde komma i åtnjutande, och att sålunda § 21 och §

22 i det för folkskollärarnas änke- och pupillkassa den 15 oktober 1875

fastställda reglemente med den lydelse, de genom nyssnämnda nådiga

kungörelse den 28 juni 1907 erhållit, finge tillämplighet äfven i

afseende på honom.

I underdånig skrifvelse den 19 augusti 1908 har dåvarande föreståndaren

för seminariet i Murjek F. F. Brunius, hvilken dock icke

personligen tillförsäkrats någon pension å allmänna indragningsstaten,

gjort enahanda framställning i afseende å föreståndaren såsom sådan

samt lärare och lärarinnor vid Murjeks seminarium.

Genom nådig remiss har direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning

anbefallts att yttra sig öfver ansökningarna; och har

direktionen den 31 oktober 1908 afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet

samt därvid anfört hufvudsakligen följande.

Enligt gällande lönestater för seminarierna i Haparanda och Murjek

åtnjöte där anställda föreståndare och ämneslärare aflöningsförmåner,

som i högsta lönegraden utgjorde: för hvardera föreståndaren 4,000

kronor samt för manliga och kvinnliga ämneslärare respektive 2,400

kronor och 1,800 kronor. Föreståndarna åtnjöte dessutom förmånen af

fri bostad.

Den vid folkskoleseminariernas öfningsskolor anställda lärarpersonal,

som afsåges i kungörelsen af den 28 juni 1907, hade fått sina löner

reglerade genom nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904; och utgjorde

enligt denna kungörelse aflöningen i högsta lönegraden för ämneslärare

och -lärarinnor respektive 2,600 kronor och 2,000 kronor.

Någon förhöjning af pensionerna hade dock icke företagits i sammanhang

med nämnda lönereglering, utan hade den vid folkskoleseminariernas

öfningsskolor anställda lärarpersonal, hvarom ofvan nämnts,

vant i afseende å pensionsrätt jämställd med folkskollärare.

Den pensionsförhöjning, som några år senare genom nådiga kungörelsen

den 28 juni 1907 kommit till stånd, hade föranledts däraf att

pensionerna, respektive 1,013 kronor och 900 kronor, ej kunde anses

stå i lämpligt förhållande till förenämnda löner. Enligt förutnämnda

nådiga kungörelse vore ifrågavarande tjänster numera delaktiga i folk
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

skollärarnas pensionsinrättning och folkskollärarnas änke- och pupillkassa

efter aflöningarnas högsta belopp, respektive 2,600 kronor och 2,000

kronor, och skulle pensionerna utgå med två tredjedelar al delaktighetsbeloppen,

således med respektive 1,734 kronor och 1,334 kronor.

Samma skäl, som föranledt höjning af pensionerna för nämnda

öfningsskolors lärarpersonal, syntes kunna åberopas med afseende å nu

förevarande ansökningar om '' pensionsförhöjning för ämneslärare och

-lärarinnor vid seminarierna i Haparanda och Murjek. Proportionen

mellan å ena sidan utgående pensioners belopp, respektive 1,013 kronor

och 900 kronor, och å andra sidan lönebeloppen i högsta lönegraden,

respektive, 2,400 kronor och 1,800 kronor, torde nämligen ej kunna

anses tillfredsställande. Direktionen kunde därför ej anse annat än

att det vore lämpligt att föreskrifterna i nyssnämnda nådiga kungörelse

vunne tillämpning jämväl med afseende å nu ifrågavarande

lärarpersonal och att således tjänsternas delaktighetsbelopp bestämdes

till ofvannämnda summor 2,400 kronor och 1,800 kronor och pensionerna

följaktligen till 1,600 kronor och 1,200 kronor.

Hvad anginge föreståndartjänsterna vore dessa ej iörenade med

någon som helst pensionsrätt hos pensionsanstalterna. Beträffande den

nuvarande föreståndaren för seminariet i Haparanda hade detta förhållande

föranledt, att honom personligen tillförsäkrats rätt till pension å

allmänna indragningsstaten. -

Då det emellertid måste anses mindre tillfredsställande att berörda

med statsmedel — likasom öfriga befattningar vid seminarierna i Haparanda

och Murjek — aflönade tjänster ej vore förenade med pensionsrätt,

hemställde direktionen att jämväl å dem nådiga kungörelsen den ^8

juni 1907 måtte vinna tillämpning och att samma tjänster således måtte

upptagas till delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning och folkskollärarnas

änke- och pupillkassa efter de med tjänsterna förenade

högsta lönebelopp, föreståndartjänsten vid seminariet i Haparanda dock

först efter det den nuvarande innehafvaren, filosofie kandidaten Emil

Lindbäck, afgått från befattningen. . , .

Då den sålunda af direktionen förordade utvidgade efter nya delaktigheten

emellertid komme att ställa väsentligt ökade kraf på folkskollärarnas

pensionsinrättnings och folkskollärarnas änke- och pupillkassas

pensionsfonder, hemställde direktionen i samband härmed att

i likhet med hvad som ägt rum då pensionerna höjdes för lärarpersonalen

vid folkskoleseminariernas öfningsskolor — pensionsanstalterna

måtte beredas det ökade bidrag af statsmedel, som vid skeende sakkunnig

utredning kunde visa sig erforderligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoulskoltds utlåtande AV IN.

ir,

Hvad härefter anginge Lindbäcks ansökning om delaktighet för

hans personliga del i folkskollärarnas änke- och pupillkassa erinrade

direktionen, att Lindbäck vid ett föregående tillfälle gjort enahanda ansökning.

1 häröfver afgifvet underdånigt utlåtande den 19 april 1902

hade direktionen anfört, bland annat, följande: Enligt reglementet för

folkskollärarnas änke- och pupillkassa tillkomme delaktighet i nämnda

kassa endast ordinarie innehafvare af tjänst, för hvilken i afseende å

innehafvarens egen pensionering delaktighet vunnits i folkskollärarnas

pensionsinrättning. Afvikelse härifrån hade förut ej ifrågasatts och

skulle innefatta en högst betänklig rubbning af de lmfvudgrunder, på

Indika reglementena för pensionsinrättningen och änke- och pupillkassan

vore byggda samt måste följaktligen på det bestämdaste afstyrkas. På

grund häraf och da Lindbäcks tjänst ej vore delaktig i folkskollärarnas

pensionsinrättning, hemställde direktionen att Eders Kungl. Maj:t täcktes

förklara berörda framställning icke kunna vinna nådigt afseende. Enligt

nådigt beslut den 27 juni 1902 hade Kungl. Maj:t funnit berörda ansökning

icke kunna bifallas.

Under åberopande af hvad sålunda förekommit, hemställde direktionen,

att äfven den nu af Lindbäck gjorda ansökningen måtte lämnas

utan bifall. '' °

Enligt nådigt beslut den 18 december 1908 anbefallde Eders Kungl.

Maj:t direktionen att genom lämplig person låta verkställa erforderlig

beräkning af de kostnader, som den ifrågasatta delaktigheten kunde

komma att tillskynda statsverket. Till åtlydnad häraf har direktionen

låtit genom filosofie licentiaten Karl Englund verkställa erforderliga beräkningar

och har Englund häröfver afgifvit skriftligt yttrande, hvilket

direktionen med underdånig skrifvelse den 21 juli 1909 öfverlämnat till

Eders Kungl. Maj:t.

Enligt Englunds beräkningar, hvilka äro approximativa, skulle

den ifrågasatta utvidgade delaktigheten kräfva höjning af de nu utgående

statsbidragen till folkskollärarnas pensionsinrättning med 800

kionor och till folkskolläi''arnas änke- och pupillkassa med 200 kronor,

allt årligen. Englund har vid sina beräkningar utgått från, att föreståndartjänsten

vid seminariet i Haparanda skulle blifva delaktig i pensionsanstalterna

först vid den nuvarande tjänstinnehafvarens afgång.

Härefter har statskontoret på grund af nådig remiss den 28 januari

1910 i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande, däri statskontoret''i fråga

om den begärda delaktigheten anfört följande:

»Sedan aflöningen för de vid seminarierna i Haparanda och Murjek

s. 16 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

16

med tillhörande öfningsskolor anställda lärare och lärarinnor numera

blifvit så förhöjd, att den pension från folkskollärarnas pensionsmrättning

hvartill de efter nuvarande delaktighetsbelopp äro berättigade, icke

läno-re står i rimligt förhållande till aflöningen, anser statskontoret i

likhet med direktionen öfver nämnda pensionsinrättning skäligt, att delaktio-hetsbeloppen

för ifrågavarande lärarpersonal höjas på sätt och

under villkor, som genom 1907 års Riksdags beslut och nådig kungörelse

den 28 juni samma år medgifvits i fråga om vissa lärartjänsters

vid folkskoleseminariernas öfningsskolor delaktighet i samma pensionsinrättning.

Därmed följer ock en förbättrad familjepensionenng genom

folkskollärarnas änke- och pupillkassa.

Hvad därefter angår frågan om beredande af delaktighet i lorenämnda

pensionsinrättning samt änke- och pupillkassa för omförmälda

seminariers föreståndare, har statskontoret mot direktionens i sådant afseende

framlagda förslag icke annat att erinra än att det enligt statskontorets

mening vore synnerligen önskvärdt, att nuvarande föreståndaren

för seminariet i Haparanda Emil Lindbäck, hvilken för sin personliga

del enligt 1898 års Riksdags beslut fått sig tillförsäkrad pension

till högre belopp än det, hvartill delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning

skulle föranleda, nu kunde vinna delaktighet i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa. Härigenom skulle med hans egen medverkan

åt hans närmaste beredas pension, som annars staten svårligen

torde kunna undandraga sig att ensam bekosta. Den invändning, som

nu liksom tillförene, då liknande framställning gjorts, af direktionen

framställts mot hans delaktighet i kassan på den grund, att han icke

tillika blir delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning, saknar visserlio-en

ingalunda fog; men den praktiska fördelen torde i detta fall böra

få öfvervinna den formella betänkligheten, hvilken också numera måste

anses minskad, enär dels Lindbäcks föreståndareänst ju är afsedd att

vinna delaktighet i pensionsinrättningen, dels ock på senare tid andra

än delägare i nämnda pensionsinrättning vunnit delaktighet i omförmälda

änke- och pupillkassa, till exempel delägare i döfstumlärarnas pensions
anstalt.

. . ...

För utvidgning, på sätt direktionens föreliggande förslag innebar,

af delaktigheten i folkskollärarnas pensionsinrättning samt änke- och

pupillkassa skulle enligt den på direktionens föranstaltande verkställda

sakkunniga utredningen erfordras ökade årliga anslag till pensionsinrättnino-en

med 800 kronor och till kassan med 200 kronor. Därest såsom

statskontoret ifrågasatt delaktighet i kassan beredes jämväl föreståndaren

Lindbäck, erfordras beträffande anslaget till densamma ytterligare någon

s. 17 Kontrollera mot PDF

Hankoutskollatn utlåtande Nr / .s''.

17

ökning, hvars belopp statskontoret visserligen icke är i tillfälle att angifva,

men som dock: kan antagas icke blifva synnerligen afse värd t.»

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna håller äfven jag

före, att nu ifrågavarande lärarpersonal bör erhålla delaktighet i folkskollärarnas

pensionsinrättning samt folkskollärarnas änke- och pupillkassa

efter enahanda grunder som lärarpersonalen vid folkskoleseminariernas

öfningsskolor. Den af seminarieföreståndaren Emil Lindbäck

för hans personliga del begärda delaktigheten i folkskollärarnas änkeoch

pupillkassa har afstyrkts af direktionen, hvaremot statskontoret

ansett denna delaktighet böra beviljas. På de af statskontoret anförda

skäl anser jag mig böra förorda Lindbäcks framställning äfven i denna

del. De beräkningar, som gjorts rörande erforderlig ökning i statsbidragen

till anstalterna, äro ju endast approximativa, och änke- och

pupillkassans ställning är, enligt hvad kassans årsrapporter utvisa, så god

att, äfven om delaktighet i kassan beviljas Lindbäck personligen, någon

ökning af statsbidraget på grund af den obetydligt ökade kostnaden

härför icke torde erfordras.»

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, med tillstyrkande

af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning, hemställa,

att Riksdagen må

dels medgifva ej mindre att småskoleseminarierna

i Haparanda och Murjek må, under iakttagande i tilllämpliga

delar af föreskrifterna i reglementet för folkskollärarnas

pensionsinrättning, för vid seminarierna

inrättade föreståndarbefattningar äfvensom hvar och

en af de vid seminarierna befintliga lärartjänster, hvilka

skola uppehållas af examinerade manliga eller kvinnliga

folkskollärare — seminariet i Haparanda dock beträffande

föreståndarbefattningen först efter den nuvarande

föreståndarens afgång från tjänsten — erhålla

delaktighet i nämnda pensionsinrättning efter det högsta

lönebelopp, hvaraf den föreståndare eller lärare, som

innehar tjänsten, på grund af tjänstålder, enligt gällande

författning äger att komma i åtnjutande, dock

att pension för ifrågavarande föreståndare och lärare

må bestämmas till högst två tredjedelar af tjänsten åtföljande

lön jämte ålderstillägg, än äfven att föreBihang

till Biksd. prof. 1911. G Sand. 1 Afd. 13 Höft. 3

Departe
mentschefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Ang. beredande

af

pension eller

understöd åt

obotligt

sinnessjuk

folkskollärare

eller småskollärare.

ståndare]! för seminariet i Haparanda Emil Lindbäck

må, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna

i reglementet för folkskollärarnas änke- och

pupillkassa, erhålla delaktighet i nämnda kassa med

det högsta lönebelopp, hvaraf han på grund af tjänstålder

enligt gällande författning äger att komma i åtnjutande,

dels föreskrifva

att pensionsafgifter för dessa tjänster skola af

de för hvarje seminarium anvisade anslag genom föreståndarens

försorg i vederbörlig ordning inbetalas till

pensionsinrättningen, med rätt för föreståndaren att

uttaga lärarens afgift genom afdrag å hans aflöning;

att examinerad folkskollärare, som efter vederbörligt

förordnande bestridt eller hädanefter kommer

att bestrida lärartjänst, hvarom nu är fråga, må för

åtnjutande af pension från folkskollärarnas pensionsinrättning

räkna hela den tid, han tjänstgjort i nämnda

egenskap, såsom ordinarie tjänstår;

att med afseende på skyldighet och rättighet

att ingå såsom delägare i folkskollärarnas änke- och

pupillkassa skall gälla, hvad som är föreskrifvet angående

folkskollärare;

att pensionsafgifterna till nämnda kassa årligen

skola inom den i reglementet för kassan föreskrifna

tid af seminariets föreståndare insändas till direktionen;

samt

att det skall åligga föreståndaren att beträffande

ifrågavarande tjänster och deras innehafvare lämna

direktionen erforderliga uppgifter,

dels ock öka det under riksstatens tionde hufvudtitel

uppförda anslaget »Bidrag till folkskollärares pensionering»

med 800 kronor samt det under samma

hufvudtitel uppförda anslaget »Bidrag till folkskollärarnas

änke- och pupillkassa» med 200 kronor.

7:o) Kung!. Maj:t. har uti en till Riksdagen den 10 februari 1911

aflåten proposition (nr 106) föreslagit Riksdagen medgifva, dels att

obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna vid folk- och småskola må,

änskönt han eller hon icke intjänat det i allmänhet för erhållande af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hankön!skottets utlåtande Nr 18.

I!»

pension eller understöd föreskrifna minsta antalet tjänstår, förklaras

berättigad att, sedan han eller hon entledigats från sin befattning, efter

omständigheterna uppbära pension till belopp, hvartill sammanlagda

antalet lefnads- och tjänstår enligt § 15 i reglementet för folkskollärarnas

pensionsinrättning kan föranleda, eller understöd till det belopp,

som i § 9 af reglementet för småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

jämförd med nådiga kungörelsen den 13 juni 1908 angående

förhöjning åt understödsbeloppen från sagda anstalt finnes medgifvet;

allt under förutsättning att den sinnessjukdom, som befunnits obotlig,

icke uppenbart framträdt vid den tid, då vederbörande lärare utsetts

till sin innehafvande befattning; dels ock att vid folk- eller småskola

anställd obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna, som i vederbörlig

ordning förklarats berättigad att efter erhållet afsked uppbära pension

eller understöd, må äfven utan vederbörandes begifvande entledigas från

sin befattning, därest han eller hon erhållit fast anställning vid sådan

skola efter det författning i förevarande ämne trädt i kraft.

Ett propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för ofvan nämnda dag innehåller i denna fråga följande

anförande af departementschefen:

»I skrifvelse den 13 maj 1909, nr 151, har Riksdagen anfört

följande.

Uti inom Riksdagen väckta motioner har framställts förslag om

sådan förändring af gällande författningar, att vid folk- eller småskola

anställd ordinarie lärare, som är obotligt sinnessjuk, måtte kunna mot

erhållande af pension entledigas från sin lärarbefattning.

Af de statistiska uppgifter, som finnas tillgängliga rörande antalet å

hospital vistande sinnessjuka lärare och lärarinnor, framgår, att under åren

från och med 1901 till och med 1900 å hospital intagits sammanlagclt 65

lärare och lärarinnor eller i medeltal omkring 11 för år. I nämnda statistiska

uppgifter skiljes visserligen ej emellan lärare vid folk- och småskolor

samt öfriga lärare, men man torde ej göra sig skyldig till något misstag,

om man beräknar, att af de å hospital intagna lärare och lärarinnor den

öfvervägande delen varit anställd vid folk- eller småskolor, dels emedan

denna grupp inom hela den svenska lärarkåren är den ojämförligt största,

dels ock emedan, enligt hvad erfarenheten gifver vid handen, särskildt

bland småskollärarinnorna sinnessjukdom är ofta förekommande. Utöfver

de å hospital vistande lärare och lärarinnor torde därjämte med säkerhet

finnas ett stort antal sinnessjuka lärare och lärarinnor, som åtnjuta privat

vård och om hvilkas antal någon tillförlitlig statistik därför icke kunnat

uppgöras.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Banko utskottets utlåtande Nr 18.

''Man har sålunda skäl att antaga, att det linnes ett relativt ej obetydligt

antal sinnessjuka folk- och småskollärare och lärarinnor i vårt

land, och då en stor del af dessa torde vara obotligt sjuka, synes det

vara af behofvet påkalla^, att åtgärder vidtagas uti den i motionerna

angifna riktning.

''Den utväg, som 31 § i folkskolestadgan anvisar, att ett skoldistrikt

må genom uppgörelse om nöjaktigt understöd till eu lärare, som drabbats

af obotlig sjukdom, kunna blifva honom kvitt, kan svårligen här användas.

Ty lider verkligen en lärare eller lärarinna, som är anställd vid distriktets

små- eller folkskola, af obotlig sinnessjukdom, lärer någon sådan

öfverenskommelse med den sjuke själf icke kunna ske. Och huruvida

den sjukes förmyndare är berättigad ingå en sådan öfverenskommelse,

är minst sagdt tvifvelaktigt. I allt fall kvarstår ovissheten om på sådant

sätt såväl den sjukes som församlingens intressen behörigen kunna

tillgodoses.

’Af den omständigheten att en lärare, som drabbas af obotligsinnessjukdom

kvarstår vid sin tjänst föranledas gifvetvis stora olägenheter,

dels för undervisningen i den skola, där han är anställd, genom

att platsen för oberäknelig framtid måste uppehållas af vikarie, dels ock

för vederbörande skoldistrikt, som ofta kan hafva att kämpa med stora

svårigheter för att erhålla lämplig vikarie. En annan olägenhet för

skoldistrikt af att lärare drabbas af obotlig sinnessjukdom ligger däri,

att skoldistriktet ej erhåller statsbidrag för vikarie, som uppehåller tjänsten

för sådan lärare.

’Af berörda förhållanden torde framgå önskvärdheten och nödvändigheten

af sådana ändringar eller tillägg i nu gällande folkskolestadga

samt i reglementena för folkskollärarnas pensionsinrättning och småskollärarnas

ålderdomsunderstödsanstalt, att skoldistrikt må kunna entlediga

obotligt sinnessjuk lärare, samt att denne vid sådant entledigande må

erhålla ett visst årligt understöd, äfven om antalet af hans tjänstår ej

skulle uppgå till det minimum, som nu föreskrifves för erhållande af

af kortad pension eller af kortad t understöd. Angående storleken af detta

sålunda föreslagna understöd anser sig Riksdagen emellertid icke kunna

yttra sig.

Tå grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det

täcktes Eders Kung!. Maj:t snarast möjligt låta verkställa utredning,

huruvida och på hvad sätt sådana ändringar må kunna vidtagas i gnällande

författningar, att obotligt sinnessjuk lärare och lärarinna med fäst anställning

i folkskolan äfvensom i småskolan må kunna entledigas från

s. 21 Kontrollera mot PDF

BankoutskolMn utlätanilu AV IS.

21

sin befattning mot erhållande af viss pension, samt därefter till Riksdagen

inkomma med det förslag, hvartill donna utredning kan föranleda.»

Sedan direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning anbefallts

att i detta ärende afgifva underdånigt utlåtande, inkom direktionen

till Eders Kungl. Magt med underdånigt yttrande den 28 juni 1909 och

anförde därvid följande:

»Hvad angår vid folkskola anställd ordinarie lärares rätt till pension

vid inträffadt fall af obotlig sinnessjukdom torde de tillämnade nya bestämmelserna,

om desamma anses böra komma till stånd, kunna meddelas

i form af sådant tillägg till § 15 i pensionsinrättningens reglemente,

att den däri meddelade föreskrift om minst 10 ordinarie tjänstår såsom

villkor för rätt till pension förklaras i förevarande fall ej äga tillämpning

och att pension får utan dylik inskränkning beräknas med ledning af

sammanlagda antalet lefnads- och tjänstår.

»Genom en sådan bestämmelse skulle man undvika, att någon

orättvisa skulle framträda vid jämförelse mellan efter denna grund pensionerade

sinnessjuka och andra, efter nu gällande grunder pensionerade

obotligt sjuka.

»Såsom framgår af de särskilda motiv till sagda paragraf, hvilka

innehållas i vederbörande kommitterades år 1864 afgifna underdåniga

betänkande, har berörda villkor om minst 10 ordinarie tjänstår tillkommit

för att förebygga pensionsinrättningens förvandling till en understödsanstalt

för sjukliga extraordinarie lärare eller utan tjänst varande lärarkandidater,

hvilka möjligen kunde befordras till ordinarie lärare inom

den församling de tillhöra blott för att därigenom deras framtida underhåll

skulle öfverflyttas från församlingens fattigvård till pensionsinrättningen.

»Därest nu denna bestämmelse skall i förevarande fall sättas ur

tillämpning, torde det vara nödvändigt att genom andra föreskrifter, såvidt

möjligt, förebygga pensionsrätter missbrukande. Härutinnan torde lämpligen

ej kunna stadgas annat än att det läkarutlåtande, hvarigenom vederbörande

lärare förklaras obotligt sinnessjuk, bör stödja sig på viss närmare

angifven tids iakttagelser äfvensom att, därest i särskilda fall omständigheterna

skulle gifva vid handen, att en lärare befordrats till ordinarie

endast för att beredas pension såsom obotligt sinnessjuk, pensionsrätt

må kunna förvägras honom.

»Hvad angår rätt till understöd i förevarande fall från småskollärares-

m. H. ålderdomsunderstödsanstalt torde, med iakttagande för

öfrigt i tillämpliga delar af hvad ofvan nämnts, sådant tillägg kunna

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr .18.

göras till § 9 i anstaltens reglemente, att obotligt sinnessjuk lärare förklaras

berättigad att erhålla understöd enligt nämnda paragraf, utan

hinder däraf att lian ej tjänstgjort under där angifna minimitid.

»Med hvad ofvan anförts har direktionen endast velat angifva de

grunder, enligt hvilka den ifrågasatta förändrade ordningen för pensionering

i förevarande fall skulle kunna genomföras. För närmare yttrandes

afgifvande och för den fullständiga utredning af frågan, hvarom

Riksdagen gjort framställning, torde det vara nödvändigt, att beräkning

verkställes rörande den ytterligare kostnad, den utsträckta pensioneringsskyldigheten

kan antagas tillskynda pensionsanstalterna; och får direktionen,

då sådan utredning ej lärer kunna åvägabringas utan särskild

utgift, hemställa om nådigt bemyndigande att låta genom lämplig person

på statsverkets bekostnad verkställa utredningen i fråga med tillämpning

af ofvan antydda grunder eller de grunder, Eders Kungl. Maj:t

kan finna skäligt fastställa.»

Enligt nådigt beslut den 23 juli 1909 uppdrogs åt direktionen

att genom lämplig person låta verkställa ifrågavarande utredning med

tillämpning af de utaf direktionen antydda grunder.

-y t Med underdånig skrifvelse den 12 november 1910 har direktionen

nu öfverlämnat ett af filosofie licentiaten Karl Englund till direktionen

afgifvet yttrande i ämnet. Englund har därvid anfört följande.

Efter uppdrag af direktionen hade Englund verkställt beräkning

af den utgiftsökning för vederbörande pensionsanstalter, som skulle

föranledas däraf att rätt till förtidig pension vid obotlig sinnessjukdom

blefve beredd åt folkskollärare och småskollärare, på sätt som åsyftades

i Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1909. Uppgiften hade preciserats

genom den af direktionen gifna anvisningen, att den ifrågasatta förtidspensioneringen

lämpligen borde kunna åstadkommas, i fråga om

folkskollärarna, genom sådant tillägg till § 15 i pensionsinrättningens

reglemente, att den däri meddelade föreskrift om minst 10 ordinarie

tjänstår såsom villkor för rätt till pension förklarades i förevarande fall

éj äga tillämpning, och att pensionens belopp finge utan dylik inskränkning

beräknas med ledning af sammanlagda antalet lefnads- och tjänstår;

hvad anginge småskollärarna m. fl., borde sådant tillägg kunna göras

till § 9 i reglementet för småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,

att obotligt sinnessjuk lärare förklarades berättigad erhålla

understöd enligt nämnda paragraf utan hinder däraf, att han ej tjänstgjort

där angifna minimitid.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

23

De statistiska uppgifter, som genom direktionens försorg för ändamålet

införskaffats från skoldistrikten, hade gifvit vid handen att, för

den händelse de af direktionen anvisade tilläggsföreskrifterna ägt giltighet

under den tid som gått, så skulle, hvad beträffade folkskollärarna,

endast i två fall förtidspensionering af ifrågavarande slag hafva ägt

rum under tidrymden 1890—1909. Såvidt detta gynnsamma förhållande

kunde antagas blifva bestående, hade alltså den tilltänkta utsträckningen

i pensionsrätten praktiskt taget ingen betydelse för folkskollärarnas

pension sinrättnings ekonomi.

Däremot visade det sig, att ett rätt betydande antal fall af obotligsinnessjukdom

före uppnådda 15 tjänstår inträffat bland lärare (särskildt

kvinnliga sådana), som vore berättigade till understöd från småskol
-

lärarnes m.

fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

Förhållandena belvstes af

följande sammanställning:

T i cl r y m J

Antal in- träffade fall

af obotlig

sinnes- sjukdom

Medelålder

vid fallets

inträffande

Antal fall

per år och

1.000 lärare

i medeltal

1890-

■1894 ..................

9

27,2 år

0,227

1895—

-1899 ..................

G

28, s »

0,1 43

1900—

-1904 ..................

11

30,o »

0,2 3 2

1905-

-1909 ..................

9

27,7 »

0,1 70

1890—

-1909 ..................

...... 35

28,5 år

0,1 9 2

Medelåldern vid fallets inträffande äfvensom antalet fall per år

och 1,000 lärare företedde så stor konstans man med hänsyn till materialets

ringa omfattning kunde begära, och någon tendens till förändring

i ena eller andra riktningen kunde icke påvisas. Fördenskull antoge

Englund, att de för hela tidrymden 1890—1909 uträknade medeltalen

komme att gälla äfven för framtiden. Antalet lärare, för h vilka

afgifter betalades till understödsanstalten, vore för närvarande omkring

11,200, och tänkte sig Englund, att detta antal snart nog växte till

12,000 för att sedermera icke vidare ökas.

Till en början hade Englund tillämpat allmänna svenska dödlighetstabellen

för kvinnkön 1891—1900. Till männens särskilda dödlighet

hade Englund ej ansett sig behöfva taga hänsyn af det skäl, att i

endast 3 af de 35 fallen den af obotlig sinnessjukdom drabbade varit

manlig lärare. Som understödet enligt reglementets § 9 skidle utgöra

205 kronor, befunnos utbetalningarna per år belöpa sig

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

efter 10 år till 4,510 kronor åt 22 understödstagare,

»

20

»

»

8,815

»

43

)>

»

30

»

12,710

»

»

62

>«

»

40

y>

»

15,990

»

»

78

))

»

50

>>

18,245

»

»

89

»

))

60

»

19,065

»

93

>)

»

70

5>

19,065

»

»

93

»

Anstaltens afgift utöfver livad som skulle utgå i följd af nu gällande

stadganden komme alltså i början att blifva helt obetydlig, men

efterhand kontinuerligt stiga för att efter 60 å 70 år förbli vid cirka

19,000 kronor om året.

Detta vore dock att anse som en öfverdrifvet hög maximiberäkning,

emedan man med säkerhet kunde antaga, att dödligheten bland

lärare, drabbade af obotlig sinnessjukdom, högst betydligt öfverstege

den allmänna. Härpå tydde också det förhållandet, att af de 35 lärare,

som förut anförda statistik omfattade, 7 anmälts hafva dött före år

1910, under det endast 2 å 3 dödsfall varit att vänta efter allmänna

dödlighetstabellen. Ett något så när tillförlitligt matt på dessa lärares

dödlighet stode naturligt icke att få ur uppgifterna. Emellertid hade

Englund utfört en beräkning, analog med förestående, under det. antagande

att de obotligt sinnessjuka lärarna dogo, som om de vid insjuknandet

varit 55 år gamla, hvilket bland annat innebure, att deras dödsintensitet

tiden närmast efter insjuknandet tänktes vara dubbelt så stor

som den mot deras verkliga ålder svarande normala. Under detta förändrade

antagande befunnos utbetalningarna per år belöpa sig

efter

10

år

till

4,305

kronor

åt

21 understödstagi

»

20

»

»

7,585

>>

37

»

>

30

»

9,225

))

»

45

»

»

40

»

9,635

))

)>

47

»

50

»

»

9,635

»

»

47

)>

Ökningen försigginge här alltså till en början nära nog lika hastigt

som efter det första antagandet, men maximum uppnåddes redan efter

40 å 50 år och uppginge till endast ungefär hälften af maximum vid

antagandet af normal dödlighet.

Af det föregående torde vara klart, att något så när pålitliga förutberäkningar

här icke kunde åstadkommas, men Englund hölle för mycket

sannolikt, att det senare räkneresultatet komme verkligheten betydligt

närmare än det förra.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 22 december 1910

uti ärendet afgifvit underdånigt utlåtande, däri statskontoret yttrat, bland

annat, följande:

’Af hvad i Riksdagens förevarande skrifvelse anförts samt för

»ifrigt i ärendet förekommit vill det synas statskontoret, som om skäl

skulle föreligga för beredande af tillfälle att från befattning entlediga

obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna vid folkskola eller småskola

med rätt för den sålunda entledigade att för sin återstående lifstid åtnjuta

pension från folkskollärarnas pensionsinrättning eller understöd

från småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, äfven om den för

sådan förmåns erhållande eljest föreskrifna minimitjänstetid icke uppnåtts.

''Deri tekniska utredningen i ärendet gifver vid handen, att med

tillämpning af de i direktionens öfver folkskollärarnas pensionsinrättning

underdåniga skrifvelse den 28 juni 1909 angifna grunder genomförandet

af den sålunda utsträckta pensioneringen icke skulle hafva någon nämnvärd

betydelse för denna pensionsinrättnings - ekonomi, hvaremot den

föreslagna utsträckningen af rätten till understöd från småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt skulle för samma anstalt medföra en

ökad kostnad, som sannolikt i början skulle utgöra omkring 4,000 kronor

årligen och så småningom stiga''till inemot 10,000 kronor för år. Då

understöden från anstalten tills vidare bestridas med inflytande årsafgifter

från kommuner och delägare, hvilka afgifter numera samlas och

göras räntebärande i en under statskontorets förvaltning stående fond

under namn af småskollärares med fleres ålderdomsunderstödsfond’,

samt denna fond vid 1909 års slut utvisade en behållning af öfver

700,000 kronor, som under år 1910 icke torde i nämnvärd mån minskas,

lärer något anslag för ifrågavarande ändamål för närvarande icke

vara erforderligt.

Pa sätt direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning i

dess förenämnda underdåniga utlåtande anfört torde för ändamålets vinnande

erfordras tillägg dels till § 15 af nämnda inrättnings reglemente,

dels ock till § 9 i reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt;

hvarjämte enligt statskontorets mening uti tillägg jämväl

till § 31 i nådiga stadgan den 10 december 1897 angående folkundervisningen

i riket och till § 31 i nådiga stadgan den 8 november 1901

angående folkundervisningen i Stockholm bör meddelas föreskrift om

rätt att entlediga obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna.

''Med hänsyn till hvad nämnda direktion anfört rörande behofvet af

föreskrift till förekommande af den ifrågasatta pensions- eller understödslörmånens

missbrukande, anser statskontoret för sin del lämpligt, att i de

Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Departementschefen.

erforderliga tilläggen till gällande reglementen icke medgifves en ovillkorlig

rätt till pension eller understöd åt hvarje obotligt sinnessjuk

lärare eller lärarinna, utan i stället att sådan rätt göres i hvarje särskildt

fall beroende på pröfning af pensionsinrättningens, respektive

understödsanstaltens direktion samt att entledigande af obotligt sinnessjuk

lärare eller lärarinna må ske endast under förutsättning att pension eller

understöd beviljats.

’De ändringar i gällande pensioneringsgrunder, Indika torde böra

föreläggas Riksdagen, skulle alltså innebära, att obotligt sinnessjuk

lärare eller lärarinna vid folk- eller småskola må, efter pröfning af omständigheterna

i det särskilda fallet, äfven om eljest föreskrifna antalet

tjänstår icke uppnåtts, förklaras berättigad att efter entledigande från

befattningen uppbära pension till belopp, hvartill sammanlagda antalet

lefnads- och tjänstår kan föranleda, eller understöd till det belopp, som

i § 9 af gällande reglemente för understödsanstalten finnes medgifvet,

samt att obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna vid sådan skola må

entledigas under förutsättning, att han eller hon förklarats berättigad

till pension eller understöd.»

Såsom Riksdagen i sin skrifvelse erinrat, innehåller § 31 af gällande

folkskolestadga föreskrift därom, att, då en lärare vid skoldistrikts skola,

innan han är berättigad till pension eller ålderdomsunderstöd, af obotligsjukdom

blir urståndsatt att nöjaktigt bestrida de till tjänsten hörande

göromål, det må bero af distriktet, om han frånträder sin befattning,

att bevilja honom det understöd, hvaraf han kan anses förtjänt.

Bestämmelserna om obotligt sjuk folk- eller småskollärares rätt till

pension eller understöd återfinnas uti de för folkskollärarnas pensionsinrättning

och småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt gällande

reglementen.

Enligt § 15 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning

den 30 november 1866, sådan denna paragraf lyder jämlikt nådiga kungörelsen

den 24 november 1876, äger folkskollärare, som ej upphunnit

det för hel pension bestämda antalet lefnads- och tjänstår, men genom

obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, erhålla

hel pension, därest lefnads- och tjänståren sammanräknade utgöra åttiofem.

Brista ett eller flera år i detta antal, bestämmes pensionsbeloppet

på det sätt, att för hvarje bristande år afkortas en procent af hela pensionen.

Rätt till hel eller afkortad pension enligt denna paragraf tillkommer

dock ingen, som icke räknar minst 10 ordinarie tjänstår.

Jämlikt § 9 af reglementet för småskollärares m. fl. ålderdoms
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18

27

nnderstödsanstalt den 22 juni 1892, jämförd med nådiga kungörelsen den

18 juni 1908 angående förhöjning af understödsbeloppen från sagda

anstalt ägor lärare, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller

afkortadt understöd bestämda antalet lefnads- och tjänstår, men genom

obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, därest

han tjänstgjort minst 15 år, från anstalten bekomma ett årligt understöd

af 205 kronor.

Hvad nu sagts om lärare gäller äfven lärarinna.

Det är tydligt, att med gällande bestämmelser om pension eller

understöd för obotligt sjuk folk- eller småskollärare § 31 af folkskolestadgan

skall blifva utan egentlig praktisk betydelse i fråga om sinnessjuk

lärare, och att således ett skoldistrikt, där sådant sjukdomsfall

inträffar, skall nödgas att, till stort men för sitt undervisningsväsen,

kanske under många år i sin tjänst behålla en lärare eller lärarinna,

som drabbats af obotlig sinnessjukdom.

Såsom Riksdagen framhållit, bör möjlighet finnas för skoldistrikt

att entlediga en sådan lärare, hvilken då billigtvis bör beredas pension

eller understöd, äfven om föreskrift^ 10, respektive 15 tjänstår ej uppnåtts.

Sådan tvångsåtgärd lärer väl ej mot vederbörandes bestridande

kunna vidtagas mot lärare, som vid ikraftträdandet af författning i ämnet

vunnit fast anställning.

Emot de af direktionen och statskontoret föreslagna grunder för

beräknande af pension eller understöd i förevarande fall har jag icke

något att erinra.

Det har i ärendet framhållits, att rätten till erhållande af pension

för obotligt sinnessjuk lärare icke bör vara ovillkorlig, då det ju läte

tänka sig, att skoldistrikt, för att vältra en befarad fattigvårdstunga

öfver från sig på vederbörande pensions- eller nnderstödsanstalt, skulle

till ordinarie lärare antaga sinnessjuk person. För att förebygga detta

har man föreslagit, att pensionsinrättningens eller ålderdomsimderstödsanstaltens

styrelse skulle tillerkännas rätt att efter pröfning af omständigheterna

i hvarje särskildt fall bevilja eller afslå pension eller understöd

åt obotligt sinnessjuk lärare, som icke räknar föreskrift^ tjänstår.

För min egen del vill jag tro, att det befarade missbruket sällan eller

aldrig skulle förekomma, äfven om inga restriktiva bestämmelser gåfves.

Då saken emellertid bragts på tal, torde försiktigheten bjuda, att bestämmelser

i berörda syfte meddelas. Det synes mig då böra föreskrifvas, dels

att vid ansökning om pension eller understöd för obotligt sinnessjuk lärare,

som icke tjänstgjort 10, respektive 15 år, skall fogas intyg af läkare

angående den sannolika tiden för uppenbart framträdande af den sinnes
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Banko utskottets utlåtande Nr 18.

Ang. eu inom

Andra kaminaren

väckt

motion.

sjukdom, som befunnits obotlig, äfvensom de andra intyg, som kunna

styrka nämnda tidpunkt, dels ock att, därest af handlingarna framgår,

att läraren antagits i ordinarie tjänst, oaktadt han vid tiden för valet lidit

af sinnessjukdom, hvars framträdande varit uppenbart, ansökningen icke

må bifallas. För utfärdande af förstberörda föreskrift erfordras tydligen

icke Riksdagens samtycke.

Såsom statskontoret framhållit, bör, vid bifall till de föreslagna

ändringarna i vederbörande reglementen, till § 31 af folkskolestadgan

äfvensom § 31 af stadgan angående folkundervisningen i Stockholm

göras det tillägg, att obotligt sinnessjuk lärare, som i vederbörlig ordning

förklarats berättigad till pension eller understöd, kan entledigas

från sin befattning.

Det faller af sig själft, att hvad nu föreslagits om lärare äfven

bör gälla lärarinna.

Enligt hvad i ärendet upplysts, föranleder den föreslagna utsträckningen

af rätt till pension eller understöd icke för närvarande någon

kostnad för staten.»

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en inom

Andra kammaren af herr N. Jönsson i Kvarnberga väckt motion (nr 336),

häruti motionären, under hänvisning till motionerna vid 1909 års riksdag

II: 23 och II: 206 samt Andra kammarens tillfälliga utskotts (nr 1) utlåtande

nr 15 vid samma års riksdag, hemställt, att Riksdagen ville för

sin del beslut}!, dels att obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna vid

folk- eller småskola må, änskönt han eller hon icke intjänat det i allmänhet

för erhållande af pension eller understöd föreskrifna minsta

antalet tjänstår, förklaras berättigad att, sedan han eller hon entledigats

från sin befattning, efter omständigheterna uppbära pension till belopp,

hvartill sammanlagda antalet lefnads- och tjänstår enligt § 15 i reglementet

för folkskollärarnas pensionsinrättning kan föranleda, eller understöd

till det belopp, som i § 9 af reglementet för sm åskollärares in fl.

ålderdomsunderstödsanstalt jämförd med nådiga kungörelsen den 13 juni

1908 angående förhöjning af understödsbeloppen från sagda anstalt finnes

medgifvet; allt under förutsättning att den sinnessjukdom, som befunnits

obotlig, icke uppenbart framträdt vid den tid, då vederbörande lärare

utsetts till sin innehafvande befattning; dels ock att vid folk- eller småskola

anställd obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna, som i vederbörlig

ordning förklarats berättigad att efter erhållet afsked uppbära pension

eller understöd, må äfven utan vederbörandes medgifvande entledigas

från sin befattning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18. 29

Motionärens förslag innebär alltså sådan ändring af Kungl. Maj:ts

proposition, att de ifrågavarande bestämmelserna skulle kunna tillämpas

retroaktivt, sa att enhvar lärare eller lärarinna, som här afses, må kunna

entledigas, äfven om han eller hon vunnit anställning, innan författning

i detta ämne trädt i kraft.

Lika med departementschefen anser utskottet, att möjlighet bör

linnas för skoldistrikt att i fall, hvarom här är fråga, entlediga vederbörande

befattningshaf vare, äfvensom att denne då billigtvis bör beredas

pension eller understöd, äfven om föreskrifva tjänstår ej uppnåtts. Då

emellertid eu sådan tvångsåtgärd mot vederbörandes bestridande icke

lärer kunna vidtag;as mot sådan lärare eller lärarinna, som vunnit fäst

anställning redan innan författning i detta ämne trädt i kraft, har utskottet

för sin del icke kunnat biträda motionärens förslag härutinnan.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Kung]. Maj:ts

förevarande proposition och med afslag å ifrågavarande

motion, II: 336, i hvad den skiljer sig från Kungl.

Maj:ts förslag, medgifva,

dels att obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna

vid folk- eller småskola må, änskönt han eller hon

icke intjänat det i allmänhet för erhållande af pension

eller understöd föreskrifna minsta antalet tjänstår,

förklaras berättigad att, sedan han eller hon entledigats

från sin befattning, efter omständigheterna uppbära

pension till belopp, hvartill sammanlagda antalet lefnads-

och tjänstår enligt § 15 i reglementet för folkskollärarnas

pensionsinrättning kan föranleda,'' eller

understöd till det belopp, som i § 9 af reglementet för

småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt jämförd

med nådiga kungörelsen den 13 juni 1908 angående

förhöjning af understödsbeloppen från sagda

anstalt finnes medgifvet; allt under förutsättning att

den sinnessjukdom, som befunnits obotlig, icke uppenbart

framträdt vid den tid, då vederbörande lärare

utsetts till sin innehafvande befattning;

dels ock att vid folk- eller småskola anställd

obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna, som i vederbörlig

ordning förklarats berättigad att efter''erhållet

afsked uppbära pension eller understöd, må äfven utan

Utskottets

yttrande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

vederböra]!des begifvande entledigas från sin befattning,

därest han eller hon erhållit fast anställning vid sådan

skola, efter det författning i förevarande ämne trädt i kraft.

A»g. e» inom 8:6) Uti en inom Andra kammaren väckt motion (nr 31) har herr

i”ren ^erd i Stockholm föreslagit, »att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t

''Zion. anhålla om sådan ändring i § 11 af nu gällande reglemente för små
skollärares

in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, att däri medgifves rätt

för lärare, som förut uppburit understöd från anstalten, men genom att

antaga nytt förordnande såsom lärare vid någon för den allmänna folkundervisningen

inrättad skola förlorat sitt understöd, att, om han vid

sådant förordnande kvarblifver under minst fem år, vid därefter erhållet

afsked undfå det större understödsbelopp, hvartill detta förordnande

kan honom berättiga».

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Ehuru Riksdagen vid flera tillfällen behjärtat inom densamma

framställda förslag i ändamål att utjämna olikheterna mellan å ena sidan

folkskolekårens och å andra sidan småskolekårens ekonomiska och rättsliga

förhållanden, äro dock skiljaktigheterna i detta hänseende fortfarande

både inånga och betydande. Åtskilliga af dem äro åt den art,

att deras undanröjande skulle kräfva en genomgripande förändring af

en ansenlig del af vår skollagstiftning; andra åter äro af mindre grundväsentlig

betydelse, men kunna icke desto mindre i vissa fall te sig

synnerligen egendomliga. En olikhet af detta senare slag, hvars borttagande

endast skulle erfordra en obetydlig författningsändring och för

öfrigt icke behöfde för det allmänna medföra några särskilda kostnader,

förefinnes i de stadganden, som röra pensionerad lärares återinträdo i

tjänsten samt rätten till pension efter förnyadt afskedstagande.

I Kungl. Maj:ts förordning och reglemente den 30 november 1866

angående folkskollärarnas pensionsinrättning lyder § 19 sålunda:

Skulle den, som efter erhållet afsked kommit i åtnjutande af pension, åter

såsom ordinarie lärare tillträda tjänst vid folkskola, skall, under den tid han sådan

befattning innehar, pensionen, om den är större än lönen, minskas med ett däremot

svarande belopp, eller, om densamma understiger eller jämnt motsvarar lönen, helt

och hållet indragas. Kvarblifver han minst fem år i sådan tjänst, äger han, vid

därefter erhållet afsked, undfå den större pension, hvartill denna tjänst kan honom

berättiga. I annat fall må han efter afskedstagandet åter tillträda den honom förut

tillagda pension.

I Kungl. Maj:ts reglemente den 22 juni 1892 för småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt återfinnes motsvarande bestämmelse i

§ 11, som lyder:

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutakotteta utlåtande Nr 18.

31

Om (lön, som börjat att uppbära understöd från anstalten, mottager nytt

förordnande såsom lärare vid någon för den allmänna folkundervisningen inrättad

skola, förlorar lian understödet för den tid, under hvilken han uppbär lön såsom

lärare, dock med undantag för det fall att eu understödstagare vid sjukdomseller

annat tillfälligt förfall för tjänstgörande lärare under kortare tid vikarierar

för denne.

De anförda bestämmelserna, Indika båda afse sådana fall, då lärare,

som en gång blifvit tillerkänd pension eller understöd, på nytt inträder

i tjänstgöring, förete, som man ser, flera olikheter sinsemellan. Mest

iögonenfallande är, att § 11 i reglementet för ålderdomsunderstödsanstalten

alldeles saknar eu bestämmelse, motsvarande den, som i § 19

af folkskollärarnas pensionsreglemeute föreskrifver viss tid, efter hvilken

pensionerad lärare, som återinträdt i ordinarie tjänst, äger »undfå den

större pension, hvartill denna tjänst kan honom berättiga». Följden

häraf är, att en småskollärarinna, som afgår med afkortadt understöd,

men af någon anledning på nytt mottager anställning vid småskola,

icke äger att efter sin andra afgång åtnjuta högre understöd, än hon

efter sitt törsta afskedstagande uppbar, hur många hennes lefnads- och

tjänstår än äro. Till belysning af detta förhållande må följande exempel

anföras:

Den 30 september 1899 förklarades småskollärarinnan Oleana Olausdotter berättigad

till ett understöd af 100 kronor årligen från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

Sedermera inträdde hon åter i tjänstgöring, och i följd

häraf blef i enlighet med § 11 i det för anstalten gällande reglementet understödet

indraget från den 1 juli 1903.

Sedan lärarinnan tjänstgjort till den 30 mars 1907, anhöll skolrådet i Hotagens

församling, Jämtland, hvarest hon senast varit anställd, om direktionens

öfver folkskollärarnas pensionsinrättning beslut rörande hennes nuvarande rätt till

understöd, hvilket skolrådet ansåg böra utgå med fullt belopp. Direktionen fann

emellertid den omständigheten, att lärarinnan, efter det hon kommit i åtnjutande af

ålderdomsunderstöd, varit ånyo anställd vid småskola, icke kunna för henne medföra

rätt till förhöjdt understöd, utan förklarade henne berättigad att endast uppbära

samma understödsbelopp, som förut varit henne tillförsäkradt.

Öfver detta direktionens beslut anförde såväl lärarinnan som skolrådet besvär

hos Kungl. Maj:t, hvarvid äfven anhölls, att, om besvären ej vunne bifall,

Kung], Maj:t täcktes af nåd tillerkänna lärarinnan det sökta understödet. Kungl.

Maj:t infordrade nytt utlåtande från direktionen, som bland annat yttrade:

»Direktionen får emellertid framhålla, hurusom i det för småskollärares in. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt gällande reglementet ej stadgats något medgifvande för

understödstagare att på grund af ånyo tillträdd tjänstgöring komma i åtnjutande

af högre understöd än det understödstagare en gång tillerkända. Under vidhållande

af sitt i ärendet meddelade beslut får direktionen således hemställa, att de underdåniga

besvären måtte lämnas utan afseende.»

Kungl. Maj:t förklarade den 21 december 1907, att de gjorda framställningarna

ej kunde bifallas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

I det fall, för hvilket jag här redogjort, hade lärarinnan visserligen

icke efter sitt återinträde i tjänsten haft anställning under så lång tid

som fem år och hade följaktligen icke, äfven om hon tillhört folkskolekåren

och § 19 i pensionsreglementet kunnat för hennes del tillämpas,

kommit i åtnjutande af någon förhöjning i pensionen. Men af direktionens

utlåtande framgår med all tydlighet, att utgången hade blifvit

densamma, hur många år lärarinnan än efter sitt återinträde kvarstått

i tjänsten.

Ett annat fall, som visserligen icke varit föremål för behandling

af vare sig direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning eller

Kungl. Maj:t, men som dock tydligare än något annat visar, hvilka

orimligheter frånvaron af en tidsbestämmelse i fråga om tjänstgöring

för erhållande af förhöjdt understöd vid återinträde i tjänsten kan föranleda,

har kommit till min kännedom.

En lärarinna fick 1876 vid 19 års ålder sin första anställning vid småskola.

Hon tjänstgjorde därefter — med två års afbrott — som småskollärarinna ända

till början af år 1898, då hon afgick samt af direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning tillerkändes ett ärligt understöd af 70 kronor. År 1901 sökte

hon emellertid på nytt anställning som småskollärarinna och blef som sådan

antagen af skolrådet i B. församling. Därmed indrogs det från ålderdomsunderstödsanstalten

utgående årliga understödet. 1 B. tjänstgör lärarinnan alltfortfarande

och lcan således redan innan detta års slut räkna en sammanlagd tjänstgöringstid

af 30 år — det för undfående af helt ålderdomsunderstöd föreskrifna

antalet tjänstår. Då hon om ett par år äfven nått härför erforderligt antal

lefnadsår, borde väl, synes det, den enklaste rättvisa kräfva, att hon, när hon då

för andra gången tager afsked från tjänsten, erhåller det understöd, som eljest

numera tillkommer hvarje småskollärarinna med 55 lefnads- och 30 tjänstår,

nämligen 450 kronor, i all synnerhet som hon, i likhet med sina kamrater, hvarje

år fått erlägga stadgad afgift till ålderdomsunderstödsanstalten och jämväl fått vidkännas

den förhöjning i afgiften, som senaste riksdagsbeslut angående småskolekårens

pensionering medförde. Så blir emellertid icke förhållandet. När denna

lärarinna efter några år tager afsked, äger hon. jämlikt § 11 i reglementet för

ålderdomsunderstödsanstalten, hvarest blott stadgas, att understödet skall förloras

för den tid, under hvilken hon uppburit lön såsom lärarinna, att på nytt börja

åtnjuta sitt. år 1898 tillerkända understöd af 70 kronor pr år. Någon möjlighet

att erhålla förhöjning i detta blygsamma belopp synes hon icke äga, enär de anslag

å allmänna indragningsstaten, hvilka Riksdagen hvarje år anvisar att användas till

understöd åt äldre behöfvande småskollärare in. fl., endast äro afsedda för sådana

understödstagare, hvilka erhållit afsked före utgången af år 1900.

De bär berörda förhållandena höra lyckligtvis icke till de vanliga,

och man har inga skäl att antaga, att ens ed större antal småskollärarinnor

befinner sig i liknande belägenhet. Icke desto mindre torde

det vara obehöfligt. att ytterligare motivera den meningen, att en för
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

B a nita ut skott c Is utlutande Nr IN.

33

ändring i här ifrågavarande bestämmelse bör komma till stånd. Den omständigheten,

att man för folkskolekårens vidkommande insett det rättvisa

i att tjänstgöring efter en gång erhållen pension under vissa förhållanden

kan få inverka på den slutliga pensionens storlek, bör tillräckligt kraftigt

tala för att äfven småskolekåren erhåller eu liknande förmån. Då det,

såsom framgår af mitt första exempel, icke är möjligt att vinna en

dylik på dispensvägen, synes det vara Riksdagens sak att genom beslut

åvägabringa ändring i detta förhållande.

Hvad motionären anfört till stöd för sitt förslag synes utskottet utskottet»

vara värdt beaktande. Då emellertid en regiemontsändring på sätt yltrandemotionären

föreslagit icke torde böra vidtagas utan föregående fullständig

utredning i ärendet och sådan utredning lämpligast sker genom Kungl.

Maj:ts försorg, bär utskottet icke ansett sig kunna biträda motionen, utan

i stället funnit sig böra tillstyrka en skrifvelse i ämnet till Kungl. Maj:t.

Med åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet

hemställa,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion

II: 31, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida

icke sådan ändring i § 11 af nu gällande reglemente

för småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt må

kunna genomföras, att däri medgifves rätt för lärare,

som förut uppburit understöd från anstalten, men genom

att antaga nytt förordnande såsom lärare vid någon för

den allmänna folkundervisningen inrättad skola förlorat

sitt understöd, att, om han vid sådant förordnande kvarblifver

under minst fem år, vid därefter erhållet afsked

undfå det större understödsbelopp, hvartill detta förordnande

kan honom berättiga, samt att Kungl. Maj:t

därefter ville vidtaga de åtgärder, hvartill utredningen

må föranleda.

9:o) I punkt 6 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t före- Anyslagit

Riksdagen '' _ • *

att dels medgifva att de med statsmedel understödda sinnesslö- personalen vid

anstalterna i riket må, under iakttagande i tillämpliga delar af före- Jidda''linne

skrifterna i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt, för härefter »isansuuter.

omförmälda, vid nämnda anstalter befintliga tjänster vinna delaktighet i [6-]

nämnda pensionsanstalt enligt följande särskilda villkor och bestämmelser:

Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sand. 1 Afd. 13 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

B a rikou tu ko i tets utlutande Ne 18.

att delaktigheten skall afse ordinarie manliga och kvinnliga föreståndare

samt ordinarie manliga och kvinnliga lärare, slöjd- och handarbetslärare

däri inberäknade;

att med ordinarie manlig eller kvinnlig föreståndare eller lärare

förstås sådan, som af vederbörande styrelse antagits för visst antal år i

sänder eller tillsvidare med ömsesidig uppsägningsrätt;

att i pensionsafseende manlig föreståndare för annan sinnesslöanstalt

än arbetshem betraktas lika med föreståndare för döfstumskola,

kvinnlig föreståndare för sådan sinnesslöanstalt äfvensom manlig eller

kvinnlig föreståndare för arbetshem lika med lärare vid döfstumskola,

samt manlig eller kvinnlig lärare vid sinnesslöanstalt lika med lärarinna

vid döfstumskola, dock att för denna sistnämnda delägargrupp lägsta

medgifna delaktighetsbeloppet bestämmes till 1,000 kronor;

att nu ifrågavarande tjänstinnehafvare skola, för att erhålla hel

pension, hafva under de före afskedstagandet senast förflutna tio tjänståren

åtnjutit löneförmåner, värdet af bostad och bränsle eller ersättning

därför häri icke inberäknadt, fullt motsvarande det belopp, till hvilket

delaktighet i pensionsanstalten för tjänsten bestämts;

att pensionssökande må räkna sig till godo äfven den tid han

eller hon tjänstgjort vid vederbörande anstalt, innan nådig kungörelse

om delaktighet för ifrågavarande personal trädt i kraft; skolande med

afseende å rätt till pension tjänstår beräknas icke blott för tjänstgöring

i ordinarie befattning vid vederbörande anstalt, utan äfven för den tid

utöfver fem år, under hvilken den pensionssökande varit anställd såsom

extra lärare eller lärarinna vid sådan anstalt;

att för den tid, som infaller efter det döfstumlärarnas pensionsanstalt

börjat omfatta äfven lärare vid sinnesslöanstalter, sådan lärare

ej må räkna sig ett tjänstår till godo såsom ordinarie med mindre han

under detsamma varit i sådan egenskap anställd å tjänst med delaktighet

i pensionsanstalten; samt

att om sinnesslöanstalt samt sådan anstalts styrelse skall gälla

hvad i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt stadgas om skoldistrikt

och distriktsskolstyrelse,

dels medgifva delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa

för samma lärarpersonal sålunda, att en hvar manlig föreståndare eller

lärare, som, efter det nådig kungörelse i förevarande ämne trädt i kraft,

tillträdt tjänst, hvarmed följer delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt,

skall vara skyldig till delaktighet jämväl i folkskollärarnas änkeoch

pupillkassa, att rättighet att vara delägare i kassan skall tillkomma

kvinnliga tjänstinnehafvare, samt i öfrigt en hvar manlig tjänstinne
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankouiskottcts utlåtande Nr IS.

