Bankoutskottets utlåtande Nr 18
1911-03-28 · 195 sidor, varav 167 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 167 av 195 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1911:18, Bankoutskottets utlåtande Nr 18
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
1
Nr 18.
Ankom till Riksdagens kansli den 28 mars 1911 kl. 7 e. in.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och
indrag ning sstaterna.
Ordinarie anslag.
I. Pensionsstaten.
l:o) Uti deri till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t
i första punkten under tionde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att höja
det under riksstatens tionde hufvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget
för bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl
med vederlikar vid armén, nu 119,332 kronor, med 480 kronor
till 119,812 kronor.
Enligt ett vid statsverkspropositionen fogadt utdrag af protokollet
öfver landtförsvarsärenden den 25 november 1910 har chefen för landtförsvarsdepartementet
i detta ämne anfört följande:
»1883 års Riksdag beviljade enligt skrifvelse den 13 juni 1883
ett årligt bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och
underbefäl med vederlikar vid armén. Detta bidrag skulle utgå med
1 V2 procent årligen på summan af de löner och beklädnadsbidrag, hvilka
*) Angifver punkt i statsverkspropositionen.
Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Haft. (Nr 18.) 1
Ang.
höjning af
statsbidraget
till pensionering
af änkor
och barn efter
befäl och
underbefäl
vid armén,
[!•]*)
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
enligt gällande stater kunde läggas till grund för bestämmandet af
fyllnadspension.
Ifrågavarande anslag, som tillgodokommer äfven änkor och barn
efter sådana krigsmän, som öfverflyttats från armén till kustartilleriet
men bibehållits vid sin delaktighet i arméns änke- och pupillkassa, är
naturligtvis af ordinarie natur, men då det skall beräknas »enligt gällande
stater», bär det plägat gifva anledning till äfven ett årligt extra ordinarie
anslag. Eftersom staterna för samma år, det ordinarie anslaget afser,
icke äro kända vid den tidpunkt då anslaget begäres, plägar nämligen
detta bestämmas enligt föregående års stater; och plägar därefter Riksdagen
ett följande år vidtaga nödig rättelse, hvilken, då staterna nästan
ständigt ökas, plägar bestå i ett särskildt extra ordinarie anslag såsom
tillägg till föregående års ordinarie.
Sålunda beviljade 1910 års Riksdag dels ett ordinarie anslag, som,
beräknadt enligt 1909 års stater, uppgick till 119,332 kronor, dels ock
å extra ordinarie stat 504 kronor till förstärkande af det ordinarie
anslag, som 1909 års Riksdag beviljat.
Direktionen öfver arméns pensionskassa har nu i underdånig skrifvelse
den 2 november 1910 anmält, att med hänsyn till 1910 års stater
bör det ordinarie anslaget beräknas till 119,812 kronor 12 öre. På
sedvanligt sätt har direktionen därefter lagt detta belopp till grund
för det ordinarie anslag, som 1911 års Riksdag bör bevilja, och för det
extra ordinarie anslag, som af samma Riksdag bör äskas till fyllande
af det utaf föregående Riksdag beviljade ordinarie anslaget. Direktionen
har nämligen begärt, att det ordinarie anslaget för år 1912 höjes med
480 kronor till 119,812 kronor och att såsom extra ordinarie anslag
för samma år anvisas ett belopp af 480 kronor.
Uti afgifvet utlåtande bär arméförvaltningens civila departement
icke haft något att anmärka mot de af direktionen föreslagna beräkningarna
rörande nu anmälda anslagsbehof.»
Då utskottet ej haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må höja det under riksstatens
tionde hufvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget
för bidrag till pensionering af änkor och barn efter
befäl och underbefäl med vederlikar vid armén, nu
119,332 kronor, med 480 kronor till 119,812 kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
3
2:o) Uti punkt 2 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Magt föreslagit
Riksdagen att höja det under riksstatens tionde hufvudtitel å
ordinarie .stat uppförda anslaget för bidrag till flottans pensionskassas
gratialfond, nu 24,550 kronor, med 450 kronor till 25,000 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 10 december
1910 innehåller angående detta ämne följande anförande af departementschefen.
»Till 1908 års Riksdag gjorde Eders Kungl. Maj:t framställning
om att Riksdagen måtte bevilja flottans pensionskassa bidrag af stats1Tiec^e}’
mo^svarande 1 Va procent årligen på summan af de aflöningsförmåner,
som enligt gällande stadganden kunde läggas till grund vid
bestämmande af fyllnadspension för befäl och underbefäl med vederlikar
vid flottan samt för sådant ändamål å riksstatens tionde hufvudtitel
för år 1909 uppföra under benämning »bidrag till flottans pensionskassas
gratialfond» ett ordinarie anslag af 35,000 kronor.
Riksdagen, som ansåg med billighet öfverensstämmande, att
flottans pensionskassas gratialfond i likhet med arméns änke- och
pupillkassa finge af statsverket erhålla ett bidrag, beräknadt efter 1 V2
procent af summan af ofvanberörda aflöningsförmåner, eller i rundt tal
35,000 kronor, fann emellertid det nya statsanslaget böra för det dåvarande
begränsas till det belopp, som erfordrades för att gratialkassan,
inberäknadt ett redan då till gratialfonden utgående årligt
anslag af statsverket å 16,650 kronor till ersättning för mistade inkomster
för pensionskassans gratialfond, finge åtnjuta ett statsbidrag
af sammanlagdt 35,000 kronor, eller till 18,350 kronor, och uppförde
Riksdagen i anslutning härtill under benämning »bidrag till flottans
pensionskassas gratialfond» å riksstaten för år 1909 ett ordinarie
anslag af 18,350 kronor.
På framställning af Eders Kungl. Maj:t höjdes detta anslag i
riksstaten för år 1911 till ett belopp af 24,550 kronor.
Nu har direktionen öfver flottans pensionskassa i underdånig
skrifvelse den 28 oktober 1910 med öfverlämnande af uppgift å beloppet
af de aflöningsförmåner för år 1911, som enligt gällande stadganden
kunna läggas till grund vid bestämmande af fyllnadspension
för befäl och underbefäl med vederlikar vid pensionering genom flottans
pensionskassa, anhållit, att till nästkommande års Riksdag måtte göras
framställning om att kassans gratialfond finge år 1912 komma i åtnjutande
af det under benämning »Bidrag till flottans pensionskassas
gratialfond» i riksstaten uppförda anslag, beräknadt efter 1 \ procent
på berörda aflöningsförmåner, 2,777,396 kronor, till 41,660 kronor 94 öre
■Ang.
höjning af
anslaget för
bidrag till
jlottans pensionskassas
gratialfond.
[2-]
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Marinförvaltningen har i häröfver den 26 november 1910 afgifvet
utlåtande icke haft något att erinra mot bifall till direktionens
framställning.
Enligt direktionens beräkning skulle sålunda för ifrågavarande
ändamål, utöfver anslaget till ersättning för mistade inkomster för
flottans pensionskassas gratialfond å 16,650 kronor, erfordras ett belopp
af 25,010 kronor 94 öre; och torde därför det under benämning »Bidrag
till flottans pensionskassas gratialfond» uppförda ordinarie anslag, nu
utgående med 24,550 kronor, böra för år 1912 höjas med i jämnadt
tal 450 kronor. Ett lika stort belopp synes mig emellertid böra å
extra stat för samma år anvisas till förstärkande af det i 1911 års
riksstat för ifrågavarande ändamål uppförda ordinarie anslag.»
Utskottet, som ej funnit något att erinra vid ifrågavarande förslag,
hemställer fördenskull,
att Riksdagen må höja det under riksstatens
tionde hufvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget
för bidrag till flottans pensionkassas gratialfond, nu
24,550 kronor, med 450 kronor till 25,000 kronor.
Ang. 3:o) Uti punkt 3 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
PefåtZml°mC föreslagit Riksdagen att medgifva, att förre båtsmannen vid Bohus l:a
s. A:son Fager, kompani nr 10 Samuel Andersson Fager må tilldelas pension såsom hade
[3.] han tjänat i tjugu år från tjugu års ålder räknadt.
Till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 18 november
1910 har departementschefen härom anfört följande.
»Direktionen öfver flottans pensionskassa har i underdånig skrifvelse
den 19 september 1910 gjort en framställning af följande innehåll:
’Uti skrifvelse den 30 augusti 1910 har förre båtsmannen vid Bohus
l:a kompani nr 10 Samuel Andersson Fager anmält sig till erhållande
af pension.
Af handlingarna i ärendet inhämtas, att Fager är född den 27
juni 1855 samt afskedats vid generalmönstring den 29 mars 1894 efter
en tjänstetid af 20:!/ia år, däraf 18 år 9 månader 2 dagar från 20 års
ålder räknadt och med vitsord att under tjänstetiden hafva sig redligt
och väl skickat.
Då Fager icke tjänat i 20 år från 20 års ålder räknadt, kan
direktionen reglementsenligt icke tilldela honom pension. Enär han
dock tjänat kronan öfver 20 år; fastän af denna tjänstetid 1 år 2
Bankoutskottets utlåtande Nr 18. 5
månader 28 dagar intjänats före 20 års ålder, får direktionen i underdånighet
hemställa, att Fager må få tilldelas pension såsom hade han
tjänat uti 20 år från 20 års ålder räknadt.’
Enligt § 85 af Kungl. Maj:ts förnyade nådiga förordning och
reglemente angående styrelsen och förvaltningen af amiralitetskrigsmanskassan
den 26 oktober 1838 erfordras, för att båtsman må kunna tilldelas
pension i femte eller lägsta klassen, att han uppnått 55 lefnadsår
och innehar 20 tjänsteår från 20 års ålder.
Vid 1859—1860 års riksmöte framlade Kungl. Maj:t förslag om
förbättrade pensioner för flottans gemenskap, hvarvid förutsattes att
de i nyssnämnda reglemente fastställda grunder fortfarande skulle vara
gällande; och beslöt Riksdagen att, med bifall till pensioneringsförslaget,
anvisa ett af Kungl. Maj:t äskadt årligt kreditiv att för ändamålet
användas. Härefter utfärdades nådigt cirkulär den 20 november 1860
angående förbättrade pensioner för flottans gemenskap m. m., enligt
hvilket cirkulär, som ännu äger tillämpning i fråga om båtsmän,
pension för båtsman i femte klassen utgör 30 kronor.
Fager är, såsom direktionen anfört, reglementsenligt icke berättigad
till erhållande af någon pension, men billighetsskäl synas mig
tala för att han däraf må komma i åtnjutande; och tillåter jag mig i
detta sammanhang erinra därom att innevarande års Riksdag på framställning
af Eders Kungl. Maj:t medgifvit, att förre båtsmannen vid
Norrlands 2:a kompani nr 85 Erik Johan Forsberg Borg, som i likhet
med Fager icke tjänat uti tjugu år från tjugu års ålder räknadt, finge
tilldelas pension.
För den händelse Fager skulle erhålla pension, lärer med tillämpning
af nådiga kungörelsen den 13 augusti 1909, angående förhöjning
i pensioner, som från flottans pensionskassa utgå till afskedadt manskap,
Fager jämväl få åtnjuta höjning af pensionen med 25 kronor årligen.»
Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att förre båtsmannen
vid Bohus l:a kompani nr 10 Samuel Andersson Fager
må tilldelas pension såsom hade han tjänat i tjugu
år från tjugu års ålder räknadt.
4:o) Uti en inom Andra kammaren väckt motion (nr 256) har
herr C. Lindhagen hemställt, »att Riksdagen ville besluta att de lägre
Ang.
en inom
Andra hammaren
väckt
motion.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
tjänstemännen eller bevakningspersonalen vid fångvården skall i pension
åtnjuta 75 procent af sina vid afskedstagandet innehafvande kontanta
löneförmåner.»
Motionären har i ärendet anfört följande:
»Sveriges fångvårdsmannaförbund; som utgör en sammanslutning
af de lägre tjänstemännen eller bevakningspersonalen vid fångvården,
behandlade på sitt ombudsmöte i Örebro sommaren 1910 bland annat
sin pensionsfråga, i hvilket förbundet gjorde följande uttalande:
Då icke några som helst ordnade förhållanden i fångvårdstjänstemännens
pensionsfråga af senaste löneregleringskommitté eller andra myndigheter företagits
och ej heller Riksdagen ägnat någon tanke däråt, utan beloppen mera synas på
måfå vara bestämda, uttalar förbundsmötet som sin uttryckliga mening, att åtgärder
snarast möjligt måtte vidtagas för att ernå ett system, som mera rättvist utmäter
pensionsbeloppen de olika graderna emellan.
För att visa på hvilka grunder pensionsbeloppen nu utgå, har förbundsmötet
företagit en uträkning och därvid funnit, att den procent, som nu utgår till de olika
tjänsteinnehafvarne på lön, ålderstillägg och tjänstgöringspenningar, utgör som följer:
6 Fängelseföreståndare............................................... 64, o procent
9 „ ................................................ 60,6 „
2 Direktörer ................................................................ 66,6 „
2 „ ............................................................... 72,7 „
18 „ ............................................................... 74,o „
2 Kamrerare ................................................................ 73,3 „
2 „ ................................................................ 74,o „
15 Assistenter............................................................ 68,9 „
2 t, .............................................................. 70,5 ,,
4 i) _ ............................................................... 71,o „
14 Uppsyningsman....................................................... 58,8 „
51 Öfverkonstaplar........................................................ 60,o „
409 Vaktkonstaplar........................................................ 61,5 „
6 Första vaktfruar ................................................... 59, o „
50 Vaktfruar ................................................................ 63,i „
14 Kokerskor ............................................................... 66,6 „
Då denna pensionsskala icke allenast synes förbundsmötet orättvis, utan äfven
är af sådan beskaffenhet, att de lägre tjänstemännens existensmöjlighet åsidosatts,
beslutar förbundsmötet att uppdraga åt sitt verkställande utskott att redan till
nästa års riksdag aflåta motion om ändring härutinnan.
Då det synes förbundsmötet rättvist, att en viss procent af lön, ålderstillägg
och tjänstgöringspenningar bör utgå lika för alla, uttalar förbundsmötet som sin
önskan, att 75 procent af samtliga dessa löneförmåner må till alla tjänstemän af
lägre grad som lön utgå och sålunda utgöra pensionsunderlaget.
Den framställning, som gjorts i förut nämnda uttalande, måste
uppenbart anses vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande. Det
måste ju redan anses i och för sig såsom synnerligen oriktigt, att just de
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 18. ^
lägst aflönade befattningshafvarne skola i regeln åtnjuta en lägre procent
af sina kontanta löneförmåner i pension än de högre aflönade. Men
därtill kommer, att i andra verk, exempelvis tullen, posten och järnvägarna,
de lägre tjänstemännen åtnjuta pension efter en högre beräkning
än den, som tillmätts motsvarande grader vid fångvården.»
Då frågan om pensionsförhållandena vid fångvården ordnats genom
lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension och skäl ej synas föreligga att nu göra ändring i pensionslagens
bestämmelser rörande befattningshafvarna vid fångvården, har
utskottet ansett sig böra afstyrka bifall till motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion, II: 256, icke måtte föranleda
till någon Riksdagens åtgärd.
5:o) Uti punkten 4 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Makt
föreslagit Riksdagen
dels att för en anstalt, afsedd att bereda pension åt extra
provinsialläkare och tilläggspension åt vissa provinsialläkare, godkänna
följande hufvudgrunder:
a) Anstalten, hvilken benämnes extra provinsialläkarnas pensionskassa
och träder i verksamhet den 1 januari 1912, har till ändamål
dels att bereda pension åt extra provinsialläkare, dels ock att bereda
tilläggspension åt sådana delägare i kassan, som befordras till provinsialläkare,
men som vid afgången från denna befattning icke komma i
åtnjutande af hel pension å 4,000 kronor.
b) Delägare i kassan är, så länge han kvarblifver i tjänst, hvar
och en som, efter det kassan trädt i verksamhet, blifvit i vederbörlig
ordning första gången antagen till extra provinsialläkare i distrikt,
där läkarens aflöning helt eller delvis utgår från landsting1, och som
icke fyllt 45 år.
Delägare i kassan är därjämte hvarje annan extra provinsialläkare,
som inom tre år efter det kassan trädt i verksamhet eller sedermera,
inom ett år efter det anställning första gången tillträdts, gör anmälan
om inträde.
Delägare, som befordras till provinsialläkare, fortfar att vara delägare
i kassan, dock med den begränsning i afseende å skyldigheter
och rättigheter, som nedan sägs.
Indrages extra provinsialläkarbefattning, hvilkens innehafvare är
Ang.
''pensionering af
extra provinsialläkare
in. fl.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
delägare i kassan, äger denne, om lian så önskar, kvarstå som delägare
med de förändrade skyldigheter och rättigheter, som nedan stadgas,
c) Delägare betalar till kassan en ordinarie årsafgift om 200 kronor.
Delägare, hvilkens ålder vid inträdet i kassan öfverstiger 35 år,
erlägger därjämte enligt följande tabell en tilläggsafgift, antingen
medelst ett belopp en gång för alla eller i kvartårliga poster.
Delägarens ålder vid inträdet i kassan. !
Tilläggsafgif- tens belopp,
ifall den er- ägges på en
gång vid in- trädet.
Tilläggsafgiftens belopp för hvarje
kvartal, ifall den erlägges
under de första
till 62 års
ålder.
5 åren. i
1
10 åren.
Kr.
1
Kr.
Kr.
Kr.
Fyllda 35 år ....................................
290
17
»
5
» 36 » ....................................
910
51
28
15
» 37 » ....................................
1,540
87
48
27
» 38 » ....................................
2,210
125
69
39
» 39 » ....................................
2,910
165
91
53
» 40 » ...................................
3,640
206
114
69
\ » 41 » ....................................
4.400
249
139
86
» 42 » ....................................
5,200
295
164
105
» 43 » ....................................
6,030
342
191
126
I » 44 » ....................................
6,910
392
219
150
» 45 » ....................................
7,830
445
249
178
» 46 » ...................................
8,790
500
280
209
» 47 » ....................................
9,800
558
313
245
» 48 » ....................................
10,870
620
348
287
» 49 » ....................................
11,990
685
385
337
» 50 » ....................................
13,180
753
425
396
» 51 » ....................................
14,430
826
467
467
» 52 » ....................................
15,750
903
—
554
1 » 53 » ....................................
17.150
985
—
665
» 54 » ...................................
18,640
1,073
—
807
» 55 » ....................................
i 20,220
1,167
—
999
» 56 » ....................................
i 21,910
1.268
1,268
! » 57 » ....................................
23,720
—
—
1,674
» 58 » ....................................
25,670
—
—
2,353
Delägare, hvilken afgått från sitt delägarskap, på grund däraf att
hans befattning indragits, och hvilken på nytt inträder i kassan genom
senare tillträdande af annan befattning, med hvilken följer skyldighet
eller rättighet att blifva delägare, erhåller den minskning uti tilläggsafgiften,
hvilken af kassans styrelse för hvarje fall bestämmes.
Den, som kvarstår som delägare, oaktadt hans befattning indragits,
Bankoutskoltds iitlälimilr Nr IS.
9
skall fortfara att till kassan inbetala ordinarie årsafgift och tilläggsafgift
samt äger, om han så önskar, därjämte själf inbetala de bidrag,
som i öfrigt skolat för honom inbetalas, om befattningen ej blifvit
indragen.
d) Vederbörande landsting inbetalar till kassan årligen 200
kronor för hvarje inom landstingsområdet befintlig extra provinsialläkarbefattning-,
hvilkens innehafvare är delägare i kassan och för
hvilken aflöningen utgår från landstinget.
Enahanda årliga afgift om 200 kronor erlägges af staten till
kassan för hvarje sådan extra provinsialläkarbefattning, som nyss nämnts.
e) För delägare i kassan, hvilkens aflöning icke utgår från landsting,
inbetalar vederbörande kommun (kommuner) eller samhälle årligen
till kassan de afgifter, hvilka eljest skolat åligga landstinget
och staten, dock att kommunen (kommunerna) eller samhället endast
efter till kassans styrelse ingifven skriftlig förbindelse har skyldighet
att utgöra dessa afgifter, och äger kommunen (kommunerna) eller samhället
rätt att af läkaren godtgöra sig intill 100 kronor årligen af
afgifternas belopp.
f) Den, som upphör att vara delägare af orsak att hans befattning
indragits, äger återfå de af honom själf till kassan erlagda afgifterna,
dock utan ränta.
g) Delägare erhåller vid afgång från tjänsten efter pensionsrättens
inträdande hel pension, afkortad pension eller tilläggspension.
h) Berättigad till hel pension å fyra tusen kronor årligen blifver
delägare, för hvilken fullgjorts de under c) här förut omnämnda inbetalningar,
vid fyllda sextiofem lefnadsår, vid hvilken ålder han ock är
skyldig att afgå från tjänsten.
i) Berättigad till afkortad pension till belopp under fyra tusen
kronor, motsvarande den i kassan för delägaren afsätta reserven, är:
efter uppnådda sextiofem lefnadsår delägare, hvars befattning
indragits, och som icke är berättigad till hel pension;
vid tjänstens frånträdande och efter uppnådda sextiofem lefnadsår
delägare, som brustit i den honom åliggande betalningsskyldighet;
delägare, som på grund af sjukdom eller försvagad hälsa nödgas
iöre sextiofem års ålder afgå från tjänsten; samt
delägare, hvars befattning indragits, innan han uppnått sextiofem
lefnadsår, om han styrker sig genom iråkad obotlig sjukdom eller invaliditet
icke längre kunna med sitt arbete uppehålla sig.
j) Berättigad att uppbära tilläggspension är till provinsialläkare
befordrad delägare, hvilken, enligt lagen angående civila tjänstinne
Bihang
till Biksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft. '' 2
Bankoutskottets utlåtande År 18.
10
hafvares rätt till pension, vid tjänstens frånträdande icke kommer i
åtnjutande af hel pension å 4,000 kronor; uppgående tilläggspensionen
till belopp motsvarande den för delägaren i kassan afsätta reserven,
dock högst till sådant belopp att den tillsammans med af staten åtnjuten
pension utgör fyra tusen kronor årligen.
k) Kassan förvaltas af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
enligt de närmare föreskrifter, som meddelas af Kungl. Maj:t;
dels medgifva, att extra provinsialläkare, hvilkens lefnadsålder
vid den tid, då extra provinsialläkarnas pensionskassa träder i verksamhet,
öfverstiger 45 år och icke blir delägare i nämnda pensionskassa
samt omedelbart vid uppnådda 65 år eller, därest han vid nyssnämnda
tidpunkt redan uppnått sådan ålder, omedelbart därefter afgår
från sin tjänst, skall vara berättigad att vid afskedstagandet erhålla
en årlig pension af statsmedel till belopp af 1,500 kronor,
dels ock för gäldande af statens andel enligt förenämnda grunder
i kostnaden för pensionering af extra provinsialläkare anvisa ett förslagsanslag
af 15,000 kronor att årligen utgå från och med år 1912.
Ang Öfver denna framställning äfvensom öfver en i sammanhang dår
en
inom med af herr J. Ström m. fl. inom Andra kammaren väckt motion, nr
mareng 43, kommer utskottet att framdeles under riksdagen afgifva utlåtande,
motion. pvilket utskottet skolat härigenom för Riksdagen
anmäla.
Ang. 6:o) Uti punkten 5 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
höjning af föreslagit Riksdagen .
^''lärårna vid att dels medgifva ej mindre att småskoleseminanerna i Haparanda
seminarierna i , Murjek må, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna
Ä i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, för vid semma_- rierna inrättade förest åndarbefattningar äfvensom hvar och en åt de vid
L5-J seminarierna befintliga lärartjänster, hvilka skola uppehållas åt examinerade
manliga eller kvinnliga folkskollärare — seminariet i Haparanda
dock beträffande föreståndarbefattningen först efter den nuvarande föreståndarens
afgång från tjänsten - erhålla delaktighet! nämnda pensionsinrättning
efter det högsta lönebelopp, hvaraf den föreståndare eller
lärare, som innehar tjänsten, på grund af tjänstålder enligt gällande
författning äger att komma i åtnjutande, dock att pension för ifrågavarande
föreståndare och lärare må bestämmas till högst två tredjedelar
af tjänsten åtföljande lön jämte ålderstillägg, än äfven att föreståndaren
för seminariet i Haparanda, Emil Lindbäck, ma, under läkt
-
Bankoatakotlets utlåtande Nr IS.
11
tagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i reglementet för folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, erhålla delaktighet i nämnda kassa
med det högsta lönebelopp, hvaraf han på grund af tjänstålder enligt
gällande författning äger att komma i åtnjutande,
dels föreskrifva,
att pensionsafgifter för dessa tjänster skola af de för hvarje seminarium
anvisade anslag genom föreståndarens försorg i vederbörlig ordning
inbetalas till pensionsinrättningen, med rätt för föreståndaren
uttaga lärarens afgifter genom afdrag å hans aflöning;
att examinerad folkskollärare, som efter vederbörligt förordnande
bestridt eller hädanefter kommer att bestrida lärartjänst, hvarom nu
är fråga, må för åtnjutande af pension från folkskollärarnas pensionsinrättning
räkna hela den tid, han tjänstgjort i nämnda egenskap,
såsom ordinarie tjänstår;
att med afseende på skyldighet och rättighet att ingå såsom delägare
i folkskollärarnas änke- och pupillkassa skall gälla, hvad som är
föreskrifvet angående folkskollärare;
att pensionsafgifterna till nämnda kassa årligen skola inom den
i reglementet för kassan föreskrifna tid af seminariets föreståndare insändas
till direktionen; samt
att det skall åligga föreståndaren att beträffande ifrågavarande
tjänster och deras innehafvare lämna direktionen erforderliga uppgifter:
dels och öka det under riksstatens tionde hufvudtitel uppförda
anslaget »Bidrag till folkskollärares pensionering» med 800 kronor samt
det under samma hufvudtitel uppförda anslaget »Bidrag till folkskollärarnas
änke- och pupillkassa» med 200 kronor.