35

häfvare som vid den tid, då kungörelsen träder i kraft, innehar tjänst,

för hvilken vederbörande styrelse vinner delaktighet i pensionsanstalten,

under villkor att anmälan om delaktighet sker hos kassans direktion

inom utgången af det år, hvarunder styrelse för tjänsten vunnit delaktighet

i pensionsanstalten, äfvensom att för denna nya grupp af delägare i

folkskollärarnas änke- och pupillkassa pensionsafgifter och pensionsbelopp

skola utgå i förhållande till de belopp, efter hvilka vederbörande styrelse

för ifrågavarande tjänster vunnit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt,

samt i öfrigt reglementet för nämnda änke- och pupillkassa

äga motsvarande tillämpning, dock med. iakttagande däraf att den i

§ 2 omförmälda anmälan skall ske hos vederbörande styrelse och att

nämnda anmälan jämte den i samma paragraf anbefallda uppgift skall

af styrelsen insändas till direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning

samt att det i § 24 sista stycket omtalade intyg skall afgifvas

af vederbörande styrelses ordförande,

dels ock, för beredande af ifrågavarande delaktighet i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, öka det såsom bidrag till berörda kassa

å riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslag med 860 kronor.

Det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 23 december 1910 innehåller följande uttalande af departementschefen.

»Hos Kungl. Magt hafva rektorn Daniel Viotti in. 11. kommitterade,

utsedda af det tredje mötet för sinnesslövården inom Sverige år 1907,

gjort underdånig ansökning- om vidtagande af åtgärder för beredande af

pension åt lärarpersonalen vid de statsunderstödda sinnesslöanstalterna i

riket och därvid anfört följande.

Enligt den af inspektören för sinnesslövården i riket till Kungl.

Maj:t i maj 1907 afgifna berättelse uppgingo de med statsmedel understödda

sinnesslöanstalterna i riket år 1905 till ett antal af 35, nämligen

27 uppfostringsanstalter och arbetshem samt 8 asyler för obildbara.

A id samtliga dessa anstalter funnos den 31 december 1905 anställda

38 föreståndare och föreståndarinnor, 62 kvinnliga lärare i s. k. skolämnen

samt 18 manliga och 10 kvinnliga lärare i handarbeten och

praktiska sysslor eller tillsammans 128 personer förutom timlärare och

till betjäning hänförlig personal. Elevantalet uppgick samma dag

till 1,066.

Sinnesslöanstalterna utgjorde ett viktigt led i de allmänna folkbildnings-

och folkuppfostringsanstalterna och vore så mycket betydelsetullare,

som deras alumner utgjordes af i olika hänseenden vanlottade

barn, hvilka, därest ifrågavarande tillflykter icke funnes, i många fäll

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

skulle försummas och vanvårdas eller åtminstone stå i fara att utsättas

. för olämplig och för deras anlag och begåfning icke passande behandling.

Att det läge i det allmännas intresse och tillhörde dess skyldigheter

att bereda lämplig undervisning och vård äfven åt de sinne3slöa,

vore numera allmänt erkändt, äfven om förhållandena hittills icke medgift,

att dessa barns undervisning blifvit i lag påbj liden i likhet med

undervisningen för de normala barnen samt för döfstumma och blinda.

Landstingen hade sålunda efter hand inrättat anstalter för respektive

län, och statsmakterna hade under en lång följd af år lämnat bidrag

till de årliga omkostnaderna.

Tack vare det intresse och understöd, som det allmänna sålunda

ägnat sinnesslövården, hade densamma inom vårt land nått en betydande

utveckling. Intresset för verksamhet på detta område hade samtidigt

växt och lockat många värdefulla krafter in i arbetet för de sinnesslöa.

Enligt inhämtade uppgifter vore det ock numera i afseende på löneförmåner

i allmänhet jämförelsevis väl sörjdt för de lärare och lärarinnor,

som vunnit anställning vid sinnesslövården. Detta vore ock af nödvändigheten

påkalladt, enär arbetet vore synnerligen hårdt och uppslitande.

Dessutom måste af helt naturliga skäl denna lärarpersonal

blifva betydligt mera bunden vid sitt arbete icke blott genom de dagliga

lektionerna utan fastmer genom det öfvervakande, som barnen kräfde

jämväl under den lediga tiden. Lärarpersonalens ferier blefve ock väsentligen

kortare än för lärare vid andra skolor, som besöktes af eleverna

endast under lektionerna.

Under tjänstetiden vore det i allmänhet ganska väl sörjdt för

ifrågavarande personal. Men deras ålderdom vore ännu icke — med

undantag för enstaka fall — betryggad genom pensionering. Tiden synes

nu, sedan sinnesslövården blifvit i viss mån organiserad, vara inne för

upptagande af pensionsfrågan. Betydelsen af dess lyckliga lösning sä

väl för lärarna själfva som för sinnesslövården i det hela läge i

öppen dag.

Önskvärdt vore, om pensioner kunde beredas alla dem, som på

ett eller annat sätt ägnat sitt lits arbete åt sinnesslövården. Men då

statens mellankomst i detta afseende icke torde kunna begäras för andra

än dem, som staten under deras tjänstetid i eu eller annan form aflönat,

hade kommitterade ansett, att statens medverkan till beredande af pensioner

borde ifrågasättas endast för personalen vid de med statsmedel

understödda anstalterna. Af tjänstinnehafvarna vid dessa anstalter borde

själffallet ordinarie manliga och kvinnliga föreståndare samt ordinarie

manliga och kvinnliga lärare, som hufvudsakligen undervisade i s. k.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Hanlioutukntlrts utlätuwln Nr IS.

37

skolämnen, tillerkännas pensionsrätt. Men ilfven de manliga och kvinnliga

lärarna i slöjd och handarbeten borde enligt kommitterados mening erhålla

pensionsrätt under förutsättning, att de vore ordinarie. Slöjd och

handarbeten vore nämligen för utvecklingen af de sinnesslöa af största

betydelse och stode utan gensägelse i främsta ledet bland sinnesslövårdens

hjälpmedel.

I fråga om det närmare ordnandet af pensioneringen tilläte sig

kommitterade framhålla, att frågan syntes vinna den lämpligaste lösningen,

om utrymme bereddes sinnesslöanstalternas lärarpersonal i någon

af de redan befintliga pensionsinrättningarna för lärare. Den inrättning,

som härvid läge närmast till hands, vore döfstumlärarnas pensionsanstalt.

Ivungl. Maj:t och Riksdagen hade också redan beviljat inträde i nämnda

anstalt för lärarpersonalen vid en sinnesslöanstalt, nämligen skolhemmet

i Vänersborg för blinda döfstumma.

Om det framställda förslaget till lösning af sinnesslöanstalternas

pensionsfråga skulle kunna genomföras till gagn för alla nu anställda

lärare, torde dock en ändring i bestämmelserna för döfstumlärarnas pensionsanstalt

blifva erforderlig. Enligt Kungl. Maj:ts nådiga reglemente

för nämnda anstalt erhölle delägarna i densamma pension efter olika

delaktighetsbelopp. Minimum vore 1,200 kronor, motsvarande eu kontant

aflöning till samma belopp. För närvarande nådde flertalet lärare

och lärarinnor vid sinnesslöanstalterna icke upp till detta lönebelopp. En

enligt uppgifter från anstalterna verkställd beräkning utvisade, att de kontanta

lönerna för lärarinnor med minst femton tjänstår — vid hvilken tid

maximilönen torde vara uppnådd — varierade mellan 350 kronor och 1,000

kronor. Medellönen vore omkring 527 kronor. Till detta belopp måste emellertid

läggas värdet af naturaförmåner med undantag af bostad och bränsle.

Nämnda förmåner, som utgjordes af vivre, tvätt, lyse, läkarvård, medicin

m. in. hade kommitterade uppskattat till ett medelvärde af 500 kronor, ett

belopp, som under nu rådande dyra tider icke torde vara för högt beräknadt.

Med tillägg af denna summa skulle hela löneförmånen för dem, som

tjänstgjort minst femton år, uppgå till lägst 850 kronor och högst 1,500

kronor eller i medeltal 1,027 kronor. En lärare eller lärarinna med denna

årslön skulle alltså icke kunna vinna inträde i döfstumlärarnas pensionsanstalt

med mindre vederbörande anstalt höjde det kontanta beloppet,

så att samtliga löneförmåner finge ett värde af 1,200 kronor. Då emellertid

af de 17 lärarinnor, som räknade minst femton tjänstår, 11 åtnjöte

löner, som varierade mellan 850 kronor och 1,000 kronor och 4

erhölle 1,100 kronor, torde det i vissa fall kunna blifva mycket svårt,

att icke säga omöjligt för lärarinnorna att omedelbart vinna de lönetill
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Banko utskottets utlåtande Nr 18.

skott, som skulle erfordras för att under de tio sista åren af tjänstetiden

hafva lönen uppe i minst 1,200 kronor. Däremot torde någon nämnvärd

svårighet icke möta för lönernas uppbringande till 1,000 kronor.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden hemställde kommitterade, att

reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt måtte ändras därhän, att

lägsta delaktighetsbeloppet för lärare eller lärarinna vid sinnesslöanstalt,

som vunne inträde i pension sanstalten, bestämdes till 1,000 kronor.

Med afseende på storleken af delaktighetsbeloppen syntes det i

allmänhet vara lämpligt, att lärare och lärarinnorna i skolämnen, slöjd

och handarbeten vid sinnesslöanstalt likställdes med lärarinna vid döfstumsanstalt,

föreståndarinna för sinnesslöanstalt och föreståndare för

arbetshem med döfstumlärare samt föreståndare för sinnesslöanstalt med

föreståndare för döfstumanstalt. De nu gällande löneförmånerna vid

sinnesslöanstalterna hide i vissa fall icke hinder i vägen för ett stadgande

efter nu nämnda grunder. Men flerstädes understege lönerna de

belopp, som för en dylik anordning skulle erfordras. På hufvudsakligen

samma skäl, som förut anförts för en sänkning af det lägsta delaktighetsbeloppet

för lärarinnor, kunde man ock ifrågasätta, huruvida det icke

kunde medgifvas, att sinnesslöanstalternas personal berättigades att vinna

inträde i döfstumlärarnas pensionsanstalt uteslutande efter beloppet af

den maximilön, som vore eller kunde blifva bestämd för hvarje särskild

tjänst, dock med den inskränkning, att eu viss maximigräns fastställdes

för delaktighetsbeloppen inom de olika grupperna. Denna gräns syntes

för lärare och lärarinnor af alla slag böra sättas till 1,600 kronor, för

föreståndarinna för anstalt och föreståndare för arbetshem till 2,000

kronor samt för föreståndare för anstalt till 4,000 kronor.

I fråga om kompetensfordringar hemställde kommitterade, att

samma undantag från bestämmelsen i § 12 mom. 1 af reglementet för

döfstumlärarnas pensionsanstalt, som redan medgifvits beträffande personalen

vid skolhemmet i Vänersborg, finge tillämpas i afseende å samtliga

si nnesslö anstalters person al.

Slutligen ville kommitterade framhålla önskvärdheten af, att pensionsåldern

måtte sättas till högst 55 lefnadsår och SO tjänstår. Kommitterade

befarade visserligen, att de ekonomiska förhållandena reste

kanske oöfverstigliga hinder i vägen för genomförandet af detta önskemål.

Men det torde med skäl kunna antagas, att flertalet lärarinnor

skulle i förtid nedbrytas af det uppslitande arbetet, så att de aldrig

hunne fram till hel* pension, därest pensionsåldern bestämdes till 60

lefnadsår. Erfarenheten från andra pensionsanstalter syntes gifva stöd

för dylika farhågor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottetn utlåtande- Nr IS.

31)

__ Med anledning al livad sålunda anförts hemställde kcrmmitterade,

att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder i syfte att åt den

ordinarie lärarpersonalen (föreståndare och föreståndarinnor samt lärare

och lärarinnor) vid de med statsmedel understödda sinnesslöanstalterna

i riket bereda inträde i döfstumlärarnas pensionsanstalt enligt de för

densamma gällande bestämmelser, sedan dessa blifvit jämkade i följande

afseenden:

1) delaktighetsbeloppet för lärare och lärarinna vid sinnesslöanstalt

skulle utgöra lägst 1,000 kronor;

2) lör sinnesslöanstalternas lärarpersonal skulle pensionsdelaktighetsbeloppet

bestämmas etter den maximilön, som vore eller kunde

framdeles blifva bestämd för hvarje särskild tjänst, likväl med den begränsning,

att för de olika grupperna af tjänstinnehafvare fastställdes maximidelaktighetsbelopp

efter förut angifna grunder;

3) i fråga om kompetensfordran skulle gälla samma undantagsbestämmelse

som för personalen vid skolhemmet i Vänersborg.

Vid ansökningen voro fogade skriftliga uppgifter af sinnesslöanstalternas

föreståndare eller föreståndarinnor om den vid anstalterna

tjänstgörande lärarpersonalen, vederbörandes ålder, aflagda examina,

tiden för första anställning i siunesslövården och för den vid uppgiftens

afkunnande innehålla anställning samt kontanta lönebelopp för år 1907.

Sedan ärendet remitterats till direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning, samt direktionen, på underdånig hemställan, enligt

nådigt beslut den 2 juni 1908 erhållit nådigt bemyndigande att låta på

allmän bekostnad verkställa utredning rörande de kostnader, som den

begärda delaktigheten kunde komma att tillskynda statsverket, har direktionen

med underdånigt utlåtande den 9 juni 1909 till Eders Kungl.

Maj:t öfverlämnat ett af filosofie licentiaten Karl Englund efter direktionens

uppdrag afgifvet, på bilagda matematiska beräkningar grundadt

skriftligt yttrande i ämnet.

I detta yttrande erinrar Englund till en början, att enligt de från

anstalterna insamlade uppgifterna delaktighet skulle beredas åt 2 3

2 föreståndare ................................................................ 1

3 „ för arbetskem....................................... 2

26 föreståndarinnor ....................................................... 3

19 lärare.......................................................................... 4

77 lärarinnor .................................................................. 5

sammanlagdt 127 personer;

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutslcottets utlåtande Nr 18.

att i ansökningen hemställts, att för respektive tjänstekategorier måtte

gälla följande delaktighetsbelopp:

högst

Grupp 1 ........... kronor 4,000

„ 2 ............ „ 2,000

„ 3 ........... „ 2,000

„ 4............ „ 1,000

„ 5 ............ „ 1,000

samt att såsom önskvärd t framhållits att pensionsåldern sattes till o 5 år,

dock att för erhållande åt hel pension skulle fordras minst 30 tjänstår.

Härefter yttrar Englund följande.

De från anstalterna insamlade uppgifterna, upptagande bland annat

nu befintliga tjänstinnehafvares födelseår och antal fulla tjänstår den 1

januari 1907, gåfve vid handen, att medelpensionsåldern vid tillämpning

af det i § 8 af reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt gifna

stadgandet (60 lefnadsår, 30 tjänstår) kunde väntas blifva för manliga

lärare 62 år, för kvinnliga 60 år. Om, såsom anstalternas representanter

tänkt sig, för rätt till hel pension skulle erfordras blott 55 lefnadsår

jämte 30 tjänstår, blefve medelpensionsåldern för respektive grupper 60

och 57 år. Medelinträdesåldern hade befunnits vara: för män 30. år,

för kvinnor 25 år. På hvad sätt befordringen till högre tjänst i eu

framtid kunde väntas försiggå, vore på grund åt materialets knapphet

svårt att förutsäga. Englund hade emellertid, med stöd af de uppgifter,

som erhållits, trott sig kunna antaga, att medelåldern för befordran till

såväl föreståndare- som föreståndarinnetjänst i framtiden skulle blifva

35 år.

I det följande betecknades de bägge olika förutsättningarna angående

pensionsåldern med respektive alternativ 1 (60 lefnads-, 30 tjänstår)

och alternativ 2 (55 lefnads-, 30 tjänstår).

Till grund för beräkning af kostnaden för den egna pensioneringen

hade lagts allmänna svenska dödlighetstabellerna 1891 1900, skildt för

män och kvinnor, samt eu räntefot af alternativt 31/t och 4 procent.

Hvad anginge familjepensioneringen, hade till eu början användts

samma beräkningsgrund som fil. doktor H. Tiselius begagnat i sin i

september 1906 verkställda utredning angående kostnaden för upptagande

i folkskollärarnas änke- och pupillkassa al lärarna vid vissa

folkhögskolor, men då det emellertid kunnat vara al intresse att se, till

hvilket resultat man komme genom att tillämpa de antaganden, hvarpå

lägst

kronor 3,200: —

„ 1,600: —

„ 1,600: —

„ ] ,000: —

„ 1,000: —

s. 41 Kontrollera mot PDF

Unnkoutsköttrtfi utlutande, Kr IS.

41

beräkningen af det för folkskollärarnas del nu utgående statsbidraget

till folkskollärarnas änke- och pupillkassa grundade sig, hade Englund

utfört en dylik alternativ beräkning. Räntefoten vid beräkningen angående

familjepensioneringen både tagits alternativt lika med 3 y3 och 4

procent.

Beräkningarna hänförde sig till de för de olika tjänstekategorierna

förutsatta högsta delaktighetsbeloppen.

Pensioneringen tänktes träda i kraft den 1 januari 1911, och antoges

samtliga vid uppgifternas insamlande befintliga lärare då kvarstå

i tjänst, ett antagande som i någon mån, ehuru obetydligt, bidroge till

att öfverdrifva den beräknade pensioneringskostnaden.

Beräkningen ledde till, att sammanlagda beloppet pensionsutbetalningar

per år i jämnviktsläget blefve

kronor 65,095: —

„ 82,626: -

l)å afgifternas (skoldistriktens och tjänstinnehafvamas, sammanlagdt,

7 V2 procent å delaktighetsbeloppen) för den egna pensioneringen

uppginge till 16,470 kronor för år, skulle alltså, sedan jämviktsläget

efter några decennier inträdt, staten ha att för den egna pensioneringens

bestridande bidraga med nära 3/i af kostnaden vid alternativ 1, vid

alternativ 2 med drygt */6. Under de närmaste åren vore något tillskott

af statsmedel icke erforderligt.

Nämnda beräkning vore utförd med hänsyn därtill, att det i § 2 af

reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt omförmälda fyllnadsbidraget

af statsmedel syntes vara ämnadt att utgå endast i den mån

anstaltens löpande utgifter ovillkorligen påkallade detsamma. Oafsedt i

hvilken ordning statsbidraget utginge, syntes det Englund emellertid

vara lämpligt, att dess kapitalvärde vid tidpunkten för pensioneringens

ordnande, respektive »årliga värde» från denna tid beräknades. Först

därmed , vunnes en rätt uppskattning af den förpliktelse staten genom

ifrågavarande pensionering påtoge sig.

Det för den egna pensioneringen erforderliga statsbidraget representerade

en i all framtid, i midten af hvarje kalenderår, räknadt från

år 1911, utgående ränta af

vid alternativ 1 och 3»/, procent räntefot ......... kronor 23,363: —

n ii 1 ii 4 „ „ ,, 21,032:

„ „ 3''/ä „ „ „ 36,064: —

U 11 " 11 ^ 11 11 ......... ii

Bihang till Biksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft.

vid alternativ 1

11 11 *

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Det för familj epensioneringen erforderliga statsbidraget utgjorde

per år, räknadt från midten af år 1911,

vid alternativ 1 och 3''/2 procent räntefot

1 4

n it 1 n ^ ii n

i) O j

ii ii -1 ii ° !2 11 ii

2 4

ii ii n ii ii

då man grundade beräkningen på samma antaganden om dödlighet

och giftermålsfrekvens som Tiselius i sin förut omnämnda utredning af

september 1906. Vid tillämpning af den andra beräkningsgrunden

komine man till de respektive värdena

vid alternativ 1 och 31/2 procent räntefot

1 4

11 ii 1 ii ^ i’ ii

-> 31/

11 11 11 , J /2 11 11

2 4

11 >i -1 11 ^ n it

Med hänsyn till den ovisshet, som ju måste råda angående här

ifrågavarande lärares dödlighet och öfriga på familjepensionemas värden

inverkande faktorer, syntes det tillrådligt, att det för familj epensioneringen

erforderliga bidraget af statsmedel till folkskollärarnas änke- och pupillkassa

räknades efter den förstnämnda grunden, så att, om delaktighet medgåfves

enligt alternativ 1, detta bidrag sattes till 851 kronor om året, onj

delaktighet medgåfves enligt alternativ 2, till 877 kronor om året.

Mot valet af 3*/2 procent räntefot kunde invändas, att det för närvarande

för folkskollärarnas del till folkskollärarnas änke- och pupillkassa

utgående statsbidraget vore beräknadt efter 4 procent räntefot.

Å andra sidan kunde Englund emellertid stödja sig på, att det af folkhögskolläramas

delaktighet i nämnda kassa betingade, nu utgående

tillskottet af statsmedel vore beräknadt efter 3‘/2 procent räntefot.

Direktionen har för sin del anfört i ämnet följande:

»I fråga om den omfattning, i hvilken förevarande lärarpersonal

skulle upptagas till delaktighet i pensionsanstalterna, har hemställts,

att delaktigheten skulle omfatta ej endast manliga och kvinnliga föreståndare

samt lärare, som hufvudsakligen undervisa i så kallade skolämnen,

utan jämväl manliga och kvinnliga lärare i handarbeten och

slöjd. Lärare af denna sistnämnda grupp hafva hittills ej — med

undantag dock för lärarinnor i slöjd vid skolhemmet i Vänersborg —

erhållit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt. Då emellertid, på

sätt i ansökningen framhålles, slöjd och handarbeten äro lör utvecklingen

kronor 793: —

M 626: —

„ 820: -

„ 645: —

kronor 851:—

„ 692: -

,, 877: —

„ 711:-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Haiiltoulnkotlets n tint (linie Kr IS.

43

iit de sinnesslöa åt största betydelse och stil i främsta rummet bland

sinnesslövårdens hjälpmedel och då det torde vara lämpligt, att ifrågavarande

lärare pensioneras åt samma anstalt som öfriga sinnesslöläraro,

bär direktionen ej anledning göra någon invändning mot den önskado

omfattningen af delaktigheten.

Hvad beträffar de närmare villkoren för delaktigheten har det

föreslagits, att minimibeloppet för delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt

— eljest utgörande 1,200 kronor — skulle i förevarande fall

bestämmas till 1,000 kronor. Det har vidare i afseende å delaktighetsbeloppens

storlek föreslagits, att lärare och lärarinna i skolämnen, slöjd

och handarbeten likställas med lärarinna vid döfstumskola, föreståndarinna

för sinnesslöanstalt och föreståndare för arbetshem likställas med lärare

vid döfstumskola samt föreståndare för sinnesslöanstalt med föreståndare

för döfstumskola, allt dock med den inskränkning, att likställigheten

skulle gälla med afseende å endast maximibeloppen för delaktighet i

hvarje särskild! fall. För öfrigt skulle delaktigheten få bestämmas efter

utgående maximilön i hvarje fall.

Mot bestämmande af minimum för delaktighet till 1,000 kronor

har direktionen, med hänsyn till hvad i ansökningen blifvit uppgifvet

om rådande aflöningsvillkor, ansett sig ej böra göra någon erinran. Då

det däremot torde få anses lämpligt att, i likhet med hvad som är fallet

i fråga om t jänster vid döfstumskolor och folkhögskolor, en högre tjänst

har ett högre minimum för delaktighet än en lägre befattning, kan hvad

i ansökningen i strid med denna grundsats blifvit föreslaget ej af direktionen

tillstyrkas.

Det har slutligen hemställts, att pensionsåldern måtte bestämmas

till högst 55 lefnadsår och SO tjänstår, i likhet med hvad som är fallet

med afseende å folkskollärare. Till stöd för denna hemställan har anförts,

att det kunde med skäl befaras, att flertalet lärarinnor på grund

af det uppslitande arbetets nedbrytande beskaffenhet aldrig skulle hinna

fram till hel pension, därest pensionsåldern bestämdes till den för döfstumlärare

gällande åldern af 60 lefnadsår och 30 tjänstår. Häremot

må emellertid erinras att, då för pensions beredande begäres delaktighet

i eu redan befintlig pensionsanstalt, de för denna anstalt gällande bestämmelser

om lägsta pensionsålder höra tillämpas på den nya delägargruppen.

Skulle däremot pensionsåldern för den nytillträdande delägargruppen

sättas lägre än för förutvarande delägare, skulle detta blifva

ett prejudikat, hvars konsekvenser ej kunde beräknas. Detta torde ej

heller — äfven om man medgifver att arbetet är nedbrytande — vara

nödvändigt med hänsyn till möjligheten af afkortad förtidspension.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

B linkautskottets utlåtande Nr 18.

Slutligen må erinras att kostnaden för statsverket blir betydligt

större för pensionering vid 55 års ålder än vid 60 år, i hvilket afseende

direktionen får hänvisa till den verkställda matematiska utredningen.

Direktionen finner sig för den skull böra afstyrka framställningen i nu

förevarande del.

1 fråga om hvad med fullt tjänstår skall förstås torde det vara

lämpligt att, i likhet med hvad som ägde rum då folkhögskolorna för

sin lärarpersonal fingo delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt,

någon bestämmelse därom jämväl i förevarande fall meddelas. I saknad

af nödig utredning i denna fråga ser sig direktionen dock urståndsatt

att däratinnan framställa något förslag. Skulle emellertid bestämmelse

i detta hänseende ej anses böra meddelas, torde, med tillämpning af §

12 mom. 3 i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt och det

därstädes åsyftade stadgandet i lagen om döfstumundervisningen den 31

maj 1889, § 14, fullt tjänstår få anses motsvara en undervisningstid af

40 veckor eller, därest vederbörande styrelse finner skäl medgifva inskränkning

i undervisningstiden, minst 38 veckor.

Hvad angår kostnaden för ifrågavarande pensionering får direktionen

åberopa den verkställda utredningen, hvaraf framgår bland annat,

att under de närmaste åren något tillskott af statsmedel icke är erforderligt

för lärarpersonalens egen pensionering. För den närmaste tiden

skulle således inflytande utgifter därtill lämna tillräcklig tillgång. Den

verkställda beräkningen af erforderligt statsbidrag hänför sig till de för

de olika tjänstekategorierna ifrågasatta högsta delaktig!)etsbeloppen, eu

omständighet, som torde föranleda därtill att beräkningen far anses något

hög. Detta förhållande torde dock uppvägas däraf, att den sannolika

ökningen under årens lopp af delaktiga tjänster ej kunnat beräknas.

Under antagande att pensionsåldern bestämmes till 60 lefnadsår skulle,

sedan efter några decennier jämviktsläget inträdt, så att det för lärarpersonalens

egen pensionering årligen erforderliga statsbidraget blifvit

konstant, detta komma att utgöra 48,625 kronor.

I detta sammanhang får direktionen erinra, att motsvarande siffror

för döfstumlärare och folkhögskollärare uppgingo: för de förra till

30,850 kronor samt för de senare till 42,136 kronor, dessa siffror jämväl

hänförande sig till ifrågasatta högsta delaktighetsbeloppen.

För familjepensioneringen erfordras enligt den verkställda utredningen

ett årligt statsbidrag af 851 kronor, utgående med oförändradt

belopp från det delaktigheten inträdt och i all framtid.

Motsvarande siffror för döfstumlärare och folkhögskollärare utgjorde

respektive 2,517 kronor och 4,377 kronor.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr IS.

45

På grund af hvad i ärendet förekommit får direktionen — under

hänvisning till de föreskrifter, som meddelats i sammanhang med medgifven

delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt för folkhögskollärare

samt lärarpersonalen vid skolhemmet i Vänersborg för blinda

döfstumma — i underdånighet tillstyrka:

dels att de med statsmedel understödda sinnesslöanstalterna i riket

må, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i reglementet

för döfstumlärarnas pensionsanstalt för vid nämnda anstalter befintliga,

nedan omförmälda tjänster, vinna delaktighet i pensionsanstalten enligt

följande särskilda villkor och bestämmelser:

att delaktigheten skall afse ordinarie manliga och kvinnliga föreståndare

samt ordinarie manliga och kvinnliga lärare — de i slöjd och

handarbeten däri inbegripna;

att med ordinarie manlig eller kvinnlig föreståndare eller lärare

förstås sådan, som af vederbörande styrelse antagits för visst antal år

i sänder eller tills vidare med ömsesidig uppsägningsrätt;

att i pensionsafseende föreståndare för sinnesslöanstalt betraktas

lika med föreståndare för döfstumskola, föreståndarinna för sinnesslöanstalt

och föreståndare för arbetshem med lärare vid döfstumskola samt

lärare och lärarinna vid sinnesslöanstalt med lärarinna vid döfstumskola,

dock att för denna sistnämnda delägaregrupp minsta medgifna delaktighetsbeloppet

bestämmes till 1,000 kronor;

att nu ifrågavarande tjänstinnehafvare skola, för att erhålla hel

pension, hafva under de före afskedstagandet senast förflutna tio tjänståren

åtnjutit löneförmåner, värdet af bostad och bränsle eller ersättning

därför häri icke inberäknadt, fullt motsvarande det belopp, till hvilket

delaktighet i pensionsanstalten för tjänsten bestämts;

att pensionssökande må räkna sig till godo äfven den tid han

eller hon tjänstgjort vid vederbörande anstalt innan nådig kungörelse

om delaktighet för ifrågavarande personal trädt i kraft, dock med iakttagande

af den i § 12 mom. 1 af reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt

omförmälda inskränkning så tolkad, att hvad däri stadgas

om aflagd godkänd examen såsom villkor för rätt att räkna tjänstår

såsom extra icke skall i afseende å ifrågavarande personal äga tilllämpning;
att

för den tid, som infaller efter det döfstumlärarnas pensionsanstalt

börjat omfatta äfven lärare vid sinnesslöanstalter, sådan lärare

ej må räkna sig ett tjänstår till godo såsom ordinarie med mindre han

under detsamma varit i sådan egenskap anställd å tjänst med delaktighet

i pensionsanstalten;

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

samt att om sinnesslöanstalt och dess styrelse skall gälla hvad i

reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt stadgas om skoldistrikt

och distriktsskolsstyrelse;

dels att vid sinnesslöanstalterna i fråga anställd personal må äga

delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa sålunda, att en

hvar manlig föreståndare eller lärare, som efter det nådig kungörelse

i förevarande ämne trädt i kraft, tillträdt tjänst, hvarmed följer delaktighet

i döfstumlärarnas pensionsanstalt, skall vara skyldig till delaktighet

jämväl i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, att rättighet

att vara delägare i kassan skall tillkomma kvinnliga tjänstinnehafvare

samt i (ifrigt eu hvar manlig tjänstinnehafvare, som vid den tid, då

kungörelsen träder i kraft, innehar tjänst, för hvilken vederbörande

styrelse vinner delaktighet i pensionsanstalten, under villkor att anmälan

om delaktighet sker hos kassans direktion inom utgången af det år,

hvarunder styrelsen för tjänsten vunnit delaktighet i pensionsanstalten,

äfvensom att. för denna nya grupp af delägare i folkskollärarnas änkeoch

pupillkassa pensionsafgifter och pensionsbelopp skola utgå i förhållande

till de belopp, efter hvilka vederbörande styrelse för ifrågavarande tjänster

vunnit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt, samt i öfrigt reglementet

för nämnda änke- och pupillkassa äga motsvarande tillämpning,

dock med iakttagande däraf, att den i § 2 omförmälda anmälan skall

ske hos vederbörande styrelse, och att nämnda anmälan jämte den i

samma paragraf anbefallda uppgift skall af styrelsen insändas till direktionen

öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, samt att det i § 24

sista stycket omtalade intyg skall afgifvas af vederbörande skolstyrelses

ordförande;

dels ock att hvad i särskilda författningar är eller kan blifva föreskrifvet

om sättet för uppbörd af pensionsafgifter till döfstumlärarnas

pensionsanstalt och folkskollärarnas änke- och pupillkassa samt utbetalning

af pensioner från nämnda kassor skall äga tillämpning jämväl

å nu ifrågavarande grupp af delägare.

Därest den ifrågasatta delaktigheten kommer till stånd, torde

behof yppas af ett mindre organisationsanslag, hvarifrån kostnader finge

bestridas för anskaffande af liggare och blankettryck in. in. Härför

synes ett belopp af 500 kronor vara tillräckligt.))

På grund af nådig remiss har statskontoret den 28 januari 1910 i

detta ärende afgifvet underdånigt utlåtande, däri statskontoret yttrat

följande.

»1 likhet med direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning

s. 47 Kontrollera mot PDF

Hankouisholtiis utlåtande• Nr 18.

47

anser statskontoret

redande af’ pension

goda

skal föreligga för statens medverkan lill beåt

den ordinarie lärarpersonalen vid de med statsmedel

understödda smnesslöanstalterna; och dä för motsvarande personal

vid eu del andra abnorrnskolor redan finnes upprättad en pensionsarista!t

med understöd af staten, synes det äfven statskontoret lämpligt

afl förevarande pensionsfråga ordnas genom inrymmande af delaktighet

i döfstumlärarnas pensionsanstalt för nu ifrågavarande personal.

Mot förslaget att äfven lärare och lärarinnor i handarbeten och

slöjd skola, med hänsyn till den särskilda betydelse sådan verksamhet

äger vid utbildningsanstalter för sinnesslöa, och i likhet med hvad som

redan medgifvits beträffande skolhemmet för blinda döfstumma i Va

af den

delaktiga

något att erinra.

ifrågasatta

aners
-

pensionsförmånen, har stats
-

borg, blifva

kontoret icke

Beträffande sökandenas yrkande att den för delaktighet erforderliga

minimiailöningen måtte bestämmas till ett belopp af 1,000 kronor,

vill statskontoret erinra, att för ifrågavarande personal, hvars aflöning

i de flesta fall till större delen utgöres af naturaförmåner, aflöningens

storlek gifvetvis är i hög grad beroende på uppskattningen af dessa

förmåners värde. För egen del ansluter sig statskontoret till direktionens

öfver folkskollärarnas pensionsinrättning i detta afseende framlagda

förslag, enligt hvilket beträffande lärare och lärarinna vid

anstalt minimiaflöningen för delaktighet skulle sänkas från

reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt erforderliga

loppet 1,200 kronor till 1,000 kronor, men föreståndare för

och föreståndarinna skulle likställas med lärare vid döfstumskola med

en minimiaflöning för delaktighet af 1,600 kronor, samt föreståndare för

anstalt likställas med föreståndare för döfstumskola med en minimiaflöning

för delaktighet af 3,200 kronor.

Hvad därefter angår sökandenas hemställan om pensionsålderns

bestämmande till 55 år, hvilket förslag att döma efter den förebragta

motiveringen förmodligen endast afser den kvinnliga lärarpersonalen,

kan det visserligen _ icke förnekas att, då pensionsåldern för i statens

tjänst anställda lärarinnor i läsämnen ansetts icke böra sättas

•jo år, ett stadgande om enahanda åldersgräns synes än mer på sin

plats, när det gäller den

lärarpersonalen; men med

lärarnas pensionsinrättning

sinnesslödet

enligt

lägsta bearbetshem
-

högre än

»^a.cfcxa.o oy jl.hjö mi niet pä

vid sinnesslöanstalterna anställda kvinnliga

hänsyn till hvad direktionen öfver folkskolmot

ifrågavarande förslag anfört, och då i

allt fall möjlighet till pension vid tidigare ålder än 60 år, ehuru med

af kortadt belopp, förefinnes, vill statskontoret icke ifrågasätta för personalens

vid sinnesslöanstalterna vidkommande någon afvikelse från hvad

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutskottets ''utlåtande Nr 18.

som i berörd;! afseende finnes i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt

stadgadt.

I fråga om hvad med fullt tjänster skall förstas synes, vid det

förhållande att den fostran och vård, som i anstalter för sinnesslöa

ägnas lärjungarna, måste antagas till sin art vara sådan, att verksamheten

fortgår hela året om samt sökandena i allt fall icke påyrkat något

undantag för ifrågavarande lärarpersonals räkning från de enligt § 12

inom. 3 af nämnda reglemente gällande bestämmelser om tjänstår, anledning

saknas att härutinnan föreslå någon särskild föreskrift.

Beträffande pensionering af änkor och barn efter tjäna tinnehafvare

vid sinnesslöanstalterna vill statskontoret till eu början erinra, att sökandena

själfva, såvidt de remitterade handlingarna utvisa, icke gjort framställning

om någon familjepensionering; förslaget därom är tramlagdt

af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning. Visserligen har

icke, såvidt statskontoret liar sig bekant, den sinnesslöanstalt, arbetshemmet

för blinda döfstumma i Vänersborg, som redan vunnit delaktighet

i döfstumlärarnas pensionsanstalt, ansetts böra beredas, tillträde till

någon af staten understödd inrättning för familjepensionering; men då

ölriga delägare i döfstumlärarnas pensionsanstalt tillerkänts delaktighet

jämväl i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, synes det icke vara

något att erinra mot att äfven nu ifrågavarande lärarpersonal må i

sammanhang med erhållande af delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt

vinna inträde i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, helst deri

däraf föranledda ökade kostnaden för staten är jämförelsevis obetydlig.

De för tjänstinnehafvarnas egen pensionering erforderliga kostnader

skola enligt reglementet lör döfstumlärarnas pensionsanstalt bestridas

genom af gifter dels åt vederbörande skoldistrikt, som i förevarande

fall motsvaras af sinnesslöanstalt, och dels åt vederbörande

tjänstinnehafvare samt genom fyllnadsbidrag af staten; alla utgifter

skola i första rummet bestridas af dessa avgifter; hvad som ej åtgår

samlas till en fond; först sedan fonden till fullo tagits i anspråk, skall

staten tillskjuta årligt fyllnadsbidrag. Enligt den i ärendet föreliggande

kostnadsberäkningen erfordras för nu ifrågavarande pensionering under

närmaste tiden intet statsbidrag; efter inträdt jämviktsläge beräknas

statsbidraget komma att årligen uppgå till 48,625 kronor.

Därest pensionering af änkor och barn efter lärarpersonalen vid

sinnesslöanstalterna ordnas på sätt direktionen föreslagit, torde anslaget

till bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa böra höjas med

ett belopp af 800 kronor, motsvarande i rundt tal det enligt samma

beräkning erforderliga årliga statsbidraget till familjepensioneringen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

49

Direktionen har gjort framställning om anvisande af 500 kronor

till bestridande af organisationskostnader; och torde hvad i sådant,

afseende kan varda erforderligt kunna, på sätt som enligt nådigt beslut

den 28 juni 1907 ägt rum beträffande dylika kostnader vid folkhögskollärarnas

anslutning till döfstu mlärarn as pensionsanstalt, anvisas att

utgå af de till anstalten inflytande afgifterna.»

Sedan åtskilliga år tillbaka har staten ansett sig böra lämna bidrag till Departement»- uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn och arbetshem för sinnesslöa. chetenUnder

riksstatens åttonde hufvudtitel finnes nämligen allt sedan år 1885

uppfördt ett förslagsanslag till uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, från

hvilket bidrag enligt vissa grunder utgå till af landsting, stadsfullmäktige

eller enskilda inrättade sådana anstalter och arbetshem för sinnesslöa.

Likaledes finnes under riksstatens sjätte hufvudtitel uppfördt ett anslag till

understöd åt anstalter för obildbara sinnesslöa. Samma skäl, som föranledt

staten att medverka till uppehållandet af alla dessa anstalter,

torde emellertid tala för, att den vid dem anställda lärarpersonalen i

likhet med lärarna vid döfstumskolor genom statens medverkan erhåller

en ordnad pensionering och därigenom en trygghet för att vid en tid,

då ålder och försvagade kroppskrafter lägga hinder i vägen för fortsatt

tjänst, icke stå ekonomiskt blottställda. Det förslag till frågans lösning,

som väckts af kommitterade vid det tredje mötet för sinnesslövården

och som i allt väsentligt vunnit myndigheternas gillande, nämligen att

ifrågavarande anstalter skulle erhålla delaktighet i döfstumlärarnas

pensionsanstalt, finner äfven jag klokt och tilltalande. Såsom redan

förut framhållits har sådan delaktighet år 1907 medgifvits lärarpersonalen

vid en med dessa anstalter närbesläktad anstalt, skolhemmet i

Vänersborg för blinda döfstumma. Därest delaktighet i döfstumlärarnas

pensionsanstalt beredes dessa sinnesslöanstalter, synas de, såsom jämväl

myndigheterna ansett, böra under enahanda villkor, som bestämts för

döfstumskolorna, för sin lärarpersonal få delaktighet i folkskollärarnas änkeoch

pupillkassa, ehuru detta icke uttryckligen i ansökningen begärts.

Lika med statskontoret anser jag obehöfligt att meddela särskild

föreskrift om hvad med fullt tjänstår skall förstås.

I fråga om villkoren och bestämmelserna för delaktighetens vinnande

ansluter jag mig på de grunder, direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning anfört, till hvad direktionen i detta hänseende föreslagit.

Jag vill i detta sammanhang erinra, att de föreslagna bestämmelserna

väsentligen motsvara dem, som genom nådig kungörelse den

Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

28 juni 1907 fastställts för folkhögskollärarnas delaktighet uti ifrågavarande

anstalter.

Angående sättet för uppbörd af pensionsafgifter tran och utbetalning

af pensioner till den blifvande gruppen af delägare torde föreskrifter

framdeles kunna af Eders Kungl. Magt meddelas, därest förslaget

vinner Riksdagens bifall.

Pensioneringen af nu ifrågavarande lärarpersonal kräfver för närvarande

ingen annan kostnad iin ett organisationsanslag af 500 kronor,

hvilket belopp Eders Kungl. Maj:t torde kunna, på sätt i ett motsvarande

fall förut skett, i händelse frågan löses på nu föreslagna sätt

låta utanordna af inflytande pensionsafgifter. Först efter en del år

erfordras tillskott af statsmedel till döfstumlärarnas pensionsanstalt,

hvilket tillskott, då jämviktsläge inträdt, kommer att uppgå till 48,625

kronor. Däremot torde det blifva nödvändigt, att redan från och med

• år 1912 statens bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa ökas

med ett till 860 kronor afjämnadt belopp.»

På grund af hvad i ärendet blifvit anfördt får utskottet hemställa,

O

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Ang. 10:o) Uti punkt 7 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

Täraint/rid föreslagit Riksdagen att för ombildning af lärarnas vid elementarläroetoneniariäro-

verken änke- och pupillkassa i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

det af öfverstyrelse!! för rikets allmänna läroverk framlagda förslag —

pupt «>i". förutsättning att den rätt till tjänstår, som enligt prästerskapets

privilegier tillkommer stärbhus efter ämneslärare vid de allmänna läroverken,

blifver i vederbörlig ordning upphäfd — höja det såsom bidrag

till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,

pedagogier, seminarier in. in. uppförda anslaget, nu 115,965 kronor,

med 26,889 kronor, eller till 142,854 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 30 december

1910 innehåller härom följande anförande af departementschefen.

»Sedan fråga om ombildning af lärarnas vid elementarläroverken

änke- och pupillkassa väckts genom eu underdånig skrifvelse af den

27 mars 1905 från svenska lärarsällskapets styrelse, samt 1905 års revisorer

i sin berättelse öfver granskningen af kassans förvaltning och

räkenskaper yttrat sig i samma riktning, beslöt Kungl. Maj:t den 27

april 1906 att bemyndiga chefen för ecklesiastikdepartementet att till
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

BankoiänkottHs utlåtande Nr IS.

51

kalla högst fem sakkunniga för att inom departementet biträda vid

frågans utredning. Do sakkunnige afgåfvo sitt förslag den 8 april 1907.

Sakkunnige utgingo från den uppfattningen, att jämte den gamla

iinke- och pupillkassan måste upprättas en ny sådan kassa, som skulle

öfvertaga alla den gamla kassans tillgångar cell inkomster samt ansvara

för fullgörandet af alla dess förbindelser, och som skulle vara skild från

densamma med afseende å delägare- och delaktiglietsbelopp, änke- och

barnpensioner, pensionsafgifter med flera omständigheter. Skyldighet

att vara delägare i den nya kassan skulle åligga en hvar, som den dag,

då reglementet för denna kassa trädde i kraft, eller därefter genom

befordran eller transport blefve rektor eller ordinarie ämneslärare eller

pensionsberättigad öfningslärare vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium,

rektor, lektor eller adjunkt vid högre lärarinneseminariet i Stockholm

samt vid tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro,

Borås och Härnösand, föreståndare eller lektor vid Chalmers tekniska

läroanstalt, öfverlärare eller lärare vid gymnastiska centralinstitutet,

kamrerare eller kassör och bokhållare eller sekreterare och ombudsman

eller vaktmästare vid folkskollärarnas pensionsinrättning.

Delägare, som erhållit afsked med pension, skulle vara skyldig

att fortfarande kvarstå såsom delägare i kassan.

Rättighet att blifva delägare i den nya kassan skulle åter tillkomma

enhvar, som var delägare i den gamla kassan, med undantag af lärare

i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium och dem, som erhållit afsked

med pension före år 1905. Sådan rättighet skulle äfven tillkomma

hvarje blifvande ordinarie lärarinna vid något af förutnämnda seminarier.

Delaktighetsbeloppet i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa

skulle utgöra det pensionsbelopp, som vore bestämdt för befattningen i

dess högsta lönegrad, dock ej öfverstigande 4,000 kronor. Men dä

teckningslärarna vid de allmänna läroverken komme att uppbära pension,

växlande vid de högre läroverken från 2,000 till 2,750 kronor

och de lägre från 900 till 2,360 kronor, beroende på det antal extratimmar,

som ålegat teckningsläraren under de tio sista åren af hans

tjänstgöring, föreslogs, att, allt efter antalet sådana extra tjänstgöringstimmar,

delaktighetsbeloppet för teckningslärare vid högre läroverk

skulle vara dels 2,750 kronor, dels 2,000 kronor och delaktighetsbeloppet

för teckningslärare vid realskola dels 2,000, dels 1,350 och dels 900

kronor. För öfningslärare, som innehade två eller flera kassan tillhörande

befattningar, skulle delaktighetsbeloppet utgöra summan af de

särskilda befattningarnas delaktighetsbelopp, dock icke öfverstigande

3,000 kronor.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutskottets utlåtande Nr IS.

Vid bestämmande af de pensionsbelopp, som skulle föreslås, utgingo

sakkunnige från den uppfattningen, att änkepensionen borde höjas

i ungefär samma proportion, som lönerna blifvit höjda vid den år 1904

skedda eller därefter vidtagna löneregleringen, samt att de mest behöfvande

särskildt skulle tillgodoses. För detta ändamål skulle hvarje

änkepension bestå af två delår, en, som till samma belopp inginge i alla

pensioner, grundpensionen, och en, som utgjorde eu viss procent af delaktighetsbeloppet,

tilläggspensionen. Grundpensionen skulle utgöra 100

kronor och tilläggspensionen 20 procent af delaktighetsbeloppet. Vidare

skulle den förhöjning af änkans pension, som enligt det gamla reglementet

äger rum med 30 procent för ett och 50 procent för två eller

flera minderåriga barn, ytterligare ökas med 10 procent för hvarje

minderårigt barn utöfver de två; och då enligt det gamla reglementet

ett föräldralöst barn erhåller 50 procent af den pension, som skulle hafva

tillkommit modern, samt två eller flera föräldralösa barn moderus hela

pension, skulle framdeles samma bestämmelser gälla med afseende på

ett och två sådana barn, men tre föräldralösa barn skulle erhålla moderns

pension med 30 procents förhöjning, fyra samma pension med 50 procents

förhöjning samt fem eller flera föräldralösa barn ytterligare 10

procents förhöjning för hvarje barn öfver fyra.

Slutligen skulle pensionsrätten utsträckas sålunda, att änkor och

barn efter delägare i gamla kassan, hvilka varit i tjänst efter ingången

af år 1905, men sedermera aflidit under tiden från början af år 1905

till slutet af år 1908, från början af år 1909 komme i åtnjutande af

den pension i den nya kassan, som skulle hafva tillkommit dem, om bemälda

delägare i densamma vunnit inträde, men med skyldighet för

vederbörande stärbhus att afstå från detsamma eventuellt tillkommande

rätt till tjänstår, för så vidt detta folie inom år 1909.

Pensionsafgifterna skulle höjas i ungefär samma proportion som

lönerna och de föreslagna änkepensionerna blifvit höjda. Den egentliga

pensionsafgiften skulle utgöra en årsafgift, som för i tjänst varande delägare

skulle uppgå till 3 procent och för pensionerad delägare till 2

procent af hvars och ens delaktighetsbelopp.

För att skydda kassan för den förlust, som kunde förorsakas densamma

genom delägares sent ingångna äktenskap med stor åldersskillnad

mellan makarna, skulle vidare delägare, som efter fyllda 65 år inginge

äktenskap, för att erhålla pensionsrätt för sina efterlefvande, erlägga en

tilläggsafgift, beräknad efter mannens ålder och åldersskillnaden mellan

makarna.

Slutligen skulle kostnaderna för den förhöjning i pensionen, som

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

53

föreslagits för änkor och barn efter delägare, som aflidit under åren

1905—1908, icke fördelas på samtliga delägare i den nya kassan, utan

till väsentlig del bestridas åt do nuvarande delägarna i den gamla

kassan,. hvilka öfverginge i den nya. Dessa skulle därför erlägga eu

retroaktivafgift, hvilken skulle utgå för åren 1905—1908 och utgöra

skillnaden mellan den pensionsafgift, delägare skulle erlagt till den nya

kassan, om han vid ingången af år 1905 eller vid senare skedd utnämning

inträdt i densamma, och den, som för hvarje af nämnda år erlagts

till den gamla kassan. Dylik retroaktivafgift skulle äfven erläggas af

vederbörande änka och barn från början af år 1905 till mannens eller

faderns död.

Den rätt till s. k. tjänstår, som enligt prästerskapets privilegier

tillkommer ämneslärarna vid de allmänna läroverken, skulle upphäfvas,

under förutsättning att Riksdagen medgåfve aflösning af nämnda privilegium

och Kyrkomötet därtill lämnade sitt bifall.

Enligt sakkunniges beräkning, för hvilken lagts till grund en räntefot

af 4 %, skulle för genomförande af deras förslag erfordras, förutom nu

utgående bidrag af statsmedel, ett årligt belopp af 72,900 kronor. Denna

summa skulle fyllas genom

l:o) det statsbidrag, hvarom nådig framställning

gjorts till 1907 års Riksdag, kronor 3,521: —

2:o) statsbidrag

dels för upptagande af nya delägare

och höj dt delaktighetsbelopp för

äldre delägare under perioden

1878—1897.......................................... » 7,951: —

dels såsom ersättning för den kapitalförlust,

kassan lidit därigenom att

den år 1908 i 24 år måst umbära

nyssnämnda belopp ...................?....... » 12,975: —

eller tillsammans kronor 20,926: —

3:o) det såsom aflösning af tjänstårsprivi
legiet

beräknade statsbidraget......... » 25,633: —

samt

4: o) ytterligare statsbidrag för att pensionsafgiften

skulle kunna bestämmas

till 3 procent af delaktighetsbeloppet

för i tjänst varande delägare

.................................................... »

22,810: —

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Sedan sakkunniges förslag afgifvits, blef det under l:o) bär ofvan

upptagna statsbidraget beviljadt. af 1907 års Riksdag. På grund af beslut

vid samma Riksdag upprättades emellertid 63 nya adjunktsbefattningar

vid de allmänna läroverken. Då frågan förelädes 1908 års Riksdag,

utgick följaktligen det nämnda anslaget å 3,521 kronor, men i stället

upptogs ett anslag å 9,883 kronor för täckande af kostnaderna för

mottagande i kassan af berörda nya adjunktsbefattningar.

För genomförande af sakkunniges förslag till kassans ombildning

äskades därför af 1908 års Riksdag:

l:o) för mottagande af nya delägare och böjning af

åtskilliga delägares delaktighetsbelopp under

tiden 1878—1897 ................................................... kronor 20,926: —

2:o) såsom aflösning af tjänstårsprivilegiet................. » 25,633: —

3:o) för att pensionsafgiften skulle kunna bestämmas

till 3 procent af delaktighetsbeloppet för i

tjänst varande delägare..................................... » 22,810: —

4:o) för mottagande af innehafvarna af de 1907 upprättade

63 nya adjunktsbefattningarna............... 9,883: —

eller tillsammans kronor 79,252: —

Af förenämnda anslagsbebof ansåg sig statsutskottet endast kunna

tillstyrka beviljandet af en summa af 7,951 kronor, som ingingo i det

under l:o) upptagna beloppet och utgjorde statsbidrag för upptagande

af nya delägare och höj dt delaktighetsbelopp för äldre delägare under

perioden 1878—1897, samt af det under 4:o) upptagna beloppet af

9,883 kronor och hemställde alltså, att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning måtte på det sätt bifallas, att Riksdagen höjde det såsom

bidrag till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna

läroverk, pedagogier, seminarier in. m. uppförda anslaget, nu 95,25S

kronor, med 17,834 kronor till 113,092 kronor.

1 en mot detta utskottets förslag afgifveu reservation gjordes

gällande, att med afseende å det ojämna sätt, hvarpå förmånen af rätt

till tjänstår utfölle för olika delägare i kassan, jämväl Kungl. Maj:ts

lorslag om beviljande af ett belopp af 25,633 kronor till aflösning åt

tjänstårsprivilegiet bort utöfver de af utskottet förordade anslagsbelopp

af utskottet förordas till bifall.

Vid ärendets behandling i Riksdagen biföll Andra kammaren utan

omröstning statsutskottets förslag. Första kammaren däremot antog

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutukottets utlåtande Nr 18.

efter omröstning reservanternas förslag. Vid gemensam omröstning

bifölls emellertid statsutskottets förslag med 166 röster mot 163.

Med anledning af den utgång frågan sålunda erhållit i Riksdagen,

infordrades utlåtande från kassans direktion och från öfverstyrelse!! för

rikets allmänna läroverk. 1 frågan uttalade sig äfven 1908 års revisorer

i sin berättelse öfver verkställd granskning af kassans förvaltning och

räkenskaper.

I dessa utlåtanden hemställdes, att Kungl. Magt ville för Riksdagen

framlägga förnyadt förslag till kassans ombildning i enlighet med det

på sakkunniges utredning hvilande förslag, som förelagts 1908 års

Riksdag, och därvid anhålla om dels beviljande af ytterligare ett belopp

af 12,975 kronor såsom ersättning för den kapitalförlust, kassan lidit

genom afsaknad af 7,951 kronor om året under 24 år, dels ock medgifvande

att tjänstårsprivilegiet måtte aflösas mot ett årligt statsbidrag

af 25,633 kronor.

Alternativt föreslogs af revisorerna, att tjänstårsrätten i dess nuvarande

form skulle aflösas på det sätt, att till kassan skulle få ingå

den del af afton ingen under tjänståret, som eljest skolat tillfalla den

aflidne tjänstinnehafvarens stärbhus, hvarjämte kassan för de icke

tjänstårsberättigade delägarna skulle erhålla en ökning i statsbidraget

af 4,627 kronor. Detta förslag, som biträddes af kassans direktion,

afstyrktes af öfverstyrelse!!.