Till det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 23 december 1910 har departementschefen yttrat följande:
»Sedan 1897 års Riksdag, med bifall till därom gjord nådig framställning,
för genomförande af pensionering af lärare och lärarinnor
vid finska småskoleseminariet i Haparanda och det då i Mattisudden,
numera i Murjek förlagda lapska småskoleseminariet enligt af direktionen
öfver folkskollärarnas pensionsinrättning angifna grunder med
vissa belopp höjt anslaget till folkskollärares pensionering från och med
år 1898, förordnades genom särskilda nådiga bref den 1 juli 1897, att de
vid ifrågavarande seminarier då och framdeles anställda examinerade folkskollärare
eller -lärarinnor skulle erhålla delaktighet uti folkskollärarnas
pensionsinrättning och folkskollärarnas änke- och pupillkassa, hvarvid
det. skulle ankomma på direktionen att pröfva, till hvilket belopp delaktighet
skulle beviljas för de särskilda tjänsterna. Del a k t ig h e t s b el o p p e n
12 Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
för dessa tjänster äro nu, enligt direktionens beslut, respektive 1,350
kronor och '' 1,200 kronor samt beloppen af utgående pensioner respektive
1 013 kronor och 900 kronor. Föreståndarna vid dessa seminanei
hafva däremot icke delaktighet i folkskollärarnas pension sinrättning eller
någon annan pensionsanstalt.
Till Eders Kungl. Maj:t har nu föreståndaren för seminariet i
Haparanda, Emil Lindbäck, '' inkommit med en underdånig ansökning,
däri anförts följande. ,, . ,
Enligt nådig kungörelse den 28 juni 190 i både Kungl. Maj:t
förordnat, att hvarje folkskoleseminarium ägde, under iakttagande i
tillämpliga delar af föreskrifterna i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning,
för hvar och en af de vid den med seminariet förenade
öfningsskolan befintliga lärartjänster, hvilka skulle uppehållas af examinerade
manliga eller kvinnliga folkskollärare, erhålla delaktighet i
nämnda pensionsinrättning efter det högsta lönebelopp, hvaraf den
lärare, som innehade tjänsten, på grund af tjänstålder enligt gällande
författning ägde att komma i åtnjutande, dock att pensionen för ifrågavarande
lärare finge bestämmas till högst två tredjedelar af tjänsten
åtföljande lön jämte ålderstillägg. , .. .
Då de vid den med seminariet i Haparanda förenade otningsskolan
befintliga lärartjänsterna uppehölles, den vid småskolan åt manlig
och vid folkskolan af kvinnlig examinerad folkskollärare, hvilkas tjänstgöring
vore af enahanda art och beskaffenhet, som lärarnas vid de med
rikets folkskoleseminarier förenade öfningsskolorna, samt det med
hänsyn till seminariets uppgift vore nödvändigt att till såväl dessa
tjänster som till ämneslärare- och ämneslärarinnebefattning vid seminariet
erhålla för framstående undervisningsskicklighet och grundliga kunskaper
vitsordade sökande, vore det i hög grad önskligt, att med berörda
tjänster de bästa möjliga pensionsvillkor blefve förbundna.
Hvad Lindbäck själf beträffade hade visserligen 1898 års Riksdag
tillförsäkrat honom pension å allmänna indragningsstaten till samma
belopp som adjunkt vid folkskoleseminarierna. Däremot hade af honom
gjorda framställningar att varda beviljad delaktighet i änke- och pupillkassa
icke vunnit nådigt bifall. Det borde dock, syntes det, ej vala
mer än billigt och rätt att en person, som på eu ingalunda oviktig
post tjänade staten, tillerkändes samma rätt, som i nämnda hänseende
i regel tillkomme andra statens tjänstemän.
På grund häraf hemställde Lindbäck,
dels att samtliga vid Haparanda seminarium och dess öfnmgsskola
befintliga lärartjänster, som uppehölles af examinerad manlig eller
liavkmitukoltcts utlåtande Nr IS.
13
kvinnlig- folkskollärare, måtte erhålla delaktighet i folkskollärarnas pensionsim-ättning
samt folkskollärarnas änke- och pupillkassa i enlighet
med hvad som i nådiga kungörelsen den 28 juni 1907 funnes stadgadt,
dels ock att jämväl Lindbäck medgåfves delaktighet i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa efter det högsta lönebelopp, hvaråt han på grund
af tjänstålder ägde komma i åtnjutande, och att sålunda § 21 och §
22 i det för folkskollärarnas änke- och pupillkassa den 15 oktober 1875
fastställda reglemente med den lydelse, de genom nyssnämnda nådiga
kungörelse den 28 juni 1907 erhållit, finge tillämplighet äfven i
afseende på honom.
I underdånig skrifvelse den 19 augusti 1908 har dåvarande föreståndaren
för seminariet i Murjek F. F. Brunius, hvilken dock icke
personligen tillförsäkrats någon pension å allmänna indragningsstaten,
gjort enahanda framställning i afseende å föreståndaren såsom sådan
samt lärare och lärarinnor vid Murjeks seminarium.
Genom nådig remiss har direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
anbefallts att yttra sig öfver ansökningarna; och har
direktionen den 31 oktober 1908 afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet
samt därvid anfört hufvudsakligen följande.
Enligt gällande lönestater för seminarierna i Haparanda och Murjek
åtnjöte där anställda föreståndare och ämneslärare aflöningsförmåner,
som i högsta lönegraden utgjorde: för hvardera föreståndaren 4,000
kronor samt för manliga och kvinnliga ämneslärare respektive 2,400
kronor och 1,800 kronor. Föreståndarna åtnjöte dessutom förmånen af
fri bostad.
Den vid folkskoleseminariernas öfningsskolor anställda lärarpersonal,
som afsåges i kungörelsen af den 28 juni 1907, hade fått sina löner
reglerade genom nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904; och utgjorde
enligt denna kungörelse aflöningen i högsta lönegraden för ämneslärare
och -lärarinnor respektive 2,600 kronor och 2,000 kronor.
Någon förhöjning af pensionerna hade dock icke företagits i sammanhang
med nämnda lönereglering, utan hade den vid folkskoleseminariernas
öfningsskolor anställda lärarpersonal, hvarom ofvan nämnts,
vant i afseende å pensionsrätt jämställd med folkskollärare.
Den pensionsförhöjning, som några år senare genom nådiga kungörelsen
den 28 juni 1907 kommit till stånd, hade föranledts däraf att
pensionerna, respektive 1,013 kronor och 900 kronor, ej kunde anses
stå i lämpligt förhållande till förenämnda löner. Enligt förutnämnda
nådiga kungörelse vore ifrågavarande tjänster numera delaktiga i folk
-
14 Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
skollärarnas pensionsinrättning och folkskollärarnas änke- och pupillkassa
efter aflöningarnas högsta belopp, respektive 2,600 kronor och 2,000
kronor, och skulle pensionerna utgå med två tredjedelar al delaktighetsbeloppen,
således med respektive 1,734 kronor och 1,334 kronor.
Samma skäl, som föranledt höjning af pensionerna för nämnda
öfningsskolors lärarpersonal, syntes kunna åberopas med afseende å nu
förevarande ansökningar om '' pensionsförhöjning för ämneslärare och
-lärarinnor vid seminarierna i Haparanda och Murjek. Proportionen
mellan å ena sidan utgående pensioners belopp, respektive 1,013 kronor
och 900 kronor, och å andra sidan lönebeloppen i högsta lönegraden,
respektive, 2,400 kronor och 1,800 kronor, torde nämligen ej kunna
anses tillfredsställande. Direktionen kunde därför ej anse annat än
att det vore lämpligt att föreskrifterna i nyssnämnda nådiga kungörelse
vunne tillämpning jämväl med afseende å nu ifrågavarande
lärarpersonal och att således tjänsternas delaktighetsbelopp bestämdes
till ofvannämnda summor 2,400 kronor och 1,800 kronor och pensionerna
följaktligen till 1,600 kronor och 1,200 kronor.
Hvad anginge föreståndartjänsterna vore dessa ej iörenade med
någon som helst pensionsrätt hos pensionsanstalterna. Beträffande den
nuvarande föreståndaren för seminariet i Haparanda hade detta förhållande
föranledt, att honom personligen tillförsäkrats rätt till pension å
allmänna indragningsstaten. -
Då det emellertid måste anses mindre tillfredsställande att berörda
med statsmedel — likasom öfriga befattningar vid seminarierna i Haparanda
och Murjek — aflönade tjänster ej vore förenade med pensionsrätt,
hemställde direktionen att jämväl å dem nådiga kungörelsen den ^8
juni 1907 måtte vinna tillämpning och att samma tjänster således måtte
upptagas till delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning och folkskollärarnas
änke- och pupillkassa efter de med tjänsterna förenade
högsta lönebelopp, föreståndartjänsten vid seminariet i Haparanda dock
först efter det den nuvarande innehafvaren, filosofie kandidaten Emil
Lindbäck, afgått från befattningen. . , .
Då den sålunda af direktionen förordade utvidgade efter nya delaktigheten
emellertid komme att ställa väsentligt ökade kraf på folkskollärarnas
pensionsinrättnings och folkskollärarnas änke- och pupillkassas
pensionsfonder, hemställde direktionen i samband härmed att
i likhet med hvad som ägt rum då pensionerna höjdes för lärarpersonalen
vid folkskoleseminariernas öfningsskolor — pensionsanstalterna
måtte beredas det ökade bidrag af statsmedel, som vid skeende sakkunnig
utredning kunde visa sig erforderligt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoulskoltds utlåtande AV IN.
ir,
Hvad härefter anginge Lindbäcks ansökning om delaktighet för
hans personliga del i folkskollärarnas änke- och pupillkassa erinrade
direktionen, att Lindbäck vid ett föregående tillfälle gjort enahanda ansökning.
1 häröfver afgifvet underdånigt utlåtande den 19 april 1902
hade direktionen anfört, bland annat, följande: Enligt reglementet för
folkskollärarnas änke- och pupillkassa tillkomme delaktighet i nämnda
kassa endast ordinarie innehafvare af tjänst, för hvilken i afseende å
innehafvarens egen pensionering delaktighet vunnits i folkskollärarnas
pensionsinrättning. Afvikelse härifrån hade förut ej ifrågasatts och
skulle innefatta en högst betänklig rubbning af de lmfvudgrunder, på
Indika reglementena för pensionsinrättningen och änke- och pupillkassan
vore byggda samt måste följaktligen på det bestämdaste afstyrkas. På
grund häraf och da Lindbäcks tjänst ej vore delaktig i folkskollärarnas
pensionsinrättning, hemställde direktionen att Eders Kungl. Maj:t täcktes
förklara berörda framställning icke kunna vinna nådigt afseende. Enligt
nådigt beslut den 27 juni 1902 hade Kungl. Maj:t funnit berörda ansökning
icke kunna bifallas.
Under åberopande af hvad sålunda förekommit, hemställde direktionen,
att äfven den nu af Lindbäck gjorda ansökningen måtte lämnas
utan bifall. '' °
Enligt nådigt beslut den 18 december 1908 anbefallde Eders Kungl.
Maj:t direktionen att genom lämplig person låta verkställa erforderlig
beräkning af de kostnader, som den ifrågasatta delaktigheten kunde
komma att tillskynda statsverket. Till åtlydnad häraf har direktionen
låtit genom filosofie licentiaten Karl Englund verkställa erforderliga beräkningar
och har Englund häröfver afgifvit skriftligt yttrande, hvilket
direktionen med underdånig skrifvelse den 21 juli 1909 öfverlämnat till
Eders Kungl. Maj:t.
Enligt Englunds beräkningar, hvilka äro approximativa, skulle
den ifrågasatta utvidgade delaktigheten kräfva höjning af de nu utgående
statsbidragen till folkskollärarnas pensionsinrättning med 800
kionor och till folkskolläi''arnas änke- och pupillkassa med 200 kronor,
allt årligen. Englund har vid sina beräkningar utgått från, att föreståndartjänsten
vid seminariet i Haparanda skulle blifva delaktig i pensionsanstalterna
först vid den nuvarande tjänstinnehafvarens afgång.