Slutligen hemställde revisorerna att, därest tjänstårsprivilegiet

icke skulle komma att aflösas, tjänståret skulle i hvarje fall beräknas

till ett hälft år från dödsdagen. Direktionen och öfverstyrelsen biträdde

detta förslag.

Efter inhämtande af ofvannämnda yttranden och förslag afgaf

Eders Kungl. Maj:t till 1909 års Riksdag förnyad proposition i ärendet.

Af de anslag, som 1908 års Riksdag icke beviljat, upptogs i denna

proposition endast aflösningen, 25,633 kronor, af tjänstårsprivilegiet.

Därjämte gjordes framställning om ett ytterligare bidrag å 2,873 kronor

för mottagande i kassan af innehafvare af vissa nyinrättade platser

och för medgifvande af högre delaktighetsbelopp för vissa befattningar.

Ur dåvarande departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 19 februari 1909 vill jag anföra följande

utförliga motivering för tjänstårsrättens aflösning.

»Bland de skäl, som anföras mot tjänstårsprivilegiet i dess nuvarande

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

form, torde i första rummet böra nämnas den stora ojämnhet och osäkerhet,

som vidlåder denna löneförmån. Se vi först på tjänstårsrättens

utsträckning, finna vi, att den tillkommer ämneslärare vid allmänna

läroverk men icke öfningslärare vid samma läroverk, ej heller lärare vid

seminarier och tekniska läroanstalter eller öfriga delägare i kassan. Men

icke ens alla ämneslärare vid de allmänna läroverken komma för sina

efterlefvande i åtnjutande af denna förmån, utan endast de, som aflida,

medan de äro i tjänst.

»En pensionerad lärare har ingen tjänstårsrätt. Däremot kan det

inträffa att denna förmån kommer till godo personer, som stå alldeles

utom lärarkåren. Om en i tjänst varande ämneslärare vid allmänt

läroverk aflider såsom ungkarl eller barnlös änkeman, uppbär nämligen

hans stärbhus, vare sig det består af aflägsna släktingar, borgenärer

eller eljest lärarkåren ovidkommande personer, inkomsten af tjänståret.

»Taga vi åter i betraktande värdet af tjänstårsrätten för de särskilda

stärbhusen, så är tydligt att, då tjänståret räknas från dödsfallet till

den 1 därpå följande maj, och då stärbhuset äger uppbära inkomsten

af den ifrågavarande befattningen under denna tid med skyldighet för

stärbhuset att bekosta arfvodet åt den vikarie, som förordnas till tjänstens

uppehållande, nämnda värde blir beroende af tidpunkten för dödsfallet,

den lönegrad, i hvilken den aflidne tjänstinnehafvaren uppburit lön,

samt vikariearfvodets belopp. Lektorer såväl som adjunkter vid de

allmänna läroverken uppbära lön i fem lönegrader, så att aflöningen för

en lektor växlar mellan 4,000 kronor och 6,000 kronor och för en adjunkt

mellan 3,000 kronor och 5,000 kronor. Arfvodet för en lektorsvikarie

varierar åter mellan 1,800 kronor, hvilket uppbäres af vikarie, som ej

fullgjort villkoren för kompetens till ordinarie lärarbefattning vid allmänt

läroverk, och 2,400 kronor, som i regel utgår, då ordinarie adjunkt är

förordnad till lektorsvikarie. För en adjunktsvikarie är arfvodet 1,800

kronor eller 2,000 kronor. Den behållna inkomsten af tjänståret, för

helt läs- eller kalenderår räknadt, växlar således vid en lektorsbefattning

mellan 1,600 kronor och 4,200 kronor och vid en adjunktsbefattning

mellan 1,000 kronor och 3,200 kronor. Härtill kommer den ojämnhet,

som vidlåder denna förmån i dess nuvarande form, beroende på tidpunkten

för dödsfallet. Då detta inträffar i maj månad, blir tjänstårets längd

11 månader, då det inträffar i mars, inskränkes tiden till en månad,

och skor det i april, förekommer ingen tjänstårsrätt. Den behållna

inkomsten af tjänståret växlar sålunda vid en lektorsbefattning mellan

alldeles ingenting och “A af 4,200 kronor eller 3,850 kronor, samt vid eu

adjunktsbefattning mellan intet och 1 Vi2 af 3,200 kronor eller 2,933 kronor.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Banko Utskott el* till Ätande Nr 18.

57

»Åt det sagda framgur, att tjänstarsiörmäuen tillkommer eu skarpt

begränsad grupp al lärare, hvilka i (ifrigt anses jämnställda med andra

lärargrupper, och att denna förmån är af betydande värde för somliga,

ineu för andra blir alldeles värdelös, samt att det är omöjligt att på

förhand beräkna, huruvida eu viss lärares efterlefvande däraf komma att

skörda mer eller mindre, något eller intet. Härtill kommer don olägenheten,

att de extraordinarie lärarnas befordran genom denna institution

i vissa fall fördröjes och att seminarierna, vid hvilka en dylik förmån

ju icke förekommer, hafva svårigheter vid att förvärfva dugande lärare,

som helt naturligt hellre söka sig in vid de allmänna läroverken.

»tydligt är att eu anordning, som verkar så ojämnt och slumpvis

och som dessutom medför andra olämpor, med rätta kan räknas till de

föråldrade institutioner, som böra afskaffa^. Men då tjänstårsrätten är

ett privilegium och trots ojämnheten i dess verkningar dock är af ganska

stort värde för åtskilliga, som innehafva denna rätt, kan dess afskaffande

icke rättvisligen ske annat än genom en aflösning, såsom redan ägt

ruin med det ifrågavarande lärare tillkommande nådårsprivilegiet. Också

föreslå de sakkunnige tjänstårsrättens utbytande mot ett fixt, årligt statsbidrag

till lärarnas änke- och pupillkassa.

»Enligt af de sakkunnige gjord beräkning skulle frånträdandet af

rätten till tjänstår medföra en årlig förlust för ämneslärarna vid de

allmänna läroverken af 21,006 kronor. Eu ökning af statsbidraget till

kassan med detta belopp skulle dock ej vara ett tillräckligt vederlag för

tjänståret. Ty detta vederlag, som i sin helhet borde komma ämneslärarna

vid de allmänna läroverken till godo, skulle genom att utgå

såsom ökning af statsbidraget till änke- och pupillkassan komma att

fördelas äfven pa icke tjänstårsberåttigade delägare, hvarför de förra

skulle göra en uppoffring till de senares förmån. Rättvist anse därför

de sakkunnige det vara, att kassan för de icke tjänstårsberättigade erhåller

ett belopp, svarande mot det vederlag, som beräknats böra tillkomma

ämneslärare vid de allmänna läroverken för afstående af rätten

till tjänstår. Detta belopp skulle enligt ofvan angifna beräkning utgöra

4,627 kronor, och hela den ökning af statsbidraget till kassan, som

upphäfvandet af rätten till tjänstår skulle kräfva, skulle således uppgå

till 25,633 kronor.

»Mot eu aflösning af tjänstårsrätten hafva under diskussion af denna

fråga i Riksdagens kamrar i hufvudsak följande anmärkningar blifvit

gjorda, nämligen att samma skäl icke kunna åberopas med afseende å

tjänståret, som på 1870-talet åberopades i fråga om nådåret; att en

aflösning af tjänståret icke skulle vara till egentligt gagn, vare sig för

Bihang till Biksd. prat. 1911. 6 Sand. 1 Afd. 13 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

dem, som innehade denna rätt, för den ifrågavarande änke- och pupillkassan

eller för statsverket; samt att lärarnas änke- och pupillkassa vid

jämförelse med andra änke- och pupillkassor för statens ämbetsmän och

"särskildt med civilstatens änke- och pupillkassa visade sig synnerligen

gynnsamt ställd, hvarför det skulle vara ett farligt prejudikat att bevilja

densamma ytterligare statsbidrag.

»Såsom öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk i ärendet erinrat,

yttrade Riksdagen i sin skrifvelse den 17 maj 1874, att det

enligt Riksdagens förmenande vore synnerligen oegentligt, att det

understöd af statsmedel, som genom nådåret kom den aflidne lärarens

efterlefvande till godo, skulle utgå samtidigt därmed, att staten under

en annan form lämnade bidrag till en för samma personer afsedd

pensionskassa, samt att det vore vida lämpligare, att allt det understöd,

som från statens sida borde komma änkor och barn efter elementarlärare

till godo, utginge under en form. Vidare framhöll Riksdagen,

hurusom billigheten syntes fordra, att elementarlärares rätt till delaktighet

i berörda pensionskassa icke gjordes beroende däraf, huruvida

de ägde prästerlig tjänstårsberäkning, utan att jämväl de så kallade

öfningslärarna borde blifva i ifrågavarande hänseende likställda med de

öfriga lärarna.

»Det af Riksdagen åberopade skälet för nådårets afskaffande gäller

tydligen lika väl med afseende på tjänståret.

»Beträffande den af Riksdagen framhållna billigheten och önskvärdheten

af att de lärare, som icke äga prästerlig tjänstårsberäkning, med

hänsyn till pension för deras efterlefvande blifva likställda med dem,

som äga denna rätt, så kan en sådan likställighet utan tvifvel lämpligast

vinnas därigenom att tjänståret aflöses, då det väl är föga sannolikt,

att Riksdagen skulle vilja utsträcka tjänstårsrätten äfven till

dem, som nu icke komma i åtnjutande däraf.

»Till stöd för den uppfattningen, att tjänstår srättens aflösning icke

skulle vara till verkligt gagn för dem, som innehafva nämnda rätt, har

åberopats, att lärarna själfva icke velat afstå från tjänstårsrätten. Och

riktigt är, att 10 af rikets 77 lärarkollegier vid allmänna läroverk afstyrkt

aflösning på föreslaget sätt, i det att 4 kollegier velat bibehålla

tjänstårsrätten i dess nuvarande form, men 3 önskat eu sådan ändring

däri, att alla tjänstårsberättigade stärbhus skulle åtnjuta den behållna

löneinkomsten under ett visst antal månader efter dödsfallet, imder det

att de återstående 3 kollegierna val ville gå in på eu aflösning, men

med det förbehåll, att den behållna lönen under en eller annan månad

skulle utgå till hvarje stärbhus.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr IS.

5!)

»Skälen för afstyrkande!. hafva i allmänhet varit, att tjänstårsrätten

ansetts medföra den fördel, att vid makens eller faderns död, då

en mängd utgifter till begrafning, flyttning m. in. hopa sig, de efterlefvande

icke stå utan alla existensmedel, samt att den höjning af änkepensionen,

som skulle blifva eu föl jd af lösesummans ingående till änkcoeh

pupillkassan, icke kan uppväga denna fördel.

»Onekligt är, att många familjer haft stor fördel af tjänstårsrätten

och att många framdeles skulle skörda betydande gagn däraf, om den

bibehölles. Men, såsom det i det föregående blifvit visadt, kan denna

rätt i dess nuvarande form icke skänka någon trygghet, då det är alldeles

osäkert och oberäkneligt, huruvida en viss familj därigenom erhåller

något eller intet, mer eller mindre, ett förhållande, hvaraf denna

rätts värde i hög grad förringas.

»Vida bättre skulle det utan tvifvel blifva ställdt för de tjänstårsberättigade,

om berörda rätt ombildades så, att alla tjänstårsberättigade

stärbhus finge uppbära den behållua lönen under viss tid t. ex. fem och

eu half månad efter dödsfallet, och skulle tjänstårsrätten komma att bibehållas,

torde eu framställning i denna riktning böra göras. Men äfven

om en sådan framställning blefve bifallen, vore icke därmed all osäkerhet

och tillfällighet, som vidlåder tjänstårsrätten, undanröjd. Ty en stor

del af de tjänstårsberättigade aflida såsom pensionerade och hafva såsom

sådana förlorat sin tjänstårsrätt. Att märka är äfven att tjänstårsrätten

tillkommer och framdeles skulle tillkomma endast ämneslärarna

vid de allmänna läroverken, under det att seminarielärarna, lärare vid

tekniska läroanstalter och öfningslärarna måste umbära denna förmån,

ehuru dessa, särskilt öfningslärarna med deras små löner och små

änkepensioner, lika väl som de allmänna läroverkens ämneslärare äro i

behof af den hjälp, som tjänstårsrätten i regel medför vid familjefaderns

frånfälle. Och i samma mån ifrågavarande rätt göres jämnare och värdefullare,

dess skarpare framträder skillnaden mellan de angifna lärargruppernas

ekonomiska situation i berörda fall.

»Se vi åter på det vederlag, som erbjudes för afstående af tjänstårsrätten,

så består det tydligen i den ökning af änkepensionerna, som

kan blifva eu följd däraf, att ett visst årligt belopp tillföres änke- och

pupillkassan. Sant är visserligen, att beloppet af pensionens ökning

icke blir fullt så stort som räntan å den medelinkomst, som skulle uppbäras

af de tjänstårsberättigade stärbhusen, då ökningen skulle tillgodokomma

de efterlefvande icke blott till dem, som aflida, medan de äro

i tjänst, utan ock till dem, som bortgå såsom pensionerade. Men de

förstnämnda kuuna knappast sägas därigenom tillskyndas någon egentlig

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Banko utskottets utlåtande Nr 18.

orättvisa, dä ju deras efterlefvande erhålla lika slör pension som de

pensionerades, ehuru de senare erlagt derå årsafgifter till kassan än

de förra.

»Den större säkerhet, trygghet, jämnhet och likformighet, som vinnes

genom aflösning af tjänstårsprivilegiet på föreslaget sätt, hav säkerligen

också varit anledningen till att det stora flertalet af de allmänna läroverkens

lärarkollegier lämnat förslaget om aflösningen utan anmärkning.

»Med afseende på betydelsen för änke- och pupillkassan af en aflösning

af tjänstårsrätten har blifvit anmärkt, att den skulle vara ganska

ringa, då kassan för närvarande slipper att utbetala pensioner till de

efterlefvande under tjänståret men, om aflösning sker, måste göra det.

Väl är det sant att, då genom tjänstårets bortfallande pensionstiden

skulle något förlängas, icke hela lösningssumman kan användas till

höjning af pensionerna, men då den behållna inkomsten af en ämneslärarbefattning

är vida större än motsvarande änkepension, måste kassan

i de allra flesta fall skörda en vinst, hvilket ju också möjliggör eu

höjning af pensionsbeloppen.

»Hvad åter angår statsverkets ställning till aflösningsfrågan, har

det blifvit sagdt, att staten genom aflösningen skulle tillskyndas en

årlig utgift af'' öfver 25,000 kronor utan att det ordinarie anslaget till

lärarlöner skulle kunna nedsättas med ett enda öre, under det att den

mindre besparing, som möjligen uppstode, komme att användas förandra

ändamål, men att tvifvelaktigt vore, huru stor nytta staten af

aflösningen skulle skörda. Tydligt är emellertid, att det belopp af 21,000

kronor, som beräknats i medeltal årligen utgå till tjänstårsberättigade

stärbhus, i stället skulle ingå såsom besparing till statsverket, endast

med den inskränkning, som skulle blifva en följd däraf, att åtskilliga

befattningar före tjänstårets slut besattes med ordinarie innehafvare och

dessa komme att uppbära ordinarie lön, vanligtvis i lägsta lönegraden,

i stället för vikariatsarfvode. Den tämligen ringa förlust, som sålunda

skulle uppstå, torde dock få anses uppvägas af den fördelen, att de

extraordinarie lärarnas antal minskas, något, för hvilket Riksdagen

visat synnerligt intresse vid flera tillfällen, och särskild!., då den år

1907 med anledning af enskild motion beviljade upprättandet af 63 nya

adjunktsbefattningar. Sant är visserligen, att den besparing, som genom

aflösningen skulle beredas statsverket, icke direkt medför en sänkning

af anslaget till lärarlöner, men den kommer dock statsverket fullt till

godo genom att tillföras reservationsanslaget till de allmänna läroverken.

Genom mottagande af denna besparing kan nämligen nämnda reservationsanslag

gälda andra detsamma åliggande utgifter, för livilka det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankotttfikottet» uttalande Nr IS.

Öl

d,108t, skulle kräfva» extra anslag, eller ock, om inga sådana utgifter

a;ro tor handen, kan reservationsanslaget, såsom liera gånger skott,

ti statsverkets öfrig» behof öfverlämna de besparingar, som icke för

tillfallet, äro för detsamma behöflig». Erkännas måste emellertid,

att, det belopp al 4,(527 kronor, som beräknats böra tillkomma

anke- och pupillkassa^, bil- att de icke tjänstårsberättigade delägarna

i densamma skulle blifva likställda med de tjänstårsberättigade, icke

medför något kontant vederlag, utan måste betraktas såsom eu ren

statsutgift, men detta- relativt obetydliga belopp torde väl få anses blifva

val anvandt, då därigenom möjliggöros, att öfrig» kassan tillhöriga

lärargruppers efterlefvande blifva fullt likställda med ämneslärarnas vid

de allmänna läroverken.

»Genom berörda anslag vinnes äfven att öfningslärarnas änkepensioner

kunna sattas till skäliga belopp, hvilket, eljest näppeligen skulle

• t “g. ^ora5 ,f|a ju pensionsafgifterna eljest skulle blifva allt för höna

i förhållande till de små afiöningarna.

»Hvad slutligen angår jämförelsen mellan lärarnas vid elementarläroverken

änke- och pupillkassa och andra likartade kassor, framgår

åt ett studium af de särskilda kassornas reglementen, att bestämmelserna

för dessa kassor i många mer eller mindre väsentliga afseende» ej obetyaligt

växla. Någon sträng likformighet förefinnes icke och har ju

fii- nj1 va”t vänta, då de, ehuru härstammande från samma

behof, bildats, utvecklats och ombildats under olika historiska förutsättmngar,

på olika tider och på grund af olika förhållanden. En följd

häraf ar, att en jämförelse med afseende på dessa kassors förmånlighet

maste kräfva en vidlyftig och dyrbar utredning och beräkning, för att,

resultatet icke skall blifva missvisande. Emellertid torde icke kunna

bestridas, att lärarnas änke- och pupillkassa varit jämförelsevis gynnsamt

stalld, beroende på de säregna förhållanden, hvarunder den uppstod.

»Enligt den redogörelse, som af sakkunnige lämnas rörande kassans

uppkomst, erhöll kassan vid dess stiftande såsom grundfond dels fjärde™A

af, ementikassornas behållning, dels ett ärligt statsbidrag å

b5,000 kronor, det sistnämnda under villkor, att den rätt till nådår

som enligt prästerskapets privilegier tillkomme änkor och barn efter

larare vid elementarläroverk och pedagogi, blefve i vederbörlig ordnmg

upphäfd. Den förlust, som de nådårsberättigade lärarnas efterlefvande

gjorde genom frånträdande af rätten till privileqienåäåreL beräknades

till omkring 35,000 kronor. Af limsten af den''''del af emeritikassorna,

som korn på elementarlärarnas pensionskassas lott, beräknades

åter till 13, <00 kronor; och dessa medel kunde, med hänsyn till sättet

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

för emeritikassornas uppkomst, snarast anses tillkomma de uådårsberättigade

lärarna.

»Betraktades nu de 35,000 kronorna såsom aflösning af privilegienådåret,

skulle, om de fråndroges de beviljade 05,000 kronorna, återstoden

eller 30,000 kronor kunna anses utgöra dels ersättning för upptagande

i kassan af icke nådårsberättigade lärare, nämligen seminarieoch

öfningslärare, dels såsom vederlag för de extra nådåren och de

förmåner, som beviljats prästerskapets änke- och pupillkassa.

»Den grundfond kassan ägde, då den trädde i verket, hade således

förut, åtminstone till största delen, tillhört de ursprungliga delägarna i

kassan och efterträdarna å deras platser, och andra lärargrupper eller

innehafvare af nyinrättade platser kunde icke utan förfång för dem upptagas

i kassan med mindre än att ersättning för deras mottagande lämnades

kassan till belopp, svarande mot hvad af grundfonden folie på de

ursprungliga delägarna. Också har Riksdagen, då nya delägargrupper

eller innehafvare af nya platser, hörande till äldre delägargrupper, tillförts

kassan, beviljat därför erforderligt statsbidrag. Tydligt är, att eu

kassa, som tillkommit under sådana omständigheter, skall vara fördelaktigare

ställd än en kassa, hvilken, såsom civilstatens änke- och pupillkassa,

börjat sin verksamhet med ingen eller så godt som ingen grundfond.

Men hänsyn härtill har nog tagits vid bestämmandet af löneförmånerna

för de ämbetsmannaklasser, som tillhöra nämnda kassa, liksom

vid löneregleringen för lärarna hänsyn torde hafva tagits till de

förmåner dessa i öfrigt åtnjuta.

»Den föreslagna aflösningen af tjänståret synes vara ett direkt

fortgående på den väg, som inslogs, då lärarnas änke- och pupillkassa

inrättades, och något farligt prejudikat kan genom bifall till denna aflösning

ej gärna uppstå, då jämte ifrågavarande lärare endast präster

och universitetslärare torde vara i åtnjutande af tjänstårsrätt.

»Särskilt har blifvit framhållet att, då änkepensionen enligt det

framlagda förslaget skulle bestå af två delar, eu grundpension, som till

samma belopp, 100 kronor, skulle ingå i alla pensioner, och en tilläggspension,

som utgjorde 20 % af delaktighetsbeloppet, så skulle denna

kassa komma att utdela högre pensioner än nästan alla andra dylika

kassor. Härvid är emellertid att märka, att förslaget om en grundpension

tillkommit för att verksamt höja de lägsta änkepensionernå, sa

att de, från att i gamla kassan hafva utgjort 90 och 120 kronor, skulle

blifva 220 och 250 kronor, äfvensom att den högsta änkepensionen

skulle inskränkas till 900 kronor, ehuru den vid tull tillämpning åt de

antagna principerna för åtskilliga delägare eljest skulle blifvit högre.

s. 63 Kontrollera mot PDF

linnkontfikottets• utlutande N-r IN.

63

I andra änke- och pupillkassor, såsom civilstatens, arméns och telegrafverkets,

är högsta änkepensionen vida större, och i telegrafverkets kassa

är grundpensionen 200 kronor och tilläggspensionen 20 % af pensionsunderlaget.

Också förklarade den talare, som framställde berörda anmärkning,

att häri icke ansåg de föreslagna pensionerna i och för sig

tagna för stora.

»I följd af den, stora nedsättning, som utöfver afiösningssumman

för tjänståret gjordes af 1008 års Riksdag i det för ombildning af

lärarnas änke- och pupillkassa begärda anslaget, skulle, såsom i det föregående

bli t vit påpekadt, en ombildning af kassan i full öfverensstämmelse

med de i nådiga propositionen till bemälda Riksdag angifna grunder

icke låta sig genomföra, äfven om aflösning af tjänstårsrätten på

föreslaget sätt nu bifölles.

t »Innan definitivt beslut kan fattas angående sättet för kassans ombildning,

torde emellertid blifva erforderligt, att ny utredning verkställes

och nytt förslag _ uppgöres, och torde för detta ändamål böra tillkallas

särskilda sakkunnige.

»Att j ag», yttrade departementschefen, »innan en sådan utredning hunnit

utföras, ansett mig höra föreslå förnyad framställning angående tjänstårsrättens

aflösning, har berott därpå, att det är af synnerlig vikt för kassan och

dess delägare, att denna fråga så snart som möjligt afgöres, så att en definitiv

reglering af kassan kan äga rum. Och skulle de nådiga propositionerna

angående omreglering af prästerskapets aflöning och ny ecklesiastik

boställsordning vinna Riksdagens bifall, torde senare på året Kyrkomötet

inkallas, och kunde detta då jämväl behandla frågan om upphörande af

tjänstårsrätten för de allmänna läroverkens ämneslärare, därest denna

blifvit af Riksdagen bifallen. Också skulle de sakkunniges arbete förenklas

och påskyndas, om icke alternativa förslag behöfde uppgöras

under förutsättning af tjänstårsrättens bibehållande eller upphörande.

»Därest det af mig förordade förslaget skulle vinna Eders Kungl.

Maj:ts och Riksdagens bifall, torde kassans ombildning böra äga rum i

så nära anslutning till de hufvudgrunder, hvilka angåfvos i propositionen

i ämnet till 1908 års Riksdag, som med för ändamålet tillgängliga

medel låter sig göra.»

Efter anförande af detta brottstycke ur det yttrande till statsrådsprotokollet,

som den 19 februari 1909 afgafs af dåvarande departementschefen

vid aflåtande af nådig proposition i ämnet, tillåter jag mig med

några ord omnämna frågans behandling i Riksdagen.

Statsutskottet ansåg sig endast kunna tillstyrka beviljandet af

summan 2,873 kronor för mottagande af nyinrättade lärartjänster samt

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bankoutskottets utlåtande Nr 18;

förhöjning af delaktighetsbeloppet för vissa lärare. Angående tjänstårsprivilegiets

aflösande yttrade utskottet, att denna fråga icke syntes

vara af mera brådskande natur, än att resultatet af den af vederbörande

departementschef i uttalande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

i utsikt ställda utredning angående sättet för änke- och pupillkassans

ombildning borde kunna afvaktas, innan rubbning skedde af

tjänstår sprivilegiet.

Riksdagen beslöt därefter i enlighet med statsutskottets nämnda

hemställan och uttalande.

Genom nådigt bref af den 8 oktober 1909 uppdrog Eders Kungl.

Maj:t åt öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk att verkställa ny

utredning och uppgöra nytt förslag i afseende å sättet för lärarnas vid

elementarläroverken änke- och pupillkassas ombildning, med iakttagande

därvid, att förslag skulle uppgöras alternativt med bibehållande af tjänstårsprivilegiet

eller med dess upphörande, livarjämte Eders Kungl. Maj:t

bemyndigade öfverstyrelsen att, om så erfordrades, för biträde vid ofvannämnda

arbete anlita högst två sakkunniga personer.

öfverstyrelse!! afgaf sitt betänkande den 12 september 1910 och

anförde därvid i hufvudsak följande.

Under den tid, som förflutit sedan kassans ställning sista gången

undersöktes, hade särskild! bland lärarna vid de allmänna läroverken

ovanligt stora förändringar ägt rum i fråga om innehafvare åt ordinarie

tjänst och pensionerade lärare. Nämnda förhållande berodde dels därpå,

att ett stort antal ordinarie tjänster under denna tid upprättats i följd

af läroverkens fortsatta ombildning eller på grund af särskilda riksdagsbeslut

under åren 1906, 1907 och 1908, dels därpå att, på grund af

de nya bestämmelserna angående civila tjänstinnehafvares rätt till

pension, ett mycket stort antal ordinarie lärare under åren 1907—1909

afgått med pension. Då det kunde förväntas, att denna starka omsättning

bland kassans delägare skulle i hög grad inverka på kassans ekonomiska

ställning, ansågs nödvändigt för erhållande af en fast utgångspunkt

för den kommande utredningen, att ny undersökning gjordes

angående kassans ställning och att denna undersökning skulle afse förhållandena

vid eu så sen tidpunkt som möjligt, sålunda helst den 31

december 1909. I följd häraf infordrades från rektorsämbetena nya fullständiga

uppgifter angående delägarna i kassaD, Indika uppgifter bearbetades

och inregistrerades å de vid föregående undersökningar använda,

särskildt därför afsedda statistik-kort.

Vidare förutsattes, att kassans ombildning skulle äga rum i så nära

anslutning till de hufvudgrunder, Indika.angåfvos i propositionen i ämnet

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bankouttkottetn utlutande Nr in.

65

till 1908 års Riksdag, som med för ändamålet tillgängliga medel läte

sig göra.

öfverstyrelsen hade sålunda utgått ifrån att delägarnas delaktighetsbelopp

äfvensom änke- och barnpensionerna borde bibehållas vid de

belopp, som i nämnda nådiga proposition voro föreslagna. Hvad pensionernas

storlek beträffade skulle eu sänkning i deras belopp, hvilka icke

från något håll, vare sig i de inkomna utlåtandena öfver ombildningsförslaget

eller vid frågans behandling i Riksdagen, ansetts vara för höga,

i hög grad förringa värdet af den föreslagna reformen.

Med afseende på skyldighet och rättighet att blifva delägare i

kassan hade ofverstyrelsen icke för afsikt att föreslå någon ändring i de

bestämmelser, som angifvits i 1907 års betänkande och reglementsförslag,

utom beträffande ett fall.

Enligt § 1 mom. 3 i nämnda förslag till reglemente ägde delägare,

som pensionerats före år 1905, då den nya löneregleringen för flertaler

af kassans delägare blef gällande, icke rätt till inträde i den nya kassan,

hvaremot delägare, som pensionerats efter ingången af år 1905, tillerkändes

denna rätt. Under den tid, som förflutit sedan berörda förslag

till reglemente för kassan framlades, hade emellertid förhållandena i

fråga om lärare, pensionerade efter år 1905, väsentligen ändrats. Under

det att nyssnämnda reglemente var beräknadt att träda i kraft redan

den 1 januari 1909, kunde föreliggande förslag tänkas genomfördt tidigast

från och med början af år 1912. I förra fallet gällde bestämmelsen

om rätt till inträde i kassan sålunda endast de lärare, som pensionerats

under 4-årsperioden 1905—1908, under det att nu samma bestämmelser

skulle afse alla de lärare, som pensionerats under de 7 åren 1905—1911,

livilket skulle innebära en väsentlig ökning af antalet af ifrågavarande

delägare. Härtill komme att, sedan ofvannämnda förslag till reglemente

för kassan framlades, den nya pensionslagen trädt i kraft från och med

ingången af år 1908, livilket haft till följd en betydligt ökad afgång

bland de ordinarie lärarna.

Då sålunda antalet af de efter ingången af år 1905 pensionerade

lärarna i så betydlig grad ökats, hade ett medgifvande åt dessa lärare

af rätt till inträde i den nya kassan ansetts medföra så stor risk för

kassan, att en sådan rätt icke utan vissa villkor ansetts böra beviljas.

Ofverstyrelsen hade då tänkt sig, att ifrågavarande delägare skulle

vid inträde i den nya kassan erlägga eu viss retroaktivafgift, beräknad

efter grunder, som i bil. 4 till reglementsförslaget närmare angifvas.

Sagda afgift skulle ej behöfva erläggas på en gång, utan kunna fördelas

på fyra inbetalninger kvartalsvis under loppet af ett år.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 0 Sami. 1 Afd. 13 Höft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Banko ut skottet n utlåtande Nr 18.

Af liknande skäl, som nu anförts, ansåge sig öfverstyrelsen icke

heller kunna bibehålla den bestämmelse i § 57 af 1907 års reglementsförslag,

som tillerkände pensionsberättigade anhöriga till i tjänst varande

delägare i kassan, hvilka aflidit, sedan början af år 1905 och intill dess

den nya änke- och pupillkassan trädde i verket, rätt att komma i åtnjutande

af de förbättrade pensioner, som skulle hafva tillkommit dem,

om bemälda bortgångna delägare varit i tillfälle att inträda i den nya

kassan. Antalet af ifrågavarande pensionstagare måste nämligen nu

beräknas vara betydligt större än vid 1907 års förslag, då ju tiden från

1905 års ingång till den nya kassans trädande i verket enligt nu förevarande

förslag måste antagas uppgå till minst sju år mot i det förra

fallet fyra år. Eu följd häraf vore, att de retroaktivafgifter, som enligt

det förra pensionsförslaget skulle erläggas af delägarna i den gamla

kassan vid öfvergång till den nya och som beräknades skola utgöra

ersättning för de höjda pensionerna åt ofvannämnda pensionstagare,

måste komma att betydligt höjas. Nämnda afgifter skulle nämligen enligt

nvssnämnda förslag utgöra skillnaden mellan den pensionsafgift, som

skulle ålegat delägare att betala till den nya kassan, därest lian från

och med 1905 eller från tiden för sin därefter skedda utnämning vunnit

inträde i densamma, och den årsafgift han till den gamla betalt för

hvart och ett af åren 1905, 1906, 1907 och 1908. Denna bestämmelse

skulle nu utsträckas att gälla äfven för åren 1909, 1910 och 1911, enär

den nya kassan, som nämnts, kunde antagas träda i verksamhet tidigast

från och med ingången af år 1912. De retroaktivafgifter, som under

sådana förhållanden borde af delägarna erläggas, skulle i följd häraf

blifva så betungande, att det icke längre torde kunna ifrågasättas att

pålägga dylika afgifter.

Antagligt vore också, att sistnämnda omständigheter i väsentlig mån

skulle minska antalet af de delägare i den gamla kassan, som skulle

öfvergå i den nya, hvarigenom den nya kassans ställning komme att i

afsevärd män försvagas. I läroverkskollegiernas utlåtanden angående

1907 års betänkande hade också från flera håll uttalats starka betänkligheter

mot ifrågavarande afgifter, och öfverstyrelsen ansåge sig kunna tillstyrka

ofvannämnda utsträckning af pensionsrätten endast under förutsättning,

att staten trädde emellan och erforderligt statsbidrag beviljades i stället

för de föreslagna retroaktivafgifterna, hvilka öfverstyrelsen ansåg icke

borde ifrågasättas. Äfven i nådig proposition till 1909 års Riksdag

uttalades angående ifrågavarande utsträckning af pensionsrätten, att mot

densamma blifvit af flera af de hörda myndigheterna anförda ganska

tungt vägande skäl, hvartill komme, att ifrågavarande retroaktivafgifter

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hankoutukotletn utlåtande Nr 18.

t57

klofve större och tyngre för hvarje år, som gånge, innan den nya kassan

trädde i vei''ket.

Vid pensionsavgifternas bestämmande hade öfverstyrelsen utgått ifrån

att de afgifter, som voro upptagna i 1907 års förslag, om möjligt icke

borde öfverskridas, och att utgifterna för i tjänst varande delägare sålunda

skulle utgöra 3 procent af delaktighetsbeloppet. Äfven dessa afgifter

hade af vissa läroverkskollegier ansetts väl höga, och det förslag, som

uppgjorts för det fall, att vissa poster i det begärda statsbidraget icke

beviljades, och som upptog pensionsafgifter uppgående till 3,c procent af

delaktighetsbeloppet, hade på många håll mötts af starkt motstånd. Öfverstyrelsen

uttalade som sin mening i fråga om berörda afgifter, att de

under inga förhållanden borde bestämmas högre än till 3 procent af

delaktighetsbeloppet.

Hvad beträffade den räntefot, som skulle ligga till grund för beräkningen,

ansågs lämpligt åt bibehålla den vid samma värde, nämligen

4 procent, som användts vid föregående utredning, äfven om medelräntefoten

i änke- och pupillkassan under de senare åren varit något

högre (4,3 5 procent).

I enlighet med här ofvan angifna grunder och på grundval af

mi insamladt statistiskt material, gällande tidpunkten den 31 december

1909, hade sedermera af de tillkallade sakkunniga, byrådirektören i riksförsäkringsanstalten

Karl Dickman och lektorn E. Göransson, utförts

matematisk beräkning angående kassans ställning och ombildning,

hvarför redogörelse lämnades i en öfverstyrelsens utlåtande bifogad

handling.

Af denna beräkning framgick det att, om det framställda förslaget

antoges, kassans ställning den 1 januari 1910 blefve följande.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Passiva.

I. Pensionsfonden.

1. Änkor med eller utan barn

2. Föräldralösa barn

II. Delugarfonden för nuvarande delägare:

1. Pensionerade delägare.........................

2. Tjänstgörande delägare (excl. befordran)

III. Delägarfonden för blifvande delägare:

1. Nästa innehafvare af de vid 1910 års

början obesatta platserna (excl. befordran)

2. Öfriga blifvande delägare (incl. befordran)

Ökning i pensionerna för flera syskon.

IV

V. Framdeles beviljade sjukpensionen

utsedda behof.................................

VI. Förvaltningskostnadernas värde

Sun

Aktiva

(under förutsättning af delägarafgifter å 3 % af delaktighetsbeloppet

för i tjänst varande delägare).

I. Afgift er af nuvarande delägare:

1. Pensionerade.......................................

2. Tjänstgörande ...................................

till den nya kassan .......................

II. Af gifter af blifvande delägare:

1. Nästa innehafvare af nu obesatta platser

2. Öfriga blifvande delägare ................

TIT. Det utgående statsbidragets värde........

IV. Kassans kapitalbehållning år 1910

V. Tjänstårets värde ....................................

Summa kronor

Kronor

Kronor

Kronor

1

2,221,000

16,000

69,000

85,000

2,306,000

635,000

4,704,000

5,339,000

184,000

4,062,000

4,246,000

179,000

|

200,000

r150,000

12,420,000

i

1,634,000

90,000

I

!

i

61.000

1,573,000! 1,663,000

96,000

2,129,000: 2,225,000

| 2,883,000

4,958,000

686,000

12.415,000

s. 69 Kontrollera mot PDF

BankoulnkoiMtt iitlåttindr Ni'' /<S’.

69

Såsom åt'' ofvanstående tablå framginge, skulle kassans ombildning

alltså kunna genomföras med pensionsafgifter, utgörande 3 procent af

delaktighetsbeloppet för i tjänst varande delägare, under förutsättning

att tjänstårsrätten atlöstes med ett belopp, hvars årliga värde skulle*

utgöra 26,889 kronor. Utöfver detta belopp och nu utgående statsbidrag

samt sådant bidrag för upptagande i kassan af nya delägare och höjdt

delaktighetsbelopp för vissa delägare skulle för kassans ombildning icke

knifvas något ytterligare bidrag af statsmedel.

Jämfördes kassans ofvan beräknade ställning vid 1910 års början

med dess under samma förutsättningar beräknade ställning vid 1906

års början, befunnes kassan under mellantiden hafva så förbättrats, att

ett af 1908 års Riksdag äskadt årligt bidrag å 35,785 kronor nu kunnat

för nämnda ombildning undvaras.

Sistnämnda bidrag hade varit afsedt att utgöra dels ersättning med

12,975 kronor årligen för liden kapitalförlust, därigenom att kassan under

24 år måst umbära ett årligt statsbidrag å kronor 7,951, dels ett årligt

bidrag å 22,810 kronor, för att pensionsafgiften icke skulle behöfva höjas

öfver 3 procent af delaktighetsbeloppet för i tjänst varande delägare.

Anledningarna till denna betydande förbättring i kassans ställning

torde vara många, men den viktigaste sammanhängde med den starka

omsättningen bland de ordinarie lärarna under denna period. Genom

upprättande af ett ovanligt stort antal ordinarie platser och genom eu

särdeles stor afgång af pensionerade, hvarigenom ett betydande antal

tjänster under kort tid blifvit lediga, hade befordringsförhållandena så

förbättrats, att den medelålder, vid hvilken befordran första gången till

ordinarie adjunkt inträffat, sjunkit från 39 år under närmast föregående

period till 36 år under perioden Vi 1906—S1/j2 1909 och motsvarande

medelålder för lektorer från 36 till 35 år. Visserligen hade för vissa

grupper af öfningslärare en motsvarande nedgång i befordringsåldern

icke inträffat, men då dessa delägargrupper vore jämförelsevis fåtaliga,

vore befordringsåldern för dem af mindre inflytande ifråga om kassans

ekonomiska ställning. Med afseende på ofvannämnda sänkning i befordringsåldern,

hvilken för kassans ställning vore af väsentlig betydelse,

torde visserligen kunna invändas, att de särskilda förhållanden i fråga

om lärares befordran, som nu i några år varit rådande och säkerligen

ännu en tid skulle fortfara, icke för framtiden kunde väntas blifva konstanta,

och att därför möjligen en höjning af befordringsåldern ånyo

skulle kunna komma att inträda. I anledning häraf ville öfverstyrelsen

erinra, huruledes befordringsförhållandena vid de allmänna läroverken före

den allra sista tiden under eu lång följd af år varit synnerligen ogynnsamma,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

och att i följd häraf befordringsåldern under denna tid undergick en

abnorm stegring. Bland de under de sista åren befordrade hade därför

funnits en stor del äldre extraordinarie lärare, som nu under de gynnsammare

konjunkturerna erhållit ordinarie tjänster. Medelåldern för

befordran hade därför icke minskats så mycket, som man eljest skulle

haft anledning vänta, och de medelåldrar, som nyss angifvits, torde

snarare kunna sägas vara öfver än under hvad som kunde anses normalt.

Det torde ock med skäl kunna förväntas, att Riksdagen äfven

framgent skulle tillgodose de allmänna läroverkens behof af ordinarie

lärare, i den mån sådana visade sig behöflig^, så att en så stor ökning

af de extraordinarie lärarnas antal, som tidigare förekommit, icke vidare

skulle behöfva inträffa. Under sådana omständigheter torde ock de förutsättningar

ifråga om befordringsåldern, på hvilka de gjorda beräkningarna

till väsentlig del kvilade, få anses för kassan innebära tillräckligtrygghet.

Vidare finge öfverstyrelsen erinra därom, att 1908 års Riksdag

beviljat bland annat ett årligt bidrag till kassan af 7,951 kronor,

utgörande statsbidrag för upptagande i kassan af nya delägare och

höjdt delaktighetsbelopp för äldre delägare under perioden 1878—1897.

Nämnda årliga bidrag, som icke motsvarades af några nya, nu tillkomna

delägare, medförde sålunda en bestämd förbättring i kassans ställning.

Fördelaktigt för kassan hade också varit, att den räntefot, som

legat till grund för den senaste beräkningen af kassans ställning och

som utgjorde 4 procent, varit något lägre än medelvärdet af den räntefot,

enligt hvilken kassans medel under perioden 1906—1909 förräntats,

eller 4,3 5 procent.

Fn för kassan gynnsam omständighet hade äfven varit den, att

den faktiska dödligheten bland delägarna varit mindre än den, som

framginge af statistiska centralbyråns dödlighetstabell för åren 1871—1880

för män i hela riket och som legat till grund för beräkningen. Därjämte

hade dödligheten ibland änkorna varit något större än den beräknade,

hvilken utgjorde 0,7 af dödligheten för kvinnor i hela riket under

perioden 1881—1890 och sålunda äfven varit för kassan gynnsam.

Slutligen borde nämnas att för lärare, pensionerade efter ingången

af år 1905, visserligen medgifvits rätt till inträde i kassan men under

villkor af retroaktivafgifter, under det i 1907 års ombildningsförslag

inga särskilda retroaktivafgifter för pensionerade delägare ansågos

behöfva upptagas. För kassan vore detta en fördelaktigt medverkande

omständighet.

Fn nödvändig förutsättning för kassans ombildning i enlighet

s. 71 Kontrollera mot PDF

Ii an ko utskott c In utlåtande Nr in.

71

med nu förevarande förslag vore, att tjänstårsprivilogiet utlöstes mot

en höjning af statsbidraget till kassan med dels det till 22,320 kronor

beräknade värdet af tjänstårsförmånen för de därtill berättigade delägarna,

dels ett belopp af 4,569 kronor, som för do icke tjänstårsberättigade

delägarna beräknats motsvara hvad de förra sålunda afstått

till kassan.

öfverstyrelsen både äfven verkställt utredning och uppgjort förslag

i afseende å sättet för kassans ombildning under förutsättning af bibehållande

af tjänstårsprivilogiet. Det framginge däraf, att i så fall, om

pensionerna skulle bibehållas vid samma storlek som i 1907 års förslag,

årsafgifterna måste sättas till 3,5 procent af delaktighetsbeloppet. Detta

skulle för rektorer och lektorer innebära eu höjning af årsafgiften från

90 till 140 kronor eller med 55 procent och för adjunkter från 70 till

119 kronor eller med 70 procent, öfverstyrelsen funne dessa utgifter

alltför höga, i synnerhet i betraktande af att lärarna i och med den nuvarande

iönestatens genomförande blifvit pålagda afgifter för sin egen

pensionering, uppgående för adjunkter till belopp mellan 65 och 115

kronor samt för lektorer mellan 100 och 160 kronor.

Då öfverstyrelsen alltså icke funne sig kunna, därest tjänstårsrätten

skulle bibehållas, förorda kassans ombildning med bibehållande af

de i 1907 års förslag upptagna pensionsbeloppen, hade öfverstyrelsen sett

sig nödsakad att, under nämnda förutsättning, föreslå pensionernas sänkning.

Då de år 1907 föreslagna pensionerna skulle utgå med 100 kronors

grundpension och en tilläggspension af 20 procent af delaktighetsbeloppet,

kunde minskningen göras i form af afdrag å antingen grundpensionen

eller tilläggspensionen. I förra fallet skulle grundpensionen minskas till

50 kronor, i senare fallet tilläggspensionen till 18,6 procent af delaktighetsbeloppet.

Öfverstyrelsen funne sig böra förorda det förra sättet,

därest pensionernas nedsättning skulle visa sig oundgängligen nödvändig.

I händelse tjänstårsrätten icke skulle komma att atlösas, utan denna

föråldrade aflöningsform skulle komma att kvarstå, ansåge öfverstyrelsen

lämpligt och ensidigt, att det förslag till tjänstårets beräkning, som framställts

af 1908 års revisorer af kassan, måtte tagas under ompröfning.

Enligt nämnda förslag skulle tjänståret i hvarje fall beräknas till ett

hälft år från dödsdagen i likhet med hvad som finnes stadgadt i nådiga

reglementet för universitetets i Uppsala pensionsinrättning för tjänstemäns

änkor och barn af den 21 februari 1849.

Äfven om härigenom icke alla invändningar mot tjänståret i en

sådan form skulle förfalla, fortsätter öfverstyrelsen, så skulle dock den

betydande fördel vinnas, att förmånen af tjänståret blefve bestämd och

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

beräknelig- och lika för alla tjänstårsberättigade. Den osäkerhet och

ojämnhet, som vidlådde tjänstårsrätten under dess nuvarande form och

utgjorde den mest vägande invändningen mot densamma, skulle härigenom

till stor del försvinna och ifrågavarande förmån högst betydligt stiga i

värde för vederbörande lärare. För närvarande växlade den tid, under

hvilken tjänstårsrätt åtnjötes, från 11 månader, då tjänstårsberättigad

lärare aflede under maj månad, till ingenting alls, då dödsfallet inträffade

under april. Det kunde då synas riktigt, att den gemensamma tiden

bestämdes till 5 V2 månader. Vederbörande stärbhus skulle då upphöra

att uppbära lönen midt under en månad, hvilket eljest aldrig plägade äga

rum i fråga om löntagare. Nämnda omständighet jämte analogien med

universitetslärarnas tjänstårsberäkning talade enligt öfverstyrelsens mening

för att tjänståret i hvarje fall torde böra beräknas till jämnt ett hälft år.

Kassans direktion och statskontoret hafva afgifvit infordrade yttranden

angående öfverstyrelsens förslag och därvid, frånsedt några mindre

väsentliga anmärkningar, biträdt detsamma i fråga om kassans ombildning

under förutsättning af tjänstårsprivilegiets aflösning. Skulle aflösning

ej komma till stånd, anser statskontoret, i olikhet med öfverstyrelsen,

att pensionerna icke böra sänkas, enär jämvikt kunde ernås genom en

af giftshöj ning, som vid jämförelse med andra statstjänares motsvarande

utgifter ingalunda kunde anses synnerligen betungande. Öfverstyrelsens

förslag att, om tjänstårsrätten skulle bibehållas, denna borde på visst

angifvet sätt förändras, afstyrkes af statskontoret, som finner det synnerligen

motbjudande att vidtaga någon som helst ändring af ifrågavarande

privilegieförmån med risk att därigenom fördröja dess fullständiga borttagande.

Genom nådig skrifvelse den 21 oktober 1910 inhämtade Eders

Kungl. Maj:t Kyrkomötets yttrande, huruvida Kyrkomötet — under förutsättning

att till lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa

årligen af statsmedel inbetalas ett belopp, motsvarande minst det

beräknade värdet vid tiden för denna kassas upprättande af den rätt

till tjänstår, som enligt prästerskapets privilegier tillkommer stärbhus

efter ämneslärare vid de allmänna läroverken — lör sin del medgålve,

att sagda tjänstårsrätt finge upphöra.

Enligt hvad underdånig skrifvelse af Kyrkomötet den 2 november

1910 utvisar, biföll Kyrkomötet ifrågavarande framställning.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

73

Innan jag- ingår på hufvudfrågan, vill jag yttra mig om tvenne

alternativa förslag, som i det föregående omnämnts. Det ena iir revisorernas

förslag att, därest tjänstårsrätten icke skulle aflösas mot höjning

af statsbidraget med densammas beräknade värde, kassan skulle få åtnjuta

den behållna inkomsten af tjänståren, som eljest skulle tillkomma

aflidna delägares stärbhus. 1 likhet med öfverstyrelsen iinner jag mig

icke kunna förorda detta förslag, genom hvilket tjänstårsrätten icke

skulle aflösas utan öfverflyttas från tjänstinnehafvarna till kassan. Ej

heller kan jag förorda öfverstyrelsens förslag att, om tjänstårsrättens

aflösning nu icke skulle komma till stånd, densamma skulle så regleras, att

tjänståret i hvarje fall skulle beräknas till ett hälft år från dödsdagen. Visserligen

är denna tjänstårsberäkning stadgad för universitetets i Uppsala

tjänstemän och minskar densamma väsentligen den osäkerhet och

ojämnhet, som vidlåder tjänstårsrätten i dess nuvarande form. Men i

likhet med statskontoret finner jag det motbjudande att vidtaga någon

som helst ändring af denna privilegieförmån med risk att därigenom

fördröja dess fullständiga borttagande.

Det framgår af den lämnade redogörelsen för fragans föregående

behandling, att föreliggande af öfverstyrelsen uppgjorda förslag till kassans

ombildning i allt väsentligt hvilar på samma grunder, som fingo sitt

uttryck i det år 1907 af sakkunnige utarbetade reglementsförslaget.

Öfver sistnämnda förslag hördes på sin tid öfverstyrelsen, vederbörande

domkapitel och Stockholms stads konsistorium, direktionerna öfver Stockholms

stads undervisningsverk och öfver gymnastiska centralinstitutet,

styrelserna för de tekniska elementarskolorna och Chalmers tekniska

läroanstalt äfvensom vederbörande läroverkskollegier, kassans direktion

och statskontoret. För de viktigare af de anmärkningar, som därvid

framkommo, redogjorde dåvarande departementschef i sitt yttrande till

statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31 december 1907.

På då anförda skäl fann han sig böra förorda sakkunniges förslag

oförändradt. Och statsutskottet vid 1908 års Riksdag förklarade sig

icke hafva något att erinra mot pensionskassans ombildning, i den

mån den kunde verkställas med det af utskottet förordade anslagsbeloppet.

\id sådant förhållande anser jag mig icke behöfva ingå på en

närmare redogörelse för och granskning af det nu föreliggande reglementsförslaget,

utan hänvisar till den ofvan lämnade sammanfattningen

af dess liufvudbestämmelser. Med afseende på de enda mera väsentliga

olikheterna mellan 1907 års reglementsförslag och det nu föreliggande,

nämligen i fråga om de delägare, som pensionerats efter år 1901, och undanBi.

hang till Bilcsd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 10

Departements
chefen*
yttrande.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr 18.

74

tao-sbestämmelserua för de pensionsberåttigade anhöriga till i tjänst

varande delägare, hvilka aflidit efter år 1904 och intill dess den nya

kassan träder i verksamhet, finner jag mig böra biträda öfverstyrelsens

förslag. Jag anser alltså, att delägare, som pensionerats efter ar 1904,

skola vara berättigade att ingå i den nya kassan endast mot erläggande

af vissa i reglementsförslaget angifna retroaktivafgifter, och att pensionsberättigade

anhöriga till delägare, som aflidit efter år 1904, skola komma i

åtnjutande af de nya pensionerna, endast om delägarna vunnit inträde

i den nya kassan.'' I följd af sist anförda bestämmelse bortfalla de

retroaktivafgifter, som enligt 1907 års reglementsförslag skulle erläggas

af alla delägare i den gamla kassan vid deras öfvergång till den nya

kassan. Vid reglementets fastställande torde vissa mindre ändringar

komma att vidtagas, hufvudsakligen på grund af anmärkningar, som

framställts af kassans direktion och statskontoret, Dessa äro dock, med

undantag af den af kassans direktion påyrkade ändringen af delaktighétsbeloppen

för kassans tjänsteman, icke af den art, att de höra underställas

Riksdagens pröfning; delaktighetsbelöppen för kassans tjänstemän

höra bestämmas i sammanhang med löneregleringen för dem.

Under det sålunda kassans reform synes böra ske efter förut uppdragna

linjer, har den förnyade undersökningen af kassans ställning

ådagalagt, att denna numera måste anses vara så god, att reformen

kan genomföras utan annan ökning af statsbidraget än den, som betingas

af tjänstårsprivilegiets aflösning eller 20,889 kronor om året.

Förnämsta orsaken till att ställningen visat sig så mycket gynnsammare

är, såsom öfverstyrelsen anfört, den stärka omsättningen af lärarpersonalen

efter år 1905 i följd af inrättande af en stor mängd nya tjänster

och en särdeles stor afgång af pensionerade lärare. Detta har nämligen

vållat en sänkning af medelåldern vid inträdet i kassan för den störa

hufvudmassan af delägarna: för adjunkter var medelåldern under tiden

1899—1905 39 år och under tiden 1906-1909 36 år, för lektorer var

den under den förra perioden 36 år och under den senare 35 år. Då

man nu vid beräkningen af ställningen den 31 december 1905 antog,

att medelåldern i framtiden skulle blifva densamma som under perioden

1899 — 1905, och vid beräkningen af ställningen den 31 december 1909

an to o-, att medelåldern i framtiden skulle blifva densamma som under

perioden 1906 — 1909, så är det tydligt, att ställningen vid den senare

tidpunkten skulle visa sig betydligt bättre än vid den förra.

Den stora differensen mellan de båda beräkningarna visar emellertid

klart, huru vanskliga sådana äro. Den möjligheten är ju icke utesluten,

att de nu gjorda antagandena om de blifvande inträdesåldrarnas medel
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr 18.

75

värden äro för optimistiska. I sä fall skulle, om do antaganden som i

^ifrigt ligga till grund för beräkningarna visa sig vara riktiga, kassans

ställning år för år försämras, därest reformen genomfördes på nu föreslaget

sätt. I likhet med öfverstvrelsen anser jag det dock sannolikare,

att medelåldern kommer att ännu något sjunka. I detta afseende torde

därför beräkningen af kassans ställning vara gjord med tillbörlig försiktighet.

Den säkerhetsmarginal, som sålunda och genom eljest iakttagen

försiktighet vunnits, torde emellertid vara nödvändig i betraktande

däraf, att det är ganska sannolikt, att andra faktorer, som äro af

största betydelse för kassans ekonomi, komma att förändra sig i för kassan

ogynnsam riktning. 1 mån som medelåldern vid befordran till ordinarie

plats sjunker och lärarkårens ekonomi förbättras, kan man nämligen

vänta större äktenskapsfrekvens bland kassans delägare. Den äktenskapsfrekvens

man nu räknat med är den, som fanns vid slutet af år 1905.

Om sålunda öfverstyrelsens beräkning af kassans ställning får

anses vara så tillförlitlig som öfverhufvud en dylik beräkning kan vara,

är tjänstårsrättens aflösning mot ett årligt vederlag af statsmedel till

kassan af 26,889 kronor det enda villkoret för genomförandet af den

önskvärda ombildningen af kassan.

Med afseende å denna aflösning anhåller jag att få hänvisa till

den utförliga utredning, som dåvarande departementschefen gaf till

statsrådsprotokollet för den 19 februari 1909 och som förut återgifvits.

Jag ansluter mig i alla delar till densamma. Särskilt vill

jag framhålla, att det ur statsfinansiell synpunkt är fråga om en synnerligen

liten uppoffring. Denna består nämligen i hufvudsak endast i de

4,569 kronor, som beräknats böra .tillkomma kassan för att de icke

tjänstårsberättigade delägarna i densamma skulle blifva likställda med

de tjänstårsberättigade. Det återstående beloppet, 22,320 kronor, utgör

nämligen hvad enligt beräkning i medeltal utgår till stärbhusen efter

tjänstårsberättigade lärare, hvilket belopp alltså skulle besparas, om

tjänstårsrätten upphäfves. Eu mindre ökning i statens utgifter skulle

dock, såsom i ofvan anförda statsrådsprotokoll utvecklas, uppkomma af

den anledning, att den bortgångnes efterträdare kommer att tidigare

utnämnas, när tjänstårsrätten upphört, än nu kan ske.:»

Med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen finner sig utskottet

böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag och hemställer förty,

att för ombildning af lärarnas vid elementarläroverken

änke- och pupillkassa i hufvudsaklig öfverens
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

stämmelse med det af öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk framlagda förslag — under förutsättning att

den rätt till tjänstår, som enligt prästerskapets privilegier

tillkommer stärbhus efter ämneslärare vid de

allmänna läroverken, blifver i vederbörlig ordning upphala

— böja det såsom bidrag till pensionering af

änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,

pedagogier, seminarier m. m. uppförda anslaget, nu

115,965 kronor, med 26,889 kronor, eller till 142,854

kronor.