Härefter har statskontoret på grund af nådig remiss den 28 januari
1910 i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande, däri statskontoret''i fråga
om den begärda delaktigheten anfört följande:
»Sedan aflöningen för de vid seminarierna i Haparanda och Murjek
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
16
med tillhörande öfningsskolor anställda lärare och lärarinnor numera
blifvit så förhöjd, att den pension från folkskollärarnas pensionsmrättning
hvartill de efter nuvarande delaktighetsbelopp äro berättigade, icke
läno-re står i rimligt förhållande till aflöningen, anser statskontoret i
likhet med direktionen öfver nämnda pensionsinrättning skäligt, att delaktio-hetsbeloppen
för ifrågavarande lärarpersonal höjas på sätt och
under villkor, som genom 1907 års Riksdags beslut och nådig kungörelse
den 28 juni samma år medgifvits i fråga om vissa lärartjänsters
vid folkskoleseminariernas öfningsskolor delaktighet i samma pensionsinrättning.
Därmed följer ock en förbättrad familjepensionenng genom
folkskollärarnas änke- och pupillkassa.
Hvad därefter angår frågan om beredande af delaktighet i lorenämnda
pensionsinrättning samt änke- och pupillkassa för omförmälda
seminariers föreståndare, har statskontoret mot direktionens i sådant afseende
framlagda förslag icke annat att erinra än att det enligt statskontorets
mening vore synnerligen önskvärdt, att nuvarande föreståndaren
för seminariet i Haparanda Emil Lindbäck, hvilken för sin personliga
del enligt 1898 års Riksdags beslut fått sig tillförsäkrad pension
till högre belopp än det, hvartill delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning
skulle föranleda, nu kunde vinna delaktighet i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa. Härigenom skulle med hans egen medverkan
åt hans närmaste beredas pension, som annars staten svårligen
torde kunna undandraga sig att ensam bekosta. Den invändning, som
nu liksom tillförene, då liknande framställning gjorts, af direktionen
framställts mot hans delaktighet i kassan på den grund, att han icke
tillika blir delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning, saknar visserlio-en
ingalunda fog; men den praktiska fördelen torde i detta fall böra
få öfvervinna den formella betänkligheten, hvilken också numera måste
anses minskad, enär dels Lindbäcks föreståndareänst ju är afsedd att
vinna delaktighet i pensionsinrättningen, dels ock på senare tid andra
än delägare i nämnda pensionsinrättning vunnit delaktighet i omförmälda
änke- och pupillkassa, till exempel delägare i döfstumlärarnas pensions
anstalt.
. . ...
För utvidgning, på sätt direktionens föreliggande förslag innebar,
af delaktigheten i folkskollärarnas pensionsinrättning samt änke- och
pupillkassa skulle enligt den på direktionens föranstaltande verkställda
sakkunniga utredningen erfordras ökade årliga anslag till pensionsinrättnino-en
med 800 kronor och till kassan med 200 kronor. Därest såsom
statskontoret ifrågasatt delaktighet i kassan beredes jämväl föreståndaren
Lindbäck, erfordras beträffande anslaget till densamma ytterligare någon
Hankoutskollatn utlåtande Nr / .s''.
17
ökning, hvars belopp statskontoret visserligen icke är i tillfälle att angifva,
men som dock: kan antagas icke blifva synnerligen afse värd t.»
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna håller äfven jag
före, att nu ifrågavarande lärarpersonal bör erhålla delaktighet i folkskollärarnas
pensionsinrättning samt folkskollärarnas änke- och pupillkassa
efter enahanda grunder som lärarpersonalen vid folkskoleseminariernas
öfningsskolor. Den af seminarieföreståndaren Emil Lindbäck
för hans personliga del begärda delaktigheten i folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa har afstyrkts af direktionen, hvaremot statskontoret
ansett denna delaktighet böra beviljas. På de af statskontoret anförda
skäl anser jag mig böra förorda Lindbäcks framställning äfven i denna
del. De beräkningar, som gjorts rörande erforderlig ökning i statsbidragen
till anstalterna, äro ju endast approximativa, och änke- och
pupillkassans ställning är, enligt hvad kassans årsrapporter utvisa, så god
att, äfven om delaktighet i kassan beviljas Lindbäck personligen, någon
ökning af statsbidraget på grund af den obetydligt ökade kostnaden
härför icke torde erfordras.»
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, med tillstyrkande
af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning, hemställa,
att Riksdagen må
dels medgifva ej mindre att småskoleseminarierna
i Haparanda och Murjek må, under iakttagande i tilllämpliga
delar af föreskrifterna i reglementet för folkskollärarnas
pensionsinrättning, för vid seminarierna
inrättade föreståndarbefattningar äfvensom hvar och
en af de vid seminarierna befintliga lärartjänster, hvilka
skola uppehållas af examinerade manliga eller kvinnliga
folkskollärare — seminariet i Haparanda dock beträffande
föreståndarbefattningen först efter den nuvarande
föreståndarens afgång från tjänsten — erhålla
delaktighet i nämnda pensionsinrättning efter det högsta
lönebelopp, hvaraf den föreståndare eller lärare, som
innehar tjänsten, på grund af tjänstålder, enligt gällande
författning äger att komma i åtnjutande, dock
att pension för ifrågavarande föreståndare och lärare
må bestämmas till högst två tredjedelar af tjänsten åtföljande
lön jämte ålderstillägg, än äfven att föreBihang
till Biksd. prof. 1911. G Sand. 1 Afd. 13 Höft. 3
Departe
mentschefen.
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Ang. beredande
af
pension eller
understöd åt
obotligt
sinnessjuk
folkskollärare
eller småskollärare.
ståndare]! för seminariet i Haparanda Emil Lindbäck
må, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna
i reglementet för folkskollärarnas änke- och
pupillkassa, erhålla delaktighet i nämnda kassa med
det högsta lönebelopp, hvaraf han på grund af tjänstålder
enligt gällande författning äger att komma i åtnjutande,
dels föreskrifva
att pensionsafgifter för dessa tjänster skola af
de för hvarje seminarium anvisade anslag genom föreståndarens
försorg i vederbörlig ordning inbetalas till
pensionsinrättningen, med rätt för föreståndaren att
uttaga lärarens afgift genom afdrag å hans aflöning;
att examinerad folkskollärare, som efter vederbörligt
förordnande bestridt eller hädanefter kommer
att bestrida lärartjänst, hvarom nu är fråga, må för
åtnjutande af pension från folkskollärarnas pensionsinrättning
räkna hela den tid, han tjänstgjort i nämnda
egenskap, såsom ordinarie tjänstår;
att med afseende på skyldighet och rättighet
att ingå såsom delägare i folkskollärarnas änke- och
pupillkassa skall gälla, hvad som är föreskrifvet angående
folkskollärare;
att pensionsafgifterna till nämnda kassa årligen
skola inom den i reglementet för kassan föreskrifna
tid af seminariets föreståndare insändas till direktionen;
samt
att det skall åligga föreståndaren att beträffande
ifrågavarande tjänster och deras innehafvare lämna
direktionen erforderliga uppgifter,
dels ock öka det under riksstatens tionde hufvudtitel
uppförda anslaget »Bidrag till folkskollärares pensionering»
med 800 kronor samt det under samma
hufvudtitel uppförda anslaget »Bidrag till folkskollärarnas
änke- och pupillkassa» med 200 kronor.
7:o) Kung!. Maj:t. har uti en till Riksdagen den 10 februari 1911
aflåten proposition (nr 106) föreslagit Riksdagen medgifva, dels att
obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna vid folk- och småskola må,
änskönt han eller hon icke intjänat det i allmänhet för erhållande af
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hankön!skottets utlåtande Nr 18.
I!»
pension eller understöd föreskrifna minsta antalet tjänstår, förklaras
berättigad att, sedan han eller hon entledigats från sin befattning, efter
omständigheterna uppbära pension till belopp, hvartill sammanlagda
antalet lefnads- och tjänstår enligt § 15 i reglementet för folkskollärarnas
pensionsinrättning kan föranleda, eller understöd till det belopp,
som i § 9 af reglementet för småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
jämförd med nådiga kungörelsen den 13 juni 1908 angående
förhöjning åt understödsbeloppen från sagda anstalt finnes medgifvet;
allt under förutsättning att den sinnessjukdom, som befunnits obotlig,
icke uppenbart framträdt vid den tid, då vederbörande lärare utsetts
till sin innehafvande befattning; dels ock att vid folk- eller småskola
anställd obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna, som i vederbörlig
ordning förklarats berättigad att efter erhållet afsked uppbära pension
eller understöd, må äfven utan vederbörandes begifvande entledigas från
sin befattning, därest han eller hon erhållit fast anställning vid sådan
skola efter det författning i förevarande ämne trädt i kraft.
Ett propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för ofvan nämnda dag innehåller i denna fråga följande
anförande af departementschefen:
»I skrifvelse den 13 maj 1909, nr 151, har Riksdagen anfört
följande.
Uti inom Riksdagen väckta motioner har framställts förslag om
sådan förändring af gällande författningar, att vid folk- eller småskola
anställd ordinarie lärare, som är obotligt sinnessjuk, måtte kunna mot
erhållande af pension entledigas från sin lärarbefattning.
Af de statistiska uppgifter, som finnas tillgängliga rörande antalet å
hospital vistande sinnessjuka lärare och lärarinnor, framgår, att under åren
från och med 1901 till och med 1900 å hospital intagits sammanlagclt 65
lärare och lärarinnor eller i medeltal omkring 11 för år. I nämnda statistiska
uppgifter skiljes visserligen ej emellan lärare vid folk- och småskolor
samt öfriga lärare, men man torde ej göra sig skyldig till något misstag,
om man beräknar, att af de å hospital intagna lärare och lärarinnor den
öfvervägande delen varit anställd vid folk- eller småskolor, dels emedan
denna grupp inom hela den svenska lärarkåren är den ojämförligt största,
dels ock emedan, enligt hvad erfarenheten gifver vid handen, särskildt
bland småskollärarinnorna sinnessjukdom är ofta förekommande. Utöfver
de å hospital vistande lärare och lärarinnor torde därjämte med säkerhet
finnas ett stort antal sinnessjuka lärare och lärarinnor, som åtnjuta privat
vård och om hvilkas antal någon tillförlitlig statistik därför icke kunnat
uppgöras.
20
Banko utskottets utlåtande Nr 18.
''Man har sålunda skäl att antaga, att det linnes ett relativt ej obetydligt
antal sinnessjuka folk- och småskollärare och lärarinnor i vårt
land, och då en stor del af dessa torde vara obotligt sjuka, synes det
vara af behofvet påkalla^, att åtgärder vidtagas uti den i motionerna
angifna riktning.
''Den utväg, som 31 § i folkskolestadgan anvisar, att ett skoldistrikt
må genom uppgörelse om nöjaktigt understöd till eu lärare, som drabbats
af obotlig sjukdom, kunna blifva honom kvitt, kan svårligen här användas.
Ty lider verkligen en lärare eller lärarinna, som är anställd vid distriktets
små- eller folkskola, af obotlig sinnessjukdom, lärer någon sådan
öfverenskommelse med den sjuke själf icke kunna ske. Och huruvida
den sjukes förmyndare är berättigad ingå en sådan öfverenskommelse,
är minst sagdt tvifvelaktigt. I allt fall kvarstår ovissheten om på sådant
sätt såväl den sjukes som församlingens intressen behörigen kunna
tillgodoses.
’Af den omständigheten att en lärare, som drabbas af obotligsinnessjukdom
kvarstår vid sin tjänst föranledas gifvetvis stora olägenheter,
dels för undervisningen i den skola, där han är anställd, genom
att platsen för oberäknelig framtid måste uppehållas af vikarie, dels ock
för vederbörande skoldistrikt, som ofta kan hafva att kämpa med stora
svårigheter för att erhålla lämplig vikarie. En annan olägenhet för
skoldistrikt af att lärare drabbas af obotlig sinnessjukdom ligger däri,
att skoldistriktet ej erhåller statsbidrag för vikarie, som uppehåller tjänsten
för sådan lärare.
’Af berörda förhållanden torde framgå önskvärdheten och nödvändigheten
af sådana ändringar eller tillägg i nu gällande folkskolestadga
samt i reglementena för folkskollärarnas pensionsinrättning och småskollärarnas
ålderdomsunderstödsanstalt, att skoldistrikt må kunna entlediga
obotligt sinnessjuk lärare, samt att denne vid sådant entledigande må
erhålla ett visst årligt understöd, äfven om antalet af hans tjänstår ej
skulle uppgå till det minimum, som nu föreskrifves för erhållande af
af kortad pension eller af kortad t understöd. Angående storleken af detta
sålunda föreslagna understöd anser sig Riksdagen emellertid icke kunna
yttra sig.