Ång 1 l;o) I en inom Andra kammaren väckt motion (nr 108) har herr

*n inom Andra Starbåck föreslagit, Datt Riksdagen ville besluta, att läroverksadjunkten

J~Z. vid Gäfle högre allmänna läroverk, fil. dr Carl Öhlander må äga rätt

att vid erhållande af pension tillgodoräkna sig femton (15) år af den tid

han tjänstgjort vid Fjellstedtska skolan i Uppsala.»

Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande.

DLäroverksadjunkten, fil. dr Carl Öhlander, som är född den 10 maj

1847 och utnämndes till adjunkt vid högre allmänna läroverket i Gäfle

den 27 februari 1902, blir sålunda pensionsmässig år 1912, då han uppnått

sextiofem lefnadsår. o „

Af till denna motion fogade bilaga 1 framgår, att Öhlander före

sin utnämning till adjunkt tjänstgjort vid den af staten understödda

Fjellstedtska skolan i Uppsala i 19 år och under denna tid i flera år

haft en tjänstgöring nära motsvarande lektors (se bil. 2). All hans tjänstgöringlär

synnerligen väl vitsordad. (Bil. 3 -5).

Af den meritförteckning (Bil. 6), som äfven här bifogas, framgår,

att Öhlander, som ständigt haft att kämpa med svåra ekonomiska förhållanden,

med sällspord energi arbetat på och lyckats förskaffa sig den

kompetens, som erfordras för att söka lektorat vid de allmänna läroverken,

ehuru genom omständigheterna sa fogats, att han stannat på adjunktsgraden.

Det är också till fullo adagalagdt, att han alltjämt fullgjort

sina plikter som lärare med en sådan kärlek till sitt kall, att han härigenom

vunnit sina förmäns varma erkännande, och af den, soin kännei

hans läraregärning, kan tilläggas, sina kamraters odelade aktning och

lärjungarnas tillgifvenhet. „ .

Enligt nu gällande lag får Öhlander vid sin afgång tran adjunktstjänsten

en afkortad pension af 680 kronor, ett som mig synes alltför knappt

lefvebröd efter en lång och hedrande arbetsdag.

Riksdagen har visat sig behjärta sådana fall som det ifrågavarande,

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

77

senast vid 1910 års riksdag. På framställning af enskilda motionärer

beslöt Riksdagen då, att läroverksadjunkten dohan Peter Ahlgren från

och med år 1910 skulle tiga rätt att åtnjuta aflöning i fjärde lönegraden.

Härigenom tilldelades denne en årlig ökning i sina inkomster af icke mindre

än ett tusen (1,000) kronor och en med 700 kronor årligen ökad pension.»

Beträffande af motionären åberopade bilagor får utskottet hänvisa

till motionen.

Enligt hvad af handlingarna i ärendet framgår, anhöll Ohlander

år 1901 hos Kungl. Maj:t om tillstånd att såsom befordringsgrund för

erhållande af lärarplats vid rikets läroverk få såsom tjänstår räkna sig

till godo tio år af den tid af nitton år han haft anställning såsom lärare

vid Fjellstedtska skolan i Uppsala, dock utan någon därå grundad rätt

till uppflyttning i högre lönegrad, men fann Kungl. Maj:t vid föredragning

häraf ej skäl bifalla ansökningen.

Vid sådant förhållande och då ett bifall till motionen synes kunna

innebära oberäkneliga konsekvenser i fråga om andra befattningshafvare,

som från enskild tjänst öfvergå till statstjänst, anser utskottet det icke

böra ifrågakomma, att Ohlanders tjänstetid vid Fjellstedtska skolan åberopas

såsom grund för erhållande af pension.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion, II: 108, icke må vinna

Riksdagens bifall.

12:o) I punkt 8 af tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att i riksstaten under tionde hufvudtiteln uppföra ett förslagsanslag

å 5,000 kronor till bestridande af de statsverket på grund af

lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den

5 juli 1901 åliggande utgifter för lifräntor m. m., som ej på grund af

särskilda bestämmelser annorledes gäldas.

Statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari innevarande

år innehåller härom följande yttrande af departementschefen:

»I underdånigt utlåtande, som statskontoret, på grund af nådig

remiss, afgifvit i ett af Eders Kungl. Maj:t på jordbruksdepartementets

föredragning den 26 februari 1909 afgjordt ärende angående beredande

af ersättning enligt lagen den 5 juli 1901 åt en person för skada till

följd af olycksfall i arbete för kronans räkning, har statskontoret gjort

framställning om uppförande i riksstaten af ett anslag till bestridande

af statsverket åsamkade utgifter för lifräntor och andra på grund af

nämnda lag utgående ersättningar. Enligt finansdepartementet tillhanda
-

Utskottets

ijti rattde.

Ang. anslag till

bestridande af

vissa utgifter

för ersättning

för skada till

följd af olycksfall

i arbete.

[8.]

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Banko utskottets utlåtande Nr 18.

Departements
chefen.

kommet protokollsutdrag har berörda framställning öfverlämnats till

detta departement.

Jag anhåller nu att få underställa frågan Eders Kungl. Maj:ts

pröfning.

Uti sitt ofvannämnda utlåtande har statskontoret framhållit, hurusom

det hittills använda sättet för bestridande af kostnader af ifrågavarande

slag medförde betydlig omgång, samt att olägenheterna häraf

ökades, i den mån antalet lifräntetagare, för det dåvarande uppgående

till närmare 50, mer och mer tillväxte. Eu väsentlig förenkling i förevarande

hänseende skulle kunna vinnas genom uppförande å riksstaten

af ett särskild! anslag för ändamålet. Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande,

som nu på anmodan af statskontoret förskottsvis till vederbörande

utbetalade ifrågavarande Iifräntor och sedermera vid hvarje års

slut erhölle ersättning för förskotten af statskontoret, som därefter i sin

ordning hos Eders Kungl. Majd anmälde till ersättande hvad som

sålunda af statskontoret förskjutits, skulle, om ett anslag lör ändamålet

funnes å länsstaterna uppfördt, kunna direkt därå afföra de belopp,

som enligt Eders Kungl. Ma j ds beslut skulle uti ifrågavarande afseende

utgå.

Då dessa utgifter ålåge statsverket på grund af ett lagstadgande

och utginge enligt i lagen angifna grunder, syntes anslaget böra erhålla

naturen af förslagsanslag. Dess belopp syntes, i betraktande däraf, att

de ersättningar af ifrågavarande slag, statskontoret för år 1908 haft att

förskjuta, uppginge till omkring 4,000 kronor, böra tillsvidare bestämmas

till 5,000 kronor; och med hänsyn till utgiftens beskaffenhet syntes

anslaget böra uppföras under tionde hufvudtiteln.

Statskontoret hemställde alltså i underdånighet, det täcktes Eders

Kungl. Majd föreslå Riksdagen att å tionde hufvudtiteln bevilja ett. förslagsanslag

å 5,000 kronor till bestridande af de utgifter för Iifräntor,

sjukhjälp och begrafningshjälp, som drabbade statsverket jämlikt lagen

angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli

1901, och som ej på grund af särskilda bestämmelser annorledes gäldades.

I hvad statskontoret sålunda anfört angående behofvet och lämpligheten

af ett särskildt anslag å ordinarie stat för bestridande af ifrågavarande

utgifter instämmer jag till fullo.

Då allt fortfarande liksom hittills staten torde komma att, särskildt

för arméns och flottans räkning men äfven för andra grenar af statsförvaltningen

såsom skogsväsendet in. in., på yrkesmässigt sätt utöfva

flere af de verksamheter, som afses i lagen angående ersättning för

s. 79 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottetn utlåtande Nr JS.

79

skada till iöljd åt olycksfall i arbete den 5 juli 1901, kunna ifrågavarande

utgifter med säkerhet antagas komma att, trots alla åtgärder för effektivare

skydd mot yrkesfara, utgå med tämligen stor regelbundenhet år

efter år. Ett särskild t anslag för ändamålet torde därför vara vill

motiverad t, helst det nu brukliga sättet för ersättningsfrågornas ordnande,

enligt hvad af det ofvan anförda framgår, är förenad! med

omgång.

Att anslaget bör uppföras såsom förslagsanslag och under förevarande

hufvudtitel, torde utan vidare följa af arten af do utgifter, som

därmed skola gäldas.

Beträffande anslagets storlek ber jag att få erinra därom, att

Eders Kungl. Maj:t förut donna dag på hemställan af cheferna för

landtförsvars-, sjöförsvars- och jordbruksdepartementen beslutat framställningar

till Riksdagen om ersättande af samtliga statsverket hittills

träffade utgifter åt ifrågavarande slag, som af statskontoret förskottsvis

bestridts och som icke gäldas enligt särskilda grunder, med undantagendast

af ett mindre belopp, som efter därom af Eders Kungl. Maj:t

på jordbruksdepartementets föredragning gjord framställning ersatts af

1910 års Riksdag. Dessa utgifter, däri inbegripet nämnda belopp, uppgå

för de olika departementen till, i afrundade tal, respektive 10,610 kronor,

7,690 kronor och 1,360 kronor. Då, enligt hvad jag inhämtat i ämnet,

utgifterna, sammanlagdt omkring 19,660 kronor, afse tiden 1905—7U 1910

eller omkring sex år samt visat tendens att stiga, finner jag mig böra

biträda statskontorets förslag jämväl i hvad detsamma afser uppförande

tills vidare af anslaget med belopp af 5,000 kronor.»

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl anser äfven utskottet ett

särskild! anslag för ifrågavarande ändamål erforderligt, och då utskottet

icke har något att erinra vare sig emot att nämnda anslag uppföres

såsom förslagsanslag eller mot det af Kungl. Maj:t föreslagna beloppet,

hemställer utskottet,

att Riksdagen må i riksstaten under tionde hufvudtiteln

uppföra ett förslagsanslag å 5,000 kronor

till bestridande af de statsverket på grund af lagen

angående ersättning för skada till följd af olycksfall i

arbete den 5 juli 1901 åliggande utgifter för lifräntor

m. in., som ej på grund af särskilda bestämmelser

annorledes gäldas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

An<j. justitieråd*

och regt1''ingsräds

pensionsrätt.

gO Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

13:o) I en till Riksdagen den 10 mars innevarande år allåten

proposition (nr 125) har Kungl. Maj:t under åberopande af bifogadt

utdrag af statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden för samma

dag föreslagit Riksdagen att medgifva, att, om justitieråd eller regeringsråd

afgått eller afgår från sitt ämbete för fullgörande af något af Kungl.

Mai-t meddeladt uppdrag, hvarmed rätt till pension icke är förenad,

men för hvilket ersättning af statsmedel utgår, Kungl. Magt må aga

förordna, att hvad i fråga om justitieråds- eller regeringsrådsämbete ar

stadgadt angående rätt för innehafvaren att erhålla pension af statsmedel

mot uppfyllande af de för denna rätt honom åliggande förpliktelser skall

gälla i afseende å berörda uppdrag, så länge den från sådant ämbete

afgångne uppdraget innehar. _

Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har t. f. departementschelen

efter gemensam beredning med cheferna för civil- och finansdepartementen

anfört följande:

»Enligt 2 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjanstinnehafvares

rätt till pension äger denna lag icke tillämpning i fråga

om justitieråds- eller regeringsrådsämbete. Genom de särskilda stadganden,

som meddelats angående de med berörda ämbeten förenade

pensionsförmåner, bar emellertid, jämte det justitieråden och regeiingsråden

förklarats vara berättigade till en pension af 8,000 kronor och

skyldiga att erlägga en pensionsafgift af 360 kronor årligen, förordnats,

att dessa ämbetsmän i öfrigt skola vara underkastade bestämmelserna i

nämnda lag. Hvad i 8 § i densamma stadgas därom, att tjänstinnehafvare,

som afgår från tjänsten utan att vara skyldig därtill enligt

bestämmelserna i lagens 6 §, med visst undantag icke^ skall vara berättigad

till pension, gäller alltså äfven beträffande justitieråd och regeringsråd.

Ifrågavarande ämbetsmän intaga i förhållande till andra sådana en

undantagsställning i det afseendet, att deras ämbeten icke kunna föi

kortare eller längre tid få uppehållas af vikarier. De personer, som

tjänstgöra såsom ledamöter i högsta domstolen eller regeringsrätten,

skola nämligen, enligt hvad af § 17 regeringsformen framgår, vara åt

Konungen till ämbetet utnämnda. Ett justitieråd eller regeringsråd kan

därför ej heller erhålla tjänstledighet för fullgörande af annat offentligt

uppdrag. Befinnes det vara angeläget att för ett dylikt få anlita eu

ledamot i högsta domstolen eller i regeringsrätten, låter detta — bortsedt

från de fall, då uppdragets fullgörande kan vara förenligt med

fortsatt ämbetsutöfning — sig icke göra utan att han afgår från sitt

ämbete. Sådant har som bekant någon gång förekommit. Sålunda har

befattningen såsom ordförande i den nu arbetande lagberedningen från

s. 81 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr 18.

81

början varit beklädd al eu person, som för att öfvertaga, densamma

afgått ur högsta domstolen, och innehafves nu åt eu annan person i

samma ställning. Vid ett tillfälle tiar justitieråd erhållit afsked för att

blifva ordförande i en af Eders Kungl. Maj:t tillsatt kommitté. Ett

nytt fall, då det kan blifva fråga om att för särskild t uppdrag anlita

innehafvare af dylikt ämbete, kommer att föreligga, om den föreslagna

arbetsdomstolen blir inrättad. Vid föredragning af frågan angående

framställning till Riksdagen om anslag till bestridande af kostnaden

för en sådan domstol har framhållits, att vid beräkning af den erforderliga

afton ingen till domstolens ordförande hänsyn borde tagas därtill,

att det t. ex. kunde finnas önskvärd! att till befattningen utse ledamot

af högsta domstolen.

I nu omförmälda och liknande fall medför det uppdrag, för hvars

öfvertagande afsked från förut innehafdt ämbete beviljas, icke någon

pensionsrätt. Jag vill i detta afseende erinra om, att lagberedningen är

uppförd å extra stat, och att, enligt hvad det föreslås, tillsvidare så

skall blifva förhållandet äfven med arbetsdomstolen. Ett justitieråd eller

regeringsråd, som för fullgörande af dylikt uppdrag afgår från sitt

ämbete och därigenom förlorar den med detta förenade pensionsrätt,

ställes sålunda utan trygghet att komma i åtnjutande af pension.

Visserligen torde den afgångne vanligen kunna anse sig äga förhoppning

om att, efter uppdragets fullgörande eller när förhållandena

eljest därtill föranleda, åter erhålla ordinarie statstjänst, i den män sådant

lämpligen låter sig göra. En väsentlig risk i fråga om pensionsförhållandena

är dock jämväl under angifna förutsättning förbunden med

afbrottet i den ordinarie anställningen. Ännu starkare gör olägenheten

af att pensionsrätt saknas sig gällande, om det uppdrag, till hvilket ett

justitieråd eller regeringsråd öfvergått, är af varaktig natur och hans

fortsätta innehafvande af detsamma är från allmän synpunkt önskvärd!.

Det är nämligen knappast antagligt, att han skall befinnas villig att på

längden behålla uppdraget och afstå från återvändande till ordinarie

statstjänst, med mindre hans pensionsrätt är betryggad.

Tydligen kan det icke ifrågasättas, att innehafvaren af ett så viktigt

ämbete, som ledamotskap i högsta domstolen eller regeringsrätten innebär,

skall lämna detta för ett annat offentligt uppdrag, utan att å ena sidan

uppdraget är af synnerligen stor allmän betydelse samt å andra sidan

vederbörande ämbetsmans förutsättningar att på ett gagnande sätt fylla

detsamma äro särdeles framstående och jämväl öfverträffa dem, som finnas

hos andra personer, åt hvilka uppdraget skulle kunna anförtros. Åro

förhållandena sådana, då är det också ett betydande statsintresse, att

Bihang till Biksd. prof. 1911. ti Sami. 1 Afd. 13 Höft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

icke de villkor, som kunna bjudas, försvåra eller omöjliggöra att för

uppdraget förvärfva den rätte mannen. Visserligen kan tagas för gifvet,

att en person med de egenskaper, som bär förutsättas, skall \ara benägen

att ställa sig till det allmännas förfogande^ äfven om härmed

folier någon personlig uppoffring, men det är dock såväl af grannlagenhetsskäl

påkalladt som ock i öfrigt lämpligt, att icke större anspråk äu

nödigt är i detta afseende må ställas på honom. En viss uppoffring

måste ju ur trygghetens synpunkt alltid vara förenad med utbyte af ett

med fullmakt ‘ försedt ämbete mot ett på lösare grunder hvilande upp
^

Jao- anser därför åtgärder böra vidtagas i syfte, att justitieråd eller

regeringsråd vid en förflyttning af berörda slag må få behålla den honom

tillkommande pensionsrätt orubbad, eu förmån, som andra ämbetsmän

åtnjuta därigenom att de för dylika uppdrags fullgörande icke behöfva

afgå från sina ämbeten utan allenast erhålla tjänstledighet. För detta

ändamåls vinnande erfordras framställning till Riksdagen. Endast uppdra

o- som meddelas af Konungen och för hvilka ersättning af statsmedel

utgår, torde därvid böra komma i betraktande. Äfven bland dessa kunna

emellertid finnas sådana, med hvilka ifrågavarande förmån icke skäligen

kan förbindas. Densamma bör nämligen ifrågakomma blott då, såsom

förut angifvits, anledningen till vederbörande ämbetsmans afgång är, att

hans öfvertagande af ett uppdrag af stor betydelse befinnes vara pakalladt

af det allmännas intresse. Då begränsningen i detta afseende

svårligen kan på ett tillfredsställande sätt uppdragas genom en allmän

regel”synes det lämpligen böra tillkomma Konungen att i det särskilda

fallet förordna om pensionsrätter bibehållande.

I sakens natur ligger, att fall af nu angifna beskaffenhet ganska

sällan kunna förekomma, och att kostnaderna för omförmälda utvidgning

gP pensioneringen alltså icke kunna blifva betydande. Ennias ma också

att statsverket skulle tillföras i någon mån ökade bidrag till en pensionering,

som följer redan af gällande bestämmelser. För närvarande är

den, °som utträder ur ordinarie statstjänst, därmed fri från erläggande

af pensionsafgift. Erhåller han efter någon tid ånyo ett ämbete, inträder

han i den med detta förbundna pensionsrätt, utan att någon retroaktivafgift

åligger honom. Tillämpning af de nu föreslagna bestämmelserna

skulle medföra skyldighet att betala pensionsålder äfven under

mellantiden.

Den befogenhet att föreskrifva pensionsrättens bibehållande, som

synes böra tilläggas Konungen, torde lämpligen kunna närmare bestämmas

så, att Konungen skall äga förordna, att hvad i fråga om justitie
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

83

rads- eller regeringsrådsämbete är stadgadt angående rätt för innehafvaren

att erhålla pension af statsmedel mot uppfyllande af de för denna

rätt honom åliggande förpliktelser skall giilla i afseende å det uppdrag,

till hvilket justitieråd eller regeringsråd öfvergått, så länge han detsamma

innehar. Af denna affattning följer, att de allmänna bestämmelserna i

pensionslagen — med undantag endast för hvad där stadgas om pensioners

och pensionsafgifters belopp — fortfarande skola äga tillämpning

i fråga om den afgångne ämbetsmannen, samt att han alltså bl. a. skalj

iiga att räkna tjänsteår, jämväl om uppdraget icke eljest skulle berättiga

honom härtill, samt vara förpliktigad att vid viss lefnadsålder mot erhållande

af pension lämna uppdraget.

Statskontoret, hvars utlåtande i detta ärende genom nådig remiss

inhämtats, har funnit den undantagsställning justitieråd och regeringsråd

intoge därutinnan, att deras ämbeten icke finge uppehållas af vikarie,

innebära grundad anledning att ifrågasätta afvikelse för deras vidkommande

från eljest allmängiltiga grundsatser inom det civila pensionsväsendet,

på samma gång som med hänsyn till nämnda undantagsställning

all fara för vidgående och betänkliga konsekvenser måste anses

utesluten. På grund häraf och med hänsyn jämväl till de förutsättningar,

som enligt föreliggande förslag uppställts för medgifvande af

pensionsrätter bibehållande, har statskontoret ansett sig kunna tillstyrka

framställning till Riksdagen i ämnet.

O o

Statskontoret har dock velat fästa uppmärksamheten därå, att det

åsyftade målet eller undanröjande af risken i pensionshänseende vid ämbetets

frånträdande före uppnådd pensionsålder icke fullständigt vunnes

genom den föreslagna anordningen. Därest nämligen uppdragets innehafvare

genom sjukdom varaktigt förlorade sin arbetsförmåga, kunde

han tydligen hvarken fullfölja uppdraget eller ånyo utnämnas till någon

ordinarie statstjänst. Men han syntes icke heller med tillämpning af

det föreslagna stadgandet kunna erhålla pension under annan förutsättning

än att han uppnått stadgad pensionsålder. Vore detta icke fallet,

erfordrades enligt 6 § c) pensionslagen — förutom oförmåga för framtiden

till tjänstgöring — tillika att under fem på hvarandra följande år

hafva i följd af sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra.

Detta villkor syntes icke kunna uppfyllas af innehafvare af uppdrag.

Emellertid måste ju antagas, att ett sådant fall blefve tämligen

sällsynt. På grund häraf och då en allmän bestämmelse till undanröjande

af risken jämväl i nu afsedda fall svårligen läte sig uppställa,

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

syntes lämpligen frågan om pension få i sådant fall underställas Riksdagens

pröfning.

Hvad statskontoret sålunda påpekat har äfven förut under ärendets

behandling varit föremål för öfvervägande, men har jag lika med statskontoret

ansett, att under berörda förhållanden framställning till Riksdagen

i det särskilda fallet är den enda lämpliga utväg, som står till

buds. En viss ökad trygghet för att pension i dylikt fall skall beviljas

svnes dock vinnas därigenom, att rätten till pension under normala förhållanden

blir på förhand fastslagen. Jag tillåter mig också erinra om,

att för den händelse ett i tjänst kvarstående justitieråd eller regeringsråd

blefve i följd af sjukdom, vanförhet eller lyte varaktigt ur stånd

att tjänstgöra, det med hänsyn till arbetets fortgång inom vederbörande

domstol säkerligen icke vore möjligt att afvakta den tid efter

fem år, då pensionsrätt enligt lag skulle inträda, utan finge jämväl i

sådant fall särskild framställning om pension göras hos Riksdagen.

Hvad nu yttrats har endast afsett pension af statsmedel och sålunda

icke de från civilstatens änke- och pupillkassa utgående pensionerna. 1

hvad mån åtgärder behöfva och lämpligen kunna vidtagas för att i förut

omförmälda fall bevara rätten till jämväl dessa senare pensioner torde

icke i detta sammanhang böra upptagas till pröfning, då för nämnda

ändamål icke erfordras någon framställning till Riksdagen.)»

På grund af hvad i ärendet blifvit anfördt anser utskottet sig böra

tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition; och hemställer

utskottet förty,

att Riksdagen må medgifva att, om justitieråd

eller regeringsråd afgått eller afgår från sitt ämbete

för fullgörande af något af Kungl. Maj:t medaeladt

uppdrag, hvarmed rätt till pension icke är förenad,

men för lxvilket ersättning af statsmedel utgår, Kungl.

Maj:t må äga förordna, att hvad i fråga om justitierådseller

regeringsrådsämbete är stadgadt angående rätt för

innehafvaren att erhålla pension af statsmedel mot

uppfyllande af de för denna rätt honom åliggande förpliktelser

skall gälla i afseende å berörda uppdrag,

så länge den från sådant ämbete afgångne uppdraget

innehar.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr IB.

85

14:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag under pensionsstateu

Bär någon förändring icke ifrågasatts; och får utskottet alltså hemställa,

att samtliga de anslag under pensionsstateu, i

afseende å Indika förändring icke blifVit här ofvan

ifrågasatt, må i 1912 års riksstat upptagas med oförändrade

belopp.

II. Indragningsstaten.

A. Äng. justitiedepartementet.

15:o) 1 punkt 9 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att bestämma att den lön, förre kamreraren vid centralfängelset

å Nya varfvet August Wilhelm Gotthard Sundberg, under

stadgadt villkor, äger att under sin återstående lifstid uppbära å allmänna

indragningsstaten, skall frän och med år 1912 höjas till 4,350

kronor.

Statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden den 30 december

1910 innehåller i detta ärende följande yttrande af departementschefen.

»Under år 1907 blef centralfängelset å Nya Varfvet vid Göteborg

indraget. Kamrerarbefattningen vid fängelset innehades vid denna tid

af kaptenen August Wilhelm Gotthard Sundberg, hvilkens kontanta

aflöningsförmåner, utom skrifvararfvode, utgjorde: lön 1,800 kronor,

arfvode 1,000 kronor och intjänade åiderstillägg 500 kronor, tillhopa

3,300 kronor per år. Därjämte innehade lian tjänstebostad jämte löneved,

hvilken förmån uppskattades till 1,050 kronor. Af lönen, arfvodet

och ålderstilläggen skulle, jämlikt kungl. bref den 5 juni 1874, en

fjärdedel eller sålunda 825 kronor vara tjänstgöringspenningar, som

under tjänstledighet icke fingo tillgodokomma löntagaren.

Då nu fängelset skulle nedläggas, kunde Sundberg — hvilken,

född 1859, icke var pensionsberättigad — ej mot sin vilja förflyttas

till tjänst vid annat fängelse; det konstitutorial, lian erhållit, både därför

hinder i vägen. För öfrigt blef det upplyst, att Sundberg på grund af

svår döfhet icke längre var tjänstduglig och att det ej heller kunde

antagas, att förbättring af hans hörselförmåga skulle inträda. Kungl.

Maj:t ansåg honom därför berättigad att, utan vidare tjänstgöringsskyldighet,

behålla samtliga sina löneförmåner (utom skrifvararfvodet)

Ang. höjning

af /. kamreraren

A. W.

G. Sundbergs

lön.

[9-]

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

till sammanlagdt belopp af 4,350 kronor och föreslog vid 1907 års

riksdag, att Sundberg måtte få öfverflyttas till allmänna indragningsstaten

med rätt att därå från och med år 1908 under sin återstående

lifstid uppbära årlig lön till belopp af 4,350 kronor; dock med villkor

att, i händelse Sundberg efter förflyttning till indragningsstaten anställdes

i statens eller kommunens tjänst, han skulle vara pliktig att i

allo frånträda lönen å indragningsstaten, därest den understege eller

vore lika med den nya lönen, samt att, därest lönen å indragningsstaten

öfverstege berörda nya lön, vidkännas mot den senare svarande

afdrag.

Riksdagen biföll detta förslag, dock med den ändring, att Sundbergs

lön å indragningsstaten bestämdes till allenast 3,525 kronor,

eller det af Kungl. Magt föreslagna beloppet med afdrag för hvad däraf

motsvarade nämnda till tjänstgöringspenningar hänförliga del 825 kronor.

Riksdagen ansåg nämligen, att, då dessa tjänstgöringspenningar, för

den händelse Sundberg skulle kvarstå å fångvårdens stat och på grund

af sin döfhet erhölle ständig tjänstledighet, icke skulle komma honom

till godo utan uppbäras af vikarien, de icke borde ingå i lönen å

indragningsstaten.

Sundberg blef alltså uppförd å indragningsstaten med en lön af

3,525 kronor.

Härmed åtnöjdes ej Sundberg, utan instämde kronan till Stockholms

rådhusrätt med yrkande, att, enär hans döfhet ej hindrade honom

att fullgöra sin tjänst och han i öfrigt hade god hälsa, samt han följaktligen

vore berättigad att fortfarande åtnjuta samtliga de löneförmåner, som

på grund af konstitutorialet tillkomme honom, kronan måtte förpliktas

att till honom utbetala hvad af det såsom tjänstgöringspenningar ansedda

belopp af 825 kronor om året kunde, räknadt från 1908 års

början, vid blifvande slutlig dom vara till betalning förfallet, jämte ränta.

I dom den 30 juni 1908 yttrade rådhusrätten, att det icke mot

Sundbergs bestridande och den af honom förebragta bevisning kunde

anses styrkt, att han på grund af minskad hörselförmåga skulle vara

oförmögen att sköta befattning af ifrågavarande slag, samt att ej heller

i öfrigt visats laga skäl för att Sundberg icke vidare skulle vara berättigad

till de hans förutvarande befattning åtföljande tjänstgöringspenningar.

Sundbergs talan blef alltså bifallen, såvidt angick belopp,

Indika vid tiden för stämningens delgifvande varit förfallna.

Målet fullföljdes å kronans sida, men såväl i bofrätten som i

högsta domstolen blef utgången densamma som vid rådhusrätten. Högsta

domstolens dom meddelades den 20 maj 1910.

Sedan statskontoret till Sundberg utbetalat hvad genom Kungl.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

87

Majrts dom honom tillerkänts, ingå!'' Sundberg en underdånig skrift den

10 juni 1910, hvari han erinrade, att domen konstituerade rätt för honom

att jämväl för framtiden åtnjuta ifrågavarande löneförmåner, och anhöll,

att Kungl. Maj:t måtte anbefalla vederbörligt ämbetsverk att af den

Sundberg tillkommande tilläggsaflöning till honom utbetala såväl hvad,

utöfver redan guldet belopp, vid tiden för ansökningen vore förfallet

som ock, efter hand, hvad framdeles förfölle till betalning, till dess

Sundbergs lön å indragningsstaten kunde blifva höjd till 4,350 kronor.

I infordradt utlåtande (ifver denna framställning har statskontoret

anfört, att genom Kungl. Maj:ts dom finge anses fastslaget, att statsverket

äfven utöfver den tid, för hvilken kronan genom domen ålagts

betalningsskyldighet, vore pliktigt att till Sundberg erlägga ifrågavarande

tilläggsaflöning. Fullgörandet af den statsverket sålunda åliggande

förpliktelse kunde tills vidare ske på det sätt, att statskontoret,

som under förskottstitel till Sundberg utbetalt det genom Kungl. Maj:ts

dom honom tillerkända belopp, i enahanda ordning läte Sundberg uppbära

hvad honom ytterligare tillkomme. För sakens slutliga ordnande

borde emellertid anslag för ändamålet uppföras i riksstaten. Jämte det

alltså statskontoret anhöll om bemyndigande att tills vidare förskottera

vederbörliga belopp, hemställde statskontoret tillika, att Kungl. Maj:t

måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att höja det för Sundberg

å allmänna indragningsstaten uppförda belopp, nu 3,525 kronor, med

825 kronor till 4,350 kronor.

Genom nådigt bref den 15 juli 1910 erhöll statskontoret det begärda

bemyndigandet, att gälla intill dess annorledes förordnades.»

Med den utgång Sundbergs rättegång mot kronan erhöll, syntes

statsverket icke kunna undgå att jämväl för tid, som ej i domen afses, låta

Sundberg komma i åtnjutande af förhöjd aflöning; och, då förhöjningen

lämpligen syntes från och med år 1912 böra uppföras å indragningsstaten,

hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen

aflåta ofvan redan intagna framställning.

Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning,

hemställer utskottet,

att Riksdagen må bestämma, att den lön, förre

kamreraren vid centralfängelset å Nya varfvet August

Wilhelm Gotthard Sundberg, under stadgadt villkor,

äger att under sin återstående lifstid uppbära å allmänna

indragningsstaten, skall från och med år 1912

höjas till fyratusentrehundrafemtio kronor.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Ang. pension

för bevakningsle

fältlasarett

G. E. von Tell.

[10.J

16:o) Uti punkt 10 under tionde hufvudtiteln har Kung!. Maj:t

föreslagit Riksdagen medgifva, att bevakningsbefälhafvaren vid kronohäktet

i Svanesund Gustaf Henrik von Tell må från och med månaden

näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från sin befattning, under

sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig

pension af 1,000 kronor.

Det under föregående punkt åberopade statsrådsprotokollet innehåller

rörande denna fråga följande yttrande af departementschefen:

»Med skrifvelse den 4 november 1910 har fångvårdsstyrelsen till

Eders Kung!. Maj:t öfverlämnat en af bevakningsbefälhafvaren vid kronohäktet

i Svanesund Gustaf Henrik von Tell gjord underdånig ansökning

om pension.

Von Tell är född den 12 april 1844 och inträdde i statens tjänst

1873, då han erhöll anställning såsom regementskommissarie vid Kalmar

regemente. Efter att hafva till 1884 tjänstgjort i denna egenskap och

såsom förrådsförvaltare vid nämnda regemente, öfvergick han, då förrådsförvaltartjänsten

indrogs, till fångvården. Där hade han först

anställning vid arbetsanstalten å Nya Varfvet såsom vaktkonstapel och,

från 1885, såsom bevakningsbefälhafvare, transporterades 1886 till enahanda

befattning vid den s. k. västra kronoarbetsstationen å Nya

varfvet och har sedan 1888 innehaft förordnande å sin nuvarande

befattning såsom bevakningsbefälhafvare vid kronohäktet i Svanesund

(å Orust).

Denne tjänsteman är ej uppförd å ordinarie stat, utan aflönas från

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll; vid den omreglering åt

fångvårdsinrättningama, som beslöts sistlidna år, bibehölls detta förhållande,

emedan häktet antogs efter någon tid kunna nedläggas. Eu

följd af samma förhållande är emellertid, att bevakningsbefälhafvaren

saknar pensionsrätt.

Den lön, von Tell uppbär, utgör 800 kronor jämte två ålderstillägg,

hvardera å 100 kronor, eller sålunda tillhopa 1,000 kronor

årligen. Dessutom äro med tjänsten förenade tjänstgöringspenningar,

numera 700 kronor om året, och beklädnadsbidrag.

Allt ifrån den 1 september 1904 har von Tell till följd af sjukdom

varit ledig från sin befattning. Ett den 19 april 1910 utfärdadt

läkarbetyg innehåller, att von Tell lider af organiskt hjärtfel och i

öfrigt är kroppsligen så nedkommen, att han med största sannolikhet

för all framtid är oförmögen till tjänstgöring, och enligt ett senare

intyg af samme läkare, utfärdadt den 21 september 1910, år von Tell

i följd af hjärtfel och neurasteni oförmögen till tjänstgöring.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

89

I den underdåniga ansökningen, å hvilken tecknats tillstyrkande

af tillsyningsmannen vid kronohäktet, anhåller von Tell att vid afskedstagandet

erhålla en lönen jämte intjänade ålderstilliigg motsvarande

pension af 1,000 kronor.

Fångvårdsstyrelsen erinrar, att, därest von Tell varit uppförd å

ordinarie stat, han, som den 12 april 1911 uppnådde 67 lefnadsår och

mer än 37 år varit anställd i statens tjänst, skulle varit skyldig att

afgå från tjänsten med rätt till årlig pension å 1,000 kronor, hvilket

belopp skulle utgjort det för honom gällande pensionsunderlag. Nu

funne styrelsen, med hänsyn till von Teils hälsotillstånd, fortsatt ledighet,

med tjänstens bibehållande, ej kunna för någon längre tid beviljas

honom.

Med afseende härå och å den långa tid, von Tell varit anställd i

statens tjänst, hemställer fångvårdsstyrelsen om framställning till Riksdagen

angående pension åt von Tell till belopp af 1,000 kronor årligen.

Statskontoret, som anbefallts att afgifva utlåtande i ärendet, anser

goda skäl föreligga för beredande åt von Tell af pension. Ej heller

har statskontoret något att erinra mot det af fångvårdsstyrelsen föreslagna

pensionsbeloppet. Statskontoret instämmer alltså i fångvårdsstyrelsens

hemställan.

För egen del finner jag framställningen om pension för von Tell

förtjänt af bifall. Pensionens föreslagna belopp är detsamma som tillkommer

uppsyningsman vid fångvården, sedan han intjänat båda ålderstilläggen;

med sådan tjänsteman är ock bevakningsbefälhafvaren vid

ifrågavarande kronohäkte i allmänhet likställd.

Upplysningsvis må nämnas, att en föregående innehafvare af bevakningsbexälhafvartjänsten

i Svanesund, Gr. F. A. Fornander, efter uppnådd

67 års ålder af Riksdagen år 1882 beviljades en årlig pension af

800 kronor, hvilket belopp beräknades ungefär motsvara hvad honom

skulle tillkomma, därest fortsatt tjänstledighet på grund af sjukdom blefve

honom beviljad. Och äfven i andra fall har Riksdagen, på särskilda

framställningar af Kungl. Maj:t, beviljat pensioner åt befattningshafvare

med aflöning från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.»

Utskottet har icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och får sålunda hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att bevakningsbefälhafvaren

vid kronohäktet i Svanesund Gustaf Henrik

Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Häft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

von Tell må från och med månaden näst efter den,

hvarunder han erhåller afsked från sin befattning,

under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten

en årlig pension af ettusen kronor.

Ang. en inom 17:o) I en inom Andra kammaren väckt motion (nr 9) har herr U. Lean
Andra

kam- der föreslagit, att »Riksdagen ville besluta, att, i enlighet med grunderna

mar,ZiTM i §§ 7—11 af Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för civilstatens änkeoch

pupillkassa den 21 december 1907 och på därstädes stadgade villkor,

en årlig pension af 240 kronor må från och med juli månad 1910 utgå

till aflidne vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona Viktor

Lindholms änka, Emma Lindholm, född Gustafsson, och makarnes

under äktenskapet födda ännu omyndiga barn.

Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande:

»Vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona Viktor Lindholm,

som var född den 12 mars 1860, afled i hjärnsjukdom den 26

juni 1910 och efterlämnade därvid hustrun Emma Lindholm, född den

29 maj 1858, samt sex barn, af hvilka en son, såsom född 1900 och en

dotter såsom född 1897 äro oförsörjda. Den efter Lindholm förättade

bouppteckningen utvisar inga som helst tillgångar utan i stället en brist

af kronor 619, 9 4. Enär Lindholm ej var delägare i civilstatens änkeoch

pupillkassa, har hans änka ej att därifrån påräkna någon pension.

Ej heller är de vuxna barnens ställning sådan, att de kunna i nämnvärd

mån bispringa modern och sina minderåriga syskon. Då fru Lindholm

sålunda står helt och hållet medellös och därtill är sjuklig, måste hennes

och de båda oförsörjda barnens belägenhet betraktas såsom högst bekymmersam.

Lindholm, som den 6 juni 1882 anställdes såsom vaktkonstapel

vid dåvarande straffängelset eller nuvarande tvångsarbetsanstalten i Karlskrona,

räknade sålunda vid sitt frånfälle en tjänstetid af 28 år och några

dagar. Därest han varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa,

hade i enlighet med gällande reglemente hans änka varit berättigad att

uppbära ett årligt pensionsbelopp af 160 kronor, förhöjdt med 50 procent,

d. v. s. 240 kronor.»

Till bestyrkande af ofvan lämnade uppgifter hänvisade motionären

till motionen bifogade bilagor.

Motionären har tillika uttryckt den förhoppning, att Riksdagen

med hänsyn till vaktkonstapeln Lindholms långa tjänstetid och hans

efterlämnade hustrus och minderåriga barns tryckta belägenhet skulle

s. 91 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

91

befinnas villig att tilldela dera pension till det belopp, som tillkommit

dem, om Lindholm varit delägare af ofvannämnda kassa.

Då frågan om pension åt änkan Lindholm och hennes barn lämpligen

bort göras till föremål för utredning af vederbörande myndigheter,

innan förslag därom förelägges Riksdagen, hemställer utskottet,

att motionen II: 9 icke må vinna Riksdagens bifall.

B. Ang. utrikesdepartementet

18:o) I punkt 11 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t Ang.

föreslagit Riksdagen medgifva, att generalkonsul Richard Bagges änka Pen‘ian °at

fru Lily Bagge, född Schwartz, må från och med år 1911, så länge hon rZ^ZL

i sitt nuvarande änkestånd förblifver, å allmänna indragningsstaten [IL]

åtnjuta en årlig pension af 800 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver utrikesdepartementsärenden den 16 december

1910 innehåller i ärendet följande yttrande af ministern för utrikes

ärendena:

»I underdånig skrifvelse den 18 sistlidne oktober har fru Lily

född Schwartz, änka efter den 5 nästförutgångne september

aflidne generalkonsuln i Shanghai Richard Bagge, anhållit att varda

tillerkänd statspension.

I sin underdåniga ansökan har fru Bagge meddelat, att kapitalbehållningen

i dödsboet utgjorde 57,490 kronor. Hennes man, som

varit i konsulatväsendets tjänst sedan 1887, hyste den önskan, att deras

enda barn, en nu 7 år gammal son, skulle erhålla svensk uppfostran,

hvarför sökanden hade för afsikt att flytta till Stockholm och bosätta

sig härstädes. Räntan på ofvannämnda kapital, efter 5 procent uppgående

till cirka 2,875 kronor för år, vore dock icke tillräcklig för

sökandens lifsuppehälle och för bekostande af hennes sons uppfostran.

Sökanden hade tillika fäst Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på det

förhållande, att hennes aflidne mans hälsa fullständigt nedbröts till följd

af ansträngande arbete i sitt lands tjänst i Shanghais osunda klimat,

hvadan, då hans sista sjukdom träffade honom, han icke hade krafter

att motstå densamma.

I öfver ansökningen afgifvet underdånigt utlåtande har statskontoret

anfört följande:

I sammanhang med civilstatens änke- och pupillkassas ombildning

med ingången af år 1908 bereddes delaktighet i kassan för tjänster å

konsulsstaten. Enligt § 5 af det för nämnda kassa gällande reglemente

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

af den 21 december 1907 skulle dock, då tjänst, med hvilken delaktighet

i kassan förut icke följt, upptoges till sådan delaktighet, denna

ändring icke äga tillämpning å den, som vore innehafvare af tjänsten,

när ändringen trädde i kraft; men sådan tjänsteinnehafvare kunde, där

han icke fyllt 60 år, och hans hälsotillstånd, enligt intyg från legitimerad

läkare, ej gåfve anledning befara, att hans återstående lifstid skulle

blifva kortare än som i allmänhet kunde beräknas för person af hans

ålder, bereda sig delägarerätt under villkor, att han enligt § 16 betalade

icke allenast vanlig årsafgift och s. k. befordringsafgift utan äfven det

tillägg till sistnämnda afgift, som med hänsyn till hans hustrus och

barns ålder kunde efter försäkringstekniska grunder böra utgå.

Sökandens aflidne man, som redan innehade generalkonsulsbefattningen

i Shanghai, då densamma upptogs till delaktighet i civilstatens

änke- och pupillkassa, hade alltså för att vinna delägarerätt i^ kassan att

underkasta sig ofvan angifna bestämmelser och afgifter. Enligt hvad

statskontoret inhämtat, hade han hos kassan gjort framställning i sjrfte

att vinna sådan rätt samt från kassan erhållit uppgift a beloppet a( den

s. k. befordringsafgift och tilläggsafgift därtill, som borde af honom erläggas

för vinnande af delägarerätt; men han hade icke fullföljt sm

afsikt, antagligen på grund däraf, att kostnaderna belöpte sig till så afsevärdt

belopp som något öfver 5,000 kronor. Han vore således vid

sitt frånfälle icke delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, hvadan

hans änka och son icke kunde därifrån erhålla någon pension. Hade

sökandens man förvärfvat delaktighet i kassan, skulle pensionen föi

sökanden hafva utgjort 1,200 kronor, hvarjämte till sonen skulle intill

fyllda 21 år hafva utgått ett årligt belopp af 600 kronor.

Innan konsulsstatens befattningar, på sätt ofvan nämnts, erhållit

delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa, pdägade understöd från

den under utrikesdepartementet ställda konsulskassan beviljas änka

efter tjänsteman å konsulsstaten till belopp, motsvarande hvad som enligt

då gällande reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa skulle

hafva tillkommit henne, därest tjänstemannen varit delägare i kassan.

Då efter den omreglering af utrikesrepresentationen, som ägde rum

efter upplösning af unionen mellan Sverige och Norge, utrikesdepartementet

icke längre disponerade några medel för dylikt ändamål, hade

1908 års Riksdag på framställning af Eders Kungl. Maj:t beviljat pension

från allmänna indragningsstaten till belopp af 800 kronor åt hvardera

af änkorna efter konsulatrådet Fallenius och f. d. konsuln Titz.

Då det ville synas statskontoret, som om med hänsyn till hvad

sålunda förekommit pension till sistnämnda belopp borde jämväl i nu

s. 93 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

93

förevarande fall beredas, hemställde statskontoret i underdånighet, det

täcktes Eders Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen att

änkefru Bagge måtte från och med den 1 januari 1911 från allmänna

indragningsstaten få uppbära en årlig pension af 800 kronor.»

På grund af hvad i ärendet förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att generalkonsul

Richard Bagges änka fru Lily Bagge, född Schwartz,

må från och med år 1911, så länge hon i sitt nuvarande

änkestånd förblifver, å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af åttahundra kronor.

C. Ang. landtförsvarsdepartementet.

19:o) Uti punkten 12 under tionde hufvudtiteln har Kungl.

Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att sergeanten af första klassen

vid Kronobergs regemente Ernst Hugo Gustaf Octavus Wickström må å

allmänna indragningsstaten uppbära en pension af 900 kronor årligen

under sin återstående lifstid från och med månaden näst efter den,

hvarunder han erhåller afsked från innehafvande beställning.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 11 november

1910 har departementschefen i detta ärende yttrat följande:

»Sergeanten Ernst Hugo Gustaf Octavus Wickström är född den

16 april 1873. Den 26 april 1890 antogs han till volontär vid Kronobergs

regemente, blef den 14 november 1898 konstituerad till sergeant

af andra klassen och befordrades den 31 december 1905 till nu innehafvande

beställning. Sedan inemot åtta år tillbaka lider han af svårartad

cerebral neurasteni och är på grund häraf oduglig till krigstjänst.

Regementschefen har uti skrifvelse den 3 maj 1910 gjort framställning

om beredande af pension åt Wickström samt anfört, att Wickström

på grund af sjukdom fått tjänstledighet från så godt som all

militär tjänstgöring de senaste åtta åren, samt att han vore oförmögen

att vidare sköta sin tjänst. Då Wickström dessutom genom sin sjukdoms

beskaffenhet ej syntes kunna blifva återställd till hälsan, ansåge

regementschefen det vara i hög grad önskvärdt för regementet, att

den sergeantslön, som Wickström nu uppbure, måtte blifva disponibel

att tilldelas person, som förrättade mot densamma svarande tjänst.

Vederbörande arméfördelning schef har tillstyrkt framställningen.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har äfven tillstyrkt bifall till

Ang. pension

åt sergeanten

E. H. O. O.

Wickström.

[12.]

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Ang. pension

åt förre fäst•

ningsbyggnadiar

betar en A.

Johansson.

[13.]

framställningen, enär af företedda läkarintyg framginge, att det vore

föga sannolikt, att Wickström någonsin komme att blifva fullt tjänstduglig,

och enär vidare, enligt sjukvårdsstyrelsens på praktisk erfarenhet

grundade åsikt, Wickströms sjukdom vore af den beskaffenhet, att densamma

medförde oduglighet till krigstjänst för all framtid.

Enligt hvad direktionen öfver arméns pensionskassa påpekat, kan

Wickström, då han nu räknar 37 lefnadsår och en tjänstetid af 19 år

efter 18:de åldersåret, jämlikt stadgandet i § 48 nådiga reglementet för

arméns pensionskassa den 26 februari 1904, icke beredas pension ur

arméns pensionskassa och sålunda än mindre fyllnadspension af statsmedel.

Hade han uppfyllt villkoren för sådan förmåns erhållande skulle

densamma hafva utgått med 900 kronor årligen, däraf 180 kronor i

nionde klassen af arméns pensionskassa och 720 kronor från statsmedel.

Statskontoret har anfört, att, då af de företedda läkarintygen äfvensom

arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses utlåtande torde få anses styrkt,

att Wickström är på grund af sjukdom för all framtid till krigstjänst

oduglig, Wickström på grund däraf och med hänsyn till tjänstens kraf

synes böra beredas tillfälle att afgå ur tjänsten. Vid sådant förhållande

har statskontoret tillstyrkt, att Wickström å allmänna indragningsstaten

beredes pension till belopp af 900 kronor.

På grund af hvad i ärendet förekommit synes det mig särskildt

med hänsyn till tjänstens kraf nödigt att genom utverkande af rätt till

pension åt Wickström gifva honom tillfälle att afgå ur tjänsten; och

anser jag, att ett mot full pension svarande belopp, eller 900 kronor,

bör tillerkännas honom vid afskedstagande!»

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att sergeanten af

första klassen vid Kronobergs regemente Ernst Hugo

Gustaf Octavus Wickström må å allmänna indragningsstaten

uppbära en pension af niohundra kronor årligen

under sin återstående lifstid från och med månaden

näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från

innehafvande beställning.

20:o) I punkten 13 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen medgifva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren

August Johansson må under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension

s. 95 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nr 18.

95

af 300 kronor å allmänna indragningsstaten att utgå från 1911 års

början.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 11 november

1910 bär departementschefen i detta ärende yttrat följande:

»Uti skrifvelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement

har förre fästningsbyggnadsarbetaren vid Karlsborgs fästning August

Johansson anhållit att komma i åtnjutande af pension af statsmedel.

Johansson är född den 24 juli 1845, samt har från och med år

1875 under 28 år haft anställning vid kronans arbeten dels vid Karlsborgs

fästningsbyggnad och dels vid Göta ingenjörkårs verkstäder.

Han har senast arbetat vid Göta ingenjörkårs smedsverkstad, men härpå

grund af brist på arbete måst lämna denna anställning.

Fortifikationsbefälhaf''varen å Karlsborgs fästning har upplyst, att

Johansson har del i en mindre stuga, där han och hans hustru bo, och

att Johansson dessutom äger en bristfällig smedja, men att arbetsförmågan

och arbetstillfällena numera äro ringa på grund af Johanssons

ålder, hvarjämte förtjänsten är obetydlig. Då Johansson visserligen

har vuxna barn, men dessa ej kunna lämna honom någon hjälp, anser

fortifikationsbefälhafvaren honom vara i så fattiga omständigheter, att

han är i stort behof af pension.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har framhållit, att vid

upprättandet af förutvarande förslag till pensioner för sådana arbetare

hade den principen vanligen tillämpats, att tjänsteåren icke borde understiga

30 år. Då Johansson emellertid under 28 år haft anställning vid

kronans arbeten och det varit på grund af brist på arbete, som han

lämnat sin tjänst, samt då han vore 65 år gammal och befunne sig i

fattiga omständigheter, har fortifikationsdepartementet ansett billigt, att

Johansson erhölle något understöd för sin återstående lefnad samt föreslagit

eu årlig pension af 200 kronor.

Statskontoret har ansett skäl föreligga för utverkande af pension

åt Johansson och, under åberopande af 1910 års Riksdags beslut

angående beredande af pension åt förre fästningsbyggnadsarbetaren C.

Olofsson, hemställt om beviljande af en årlig pension af 300 kronor.

Utom det af statskontoret åberopade fallet beträffande fästningsbyggnadsarbetaren

Olofsson, som uppnått 69 lefnadsår och 26 tjänsteår,

tillåter jag mig framhålla, att 1906 års Riksdag beviljat pensioner om

300 kronor åt förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader,

hvilka arbetare uppnått minst 55 lefnadsår och 24 tjänsteår.»

Då Johansson har 65 lefnadsår och 28 tjänsteår samt han förlorat

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

tjänsten på grund af brist på arbete, ansåg departementschefen sig böra

tillstyrka aflåtande till Riksdagen af ifrågavarande framställning.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag

och får alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren

August Johansson må under sin

återstående lifstid åtnjuta en årlig pension af trehundra

kronor å allmänna indragningsstaten att utgå från

1911 års början.

Ang. pension 21:o) Uti punkt 14 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

åt fästnings- föreslagit Riksdagen medgifva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren

arbetaren,3''Q. Gustaf Gustafsson må under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig

Gustafsson, pension af 300 kronor å allmänna indragningsstaten att utgå från

[14.] och med år 1911.

Det under föregående punkt åberopade statsrådsprotokollet innehåller

rörande denna fråga följande yttrande af departementschefen.

»Förre fästningsbyggnadsarbetaren Gustaf Gustafsson har i skrifvelse

till arméförvaltningens fortiflkationsdepartement anhållit om pension af

statsmedel.

Rörande nämnda arbetares förhållanden har fortifikationsbefälhafvaren

å Karlsborgs fästning verkställt utredning, af hvilken framgår,

att Gustafsson, som är född den 8 augusti 1840, haft anställning

vid Karlsborgs fästningsbyggnad under tjuguåtta år och under åren

1874—1876 arbetat vid statsbanan Sköfde—Karlsborg,

samt att Gustafsson, som städse väl utfört honom åliggande arbete,

numera på grund af sin ålder är föga arbetsför samt är medellös.

På förslag af fortifikationsbefälhafvaren å Karlsborgs fästning har

arméförvaltningens fortiflkationsdepartement hemställt, att Gustafsson under

sin återstående lifstid måtte beviljas en årlig pension af 300 kronor å

allmänna indragningsstaten.

Statskontoret har i afgifvet underdånigt yttrande tillstyrkt fortifikationsdepartementets

framställning.»

Utskottet, som icke funnit något att erinra mot förevarande framställning,

hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren

Gustaf Gustafsson må under sin

s. 97 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

97

återstående lifstid åtnjuta eu årlig pension af trehundra

kronor å allmänna indragningsstaten att utgå från och

med år 1911.

22:o) Uti punkt 15 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t Ang. pmtion

föreslagit Riksdagen medgifva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren fä[orre

Carl August Kärrman må under sin återstående lifstid åtnjuta en /JgnadZt.

årlig pension af 300 kronor å allmänna indragningsstaten att uterå tarfn A‘

från och med år 1911. ° *r™

Det imder nästföregående punkten åberopade statsrådsprotokollet

innehåller i detta ämne följande yttrande af departementschefen.

»I skrifvelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement har

förre fästningsbyggnadsarbetaren Carl August Kärrman anhållit, att

honom måtte beredas pension af statsmedel.

Kärrman är född den 10 november 1841 och har under 27 år

varit anställd vid Karlsborgs fästningsbyggnad. Dessutom har han

under en tid af något öfver 3 år arbetat vid statens järnvägsbyggnader

i öfre Norrland.

Fortifikationsbefälhafvaren å Karlsborgs fästning har tillstyrkt en

årlig pension af 300 kronor och anfört, att Kärrman visserligen vore

ägare af en mindre stuga med täppa, men att han med skäl kunde

sägas vara i fattiga omständigheter, enär han hade en gammal orkeslös

hustru och ett minderårigt barnbarn att försörja. Härtill komme att

både Kärrmans arbetsförmåga och tillgången på arbete nu vore betydligt

reducerade på grund af hans ålder.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har hemställt, att, på

grund af hvad rörande ifrågavarande arbetare blifvit upplyst, nådig

proposition måtte aflatas till Riksdagen om beviljande af pension från

allmänna indragningsstaten åt Kärrman för hans återstående lifstid till

belopp af 300 kronor om året.

Statskontoret har i afgifvet underdånigt utlåtande den 25 juli 1910

tillstyrkt fortifikationsdepartementets framställning.

I likhet med myndigheterna anser jag pension böra beredas

Kärrman.»

På grund af hvad i ärendet anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren

Carl August Kärrman må under

Bihang till Biksd. prot. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Ang. pension

åt f. Jästningsbyggnadsarbetarna

A. E. Eriksson

och

J. Isaksson.

sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension af trehundra

kronor å allmänna indragningsstaten att utgå

från och med år 1911.

23;o) I en till Riksdagen den 27 januari innevarande år aflåten

proposition (nr 38) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att

förre fästningsbyggnadsarbetarna Anders Gustaf Eriksson och Anders

Isaksson må från och med år 1911 under sin återstående lifstid åtnjuta

årlig pension å allmänna indragningsstaten, hvardera till belopp af 300

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för ofvannämnda

dag innehåller i detta ärende följande anförande af departementschefen:

»Förre fästningsbyggnadsarbetarna Anders Gustaf Eriksson och

Anders Isaksson hafva uti särskilda skrivelser anhållit att komma i

åtnjutande af pension af statsmedel.

Af de ansökningarna bifogade frejdebetyg, journalutdrag, arbetsbetyg

samt intyg från vederbörande kommunalnämndsordförande framgår:

beträffande Eriksson:

att han är född den 19 april 1842, att han under sammanlagdt 27

år haft anställning vid kronans arbeten, däraf under 16 år vid Karlsborgs

fästningsbyggnad, under 8 år vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs

fästning samt under 3 år vid statens järnvägsbyggnad,, samt att

han för sin egen och sin hustrus försörjning icke äger andra tillgångar,

än hvad han genom sin på grund af ålder reducerade arbetsförtjänst

kan förvärfva;

beträffande Isaksson:

att han är född den 1 juli 1832, att han under sammanlagdt 30

år haft anställning vid kronans arbeten, samt att han, som visserligen

är ägare af en mindre stuga på ofri grund, är för sin försörjning beroende

af den obetydliga arbetsförtjänst han möjligen kan förvärfva.

Fortifikationsbefälhafvaren å Karlsborgs fästning har tillstyrkt en

årlig pension af 300 kronor åt Eriksson och Isaksson hvardera samt

uppTyst beträffande den senare att visserligen hans hustru är död och

att hans barn försörja sig själfva, men att hans arbetsförtjänst numera

är obetydlig.

Arméförvaltningens fortifikation sdepartement har hemställt, atp pa

grund af hvad rörande ifrågavarande arbetare blifvit upplyst, nådig

s. 99 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 18.

99

proposition måtte aflåtas till Riksdagen om beviljande af pension från

allmänna _ indragningsstaten åt Eriksson och Isaksson för deras återstående

lifstid till belopp af 300 kronor om året för hvardera.

Statskontoret har i afgifvet underdånigt utlåtande den 23 november

1910 på grund däraf att Eriksson och Isaksson under lång tid tjänat

staten samt numera af ålder icke synes kunna förskaffa sig någon afsevärd

arbetsförtjänst, tillstyrkt fortifikationsdepartementets framställning.»

Departementschefen erinrade, att det fästningsarbete, hvari ifrågavarande

arbetare deltagit, numera upphört; och då det med hänsyn till

deras ålder syntes vara uteslutet att vidare använda dem i kronans

tjänst, hemställde departementschefen i likhet med myndigheterna, att

proposition måtte aflåtas om pension åt bemälda arbetare.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts

ifrågavarande framställning och hemställer fördenskull,

att Riksdagen må medgifva, att förre fästningsbyggnadsarbetarna

Anders Gustaf Eriksson och Anders

Isaksson må från och med år 1911 under sin återstående

lifstid åtnjuta årlig pension å allmänna indragningsstaten,

hvardera till belopp af trehundra

kronor.

24:o) Kungl. Maj:t har i en till Riksdagen den 10 februari innevarande

år aflåten proposition (nr 63) föreslagit Riksdagen medgifva,

att förre fästningsbyggnadsarbetaren vid Karlsborgs fästning Anders

Johan Olsson Carlberg må under 6in återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 300 kronor att utgå från

och med år 1911.

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har bemälde Olsson

Carlberg aflidit den 19 februari innevarande år, och påfordrar alltså

förevarande framställning icke någon åtgärd af Riksdagen; hvilket utskottet

skolat härmed för Riksdagen

Avg, pension

åt f. fästningsbyggnadsarbetaren

A. F. Olsson

Carlberg.

anmäla.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Ang. pension

åt sergeanten

C. F. Stråle.

[16.]

25;o) I punkt 16 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen medgifva, att sergeanten af första klassen vid

Hallands regemente Carl Frithiof Stråle må å allmänna indragningsstaten

uppbära en pension af 900 kronor årligen under sin återstående lifstid

från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked

från tjänsten.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 25 novembei

1910 innehåller följande anförande i ärendet af departementschefen.

t>Sergeanten Carl Frithiof Stråle är född den 15 juli 1867. Den

31 mars 1886 antogs han till volontär vid Västgötadals regemente, biet

den 14 februari 1896 sergeant af andra klassen och konstituerades den

26 juli 1906 till sergeant af första klassen vid Hallands regemente. Allt

sedan år 1907 har han emellertid på grund af sjukdom varit hindrad

fullgöra den med sistnämnda befattning förenade tjänst.

Med förmälan att Stråle gjort framställning om pension från allmänna

indragningsstaten har chefen för Sallands regemente uti skrifvelse

den 13 juli 1910 hemställt om bifall till berörda framställning samt

därvid åberopat ett af bataljonsläkaren, andre stadsläkaren i Uddevalla

Harald Hansson utfärdadt sjukbetyg, däri framhållits, att Stråle lede af

höggradig nervsvaghet jämte nervvärk i vänstra benet samt att dessa

sjukdomar komme att för all framtid kvarstå och utgöra ett bestämdt hinder

för all slags militär tjänstgöring. Med hänsyn till tjänstens kraf kunde det

därför icke vara önskvärdt, att Stråle kvarstode i tjänst intill uppnådd

pensionsålder.

Tjänstförr(Utande chefen för Första arméfördelningen har tillstyrkt

framställningen. o .

Arméförv ältning ens sjukvårdsstyrelse har från regementsläkaren infordrat

ytterligare ett läkarintyg angående Stråle samt anfört, att då af detta

senare äfven framginge, att Stråle lede af höggradig nervsvaghet samt därjämte

af kronisk sjukdom i båda lungorna, funne sjukvårdsstyrelsen det alltså

Vara styrkt, att Stråle för all framtid vore oduglig till all militärtjänst, och

ville på grund häraf, ehuru dessa sjukdomar icke funnes uppräknade

bland dem, som jämlikt nådiga cirkuläret den 22 juni 1877 efter tre

års fortvaro berättigade till pension, tillstyrka bifall till framställningen.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har påpekat, att Stråle icke

nu kunde beredas vare sig pension ur arméns pensionskassa eller fyllnadspension

af statsmedel. Hade villkoren för sådan förmåns erhållande vant

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

101

uppfyllda, skulle densamma hafva utgått med 900 kronor årligen, dåra!’

180 kronor i nionde klassen af arméns pensionskassa och 720 kronor

af statsmedel. Kvarstode Stråle i tjänsten till den 31 mars 1911,

då han uppnått 25 tjänsteår efter 18:de lefnadsåret, vore han emellertid

berättigad att afgå med rätt att mot stadgade expektansafgifters erläggande

från och med den 1 april 1916 tillträda 180 kronor pension i

nionde klassen af arméns pensionskassa. För erhållande af fyllnadspension

borde Stråle kvarstå i tjänst till den 15 juli 1917.

Statskontoret har anfört, att, då genom de handlingarna bilagda

läkarintygen äfvensom arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses utlåtande

blifvit styrkt, att Stråle vore på grund af sjukdom för all framtid oförmögen

till krigstjänst, Stråle med hänsyn till tjänstens kraf syntes böra

beredas tillfälle att afgå ur tjänsten. I anledning häraf har statskontoret

tillstyrkt bifall till denna framställning och hemställt om att en pension

af 900 kronor från allmänna indragningsstaten måtte beredas honom.»

Departementschefen har anslutit sig till hvad statskontoret anfört.

På grund af hvad i ärendet andragits, hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att sergeanten af

första klassen vid Hallands regemente Carl Frithiof

Stråle må å allmänna indragningsstaten uppbära en

pension af niohundra kronor årligen under sin återstående

lifstid från och med månaden näst efter den,

hvarunder han erhåller afsked från tjänsten.

26:o) Kungl. Maj:t har uti en den 20 januari innevarande år till Ang. pension

Riksdagen aflåten proposition (nr 34) föreslagit Riksdagen medgifva, ^"eanten

att musiksergeanten af första klassen vid Hallands regemente Erik E. M. Qvarth.

Magnus Qvarth må å allmänna indragningsstaten uppbära en pension

af 900 kronor årligen under sin återstående lifstid från och med månaden

näst efter den, hvarunder afsked varder honom beviljadt.

Till det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

har departementschefen yttrat följande:

»Musiksergeanten Erik Magnus Qvarth är född den 2 juni 1864,

har varit i tjänst sedan den 11 juni 1879, förordnades till musikkorpral

s. 102 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

102

den 30 jtili 1888, antogs till fältmusikant den 25 februari 1893 samt

förordnades till musiksergeant af första klassen den 23 augusti 1902.

Cliefen för Hallands regemente har uti skrifvelse den 2 september

1910 gjort framställning om beredande af pension af statsmedel åt

Qvarth. Såsom skäl för denna framställning har regementschefen anfört,

att Qvarth varit oduglig att tjänstgöra de senaste tio åren på grund af

sjukdom, att han enligt intyg af regementsläkaren lede af sjukdom i

hjärtat och nervsystemet, som för all framtid gjorde honom alldeles

oduglig till krigstjänst, samt att det med hänsyn till tjänstens kraf

icke kunde vara önskvärdt, att han kvarstode i tjänst intill uppnådd

pensionsålder.

Vederbörande arméfördelning schef har tillstyrkt framställningen

i fråga.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har, ehuru dessa sjukdomar

icke äro af det slag, som omnämnas i nådiga cirkuläret den 22 juni

1877, dock tillstyrkt bifall till framställningen, enär af handlingarna

framginge, att Qvarth under många år varit tjänstoduglig och lede af

obotliga sjukdomar, hvilka gjorde honom för all framtid oduglig till

krigstjänst. o

Direktionen öfver arméns pensionskassa har påpekat, att, då Qvarth

räknar 46 lefnadsår och 28 tjänstar efter adertonde aldersaret, vore han

jämlikt § 48 i nådiga pensionsreglementet berättigad att träda ur sin

''innehafvande tjänst och, mot erläggande af expektansafgifter, från och

med den 1 juli 1914 tillträda 180 kronor pension i nionde klassen af

arméns pensionskassa. Hade Qvarth nu uppfyllt villkoren för erhållande

af fyllnadspension, skulle den tillsammans med pensionen hafva utgått

med ett belopp af 900 kronor.

Statskontoret har anfört, att, då genom det handlingarna bilagda

läkarintyget blifvit styrkt, att Qvarth är på grund af sjukdom för all

framtid till krigstjänst oförmögen, Qvarth på grund däraf och med hänsyn

till tjänstens kraf synes böra beredas tillfälle att afgå ur tjänsten.

Statskontoret har därför tillstyrkt, att för Qvarth måtte å allmänna indragningsstaten

uppföras en pension af 900 kronor.»

På grund af hvad i ärendet anförts anser utskottet, att i enlighet

med Kungl. Maj:ts förevarande förslag Qvarth bör beredas tillfälle att

med pension afgå ur tjänsten; och får utskottet sålunda med tillstyrkande

af bifall till Kungl. Maj:ts framställning hemställa,

s. 103 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

103

att Riksdagen må medgifva, att mu3iksergeanten

af första klassen vid Hallands regemente Erik Magnus

Qvarth må å allmänna indragningsstaten uppbära eu

pension af niohundra kronor årligen under sin återstående

lifstid från och med månaden näst efter den,

hvarunder afsked varder honom beviljadt.

21:6) Uti punkten 17 under tionde hufvudtiteln har Kungl.

Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att sergeanten af första klassen

vid Hälsinge regemente Olof Trönnander må å allmänna indragningsstaten

uppbära en pension af 900 kronor årligen under sin återstående

lifstid från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller

afsked från nu innehafvande beställning.

Det ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

för den 25 november 1910 innehåller följande uttalande af

departementschefen.

»Sergeanten Olof Trönnander är född den 13 mars 1867 och kom

i tjänst i november 1888. Den 21 juli 1893 konstituerades han till

sergeant af andra klassen samt utnämndes den 1 april 1901 till sergeant

af första klassen.

Regementschefen har uti skrifvelse den 21 september 1910 gjort

framställning om beredande af pension åt Trönnander och åberopat ett

af regementsläkaren F. U. Mehn utfärdadt läkarbetyg, hvaraf framgår,

att Trönnander lider af kronisk tuberkulos i vänstra lungan och på

grund däraf icke kunnat göra militärtjänst sedan år 1900, att ingen

utsikt finnes till att han kan blifva återställd samt att sjukdomen utgör

ett bestämdt hinder för honom att nu eller i framtiden förrätta militärtjänst.

Tjänstförrättande arméfördelningschefen har med hänsyn till regementets

tjänstbarhet tillstyrkt framställningen i fråga.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har på grund af ofvannämnde

regementsläkares utlåtande tillstyrkt bifall till den gjorda framställningen,

trots att den sjukdom, hvaraf Trönnander enligt detsamma lider, icke

innefattas i kung], cirkuläret af den 22 juni 1877.

Ang. pension

åt sergeanten

O. Trönnander.

[17.]

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Enligt hvad direktionen öfver arméns pensionskassa påpekat, kan

Trönnander, då han nu räknar 43 lefnadsår, men en tjänstetid af endast

21 år 10 månader 18 dagar efter 18:de lefnadsåret, jämlikt stadgandet

i § 48 nådiga reglementet för arméns pensionskassa icke beredas pension

ur nämnda kassa och alltså ej heller fyllnadspension af statsmedel.

Hade Trönnander uppfyllt villkoren för dylik förmåns erhållande, skulle

densamma hafva utgått med 900 kronor årligen, däraf 180 kronor i

nionde klassen af arméns pensionskassa och 720 kronor af statsmedel.

Statskontoret har anfört, att, då genom det handlingarna bilagda

läkarintyget blifvit styrkt, att Trönnander är på grund af sjukdom för

all framtid oförmögen till krigstjänst, Trönnander på grund häraf och

med hänsyn till tjänstens kraf synes böra beredas tillfälle att afgå ui

tjänsten. Statskontoret bär därför tillstyrkt bifall till framställningen

och hemställt, det Trönnander måtte beredas en pension å allmänna

indragningsstaten till belopp af 900 kronor årligen.

Särskildt med hänsyn till tjänstens kraf synes det mig på grund

af hvad i ärendet förekommit nödvändigt att genom utverkande af rätt

till pension åt Trönnander gifva honom tillfälle att afgå ur tjänsten;

och anser jag, att full pension, eller 900 kronor, bör tillerkännas honom

vid afskedstagande^»

Med tillstyrkande af bifall till Kungi. Maj:ts förevarande framställning,

hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att sergeanten af

första klassen vid Hälsinge regemente Olof Trönnander

må å allmänna indragningsstaten uppbära en pension

af 900 kronor årligen under sin återstående lifstid

från och med månaden näst efter den, hvarunder han

erhåller afsked från nu innehafvande beställning.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

105

28:o) I on till Riksdagen den 27 januari innevarande är afbiten

proposition (nr 86) har Kung!. Magt föreslagit Riksdagen medgifva, att

sergeanten åt första klassen vid Skånska husarregementet Nils Alfred

Nilsson må å allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid

uppbära en årlig pension af 900 kronor från och med månaden näst

efter den, hvarunder lian erhåller afsked från innehafvande beställning.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för ofvannämnda

dag innehåller härom följande yttrande af departementschefen:

»Jämlikt åttonde punkten af nådiga cirkuläret den 22 juni 1877,

angående ny pensionsreglering för armén, må löntagare, som i minst

tre år lidit af blindhet, utan att anledning förefinnes, att han kan återvinna

tjenstbarhet, kunna utan egen ansökan skiljas från tjänsten mot

åtnjutande under sin återstående lifstid af pension från allmänna indragningsstaten

till belopp, motsvarande pension jämte fyllnadspension.

Under åberopande af detta stadgande har chefen för Skånska husarregementet

uti skrifvelse den 31 oktober 1910 anhållit, att sergeanten af

första klassen vid berörda regemente Nils Alfred Nilsson, som är född

den 9 april 1866 och alltsedan den 16 juni 1884 varit i tjänst vid

regementet, måtte beviljas afsked med pension å allmänna indragningsstaten

till belopp, motsvarande pension och fyllnadspension. Regementschefen

har åberopat läkarintyg, utfärdade af regementsläkaren J. Collin

i Hälsingborg, doktor J. Holmström i Malmö samt dåvarande professorn

i ögonsjukdomar vid Lunds universitet A. Dalén. Enligt dessa intyg

har Nilsson under fem år lidit af obotlig ögonsjukdom, hvarigenom

synskärpan å båda ögonen vore nedsatt till 7,0 af den normala och

han alltså under mer än tre år varit fullständigt oförmögen till hvarje

slag af tjänstgöring.

Vederbörande arméfördelning schef har tillstyrkt framställningen i

fråga.

_ Direktionen öfver arméns pensionskassa liar upplyst, att, om Nilsson

nu finge anses hafva uppfyllt villkoren för erhållande af pension och

fyllnadspension med tillämpning af ofvannämnda åttonde. punkt af 1877

års pensioneringsgrunder, skulle pensionssumman utgå med ett belopp

af 900 kronor.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har äfven tillstyrkt framställningen,

enär Nilsson i öfver tre års tid lidit af ögonsjukdom med åtföljande

nedsättning af synförmågan å båda ögonen till den grad, att

Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Samt. 1 Afd. 13 Höft.

Ang. pension

åt sergeanten

N. A. Nilsson.

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

densamma, livad beträffar möjligheten af tjänstens utöfvande, måste likställas

med blindhet.

Statskontoret har anfört, att, då Nilsson måste anses sedan mer än

tre år hafva lidit af blindhet, utan att anledning funnes, att han kunde

återvinna tjänstbarhet, torde alltså åttonde punkten af nämnda pensioneringsgrunder

kunna åberopas beträffande honom. På grund häraf och

af hvad direktionen öfver arméns pensionskassa meddelat har statskontoret

hemställt, att Nilsson måtte tilldelas en årlig pension af 900 kronor

å allmänna indragningsstaten.»

Enär det icke syntes vara alldeles otvifvelaktigt, att åberopade

punkt 8 i 1877 års pensioneringsgrunder vore tillämplig i förevarande

fall, ansåg departementschefen ärendet böra underställas Riksdagens

inöfning; och då det med hänsyn till tjänstens kraf måste anses fördelaktigt,

att Nilsson snarast erhölle afsked, hemställde departementschefen,

att Kungl. Maj:t täcktes aflåta framställning i ämnet till innevarande

års Riksdag.

Med tillstyrkande af bifall till Kunlg. Maj:ts förevarande proposition

hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att sergeanten af

första klassen vid Skånska husarregementet Nils Alfred

Nilsson må å allmänna indragningsstaten under sin

återstående lifstid uppbära en årlig pension af niohundra

kronor från och med månaden näst efter den,

hvarunder han erhåller afsked från innevarande beställning.

Ang- tn inom

Andra kärnt/oaren

väckt

motion.

29:o) Uti eu inom Andra kammaren väckt motion (nr 10) bär herr

N. A:son Berg i Munkfors föreslagit »att Riksdagen ville åt f. d. soldaten

Anders Johan Lund bevilja en årlig pension af 300 kronor att utgå, om

möjligt från 1911 års början, på allmän indragningsstat under hans

återstående lifstid.»

s. 107 Kontrollera mot PDF

Bankoutokotteta utlåtande Nr IN.

107

Motionären har till stöd för denna framställning, med bifogande

af åtskilliga intyg rörande Lund, anfört följande:

F. d. soldaten Anders Johan Lund från Djupsundet af Hammarö

församling bär tjänat vid Värmlands regemente under tiden från den 3

oktober 1881 till den 18 maj 1907, då lian på grund af sjukdom erhöll

afsked och anmäldes till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.

Enligt bifogade intyg har Lund de bästa vitsord om duglighet och

pålitlighet från sin 25-åriga tjänst vid Värmlands regemente. Född den

5 maj I®62 är Lund nu visserligen icke mer än 49 år gammal, men på

grund af lians svara sjukdom är hans arbetsförmåga enligt läkarebetyg

i sa hög grad nedsatt, att han omöjligen är i stånd att sig, sin hustru

och sina 10 barn, af hvilka 6 (sex) äro minderåriga, nödtorftligen försörja.

På grund af hvad sålunda anförts, och då han oförvitligen tjänat

staten i 25 år, torde det icke kunna anses obilligt, att staten beviljar

honom en mindre årlig pension.

Hvad pensionens storlek beträffar, torde den lämpligen kunna

sättas till 300 kronor.

Riksdagen har vid tidigare analoga fall beviljat ett dylikt pensionsbelopp.

Med hänsyn taget till den svåra belägenhet, hvaruti Lund befinner

sig, hans sjuklighet och lians talrika familj, torde det äfven beslutas,

att pensionen skall utgå från och med innevarande års början.»

På Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgaf 1909 års

Riksdag en höjning af de från Vadstena krigsmanshuskassa utgående

gratialen med 25 kronor årligen. Vid sådant förhållande och då ett

bifall, till motionen med säkerhet skulle föranleda till framställningar om

beviljande af pension äfven åt andra afskedade indelta soldater, har

utskottet ansett sig böra afstyrka bifall till ifrågavarande motion.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion 11:10 icke må af Riksdagen

bifallas.

TJlskotttts

yttrande.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Bankoutskottets utlåtande Nr IS.

Ang, ''pension

åt fortijikationskassören

K. P. Karlsson.

30:o) I eu till Riksdagen den 10 mars innevarande år aflåten

proposition (nr 128) liar Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen

bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

för ofvannämnda dag föreslagit Riksdagen medgifva, att fortifikationskassören

och förrådsförvaltaren Karl Petter Karlsson må från och med

månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked från sin innehafvande

befattning, under sin återstående lifstid åtnjuta, utöfver honom

författningsenligt tillkommande pension från arméns pensionskassa, en

ytterligare pension af 400 kronor årligen från allmänna indragningsstaten.

Till ofvan omförmälda statsrådsprotokoll har departementschefen

härom anfört följande:

»Karlsson är född den 20 december 1848, antogs till materialbokhållare

den 12 februari 1867 och till volontär vid pontonierbataljonen

den 12 mars 1870, utnämndes till underkonduktör den 17 oktober

1872, till fanjunkare den 31 december 1875 samt till sin nuvarande

beställning den 12 januari 1882.

Lönen för en fortifikationskassör och förrådsförvaltare utgör

å ordinarie stat 1,500 kronor jämte ett ålderstillägg å 500 kronor

efter fem tjänstår. Då fortifikationskassörernas och förrådsförvaltarnas

ordinarie aflöningsförmåner icke reglerats efter den af 1901 års Riksdag

beslutade lönereglering för armén, hafva 1908, 1909 och 1910 års

Riksdagar å extra stat beviljat anslag för beredande af tillfällig löneförbättring

åt desamma. På grund häraf hafva de under hvartdera af

åren 1908—1911 tillerkänts å extra stat en dagaflöning af 3 kronor

samt, om de innehaft tjänsten under tio år, ett andra ålderstillägg å

500 kronor.

För detta å extra ordinarie stat uppförda andra ålderstillägg beräknas

emellertid icke pension. Karlsson, som har 62 lefnads- och mer

än 30 tjänstår efter 20:de åldersåret, är från och med månaden näst

efter den, i hvilken han erhåller afsked, enligt pensionsreglementet den

26 februari 1904 och 1877 års pensioneringsgrunder för armén berättigad

till en pension, motsvarande 80 procent å (lönen och det ordinarie

ålderstillägget) 2,000 kronor, d. v. s. en pension af 1,600 kronor, däraf

375 kronor pension i 7:de klassen af arméns pensionskassa och 1,225

kronor fyllnadspension.

opaginerad Kontrollera mot PDF

tinnkoutakottetH utlåtande Nr IS.

10!)

Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement hafva nu i

underdånig- skrifvelse den 14 januari 1911 förklarat sig anse, att pension

och löneförmåner, vare sig dessa senare vore å ordinarie eller

extra stat, enligt grunderna för dt; om pensionering gällande författningar

stode i sådant omedelbart sammanhang med hvarandra, att en

ökning af de senare borde medföra eu motsvarande ökning af pensionen,

under förutsättning att villkoren i öfrigt för pensions erhållande vore

uppfyllda och att vederbörande löntagare retroaktivt erlade den ökning

i pensionsafgifter, som skulle uttagits af honom för hans egen pensionering,

därest hans löneförmåner i sin helhet varit uppförda på ordinarie

stat. Departementen, som väl vitsordat Karlssons tjänstgöring,

hafva därför hemställt, att den Karlsson efter uppnådd pensionsålder

tillkommande pension och fyllnadspension måtte utgå med tillhopa

2,000 kronor årligen.

Statskontoret har anfört, att, då det Karlsson enligt 1877 års pensioneringsgrunder

tillkommande pensionsbelopp å 1,600 kronor icke

syntes stå i riktigt förhållande till hans sammanlagda allöningsförmåner

samt detta missförhållande vore föranledt däraf, att med definitiv lönereglering

för fortifikationskassörerna och förrådsförvaltarna ansetts böra

anstå i afvaktan på lösningen af frågan om fortifikationens omorganisation,

hade det synts föreligga giltiga skäl att söka bereda Karlsson en

i någon mån förhöjd pension; och då, hvad i sådant afseende föreslagits

af arméförvaltningens fortifikations- och civila departement icke

gifvit anledning till någon erinran, har statskontoret tillstyrkt bifall

till förevarande framställning.

Jag instämmer till fullo i hvad myndigheterna anfört i fråga om

billigheten af att Karlsson tillerkännes en något ökad pension, hvarom

jämväl inom riksdagens Andra kammare väckts motion (nr 8 år 1911).

I denna föreslås eu pension af 400 kronor årligen åt Karlsson på det

af Riksdagen förut beviljade andra ålder stillägget. Då det icke torde

vara lämpligt att rubba grundsatsen om att pension enligt 1877 års

pensioneringsgrunder utgår endast å ordinarie löneförmåner, synes det

i nyss omförmälda motion innefattade förslaget om en särskild tilläggspension

— som lämpligen torde utgå från allmänna indragningsstaten

— vara att föredraga framför myndigheternas förslag, så mycket mer

som Karlsson eljest skulle få vidkännas för hans förhållanden måhända

kännbara retroaktivafgifter till arméns pensionskassa.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Banko utskottets utlåtande. Nr 18.

Ang. en inom

Andra kammaren

väckt

motion.

Utskottets

yttrande.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en

inom Andra kammaren af herr U. Leander väckt motion (nr 8), däruti

motionären hemställt »det Riksdagen ville besluta, att på det af Riksdagen

förut beviljade 2:dra ålderstillägget för fortifikationskassören och

förrådsförvaltaren Karl Petter Karlsson måtte beviljas honom pension

med 400 kronor årligen, att utgå i sammanhang med den honom enligt

pensionsreglementet tillkommande pension å lön och l:sta ålderstillägget».

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skälen

tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Då fortifikationskassören Karlsson tillhör en grupp af tjänstemän,

hvilkas ordinarie aflöningsförmåner ännu icke reglerats, har det synts

utskottet, som om frågan om beviljande af ökad pension åt dylika

tjänstemän bort i sin helhet föreläggas Riksdagen till pröfning. Att

besluta ensamt i fråga om fortifikationskassören Karlsson synes för

öfrigt vara så mycket mindre lämpligt, som ett bifall till förslaget om

tilläggspension åt bemälde Karlsson antagligen komme att föranleda

till enahanda framställningar från andra befattningshafvare, hvilka, i

likhet med fortifikationskassörer och förrådsförvaltare, i afvaktan på

en lönereglering erhållit tillfälliga löneförbättringar.

Under sådana förhållanden har utskottet ansett sig böra hemställa,

a) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr

128 ej må vinna Riksdagens bifall,

b) att förevarande motion II: 8 ej heller må af

Riksdagen bifallas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

HankoutskotMx utlåtande AV In.

in

31:o) 1 punkt J8 under tionde hufvudtiteln har Kung]. Maj:t

föreslagit Riksdagen medgifva, att läraren i franska språket vid krigshögskolan

in. m. Ferdinand Paul Schidthess må från och med månaden

näst efter den, hvarunder han afgår frän sin lärarbefattning vid krigshögskolan,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära, utöfver honom författningsenligt tillkommande pension å 1.200

kronor, eu tilläggspension af 800 kronor årligen.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 25 november

1910 innehåller i ämnet följande yttrande af departementschefen.

»Jämlikt 1856—1858 års Riksdagsbeslut stadgades i punkt 32 i

nådigt bref den 16 mars 1858, att lärare vid högre artilleriläroverket

å Marieberg, hvilken i denna egenskap tjänstgjort i 20 år eller därutöfver,

finge efter afskedstagande under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära eu årlig pension, motsvarande hälften af den

aflöning, häri vid afgången från läroverket i egenskap af lärare uppbure.

Sedermera har år 1866 högre artilleriläroverket å Marieberg ombildats

till krigshögskolan å Marieberg, och har slutligen år&1878

sistnämnda högskola uppdelats i en artilleri- och ingenjörhögskola samt

en krigshögskola.

Schulthess, som är tödd den 30 januari 1847, har alltsedan den

24 juli 1878 varit anställd såsom lärare i franska språket vid krigshögskolan

mot ett årligt arfvode af 2,400 kronor. Dessutom har han

under åren 1896—1908 bestridt lärarbefattningen i franska språket vid

artilleri- och ingenjörhögskolan mot ett årligt arfvode af 1,600 kronor.

Sistnämnda anställning har han dock på grund af läroämnets indragningmåst

lämna. Numera lider Schulthess enligt företedt läkarintyg af

kronisk bronchitis och asthma, hvarigenom hans arbetsförmåga är* betydligt

nedsatt. Då emellertid befattningen såsom lärare i franska

språket vid krigshögskolan icke medför delaktighet eller pensionsrätt i

armens pensionskassa, kan någon pension från nämnda kassa eller fyllnadspension

Irån de till arméns pensionering anvisade statsmedel icke tillerkännas

Schulthess.

Chefen för krigshögskolan har, med vitsordande af Schulthess’ nit

och plikttrohet i tjänsten, hemställt om en årlig pension åt honom af

2,400 kronor, utgörande ej fullt s/3 af de årsarfvoden Schulthess såsom

lärare uppburit. Nämnde chef har framhållit, att Schulthess lede af

försvagad hälsa och på grund däraf hade viss svårighet att fullgöra

sina åligganden såsom lärare, att lärararfvodet från krigshögskolan vore

Schulthess enda fasta inkomst efter långvarigt, plikttroget arbete i

A ny. petition

åt läraren vid

krigthligtkolait

m. in. F. P.

Sr hult hett.

[18.]

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Banko utskottets utlåtande Nr 18.

statens tjänst, och att enligt bestämmelse i lagen angående civila tjänstinneliafvares

rätt till pension af den 11 oktober 1907 lärare vid universiteten

och andra högre läroanstalter vore berättigade till pension

vid sextiofem lefnads- och endast tjugufem tjänstår.

Armé förvaltning ens civila departement har med hänsyn till den långa

tid, Schulthess utöfvat lärarverksamhet vid ifrågavarande för officerares

utbildning inrättade högskolor, ansett ett årligt understöd böra tillerkännas

honom och har därför tillstyrkt en årlig pension af 2,000

kronor från allmänna indragningsstaten.

Statskontoret har till en början påpekat, att den åberopade bestämmelsen

i nådiga brefvet af den 16 mars 1858 ännu måste anses vara

gällande, och att Schidthess i följd däraf torde vara berättigad till eu

årlig pension af 1,200 kronor å allmänna indragningsstaten. Med hänsyn

till att Schulthess under mer än 12 år varit anställd såsom lärare vid

artilleri- och ingenjörhögskolan har statskontoret emellertid ansett skäl

föreligga att söka bereda honom en i någon mån förhöjd pension. Mot

det af arméförvaltningens civila departement väckta förslag om pension

å 2,000 kronor har statskontoret dock erinrat, att Schulthess därigenom

skulle för 12 å 13 års lärarverksamhet vid artilleri- och ingenjörhögskolan

få samma pension, som författningsenligt skulle tillkommit

honom först efter 20 års verksamhet därsammastädes. Med hänsyn dock

till att hans afgång från befattningen, innan han innehaft densamma den

stadgade tiden, berott på beslutad ändring i läroplanen, har statskontoret

icke för sin del velat göra någon erinran mot berörda förslag. Statskontoret

har därför hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

medgifva, att Schulthess måtte, utöfver honom författningsenligt tillkommande

pension å 1,200 kronor, erhålla en tilläggspension till belopp

af 800 kronor årligen å allmänna indragningsstaten.

Äfven jag anser nådiga brefvet af den 16 mars 1858 ännu vara

tillämpligt på lärarna vid krigshögskolan samt vid artilleri- och ingenjörhögskolan;

och såsom stöd för denna min åsikt tillåter jag mig åberopa

Kungl. Maj:ts beslut angående kanslisekreteraren C. G. Pauli, som

tjänstgjort såsom språklärare dels vid krigshögskolan å Marieberg under

åren 1875—1878, dels vid artilleri- och ingenjörhögskolan under åren

1878—1896 och dels vid krigshögskolan under åren 1878—1900. Vid

afskedstagande! från anställningen vid artilleri- och ingenjörhögskolan

erhöll Pauli genom nådigt beslut af den 13 juni 1896 halfva den af

samma anställning härflytande aflöningen i pension, och då han år 1900

erhöll afsked från lärarbefattningen vid krigshögskolan, tillerkände Kungl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutekottets utlåtande Nr 18.

118

''Maj:t honom genom beslut af den 20 juli 1900 eu pension, motsvarande

hälften af hans aflöning vid krigshögskolan. I likhet med statskontoret

anser jag därför Schulthess författningsenligt berättigad att på grund af sin

anställning vid krigshögskolan komma i åtnjutande af eu pension af 1,200

kronor årligen å allmänna indragningsstaten. Men dessutom torde, på sätt

statskontoret anfört, vara billigt, att Schulthess erhåller någon tilläggspension

på grund af sin mer än 12-åriga anställning vid artilleri- och ingenjörhögskolan,

hvilken ju genom en organisationsåtgärd beröfvats honom.»

Departementschefen har anslutit sig till hvad statskontoret anfört

i ämnet.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot Ivungl. Maj:ts förevarande

framställning och får fördenskull hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att läraren i franska

språket vid krigshögskolan in. m. Ferdinand Paul

Schulthess må från och med månaden näst efter den,

hvarunder han afgår från sin lärarbefattning vid krigshögskolan,

under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära, utöfver honom författningsenligt

tillkommande pension å 1,200 kronor, en tillläggspension

af åttahundra kronor årligen.

32:o) I en till Riksdagen den 27 sistlidna januari aflåten propo- Ang. pension

sition (nr 37) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att arbets- åt arbct°f*rförmannen

för utarbetarna å kungsgården vid krigsskolan å Karlberg p.

Per Lindberg må från och med månaden näst efter den, i hvilken han

erhåller entledigande från sin anställning vid skolan, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

af 400 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 27 januari

1911 innehåller härom följande yttrande af departementschefen:

»Per Lindberg, anställd såsom arbetsförman för utarbetarna å

kungsgården vid krigsskolan å Karlberg, har på grund af hög ålder

gjort framställning om afsked från tjänsten samt att han därjämte under

sin återstående lifstid måtte komma i åtnjutande af ett årligt understöd.

På grund däraf har chefen för nämnda skola uti skrifvelse den

t oktober 1910 i underdånighet hemställt, att nådig proposition måtte

aflåtas till Riksdagen om beviljande åt Lindberg af ett årligt understöd

å 800 kronor. Till stöd för denna framställning har anförts,

Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

att Lindberg, som, enligt skrifvelsen bifogadt prästbetyg, vore

född den 18 augusti 1843 och således 67 år gammal, varit anställd vid

skolan från januari 1884,

att hans nuvarande aflöningsförmåner uppgingo till 1,040 kronor

25 öre jämte fri bostad, bränsle och lyse, hvilket sammanlagdt kunde

uppskattas till omkring 1,350 kronor om året,

att han under sin tjänstetid vid skolan visat plikttrohet, nit och

duglighet samt såväl i som utom tjänsten städse ådagalagt en mycket

hedrande vandel, samt

att han såsom vedermäle härför den 25 januari 1906 tilldelats

patriotiska sällskapets medalj för lång och trogen tjänst.

Inspektören för militärläroverken har tillstyrkt framställningen

i fråga.

Uti den 28 oktober 1910 afgifvet underdånigt utlåtande har arméförvaltningens

civila departement erinrat därom, att 1909 års Riksdag,

med anledning af en till Riksdagen aflåten nådig proposition, beviljat

drängen vid krigsskolan Carl Erik Fält-Lindberg, hvilken uppnått 65

års ålder och varit anställd vid skolan i öfver 37 år, under sista tiden

mot en årlig lön af 875 kronor 75 öre ett årligt understöd af 400

kronor. Under åberopande häraf och då Lindberg, oaktadt hans tjänstetid

icke ringa understege ofvannämnde Fält-Lindbergs, likväl, med

hänsyn därtill att han bestrede en förmansbefattning och uppbure eu

högre aflöning än som tillkommit Fält-Lindberg, syntes böra beredas

ett årligt understöd till enahanda belopp, som den sistnämnde, bär

arméförvaltningens civila departement hemställt om utverkande åt Lindberg

af ett årligt understöd af 400 kronor.

Statskontoret har biträdt framställningen på sätt arméförvaltningens

civila departement föreslagit.»

Äfven jag anser, att Lindberg med hänsyn till sin långvariga, väl

vitsordade tjänstgöring gjort sig förtjänt af ett understöd, och ansluter

mig i fråga om dess storlek till hvad arméförvaltningen föreslagit.

Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att arbetsförmannen

för utarbetarna å kungsgården vid krigsskolan å

Karlberg Per Lindberg må från och med månaden

näst efter den, i hvilken han erhåller entledigande

s. 115 Kontrollera mot PDF

B anka utskottets utlåtande Nr 18.

115

från sin anställning vid skolan, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd af fyrahundra kronor.

33:o) I en till Riksdagen den 3 februari 1911 aflåten proposition Ang. ptnsion

(nr 47) har Kung!. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, a

att stallförmannen vid krigsskolan å Karlberg Gustaf Alrik Karlsson KarU,nn.

må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller entledigande

från sin befattning vid skolan, under sin återstående lifstid

uppbära ett årligt understöd af 400 kronor å allmänna indragnings
-

staten.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för ofvannämnda

dag har departementschefen härom yttrat följande:

»Stallförmannen vid krigsskolan å Kariberg Gustaf Alrik Karlsson

har på grund af hög ålder och nedsatt arbetsförmåga anhållit om entledigande

från tjänsten, med rätt att under sin återstående lifstid komma

i åtnjutande af ett årligt understöd.

Chefen för krigsskolan har på grund däraf uti skrifvelse den 7

oktober 1910 i underdånighet hemställt, att nådig proposition måtte

aflåtas till Riksdagen om beviljande åt Karlsson af ett årligt understöd

å 800 kronor. Till stöd för framställningen i fråga har framhållits, att

Karlsson, som, enligt skrifvelsen närslutet prästbetyg, vore född den 3

maj 1851 och således nära 60 År gammal, varit anställd vid skolan från

maj månad 1872, att han enligt bifogadt läkarbetygpå grund af sjukdom,

hvilken otvifvelaktigt ådragits under tjänstgöringen, numera ägde betydligt

nedsatta kroppskrafter, hvarför han vore urståndsatt att så sköta

sina plikter, som för krigsskolans vidkommande vore önskligt, att hans

nuvarande aflöning vore 985 kronor 50 öre jämte fri bostad, bränsle

och lyse, hvilket samrnanlagdt torde kunna uppskattas till i rundt tal

1,300 kronor om året, att han under sin långa tjänstetid städse skött

sin befattning vid skolan med plikttrohet, nit och duglighet, samt att

han år 1897 erhållit patriotiska sällskapets medalj för lång och trogen

tjänst samt år 1908 medaljen för nit och redlighet i rikets tjänst.

Inspektören för militärläroverken har tillstyrkt ifrågavarande framställning.

Arméförvaltningens civila departement har uti den 28 oktober 1910

afgifvet underdånigt utlåtande erinrat därom, att 1909 års Riksdag beviljat

drängen vid kiugsskolan C. E. Fält-Lindberg, hvilken uppnått 65

års ålder och varit anställd vid skolan i öfver 37 år, under sista tiden

mot en årsaflöning af 875 kronor 75 öre, ett årligt understöd af 400

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

kronor. Under åberopande häraf och då stallförmannen Karlsson, äfven

om hans lefnadsålder icke oväsentligt understege Fält-Lindbergs, likväl

med hänsyn därtill att han bestrede en förmansbefattning och uppbure

eu högre aflöning än som tillkommit Fält-Lindberg, syntes böra beredas

ett understöd till enahanda belopp som den sistnämnde, har departementet

hemställt om utverkande åt Karlsson af ett årligt understöd

af 400 kronor.

Uti underdånigt utlåtande den 16 november 1910 har statskontoret

jämväl biträdt ifrågavarande framställning.

I likhet med de myndigheter, som uttalat sig, anser jag, att

Karlsson i anseende till sin långa, väl vitsordade tjänstgöring gjort sig

förtjänt af ett understöd. I fråga om dess storlek ansluter jag mig till

hvad arméförvaltningens civila departement föreslagit.»

Med tillstyrkande af bifall till förevarande proposition, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att stallförmannen

vid krigsskolan å Karlberg Gustaf Alrik Karlsson må

från och med månaden näst efter den, i hvilken han

erhåller entledigande från sin befattning vid skolan,

under sin återstående lifstid uppbära ett årligt understöd

af fyrahundra kronor å allmänna indragningsstaten.

Ang. pension 34:o) Uti en till Riksdagen den 3 februari innevarande år aflåten

tlcnJ. a’.a. proposition (nr 46) har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen

Lindvall, m.fl. bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för

samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva,

att de förre vice korpralen Johan August Anton Lindvall samt

förre kronoarbetskarlarna Carl Gustaf Lundberg och Johan Andersson

Norlin tillkommande årliga understöd till belopp af 72 kronor för hvardera

af Lindvall och Lundberg samt 18 kronor för Norlin må från och

med den 1 januari 1911 utgå från allmänna indragningsstaten.

Det åberopade statsrådsprotokollet innehåller rörande denna fråga

följande yttrande af departementschefen:

»Arméförvaltningen har under en följd af år från extra ordinarie

anslaget till fortsättande af arbetena å Karlsborgs fästning utbetalt understöd

åt tre personer, som skadats under arbete i kronans tjänst.

Dessa personer äro: förre vice korpralen vid värfvade arméns disciplin
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr 18,

117

kompanis elitafdelning Johan August Anton Lindvall samt förre kronoarbetskarlarna

Carl Gustaf Lundberg och .lohan Andersson Norlin.

Lindvall är född den 24 december 1847 och fick den 4 juni 1878 under

arbete vid ofvannämnda fästning sitt vänstra ben krössaft, med påföljd

att benet sedermera måste amputeras. Arméförvaltningen utfärdade på.

grund häraf åt Lindvall, jämlikt nådiga reglementet för disciplinkompaniet

den 22 juli 1875 § 16, jämfördt med § 2 i nådiga kungörelsen den

25 januari 1842 angående understöd åt manskap, som skadats under

arbete, den 29 maj 1879 ett underhållsbref ä 72 kronor årligen. Lindvall

är numera bosatt i Amerika och befinner sig i knappa omständigheter.

Lundberg är född den 11 juli 1841, blef under fästningsarbete illa

skadad i högra benet och erhöll på grund af bestämmelserna i § 36 i

reglementet för kronoarbetskåren den 8 augusti 1842, jämförd med § 2

i ofvannämnda nådiga kungörelse den 25 januari 1842 underhållsbref

af arméförvaltningen den 12 april å 72 kronor årligen. Han är nu

bosatt i Värmdö församling af Stockholms län.

Norlin är född den 15 mars 1829 och ådrog sig ljumskbrott den 5

maj 1861 under arbete vid Borghamns kalkstensbrott. Han erhöll på

grund däraf den 18 juli 1861 underhållsbref å 18 kronor årligen, men

afflyltade år 1868 till Amerika, hvarefter understödet innehölls, till dess

Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 1 juni 1877 medgaf, att understödet

fortfarande uppå ansökan skulle få utbetalas.

Då det extra anslaget till fortsättande af arbetena å Karlsborgs

fästning numera upphört och arméförvaltningens fortifikationsdepartement

icke har andra medel till sin disposition, hvarifrån ifrågavarande understöd

lämpligen skulle kunna utgå, har departementet i underdånighet

hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att ofvannämnda

tre understödstagare måtte från och med den 1 januari 1911 öfverflyttas

till allmänna indragningsstaten och därifrån årligen uppbära, Lindvall

och Lundberg hvardera 72 kronor samt Norlin 18 kronor.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 21 oktober 1910 på

grund af hvad arméförvaltningens fortifikationsdeparlement i ärendet

anfört och under åberopande af 1907 års Riksdags beslut angående

öfverförande till tionde hufvudtiteln af åtskilliga från tredje hufvudtiteln

utgående pensioner tillstyrkt bifall till framställningen i fråga.

Ifrågavarande i fattiga omständigheter varande personer torde

alltjämt böra åtnjuta samma understöd som hittills. Då 1901 års lag

emellertid icke är tillämplig på dessa före lagens utfärdande inträffade

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Ant/, pension

åt f.{krutvakfaren

J. A.

Gustafsson.

olycksfall, synes mig frågan om understödets utgående böra underställas

Riksdagens profning.»

På grund af livad i ärendet sålunda blifvit anfördt, får utskottet,

med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning,

hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att de förre vice

korpralen Johan August Anton Lindvall samt förre

kronoarbetskarlarna Carl Gustaf Lundberg och Johan

Andersson Norlin tillkommande årliga understöd till

belopp af sjuttiotvå kronor för hvardera af Lindvall

och Lundberg samt aderton kronor för Norlin må

från och med den 1 januari 1911 utgå från allmänna

indragningsstaten.

35:o) Uti en till Riksdagen den 17 februari 1911 aflåten proposition

(nr 85) har Kungl. Magt föreslagit Riksdagen medgifva, att förre krutvaktaren

Johan August Gustafsson må från och med år 1911 under sin

återstående lifstid uppbära en pension af 300 kronor om året å allmänna

indragningsstaten.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för ofvannänmda dag

innehåller rörande detta ärende följande yttrande af departementschefen:

»Uti skrifvelse till arméförvaitningens artilleridepartement har tygmästaren

å Karlsborg gjort framställning om utverkande af pension åt

förre krutvaktaren Johan August Gustafsson.

Af tygmästarens skrifvelse och därvid fogade läkar- och frejdebetyg

inhämtas:

att Gustafsson, som är född den 28 augusti 1852 och sålunda

öfver 58 år gammal, under tiden från och med den 1 april 1884 till

den 1 januari 1906 eller i nära 22 år varit anställd såsom vaktare vid

kruthuset och laboratoriebyggnaden å Lindö samt därefter arbetat vid

tygstationens verkstäder till den 3 maj 1907, då han af hälsoskäl måst

upphöra med arbetet därstädes,

att han såsom krutvaktare, utom fri bostad, åtnjutit en aflöning

af 450 kronor om året,

att han lider af allmän svaghet i förening med så höggradig ledgångs-

och muskelreumatism, att han är ur stånd att med kroppsarbete

försörja sig och sin familj, samt

att Gustafssons hustru är sinnessjuk, och att makarna, som hafva

opaginerad Kontrollera mot PDF

BnnkouUkoHctx utlåtande Kr 18. Hf)

4 barn, af hvilka 2 iiro minderåriga, för dessa sistnämnda måst taga i

anspråk underhåll från kommunen.

Med öfverlämnande af de till ärendet hörande handlingar har arméförvaltningens

artilleridepartement uti underdånig skrifvelse den 8 december

1910 erinrat, hurusom 1907 och 1910 års Riksdagar under liknande

omständigheter beviljat pensioner om 500 kronor åt extra tygarbetaren

vid Kristianstads tygstation N. Nilsson Lord och tygarbetaren vid Karlsborgs

tygstation j. F. Johansson. För Gustafsson kunde visserligen

icke åberopas så hög lefnadsålder som för de nyssnämnda, men med

hänsyn till hans sjuklighet och däraf följande oförmåga att med kroppsarbete

försörja sig, hemställde departementet, att en årlig pension å

300 kronor måtte beviljas Gustafsson från allmänna indragningsstaten

att utgå från och med år 1911.

Statskontoret har uti utlåtande den 27 december 1910 tillstyrkt

nådigt bifall till artilleridepartementets framställning».

Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition,

hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att förre krutvaktaren

Johan August Gustafsson må från och med

år 1911 under sin återstående lifstid uppbära en pension

af trehundra kronor om året å allmänna indragningsstaten.

36:o) Kungl. Maj:t liar i en den 27 sistlidne januari aflåten proposition

(nr 39) föreslagit Riksdagen medgifva, att förrådsarbetaren vid

arméns intend en turförråd i Stockholm Peter Magnus Jonsson må från

och med månaden näst efter den, i hvilken han varder entledigad från

nu innehafvande anställning, under sin återstående lifstid uppbära en

pension af 400 kronor om året å allmänna indragningsstaten.

Till det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

ofvannämnda dag har departementschefen anfört följande:

»Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrifvelse den 19 oktober

1910 har chefen för arméns intendenturförråd i Stockholm i underdånighet

gjort framställning om beredande af en pension af minst 400 kronor

om året åt förrådsarbetaren vid nämnda förråd Peter Magnus Jonsson.

Af handlingarna inhämtas, att Jonsson, som är nära 74 år gammal,

alltsedan den 6 juni 1873 varit anställd vid förrådet och därstädes åtnjutit

en aflöning, i allmänhet uppgående till något öfver 700 kronor

om året, jämte fri bostad; att han städse iakttagit eit mycket godt upp
-

Ang. pension

dt förrådsarbetaren

R. M. Jonsson.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Ranko utskottets utlåtande Nr 18.

förande'' och utfört sina åligganden till förrådsförvaltningens fulla belåtenhet,

men att han nu till följd af hög ålder och sjukdom är oförmögen

till arbete.

Med öfverlämnande af förrådschefens ifrågavarande framställning

•bär arméförvaltningens intendent sdepartement uti underdånig skrifvelse

den 21 oktober 1910 erinrat, att förrådsarbetaren vid arméns intendentitrförråd

i Stockholm A. M. Lundell och vaktmästaren därstädes J. A.

Adamsson af 1909 års Riksdag beviljats hvardera en årlig pension af

400 kronor, och har departementet vidare anfört, att, då Jonssons tjänstgöring

städse varit väl vitsordad samt han nu på grund af hög ålder

och sjuklighet vore oförmögen till arbete, det syntes departementet vara

med rättvisa och billighet förenadt, att Jonsson bereddes något årligt

understöd på ålderdomen. Ett dylikt understöd syntes departementet i

betraktande af här föreliggande omständigheter skäligen icke kunna

sättas lägre än till 400 kronor för år och ville departementet därför

hemställa, att till innevarande års Riksdag måtte aflåtas nådig proposition

om beviljande åt Jonsson af en årlig pension å 400 kronor, att

utgå från allmänna indragningsstaten.

Statskontoret har uti underdånigt utlåtande den 8 november 1910,

med hänsyn till hvad i ärendet blifvit upplyst, tillstyrkt nådigt bifall

till armeförvaltningens intendentsdepartements framställning.))

Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att förrådsarbetaren

vid arméns intendenturförråd i Stockholm Peter Magnus

Jonsson må från och med månaden näst efter den,

i hvilken han varder entledigad från nu innehafvande

anställning, under sin återstående lifstid uppbära en

pension af fyrahundra kronor om året å allmänna indragningsstaten.

D. Ang sjöförsvarsdepartementet.

Ang. pension 37:o) I punkt 19 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

för /. jortifika. föreslagit Riksdagen medgifva, att förre fortifikationsarbetaren Johan

jTstnZZ Fredrik Soensson-Norrbom må under sin återstående lifstid å allmänna

Norrbom. indragningsstaten uppbära en årlig pension af 221 kronor att utgå

[19.] fr4n och med den 1 januari 1911.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

121

Statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 18 november

1910 innehåller rörande denna fråga följande anförande af departementschefen.

»Hos marinförvaltningen har fortifikationsbefälhafvaren å Karlskrona

fästning gjort framställning om beredande af årligt understöd

af statsmedel åt förre fortifikationsarbetaren och båtsmannen Johan

Fredrik Svensson-Norrbom samt därvid, med öfverlämnande af prästbevis,

afskedspass och medellöshetsintyg för Svensson-Norrbom, anfört

följande:

Svensson-Norrbom antogs till arbetare vid befästningsarbetena i

Karlskrona den 20 juni 1874 och hade med endast ett par års afbrott

i början af 1880-talet, då nämnda arbeten lågo nere, varit anställd

därstädes till och med år 1903 under i medeltal åtta månader per år

eller hela den tid, han varit ledig från sin tjänstgöring såsom båtsman.

Under sin anställning vid berörda arbeten hade han städse ådagalagt

plikttrohet och mycket godt uppförande. Vid nu snart uppnådda 63

lefnadsår vore han oförmögen att enbart genom arbete försörja sig,

och den pension om 79 kronor per år, som han efter afskedstagandet

från sin båtsmansanställning åtnjöte, vore tydligen icke tillräcklig för

att betrygga hans ålderdom. Fortifikationsbefälhafvaren hemställde

därför, att marinförvaltningen ville söka åt Svensson-Norrbom utverka

ett årligt understöd af statsmedel, att utgå från och med den 1 januari

1911, af den storlek, att sammanlagda beloppet af understödet och

den pension, han redan åtnjöte, skulle uppgå till 300 kronor.

Sedan marinförvaltningen infordrat styrkt afskrift af direktionens

öfver flottans pensionskassa för Svensson-Norrbom den 26 november

1907 utfärdade pensionsbref, utvisande att han, som vore född den

6 juli 1847 och tjänat i 44 år, i egenskap af afskedad båtsman

ägde att af statsverket genom nämnda kassa undfå pension, som från

och med ingången af år 1910 utgår med 79 kronor årligen, har

ämbetsverket med underdånig skrifvelse af den 27 maj 1910 öfverlämnat

samtliga handlingar i ärendet och därvid för egen del anfört,

att ämbetsverket med hänsyn till Svensson-Norrboms mångåriga och

väl vitsordade anställning vid statens fästningsarbeten äfvensom de

knappa omständigheter, hvari han nu vid framskriden ålder och nedsatt

arbetsförmåga befunne sig, ansåge fortifikationsbefälhafvarens framställning

behjärtansvärd. Ämbetsverket hade icke heller något att

erinra mot beloppet af det föreslagna understödet eller den tid, från

hvilken detsamma skulle utgå. Marinförvaltningen finge fördenskull i

underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes, i likhet n»d

Bihang till lliksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

hvad vid flera föregående tillfällen ägt rum beträffande äldre behöfvande

arbetare vid fästningsbyggnaderna, i nådig proposition föreslå

Riksdagen medgifva, att Svensson-Norrbom måtte från och med den 1

januari 1911 under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 221 kronor.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 6 juni 1910 anfört,

att, då Svensson-Norrbom under 44 år varit anställd i statens tjänst,

däraf inemot 30 år såsom arbetare vid fästningsbyggnaderna i Karlskrona,

och nu på ålderdomen vore i behof af understöd utöfver den

obetydliga pension, han såsom båtsman uppbure från flottans pensionskassa,

billigheten syntes bjuda, att en tilläggspension från allmänna indragningsstaten

bereddes honom, så att han måtte komma i åtnjutande

af ett sammanlagdt pensionsbelopp af 300 kronor eller enahanda belopp,

som i allmänhet beviljats uttjänta byggnadsarbetare i statens tjänst.»

Utskottet har icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts

förevarande framställning och får fördenskull hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att förre fortifikationsarbetaren

Johan Fredrik Svensson-Norrbom må

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af tvåhundra^ uguen

kronor, att utgå från och med den 1 januari 1911.

Angående 38:o) Uti en till Riksdagen den 10 februari 1911 afbiten pro
SmänZ

"in- position (nr 95) har Kungl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen

ttragningastaten bflagdt utdrag af stadsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för samma

{7d 9»jökZu- dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att för gravören vid sjökarteverket

verket f. k Fredrik Vilhelm Åkerberg må å allmänna indragningsstaten uppföras en

Åkerberg, pCnsion af 2,400 kronor, att utgå från och med månaden näst efter

den, under hvilken han afgår från sin anställning vid sjökarteverket.

Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen i ärendet

anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 24 januari innevarande år har chefen

för sjökarteverket anfört följande.