Tå grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det
täcktes Eders Kung!. Maj:t snarast möjligt låta verkställa utredning,
huruvida och på hvad sätt sådana ändringar må kunna vidtagas i gnällande
författningar, att obotligt sinnessjuk lärare och lärarinna med fäst anställning
i folkskolan äfvensom i småskolan må kunna entledigas från
BankoutskolMn utlätanilu AV IS.
21
sin befattning mot erhållande af viss pension, samt därefter till Riksdagen
inkomma med det förslag, hvartill donna utredning kan föranleda.»
Sedan direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning anbefallts
att i detta ärende afgifva underdånigt utlåtande, inkom direktionen
till Eders Kungl. Magt med underdånigt yttrande den 28 juni 1909 och
anförde därvid följande:
»Hvad angår vid folkskola anställd ordinarie lärares rätt till pension
vid inträffadt fall af obotlig sinnessjukdom torde de tillämnade nya bestämmelserna,
om desamma anses böra komma till stånd, kunna meddelas
i form af sådant tillägg till § 15 i pensionsinrättningens reglemente,
att den däri meddelade föreskrift om minst 10 ordinarie tjänstår såsom
villkor för rätt till pension förklaras i förevarande fall ej äga tillämpning
och att pension får utan dylik inskränkning beräknas med ledning af
sammanlagda antalet lefnads- och tjänstår.
»Genom en sådan bestämmelse skulle man undvika, att någon
orättvisa skulle framträda vid jämförelse mellan efter denna grund pensionerade
sinnessjuka och andra, efter nu gällande grunder pensionerade
obotligt sjuka.
»Såsom framgår af de särskilda motiv till sagda paragraf, hvilka
innehållas i vederbörande kommitterades år 1864 afgifna underdåniga
betänkande, har berörda villkor om minst 10 ordinarie tjänstår tillkommit
för att förebygga pensionsinrättningens förvandling till en understödsanstalt
för sjukliga extraordinarie lärare eller utan tjänst varande lärarkandidater,
hvilka möjligen kunde befordras till ordinarie lärare inom
den församling de tillhöra blott för att därigenom deras framtida underhåll
skulle öfverflyttas från församlingens fattigvård till pensionsinrättningen.
»Därest nu denna bestämmelse skall i förevarande fall sättas ur
tillämpning, torde det vara nödvändigt att genom andra föreskrifter, såvidt
möjligt, förebygga pensionsrätter missbrukande. Härutinnan torde lämpligen
ej kunna stadgas annat än att det läkarutlåtande, hvarigenom vederbörande
lärare förklaras obotligt sinnessjuk, bör stödja sig på viss närmare
angifven tids iakttagelser äfvensom att, därest i särskilda fall omständigheterna
skulle gifva vid handen, att en lärare befordrats till ordinarie
endast för att beredas pension såsom obotligt sinnessjuk, pensionsrätt
må kunna förvägras honom.
»Hvad angår rätt till understöd i förevarande fall från småskollärares-
m. H. ålderdomsunderstödsanstalt torde, med iakttagande för
öfrigt i tillämpliga delar af hvad ofvan nämnts, sådant tillägg kunna
22
Bankoutskottets utlåtande Nr .18.
göras till § 9 i anstaltens reglemente, att obotligt sinnessjuk lärare förklaras
berättigad att erhålla understöd enligt nämnda paragraf, utan
hinder däraf att lian ej tjänstgjort under där angifna minimitid.
»Med hvad ofvan anförts har direktionen endast velat angifva de
grunder, enligt hvilka den ifrågasatta förändrade ordningen för pensionering
i förevarande fall skulle kunna genomföras. För närmare yttrandes
afgifvande och för den fullständiga utredning af frågan, hvarom
Riksdagen gjort framställning, torde det vara nödvändigt, att beräkning
verkställes rörande den ytterligare kostnad, den utsträckta pensioneringsskyldigheten
kan antagas tillskynda pensionsanstalterna; och får direktionen,
då sådan utredning ej lärer kunna åvägabringas utan särskild
utgift, hemställa om nådigt bemyndigande att låta genom lämplig person
på statsverkets bekostnad verkställa utredningen i fråga med tillämpning
af ofvan antydda grunder eller de grunder, Eders Kungl. Maj:t
kan finna skäligt fastställa.»
Enligt nådigt beslut den 23 juli 1909 uppdrogs åt direktionen
att genom lämplig person låta verkställa ifrågavarande utredning med
tillämpning af de utaf direktionen antydda grunder.
-y t Med underdånig skrifvelse den 12 november 1910 har direktionen
nu öfverlämnat ett af filosofie licentiaten Karl Englund till direktionen
afgifvet yttrande i ämnet. Englund har därvid anfört följande.
Efter uppdrag af direktionen hade Englund verkställt beräkning
af den utgiftsökning för vederbörande pensionsanstalter, som skulle
föranledas däraf att rätt till förtidig pension vid obotlig sinnessjukdom
blefve beredd åt folkskollärare och småskollärare, på sätt som åsyftades
i Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1909. Uppgiften hade preciserats
genom den af direktionen gifna anvisningen, att den ifrågasatta förtidspensioneringen
lämpligen borde kunna åstadkommas, i fråga om
folkskollärarna, genom sådant tillägg till § 15 i pensionsinrättningens
reglemente, att den däri meddelade föreskrift om minst 10 ordinarie
tjänstår såsom villkor för rätt till pension förklarades i förevarande fall
éj äga tillämpning, och att pensionens belopp finge utan dylik inskränkning
beräknas med ledning af sammanlagda antalet lefnads- och tjänstår;
hvad anginge småskollärarna m. fl., borde sådant tillägg kunna göras
till § 9 i reglementet för småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
att obotligt sinnessjuk lärare förklarades berättigad erhålla
understöd enligt nämnda paragraf utan hinder däraf, att han ej tjänstgjort
där angifna minimitid.
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
23
De statistiska uppgifter, som genom direktionens försorg för ändamålet
införskaffats från skoldistrikten, hade gifvit vid handen att, för
den händelse de af direktionen anvisade tilläggsföreskrifterna ägt giltighet
under den tid som gått, så skulle, hvad beträffade folkskollärarna,
endast i två fall förtidspensionering af ifrågavarande slag hafva ägt
rum under tidrymden 1890—1909. Såvidt detta gynnsamma förhållande
kunde antagas blifva bestående, hade alltså den tilltänkta utsträckningen
i pensionsrätten praktiskt taget ingen betydelse för folkskollärarnas
pension sinrättnings ekonomi.
Däremot visade det sig, att ett rätt betydande antal fall af obotligsinnessjukdom
före uppnådda 15 tjänstår inträffat bland lärare (särskildt
kvinnliga sådana), som vore berättigade till understöd från småskol
-
lärarnes m.
fl. ålderdomsunderstödsanstalt.
Förhållandena belvstes af
följande sammanställning:
T i cl r y m J
Antal in- träffade fall
af obotlig
sinnes- sjukdom
Medelålder
vid fallets
inträffande
Antal fall
per år och
1.000 lärare
i medeltal
1890-
■1894 ..................
9
27,2 år
0,227
1895—
-1899 ..................
G
28, s »
0,1 43
1900—
-1904 ..................
11
30,o »
0,2 3 2
1905-
-1909 ..................
9
27,7 »
0,1 70
1890—
-1909 ..................
...... 35
28,5 år
0,1 9 2
Medelåldern vid fallets inträffande äfvensom antalet fall per år
och 1,000 lärare företedde så stor konstans man med hänsyn till materialets
ringa omfattning kunde begära, och någon tendens till förändring
i ena eller andra riktningen kunde icke påvisas. Fördenskull antoge
Englund, att de för hela tidrymden 1890—1909 uträknade medeltalen
komme att gälla äfven för framtiden. Antalet lärare, för h vilka
afgifter betalades till understödsanstalten, vore för närvarande omkring
11,200, och tänkte sig Englund, att detta antal snart nog växte till
12,000 för att sedermera icke vidare ökas.
Till en början hade Englund tillämpat allmänna svenska dödlighetstabellen
för kvinnkön 1891—1900. Till männens särskilda dödlighet
hade Englund ej ansett sig behöfva taga hänsyn af det skäl, att i
endast 3 af de 35 fallen den af obotlig sinnessjukdom drabbade varit
manlig lärare. Som understödet enligt reglementets § 9 skidle utgöra
205 kronor, befunnos utbetalningarna per år belöpa sig
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
efter 10 år till 4,510 kronor åt 22 understödstagare,
»
20
»
»
8,815
»
43
)>
»
30
»
12,710
»
»
62
>«
»
40
y>
»
15,990
»
»
78
))
»
50
>>
18,245
»
»
89
»
))
60
»
19,065
»
93
>)
»
70
5>
19,065
»
»
93
»
Anstaltens afgift utöfver livad som skulle utgå i följd af nu gällande
stadganden komme alltså i början att blifva helt obetydlig, men
efterhand kontinuerligt stiga för att efter 60 å 70 år förbli vid cirka
19,000 kronor om året.
Detta vore dock att anse som en öfverdrifvet hög maximiberäkning,
emedan man med säkerhet kunde antaga, att dödligheten bland
lärare, drabbade af obotlig sinnessjukdom, högst betydligt öfverstege
den allmänna. Härpå tydde också det förhållandet, att af de 35 lärare,
som förut anförda statistik omfattade, 7 anmälts hafva dött före år
1910, under det endast 2 å 3 dödsfall varit att vänta efter allmänna
dödlighetstabellen. Ett något så när tillförlitligt matt på dessa lärares
dödlighet stode naturligt icke att få ur uppgifterna. Emellertid hade
Englund utfört en beräkning, analog med förestående, under det. antagande
att de obotligt sinnessjuka lärarna dogo, som om de vid insjuknandet
varit 55 år gamla, hvilket bland annat innebure, att deras dödsintensitet
tiden närmast efter insjuknandet tänktes vara dubbelt så stor
som den mot deras verkliga ålder svarande normala. Under detta förändrade
antagande befunnos utbetalningarna per år belöpa sig
efter
10
år
till
4,305
kronor
åt
21 understödstagi
»
20
»
»
7,585
>>
37
»
>
30
»
9,225
))
»
45
»
»
40
»
9,635
))
)>
47
»
50
»
»
9,635
»
»
47
)>
Ökningen försigginge här alltså till en början nära nog lika hastigt
som efter det första antagandet, men maximum uppnåddes redan efter
40 å 50 år och uppginge till endast ungefär hälften af maximum vid
antagandet af normal dödlighet.
Af det föregående torde vara klart, att något så när pålitliga förutberäkningar
här icke kunde åstadkommas, men Englund hölle för mycket
sannolikt, att det senare räkneresultatet komme verkligheten betydligt
närmare än det förra.
25
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
På grund af nådig remiss har statskontoret den 22 december 1910
uti ärendet afgifvit underdånigt utlåtande, däri statskontoret yttrat, bland
annat, följande:
’Af hvad i Riksdagens förevarande skrifvelse anförts samt för
»ifrigt i ärendet förekommit vill det synas statskontoret, som om skäl
skulle föreligga för beredande af tillfälle att från befattning entlediga
obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna vid folkskola eller småskola
med rätt för den sålunda entledigade att för sin återstående lifstid åtnjuta
pension från folkskollärarnas pensionsinrättning eller understöd
från småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, äfven om den för
sådan förmåns erhållande eljest föreskrifna minimitjänstetid icke uppnåtts.
''Deri tekniska utredningen i ärendet gifver vid handen, att med
tillämpning af de i direktionens öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
underdåniga skrifvelse den 28 juni 1909 angifna grunder genomförandet
af den sålunda utsträckta pensioneringen icke skulle hafva någon nämnvärd
betydelse för denna pensionsinrättnings - ekonomi, hvaremot den
föreslagna utsträckningen af rätten till understöd från småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt skulle för samma anstalt medföra en
ökad kostnad, som sannolikt i början skulle utgöra omkring 4,000 kronor
årligen och så småningom stiga''till inemot 10,000 kronor för år. Då
understöden från anstalten tills vidare bestridas med inflytande årsafgifter
från kommuner och delägare, hvilka afgifter numera samlas och
göras räntebärande i en under statskontorets förvaltning stående fond
under namn af småskollärares med fleres ålderdomsunderstödsfond’,
samt denna fond vid 1909 års slut utvisade en behållning af öfver
700,000 kronor, som under år 1910 icke torde i nämnvärd mån minskas,
lärer något anslag för ifrågavarande ändamål för närvarande icke
vara erforderligt.
Pa sätt direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning i
dess förenämnda underdåniga utlåtande anfört torde för ändamålets vinnande
erfordras tillägg dels till § 15 af nämnda inrättnings reglemente,
dels ock till § 9 i reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt;
hvarjämte enligt statskontorets mening uti tillägg jämväl
till § 31 i nådiga stadgan den 10 december 1897 angående folkundervisningen
i riket och till § 31 i nådiga stadgan den 8 november 1901
angående folkundervisningen i Stockholm bör meddelas föreskrift om
rätt att entlediga obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna.