Vid sjökarteverket tjänstgörande gravören Fredrik Vilhelm Åkerberg

hade hemställt, att, då hans hälsa började kännas vacklande och

krafterna i aftagande, åt honom måtte beredas pension, såsom tillförene

skett beträffande tryckeriföreståndaren vid sjökarteverket Adolf Justus

Aurell samt gravören därstädes Albert Theodor Lilja. I anledning häråt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

12

finge chefen för sjökartoverket i underdånighet anföra, att Åkerborg, som

vore 65 ''V* år gammal, vid 20 års ålder börjat arbeta vid verket och

sålunda nu kunde räkna en tjänstetid därstädes af omkring 46 år. l)å

de skäl, som anförts för tillerkännande af pension åt Aurell och Lilja,

vore i lika grad tillämpliga i fråga om Åkerberg, ville chefen för

sjökartoverket på det varmaste understödja Åkerbergs anhållan om pension,

under framhållande tillika, att eu person, som under 46 års tid

oafbrutet vinter och sommar utan afsevärd ledighet utfört gravörarbete,

icke kunde förutsättas äga tillräcklig synförmåga i behåll för ett fortsatt

utförande af dylik verksamhet. Snarare torde det kunna betraktas såsom

undantagsfall att personer kunde med något så när bibehållen vigör fortsätta

detta yrke till 66 års ålder, såsom fallet varit med gravörerna Lilja

och Åkerberg; och då chefen för sjökarteverket den 26 januari uästlidet

år ingaf underdånigt förslag till organisation, aflöning och pensionering

af kartverkets civila personal, hade han ansett sig böra föreslå 60 lefnadsår

såsom den åldersgräns, vid hvilken rätt till pension skäligen borde inträda.

Ersättning till Åkerberg utginge för närvarande från och med år

1910 i form af månadslön, beräknad efter 3,600 kronor per år. Under

den tid före år 1910, då ersättning till honom utgått efter ackord, hade

hans årsinkomst uppgått till 3,080 å 4,360 kronor per år med en medelinkomst

för åren 1901—1909 af 3,630 kronor per år. För gravören

Lilja, hvars medelinkomst under de senare åren beräknats till 3,000

kronor, hade begärts och erhållits en pension af 2,000 kronor, motsvarande

två tredjedelar af medelinkomsten. Efter samma beräkningsgrund

borde Åkerbergs pension utgå med 2,400 kronor.

Chefen för sjökarteverket anhölle sålunda om aflåtande till Riksdagen

af nådig proposition därom, att åt Åkerberg, som under 46 år

med stort nit och skicklighet tjänstgjort såsom gravör vid sjökarteverket,

måtte af statsmedel beviljas en pension från allmänna indragningsstaten

af 2,400 kronor, att utgå från och med månaden efter hans

afgång ur kartverkets tjänst.

Statskontoret har uti den 28 nästlidne januari afgitVet utlåtande förklarat

sig anse skäl föreligga att genom framställning till Riksdagen

söka bereda Åkerberg pension af statsmedel. Då statskontoret icke hade

något att erinra mot det föreslagna pensionsbeloppet, som motsvarade

hvad enligt den civila pensionslagens bestämmelser skulle hafva tillkommit

Åkerberg, därest nämnda lag varit å honom tillämplig, tillstyrkte

statskontoret nådigt bifall till förevarande framställning.

1 likhet med de myndigheter, som sålunda yttrat sig i föreliggande

fråga, anser jag, att pension af statsmedel bör tillförsäkras Åkerberg

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottets

yttrande.

Ang. en inom

Andra kammaren

väckt

motion.

under hans återstående lifstid, likasom jag ej har något att anmärka

mot det föreslagna pensionsbeloppet».

Åkerberg är visserligen icke berättigad till pension, men med

hänsyn till hans långa och synnerligen väl vitsordade tjänstgöring anser

utskottet pension af statsmedel böra beviljas honom. Då emellertid,

enligt hvad statsrådsprotokollet omförmäler, gravören vid samma verk,

Lilja, icke ansetts böra tillerkännas högre belopp än 2,000 kronor i

pension, har utskottet icke heller funnit sig böra tillstyrka högre belopp

beträffande Åkerberg.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må medgifva, att för gravören

vid sjökarteverket Fredrik Vilhelm Åkerberg må å allmänna

indragningsstaten uppföras eu årlig pension af

tvåtusen kronor, att utgå från och med månaden näst

efter den, under hvilken han afgår från sin anställning

vid sjökarteverket.

39:o) Uti en inom Andra kammaren väckt motion (nr 264) hafva

herr P. O. Lundell jämte två andra ledamöter föreslagit, att Riksdagen

måtte för hvar och en af timmermannen S. Andersson, eldaren O.

Ingelsson samt f. d. kronobåtsmännen P. O. Tåste och C. J. Smålänning

för hans återstående lifstid bevilja en pension af 150 kronor årligen,

att taga sin början efter uppnådda 65 års ålder.

Till stöd för denna sin framställning hafva motionärerna anfört

följande.

»Under förlidet år hade trettio år förflutit sedan den s. k. Vegaexpeditionen

den 24 april 1880 med stora festligheter emottogs i Stockholm

efter det den återvände från den icke blott för de män, som utfört

densamma, utan ock för svenska nationen hedrande upptäcktsfärden

kring gamla världens norra kust.

Om denna färd säger en tysk vetenskapsman: ’Den främsta platsen

af alla polarfärder intager af mer än ett skäl detta svenska företag,

den i polarfärdernas historia exempellösa framgången, längden af den

i Ishafvet på jämförelsevis kort tid tillryggalagda vägen, den därvid

ådagalagda insikten och dugligheten samt slutligen de betydande vetenskapliga

resultaten berättiga detta yttrande.’

Bland det i färden deltagande gemena manskapet återstå nu ej

många, men för dem som ännu lefva kvar synes oss svenska Riksdagen

s. 125 Kontrollera mot PDF

Banko ut *kot teln utlåtande Nr 18. 125

höra visa den välvilja och uppmärksamhet, att don icke låter dem på

ålderdomen för sitt nödvändigaste uppehälle blifva beroende af den allmänna

fattigvårdens försorg, utan lämnar dem en liten pension, som

kan afvärja nöden och befria dem från den förödmjukande ställningen

att tigga fattigvården i hemorten om sitt uppehälle. Till dessa pensioner

erfordras icke någon stor summa, och därtill kommer, att de

flesta af dem lång tid varit i statens tjänst utan att erhålla pension

tillräcklig för deras ålderdomsförsörjning.

De nu kvarvarande af manskapet äro: timmermannen S. Andersson

i Karlskrona, född den 3 augusti 1847, är invalid, går på träben, men

ännu i kronans arbete, eldaren O. Ingelsson, född den 2 februari 1849,

boende i Stockholm, f. d. kronobåtsmännen P. O. Tåste, född 1856, bor

i Arby socken af Kalmar län och C. J. Smålänning, boende i Dörby

socken af Kalmar län, född 1839, hvilken tjänat som båtsman vid Smålands

kompani mer än 35 år, men åtnjuter ej större pension än 40

kronor, ehuru han i tjänsten länge varit korpral.

Alla de angifna personerna äro fattiga och snart nog beroende

af fattigvårdsförsörjning för större delen af sitt uppehälle.

Bevis om tjänst och lefnadsomständigheter för dem torde få öfverlämnas

till vederbörande utskott.»

Utskottet har vidare fått emottaga frejdebetyg jämte en del

andra intyg rörande bemälde Smålänning.

Utskottet anser visserligen särskilda omständigheter tala för att vttkottcu

i förevarande fall något understöd beviljas ifrågavarande personer. Då y{trandeemellertid

utredning saknas, huruvida dessa personer redan erhållit

eller måhända kunna komma i åtnjutande af understöd för sitt arbete

i statens tjänst, hvilka omständigheter äro af betydelse för frågans

bedömande, har utskottet ansett sig böra afstyrka bifall till föreliggande

framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att motionen II: 264 icke må af Riksdagen

bifallas.

E Ang. civildepartementet.

Ang, pension åt

40:o) I punkt 20 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen medgifva, att enhvar af arbetarna Frans Vilhelm vägsbyggnader

Karlsson, Johan Nilsson, Anders Petter Svensson, Karl Oskar Bäckman, F-Y ^,“rU,0V''

m. fl.

[20.]

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Sven Johan Kjellberg, Per Gustaf Andersson, Johan Gustaf Lindqvist

och Jöns Ingvarsson må från och med månaden näst efter den, hvarunder

han entledigas eller entledigats från anställning vid statens järnvägar,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

årlig pension till belopp af 300 kronor, dock med villkor att, därest

pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af

statsmedel, uppgående till det för en hvar beräknade årliga medelinkomstbelopp

af 900 kronor eller därutöfver, pensionen skall, så länge

anställningen varar, upphöra att utgå samt vid sådan aflönings uppbärande

i öfrigt, minskas, så att densamma jämte aflöningen icke uppgår

till högre belopp än nämnda medelinkomst.

Statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 30 december 1910

innehåller i detta ärende följande yttrande af departementschefen.

»Uti underdånig skrifvelse den 2 november 1910 har järnvägsstyrelsen

hemställt, att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva

pension åt en del vid statens järnvägar anställda arbetare, nämligen

Frans Vilhelm Karlson, Johan Nilsson, Anders Petter Svensson, Karl

Oskar Bäckman, Sven Johan Kjellberg, Per Gustaf Andersson, Johan

Gustaf Lindqvist och Jöns Ingvarsson.

Innan jag öfvergår att närmare redogöra för innehållet i järnvägsstyrelsens

ifrågavarande skrifvelse, tillåter jag mig att något beröra

af Kungl. Maj:t vid 1906, 1907, 1909 och 19io års Riksdagar gjorda

framställningar i liknande syfte samt Riksdagens i anledning däraf

fattade beslut.

Vid 1906 års Riksdag föreslog Kungl. Magt (proposition nr 114)

Riksdagen medgifva, att åtskilliga arbetsförmän och arbetare vid statens

järnvägsbyggnader samt en extra pumpare vid statens järnvägar finge

under vissa villkor från och med månaden näst efter den, hvarunder

de af järnvägsstyrelsen entledigades eller entledigats från anställning

vid statens järnvägsbyggnader, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta årliga pensioner till belopp af respektive 400,

* 325, 300 och 250 kronor.

Med anledning af denna Kungl. Maj:ts framställning förklarade

Riksdagen (skrifvelse nr 146), ehuruväl i ärendet icke förekommit

något därom, att de till erhållande af pensioner föreslagna förmän och

arbetare i följd af ålderdom, sjukdom eller eljest vore oförmögna att

genom arbete förvärfva sitt uppehälle, sig anse billigheten fordra, att

dessa personer af statsmedel tillerkändes något understöd med anledning

åt deras långvariga arbete vid statens järnvägsbyggnader.

Riksdagen fann emellertid icke samtliga omförmälda förmän och

s. 127 Kontrollera mot PDF

bankontskottets utlåtande Nr Hd,

127

arbetare böra beviljas pensioner att utgå för deras återstående lifstid

utan ansåg, att de jämförelsevis yngre och fullt arbetsföra bland dem,

däribland flera af de till pension nu föreslagna personerna, lämpligen

borde erhålla det ifrågasatta understödet såsom gratifikation för en gång

till fijålp vid bestridande af deras eget och familjernas uppehälle vid

återflyttningen till hemorten samt under den tid, som kunde åtgå,

innan annat arbete erhölles^ och förklarade sig Riksdagen finna skäligt,

att lifstidspensioner beviljades de förmän och arbetare, hvilka uppnått

minst 55 års ålder och räknade minst 24 tjänstår.

Beträffande pensionernas belopp sökte Riksdagen finna eu annan

beräkningsgrund för pensionsbeloppens storlek än den af Kungl. Maj:t

använda. I sådant hänseende erinrade Riksdagen, att, enligt lagen

angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli

1901, arbetsgivare vore skyldig att åt arbetare, hvarmed i nämnda lag

förstodes jämväl arbetsförman, utgifva eu årlig lifränta af 300 kronor,

därest arbetaren genom olycksfall i arbetet för framtiden mista! arbetsförmågan.

Vid sådant förhållande och då staten som arbetsgivare i

nu förevarande fall icke syntes böra vidkännas större underhållsskyldighet

vid ifrågavarande arbetares afskedande, än om dessa skulle genom

olycksfall i arbetet mistat arbetsförmågan för framtiden, fann Riksdagen

nämnda belopp. 300 kronor, skäligen böra bestämmas för de pensioner,

som beviljades åt en hvar arbetsförman och arbetare.

Jämväl vid 1907 års Riksdag har Kungl. Maj:t (proposition nr

140) föreslagit Riksdagen medgifva, att åtskilliga förmän och arbetare

vid statens järnvägsbyggnader måtte från och med månaden näst efter

den, hvarunder de entledigades eller entledigats från anställning vid

statens järnvägar, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

få åtnjuta årlig pension, därvid Kungl. Maj:t på grund af Riksdagens

beslut år 1906 föreslagit beloppet för dessa pensioner till 300

kronor. Såsom villkor för pensionernas åtnjutande hade Kungl. Maj:t

vidare föreslagit, att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla

anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående till det för en hvar

beräknade årliga medelinkomstbelopp af respektive 1,200 kronor inom

gruppen förmän och yrkesarbetare och 900 kronor inom gruppen vanliga

arbetare eller därutöfver, pensionen skulle, så länge anställningen

varade, upphöra att utgå, samt att vid sådan aflönings uppbärande i

(ifrigt pensionen skulle minskas, så att densamma jämte aflöningen

icke uppginge till högre belopp än nämnda medelinkomst.

Denna Kungl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen bifallen

(skrifvelse nr 10).

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Uti statsverkspropositionen till 1909 års Riksdag har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att två förmän och tre arbetare vid

statens järnvägsbyggnader finge från och med månaden näst efter den,

hvarunder de entledigades eller entledigats från anställning vid statens

järnvägar, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension till belopp af 300 kronor. Därjämte föreslogos

enahanda villkor för pensionernas åtnjutande, som godkänts vid 1907

års Riksdag.

Med anledning af berörda framställning yttrade Riksdagen (skrifvelse

nr 10), att i afseende å de tre arbetarna den lämnade utredningen

icke gåfve vid handen annat än att de skulle fortfarande vara,

åtminstone i förhållande till sin ålder, arbetsdugliga. Ehuru Riksdagen

ansåge, att deras lefnadsålder, som utgjorde respektive 62, 56 och 58

år, icke borde i och för sig anses föranleda pensionering, ville Riksdagen

dock icke underlåta att bifalla förevarande framställning, då

den i viss mån hade stöd uti förut af Riksdagen fattade beslut i likartade

fall. Beträffande de bägge förmännen, som ådragit sig svår

och på deras arbetsförmåga menligt inverkande sjuklighet, hade Riksdagen

intet att erinra mot meddelande af de för dem föreslagna pensionerna.

Riksdagen uttalade därjämte det antagandet, att de af

ifrågavarande förmän och arbetare, som ännu voro arbetsföra, blefve

bibehållna i statens järnvägars tjänst.

Slutligen har en af Eders Kungl. Maj:t till 1910 års Riksdag gjord

framställning (proposition nr 134) om pension åt vissa förmän och

arbetare vid statens järnvägsbyggnader, att utgå med samma belopp

och efter enahanda grunder som de af 1907 års Riksdag tillämpade,

blifvit af Riksdagen bifallen (skrifvelse nr 10).

Uti sin förberörda underdåniga skrifvelse den 2 november 1910

har nu järnvägsstyrelsen meddelat, att, i likhet med hvad förut ägt

rum, till styrelsen inkommit ansökningar om utverkande af statsunderstöd

åt åtskilliga arbetare, hvilka samtliga under längre tid med

goda vitsord arbetat vid statens järnvägsbyggnadsföretag och af hvilka

flertalet enligt företedda intyg därjämte genom sjukdom eller kroppsskada

fått sin arbetsförmåga i mer eller mindre hög grad minskad.

Beträffande nu ifrågavarande sökandes tjänstetid har järnvägsstyrelsen

anmärkt, att fullständiga förteckningar å de vid järnvägsbyggnaderna

under den gångna tiden anställda arbetare saknas, hvartill

kommer, att en stor del af arbetsbefälet antingen aflidit eller

lämnat tjänsten. Det har för (ifrigt befunnits omöjligt för befälet att

s. 129 Kontrollera mot PDF

Hankön,tnkottels utlutande 2fr IN.

129

liimiiii detaljerade uppgifter rörande hvarje särskild, kanske för lång

tid tillbaka anställd arbetares tjänstetid. Tjänstetidens längd bär

således icke kunnat genom officiella handlingar bestyrkas, utan bär

styrelsen härvidlag, såsom vid afgifvande af enahanda framställning

rörande de förmän och arbetare, som är 1910 tilldelades understöd,

ansett sig kunna utgå från af sökandena själfva lämnade tjänsteförteckningar,

Indika utförligt angifva tiden och platsen för anställningen,

och detta så mycket hellre, som berörda uppgifter, i den mån de

kunnat kontrolleras, visat sig vara riktiga.

I afseende å vederbörandes lönevillkor bär styrelsen i detta sammanhang

meddelat, att medelaflöningen för ifrågavarande arbetare

kan beräknas hafva uppgått till 900 kronor för år.

Styrelsen har äfven utgått från det antagandet, att hufvudsakligen

enahanda villkor med afseende å lefnads- och tjänstålder med mera,

hvilka under de senaste åren varit för Kungl. Maj:t och Riksdagen

bestämmande vid beviljande af pension, jämväl nu skulle komma till

tillämpning.

Emellertid har styrelsen funnit det vara med billigheten öfverensstämmande,

att, då särskilda omständigheter föreligga, afvikelse i

någon mån borde kunna äga rum från nyss nämnda grunder. En af

de sökande, arbetaren Johan Nilsson, som är född den 10 februari

1856 och sålunda uppnått endast 54 lefnadsår, skulle enligt ofvan

angifna grunder icke vara berättigad till erhållande af "pension,

oaktadt han innehar icke mindre än 31 tjänstår. Af det vid hans

ansökning fogade läkarbetyg inhämtas emellertid, att Nilsson på grund

af organiskt hjärtlidande och kronisk muskelreumatism är oförmögen

till allt tyngre arbete, och enligt meddelande från vederbörande

arbetschef är det icke antagligt, att Nilsson, som för närvarande har

anställning vid statsbanan Morjärv—Lappträsk, kan fortfara med

arbetet vid statens järnvägsbyggnader jämväl under år 1911. Vid

sådant förhållande och då Nilssons lefnadsålder högst obetydligt understiger

den för erhållande af pension fastslagna, under det han däremot

i afseende å antalet tjänstår icke blott fyller utan väsentligt öfverskrider

det mått, som i sådant hänseende befunnits skäligt, har styrelsen

ansett honom förtjänt att komma i åtnjutande af pension.

Med tillämpning af förberörda grunder, med af styrelsen ofvan

angifven modifikation i visst fall, skulle pension komma att utgå till

i följande tabell upptagna arbetare. Uti tabellen har jämväl för hvar

och en angifvits det antal lefnads- och tjänstår, han uppnått, äfvenBihang

till Rikscl prof. 1911. (i Sami. 1 Åfd. 13 Höft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

som huruvida han fortfarande är i tjänst eller, i annat fall, tiden för

hans entledigande.

Namn.

1 Lefnads- år.

Tjänstår. •

Anmärkningar.

Frans Vilhelm Karlson . . .

. . | 58

25

Fortfarande i tjänst.

Johan Nilsson........

. . . 54

31

d:o

Anders Petter Svensson. . .

. . . 58

27

Entledigad under 1910.

Karl Oskar Bäckman ....

. . . 59

36

Fortfarande i tjänst.

Sven Johan Kjellberg ....

. . . 59

27 j

d:o

Per Gustaf Andersson ....

. . . 59

26

d:o

Johan Gustaf Lindqvist. . .

. . . 61

37

d:o

Jöns Ingvarsson.......

. . . 55

32

d:o

På grund af det anförda har styrelsen i underdånighet hemställt, att

Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att pension till

belopp af 300 kronor måtte, under samma förbehåll som tidigare skeft,,

beviljas förenämnda arbetare.

Öfver järnvägsstyrelsens uu föreliggande framställning har statskontoret

den 13 december 1910 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande

och däri till en början framhållit, att, när en järnvägsbyggnad sarbetare

pensioneras till följd däraf att icke längre dylikt arbete i

statens tjänst kan honom beredas, det måste anses riktigt, å ena sidan,

att eljest vanliga villkor i fråga om lefnads- och tjänstålder för erhållande

af pension i någon mån eftergifvas, men, å andra sidan, att

förbehåll om upphörande af eller nedsättning i pension, därest pensionstagare

framdeles skulle få anställning mot aflöning af statsmedel, fästes

vid pensioneringen, när vederbörandes arbetsförmåga icke anses uttömd,

samt således möjlighet föreligger, att han på nytt kan komma i statens

tjänst. Då sådan anledning till beviljande af pension däremot icke

föreligger, har statskontoret beträffande järnvägsbyggnadsarbetares

pensionering funnit samma förutsättningar böra fordras som i fråga

om andra arbetare i statens tjänst, eller att vederbörande under

lång tid varit anställd vid statens arbeten och därjämte antingen på

grund af ålder eller till följd af sjukdom eller i statens tjänst ådragen

kroppsskada blifvit för framtiden oförmögen till dylikt arbete. Under

s. 131 Kontrollera mot PDF

HankoiitskotMu utlåtande År IN. 131

sådana förutsättningar för pensioneringen liar statskontoret ansett omförmälda

förbehåll vara obehöfligt beträffande järnväg sbyggnad Barberare,

liksom det hittills icke kommit till användning vid pensionering af

andra arbetare.

Beträffande de i förevarande framställning till erhållande af pension

föreslagna järn vägsbyggnadsarbetare har statskontoret, enligt hvad i

utlåtandet meddelas, af de handlingar, som legat till grund för framställningen,

inhämtat, att de samtliga äro antingen oförmögna till

tyngre arbete eller i hvarje fall mindre arbetsföra samt därjämte medellösa

och för sin utkomst beroende af sin arbetsförtjänst.

Hvad sålunda förekommit har synts statskontoret innebära giltiga

skäl att söka bereda en hvar af nämnda arbetare understöd af statsmedel

för återstående lifstiden till föreslaget belopp af 300 kronor;

och har statskontoret förklarat sig icke hafva annat att erinra mot

järnvägsstyrelsens framställning, än att det föreslagna förbehållet om

upphörande af eller nedsättning i pensionen, därest pensionstagare framdeles

skulle få anställning mot aflöning af statsmedel, i nu förevarande

fall torde få anses onödigt och därför kunna utan olägenhet uteslutas.

Lika med järnvägsstyrelsen och statskontoret anser jag pension

böra beredas ifrågavarande arbetare till belopp af 300 kronor för

dem hvar.

Hvad angår statskontorets förslag ifråga om det i liknande fall på

senare tider brukliga förbehållet om upphörande af eller nedsättning i

pensionen, därest pensionstagare framdeles skulle få anställning mot

aflöning af statsmedel, torde väl detta förbehåll i nu föreliggande fall

sakna större betydelse, men å andra sidan synes icke något vägande skäl

förefinnas för att afvika från hvad i förevarande hänseende förut plägat

stadgas.»

Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att en hvar af

arbetarna Frans Vilhelm Karlson, Johan Nilsson,

Anders Petter Svensson, Karl Oskar Bäckman, Sven

Johan Kjellberg, Per Gustaf Andersson, Johan Gustaf

Lindqvist och Jöns Ingvarsson må från och med

månaden näst efter den, hvarunder han entledigas

eller entledigats från anställning vid statens järnvägar,

Departement*-

chefens

yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

182

Banko utskottets åt låtan de Nr 18.

Ang. pension

åt f. järnvägsarbetaren

P. 0. Karlsson,

under sin återstående lifstid'' å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension till belopp af trehundra

kronor, dock med villkor att, därest pensionstagare

framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af

statsmedel, uppgående till det för en hvar beräknade

årliga medelinkomstbelopp af niohundra kronor eller

därutöfver, pensionen skall, så länge anställningen varar,

upphöra att utgå samt vid sådan aflönings uppbärande

i öfrigt minskas, så att densamma jämte aflöningen

icke uppgår till högre belopp än nämnda medelinkomst.

41 :o) Uti en inom Andra kammaren väckt motion (nr 46) bär

herr L. J. Carlsson i Malmberget föreslagit, att riksdagen måtte bevilja

f. d. järnvägsarbetaren Per Otto Karlsson i Boden en årlig pension af

300 kronor under hans återstående lifstid.

Till stöd härför har motionären anfört följande:

>Då statsbanan Vännäs—Boden år US94 nådde sin fullbordan,

förestodo ej vid tiden ifråga några mera betydande järnvägsanläggningar

för statens räkning, hvarföre större delen af de arbetare, som

en lång följd af år haft anställning vid statsbanebyggnaderna i Norrland,

ej längre kunde beredas sysselsättning. Med anledning häraf hemställde

kungl. järnvägsstyrelsen i skrifvelse af den 26 februari 1894 till

Kungl. Maj:t om att pension eller gratifikation måtte utgå till eu del

af de förmän och arbetare, som haft anställning vid förenämnda banbyggnader,

hvarvid bl. a. såsom grunder därför uppställdes, att vederbörande

skulle haft anställning vid statens järnvägsbyggnader minst 20

år. Nämnda framställning föranledde, att en del förmän och arbetare,

som uppfyllde i nämnda skrifvelse angifna villkor, erhöllo antingen en

årlig pension eller gratifikation. Bland de arbetare, som på grund

häraf hos Kungl. Maj:t gjorde framställning om erhållande af pension,

var en person vid namn Per Otto Karlsson, hvilken enligt egen vid

nämnda ansökan år 1895 fogad meritförteckning arbetat vid statens

järnvägsbyggnader sammanlagdt 21 år 3 månader. Kungl. järnvägsstyrelsen,

som i öfver ansökningen afgifvit yttrande anförde, att vid

granskning af nämnda meritförteckning framgått, att sökanden under

åren 1889—1890 haft anställning vid den då enskildt bolag tillhöriga

Luleå—Ofotenbanan och sålunda ej till fullo arbetat så lång tid, som

stipulerats för erhållande af pension, afstyrkte på denna grund ansökningen,

Kungl. Maj:t fann i öfverensstämmelse därmed i utslag af den

15 mars 1895 »ej skäl bifalla ansökningen».

s. 133 Kontrollera mot PDF

HaiiliOutukoUrts 111 låtainte Nr IN,

133

Förenämnda P. 0. Karlsson har under hösten 11)10 hos kung!,

järnvägsstyrelsen förnyat sin ansökan om pension. Af de vid sistnämnda

ansökan fogade handlingar framgår, enligt vederbörande distriktsbefäls

utredningar, såsom ostridigt, att Karlsson haft anställning vid statens

järnvägsbyggnader åren 1873—1888 10 är, vidare 1891—1894 — 4

ar samt slutligen åren 1904—1909 6 år under tillsammans 1,139

dagars sysselsättning å llodens bangård med mera tillfälliga arbeten.

Därjämte säges i distriktsförvaltningens utlåtande öfver ifrågavarande

ansökan, att anteckningar saknas om, huruvida Karlsson enligt egen

uppgift haft arbete vid statens järnvägar under tiden från 1894 till

och med 1903.

Vid sistnämnda ansökan voro fogade dels frejdebetyg, utvisande

att I''. O. Karlsson är född den 30 maj 1841, dels intyg af baningenjör

<*- •!an/en om att Karlsson visat sig ordentlig och plikttrogen vid fullgörande

af sitt arbete, att hans hustru lefver, att han innehar eget

husrum på lifstid, men att han i öfrigt är medellös, vidare dels läkarintyg

af den 19 juli 1910 om att Karlsson lider af åderförkalkningoch

reumatism och på grund däraf hans arbetsförmåga är väsentligt

nedsatt,

samt slutligen dels intyg från kommunalnämndens ordförande i

(Ifver—Luleå J. P. Strandberg om att Karlsson befinner sig i mindre

goda ekonomiska förhållanden och är i behof af pension.

Med afseende på nu sist nämnda ansökan har kungl. järnvägsstyrelsen

i utlåtande åt den 12 januari 1911 funnit ifrågavarande ansökning

icke kunna föranleda till någon kungl. styrelsens vidare åtgärd».

Såvidt af den i förenämnda pensionsfråga förebragta utredning

framgår, har alltså Karlsson arbetat vid statens järnvägsbyggnader i

cirka 20 år. Dessutom under åren 1904—1909 — 6 år med tillsammans

1,139 dagar (eller med andra ord vid de tillfällen, då arbete funnits

att tillgå) vid statens järnvägstrafik å Bodens bangård. Denna senare

tidsperiod synes kungl. järnvägsstyrelsen ej alls tagit med vid räkningen

af den tid, Karlsson arbetat åt staten, utan endast tagit hänsyn till

den tid, han arbetat vid järnvägsbyggnader, och då kanske funnit, att

några månader fattas i 20 år och på den grund ansett sig ej kunna

bifalla ansökningen.

Det synes dock, som om mera hänsyn borde tagas till sökandens

behof af understöd, samt därtill, att han plikttroget under så lång tid

utfört arbete vid statens järnvägar, än till det rent formella, nämligen

att någon del af hans arbete utförts vid statens trafikerade järnvägar.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottets

yttrande.

Ang. en inom

Andra kammaren

väckt

motion.

Då Riksdagen vid flera föregående tillfällen i liknande fall mera

tagit hänsyn till billighet och ömmande omständigheter än till det

strängt formella, vågar jag hoppas, att Riksdagen ville behjärta förenämnde

Karlssons behof af ett litet understöd under hans sena

ålderdom. >

Karlsson har visserligen icke arbetat vid statens järnvägsbyggnader

under fullt 20 år, men i betraktande af att han därjämte varit

sysselsatt med arbete vid Bodens bangård omkring 3 år och han således

arbetat vid statens järnvägar öfver 20 år, anser utskottet sig

kunna tillstyrka, att något understöd beredes honom under hans återstående

lifstid; och har utskottet, i sådant afseende funnit sig böra

föreslå samma belopp, som enligt 1894 års Riksdags beslut tilldelades

vissa vid statens järnvägsbyggnader anställda arbetare eller 100 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen i anledning af förevarande motion,

II: 46, må medgifva, att f. järnvägsarbetaren Per

Otto Karlsson i Boden må, räknadt från och med

den 1 januari 1911, under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

af etthundrasextio kronor.

42:o) Uti en inom Andra kammaren väckt motion (nr 109; har

herr G. Strömberg föreslagit, att Riksdagen måtte tillerkänna arbetarne

Karl Erik Pettersson från Gerdhems församling samt Karl Johan Hill

från Trollhättans församling en årlig pension hvardera af 300 kronor

att utgå under deras återstående lifstid.

Till stöd för sin framställning har motionären, med bifogande af

åtskilliga intyg rörande bemälde arbetare, anfört följande:

»Vid 1906 års riksdag tillerkändes på framställning af Kungl.

Maj:t ett antal arbetare vid statens järnvägsbyggnader en årlig pension

af hvardera 300 kronor. Å den förteckning, som kungl. järnvägsstyrelsen

då låtit upprätta öfver de arbetare, som under eu följd af år

varit anställda vid statens järnvägsbyggnader och följaktligen gjort sig

förtjänta af någon uppmuntran från statsmakternas sida, befunno sig

bland andra arbetarne Karl Erik Pettersson och Karl Johan Hill.

Pettersson och Hill, som då på grund af arbetsbrist entledigats

ur statens järnvägsbyggnaders tjänst och antagits vid statens anläggningar

i Trollhättan, den förre 1906 efter 24 arbetsår och den senare

s. 135 Kontrollera mot PDF

Bankowtskvttetn utlåtande Nr IB.

135

11)05 etter 26 arbetsår, hade vid entledigandet uppnått, Pettersson 53

ar och Hill 50 års ålder. Då de alltså ej innehade den lelhadsålder af

55 år, som enligt tillämpade grunder minst erfordras för erhållande af

pension, ansågos de vid 1906 års riksdag ej böra ifrågakomma till

åtnjutande af pension, men tillerkändes den senare af Riksdagen gratifikation

för väl vitsordad anställning till belopp af 250 kronor.

Såväl Pettersson som Hill befinna sig för närvarande på grund af

bruten hälsa och svåra ekonomiska bekymmer i särdeles ömmande omständigheter,

och starka skäl synas tala för att dessa arbetare, hvilka

nu under en tid af sammanlagdt omkring 30 år utslitits i hardt arbete

i statens tjänst, borde tillerkännas en mindre årlig pension och därigenom

fritagas från att behöfva anlita den allmänna fattigvården.

Någon bekräftelse på uppgifterna om att Pettersson och Hill varit

sysselsatta i statens järn vägsbyggnadsarbeten intill åren 1905 och 1906

torde ej här behöfva uppbringas, då 1906 års riksdagsbeslut, hvilket

grundades på uppgifter från kungi. järnvägsstyrelsen, i detta afseende

utgöra säkerhet.

Däremot styrker närslutna intyg, att Pettersson och Hill varit

anställda vid statens anläggningar i Trollhättan från tiden af deras

entledigande ur statens järnvägsbyggnaders tjänst tills sommaren 1910,

samt att de båda sjuka och blottställda stå i behof af ekonomisk hjälp.»

Utskottet har icke funnit tillräckliga skäl anförda för beviljande

från statens sida af något understöd åt ifrågavarande arbetare och

hemställer alltså,

att förevarande motion, II : 109, icke må vinna

Riksdagens bifall.

43:o) Uti en till Riksdagen den 3 februari innevarande år aflåten Ang. pension

proposition (nr 60) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

att sysslomannen vid Malmö asyl Carl Axel Valfrid Stadier må från stadier.

och med månaden näst efter den, hvarunder hans förordnande å befattningen

upphör, å allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid

uppbära eu årlig pension af 1,900 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver civilärenden för ofvannämnda dag innehåller

rörande denna fråga följande anförande af departementschefen:

»Uti en till medicinalstyrelsen ställd, till direktionen för Malmö

asyl ingifven och af direktionen därefter med eget yttrande till medicinalstyrelsen

insänd skrift har sysslomannen vid nämnda hospital Carl Axel

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Valfrid Stadier anhållit att vid afskedstagande! från nämnda befattning

undfå pension.

Af handlingarna i ärendet, som af medicinalstyrelsen med underdånig

skrifvelse den 21 oktober 1910 öfverlämnats till Eders Kungl.

Maj:t, inhämtas följande.

Stadier är, enligt ansökningen bifogadt prästbevis, född den 19

maj 1841 och blef, enligt bestyrkt meritförteckning, den 17 augusti

1858 antagen till volontär vid Södra skånska infanteriregementet, där

han den 22 februari 1861 utnämndes till furir. Från denna befattningerhöll

han därefter den 16 april 1864 afsked. Sedan Stadier de närmaste

åren tjänstgjort, bland annat, å häradsskrifvarkontor och å landskontor,

blef han den 13 november 1877 förordnad till tjänstförrättande

syssloman vid Malmö asyl och erhöll den 11 november 1878 medicinalstyrelsens

förordnande såsom innehafvare af ifrågavarande tjänst.

Direktionen för Malmö asyl bär uti sin skrifvelse till medicinalstyrelsen

vitsordat, att Stadier under sin långvariga tjänstgöring vid

asylen med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden och därigenom

gjort sig väl förtjänt att vid sin afgång från tjänsten komma i åtnjutande

af pension.

Enligt nådiga brefvet den 29 maj 1874 utgör lönen lör sysslomannen

vid Malmö asyl 2,000 kronor om året. Därutöfver har, enligt

hvad medicinalstyrelsen upplyst, uppsyningsmannen uppburit dels ersättning

för skrifbiträde med 450 kronor om året, dels ock, efter det

den honom förut tilldelade bostad blifvit afträdd, ersättning för boställsvåning

och bränsle med 1,500 kronor om året, i följd hvaraf sysslomannens

hela kontanta aflöning nu utgör 3,950 kronor utan naturaförmåner.

Stadier är ej underkastad någon bestämmelse angående rätt

till pension eller angående skyldighet att afgå vid viss ålder.

Uti förenämnda underdåniga skrifvelse har medicinalstyrelsen anfört,

att frågan om Malmö asyls indragning sedan lång tid stått på

dagordningen, med anledning hvaraf nu ifrågavarande tjänst icke medtagits

i styrelsens underdåniga förslag den 25 september 1908 till reglering

af aflöningar till tjänstemän vid rikets hospital och asyler.

Medicinalstyrelsen erinrar vidare, att Stadier innehaft statstjänst i

omkring 46 år, därutaf 33 år i sin nu innehafvande befattning, och

vitsordar, i likhet med direktionen, att Stadier med nit och skicklighet

fullgjort sin tjänst. Då Stadier på grund af sin höga ålder och tilltagande

sjuklighet anhållit att få afgå med pension, anser styrelsen

därför hans framställning i detta afseende böra vinna bifall. Hvad

pensionsbeloppet beträffar, finner medicinalstyrelsen detta ej kunna sättas

s. 137 Kontrollera mot PDF

BanknuMcottetn utlåtande, AV 1H.

137

lägre än den nu utgående lönen, 2,000 kronor, ett belopp, hvarmed

Stadier i ärendets tidigare skede förklarat sig belåten.

Till följd af nådig remiss bär statskontoret den 23 december 1910

i detta ärende afgilvit underdånigt utlåtande och därvid anfört, att af

hvad medicinalstyrelsen yttrat synes framgå, att Stadier icke äger rätt

till pension, men att det icke kan anses annat än billigt och rättvist,

med hänsyn till hans långa, väl vitsordade verksamhet i statens tjänst,

att sådan förmån beredes honom, då lian nu vid framskriden ålder icke

längre förmår bestrida tjänsten. Statskontoret bär jämväl ansett det af

medicinalstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet lämpligen afvägdt.

Malmö asyl är, såsom nämndt, sedan länge ställd under indragning.

Denna omständighet har gjort, att sysslomansbefattningen vid

denna anstalt icke uppförts på den vid 1885 års riksdag antagna lönestaten

för rikets hospital och asyler, ej heller å den år 1910 godkända

nya lönestaten. Befattningens innehafvare, som åtnjuter aflöning enligt

de år 1874 meddelade bestämmelser, är därför icke berättigad till pension.

Då emellertid Stadier snart uppnår 70 års ålder och under mer

än 35 år varit anställd i statens tjänst och följaktligen uppfyllt de vanliga

villkoren för erhållande af pension, synes billighet och rättvisa

kräfva, att honom beredes pension. Hvad angår pensionens belopp tilllåter

jag mig erinra, att sysslomannen vid den till storleken närmast

jämförliga anstalten, Nyköpings hospital, är berättigad till en pension

af endast 1,900 kronor, och synes därför pensionen till Stadier icke

böra bestämmas till högre belopp.»

Äfven utskottet anser det vara billigt, att Stadier, hvilken, enligt

hvad handlingarna utvisa, icke ägor rätt till pension, beredes sådan förmån.

Hvad pensionsbeloppet angår, har utskottet ansett lämpligt föreslå,

att detsamma begränsas till 1,600 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att sysslomannen vid Malmö asyl Carl Axel

Valfrid Stadier må från och med månaden näst efter

den, hvarunder hans förordnande å befattningen upphör,

å allmänna indragningsstaten under sin återstående

lifstid uppbära eu årlig pension af ettusen sexhundra

kronor.

Departementschef

eu.

Utskottets

yttrande.

Bihang till Rik ad. prat. 1911. 6 Sund. 1 Afd. 13 Höft.

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Ang. en inom

Andra kammaren

väckt

motion.

Ang. pension

åt slcrifkiträdet

Emma Maria

Schröder.

44:o) Uti en inom Andra kammaren väckt motion (nr 49) har herr

J. Pålsson föreslagit, att aflidne kontrollören vid Arlöfs sockerfabrik

Olof Bruhns änka Mathilda Kristina Bruklig född Johnsson, må berättigas

att från och med den 1 januari 1911 under sin återstående lifstid,

så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver, å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 300 kronor.

Till stöd för denna sin framställning har motionären återgifvit en

vid förlidet års riksdag inom Andra kammaren väckt motion (nr 118)

i förevarande ämne och därutöfver ytterligare anfört följande:

»Ifrågavarande motion vann år 1910 icke Riksdagens bifall. Betänkligheter

reste sig häremot, emedan aflidne Bruka »förolyckades

genom egen oförsiktighet». Jag har sedermera tagit närmare kännedom

om förhållandena och finner — under fullt instämmande med fjolårets

motionär — att förhållandena med trafikanordningarna vid Arlöf verkligen

äro af den beskaffenhet, att staten måste anses medansvarig för

olyckshändelsen i fråga. Då änkan Bruhn fortfarande är oförmögen att

själf försörja sig (se läkarbetyget bil. H) och nu måst förbruka åtskilligt

af det lilla kapital, som fanns vid mannens död, har jag funnit rena

bär in h ä rtigh etssfeä l, för hvilka Riksdagen vid andra tillfällen ej visat sig

känslolös, tala för att ånyo bringa saken under Riksdagens pröfning.»

Då den vid förlidet års riksdag gjorda framställningen om pension

åt änkan Bruhn afstyrktes af utskottet och af Riksdagen afslogs samt

några nya skäl icke tillkommit, finner sig utskottet äfven nu förhindrad t

att tillstyrka bifall till förslaget.

Utskottet hemställer alltså,

att ifrågavarande motion, 11: 49, icke må af Riksdagen

bifallas.

F. Ang. finansdepartementet.

45:o) Uti eu till Riksdagen den 27 januari innevarande år aflåten

proposition (nr 41) har Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen

bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma

dag föreslagit Riksdagen medgifva,

att tillförordnade skrifbiträdet å generaltullstyrelsens kansli Emma

Maria Schröder må under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära eu årlig pension å 1,000 kronor, att utgå från

s. 139 Kontrollera mot PDF

Bankontskottefs utlåtande Nr IS.

139

och med månaden näst efter den, hvarunder hennes anställning såsom

skrifbiträde hos generaltullstyrelsen upphör.

Åberopade statsrådsprotokollet innehåller rörande denna fråga

följande yttrande af departementschefen:

»Uti underdånig skrifvelse den 11 augusti 1910 liar generaltullstyrelsen

— jämte det styrelsen hemställt dels om nådigt bemyndigande

att utan föregående anslag och ansökning utfärda konstitutorial

för änkefru Emma Maria Schröder, född Olai, såsom skrifbiträde å

styrelsens kansli, dels ock därom att Eders Kungl. Maj:t täcktes förklara

änkefru Schröder, som vore född år 1843 och innehaft anställning

hos styrelsen från och med september månad år 1880. berättigad

att, därest konstitutorial såsom skrifbiträde blefve henne meddeladt,

vid tillträdet till denna befattning komma i åtnjutande af båda de i

styrelsens stat upptagna löneförhöjningarna vid samma befattning, tillhopa

400 kronor — vidare gjort framställning därom, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att förklara änkefru Schröder berättigad

att för åtnjutande af pension räkna sig till godo den tid hon före

antagandet till ordinarie skrifbiträde innehaft anställning hos styrelsen,

såsom om hon därunder varit ordinarie skrifbiträde och alltså, utan

hinder af bestämmelserna i 4 § af lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension den 11 oktober 1907, vid afgången från befattningen

komma i åtnjutande af pension med 1,000 kronor årligen.

Häröfver har statskontoret afgifvit infordradt underdånigt utlåtande

och därvid anfört, bland annat, att, enär änkefru Schröder, som enligt

generaltullstyrelsens uppgift från och med september månad 1880

tjänstgjort såsom skrifbiträde hos styrelsen, således redan innehade 30

tjänstår samt alltså vid tillträdet till den ordinarie skrifbiträdesbefattningen

skulle hafva uppnått den lefnads- och tjänstålder, som berättigade

till pension, de af Riksdagen godkända och i nådig kungörelse den 18- juni 1910 meddelade villkor och bestämmelser för åtnjutande af de från

och med 1911 års början fastställda nya aflöningsförmånerna för generaltullstyrelsen

enligt statskontorets mening utgjorde ett alldeles bestämdt

hinder för tilldelande åt henne af något ålderstillägg till lönen. Vid

eventuell utnämning till en af de nya ordinarie skrifbiträdesbefattningarna

skulle änkefru Schröder alltså på 1911 års stat komma i

åtnjutande af lön 600 kronor, tjänstgöringspenningar 450 kronor och

ortstillägg 150 kronor, och skulle vid afgång från tjänsten icke kunna

erhålla högre pension än ett lönen motsvarande belopp af 600 kronor.

Under sådana förhållanden syntes det kunna ifrågasättas, huruvida det

icke ur alla synpunkter kunde anses lämpligare att, därest general
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Bankoutskott et s utlåtande Nr 18.

tullstyrelsen funne enkefru Schröder kunna med fördel ännu någon tid

bibehållas såsom skrifbiträde hos styrelsen, hon erhölle förordnande att

tills vidare bestrida en skrifbiträdestjänst hos styrelsen mot åtnjutande

af därför i stat upptagna löneförmåner utom ålderstillägg; och ansåge

statskontoret goda skäl föreligga att söka genom framställning till Riksdagen

bereda änkefru Schröder pension från allmänna indragningsstaten

till belopp, motsvarande hvad Riksdagen år 1910 beviljat dylik tjänstinnehafvare

eller 1,000 kronor årligen, att utgå från och med månaden

näst efter den, hvarunder hennes anställning såsom skrifbiträde hos

generaltullstyrelsen upphörde.

I anledning af hvad statskontoret sålunda anfört, har generaltullstyrelsen

i underdånigt utlåtande den 11 november 1910 såsom

alternativ till sin nyssberörda framställning hemställt, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes dels medgifva, att änkefru Schröder, på sätt statskontoret

ifrågasatt, finge af styrelsen förordnas att från och med 1 januari 1911

tills vidare bestrida eu skrifbiträdesbefattning hos styrelsen mot åtnjutande

af därför i stat upptagna löneförmåner utom aflöningsförhöjningarna,

dels ock föreslå Riksdagen medgifva, att hon finge från och med månaden

näst efter den, då berörda förordnande kunde komma att upphöra, under

sin återstående lifstid af tullmedlen uppbära en årlig pension till belopp

af ettusen kronor.

Till stöd för styrelsens sålunda gjorda framställning har styrelsen

i underdånighet anfört följande.

Såsom i styrelsens berörda skrifvelse den 11 augusti 1910 nämnts,

hade änkefru Schröder innehaft sin nuvarande anställning hos styrelsen

från och med september månad 1880. Under denna tid hade hon —

med undantag för de fyra första åren — åtnjutit månadsarfvode, till

utgången af år 1889 med femtio kronor, därefter till utgången af år

1900 med sextio kronor, sedermera intill år 1905 med sjuttio kronor,

därefter till och med år 1908 med sjuttiofem kronor samt slutligen

från och med år 1909 med nittio kronor. Skrifarbete i hemmet, hvilket

under de senare åren förekommit i stor utsträckning, hade ersatts med

50 öre för ark till och med år 1900 och därefter med 75 öre för ark.

Änkefru Schröder hade under sin långa tjänstetid hos styrelsen städse

utmärkt sig för synnerlig plikttrohet, samvetsgrannhet och flit samt

fullgjort sina åligganden till styrelsens synnerliga belåtenhet. Det

syntes fördenskull billigt och rättvist, att hon, som nu ej obetydligt

öfverstigit den lefnadsålder, då för kvinnlig tjänst innehafvare rätt till

pension enligt pensionslagens bestämmelser inträdde, finge komma i

åtnjutande af pension till samma belopp, som hädanefter skulle till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B ankn utskott ris utlåtande Nr IN.

Hl

komma fast anställda skrifbiträden hos styrelsen, kvilka vid afskedstagandet

innehade fidla tjänstår och full aflöning, således med det af

styrelsen för henne föreslagna belopp af ettusen kronor.

Enligt nådigt bref den 25 november 1910 har Eders Kungl. Maj:t

medgifvit, att änkefru Schröder finge af generaltullstyrelsen förordnas

att från och med den 1 januari 1911 tillsvidare bestrida en skrifbiträdesbefattning

hos styrelsen mot åtnjutande af därför i stat upptagna löneförmåner

utom aflöningsförhöjningarna. I öfverensstämmelse härmed

har, enligt hvad jag inhämtat, änkefru Schröder af generaltullstyrelsen

förordnats att från och med nämnda dag tillsvidare bestrida berörda

befattning.

Vidkommande frågan om beredande af pension åt änkefru Schröder

förklarade Eders Kungl. Maj:t vid nyssnämnda tillfälle, att Eders Kungl.

Maj:t framdeles ville taga denna fråga under öfvervägande.

Dä jag nu har att ånyo anmäla denna fråga, kan jag i allt väsentligt

biträda den af generaltullstyrelsen i dess underdåniga utlåtande

den 11 november 1910 gjorda framställningen. Den ifrågasatta pensionen

torde emellertid, med hänsyn till de af Eders Kungl. Maj:t godkända

nya grunderna för riksstatens uppställning, enligt hvilka anslagen

till tullverket ej vidare skulle förklaras utgå af tullmedlen, ej böra

utgå af nämnda medel, på sätt generaltullstyrelsen hemställt, utan —

såsom af statskontoret föreslagits — från allmänna indragningsstaten.»

Med tillstyrkande af bifall till KuDgl. Maj:ts förevarande proposition,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att tillförordnade

skrifbiträdet å generaltullstyrelsens kansli Emma Maria

Schröder må under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension å ettusen

kronor, att utgå från och med månaden näst efter

den, hvarunder hennes anställning såsom skrifbiträde

hos generaltullstyrelsen upphör.

G. Ang. ecklesiastikdepartementet

46:o) I punkt 21 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen medgifva, att vaktmästarens vid nationalmusei

konstafdelning Carl Johan Johanssons änka Sara Kristina Johansson,

född Svensson, må under sin återstående lifstid, så länge hon förblifver

Ang.

pension åt

vaktmästaren

C. J. Johans•

sons änka.

[21.]

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Rankoutskottets utlåtande Nr 18.

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära eu

årlig pension å 200 kronor, att utgå från början af år 1910.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 23 december 1910

innehåller rörande detta ärende följande yttrande af departementschefen.

»Uti underdånig skrifvelse den 26 mars 1910 har nationalmusei

nämnd hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

bevilja en årlig pension å 300 kronor åt framlidne vaktmästaren vid

nationalmusei konstafdelning Carl Johan Johanssons änka Sara Kristina

Johansson, född Svensson.

Till stöd för ansökningen har nämnden anfört bland annat följande.

Carl Johan Johansson, som vore född 1830, hade 1868 antagits till e. o.

vaktmästare vid nationalmuseum, 1879 till eldare vid nationalmuseibyggnaden

och 1897 till vaktmästare med daglig tjänstgöring vid

nationalmusei konstafdelning samt den 13 november—31 december 1899

uppehållit öfvereldarbefattningen vid nationalmuseibyggnaden. Efter

en längre tids sjuklighet hade Johansson aflidit år 1908, vid sin bortgång

åtnjutande en årlig lön af 800 kronor jämte 100 kronor i ålderstillägg.

Då nu hans änka, som vore född den 14 december 1848, enligt

ansökningen bilagda frej dbetyg, läkarintyg och intyg, utfärdadt i Stockholms

stärbhusnotariekontor, på grund af sjukdom och allmän svaghet

vore oförmögen att försörja sig själf, och bouppteckningen efter hennes

man visade eu behållning af blott 1,855 kronor, som skulle fördelas

mellan henne och fyra hennes mans systerbarn, ansåge nämnden det

vara önskligt och skäligt att den till åren komna, sjukliga och i så godt

som utblottadt tillstånd sig befinnande änkan efter eu nationalmusei

vaktmästare, som i 40 år på väl vitsordadt sätt skött sina olika befattningar

vid nationalmuseum, komme i åtnjutande af pension.

Till följd af nådig remiss har statskontoret den 8 april 1910 afgifva

underdånigt utlåtande i ärendet och därvid meddelat att, enligt

hvad statskontoret inhämtat, personalen vid nationalmuseum erhållit

delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa först från och med år 1908,

att, då vaktmästaren C. J. Johansson vid nämnda tid redan öfverskridit

60 års ålder, han jämlikt § 5 i kassans reglemente den 21 december 1907

icke ägt bekomma delägarrätt i kassan, samt att Johanssons änka

alltså icke ägde rätt till pension från kassan. Statskontoret, som ansåge

skäl föreligga att söka utverka någon pension åt änkan Johansson

och mot hvad nationalmusei nämnd i sådant afseende föreslagit icke

hade annat att erinra än att anledning torde saknas att i detta fall

föreslå annat belopp än det, som i nådig framställning till 1910 års

Riksdag föreslagits för änkan efter vaktmästaren vid universitetsbiblio
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18. {43

tc‘ket 1 Lund, C. F. Lundberg, eller 200 kronor, hemställde sålunda, det

tacktes Eders Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva,

att änkan Johansson finge under sin återstående lifstid å allmänna

mdragningsstaten uppbära en årlig pension å 200 kronor, att utgå från

ocli med år 1910, så länge hon förblefve i sitt nuvarande änkestånd.»

Rå grund

af hvad i ärendet blifvit anfördt, för utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att vaktmästarens

vid nationalmusei konstafdelning Carl Johan Johanssons

änka Sara Kristina Johansson, född Svensson,

må under sin återstående lifstid, så länge hon förblifver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension å tvåhundra

kronor, att utgå från början af år 1910.

^ 47:o) I en inom Andra kammaren väckt motion (nr 48) har herr

F. E. Ahlfvengren föreslagit, att Riksdagen ville besluta att tilldela änkan

efter aflidne vaktmästaren vid Halmstads högre allmänna läroverk C. E.

Lindström ett årligt understöd af 300 kronor från och med år 1912 samt

att bemyndiga Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel till henne, Karolina

1 etronella Lindström, utbetala ett lika stort belopp för år 1911.

Till stöd för motionen har anförts:

»Den 29 november 1909 afled vaktmästaren vid Halmstads högre

allmänna läroverk C. E. Lindström, efterlämnande en åldrig änka i

mycket knappa ekonomiska omständigheter. Lindström hade tjänstgjort

som vaktmästare vid läroverket i 40 år, då han den 1 juli 1906 erhöll

afsked med af Riksdagen beviljad pension af 500 kronor om året. Det

torde äfven böra nämnas, att häri för trohet och nit i denna sin långa

tjänst blifvit hedrad med kungl. patriotiska sällskapets guldmedalj.

Ankan, Kaiolina Petronella Lindström, född Iyjellander, som är

född den 7 oktober 1835 — hon blir således under året 76 år gammal

— är 1 saknad af alla tillgångar och på grund af ålderdom oförmögen

att genom arbete förtjäna sitt uppehälle (se bil. 1 och 2), och har sålunda

ingen annan utsikt till existensmedel för sin återstående lifstid än att anlita

kommunens fattigvård, frånsedt möjligen välvilliga människors tillfälliga

hjälp. Men att efter ett långt, sträfsamt och plikttroget lif i statens

tjänst nödgas vädja till fattigvårdens hjälp måste kännas mer än tungt.»

• 0 , serll/en är vaktmästare Lindströms tjänst såsom vaktmästare

vid Halmstads läroverk formellt sedt ej att betrakta som statstjänst, då

Ang. eu inom

Andra kammaren

väckt

motion.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Bankoufskottets utlåtande Nr 18.

lian ej aflönats af statens medel — som pensionerad liar dock detta

skett — och änkan sålunda ej heller äger någon lagstadgad rätt till

erhållande af pension, men praktiskt taget har han genom sin långa och

trögna tjänstgöring vid ett statens läroverk i verkligheten tjänat staten.

Riksdagen hade äfven vid föregående liknande fall beviljat ett ärligt

understöd åt änka efter 1 äroverksvaktmästure.»

Då frågan om pension åt änkan Lindström synts utskottet böra

o-öras till föremål för utredning af vederbörande myndigheter, har utskottet

ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till det framställda föislaget,

utan hemställer,

att förevarande motion, 11:48, ej må vinna Riksdagens

bifall.

An 4g:0) uti punkt 22 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

pension åt o/- föreslagit Riksdagen medgifva, att öfverläraren vid tekniska skolan i

SSSZSL Stockholm, f. d. professorn Olof Per Ulrik Arborelius må frän och med

v Stockholm, månaden näst efter den, hvarunder afsked från öfverlärarbeiattningarna

o.rÄr varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna inreiius.

dragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp af 500 kronor.

C22-] Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 23 december 1910

innehåller rörande denna fråga följande anförande af departementschefen.

»Med anledning af underdånig ansökning af professorn i landskapsmålning

vid konsthögskolan Olof Per Ulrik Arborelius meddelades honom

den 31 december 1909 nådigt afsked från hans professorsbefattning, med

rätt för honom att från och med den 1 januari 1910 uppbära pension

till belopp af 2,500 kronor årligen, att utgå enligt bestämmelserna i lagen

angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907.

Arborelius har fortfarande kvarstått i af honom innehafda lärarbefattningar

vid tekniska skolan i Stockholm. Han önskar emellertid

nu lämna dessa anställningar, och i en till styrelsen för nämnda skola

ingifven och af styrelsen med eget underdånigt yttrande den 7 november

1910 till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnad underdånig ansökning har

Arborelius anhållit att komma i åtnjutande af pension såsom öfverlärare.

Till stöd härför har af Arborelius åberopats följande. Sökanden, som

vore född den 4 november 1842, hade, efter ett föregående förordnande

under 11 månader — 1 oktober 1880—31 augusti 1881 såsom öfverlärare

inom tekniska skolan i Stockholm i figur- och landskapsteckning,

sedermera tjänstgjort vid skolan såsom öfverlärare i dessa läroämnen

i snart 30 år, från den 1 september 1881. Enär tekniska skolans

opaginerad Kontrollera mot PDF

BankoutukoUets utlåtnuilc AV fn.

I4.r»

lärare icke vört) berättigade till pension, såge sig Arborelius nödsakad

att, då han redan öfverskridit den ålder, vid hvilken lärare vid andra

läroanstalter ansåges böra öfverlämna sin undervisning i yngre händer,

och då därtill komme, att hans syn försvagats, till ej ringa del

beroende på undervisningens vid skolan pågående vid stark belysning,

vanligen under en tid af oafbrutet 4 timmar, hos Eders Kungl. Maj:t

anhålla om utverkande af pension åt Arborelius vid afskedstagandet från

berörda befattning.

Vid ansökningen funnos fogade dels prästbetyg, utvisande att

Arborelius är född den 4 november 1842, dels oek ett af medicine doktorn

IT. Hellgren den 7 oktober 1910 utfärdad t intyg af innehåll i hufvudsak,

att Arborelius, som lede af grå starr på bägge ögonen och hvilkens syn

de senare åren försämrats, icke längre kunde sköta det ansträngande

kallet vid tekniska skolan.

Styrelsen för skolan har i sitt förenämnda yttrande, efter vitsordande

af Arborelius’ uppgifter angående hans tjänstgöring vid skolan, vidare

anfört följande:

I arfvode för sin tjänstgöring vid tekniska skolan uppbure Arborelius

för närvarande såsom öfverlärare:

inom tekniska afton- och söndagsskolan................................. (»50 kronor

,, „ skolan för kvinnliga lärjungar........................ 400 ,,

„ högre konstindustriella skolan.........,................................ 1,000 „

eller tillsammans 2,050 kronor.

Styrelsen kunde med verklig tillfredsställelse vitsorda, att Arborelius

under sin snart trettioåriga tjänstgöring vid tekniska skolan med oförtröttad!

intresse och utmärkt skicklighet städse fullgjort sina åligganden

och på ett lyckligt sätt förstått att för sina lärjungar göra ifrågavarande

viktiga läroämnen fruktbringande.

Tekniska skolans ordinarie öfverlärare, hvilka i enlighet med 35 §

i skolans stadgar af styrelsen antoges medelst förordnande, vore icke berättigade

till pension. Det ’ syntes dock icke ens behöfva ifrågasättas,

att en förtjänt lärare, efter mångårigt, plikttroget och nitiskt arbete i

skolans tjänst, då han kände sina krafter aftaga och ansåge sig böra

lämna sin plats i yngre och kraftigare händer, skulle utan vidare godtgörelse

behöfva frånträda sin lärarbefattning. Riksdagen hade också, på

Kungl. Maj:ts framställning, förut beviljat pension åt lärare vid skolan,

sålunda år 1881 åt öfverläraren J. Z. Blackstadius till belopp af 1,500

kronor, år 1901 åt öfverlärarna F. T. Liljeblad och H. Nerpin, hvardera

Bihang till lliksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Haft. 19

opaginerad Kontrollera mot PDF

14(5

Biuihout.skoHets utlåtande Nr 18.

med 2,000 kronor, samt år 1904 åt öfverlärarinnan Amalia Brand t med

900 kronor. Åt föreståndaren majoren Alf Björkman hade jämväl år

1885 af Riksdagen beviljats pension till belopp af 4,000 kronor.

Beträffande den ifrågasatta pensionens belopp borde detsamma,

med hänsyn till innehållet af bestämmelserna i 3 och 4 §§ af gällande

lag angående civila tjänst!nnehafvares rätt till pension, kunna beräknas

till två tredjedelar af de till Arborelius nu utgående löneförmåner, 2,050

kronor, alltså till 1,366 kronor 67 öre eller i afrundadt tal 1,350 kronor.

På grund af det anförda tillstyrkte styrelsen på det varmaste bifall

till Arborelius'' ansökan och hemställde, att Eders Kung]. Maj:t täcktes

åt honom utverka pension vid afsked stagandet till belopp, som styrelsen

tilläte sig föreslå till 1,350 kronor.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 30 november 1910

i detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande, däri anförts följande:

Sökanden vore från och med den 1 januari 1910 i åtnjutande af

pension å 2,500 kronor årligen såsom f. d. professor i landskapsmålningvid

konsthögskolan under akademien för de fria konsterna. Vid sådant

förhållande svntes det statskontoret uppenbart, att pension för öfverlärartjänsten

icke kunde ifrågasättas till högre belopp än det, som enligt

bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension

skulle hafva tillkommit sökanden, därest öfverlärartjänsten varit

förenad med pensionsrätt. Då genom nådigt bref den 31 december

1909 sökanden erhållit hel pension såsom professor, hade därvid, för

fyllande af erforderliga 25 tjänstår, tagits i beräkning dels den tid af 8

år 9 månader, hvarunder han varit tillförordnad och ordinarie professor

vid konstakademien, dels ock 16 år 3 månader af hans tjänstetid såsom

öfverlärare vid tekniska skolan. Af sökandens hela tjänstetid såsom

öfverlärare, som för närvarande uppginge till 30 år, komme vid afgång,

sedan pensionsfrågan blifvit af Riksdagen under år 1911 pröfvad, att

återstå 14 år, som alltså kunde räknas sökanden till godo för nu ifrågasatt

pension. Då sökandens aflöning i egenskap af öfverlärare vid

tekniska skolan uppginge till 2,050 kronor, skulle vid tillämpning af

pension slagens bestämmelser pensionsunderlaget för honom, såsom skolstyrelsen

i sin förevarande underdåniga skrifvelse anfört, utgöra 1,366

kronor 67 öre; den afkortade pensionen skulle uppgå till u/ss däraf eller

efter föreskrifven afrundning 550 kronor. Med hänsyn till stadgandena

i 16 § pensionslagen, sådant detta lagrum lydde enligt lagen den 17

juni 1908, skulle på grund af redan innehafvande pension afdrag å

s. 147 Kontrollera mot PDF

Hniil.oulskotlcls ullitlantlr AV IN.

147

detta belopp ske, dock endast i den man, som erfordrades för att pensionernas

sammanlagda belopp icke skulle öfverstiga 3,000 kronor.

På grund häraf och under åberopande af hvad för »ifrigt i ärendet

förekommit hemställde statskontoret, det täcktes Eders Kungl. Maj:t i

nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva, att Arborelius Unge från

och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från öfverlärartjänsten

blefve honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 500 kronor.

I enlighet med hvad styrelsen för tekniska skolan anfört äro öfverlärare

vid skolan ej utan vidare berättigade till pension. De af styrelsen

till stöd för denna styrelsens mening anförda exemplen äro hämtade

från den tid, då ännu lagen af den 11 oktober 1907 angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension icke brådt i kraft. Men förhållandena

äro därefter desamma, beroende dels på sättet för anställningen: öfverlärarna

äro ej ''ordinarie innehafvare’ af tjänst, dels ock på aflöningsväsendet

vid skolan, i det att öfverlärarna ej åtnjuta ''lön'' såsom pensionslagen

för sin tillämpning krafvel'', utan deras löneförmåner hafva

rubricerats mera allmänt såsom ''aflöning'', eller ock såsom ''arfvode''.

Redan från den nya lönestatens tillkomst, år 1878, finner man sistnämnda

uttryck användt om öfverlärarnas löneförmåner, och då vid

senare tillfällen ändringar och tillägg skett i skolans lönestat förekommer

detsamma. Slutligen äro öfverlärarlönerna ej i alla fall uttryckligen

fastslagna genom beslut af såväl Kungl. Maj:t som Riksdagen, utan

smärre jämkningar kunna göras af Kungi. Maj:t — åter ett afsteg från

villkoren för pensionslagens tillämpning.

Arborelius är således ej berättigad till pension såsom innehafvare

af de tre öfverlärarbefattuingar vid tekniska skolan, hvilka han är förordnad

att uppehålla — denna tjänsteförening är medgifven i de af

Kungl. Maj:t den 10 juli 1891 fastställda stadgar för skolan. Men att

Arborelius är väl förtjänt af att komma i åtnjutande af sådan förmån

och att billigheten kräfver, att man söker bereda honom densamma,

därom är jag ense med myndigheterna. Hvad själfva pensionsbeloppet

angår, synes det mig lämpligen kunna sättas till det af statskontoret

föreslagna, 500 kronor, att utgå å allmänna indragningsstaten. Därigenom

skulle Arborelius såsom f. d. professor vid konsthögskolan och

f. d. öfverlärare vid tekniska skolan komma att uppbära pensioner till

sammanlagdt belopp af 3,000 kronor.))

Utskottet får med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning hemställa,

Departements
cliefen.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

att Riksdagen må medgifva, att öfverläraren vid

tekniska skolan i Stockholm, f. d. professorn Olof Per

Ulrik Arborelins må från och med månaden näst efter

den, hvarunder afsked från öfverlärarbefattningarna

varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

till belopp af femhundra kronor.

Ang. understöd 49:o) Uti punkt 23 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

blötande föreslagit Riksdagen att för år 1912 å allmänna indragningsstaten

folkskollärare, anvisa ett anslag å 3,600 kronor, att enligt de närmare bestämmelser,

[23.] Kungl. Maj:t kan finna godt meddela, användas till understöd af högst

400 kronor åt sådana äldre behöfvande folkskollärare, hvilka oförvitligt

skött sin tjänst, men därifrån erhållit afsked före år 1867.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 23 december 1910

innehåller härom följande anförande af departementschefen:

»För att bereda understöd åt äldre behöfvande folkskollärare, hvilka

icke kunna erhålla pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, bär

för hvart och ett af åren 1885—1904 å allmänna indragningsstaten

anvisats ett anslag å 10,000 kronor. För åren 1905 och 1906 bestämde

Riksdagen anslagets storlek till respektive 7,000 kronor och 6,650 kronor,

för åren 1907 och 1908 till 4,900 kronor, för år 1909 till 5,600 kronor,

för år 1910 till 4,400 kronor samt för år 1911 till 4,000 kronor.

Maximibeloppet för hvarje understödstagare, hvilket till år 1899 var

250 kronor, höjdes af 1.898 års Riksdag till 300 kronor och af 1900

års Riksdag till 350 kronor. På grund af inom 1907 års Riksdag väckt

motion höjdes maximibeloppet till 400 kronor, hvilket belopp äfven

blifvit bestämdt för åren 1909, 1910 och 1911. I anledning af det för

år 1911 beviljade anslag täcktes Eders Kungl. Magt den 18 juni 1910

utfärda kungörelse. Under år 1910 hafva 9 understödstagare erhållit

understöd till ett sammanlagdt belopp af 3,600 kronor.»

Med biträdande af Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må för år 1912 å allmänna indragningsstaten

anvisa ett anslag å 3,600 kronor, att.

enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Magt kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

}iank(tulttkoUHs utlåtande Nr In.

NO

Unna godt meddela, användas till understöd af högst

400 kronor åt sådana äldre behöfvande folkskollärare,

livilka oförvitligt skött sin tjänst men därifrån erhållit

afsked före År 1867.

50:o) Uti punkt 24 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

vidare föreslagit Riksdagen att för år 1912 å allmänna indragningsstaten

anvisa och till Kungl. Maj:ts disposition ställa ett anslag af

20,550 kronor för beredande af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare

och lärarinnor vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande

och extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola, livilka, efter

att hafva i minst femton års tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från

tjänsten utan att erhålla .understöd enligt nådiga reglementet den 22

juni 1892, samt under enahanda villkor och bestämmelser i öfrig!,

som beträffande det för år 1911 uti förevarande afseende beviljade

anslag blifvit af Riksdagen stadgade, nämligen

att lärares och lärarinnas tjänstgöring afslutats så tidigt, att

ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda nådiga reglemente icke kunnat

honom eller henne beviljas, eller före utgången af år 1891;

att sådan från tjänsten afgången lärare eller lärarinna uppnått

en lefnadsålder af minst femtiofem år;

att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande omständigheter;
att

det belopp, hvartill understöd högst må meddelas, bestämmes

till 150 kronor årligen; samt att Kungl. Maj:t må äga att meddela de

närmare föreskrifter i ämnet, hvilka befinnas erforderliga.

Till det under föregående punkt åberopade statsrådsprotokollet har

departementschefen härom yttrat följande:

»För att bereda ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor

vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och extraordinarie

lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att hafva i minst femton

års tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten utan att erhålla

understöd enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892, samt under vissa

angifna villkor och bestämmelser i öfrigt, har för åren 1902—1905 å

allmänna indragningsstaten anvisats ett anslag å 19,400 kronor årligen.

För livartdera af åren 1906, 1907 och 1908 anvisade Riksdagen för

samma ändamål 18,000 kronor. För samma ändamål beviljade Riksdagen

för hvardera af åren 1909 och 1910 24,000 kronor samt för ållon

21,600 kronor; och utgå från och med år 1909 understödens

maximibelopp med från 100 kronor till 150 kronor höjda belopp. I

Aug.

understöd åt

äldre behöfvande

småhkol

lä rare

m. fl.

[24.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

15o

Bankoutskottets utlåtande Nr IS.

anledning af det för år 1911 beviljade anslag täcktes Eders Kungl.

Maj:t den 18 juni 1910 utfärda kungörelse.

Under år 1910 har häraf tilldelats åt 137 understödstagare ett

sammanlagdt belopp af 20,550 kronor.»

a ny. en inom 1 detta sammanhang har utskottet till behandling toreliaft en af

Andra kam- j err q Enqström inom Andra kammaren väckt motion (nr 206), därmotion.

Uti föreslagits, att Riksdagen ville lor ar 1912 a allmänna mdragningsstaten

anvisa och till Kungl. Maj:ts disposition ställa ett anslag af

27,400 kronor för beredande af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare

och lärarinnor vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande

och extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola, livilka, efter

att hafva i minst femton års tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från

tjänsten utan att erhålla understöd enligt nådiga reglementet den 22

juni 1892, och under villkor:

att det belopp, hvartill understöd högst må meddelas, bestämmes

till 200 kronor årligen; samt att i öfrigt af Kungl. Maj:t föreslagna

bestämmelser och villkor af Riksdagen godkännas.

Till stöd för sin framställning hav motionären anfört följande:

»Innevarande års statsverksproposition upptager under tionde

hufvudtiteln (punkt 24, sid. 15) ett anslag af 20,550 kronor för beredande

af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor vid småskola

eller mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare

och lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att hafva minst femton års

tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten utan att erhålla understöd

enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892.

Understödet är afsedt att utgå med högst 150 kronor årligen åt

hvardera af ofvan nämnda lärare och lärarinnor, hvilka

l:o) afgått från tjänsten utan att vara berättigade till understöd

enligt nyssnämnda nådiga reglemente eller före utgången af år 1891;

2:o) vid afgången från tjänsten hafva uppnått eu lefnadsålder af

minst femtiofem år; samt

3: o) styrkas befinna sig i behöfvande omständigheter.

Samtliga här ifråga varande understödstagare uppnå innevarande

år en lefnadsålder af sjuttiofem år. Det är tydligt, att de allra flesta

af dem vid denna höga ålder sakna förmåga att försörja sig själfva och

sålunda äro för sin existens helt beroende af det understöd af 150 kronor,

hvilket genom det för år 1912 äskade anslaget skulle komma dem till

godo. Men det torde på samma gång vara alldeles uppenbart, att ett

understöd af 150 kronor om året är för knappt tilltaget och svårligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilaukoulsliollels utlåtande Å r Is. ]", (

kan räcka till att hälla nöden och armodet borta. Och dock hafva

dessa gamla lärare och lärarinnor haft eu viktig uppgift i folkbildningens

tjänst att fylla och där under svåra förhållanden och synnerligen

klena lönevillkor utfört ett arbete af den betydelse för samhället, att

detta borde anse det vara eu kär plikt att i gengäld sörja för dem på

deras ålderdom, sä att de slippa att lida nöd.

Det synes mig därför vara eu billig och tillika anspråkslös begäran,

att anslaget måtte höjas till det belopp, att därigenom ett årligt understöd

af högst 200 kronor kunde beredas hvar och en af ofvan nämnda

lärare och lärarinnor. Därigenom skulle för öfrigt uppstå eu någorlunda

rimlig proportion mellan i fråga varande ålderdomsunderstöd och

det understöd af 400 kronor, som årligen utgår till eu motsvarande

grupp af äldre behöfvande folkskolelärare.

Understödstagarnes antal uppgick år 1910 till 137, och tilldelades

åt hvardera af dessa 150 kronor eller ett sammanlagdt belopp af 20,550

kronor. Det torde med skäl kunna antagas, att detta antal kommer

att i någon mån minskas så val under innevarande som nästa år. Då

emellertid Kungl. Magt i sitt anslagsäskande för år 1912 tyckes beräkna

understödstagarnes antal äfven för detta år till nämnda siffra, synes

det vara lämpligt att utgå från denna beräkning. Det anslagsbelopp,

som erfordras, om understödet för hvardera af de beräknade 137 understödstagarne

höjes från 150 till 200 kronor, uppgår till 27,400 kronor,

hvadan alltså det af Kungl. Maj:t begärda anslaget, uppgående till

20,550 kronor, skulle behöfva höjas med ett belopp af G,850 kronor.»

Såsom i statsrådsprotokollet erinras, har Riksdagen under eu

följd af år för beredande af ålderdomsunderstöd åt här ofvan omförmälda

lärare och lärarinnor å allmänna indragningsstaten anvisat särskilda

anslag; och utdelades under år 1910 af berörda anslag åt 137

understödstagare sammanlagdt 20,550 kronor, därvid understödens

maximibelopp utgjorde 150 kronor. I förevarande motion anföres,

hurusom samtliga ifrågavarande understödstagare under innevarande

år uppnå en lefnadsålder af 75 år och hemställer motionären på

anförda skäl, att maximibeloppet måtte höjas till 200 kronor.

Ltskottet vill till eu början erinra, att vid 1908 års riksdag, då

nämnda understöd utgick med högst 100 kronor, förslag framställdes

af enskild motionär om maximibeloppets höjande till 200 kronor.

Statsutskottet ansåg ock någon höjning af beloppet vara af förhållandena

skäligen påkallad och tillstyrkte därför en höjning till 150 kronor.

Denna hemställan blef ock af Riksdagen bifallen.

Ut iikottets

yttrande.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Banko utskottets Mätande Nr 18.

Med hänsyn till de ifrågavarande understödstagarnes numera uppnådda

höga lefnadsålder samt deras i följd däraf nedsatta förmåga att

försörja sig, synes visserligen det nuvarande maximibeloppet val knappt

tillmätt, och torde förty någon höjning icke få anses oskälig. Då

emellertid frågan härom står i sådant samband med det under punkten

51:o) här nedan behandlade förslaget om höjning af understöden åt

äldre behöfvande från småskollärarnes ålderdomsunderstödsanstalt understödda

småskollärare, att dessa båda frågor lämpligen böra göras till

föremål för gemensam utredning, samt utskottet i nämnda punkt hemställt

om skrifvelse till Kung! Maj:t med begäran om utredning i

ärendet, så anser sig utskottet icke heller här i vidare man kunna

tillmötesgå motionärens framställning.

Utskottet, som vid nu anförda förhållanden icke har något att

erinra mot bifall till Ivungl. Maj:ts förslag, får alltså hemställa,

a) att Riksdagen må för år 1912 å allmänna

indragningsstaten anvisa och till Kung!. Maj:ts disposition

ställa ett anslag af 20,550 kronor för beredande

af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor

vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande

och extraordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola,

hvilka, efter att hafva i minst femton års tid oförvitligen

tjänstgjort, afgått från tjänsten utan att erhålla

understöd enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892,

samt under enahanda villkor och bestämmelser i öfrigt,

som beträffande det för år 1911 uti förevarande afseende

beviljade anslag blifvit af Riksdagen stadgade,

nämligen

att lärares och lärarinnas tjänstgöring afslutats

så tidigt, att ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda

nådiga reglemente icke kunnat honom eller henne beviljas,

eller före utgången af år 1891;

att sådan från tjänsten afgången lärare eller

lärarinna uppnått en lefnadsålder af minst femtiofem år;

att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande

omständigheter;

att det belopp, hvartill understöd högst må meddelas,

bestämmes till 150 kronor årligen; samt

att Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare

föreskrifter i ämnet, hvilka befinnas erforderliga;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande, Nr 18.

154

b) att Riksdagen, i anledning af förevarande

motion II: 20(5, må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj: t i samband med den

utredning, hvarom utskottet här nedan i punkt 51:o)

gjort särskild hemställan, taga i öfvervägande lämpligheten

af eu höjning af ifrågavarande understöd, på sätt

i motionen föreslås, samt därefter vidtaga de åtgärder,

hvartill utredningen kan föranleda.

51:o) Uti punkt 25 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att för år 1912 å allmänna indragningsstaten

anvisa ett anslag å 4,000 kronor att enligt de grunder, Kungl. Maj:t

kan finna lämpligt meddela, användas till understöd af högst 50 kronor

till sådan äldre behöfvande lärare och lärarinna vid småskola eller mindre

folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinna vid

folkskola, som efter oförvitlig tjänstgöring erhållit understöd från småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt enligt nådiga reglementet

den 22 juni 1892, men erhållit afsked före utgången af år 1900, dock

att understödet tillsammans med det från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt

utgående må komma att utgöra högst 150 kronor.

Det under nästföregående punkter åberopade statsrådsprotokollet

innehåller rörande denna fråga följande yttrande af departementschefen:

»På grund af enskild motion beslöt 1908 års Riksdag att för år

1909 å allmänna indragningsstaten anvisa ett anslag å 8,000 kronor,

att enligt de grunder, Kungl. Magt kunde finna lämpligt meddela, användas

till understöd af högst 50 kronor till sådan äldre behöfvande

lärare och lärarinna vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande

och extraordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, som efter oförvitlig

tjänstgöring erhållit understöd från småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892 men

erhållit afsked före utgången af år 1900, dock att understödet tillsammans

med det från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt utgående

finge utgöra högst 150 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar

beviljade Riksdagen för samma ändamål under åren 1910 och 1911

respektive 8,000 kronor och 4,000 kronor.

I anledning af det för år 1911 beviljade anslaget utfärdade Eders

Kungl. Maj:t den 18 juni 1910 kungörelse.

Under år 1910 har häraf utdelats 50 kronor till 60, 40 kronor till

Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Häft. 20

jing.

understöd åt

äldre behöfvande,

från

småskollärares

ålderdomsunderstödsanstalt

understödda

småskollärare.

[25.]

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Ang. en inom

Andra kammaren

väckt

motion.

3, 30 kronor till 1, 20 kronor till 1 och 10 kronor till 17 understödstagare

eller tillhopa 3,340 kronor.

Emedan en del nya ansökningar kunna vara att förvänta, torde

anslaget icke böra sättas under 4,000 kronor.»

I sammanhang med denna Kungl. Maj:ts framställning har utskottet

behandlat en af herr G. Engström inom Andra kammaren väckt

motion (nr 207), i hvilken motion hemställts,

att Riksdagen ville för år 1912 å allmänna indragningsstaten anvisa

ett anslag å 17,000 kronor att enligt de grunder, Kungl. Magt kan

finna lämpligt meddela, användas till understöd till sådan äldre behöfvande

lärare och lärarinna vid småskola eller mindre folkskola samt

biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, som

efter oförvitlig tjänstgöring erhållit understöd från småskolelärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt enligt nådiga reglementet den 22 juni

1892, men erhållit afsked före utgången af år 1900, till så stort belopp,

att detsamma tillsammans med det från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt

utgående uppgår till 200 kronor.

Till stöd för denna sin framställning har motionären anfört följande:

»Innevarande års statsverksproposition upptager under tionde hufvudtiteln

(punkt 25, sid. 16) ett anslag af 4,000 kronor att enligt de

orunder, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt meddela, anvandas till understöd

af högst 50 ''kronor till sådan äldre behöfvande lärare och lararinna

vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie

lärare och lärarinna vid folkskola, som efter oförvitlig tjänstgöring

erhållit understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892, men erhållit aj®ked föie

uta-åno-en af år 1900, dock att understödet tillsammans med det tran

nämnda ålderdomsunderstödsanstalt utgående må komma att utgöia högst

150 kronor. .

Då jag i en annan denna dag väckt motion vördsamt föreslagit

en höjning af understödet för äldre behöfvande småskolelärare m. fl.,

hvilka afgift från tjänsten utan att erhålla- understöd enligt nådiga reglementet

den 22 juni 1892, från 150 till 200 kronor, torde det synnerligen

behiärtansvärda i saken och tillika konsekvensen fordra, att jag

också hemställer om höjning af understödet till de äldre behöfvande

småskolelärare m. fl., hvilka åtnjuta hel eller afkortad pension tran

småskolelärarnes m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt men erhållit afsked foie

uto-ången af år 1900. Motiven till denna min hemställan äro i hufvudsak

desamma som de, hvilka jag i den föregående motionen anfört.

Jao- anhåller därför att i detta afseende få hänvisa till namnda motion.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Bankoutekottets utlåtande Nr 18.

155

Från och med år 1909 har understöd åt hvardera al de nu i

Ifrågavarande äldre behöfvande småskollärarne in. fl. utgått till ett belopp

af högst 50 kronor, dock så att understödet tillsammans med det från

småskolelärarnes m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt utgående utgjort högst

150 kronor. Häraf blir en följd, att en stor del af understödstugarne,

nämligen alla de, hvilkas pension från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt

icke uppgått till 100 kronor, icke kunnat ens med hjälp af statsunderstödet

å 50 kronor hinna fram till ett sammanlagdt årsunderstöd

af 150 kronor, under det att andra understödstagare, hvilkas pension

uppgått till 100 kronor och därutöfver kunnat erhålla ett understöd af

högst 150 kronor. Genom bifall till Kungl. Maj:ts begäran om anslag

för år 1912 till beredande af understöd åt här ifrågavarande lärare och

lärarinnor skulle förhållandet blifva enahanda med det nu anmärkta.

Men det synes mig icke vara fullt rättvist, att af dem, som alla äro

behöfvande, somliga kunna uppnå 150 kronor och andra icke mer än

t. ex. 120 kronor i sammanlagdt, årligt ålderdomsunderstöd. Det torde

väl därför vara högeligen önskligt, att alla genom pension och understöd

kunde beredas ett lika högt årsunderstöd.

För att detta önskemål må vinnas och dessutom en mycket välbehöflig

höjning i understödet må ske, torde bestämmelse göras endast

därom, att understödet till hvardera af de här i frågavarande småskolelärarne

m. fl. skall utgå till så stort belopp, att detsamma tillsammans

med pensionsbeloppet uppgår till högst 200 kronor. Riksdagen har redan

slagit in på denna väg, när det gäller understöd åt eu motsvarande

grupp af folkskolelärare.

För att kunna bestämma det anslagsbelopp, som till följd af det

nu ^ gjorda förslaget erfordras, får jag hänvisa till nedanstående, från

småskolelärarnes ålderdomsunderstödsanstalt inhämtade uppgifter:

Antalet

Ärligt

Erforderligt

pensionärer

pensionsbelopp

anslagsbelopp

73

70 kr.

9,490 kr.

3

75 »

375 »

5

80 »

600 »

5

85 »

575 »

2

90 »

220 »

41

100 »

4,100 »

7

no »

630 »

7

120 »

560 »

2

130 »

140 »

48

140 »

2,880 5>

62

150 »

3,100 »

Summa 22,670 kr.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottets

yttrande.

Enligt förestående tablå erfordras sålunda elt anslag af 22,670

kronor, om motionens syfte skall vinnas. Detta anslagsbelopp torde dock

kunna i icke oväsentlig" mån reduceras. Genom eventuella dödsfall bland

pensionärerna äfvensom af den orsak, att icke alla af desamma äro behöfvande

och sålunda icke berättigade till understöd, torde anslaget

blifva fullt tillräckligt, äfven om det nedsättes med ungefär en fjärdedel

eller till 17,000 kronor, hvadan alltså det af Kungl. Maj:t begärda anslaget,

uppgående till 4,000 kronor, skulle behöfva höjas med ett belopp

af 13,000 kronor.»

Enligt hvad i statsrådsprotokollet omförmäles, har för här ifrågavarande

ändamål på allmänna indragningsstaten anvisats för hvardera

af åren 1909 och 1910 ett belopp af 8,000 kronor och för innevarande

år 4,000 kronor; och hafva under år 1910 utdelats tillhopa 3,340 kronor

åt 82 understödstagare. Jämlikt Riksdagens beslut får dylikt understöd

tillsammans med hvad som jämlikt reglementet den 22 juni 1892 utgår

från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt utgöra högst 150

kronor.

Nu föreslår herr Engström i sin ofvan omförmälda motion på anförda

skäl, att anslaget i fråga måtte höjas till 17,000 kronor samt att

därvid understödsbeloppet tillsammans med det från förenämnda understödsanstalt

utgående skulle uppgå till 200 kronor.

Hvad motionären anfört till stöd för sin framställning synes utskottet

vara värdt beaktande.

Motionärens förslag torde emellertid innebära en ändring i de

enligt reglementet den 22 juni 1892 gällande bestämmelser, och synes

en sådan ändring icke böra beslutas utan en föregående fullständig

utredning rörande de följder densamma kan komma att medföra i fråga

om andra närstående klasser af understödstagare. Vid sådant förhållande

och då en dylik utredning lämpligast bör ske genom Kungl. Maj:ts

försorg, har utskottet icke ansett sig kunna i vidare mån tillmötesgå

motionärens förslag än att utskottet tillstyrker en skrifvelse till Kungl.

Maj:t i ofvanberörda syfte.

Utskottet, som vid nu anförda förhållanden icke har något att erinra

mot bifall till Kungl. Maj:ts förslag, får alltså hemställa,

a) att Riksdagen må för år 1912 å allmänna

indragningsstaten anvisa ett anslag å 4,000 kronor,

att enligt de grunder, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt

meddela, användas till understöd af högst 50 kronor

s. 157 Kontrollera mot PDF

Bankoutakotteta utlåtande Nr 18.

157

till sådan äldre behöfvande lärare och lärarinna vid

småskola eller mindre folkskola samt biträdande och

extraordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, som

efter oförvitlig tjänstgöring erhållit understöd från

småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt enligt

nådiga reglementet den 22 juni 1892 men erhållit afsked

före utgången af år 1900, dock att understödet

tillsammans med dot från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt

utgående må komma att utgöra högst

150 kronor;

h) att Riksdagen, i anledning af förevarande

motion II: 207, må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,

huruvida och i hvad mån det må vara lämpligt att bereda

ifrågavarande kategori lärare och lärarinnor högre

understöd än do hittills uppburit, dock ej öfverstigande

200 kronor, samt därefter till Riksdagen inkomma

med de förslag, hvartill utredningen kan föranleda.

52:o) I en inom Andra kammaren väckt motion (nr 40) har herr An en

B. Nilsson i Linnås föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja ett årligt inom. Andra

bidrag af dels 300 kronor till skolläraren Johan Severin Peterssons änka JdTZltL

Hulda Petersson, född Larsson, att utgå så länge hon lefver ogift, dels " * m° ''°n''

ock till Peterssons döttrar Signe Theresia Charlotta och Anna Decideria,

hvardera ett årligt understöd af 100 kronor, intill dess de fyllt 18 år!

Motionären har till stöd för denna framställning anfört följande:

»Johan Severin Petersson, född 1856, har under alla åren från

1877 till sin död 1910 varit anställd som lärare vid skolor i Södra

Hestra socken, Jönköpings län, dels såsom småskollärare och dels såsom

lärare vid Kindhults mindre folkskola. Peterssons kontanta lön har

varit från 60 kronor 1877 till 780 kronor 1910 jämte naturaförmåner,

hvilka de sista 25 åren endast utgjorts af bostad äfvensom bidrag till

vedbrand med högst 40 kronor, allt per år. I äktenskapet med sin

efterlefvande maka finnas fem ännu lefvande barn, af hvilka dottern

Signe Theresia Charlotta är född 1896 och dottern Anna Decideria 1898,

och således minderåriga.

Som framgår af förestående uppgifter, hvilkas riktighet styrkes af

bilagda intyg från kyrkoherden i församlingen, har Petersson haft ytterst

små inkomster och stor familj att försörja. Af det åberopade intyget

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

framgår äfven att han med sin familj lefvat i så stor fattigdom, att

han vid upprepade tillfällen måst anlita kommunen om extra hjälp.

Vid Peterssons död den 21 december 1910 efterlämnas änkan

Thilda Petersson samt fem barn, af hvilka, som synes af ofvanstående,

två äro minderåriga, i stor fattigdom utan möjlighet att försörja sig

själfva, samt, ehuru familjefadern i 34 år med största plikttrohet skött

af staten understödd skola, icke berättigade att erhålla pension.

Det synes vara eu rimlig begäran att Riksdagen i ett sadant tall

som detta beviljar någon pension, i synnerhet då det är i ytterst sällsynta

fall manligt lärare äro anställda vid sådan skola som denna, hvarför

ett sådant riksdagsbeslut icke kan blifva ett prejudikat, som innebär

fara för framtiden.»

Utskottet har icke funnit tillräckliga skäl vara anförda för beviljande

af understöd från statens sida i nu föreliggande fall och hemställer

förty,

att förevarande motion 11: 40 icke må vinna

Riksdagens bifall.

Ang. ändring 53:o) Kungl. Maj:t har uti en till Riksdagen den 10 februari

i villkoret för innevarande år aflåten proposition (nr 104) under åberopande af bilagdt

första ”lära- utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag

rinnan Ester föreslagit Riksdagen medgifva, att det vid förra första lärarinnan vid

beviljade läroanstalten i Bollnäs för öfveråriga döfstumma Ester Braatens pension

pension, fästa villkor må sålunda ändras, att, därest Ester Braaten innehar anställning''

vid någon med statsbidrag understödd läroanstalt för döfstumma,

pensionen skall minskas endast i den mån aflöningen tillhopa med pensionen

öfverskjuter det lönebelopp, som utgår i högsta lönegraden för

lärarinna vid den anstalt, där Ester Braaten har anställning.

Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen härom

anfört följande:

»I nådig proposition till 1906 års Riksdag föreslog Ivungl. Maj:t,

att den vid läroanstalten i Bollnäs för öfveråriga döfstumma anställda

lärarpersonal, däribland första lärarinnan Ester Braaten, skulle från och

med månaden näst efter den, hvari vederbörande frånträdde sin befattning

vid läroanstalten, under sin återstående lifstid uppbära årliga pensioner,

Ester Braaten till belopp af 900 kronor, med villkor dock, beträffande

dem alla, att, därest pensionär framdeles skulle erhålla anställning

med aflöning af statsmedel eller vid någon af de med statsmedel

s. 159 Kontrollera mot PDF

Bankoutekottets utlåtande Nr IS. 159

understödda läroanstalterna lör döfstumma, pensionen skulle för den tid,

fcålunda vunnen anställning varade, minskas i den mån den nya aflömngen

tillhopa med pensionen öfversköte det år 1906 till pensionären

utgående årsarfvodet.

Ester Braaten åtnjöt vid den tiden ett ärligt arfvode af 1,800 kronor.

Riksdagen ansåg, att pensionsbeloppet för Ester Braaten, som endast

omkring 14 år utöfvat sitt lärarinnekall, borde nedsättas till 700 kronor,

och beviljade henne pension å detta belopp med förenämnda, af Kund

Maj:t föreslagna villkor. h

Enligt Kuugl. Majits beslut den 27 oktober 190b upphörde verksamheten

vid ifrågavarande läroanstalt med slutet af vårterminen 1906.

dill Eders Kungl. Maj:t har nu Ester Braaten inkommit med eu

underdånig ansökning, däri hufvudsakligen anförts följande.

Den Ester Braaten beviljade pensionen utgjorde endast 38,8 8 procent

af hennes arfvode vid anstalten, under det två af hennes kamrater

därstädes erhållit 75 procent af sina arfvoden i pension. Att pensionsbeloppet

för henne satts lägre än för dessa, torde hafva föranledts däraf,

att hon var relativt ung och ansags kunna skaffa sig annan befattning

vid döfstumskola. Då emellertid styrelserna för rikets döfstumskolor ej

vore skyldiga att vid val af lärarinnor taga hänsyn till sökandes föregående

tjänstgöring, vore numera utsikterna för henne, sedan hon förbrukat

sina bästa arbetsar i statens tjänst, att vid någon af de nuvarande

döfstumskolorna vinna ordinarie anställning så godt som ingå,

utan toide hon under sin återstående lefnad få nöja sig med en extraordinarie

lärarinnas mindre säkra ställning.

Då en ordinarie döfstumlärarinnas lön efter 15 års oförvitlig tjänst

numera uppginge till 2,300 å 2,550 kronor, så hade Ester Braaten däremot

efter de 15 år, lion tjänstgjort vid anstalten i Bollnäs, på grund

af det vid hennes pension fästa villkoret ingen nämnvärd utsikt att

komma upp till högre inkomst än 1,800 kronor, hvarförutom hon ej

hade att vänta högre pension än den, som redan beviljats henne, under

det däremot ordinarie lärarinna vid döfstumskola ägde rätt till 900 å

1,200 kronor i pension. Och skulle hon mot förmodan erhålla ordinarie

tjänst i döfstumskola, så skulle hon likväl icke få i löne- eller

pensionsafseende tillgodoräkna sig de 15 tjänstår, hon förvärfvat vid

statsanstalt, utan skulle nödgas börja med lägsta lönegraden och först

vid den tid, då hon närmade sig pensionsåldern, blifva delaktig af sista

åld ers tillägget. Hade hon däremot omedelbart efter aflagd döfstumlärarinneexamen

antagit plats vid distriktsskola för döfstumma, där det

vid den tiden varit stort behof af lärarkrafterijas ökning, hade hon helt

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Bankoutskottets utlåtande Nr 18

visst nu varit i samma förmånliga ställning som öfriga vid seminariet

samtidigt intagna, livilka samtliga erhållit ordinarie befattning så tidigt,

att de nu vore i åtnjutande af lön med högsta ålderstillägget, alltså

minst 2,300 kronor, med utsikt att därjämte vid afgången från tjänsten

få uppbära eu årlig pension af 1,200 kronor. Det syntes alltså Ester

Braaten uppenbart, att hon genom det vid hennes pensionering fästa

villkoret kommit i eu afsevärdt sämre ekonomisk ställning än de lärarinnor,

som omedelbart efter aflagd examen mottagit anställning vid

distriktsskolor för döfstumma.

Ester Braaten ville äfven fästa uppmärksamhet därpå, att lärarinna

vid distriktsskola, som uppbure pension enligt nådiga reglementet den

30 augusti 1905, ägde rättighet att innehafva extraordinarie lärarinnetiänst

utan minskning af sitt pensionsbelopp.

På grund af hvad sålunda anförts, anhöll Ester Braaten, det Eders

Ivungl. Maj:t täcktes i nådig proposition till Riksdagen föreslå sådan

ändring i det för hennes pensions utgående fästa villkor att, därest hon

framdeles skulle erhålla anställning med aflöning af statsmedel eller vid

någon af de med statsbidrag understödda läroanstalterna lör döfstumma,

pensionen skulle för den tid, sålunda vunnen anställning varade, minskas

i förra fallet i den mån, den nya aflöningen tillhopa med pensionen

öfversköte det på hennes förra plats åtnjutna årsarfvodet, i senare fallet

i den mån den nya aflöningen tillhopa med pensionen öfversköte det

lönebelopp, som utginge i högsta lönegraden, för lärarinnor vid den

skola, där anställningen innehades.

Om denna anhållan ej bifölles, hemställde Ester Braaten, att samma

förmån måtte beviljas henne som andra pensionerade döfstumlärarinnor,

nämligen att få innehafva extraordinarie lärarinnebefattning vid distriktsskola

för döfstumma utan minskning af det henne tillerkända pensionsbeloppet.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 17 januari 1911

uti ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och därvid anfört följande.

''Såsom i ansökningen uppgifvits lärer den tid, hvarunder sökanden

haft anställning såsom första lärarinna vid statens läroanstalt i Bollnäs

för öfveråriga döfstumma eller från och med den 1 september 1891 intilldess

anstalten med utgången af maj 1906 upphörde, icke kunna tillgodoräknas

henne såsom tjänstår för uppflyttning i högre lönegrad såsom

lärarinna vid någon af de enligt lagen om döfstumundervisningen

den 31 maj 1889 inrättade, med statsbidrag understödda döfstumskolor.

Emellertid synes billigheten bjuda, att sökanden, som alltså räknar

s. 161 Kontrollera mot PDF

Bankötttskofteln utlåtande Nr IS,

161

inemot 15 tjenstår vid statsanstalten i Bollnäs, under eventuell tinsffilning

vid någon af omförmälda döfstumskolor icke kommer i sämre stimning

än en lärarinna med motsvarande antal tjänstår vid sådan skola.

Detta synes lämpligen kunna ernås medelst den sökanden af 15)06 års

Riksdag beviljade pensionen å 700 kronor, om det därvid fästa villkoret

i någon mån modifieras. Berörda villkor innebär bland annat, att, därest

sökanden erhåller anställning vid någon af de med statsbidrag understödda

läroanstalterna för döfstumma, pensionen skall för den tid, sålunda

vunnen anställning varar, minskas i den mån den nya aflöningen

tillhopa med pensionen öfverskjuter det årsarfvode af 1,800 kronor, som

sökanden åtnjöt såsom lärarinna vid anstalten i Bollnäs. Villkoret synes

böra ändras därhän, att det belopp, hvartill den nya aflöningen tillhopa

med pensionen må uppgå, innan minskning af pensionen ifrågakommer,

skall såsom sökanden hemställt motsvara hvad eu lärarinna vid den

skola, där sökanden kan vinna anställning, i aflöning uppbär efter 15

urs tjänst. Med erinran att aflöningen efter så lång tjänstetid, d. v. s.

i högsta lönegraden, uppgår vid olika skolor till 2,200 å 2,550 kronor,

får statskontoret i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kungl.

Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen att i det för sökandens pension

fästa villkor medgifva sådan ändring, att, därest sökanden innehar

anställning vid någon med statsbidrag understödd läroanstalt för döfstumma,

pensionen skall minskas endast i den män aflöningen tillhopa

med pensionen öfverskjuter det lönebelopp, som utgår i högsta lönegraden

för lärarinna vid den anstalt, där sökanden har anställning.

’I 1906 års Riksdags beslut rörande pension åt sökanden finnes

icke något stadgande i fråga om pensionens förening med annan pension,

och då reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt den 30 augusti

1905 icke heller innehåller något förbud mot förening af pension från

anstalten med annan pension eller föreskrift om minskning i sådant fall

af pensionsbeloppet, kan det inträffa, att sökanden kommer att oafkortade

uppbära såväl den henne af 1906 års Riksdag beviljade pensionen som

pension från döfstumlärarnas pensionsanstalt. Då emellertid sökandens

tjänstgöring vid anstalten i Bollnäs — som grundlagt den af Riksdagen

beviljade pensionen — icke må räknas såsom tjänstår för pension från

döfstumlärarnas pensionsanstalt, har statskontoret, utan att för sin del

ifrågasätta någon ändring i berörda hänseende, endast velat fästa uppmärksamheten

på detta förhållande.»

Enär, såsom uti Ester Braatens ansökning anförts, det vid hennes

pension fästa villkor uppenbarligen ledde till för henne obilliga konse
Bihavg

till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Raft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Bankoutskottets utlåtande Nr IS.

kvenser, hvilka antagligen icke förutsetts vid pensionens beviljande,

tvekade departementschefen icke att förorda den af statskontoret föreslagna

modifikationen uti berörda villkor och hemställde alltså, att ifrågavarande

framställning måtte till Riksdagen aflåtas.

utskottets ytt- Då utskottet anser det synnerligen olämpligt, att utan särskildt

rande. tvingande skäl villkoren ändras för en af Riksdagen en gång beviljad

pension, hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition (nr 104)

icke må af Riksdagen bifallas.

Ang. 54:o) I punkt 26 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

understöd åt föres};1 mt Riksdagen medgifva, att docenten i grekiska språket vid

docenten vidi '' o o / *—'' *■

universitetet i universitetet i Lund Sven Linde må, sedan han uppnått 65 års ålder,

Lund s. Lindt. fr^n ocp meci månaden näst efter den, i hvilken entledigande från

t* -I docenturen varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära understöd till belopp af 1,500 kronor

årligen.

Det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 28 december 1910 innehåller följande anförande af departementschefen

:

»1 underdånig skrifvelse den o december 1910 har kanslern för

rikets universitet, med anledning af därom af det större akademiska

konsistoriet i Lund gjord framställning, hemställt, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes till 1911 års Riksdag aflåta nådig proposition om beviljande

å allmänna indragningsstaten af eu årlig pension å 1,500 kronor till

docenten i grekiska språket vid universitetet i Lund Sven Linde att,

sedan han uppnått sextiofem års ålder, utgå från och med månaden

näst efter den, under hvilken entledigande från förordnandet såsom

docent varder honom beviljadt.

Det större akademiska konsistoriets framställning var föranledd af

en skrifvelse från filosofiska fakultetens humanistiska sektion, hvilken,

jämte styrkt meritförteckning och frejdbetyg för Linde samt handlingar

till vitsordande af i meritförteckningen förekommande uppgifter, bifogats

kanslerns förutnämnda framställning. Sektionen har anfört bland annat

följande.

Docenten S. Linde vore född den 9 januari 1847 och hade blifvit

docent 1881. Xär han komme att fylla 65 år, hvilket inträffade 1912,

blefve det alltså 36 år, sedan han förordnades till docent, en tjänste
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

JiunkoutxkoUclx tilliHimilr _AV /<S''.

163

ålder, som vore högre iin den, som kräfdes för att eu professor skulle

hi åtnjuta hel pension. Linde hade flera gånger ocli under åtskilliga år

förestått professorsåmbete, och lian hade uppehållit examinationen i

grekiska under examensperioderna i december 1888, maj och december

1892 samt maj 1893, 1894 och 1897. Men Linde hade bakom sig ej

blott många lefnads- och tjänstår utan äfven en vidsträckt verksamhet

som författare inom grekisk och latinsk språkvetenskap och klassisk

fornkunskap. lian hade också flera gånger af vederbörande myndigheter

blifvit förklarad kompetent till professur och ej mindre än tre

gånger uppförd å andra förslagsrummet, nämligen år 189i till professuren

i romersk vältalighet och poesi, samt åren 1894 och 1901 till extraordinarie

professuren i klassiska språk. Om Linde ägnat sig åt en

vetenskap, där konkurrensen varit mindre skarp, skulle han säkerligen

hafva vunnit befordran. Som hans lif nu eu gång- gestaltat sig, vore

Linde i viss mån martyr för sin kärlek till den klassiska filologien.

Och hans utsikter att vinna befordran vore nu ytterligare förmörkade,

därigenom att han nalkades den ålder, då man ej inträdde i, men trädde

ut ur professorsverksamhet. Under sådana förhållanden och då Linde

vore fullständigt medellös vore det i högsta grad önskvärdt, om åt

honom kunde beredas en pension, som kunde trygga hans ålders dagar

från nöd. Sektionen ville därför föreslå, att konsistoriet måtte ingå till

Kungl. Maj:t med begäran, att hos Riksdagen måtte åt Linde utverkas

en årlig pension af 1,500 kronor att utgå från den dag, då han uppnådde

65 lefnadsår och efter begäran blifvit entledigad från sitt förordnande

som docent.

kullig t hvad jag inhämtat, har den tid Linde förestått professorsämbete

utgjorts af åren 1891—1894 samt delar af åren 1889, 1890,

1895, 1897 och 1907, tillhopa omkring 5 år 3 månader.

I sin förut berörda skrifvelse anförde kanslern, bland annat, att

kanslern lifligt anslöte sig till den gjorda framställningen. Såsom skäl

härtill ville kanslern icke blott hänvisa till hvad humanistiska sektionen

anfört rörande Lindes framskridna ålder, hans vid flera tillfällen vitsordade

professorskom petens samt långvariga och vidsträckta verksamhet

såsom akademisk lärare, utan äfven åberopa, att uti ett föregående

likartadt fall, nämligen i fråga om pension åt docenten vid Uppsala

universitet, professorn Hans Edfeldt, den härom gjorda framställningen

blifvit utan någon meningsskiljaktighet godkänd. '' Sedan nämligen det

större akademiska konsistoriet i Uppsala gjort framställning i ämnet,

hemställde dåvarande kanslern för rikets universitet E. G. Boström, det

Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att bevilja

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Banko utskottets utlåtande Nr 18.

Departements•

chefen.

eu årlig pension a 2,000 kronor till iidteldt att utgå från och med

månaden näst efter den, under hvilken entledigande från docenturen

blefve honom beviljadt, och hade detta kanslerns förslag blifvit

al'' statskontoret på anförda skäl lörordadt till bifall. Efter det

Kung!. Maj:t, under åberopande af hvad kanslern och statskontoret anfört,

^ af Riksdagen äskat anslag för ändamålet till sagda belopp, både

denna proposition blifvit af statsutskottet enhälligt tillstyrkt och af Riksdagens

båda kamrar utan debatt bifallen.

I nu förevarande fall kunde väl icke åberopas fullt likartade omständigheter

till stöd för förslaget om pensions beviljande åt eu ålderstigen

och väl meriterad extraordinarie universitetslärare, soin när

frågan gällde Edfeldt, då nämligen Edfeldt dels vid tiden för pensionens

äskande uppnått något högre ålder än den, Linde nu innehade,

dels ock hade mera betydande lärarmeriter. Men dessa förhållanden

syntes fullt uppvägas däraf, att, å eria sidan, det begärda ^beloppet åt

den pension, som föresloges för Linde, utgjorde allenast 1,500 kronor,

och å andra sidan, att Linde vore, i motsats mot hvad fallet vant

med Edfeldt, fullständigt medellös.

Statskontoret har den 20 december 1910 afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande i ärendet och därvid tillstyrkt den gjorda framställningen.

I likhet med de myndigheter, som yttrat sig i förevarande ärende,,

anser jag det vara billigt, att Linde på grund af sin långa och

väl vitsordade tjänstgöring såsom lärare vid universitetet i Lund

beredes något understöd af allmänna medel dä han efter fyllda 65 ar

lämnar docenturen.

Enligt hvad handlingarna och i öfrigt af mig kända förhållanden samt

inhämtade upplvsningar gifva vid handen, har Linde dels under tiden den 1

december 1886—den 30 november 1895 innehaft docentstipendium å, 1,500

kronor, dels under åren 1903—1911 af de i staten för universitetet i Lund

till Kungl. Maj:ts disposition uppförda medel fått sig tilldeladt ett ärligt

understöd, utgörande för åren 1903—1908 750 kronor och därefter

1,000 kronor, dels af de till aflöning åt vikarier för akademiska lärare

anslagna medel år 1908 uppburit 110 kronor 42 öre, dels ock åt filosofiska

fakultetens besparade docentstipendiers fond under år 1910 uppburit

350 kronor. Med åtnjutande af nämnda understöd bär varit förbunden

skyldighet för Linde att till studerande vid universitetet meddela

kostnadsfri handledning vid grekisk stilskrifning och eventuellt

s. 165 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande. Nr 18.

165

åtaga sig annan inom ämnet lallande undervisning, som vederbörande

sektion kunde finna skäligt att ålägga honom.

Slutligen må nämnas, att Linde för de tider, då lian innehåll förordnande

att uppehålla professorsämbete, uppburit tjänstgöringspenningar

med sammanlagdt 5,404 kronor 43 öre.

Hvad beträffar beloppet af det understöd, som bör beredas Linde,

instämmer jag med universitetskanslern oeh de akademiska myndigheterna

samt föreslår sålunda ett årligt belopp af 1,500 kronor.»

Utskottet, som med hänsyn till hvad i ärendet anförts funnit sig

böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning, får

alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att docenten i grekiska

språket vid universitetet i Lund Sven Linde må, sedan

han uppnått 65 års ålder, från och med månaden näst

efter den, i hvilken entledigande från docenturen varder

honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära understöd till belopp

af ettusen femhundra kronor årligen.

55:o) Uti eu inom Andra kammaren väckt motion, nr 161, har . Ant>- herr A. Lundgren i v arberg, under åberopande åt en åt honom likaledes kammaren

väckt motion, nr 160, rörande lönevillkoren för läraren vid musik- vaekt motum

konservatoriet Anton Anclersén, hemställt, att, därest nämnda motion icke

vunne Riksdagens bifall,

»Riksdagen ville, i betraktande af de i sagda motion tydligt framhållna

stora förtjänsterna i herr Andersons lärareverksamhet och i full

öfverensstämmelse med den på antalet undervisning-stimmar fotade beräkningsgrunden,

tillerkänna honom vid afgången från läroverket åtminstone

en tilläggspension af sådant belopp, att pensionen i sin helhet

kommer att utgå i öfverensstämmelse med eu årslön af 3,000 kronor.»

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under

riksdagen afgifva utlåtande; hvilket utskottet skolat härigenom för

Riksdagen

anmäla.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Bankoutskott ds utlåtande Nr 18.

Ang. °

pension åt

instruktören i

husslöjd

A. W. Nordin.

[27.]

H. Ång. jordbruksdepartementet

56:o) Uti punkt 27 under tionde hufvudtiteln har Kung!. Maj:t

föreslagit Riksdagen medgifva, att instruktören i husslöjd Anders Wilhelm

Nordin må äga att vid uppnådda 67 års ålder från och med månaden

näst efter den, då han erhåller afsked från sin befattning, uppbära

pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 3,000 kronor, dock

med skyldighet för Nordin att från tjänsten afgå i enlighet med bestämmelserna

i 6 § b) i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt

till pension den 11 oktober 1907 samt att vidkännas sådant afdrag å

pensionsbeloppet, som i 7 § af samma lag sägs.

Statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 23 december 1910

innehåller rörande detta ärende följande anförande af departementschefen.

»Uti eu till landtbruksstyrelsen ställd skrift liar instruktören i husslöjd

å ordinarie stat Anders Wilhelm Nordin — med förmälan att han

vore född den 24 augusti 1844 samt alltsedan år 1878, då han första

gången antagits i statens tjänst, oafbrutet haft sådan anställning —

anfört, att han på grund af gällande bestämmelser icke vore berättigad

till pension, men att det syntes rättvist och billigt, att honom bereddes

sådan förmån, samt anhållit, att landtbruksstyrelsen måtte vidtaga åtgärder

för att honom måtte tillerkännas rätt att efter uppnådda 67 års

ålder från och med månaden näst efter den, hvarunder på hans begäran

afsked från hans befattning blefve honom beviljadt, å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension af 3,000 kronor.

Med utlåtande den 2 december 1909 har landtbruksstyrelsen till

Eders Kungl. Majrts nådiga pröfning öfverlämnat nämnda skrift, därvid

fogats för Nordin utfärdadt prästbetyg samt styrkta afskrifter af, bland

annat, kontrakt angående Nordins antagande till undervisare i husslöjd

den 13 december 1878.

Till följd af nådig remiss har statskontoret den 17 januari 1910

häröfver afgifvit utlåtande.

Landtbruksstyrelsen har i ärendet anfört följande:

Då instruktören i husslöjd, hvilkens aflöningsförmåner blifvit jämlikt

nådigt bref den 1 juni 1877 bestämda, icke tillerkänts förmånen af rätt

till pension å allmänna indragningsstaten, hade landtbruksstyrelsen uti

underdånig skrifvelse den 9 december 1892 hemställt om aflåtande till

Riksdagen af nådig proposition, att Riksdagen måtte medgifva den på

ordinarie stat uppförda instruktören i husslöjd sådan förmån.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko utskottets uLlalaudc AV iW.

107

Statskontoret, som till följd af härå erhållen remiss den 23 december

1892 afgifvit utlåtande i ärendet, hade däri hemställt, att Kung!. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att instruktören i husslöjd å ordinarie

stat måtte äga samma rätt att komma i åtnjutande af pension

ä allmänna indragningsstaten, som vid 187(5 års Riksdag beviljats undervisarna

i boskapsskötsel och mejerihushållning samt undervisaren i ullkulturen.