''Med hänsyn till hvad nämnda direktion anfört rörande behofvet af
föreskrift till förekommande af den ifrågasatta pensions- eller understödslörmånens
missbrukande, anser statskontoret för sin del lämpligt, att i de
Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 4
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Departementschefen.
erforderliga tilläggen till gällande reglementen icke medgifves en ovillkorlig
rätt till pension eller understöd åt hvarje obotligt sinnessjuk
lärare eller lärarinna, utan i stället att sådan rätt göres i hvarje särskildt
fall beroende på pröfning af pensionsinrättningens, respektive
understödsanstaltens direktion samt att entledigande af obotligt sinnessjuk
lärare eller lärarinna må ske endast under förutsättning att pension eller
understöd beviljats.
’De ändringar i gällande pensioneringsgrunder, Indika torde böra
föreläggas Riksdagen, skulle alltså innebära, att obotligt sinnessjuk
lärare eller lärarinna vid folk- eller småskola må, efter pröfning af omständigheterna
i det särskilda fallet, äfven om eljest föreskrifna antalet
tjänstår icke uppnåtts, förklaras berättigad att efter entledigande från
befattningen uppbära pension till belopp, hvartill sammanlagda antalet
lefnads- och tjänstår kan föranleda, eller understöd till det belopp, som
i § 9 af gällande reglemente för understödsanstalten finnes medgifvet,
samt att obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna vid sådan skola må
entledigas under förutsättning, att han eller hon förklarats berättigad
till pension eller understöd.»
Såsom Riksdagen i sin skrifvelse erinrat, innehåller § 31 af gällande
folkskolestadga föreskrift därom, att, då en lärare vid skoldistrikts skola,
innan han är berättigad till pension eller ålderdomsunderstöd, af obotligsjukdom
blir urståndsatt att nöjaktigt bestrida de till tjänsten hörande
göromål, det må bero af distriktet, om han frånträder sin befattning,
att bevilja honom det understöd, hvaraf han kan anses förtjänt.
Bestämmelserna om obotligt sjuk folk- eller småskollärares rätt till
pension eller understöd återfinnas uti de för folkskollärarnas pensionsinrättning
och småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt gällande
reglementen.
Enligt § 15 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning
den 30 november 1866, sådan denna paragraf lyder jämlikt nådiga kungörelsen
den 24 november 1876, äger folkskollärare, som ej upphunnit
det för hel pension bestämda antalet lefnads- och tjänstår, men genom
obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, erhålla
hel pension, därest lefnads- och tjänståren sammanräknade utgöra åttiofem.
Brista ett eller flera år i detta antal, bestämmes pensionsbeloppet
på det sätt, att för hvarje bristande år afkortas en procent af hela pensionen.
Rätt till hel eller afkortad pension enligt denna paragraf tillkommer
dock ingen, som icke räknar minst 10 ordinarie tjänstår.
Jämlikt § 9 af reglementet för småskollärares m. fl. ålderdoms
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 18
27
nnderstödsanstalt den 22 juni 1892, jämförd med nådiga kungörelsen den
18 juni 1908 angående förhöjning af understödsbeloppen från sagda
anstalt ägor lärare, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller
afkortadt understöd bestämda antalet lefnads- och tjänstår, men genom
obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, därest
han tjänstgjort minst 15 år, från anstalten bekomma ett årligt understöd
af 205 kronor.
Hvad nu sagts om lärare gäller äfven lärarinna.
Det är tydligt, att med gällande bestämmelser om pension eller
understöd för obotligt sjuk folk- eller småskollärare § 31 af folkskolestadgan
skall blifva utan egentlig praktisk betydelse i fråga om sinnessjuk
lärare, och att således ett skoldistrikt, där sådant sjukdomsfall
inträffar, skall nödgas att, till stort men för sitt undervisningsväsen,
kanske under många år i sin tjänst behålla en lärare eller lärarinna,
som drabbats af obotlig sinnessjukdom.
Såsom Riksdagen framhållit, bör möjlighet finnas för skoldistrikt
att entlediga en sådan lärare, hvilken då billigtvis bör beredas pension
eller understöd, äfven om föreskrift^ 10, respektive 15 tjänstår ej uppnåtts.
Sådan tvångsåtgärd lärer väl ej mot vederbörandes bestridande
kunna vidtagas mot lärare, som vid ikraftträdandet af författning i ämnet
vunnit fast anställning.
Emot de af direktionen och statskontoret föreslagna grunder för
beräknande af pension eller understöd i förevarande fall har jag icke
något att erinra.
Det har i ärendet framhållits, att rätten till erhållande af pension
för obotligt sinnessjuk lärare icke bör vara ovillkorlig, då det ju läte
tänka sig, att skoldistrikt, för att vältra en befarad fattigvårdstunga
öfver från sig på vederbörande pensions- eller nnderstödsanstalt, skulle
till ordinarie lärare antaga sinnessjuk person. För att förebygga detta
har man föreslagit, att pensionsinrättningens eller ålderdomsimderstödsanstaltens
styrelse skulle tillerkännas rätt att efter pröfning af omständigheterna
i hvarje särskildt fall bevilja eller afslå pension eller understöd
åt obotligt sinnessjuk lärare, som icke räknar föreskrift^ tjänstår.
För min egen del vill jag tro, att det befarade missbruket sällan eller
aldrig skulle förekomma, äfven om inga restriktiva bestämmelser gåfves.
Då saken emellertid bragts på tal, torde försiktigheten bjuda, att bestämmelser
i berörda syfte meddelas. Det synes mig då böra föreskrifvas, dels
att vid ansökning om pension eller understöd för obotligt sinnessjuk lärare,
som icke tjänstgjort 10, respektive 15 år, skall fogas intyg af läkare
angående den sannolika tiden för uppenbart framträdande af den sinnes
-
28
Banko utskottets utlåtande Nr 18.
Ang. eu inom
Andra kaminaren
väckt
motion.
sjukdom, som befunnits obotlig, äfvensom de andra intyg, som kunna
styrka nämnda tidpunkt, dels ock att, därest af handlingarna framgår,
att läraren antagits i ordinarie tjänst, oaktadt han vid tiden för valet lidit
af sinnessjukdom, hvars framträdande varit uppenbart, ansökningen icke
må bifallas. För utfärdande af förstberörda föreskrift erfordras tydligen
icke Riksdagens samtycke.
Såsom statskontoret framhållit, bör, vid bifall till de föreslagna
ändringarna i vederbörande reglementen, till § 31 af folkskolestadgan
äfvensom § 31 af stadgan angående folkundervisningen i Stockholm
göras det tillägg, att obotligt sinnessjuk lärare, som i vederbörlig ordning
förklarats berättigad till pension eller understöd, kan entledigas
från sin befattning.
Det faller af sig själft, att hvad nu föreslagits om lärare äfven
bör gälla lärarinna.
Enligt hvad i ärendet upplysts, föranleder den föreslagna utsträckningen
af rätt till pension eller understöd icke för närvarande någon
kostnad för staten.»
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en inom
Andra kammaren af herr N. Jönsson i Kvarnberga väckt motion (nr 336),
häruti motionären, under hänvisning till motionerna vid 1909 års riksdag
II: 23 och II: 206 samt Andra kammarens tillfälliga utskotts (nr 1) utlåtande
nr 15 vid samma års riksdag, hemställt, att Riksdagen ville för
sin del beslut}!, dels att obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna vid
folk- eller småskola må, änskönt han eller hon icke intjänat det i allmänhet
för erhållande af pension eller understöd föreskrifna minsta
antalet tjänstår, förklaras berättigad att, sedan han eller hon entledigats
från sin befattning, efter omständigheterna uppbära pension till belopp,
hvartill sammanlagda antalet lefnads- och tjänstår enligt § 15 i reglementet
för folkskollärarnas pensionsinrättning kan föranleda, eller understöd
till det belopp, som i § 9 af reglementet för sm åskollärares in fl.
ålderdomsunderstödsanstalt jämförd med nådiga kungörelsen den 13 juni
1908 angående förhöjning af understödsbeloppen från sagda anstalt finnes
medgifvet; allt under förutsättning att den sinnessjukdom, som befunnits
obotlig, icke uppenbart framträdt vid den tid, då vederbörande lärare
utsetts till sin innehafvande befattning; dels ock att vid folk- eller småskola
anställd obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna, som i vederbörlig
ordning förklarats berättigad att efter erhållet afsked uppbära pension
eller understöd, må äfven utan vederbörandes medgifvande entledigas
från sin befattning.
Bankoutskottets utlåtande Nr 18. 29
Motionärens förslag innebär alltså sådan ändring af Kungl. Maj:ts
proposition, att de ifrågavarande bestämmelserna skulle kunna tillämpas
retroaktivt, sa att enhvar lärare eller lärarinna, som här afses, må kunna
entledigas, äfven om han eller hon vunnit anställning, innan författning
i detta ämne trädt i kraft.
Lika med departementschefen anser utskottet, att möjlighet bör
linnas för skoldistrikt att i fall, hvarom här är fråga, entlediga vederbörande
befattningshaf vare, äfvensom att denne då billigtvis bör beredas
pension eller understöd, äfven om föreskrifva tjänstår ej uppnåtts. Då
emellertid eu sådan tvångsåtgärd mot vederbörandes bestridande icke
lärer kunna vidtag;as mot sådan lärare eller lärarinna, som vunnit fäst
anställning redan innan författning i detta ämne trädt i kraft, har utskottet
för sin del icke kunnat biträda motionärens förslag härutinnan.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen må, med bifall till Kung]. Maj:ts
förevarande proposition och med afslag å ifrågavarande
motion, II: 336, i hvad den skiljer sig från Kungl.
Maj:ts förslag, medgifva,
dels att obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna
vid folk- eller småskola må, änskönt han eller hon
icke intjänat det i allmänhet för erhållande af pension
eller understöd föreskrifna minsta antalet tjänstår,
förklaras berättigad att, sedan han eller hon entledigats
från sin befattning, efter omständigheterna uppbära
pension till belopp, hvartill sammanlagda antalet lefnads-
och tjänstår enligt § 15 i reglementet för folkskollärarnas
pensionsinrättning kan föranleda,'' eller
understöd till det belopp, som i § 9 af reglementet för
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt jämförd
med nådiga kungörelsen den 13 juni 1908 angående
förhöjning af understödsbeloppen från sagda
anstalt finnes medgifvet; allt under förutsättning att
den sinnessjukdom, som befunnits obotlig, icke uppenbart
framträdt vid den tid, då vederbörande lärare
utsetts till sin innehafvande befattning;
dels ock att vid folk- eller småskola anställd
obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna, som i vederbörlig
ordning förklarats berättigad att efter''erhållet
afsked uppbära pension eller understöd, må äfven utan
Utskottets
yttrande.
30
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
vederböra]!des begifvande entledigas från sin befattning,
därest han eller hon erhållit fast anställning vid sådan
skola, efter det författning i förevarande ämne trädt i kraft.
A»g. e» inom 8:6) Uti en inom Andra kammaren väckt motion (nr 31) har herr
i”ren ^erd i Stockholm föreslagit, »att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
''Zion. anhålla om sådan ändring i § 11 af nu gällande reglemente för små
skollärares
in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, att däri medgifves rätt
för lärare, som förut uppburit understöd från anstalten, men genom att
antaga nytt förordnande såsom lärare vid någon för den allmänna folkundervisningen
inrättad skola förlorat sitt understöd, att, om han vid
sådant förordnande kvarblifver under minst fem år, vid därefter erhållet
afsked undfå det större understödsbelopp, hvartill detta förordnande
kan honom berättiga».
Till stöd för motionen har anförts följande:
»Ehuru Riksdagen vid flera tillfällen behjärtat inom densamma
framställda förslag i ändamål att utjämna olikheterna mellan å ena sidan
folkskolekårens och å andra sidan småskolekårens ekonomiska och rättsliga
förhållanden, äro dock skiljaktigheterna i detta hänseende fortfarande
både inånga och betydande. Åtskilliga af dem äro åt den art,
att deras undanröjande skulle kräfva en genomgripande förändring af
en ansenlig del af vår skollagstiftning; andra åter äro af mindre grundväsentlig
betydelse, men kunna icke desto mindre i vissa fall te sig
synnerligen egendomliga. En olikhet af detta senare slag, hvars borttagande
endast skulle erfordra en obetydlig författningsändring och för
öfrigt icke behöfde för det allmänna medföra några särskilda kostnader,
förefinnes i de stadganden, som röra pensionerad lärares återinträdo i
tjänsten samt rätten till pension efter förnyadt afskedstagande.
I Kungl. Maj:ts förordning och reglemente den 30 november 1866
angående folkskollärarnas pensionsinrättning lyder § 19 sålunda:
Skulle den, som efter erhållet afsked kommit i åtnjutande af pension, åter
såsom ordinarie lärare tillträda tjänst vid folkskola, skall, under den tid han sådan
befattning innehar, pensionen, om den är större än lönen, minskas med ett däremot
svarande belopp, eller, om densamma understiger eller jämnt motsvarar lönen, helt
och hållet indragas. Kvarblifver han minst fem år i sådan tjänst, äger han, vid
därefter erhållet afsked, undfå den större pension, hvartill denna tjänst kan honom
berättiga. I annat fall må han efter afskedstagandet åter tillträda den honom förut
tillagda pension.
I Kungl. Maj:ts reglemente den 22 juni 1892 för småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt återfinnes motsvarande bestämmelse i
§ 11, som lyder:
Bankoutakotteta utlåtande Nr 18.
31
Om (lön, som börjat att uppbära understöd från anstalten, mottager nytt
förordnande såsom lärare vid någon för den allmänna folkundervisningen inrättad
skola, förlorar lian understödet för den tid, under hvilken han uppbär lön såsom
lärare, dock med undantag för det fall att eu understödstagare vid sjukdomseller
annat tillfälligt förfall för tjänstgörande lärare under kortare tid vikarierar
för denne.
De anförda bestämmelserna, Indika båda afse sådana fall, då lärare,
som en gång blifvit tillerkänd pension eller understöd, på nytt inträder
i tjänstgöring, förete, som man ser, flera olikheter sinsemellan. Mest
iögonenfallande är, att § 11 i reglementet för ålderdomsunderstödsanstalten
alldeles saknar eu bestämmelse, motsvarande den, som i § 19
af folkskollärarnas pensionsreglemeute föreskrifver viss tid, efter hvilken
pensionerad lärare, som återinträdt i ordinarie tjänst, äger »undfå den
större pension, hvartill denna tjänst kan honom berättiga». Följden
häraf är, att en småskollärarinna, som afgår med afkortadt understöd,
men af någon anledning på nytt mottager anställning vid småskola,
icke äger att efter sin andra afgång åtnjuta högre understöd, än hon
efter sitt törsta afskedstagande uppbar, hur många hennes lefnads- och
tjänstår än äro. Till belysning af detta förhållande må följande exempel
anföras:
Den 30 september 1899 förklarades småskollärarinnan Oleana Olausdotter berättigad
till ett understöd af 100 kronor årligen från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.
Sedermera inträdde hon åter i tjänstgöring, och i följd
häraf blef i enlighet med § 11 i det för anstalten gällande reglementet understödet
indraget från den 1 juli 1903.
Sedan lärarinnan tjänstgjort till den 30 mars 1907, anhöll skolrådet i Hotagens
församling, Jämtland, hvarest hon senast varit anställd, om direktionens
öfver folkskollärarnas pensionsinrättning beslut rörande hennes nuvarande rätt till
understöd, hvilket skolrådet ansåg böra utgå med fullt belopp. Direktionen fann
emellertid den omständigheten, att lärarinnan, efter det hon kommit i åtnjutande af
ålderdomsunderstöd, varit ånyo anställd vid småskola, icke kunna för henne medföra
rätt till förhöjdt understöd, utan förklarade henne berättigad att endast uppbära
samma understödsbelopp, som förut varit henne tillförsäkradt.
Öfver detta direktionens beslut anförde såväl lärarinnan som skolrådet besvär
hos Kungl. Maj:t, hvarvid äfven anhölls, att, om besvären ej vunne bifall,
Kung], Maj:t täcktes af nåd tillerkänna lärarinnan det sökta understödet. Kungl.
Maj:t infordrade nytt utlåtande från direktionen, som bland annat yttrade:
»Direktionen får emellertid framhålla, hurusom i det för småskollärares in. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt gällande reglementet ej stadgats något medgifvande för
understödstagare att på grund af ånyo tillträdd tjänstgöring komma i åtnjutande
af högre understöd än det understödstagare en gång tillerkända. Under vidhållande
af sitt i ärendet meddelade beslut får direktionen således hemställa, att de underdåniga
besvären måtte lämnas utan afseende.»
Kungl. Maj:t förklarade den 21 december 1907, att de gjorda framställningarna
ej kunde bifallas.
32
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
I det fall, för hvilket jag här redogjort, hade lärarinnan visserligen
icke efter sitt återinträde i tjänsten haft anställning under så lång tid
som fem år och hade följaktligen icke, äfven om hon tillhört folkskolekåren
och § 19 i pensionsreglementet kunnat för hennes del tillämpas,
kommit i åtnjutande af någon förhöjning i pensionen. Men af direktionens
utlåtande framgår med all tydlighet, att utgången hade blifvit
densamma, hur många år lärarinnan än efter sitt återinträde kvarstått
i tjänsten.
Ett annat fall, som visserligen icke varit föremål för behandling
af vare sig direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning eller
Kungl. Maj:t, men som dock tydligare än något annat visar, hvilka
orimligheter frånvaron af en tidsbestämmelse i fråga om tjänstgöring
för erhållande af förhöjdt understöd vid återinträde i tjänsten kan föranleda,
har kommit till min kännedom.
En lärarinna fick 1876 vid 19 års ålder sin första anställning vid småskola.
Hon tjänstgjorde därefter — med två års afbrott — som småskollärarinna ända
till början af år 1898, då hon afgick samt af direktionen öfver folkskollärarnas
pensionsinrättning tillerkändes ett ärligt understöd af 70 kronor. År 1901 sökte
hon emellertid på nytt anställning som småskollärarinna och blef som sådan
antagen af skolrådet i B. församling. Därmed indrogs det från ålderdomsunderstödsanstalten
utgående årliga understödet. 1 B. tjänstgör lärarinnan alltfortfarande
och lcan således redan innan detta års slut räkna en sammanlagd tjänstgöringstid
af 30 år — det för undfående af helt ålderdomsunderstöd föreskrifna
antalet tjänstår. Då hon om ett par år äfven nått härför erforderligt antal
lefnadsår, borde väl, synes det, den enklaste rättvisa kräfva, att hon, när hon då
för andra gången tager afsked från tjänsten, erhåller det understöd, som eljest
numera tillkommer hvarje småskollärarinna med 55 lefnads- och 30 tjänstår,
nämligen 450 kronor, i all synnerhet som hon, i likhet med sina kamrater, hvarje
år fått erlägga stadgad afgift till ålderdomsunderstödsanstalten och jämväl fått vidkännas
den förhöjning i afgiften, som senaste riksdagsbeslut angående småskolekårens
pensionering medförde. Så blir emellertid icke förhållandet. När denna
lärarinna efter några år tager afsked, äger hon. jämlikt § 11 i reglementet för
ålderdomsunderstödsanstalten, hvarest blott stadgas, att understödet skall förloras
för den tid, under hvilken hon uppburit lön såsom lärarinna, att på nytt börja
åtnjuta sitt. år 1898 tillerkända understöd af 70 kronor pr år. Någon möjlighet
att erhålla förhöjning i detta blygsamma belopp synes hon icke äga, enär de anslag
å allmänna indragningsstaten, hvilka Riksdagen hvarje år anvisar att användas till
understöd åt äldre behöfvande småskollärare in. fl., endast äro afsedda för sådana
understödstagare, hvilka erhållit afsked före utgången af år 1900.
De bär berörda förhållandena höra lyckligtvis icke till de vanliga,
och man har inga skäl att antaga, att ens ed större antal småskollärarinnor
befinner sig i liknande belägenhet. Icke desto mindre torde
det vara obehöfligt. att ytterligare motivera den meningen, att en för
-
B a nita ut skott c Is utlutande Nr IN.
33
ändring i här ifrågavarande bestämmelse bör komma till stånd. Den omständigheten,
att man för folkskolekårens vidkommande insett det rättvisa
i att tjänstgöring efter en gång erhållen pension under vissa förhållanden
kan få inverka på den slutliga pensionens storlek, bör tillräckligt kraftigt
tala för att äfven småskolekåren erhåller eu liknande förmån. Då det,
såsom framgår af mitt första exempel, icke är möjligt att vinna en
dylik på dispensvägen, synes det vara Riksdagens sak att genom beslut
åvägabringa ändring i detta förhållande.
Hvad motionären anfört till stöd för sitt förslag synes utskottet utskottet»
vara värdt beaktande. Då emellertid en regiemontsändring på sätt yltrandemotionären
föreslagit icke torde böra vidtagas utan föregående fullständig
utredning i ärendet och sådan utredning lämpligast sker genom Kungl.
Maj:ts försorg, bär utskottet icke ansett sig kunna biträda motionen, utan
i stället funnit sig böra tillstyrka en skrifvelse i ämnet till Kungl. Maj:t.
Med åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet
hemställa,
att Riksdagen, i anledning af förevarande motion
II: 31, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida
icke sådan ändring i § 11 af nu gällande reglemente
för småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt må
kunna genomföras, att däri medgifves rätt för lärare,
som förut uppburit understöd från anstalten, men genom
att antaga nytt förordnande såsom lärare vid någon för
den allmänna folkundervisningen inrättad skola förlorat
sitt understöd, att, om han vid sådant förordnande kvarblifver
under minst fem år, vid därefter erhållet afsked
undfå det större understödsbelopp, hvartill detta förordnande
kan honom berättiga, samt att Kungl. Maj:t
därefter ville vidtaga de åtgärder, hvartill utredningen
må föranleda.
9:o) I punkt 6 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t före- Anyslagit
Riksdagen '' _ • *
att dels medgifva att de med statsmedel understödda sinnesslö- personalen vid
anstalterna i riket må, under iakttagande i tillämpliga delar af före- Jidda''linne
skrifterna i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt, för härefter »isansuuter.
omförmälda, vid nämnda anstalter befintliga tjänster vinna delaktighet i [6-]
nämnda pensionsanstalt enligt följande särskilda villkor och bestämmelser:
Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sand. 1 Afd. 13 Höft. 5
34
B a rikou tu ko i tets utlutande Ne 18.
att delaktigheten skall afse ordinarie manliga och kvinnliga föreståndare
samt ordinarie manliga och kvinnliga lärare, slöjd- och handarbetslärare
däri inberäknade;
att med ordinarie manlig eller kvinnlig föreståndare eller lärare
förstås sådan, som af vederbörande styrelse antagits för visst antal år i
sänder eller tillsvidare med ömsesidig uppsägningsrätt;
att i pensionsafseende manlig föreståndare för annan sinnesslöanstalt
än arbetshem betraktas lika med föreståndare för döfstumskola,
kvinnlig föreståndare för sådan sinnesslöanstalt äfvensom manlig eller
kvinnlig föreståndare för arbetshem lika med lärare vid döfstumskola,
samt manlig eller kvinnlig lärare vid sinnesslöanstalt lika med lärarinna
vid döfstumskola, dock att för denna sistnämnda delägargrupp lägsta
medgifna delaktighetsbeloppet bestämmes till 1,000 kronor;
att nu ifrågavarande tjänstinnehafvare skola, för att erhålla hel
pension, hafva under de före afskedstagandet senast förflutna tio tjänståren
åtnjutit löneförmåner, värdet af bostad och bränsle eller ersättning
därför häri icke inberäknadt, fullt motsvarande det belopp, till hvilket
delaktighet i pensionsanstalten för tjänsten bestämts;
att pensionssökande må räkna sig till godo äfven den tid han
eller hon tjänstgjort vid vederbörande anstalt, innan nådig kungörelse
om delaktighet för ifrågavarande personal trädt i kraft; skolande med
afseende å rätt till pension tjänstår beräknas icke blott för tjänstgöring
i ordinarie befattning vid vederbörande anstalt, utan äfven för den tid
utöfver fem år, under hvilken den pensionssökande varit anställd såsom
extra lärare eller lärarinna vid sådan anstalt;
att för den tid, som infaller efter det döfstumlärarnas pensionsanstalt
börjat omfatta äfven lärare vid sinnesslöanstalter, sådan lärare
ej må räkna sig ett tjänstår till godo såsom ordinarie med mindre han
under detsamma varit i sådan egenskap anställd å tjänst med delaktighet
i pensionsanstalten; samt
att om sinnesslöanstalt samt sådan anstalts styrelse skall gälla
hvad i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt stadgas om skoldistrikt
och distriktsskolstyrelse,
dels medgifva delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa
för samma lärarpersonal sålunda, att en hvar manlig föreståndare eller
lärare, som, efter det nådig kungörelse i förevarande ämne trädt i kraft,
tillträdt tjänst, hvarmed följer delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt,
skall vara skyldig till delaktighet jämväl i folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa, att rättighet att vara delägare i kassan skall tillkomma
kvinnliga tjänstinnehafvare, samt i öfrigt en hvar manlig tjänstinne
-
Bankouiskottcts utlåtande Nr IS.