Vid ärendets föredragning inför Kung!. Maj:t den 31 december 1892

hade dåvarande chefen för civildepartementet anfört, att samtliga förenämnda

undervisare, al hvilka de i boskapsskötsel, mejerihushållning och

husslöjd damera benämndes instruktörer, åtnjöte i .aflöning, utom reseersättning,

hvardera 2,000 kronor, hvilken '' aflöning Ange efter innehaf

varens åt beställningen väl vitsordade tjänstgöring under en tid af

5 år, räknadt från och med året näst efter det, då han blifvit antagen,

ökas med o00 kronor och således utgå med 2,500 kronor, vidare efter

5 års sådan tjänstgöring höjas till 3,000 kronor och slutligen efter

ytterligare 5 års enahanda tjänstgöring höjas till 3,500 kronor. I)å

instruktören i husslöjd äfven i andra afseenden vore närmast likställd

med öfriga instruktörer samt undervisaren i fårskötseln och ullkulturen,

hade departementschefen ansett sig böra i hufvudsak biträda landtbrultsstvrelsens

framställning.

I öfverensstämmelse härmed hade Kungl. Maj:t aflåtit nådig proposition

till 1893 års Riksdag, som dock ansett lämpligast, att föreliggande

fråga öfverlämnades till den af Kungl. Maj:t då tillsatta kommitté

för afgifvande af förslag till reglering af statens civila pensionsväsende.

Denna kommitté afgaf sedermera den 28 maj 1894 sitt betänkande.

Sedan Kungl. Maj:t på grundvalen af detta betänkande för Riksdagen

i nådig proposition den 24 februari 1899 framlagt förslag till

lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension af staten, men

Riksdagen alslagit det framlagda förslaget och med tillkännagifvande

häraf uti skrifvelse den 10 maj 1899 anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes

låta verkställa utredning om ordnande af det civila pensionsväse det på

annan af Riksdagen angifven grund samt för Riksdagen framlägga det

förnyade förslag till pensionering af civila ämbets- och tjänstemän, som

etter dylik utredning kunde finnas af förhållandena påkalladt, hade Kungl.

Maj:t den 9 juni 1899 uppdragit åt en ny kommitté att verkställa den

af Riksdagen sålunda begärda utredningen.

Denna kommitté hade den 7 november 1902 afgifvit sitt betänkande

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

i ämnet, hvilket innefattade, bland annat, förslag till pensionslag för

civila tjänstinnehafvare med därtill hörande motiv.

Vid betänkandet hade funnits fogad, bland annat, en med I betecknad

tabell, upptagande aflöningsförmåner samt af kommittén föreslagna

pensionsunderlag och pensionsålder för ordinarie innehafvare af de

vid 1902 års början befintliga civila tjänster, som i kommitténs lagförslag

afsåges och med hvilka enligt gällande bestämmelser pensionsrätt

vore förenad. Uti denna tabell hade under rubriken »landtbruksingenj örer

och instruktörer samt fiskeriassistenter och statens entomologiska anstalt»

upptagits 4 instruktörer och undervisare, med hvilka tjänstemän måste

hafva afsetts instruktören i boskapsskötsel, instruktören i mejerihushållning,

undervisaren i fårskötsel och ullkultur samt instruktören i

husslöjd. .

Hvad den senare befattningen anginge kunde, enligt landtbruksstyrelsens

mening, dess upptagande i denna tabell icke bero på annat

än ett misstag af kommittén, då, såsom af det föregående utvisades,

med denna befattning pensionsrätt aldrig blifvit förenad.

Sedermera hade ärendet framlagts inför 1907 ars Riksdag, utan

att sagda misstag ändrats.

Då instruktören i husslöjd emellertid icke före den nya pensionslagens

trädande i kraft haft pensionsrätt samt bestämmelserna i denna

lag, såvidt landtbruksstyrelsen kunde finna, följaktligen icke kunde anses

tillämpliga å ifrågavarande tjänsteman, kunde lian, om denna uppfattning

vore riktig, ej heller anses berättigad till pension.

Under sådana förhållanden ansåge landtbruksstyrelsen det kunna

ifrågasättas, huruvida icke lämpligen framställning om ändring härutinnan

borde göras och pensionsrätt tilldelas instruktören i husslöjd å ordinarie

stat.

Som emellertid det sätt att från statens sida befordra husslöjden,

som hittills tillämpats, föreslagits skola undergå förändring, på sätt inhämtades

af landtbruksstyrelsens underdåniga skrifvelse i ämnet den

14 oktober 1907, funne styrelsen för närvarande skäl icke vara för

handen att fästa en sådan förmån vid nämnda befattning, utan borde,

därest sagda ärende icke kunde hinna slutbehandlas, innan den nuvarande

innehafvaren af befattningen afginge, den nye innehafvaren af befattningen

enligt styrelsens mening tillsättas endast på förordnande tillsvidare.

Landtbruksstyrelsen, som vitsordade, att Nordin med nit och

skicklighet utöfvat sina befattningar i statens tjänst, hemställde därför

om aflåtande af nådig proposition för beredande af pension åt Nordin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr tei. I 69

! sitt underdåniga utlåtande liar statskontoret tillstyrkt bifall till

landtbruksstvrelsens framställning.

Då, på sätt landtbruksstyrelsen anfört, med Nordin i öfrigt likställda

tjäll stia nehafvare äga rätt till pension, torde med billighet öfverensstämma,

att jämväl Nordin nu beredes enahanda förmån.

Hvad den ifrågasatta pensionens belopp beträffar, tillåter jag mig

erinra att, därest bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares

riitt till pension den 11 oktober 1907 vore å Nordin tillämpliga,

Nordin, som nu uppbär i årlig aflöning 3,500 kronor, tre ålderstillägg

däri inräknade, skulle jämlikt 18 § b) af samma lag vara berättigad att

för sig beräkna ett pensionsunderlag af 3,000 kronor eller samma belopp,

han begärt få uppbära såsom årlig pension.»

Äfven utskottet anser det vara med billighet öfverensstämmande,

att Nordin beredes förmånen af pension, och då, med hänsyn till hvad

i statsrådsprotokollet anförts, utskottet icke har något att erinra mot

den föreslagna pensionens belopp, hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att instruktören i husslöjd

Anders Wilhelm Nordin må äga att vid uppnådda

67 års ålder från och med månaden näst efter den, då

han erhåller afsked från sin befattning, uppbära pension

å allmänna indragning''3staten till belopp af tretusen

kronor, dock med skyldighet för Nordin att från tjänsten

afgå i enlighet med bestämmelserna i 6 § b) i lagen angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension den

11 oktober 1907 samt att vidkännas sådant afdrag å

pensionsbeloppet, som i 7 § af samma lag sägs.

57:o) Uti punkten 28 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen medgifva, att skrifbiträdet Elisabeth Vilhelmina

Nordendahl må från och med månaden näst efter den, då hennes anställning

såsom skrifbiträde hos domänstyrelsen kan komma att upphöra,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension till belopp af 1,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 23 december

1910 har departementschefen rörande denna fråga anfört följande:

»I en till Eders Kungl. Maj:t ställd, till domänstyrelsen ingifven

skrift har hos styrelsen anställda skrifbiträdet Elisabeth Vilhelmina

Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Käft. 22

Vepa/ tcinaU»- chef eu.

Utskott tis

yttrande.

Ang.

pension åt

skrifbiträdet

Elisabeth

Vilhelmina

Xordenduhl.

[28.]

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Nordendahl, under förmälan; att lion sedan år 1880 haft anställning

först hos kammarkollegium och sedan hos domänstyrelsen, anhållit att

få komma i åtnjutande af pension i likhet med skrifbiträdet hos

styrelsen A. K. M. Zetterstén.

Vid sin skrift har sökanden fogat dels frejdbetyg, utvisande att

hon är född den 19 januari 1847, dels ock ett af registratorn hos

kammarkollegium utfärdadt intyg, hvaraf framgår att hon sedan januari

månad är 1880 biträdt med renskrifning å kammarkollegii dåvarande

domänafdelning.

Med underdånigt utlåtande den 23 september 1910 har domänstyrelsen

öfverlämnat ifrågavarande ansökning och därvid anfört följande.

När kammarkollegii domänafdelning från och med år 1883 öfverfivttades

till domänstyrelsen, hade äfven sökanden medföljt, och hade

hon sedan dess träget tjänstgjort hos styrelsen såsom renskrifverska.

Hennes aflöning hos styrelsen hade i början utgått efter 50 öre

för arbetstimme, från och med år 1904 med 80 kronor för månad

med 5 timmars daglig arbetstid, samt från 1909 års början med 120

kronor i månaden för 6 timmars dagligt arbete. Därjämte hade hon

uppburit flitpenningar i män af tillgång, senast år 1909 med 50 kronor.

Sökanden hade under sin långa tjänstetid hos domänstyrelsen

städse ådagalagt stort ordningssinne, samvetsgrannhet och synnerlig

skicklighet samt på ett plikttroget sätt och till styrelsens störa belåtenhet

fullgjort henne lämnade uppdrag.

Någon annan anställning än den hos styrelsen hade sökanden icke.

Vid den ålder, sökanden nu uppnått, syntes ej kunna förväntas,

att hon allt fortfarande skulle förmå med samma kraft som hittills

uppfylla sina åligganden, hvarför det vore önskvärdt, att hon såsom

skrifbiträde så snart ske kunde ersattes af en yngre kraft. Då staten

under en lång följd af år tagit hennes arbetsförmåga i anspråk, borde

hennes önskan om pension af statsmedel befinnas väl befogad, och då

hon till följd af sin ålder icke kunde ifrågakomma att upptagas på

ordinarie stat och sålunda blifva pensionsberättigad, på sätt som för

kvinnliga biträden vore föreslaget, syntes föreliggande fråga böra blifva

föremål för Riksdagens behandling.

Beträffande pensionens storlek ville styrelsen erinra därom, att

enligt Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut år 1910 åt skrifbiträdet

hos styrelsen förbemälda Zetterstén i pension beviljats 1,000

kronor, och att lika förmån samma år tillerkänts skrifbiträdet hos

kammarkollegium änkan F. Schenholm.

Domänstyrelsen har därför hemställt, att Eders Kungl. Maj:t

s. 171 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr 18.

171

täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Nordendalil måtte från och

med månaden näst efter den, då hennes anställning såsom skrifbiträde

hos styrelsen kunde komma att upphöra, under sin återstående lifstid

å allmänna indragningsstaten uppbära pension med 1,000 kronor för

år räknadt.

Statskontoret har den 10 oktober 1910 afgifvit infordradt utlåtande

i ämnet och därvid, under åberopande af omförmälda beslut

angående pensioner åt två andra hos centrala ämbetsverk anställda

skrifbiträden, tillstyrkt bifall till domänstyrelsens hemställan.»

På grund af hvad i ärendet sålunda blifv-it anfördt, får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att skrif biträd et

Elisabeth Vilhelmina Nordendalil må från och med

månaden näst efter den, då hennes anställning såsom

skrifbiträde hos domänstyrelsen kan komma att upphöra,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära eu årlig pension till belopp af

ettusen kronor.

58:o) Uti punkt 29 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Makt Ang- „

föreslagit Riksdagen medgifva, att amanuensen friherre Johan Gustaf amanuensen

Ridderstolpe må från och med månaden näst efter den, hvarunder han

entledigas från sin anställning hos domänstyrelsen, under sin återstående [29 ]

lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension af 2,000

kronor.

Det under nästföregående punkter åberopade statsrådsprotokollet

innehåller angående detta ärende följande yttrande af departementschefen:

»I en till Eders Kungl. Maj:t ingifven skrift har amanuensen hos

domänstyrelsen friherre Johan Gustaf Ridderstolpe, under förmälan att

han i nära 30 år tjänstgjort vid statens ämbetsverk, anhållit att vid nu

fyllda 70 år, och då han vore i saknad af andra medel till uppehälle,

blifva ihågkommen med pension från och med den 1 januari 1912, om

möjligt till lika belopp som den aflöning, han nu åtnjöte eller 2,700

kronor årligen.

Vid sin skrift har sökanden fogat dels behörigt frejdbetyg hvaraf

framgår, att sökanden är född den 12 februari 1840, dels ett utdrag af

kammarkollegii protokoll den 6 maj 1881, utvisande att sökanden, som

den 26 januari 1860 aflagt examen till rikets kammar- och räkenskaps
-

<

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

verk, blifvit nyssnämnda dag antagen såsom extra ordinarie tjänsteman

ä kollega dåvarande domänafdelning, och dels ett domänstyrelsens

protokollsutdrag den (i december 1901, hvaraf inhämtas, att sökanden,

som den 19 januari 1883 antagits till extra ordinarie tjänsteman hos

styrelsen och under tiden därefter haft förordnanden såsom amanuens

och såsom tjänsteman i första tjänstegraden, i sin tjänstgöring ådagalagt

skicklighet, synnerligt nit och ordentlighet samt städse iakttagit

ett hedrande uppförande.

Uti sin skrift har sökanden anfört bland annat följande. Under

de första åren af sin tjänstgöring hos domänstyrelsen hade sökanden

haft åtskilliga förordnanden, dels såsom amanuens och dels såsom notarie

å styrelsens jordbruksafdelning. Don IT april 1885 hade sökanden erhållit

s. k. årsförordnande såsom amanuens därstädes, hvilket fortfarit

intill utgången af år 1891. Från och med ar 1892 hade sökanden

innehaft förordnande som amanuens på domän styrelsens registratorsoch

aktuariekontor, och hade sökanden under denna sin tjänstgöring

själfständigt, skött göromålen såsom registrator och aktuarie å dåvarande

jordbruksafdelningen, numera domänbyrån och landtbruksbyrån, Indika

de senaste två åren varit förlagda på Kungsholmen. Enligt utfärdade

förordnanden hade sökanden såsom notarie eller registrator och aktuarie

skött förstagradstjänst under sammanlagd! 4 år 3 månader 9 dagar,

men hade sökanden, förutom de förordnanden han förut haft å sådan

tjänst, i verkligheten skött dylik tjänst ända sedan den 1 januari 1896.

Förutom nu omförmälda tjänstgöring hade sökanden vid två tillfällen åren

1887 och 1888 vant förordnad att uppehålla domänintendentsbefattning

i Kristianstads och Östergötlands län i sammanlagdt 2 månader 14 dagar.

Beträffande de af sökanden åtnjutna aflöningsförmåner har sökanden

anfört, att desamma åren 1881—1884 bestått endast i mindre gratifikationer,

att sökanden år 1885 i och med då erhållet s. k. årsförordnande

såsom amanuens bekommit 1,500 kronor, hvilken summa så småningom

ökats, så att sökanden, då han börjat tjänstgöra på registrators- och

aktuariekontoret, åtnjutit 2,100 kronor. Denna summa hade sedan efter

hand höjts till 2,500 kronor samt under de senaste fem åren utgjort

2,700 kronor. Enligt sökandens beräkning skulle han alltså ej hafva erhållit

mer än två tredjedelar och under de senare åren ej mer än hälften

af hvad han, nu på trettionde året af sin tjänstgöring, efter nya lönestaten

skulle hafva åtnjutit, om den tjänstgöring, som blifvit honom ålagd,

åtföljts af fullmakt på motsvarande tjänstebefattning. Till följd däraf

att tjänstgöringen allt sedan början af år 1892 tagit sökandens tid i

anspråk så mycket, att sökanden ej kunnat därmed förena tjänstgöring

s. 173 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlutande Nr IB.

173

pa annat håll, både sökanden ej haft tillfälle att bereda sig några vidare

extra inkomster. Den enda extra inkomst, sökanden haft, hade varit

dels i egenskap al domänstyrelsens kommissionär en månad om året

under åren 1902—1908, medan annan därtill eljest förordnad tjänsteman

haft semester, samt dels under de två sista åren såsom kommissionär

ä jordbruksbyråerna. Då emellertid sistnämnda kommissionär

vore föga anlitad, både den årliga inkomsten af denna befattning varit

ringa och under år 1909 utgjort endast 80 kronor.

Under hela sin tjänstgöringstid hade sökanden ej varit tjänstledig

mer än två gånger, 1889 under 1V2 månad och 1909 under 12 dagar.

Någon semester hade sökanden ej erhållit förr än från och med år

1904, och hade densamma beviljats för blott 14 å 15 dagar om året.

hör sjukdom hade sökanden ej varit frånvarande från sitt arbete mer

än 2, högst 5 dagar något år, och många år ingen dag alls.

Sökanden har slutligen framhållit, att med anledning af den ringa

aflöning, han åtnjutit i förening med den stränga tjänstgöring, som fordrats

åt honom, det varit alldeles omöjligt för honom att göra några besparingar

eller att genom insättningar i någon kassa bereda sig understöd

för sin ålderdom, samt att han vore i saknad af hvarje egen tillgång.

Uti infordradt utlåtande den 23 september 1910 har domänstyrelsen

beträffande ifrågavarande ansökning anfört följande. Med

vitsordande af riktigheten af de af sökanden meddelade uppgifter i fråga

om tjänstgöringstider, tjänstledigheter och aflöningsbelopp ansåge sig

styrelsen höra särskild! framhålla, att sökanden under en lång följd af

år på ett synnerligen nitiskt och förtjänstfullt sätt själfständigt skött

registrator- och aktuariegöromålen, i hvad de afsåge de två jordbruksbyråerna,

numera domän- och landtbruksbyråerna. På grund häraf och

med erinran om att det pensionsbelopp, hvartill en ordinarie registrator

hos styrelsen vore berättigad vid afskedstagande!, utgjorde 3,700 kronor,

därest tre ålderstillägg å 500 kronor af honom intjänats, har domänstyrelsen

hemställt, att Eders Kung]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att sökanden måtte beredas pension att uppbäras från och med

månaden näst efter den, då afsked beviljats honom, till belopp af

begärda 2,700 kronor för år.

Till följd af nådig remiss bär statskontoret afgifvit utlåtande den

26 oktober 1910 och därvid anfört följande.

Med hänsyn till sökandens väl vitsordade arbete i statens tjänst

under en tid af inemot 30 år och hans framskridna ålder ansåge statskontoret

giltiga skäl föreligga att söka bereda honom någon pension

för återstående lifstiden. Beträffande pensionsbeloppet ville statskontoret

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

framhålla, att, när det gällde utverkande af pension åt civil extra ordinarie

tjänsteman, högre pensionsbelopp icke torde i vanliga fall kunna ifrågasättas

än det, som med tillämpning af lagen angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension den il oktober 1907 skulle hafva tillkommit

honom, därest med hans befattning varit förenad rätt till pension.

Då sökandens aflöning under de senaste fem åren utgjort 2,700 kronor

för år, skulle med tillämpning af nämnda lags bestämmelser i 3 § b)

pension sunderlaget hafva utgjort 1,800 kronor och pensionen efter 30

års tjänstetid 1,550 kronor. Emellertid ville det synas statskontoret,

som om det af domänstyrelsen vitsordade förhållande, att sökanden under

en lång följd af år på ett synnerligen nitiskt och förtjänstfullt sätt

själfständigt skött registrators- och aktuariegöromålen för domän- och

landtbruksbyråema inom nämnda styrelse, borde kunna billigtvis föranleda

därtill, att för sökanden beräknades samma pensionsunderlag

som för en hos domänstyrelsen anställd tjänsteman åt första graden

utan ålderstillägg eller alltså 2,200 kronor, samt att pensionen med

hänsyn till tjänstårens antal bestämdes till ett airundadt belopp af

förslagsvis 2,000 kronor. Statskontoret har därför tillstyrkt, att pensionen

måtte utgå med sistnämnda belopp.

Lika med i ärendet hörda myndigheter finner jag friherre Ridderstolpe

på grund af sin långa och samvetsgranna verksamhet i statens

tjänst hafva gjort sig förtjänt af att erhålla pension, och anser jag rimligt

och välförtjänt, att sökanden, som ju faktiskt under en följd af år skött

göromål, motsvarande dem till en förstagradstjänst vanligen hörande,

tillerkännes ett pensionsbelopp, något högre än det, hvartill hans aflöning

såsom extra ordinarie tjänsteman bort i och för sig föranleda. Jag

ansluter mig därför till statskontorets förslag om pension å 2,000 kronor.»

Utskottet har icke funnit något att erinra emot Kungl. Maj:ts

ifrågavarande framställning och för alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att amanuensen friherre

Johan Gustaf Ridderstolpe må från och med

månaden näst efter den, hvarunder han entledigas från

sin anställning hos domänstyrelsen, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension af tvåtusen kronor.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

175

59:o) Kungl. Magt liar i punkten 30 under tionde hufvudtiteln

föreslagit, att anslaget till allmänna indragningsstaten måtte upptagas

till 2,465,574 kronor.

Statsrådet och chefen för finansdepartementet har till statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 13 januari innevarande år anfört

följande:

»Förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten är nu i gällande

riksstat upptaget till 2,614,079 kronor.

Utgifterna från detta anslag hafva i runda tal nedannämnda år

uppgått till följande belopp:

år

1904 .......................

..................... kronor

2,299.200

j?

1905 ....................

...................... ??

2,403,800

??

1906 .....................

...................... JJ

2,488,900

??

1907 .......................

.....................

2,596,600

5?

1908 .......................

...................... ??

2,609,600

??

1909 .......................

......................

2.483,200

Anslaget torde därför böra minskas med ett belopp, som för

jämnande af hufvudtitelns slutsumma upptages till 148,505 kronor,

eller från 2,614,079 kronor till................................ kronor 2,465,574:—’

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten „ 2,647,728: —

skulle slutsumman af tionde hufvudtitelns ordinarie

anslag blifva................................................................... kronor 5,113,302:—»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1912 uppföra

anslaget till allmänna indragningsstaten med

2,465,574 kronor; dock med rätt för statsutskottet att

vid uppgörande af förslag till riksstaten för nämnda

år i anslagets slutsumma vidtaga den jämkning, som

för jämnande af riksstatens slutsumma kan finnas

erforderlig.

Ang.

anslaget till

allmänna itiäragnmgsst.

aten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17Ö

Bankoutskotteis utlåtande Nr 18.

Ang. anslag till

upprätthållande

af

arméns

pensionering.

[31.]

Extra anslag.

60:o) Uti punkt 31 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen, att å extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag

af 2,850,000 kronor, att användas såväl till upprätthållande af

arméns pensionskassas egen pensionering med fastställda pensionsbelopp,

mot skyldighet för pensionskassan att afstå de för året densamma tillkommande

vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna,

som ock till fyllnadspensioner i enlighet med fastställda grunder för

sådana pensioners utgående.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 2 december

1910 har departementschefen i denna fråga anfört följande:

»Den 25 november 1910 föredrog jag i underdånighet frågan om

ett under tionde hufvudtiteln upptaget extra anslag till förstärkning åt

statsbidraget till pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl

med vederlikar vid armén.

Jag anhåller nu att få anmäla öfriga på landtförsvarsdepartementets

föredragning beroende extra anslag’ under samma hufvudtitel, nämligen,

anslaget till upprätthållande af arméns pensionering samt

anslaget till tillfälliga understöd åt afskedade underofficerare och

vederlikar vid armén.

Anslaget till arméns pensionering.

I likhet med föregående år beviljade Riksdagen å extra stat för

är 1911 ett förslagsanslag å 2,350,000''kronor dels till upprätthållande

af arméns pensionskassas egen pensionering och dels till fyllnadspensioner

i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana

pensioners utgående. Liksom föregående år tillförbands pensionskassan

att till gengäld under anslagsåret afstå de densamma tillkommande

vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har nu uti underdånig skrit
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Bankouinkottetn utlutande. Nr 18.

177

velse den 2 november 1910 anhållit, att lika stort anslag måtte beviljas

å extra stat för år 1912.

Häremot har armt förvaltning em civila departement icke haft något

att erinra.

Anslaget till understöd åt vissa pensionerade underofficerare och vederlikar.

Uti den till 1907 års Riksdag aflåtna statsverkspropositionen föreslog

Kung! Maj:t Riksdagen att å extra stat under tionde hufvudtiteln

för ar 1908 uppföra ett förslagsanslag af 34,360 kronor för utdelande

af tillfälliga understöd åt afskedade underofficerare och vederlikar

vid armén under villkor:

att understöd ej måtte tilldelas annan än den, som styrkt sig

vara i behöfvande omständigheter och före år 1902 erhållit afsked med

pension från arméns pensionskassa eller, på grund af punkt 8 i nådiga

cirkuläret den 22 juni 1877, från allmänna indragningsstaten,

samt att i afseende å understödets belopp iakttoges, att för den,

hvilkens pension och fyllnadspension icke uppginge till 200 kronor,

understödet icke matte tillsammans med pensionen och fyllnadspensionen

öfverstiga 300 kronor, och att till annan pensionär understöd icke måtte

utgå med högre belopp än 100 kronor eller tillsammans med pension

och fyllnadspension öfverstiga 600 kronor.

Berörda framställning blef af Riksdagen bifallen.

Då det för hvarje år erforderliga anslagsbelÖppet för nu ifrågavarande

ändamål är beroende på antalet understödsbehöfvande underofficerare

och storleken af deras pensioner, anbefalldes direktionen öfver

arméns pensionskassa i nådigt bref den 18 oktober 1907 att årligen

till Kungl. Magt afkunna uppgift angående det anslagsbelopp, som för

nästpåföljande år kunde beräknas för ifrågavarande ändamål erforderligt

med hänsyn till de under löpande året utbetalda belopp samt de understödstagare,

som under året aflidit eller eljest såsom behöriga sökande

afgått.

På grundvalen af dylika uppgifter, som därefter årligen infordrats,

har Eders Kungl. Maj:t sedermera äskat och Riksdagen för åren 1909,

1910 och 1911 å extra stat beviljat ett förslagsanslag å respektive

34,360,^ 30,620 och 28,131 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 2 november 1910 har nu direktionen

öfver arméns pensionskassa meddelat, att af de personer, som år 1909

\ id beräknande af anslagsbehofvet för år 1911 upptagits såsom eventuella

sökande af understöd från detta anslag, 19 aflidit. Högsta möjBihang

till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

liga understödsbelopp, verkliga eller beräknade, både för dessa uppgått

till sammanlagdt 1,900 kronor. Och då icke några berättigade sökande

tillkommit, ansåge direktionen, att ifrågavarande anslag för år 1912

borde uppföras med allenast 26,231 kronor.

År 1907 blef förslagsanslaget till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering samt till fyllnadspensioner höj dt till sitt nuvarande

belopp. Hvarje år har det emellertid afsevärdt öfverskridits.

Enligt hvad jag inhämtat har anslaget öfverskridits med följande belopp,

nämligen:

under år 1907 med 166,776 kronor 44 öre,

„ „ 1908 „ 202,251 „ 49 „

„ „ 1909 „ 336,214 „ 56 „

Då anslaget är af förslagsanslags natur, är öfverskridandet visserligen

redan på förhand beräknadt såsom en möjlighet, men detta förhållande

kan numera antagas blifva konstant. Enligt hvad byråchefen

hos arméns pensionskassa upplyst, kan man nämligen redan nu beräkna,

att anslaget kommer att öfverskridas

under år 1910 med 440,000 kronor samt

„ „ 1911 „ 505,000 „

Jag anser därför, att ifrågavarande anslag bör höjas. Med hänsyn

till det belopp, som för nämnda ändamål beräknats ytterligare erforderligt

för år 1911, torde höjningen böra ske med 500,000 kronor.»

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts nu

förevarande framställning, hemställer,

att Riksdagen må å extra stat för år 1912 anvisa

ett förslagsanslag af 2,850,000 kronor, att användas

såväl till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering med fastställda pensionsbelopp,

mot skyldighet för pensionskassan att afstå de

för året densamma tillkommande vederlag för de till

statsverket indragna rustkållsafgifterna, som ock till

fyllnadspensioner i enlighet med fastställda grunder

för sådana pensioners utgående.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Banlcoulskottets utlutande Nr IH.

179

Kl :o) I enlighet med Kungl. Maj:ts i punkten 32 af tionde hufvudtiteln

gjorda framställning och med hänvisning till det vid punkt 1

här ofvan intagna utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

den 25 november 1910, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till förstärkande af det i 1911

års riksstat uppförda anslaget för bidrag till pensionering

af änkor och barn efter befäl och underbefäl

med vederlikar vid armén å extra stat för år 1912

anvisa ett belopp af 480 kronor.

62:o) På grund af Kungl. Maj:ts under punkt 33 af tionde hufvudtiteln

därom gjorda framställning och med hänvisning till det här ofvan

under punkten 60 anförda utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

den 2 december 1910 hemställer utskottet,

att Riksdagen må för utdelande af tillfälliga

understöd åt afskedade underofficerare och vederlikar

vid armén i enlighet med de af Kungl. Maj:t med

1907 års Riksdag bestämda grunder å extra stat

under tionde hufvudtiteln för år 1912 uppföra ett

förslagsanslag af 26.231 kronor.

63:o) På grund af Kungl. Maj:ts i punkten 34 af tionde hufvudtiteln

därom gjorda framställning och med hänvisning till det här ofvan

under punkt 2:o) anförda utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden

den 16 december 1910, hemställer utskottet,

att Riksdagen må till förstärkande af det i 1911

års riksstat uppförda anslaget för bidrag till flottans

pensionskassas gratialfond å extra stat för år 1912

anvisa ett belopp af 450 kronor.

64:o) Uti punkt 35 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att dels medgifva att, enligt de närmare bestämmelser

Kungl. Maj:t kan finna lämpligt meddela, äldre behöfvande

folkskollärare och folkskollärarinnor, hvilka före år 1907 erhållit afsked

med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, må för år 1912

tillerkännas understöd till så stort belopp, att detsamma tillsammans

med pensionsbeloppet uppgår till 525 kronor,

Any.

förstärkning

af statsbidraget

till

pensionering

af änkor och

barn efter

befäl och

underbefäl

med vederlikar

vid armén.

[32.]

Ang.

anslag till

tillfälliga

understöd åt

afskedade

underofficerare

och

vederlikar vid

armén.

[33.]

Ang.

förstärkning

af 1910 års

anslag för

bidrag till

flottans

pensionskassas

gratialfond.

[34.]

Ang.

understöd åt

vissa äldre

behöfvande

folkskollärare

och folkskollärarinnor.

[35.]

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

dels ock för ändamålet på extra stat under tionde hufvudtiteln

för år 1912 anvisa ett belopp af 36,637 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 23 december

1910 innehåller rörande ifrågavarande framställning följande yttrande af

departementschefen:

»Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

bär 1910 års Riksdag dels medgifvit att, enligt de närmare bestämmelser

Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt meddela, äldre behöfvande folkskollärare

och folkskollärarinnor, hvilka före år 1907 erhållit afsked med

pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, Unge för år 1911 tillerkännas

understöd till så stort belopp, att detsamma tillsammans med

pensionsbeloppet uppginge till 525 kronor, dels ock för ändamålet på

extra stat under tionde hufvudtiteln för år 1911 anvisat ett belopp af

36,637 kronor.

Den 18 juni 1910 utfärdade Eders Kungl. Maj:t kungörelse i ämnet,

hvari förordnades följande att lända till efterrättelse tillsvidare, så länge

anslag för berörda ändamål fortfarande anvisades, nämligen:

att folkskollärare, som efter oförvitlig tjänstgöring före år 1907

erhållit afsked med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning,

finge, därest han önskade komma i åtnjutande af understöd från ifrågavarande

utaf Riksdagen beviljade anslag, till skolrådet i den församling,

där han senast varit anställd såsom lärare, före den 1 mars det år,

understödet åstundades, ingifva till Kungl. Maj:t ställd underdånig ansökning

om understöd af berörda anslag, åtföljd af vederbörliga intyg

rörande ålder, hemvist, frejd och lefnadsvillkor samt innehållande uppgift

om dagen för afskedstagande!., pensionsbrefvets nummer och datum

samt beloppet af pensionen;

att skolrådet hade att senast den 15 därpåföljande april till vederbörande

domkapitel insända ansökningshandlingarna tillika med intyg,

huruvida sökanden oförvitligt skött sin tjänst under den tid, han tjänstgjort

inom församlingen; samt

att de till domkapitlet i detta ämne inkomna handlingar skulle

jämte domkapitlets egna underdåniga utlåtanden till Kungl. Maj:t insändas

hvarje år före den 15 maj;

och skulle hvad sålunda blifvit stadgadt angående folkskollärare

gälla äfven beträffande folkskollärarinnor.»

Då utskottet ej haft något, att erinra mot. hvad Kungl. Maj:t i

omförmälda hänseende föreslagit, får utskottet, hemställa,

s. 181 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlutande AV 18.

181

att Riksdagen må dels medgifva, att, enligt de

närmare bestämmelser Kungi. Magt kan finna lämpligt

meddela, äldre behöfvande folkskollärare och folkskollärarinnor,

Indika före år 1907 erhållit afsked med

pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, må

för år 1912 tillerkännas understöd till så stort belopp,

att detsamma tillsammans med pensionsbeloppet uppgår

till 525 kronor,

dels ock för ändamålet på extra stat under tionde

hufvudtiteln för år 1912 anvisa ett belopp af 36,637

kronor.

65:o) Kungl. Magt har i punkt 36 under tionde hufvudtiteln föreslagit

Riksdagen att för bestridande af de extra pensionsafgifter, Indika

på grund af § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning

nu utgå eller till följd af de af 1906 och 1907 årens Riksdagar beslutade

ändrade bestämmelser om delaktighetsbeloppen i nämnda inrättning

komma att utgå, på extra stat för är 1912 under riksstatens tionde

hufvudtitel bevilja ett förslagsanslag å 20,000 kronor.

Det under föregående punkt åberopade statsrådsprotokollet innehåller

rörande denna fråga följande yttrande af departementschefen:

»I § 8 af reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, sådan

denna § lydde, innan den genom nådiga kungörelsen den 14 september

1906 erhöll sin nuvarande affattning, var stadgadt att, därest pension

skulle blifva folkskollärare tillagd, innan skolområdet eller skoldistriktet

för den lön, efter hvilken delaktighet i pensionsinrättningen med afseende

å hans tjänst innehades, erlagt så många årsafgifter, som motsvarade

de ordinarie tjänstår, skolläraren enligt stadgandena i §§ 15 och 17 för

erhållande af pension måste äga, skulle skolområdet eller skoldistriktet

vara förbundet att gälda beloppet af de bristande årens afgifter, dock

efter afräkning af det belopp, som för en lägre lön under högst lika

många år möjligen kunde vara erlagdt, på det sätt att årligen, ifrån

det pensionen började utgå, extra pensionsafgift till lika belopp med

den i § 7 bestämda skulle erläggas, intill dess pensionsinrättningen

därigenom blifvit till fullo godtgjord för bristen, dock att, därest pensionstagaren

under tiden doge eller förlorade sin pensionsrätt, denna extra

pensionsafgift komme att upphöra med den månad, då detta inträffat.

I sammanhang med sitt beslut i anledning af Kungl. Maj:ts proposition

den 13 januari 1906 angående lönereglering för lärare vid

folkskolor m. m. beslöt Riksdagen på grund af väckt motion, att från

Ang.

extra pertsionsafgifter

till folkskollärarnas

pensionsinrättning.

[36.]

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Banko utskottets utlåtande Nr 18.

Ang.

tillfälligt

understöd åt

vissa pensionerade

kronojägare.

[37.]

och med den 1 januari 1907 de extra pensionafgifter, hvilka på grund

af § 8 i nyssnämnda pensionsreglemente då utginge eller till följd af

den föreslagna löneregleringen komme att utgå, skulle erläggas af statsmedel,

och beviljade Riksdagen för sådant ändamål på extra stat för år 1907

ett förslagsanslag under riksstatens tionde hufvudtitel af 20,000 kronor.

Kungl. Maj:t, som hos 1907 års Riksdag gjorde särskilda framställningar

om höjning af delaktighetsbeloppen i folkskollärarnas pensionsinrättning

för lärarpersonalen vid högre folkskolor äfvensom för lärare

och lärarinnor i läsämnen vid folkskoleseminariernas öfningsskolor föreslog

samma års Riksdag att för bestridande af de extra pensionsafgifter,

hvilka på grund af § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning

då utginge eller till följd af de af 1906 års Riksdag beslutade

eller 1907 års Riksdag föreslagna ändrade bestämmelser om delaktighetsbeloppen

i nämnda inrättning komme att utgå, på extra stat för år

1908 under riksstatens tionde hufvudtitel bevilja ett förslagsanslag å

20,000 kronor; och denna framställning blef af Riksdagen bifallen.

För samma ändamål beviljade Riksdagen för hvartdera af åren

1909, 1910 och 1911 likaledes 20,000 kronor.»

Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må för bestridande af de extra

pensionsafgifter, hvilka på grund af § 8 i reglementet

för folkskollärarnas pensionsinrättning nu utgå eller

tiH följd af de af 1906 och 1907 årens Riksdagar beslutade

ändrade bestämmelser om delaktighetsbeloppen

i nämnda inrättning komma att utgå, på extra stat

för år 1912 under riksstatens tionde hufvudtitel bevilja

ett förslagsanslag å 20,000 kronor.

66:o) I punkt 37 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att på extra stat under tionde hufvudtiteln för

år 1912 uppföra ett förslagsanslag af 4,000 kronor för utdelande af

tiUfälliga understöd åt pensionerade kronojägare, under villkor att

understöd ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behöfvande

omständigheter och antingen erhållit afsked med pension från

allmänna indragningsstaten till belopp, understigande 500 kronor, eller

ock under år 1908 erhållit afsked med afkortad pension från anslaget

till pensionering af civila tjänstinnehafvare, samt att i afseende å under
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Saakouhilcoltettt utlåtande AV IN.

18:5

stödets storlek iakttages, att detsamma jämte den utgående pensionen

icke må tillsammans öfverstiga 500 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 23 december 1910

innehåller i denna fråga följande yttrande af departementschefen:

»På extra stat under tionde liufvudtiteln har Riksdagen för år

1911 uppfört ett förslagsanslag af 5,700 kronor för utdelande af tillfälliga

understöd åt pensionerade kronojägare, under villkor att understöd

ej finge tilldelas annan ån den, som styrkte sig vara i behöfvande

omständigheter och antingen erhållit afsked med pension från allmänna

indragningsstaten till belopp understigande 500 kronor, eller ock

under år 1908 erhållit afsked med afkortad pension från anslaget till

pensionering af civila tjänstinnehafvare, samt att i afseende å ”understödets

storlek skulle iakttagas, att detsamma jämte den utgående

pensionen icke finge tillsammans öfverstiga 500 kronor.

Sedan Eders Kungl. Maj:t uti skrifvelse den 22 juli 1910 meddelat

domänstyrelsen detta till kännedom samt för vederbörandes underrättande,

har domänstyrelsen genom utfärdadt cirkulär, som tillställts eu

hvar f. d. kronojägare, som uppbar pension understigande 500 kronor,

lämnat dem, som enligt nyssberörda villkor kunde vara berättigade

till erhållande af understöd, tillfälle att inom viss tid inkomma med till

Eders Kungl. Maj:t ställda ansökningar om dylikt understöd, åtföljda af

bevis, som styrkte, att de sökande vore i behöfvande omständigheter.

Med utlåtande den 14 november 1910 har domänstyrelsen till

Eders Kungl. Maj:t öfverlämnat i anledning däraf inkomna sådana ansökningar

från 41 pensionerade kronojägare och 1 kronojägaränka. Efter

inhämtande af yttrande af statskontoret har Eders Kungl. Maj:t den 30

december 1910 tilldelat 37 af de sökande f. d. kronojägarna understöd

med tillhopa 3,795 kronor.

Äfven för år 1912 synes mig för enahanda ändamål ett förslagsanslag

böra uppföras på extra stat under tionde hufvudtiteln. Rörande

anslagets storlek torde det ej vara sannolikt, att det kommer att

öfverstiga sistberörda belopp. Åtskilliga af understödstagarna äro

mycket ålderstigna och de till understöd berättigades antal torde

komma att sjunka med hvarje år. Ett förslagsanslag å 4,000 kronor

bör under alla förhållanden vara tillfyllest. Någon ändring i villkoren

föi rått att komma i åtnjutande af understöd af förevarande slag

ifrågasätter jag ej.>

Pa giund af hvad ofvan anförts, far utskottet med förordande

af Kungl. Maj:ts förevarande framställning hemställa.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Banko utskottets utlåtande Ne 18.

Ang.

förbättring

af pensioneringen

från

handelsflottans

pensionsanstalt.

[38.]

att Riksdagen må å extra stat under tionde

hufvudtiteln för år 1912 uppföra ett förslagsanslag

af 4,000 kronor för utdelande af tillfälliga understöd

åt pensionerade kronojägare, under villkor att understöd

ej må tilldelas annan än den, som styrker sig

vara i behöfvande omständigheter och antingen erhållit

afsked med pension från allmänna indragningsstaten

till belopp understigande 500 kronor, eller ock under

år 1908 erhållit afsked med afkortad pension från

anslaget till pensionering af civila tjänsteinnehafvare,

samt att i afseende å understödets storlek iakttages,

att detsamma jämte den utgående pensionen icke må

tillsammans öfverstiga 500 kronor.

67:o) Uti punkten 38 under tionde hufvudtiteln har Kungl.

Maj it föreslagit Riksdagen att till förbättring af pensioneringen från

handelsflottans pensionsanstalt å extra stat för år 1912 under riksstatens

tionde hufvudtitel bevilja ett förslagsanslag å 31,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari 1911

har departementschefen rörande detta ärende anfört följande:

»På framställning af Eders Kungl. Maj:t har Riksdagen för hvardera

af åren 1910 och 1911 till förbättring af pensioneringen från

handelsflottans pensionsanstalt å extra stat under riksstatens tionde

hufvudtitel beviljat ett förslagsanslag å 31,000 kronor. Anslaget

afsåg att användas till höjning af pensionsbeloppet i fjärde klassen,

omfattande sjöfolk, som icke vore fartygsbefälhafvare, styrmän eller

maskinister, från 60 till 90 kronor.

Den till 1909 års Riksdag aflåtna propositionen i ärendet aftåg,

att anslaget å extra stat till nämnda pensionsanstalt skulle gifvas

sådan omfattning att det jämväl möjliggjorde borttagandet af den

inskränkning i pensionsrätt, som pensionsrummens begränsade antal

innebure, så att alla, som uppfyllde de i reglementet gifna förutsättningarna,

komme i åtnjutande af pension utan föregående väntetid.

I denna del vann emellertid framställningen icke Riksdagens bifall

och anförde Riksdagen såsom skäl härför bland annat, att Riksdagen

icke ansåge det lämpligt att vidtaga sådan åtgärd, hvarigenom man

beträffande eu viss yrkesklass skulle kunna föregripa den pågående

utredningen i den vidtomfattande frågan om allmän ålderdoms- och

invaliditetsförsäkring. I anledning häraf uppdrog Eders Kungl. Maj:t

åt den af Eders Kungl. Maj:t den 13 december 1907 tillsatta kom
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

185

mitten för utredning af frågan om allmän ålderdoms- och invaliditetsförsäkring

att vid fullgörande af sitt uppdrag taga under öfvervägande

förevarande fråga, såvidt den afsåge ålderdoms- och invaliditetsförsäkring.

Jag tillåter mig vidare erinra därom, att vid föredragning den

18 juni 1910 af Riksdagens skrifvelse den 8 i samma månad, däri

Riksdagen anmälde sitt beslut att för år 1911 bevilja förut omförmälda

förslagsanslag å 31,000 kronor, Eders Kungl. Maj:t bemyndigat direktionen

öfver handelsflottans pensionsanstalt dels att till eu hvar, som

i enlighet med bestämmelserna i reglementet för handelsflottans pensionsanstalt

och direktionens därå grundade beslut komme att för år

1911 eller någon del däraf uppbära pension inom fjärde klassen, för

motsvarande tid utbetala fyllnadspension efter 30 kronor för år räknadt,

dels ock att efter ingången af år 1911 hos statskontoret, i mån

af behof och mot redovisningsskyldighet, rekvirera för utbetalande af

dylika fyllnadspensioner erforderliga medel, som statskontoret skulle

hafva att till direktionen utanordna från ofvannämnda af Riksdagen

anvisade förslagsanslag å 31,000 kronor.

Då kommittén för utredning af frågan om allmän ålderdoms- och

invaliditetsförsäkring, åt hvilken, efter hvad jag nyss erinrat om, Eders

Kungl. Maj:t uppdragit att vid fullgörande af sitt uppdrag taga under

öfvervägande frågan om förbättradt pensioneringssätt för sjömän, ännu

icke inkommit med underdånigt betänkande, anser jag mig icke böra

ifrågasätta, att till förbättring af pensioneringen från handelsflottans

pensionsanstalt af Riksdagen äskas högre belopp än 1910 års Riksdag

i sådant afseende beviljat.»

Då utskottet icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till förbättring af pensioneringen

från handelsflottans pensionsanstalt å extra

stat för år 1912 under riksstatens tionde hufvudtitel

bevilja ett förslagsanslag å 31,000 kronor.

Stockholm den 28 mars 1911.

På bankoutskottets vägnar:

WERNER G. von SCHWERIN.

Bihang till Riksd. prof 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft.

24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Bankoutskottets it tint av de Nr 18.

Reservationer:

Vid punkten lD:o), angående ombildning af lärarnas vid elementarläroverken

änke- och pupillkassa:

af herr Christiernson, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen icke måtte bifalla Kungl. Mnj:t.s

ifrågavarande framställning;

vid punkten 18:o). angående pension åt generalkonsul R. Bagges änka:

af herr Vubiquist, som anfört följande:

»Då jag har den uppfattningen, att i fall som detta behof vet bör

vara bestämmande för pensions beviljande, men då af tillgängliga

handlingar framgår, att behållningen i dödsboet utgjorde 57,490 kronor

i kontanta penningar och värdepapper, hvartill kommer värdet af boets

lösa inventarier, har jag ansett, att utskottet bort afstyrka framställningen

i fråga.»

samt af herrar Eklund. Mallmin, Thylander, Christiernson och Neiglick;

vid punkten 53:o), angående ändring i villkoret för den förra

första lärarinnan Ester Braaten beviljade pension:

af herr von Stapelmohr, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Banko utskottets utlåtande Nr 18.

BIL

Tabell öfver ordinarie anslagen

I

1911 års riksstat!

anslår:

Anvisning

i kontant.

Kronor.

ö.

100.000

35,000

—

152,052

—

243,640

30,000

294.000

537,120

60,350

2.400

25.000

6.700

—

Tpt 1,486,262

—

Pensions- och

A. Pensions
-

Till pensionering af civile tjänstinnehafvare, förslagsanslag....................................

Förvaltningsbidrag till en ny änke- och pupillkassa för civilstaten....................

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade. löneinnehållningar ............................................................

Dito för nådårs- och begrafningshjälpsbesparingar ............................................

Bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl med

- Ökas med................................................................................................................

Vadstena krigsmanshuskassa........................................................................................

Bidrag till ersättning i anledning af kroppsskada, ådragen under militär tjänst
Förhöjning

i gratialen åt afskedadt manskap ........................................................

Flottans pensionskassa:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden................................................................................................

» gratialfonden....................................................................................................

Bidrag till flottans pensionskassas gratialfond. Nuvarande belopp ................

Ökas med....................................................................................................................

Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar, förslagsTill

pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap (däraf högst 9.030

staterna inrättade invalidstat) förslagsanslag....................................................

Invalidhusfonden...........................................................................................................

För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag................................

» gäldande af statens andel i kostnaden för pensionering af lasarettsläkare,

Bidrag till sjuksköterskors pensionering, förslagsanslag ........................................

s. 189 Kontrollera mot PDF

Bankouiskoitets utlåtande Nr IN.

189

lutt. A.

under riksstatens Tionde hufvudtitel.

Förslag till blifvande

riksstat:

indragningsstaterna.

Anvisning

i kontant.

Kronor. ö. ]

staten.

100,000 -

35,000 —

vederlikar vid armén. Nuvarande belopp

119,332:

480:

göring

4,640: —

28,080: — ;

119,812: —

152,532 - 243,640-

30,000 —

294.000!—

36,320: —

.................. 16,650: —

24,550: -

450:— 25,000: —

anslag ........................................................................................................

kronor till den för daglönare å f. d. timmermans- och handtverks
-

förslagsanslag

77,970: —

270,000: — |

189,600: — j 537,570 -

....................| 60,350 -

....................; 2,400 -

.................... 25,0001—

....................i 6.700 —

Transport! 1.487,192 —

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Banko utskottets utlåtande Nr 18.

Tpt

1911 års riksstat

anslår:

Anvisning

i kontant:

Kronor. I ö.

1,486,262—;

‘50,000 - Till bestridande af statens bidrag till pensionering af barnmorskor, förslags
11.

000 __» gäldande af kostnaden för förvaltningen af barnmorskornas pensionsanstalt,

101,000! — Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt att af tullmedlen direkt utgå, förslags115,

965 — Bidrag till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,

Ökas med....................................................................................................................

68.000] — Bidrag till pensionering af den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läro
30.

000 — Bidrag till döfstumlärares pensionsanstalt, förslagsanslag ....................................

681,0921_''Bidrag till folkskollärares pensionering. Nuvarande belopp ................................

Ökas med...................................................................................................................

71,730;—i Bidrag till folkskollärares änke- och pupillkassa. Nuvarande belopp...............

Ökas med....................................................................................................................

3.000—1 Bidrag till kungl. hofkapellets pensionsinrättning................................ .............

_ _5 Till bestridande af statsverket på grund af lagen angående olycksfall i arbete

2,614,079]— Till diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande belopp

Minskas med ....................................................................

S:a 5,212,128-

B. Allmänna

s. 191 Kontrollera mot PDF

BankoutskoUets utlåtande Nr ''18.

191

anslag ..............................................................................

förslagsanslag, högst .......................................................

anslag ...............................................................................

pedagogi!-, seminarier, m. m. Nuvarande belopp ....

anstalter, förslagsanslag

åliggande utgifter för lifräntor m. in., förslagsanslag (nytt)

indrag ningsstaten.

Förslag till blifvande

riksstat:

Anvisning

i kontant.

Kronor.

ö.

Transport

1.487,192

80,000

L

11,000

_j

101.000

......... 115,965: —

......... 26,889: —

142,854

68,000

~.;

30,000

—!

......... 681,092: —

......... 800: -

681.892

........ 71,780: —

......... 1,060: —

72,790

— |

3,000

5,000

........ 2,614,079: - j

....... 148,505: — |

2.465,574

—!

Summa''

5,098,302)

—

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Tionde hufvudtitel.

Kronor.

ö.

Pensionsstaten.

Till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering!

slagsanslag..................................

» förstärkande af det i 1911

befäl med vederlikar vid armén

och vederlikar vid armén, förslagsanslag...........

> förstärkande af det i 1911 års riksstat up]

bidrag till flottans pensionskassas gratialfond

och folkskollärarinnor,

extra pensionsafgifter

förslagsanslag .............

förslagsanslag ...................................................................

förbättring af pensioneringen från handelsflottans

anstalt, förslagsanslag.......................................................

Summa

| 2,850,000

•i

1

—

480

—

9

26,231

_

r

450

9

36.637

.

! 20,000

_

4,000

—

J 31,000

—

a) 2,968,798

s. 193 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotteta utlåtande Nr 18.

193

Bil. Litt. C.

Allmänna indragningsstaten.

Ny anvisning.

Kronor.

ft.

Justitiedepartementet.

F. kamreraren vid centralfängelset å Nya varfvet August Wilhelm

Gotthard Sundberg, lön.......................................................................

4,350

!

Bevakningsbefälhafvaren vid kronohäktet i Svanesund Gustaf Henrik

von Tell, pension ................................................................................

1,000

—

Utrikesdepartementet.

Generalkonsuln Richard Bagges änka Lily Bagge, född Schwartz,

pension....................................................................................................

800

Landtförsvarsdepartementet.

Sergeanten af första klassen vid Kronobergs regemente Hugo Gustaf

Octavus Wickström, pension ..........................................................

000

F. fästningsbyggnadsarbetaren August Johansson, pension................

300

—

F. fästningsbyggnadsarbetaren Gustaf Gustafsson, pension...............

300

—!

F. fästningsbyggnadsarbetaren Carl August Kärrman, pension ........

F. fästningsbyggnadsarbetarne Anders Gustaf Eriksson och Anders

Isaksson, pension åt hvardera med 300 kronor ............................

300

—i

000

Sergeanten af första klassen vid Hallands regemente Carl Frithiof

Stråle, pension.......................................................................................

900

:

Musiksergeanten af första klassen vid Hallands regemente Erik

Magnus Qvarth, pension ....................................................................

900

Sergeanten af första klassen vid Hälsinge regemente Olof Trönnander,

pension...................................................................................................

900

_

Sergeanten af första klassen vid skånska husarregementet Nils

Alfred Nilsson, pension........................................................................

900

Transport

12,150

Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Hcift.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Ny anvisning.

Kronor.

ö.

Transport

12,150

J

Läraren i franska språket vid krigshögskolan m. m. Ferdinand

Paul Schulthess, pension ...................................................................

800

_!

Arbetsförmannen å kungsgården vid krigsskolan å Karlberg Per

Lindberg, understöd ...........................................................................

400

Stallförmannen vid krigsskolan å Karlberg Gustaf Alrik Karlsson,

understöd................................................................................................

400

F. vicekorpralen Johan Angust Anton Lindvall samt f. kronoarbets- karlarne Carl Gustaf Lundberg och Johan Andersson Norlin,

årliga understöd, åt Lindvall och Lundberg 72 kronor hvar- dera samt åt Andersson 18 kronor ...............................................

162

F. krutvaktaren Johan August Gustafsson, pension............................

300

—:

Förrådsarbetaren vid arméns intendenturförråd i Stockholm Peter

Magnus Jonsson, pension ....................................................................

400

—

Sjöförsvarsdepartementet.

F. fortifikationsarbetaren Johan Fredrik Svensson-Norrbom, pension

Gravören vid sjökarteverket Fredrik Vilhelm Åkerberg, pension ...

221

2,000

Civildepartementet.

Arbetarne vid statens järnvägsbyggnader Frans Vilhelm Karlsson.

Johan Nilsson, Anders Petter Svensson, Karl Oskar Bäckman,

Sven Johan Kjellberg, Per Gustaf Andersson, Johan Gustaf Lind- qvist och Jöns Ingvarsson, pensioner åt enhvar 300 kronor........

s

2,400

F. järnvägsarbetaren Per Otto Karlsson, pension ...........................

160

-

Sysslomannen vid Malmö asyl Carl Axel Valfrid Stadier, pension

1,600

—

Finansdepartementet.

T. f. skrifbiträdet å generaltullstyrelsens kansli, Emma Maria

Schröder, pension ...............................................................................

1,000

Ecklesiastikdepartementet.

Vaktmästaren vid nationalmusei konstafdelning Carl Johan Johans- sons änka Sara Kristina Johansson, född Svensson, pension........

200

Transport

22,193

—

s. 195 Kontrollera mot PDF

Bankoutakottets utlåtande Nr IS.

195

Ny anvisning.

Kronor.

Transport

22,193

_l

Ofverläraren vid tekniska skolan i Stockholm, f. d. professorn Olof

Per Ulrik Arborelius, pension ............................................................

500

Understöd åt äldre behöfvande folkskollärare ....................................

3,600

_j

Understöd åt äldre behöfvande småskollärare m. fl.........................

20.550

j

Understöd åt äldre, behöfvande, från småskollärares ålderdoms- understödsanstalt understödda småskollärare...................................

4.000

Docenten i grekiska språket vid universitetet i Lund Sven Linde,

understöd..........................................................................

1,500

J ordbruksdepartementet.

|

Instruktören i husslöjd Anders Wilhelm Nordin, pension ................

3.000

J

Skrifbiträdet hos domänstyrelsen Elisabeth Vilhelmina Nordendahl,

pension.................................................................................................

1.000

_

Amanuensen hos domänstyrelsen frihen-e Johan Gustaf Ridderstolpe,

pension..........................................................................

2,000

58,343

Summa

-i

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Ordinarie anslag.

I. Pensionsstaten ................................................................................................ 1

H. Indragningsstaten............................................................................................ 85

A. Ang. justitiedepartementet ................................................................ 85

B. Ang. utrikesdepartementet................................................................... 91

C. Ang. landtförsvarsdepartementet ........................................................ 93

D. Ang. sjöförsvarsdepartementet........................................................... 120

E. Ang. civildepartementet........................................................................ 125

F. Ang. finansdepartementet ............................ 188

G. Ang. eklesiastikdepartementet ............................................................ 141

H. Ang. jordbruksdepartementet ............................................................ 166

Extra anslag.................................................................................................................... 1^6

Tabellbilagor................................................................................................................... 18 <

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:10 Riksdagens skrifvelse Nr 10 s. 1 i texten