35
häfvare som vid den tid, då kungörelsen träder i kraft, innehar tjänst,
för hvilken vederbörande styrelse vinner delaktighet i pensionsanstalten,
under villkor att anmälan om delaktighet sker hos kassans direktion
inom utgången af det år, hvarunder styrelse för tjänsten vunnit delaktighet
i pensionsanstalten, äfvensom att för denna nya grupp af delägare i
folkskollärarnas änke- och pupillkassa pensionsafgifter och pensionsbelopp
skola utgå i förhållande till de belopp, efter hvilka vederbörande styrelse
för ifrågavarande tjänster vunnit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt,
samt i öfrigt reglementet för nämnda änke- och pupillkassa
äga motsvarande tillämpning, dock med. iakttagande däraf att den i
§ 2 omförmälda anmälan skall ske hos vederbörande styrelse och att
nämnda anmälan jämte den i samma paragraf anbefallda uppgift skall
af styrelsen insändas till direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
samt att det i § 24 sista stycket omtalade intyg skall afgifvas
af vederbörande styrelses ordförande,
dels ock, för beredande af ifrågavarande delaktighet i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, öka det såsom bidrag till berörda kassa
å riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslag med 860 kronor.
Det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 23 december 1910 innehåller följande uttalande af departementschefen.
»Hos Kungl. Magt hafva rektorn Daniel Viotti in. 11. kommitterade,
utsedda af det tredje mötet för sinnesslövården inom Sverige år 1907,
gjort underdånig ansökning- om vidtagande af åtgärder för beredande af
pension åt lärarpersonalen vid de statsunderstödda sinnesslöanstalterna i
riket och därvid anfört följande.
Enligt den af inspektören för sinnesslövården i riket till Kungl.
Maj:t i maj 1907 afgifna berättelse uppgingo de med statsmedel understödda
sinnesslöanstalterna i riket år 1905 till ett antal af 35, nämligen
27 uppfostringsanstalter och arbetshem samt 8 asyler för obildbara.
A id samtliga dessa anstalter funnos den 31 december 1905 anställda
38 föreståndare och föreståndarinnor, 62 kvinnliga lärare i s. k. skolämnen
samt 18 manliga och 10 kvinnliga lärare i handarbeten och
praktiska sysslor eller tillsammans 128 personer förutom timlärare och
till betjäning hänförlig personal. Elevantalet uppgick samma dag
till 1,066.
Sinnesslöanstalterna utgjorde ett viktigt led i de allmänna folkbildnings-
och folkuppfostringsanstalterna och vore så mycket betydelsetullare,
som deras alumner utgjordes af i olika hänseenden vanlottade
barn, hvilka, därest ifrågavarande tillflykter icke funnes, i många fäll
36
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
skulle försummas och vanvårdas eller åtminstone stå i fara att utsättas
. för olämplig och för deras anlag och begåfning icke passande behandling.
Att det läge i det allmännas intresse och tillhörde dess skyldigheter
att bereda lämplig undervisning och vård äfven åt de sinne3slöa,
vore numera allmänt erkändt, äfven om förhållandena hittills icke medgift,
att dessa barns undervisning blifvit i lag påbj liden i likhet med
undervisningen för de normala barnen samt för döfstumma och blinda.
Landstingen hade sålunda efter hand inrättat anstalter för respektive
län, och statsmakterna hade under en lång följd af år lämnat bidrag
till de årliga omkostnaderna.
Tack vare det intresse och understöd, som det allmänna sålunda
ägnat sinnesslövården, hade densamma inom vårt land nått en betydande
utveckling. Intresset för verksamhet på detta område hade samtidigt
växt och lockat många värdefulla krafter in i arbetet för de sinnesslöa.
Enligt inhämtade uppgifter vore det ock numera i afseende på löneförmåner
i allmänhet jämförelsevis väl sörjdt för de lärare och lärarinnor,
som vunnit anställning vid sinnesslövården. Detta vore ock af nödvändigheten
påkalladt, enär arbetet vore synnerligen hårdt och uppslitande.
Dessutom måste af helt naturliga skäl denna lärarpersonal
blifva betydligt mera bunden vid sitt arbete icke blott genom de dagliga
lektionerna utan fastmer genom det öfvervakande, som barnen kräfde
jämväl under den lediga tiden. Lärarpersonalens ferier blefve ock väsentligen
kortare än för lärare vid andra skolor, som besöktes af eleverna
endast under lektionerna.
Under tjänstetiden vore det i allmänhet ganska väl sörjdt för
ifrågavarande personal. Men deras ålderdom vore ännu icke — med
undantag för enstaka fall — betryggad genom pensionering. Tiden synes
nu, sedan sinnesslövården blifvit i viss mån organiserad, vara inne för
upptagande af pensionsfrågan. Betydelsen af dess lyckliga lösning sä
väl för lärarna själfva som för sinnesslövården i det hela läge i
öppen dag.
Önskvärdt vore, om pensioner kunde beredas alla dem, som på
ett eller annat sätt ägnat sitt lits arbete åt sinnesslövården. Men då
statens mellankomst i detta afseende icke torde kunna begäras för andra
än dem, som staten under deras tjänstetid i eu eller annan form aflönat,
hade kommitterade ansett, att statens medverkan till beredande af pensioner
borde ifrågasättas endast för personalen vid de med statsmedel
understödda anstalterna. Af tjänstinnehafvarna vid dessa anstalter borde
själffallet ordinarie manliga och kvinnliga föreståndare samt ordinarie
manliga och kvinnliga lärare, som hufvudsakligen undervisade i s. k.
Hanlioutukntlrts utlätuwln Nr IS.
37
skolämnen, tillerkännas pensionsrätt. Men ilfven de manliga och kvinnliga
lärarna i slöjd och handarbeten borde enligt kommitterados mening erhålla
pensionsrätt under förutsättning, att de vore ordinarie. Slöjd och
handarbeten vore nämligen för utvecklingen af de sinnesslöa af största
betydelse och stode utan gensägelse i främsta ledet bland sinnesslövårdens
hjälpmedel.
I fråga om det närmare ordnandet af pensioneringen tilläte sig
kommitterade framhålla, att frågan syntes vinna den lämpligaste lösningen,
om utrymme bereddes sinnesslöanstalternas lärarpersonal i någon
af de redan befintliga pensionsinrättningarna för lärare. Den inrättning,
som härvid läge närmast till hands, vore döfstumlärarnas pensionsanstalt.
Ivungl. Maj:t och Riksdagen hade också redan beviljat inträde i nämnda
anstalt för lärarpersonalen vid en sinnesslöanstalt, nämligen skolhemmet
i Vänersborg för blinda döfstumma.
Om det framställda förslaget till lösning af sinnesslöanstalternas
pensionsfråga skulle kunna genomföras till gagn för alla nu anställda
lärare, torde dock en ändring i bestämmelserna för döfstumlärarnas pensionsanstalt
blifva erforderlig. Enligt Kungl. Maj:ts nådiga reglemente
för nämnda anstalt erhölle delägarna i densamma pension efter olika
delaktighetsbelopp. Minimum vore 1,200 kronor, motsvarande eu kontant
aflöning till samma belopp. För närvarande nådde flertalet lärare
och lärarinnor vid sinnesslöanstalterna icke upp till detta lönebelopp. En
enligt uppgifter från anstalterna verkställd beräkning utvisade, att de kontanta
lönerna för lärarinnor med minst femton tjänstår — vid hvilken tid
maximilönen torde vara uppnådd — varierade mellan 350 kronor och 1,000
kronor. Medellönen vore omkring 527 kronor. Till detta belopp måste emellertid
läggas värdet af naturaförmåner med undantag af bostad och bränsle.
Nämnda förmåner, som utgjordes af vivre, tvätt, lyse, läkarvård, medicin
m. in. hade kommitterade uppskattat till ett medelvärde af 500 kronor, ett
belopp, som under nu rådande dyra tider icke torde vara för högt beräknadt.
Med tillägg af denna summa skulle hela löneförmånen för dem, som
tjänstgjort minst femton år, uppgå till lägst 850 kronor och högst 1,500
kronor eller i medeltal 1,027 kronor. En lärare eller lärarinna med denna
årslön skulle alltså icke kunna vinna inträde i döfstumlärarnas pensionsanstalt
med mindre vederbörande anstalt höjde det kontanta beloppet,
så att samtliga löneförmåner finge ett värde af 1,200 kronor. Då emellertid
af de 17 lärarinnor, som räknade minst femton tjänstår, 11 åtnjöte
löner, som varierade mellan 850 kronor och 1,000 kronor och 4
erhölle 1,100 kronor, torde det i vissa fall kunna blifva mycket svårt,
att icke säga omöjligt för lärarinnorna att omedelbart vinna de lönetill
-
38
Banko utskottets utlåtande Nr 18.
skott, som skulle erfordras för att under de tio sista åren af tjänstetiden
hafva lönen uppe i minst 1,200 kronor. Däremot torde någon nämnvärd
svårighet icke möta för lönernas uppbringande till 1,000 kronor.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden hemställde kommitterade, att
reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt måtte ändras därhän, att
lägsta delaktighetsbeloppet för lärare eller lärarinna vid sinnesslöanstalt,
som vunne inträde i pension sanstalten, bestämdes till 1,000 kronor.
Med afseende på storleken af delaktighetsbeloppen syntes det i
allmänhet vara lämpligt, att lärare och lärarinnorna i skolämnen, slöjd
och handarbeten vid sinnesslöanstalt likställdes med lärarinna vid döfstumsanstalt,
föreståndarinna för sinnesslöanstalt och föreståndare för
arbetshem med döfstumlärare samt föreståndare för sinnesslöanstalt med
föreståndare för döfstumanstalt. De nu gällande löneförmånerna vid
sinnesslöanstalterna hide i vissa fall icke hinder i vägen för ett stadgande
efter nu nämnda grunder. Men flerstädes understege lönerna de
belopp, som för en dylik anordning skulle erfordras. På hufvudsakligen
samma skäl, som förut anförts för en sänkning af det lägsta delaktighetsbeloppet
för lärarinnor, kunde man ock ifrågasätta, huruvida det icke
kunde medgifvas, att sinnesslöanstalternas personal berättigades att vinna
inträde i döfstumlärarnas pensionsanstalt uteslutande efter beloppet af
den maximilön, som vore eller kunde blifva bestämd för hvarje särskild
tjänst, dock med den inskränkning, att eu viss maximigräns fastställdes
för delaktighetsbeloppen inom de olika grupperna. Denna gräns syntes
för lärare och lärarinnor af alla slag böra sättas till 1,600 kronor, för
föreståndarinna för anstalt och föreståndare för arbetshem till 2,000
kronor samt för föreståndare för anstalt till 4,000 kronor.
I fråga om kompetensfordringar hemställde kommitterade, att
samma undantag från bestämmelsen i § 12 mom. 1 af reglementet för
döfstumlärarnas pensionsanstalt, som redan medgifvits beträffande personalen
vid skolhemmet i Vänersborg, finge tillämpas i afseende å samtliga
si nnesslö anstalters person al.
Slutligen ville kommitterade framhålla önskvärdheten af, att pensionsåldern
måtte sättas till högst 55 lefnadsår och SO tjänstår. Kommitterade
befarade visserligen, att de ekonomiska förhållandena reste
kanske oöfverstigliga hinder i vägen för genomförandet af detta önskemål.
Men det torde med skäl kunna antagas, att flertalet lärarinnor
skulle i förtid nedbrytas af det uppslitande arbetet, så att de aldrig
hunne fram till hel* pension, därest pensionsåldern bestämdes till 60
lefnadsår. Erfarenheten från andra pensionsanstalter syntes gifva stöd
för dylika farhågor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutslcottetn utlåtande- Nr IS.
31)
__ Med anledning al livad sålunda anförts hemställde kcrmmitterade,
att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder i syfte att åt den
ordinarie lärarpersonalen (föreståndare och föreståndarinnor samt lärare
och lärarinnor) vid de med statsmedel understödda sinnesslöanstalterna
i riket bereda inträde i döfstumlärarnas pensionsanstalt enligt de för
densamma gällande bestämmelser, sedan dessa blifvit jämkade i följande
afseenden:
1) delaktighetsbeloppet för lärare och lärarinna vid sinnesslöanstalt
skulle utgöra lägst 1,000 kronor;
2) lör sinnesslöanstalternas lärarpersonal skulle pensionsdelaktighetsbeloppet
bestämmas etter den maximilön, som vore eller kunde
framdeles blifva bestämd för hvarje särskild tjänst, likväl med den begränsning,
att för de olika grupperna af tjänstinnehafvare fastställdes maximidelaktighetsbelopp
efter förut angifna grunder;
3) i fråga om kompetensfordran skulle gälla samma undantagsbestämmelse
som för personalen vid skolhemmet i Vänersborg.
Vid ansökningen voro fogade skriftliga uppgifter af sinnesslöanstalternas
föreståndare eller föreståndarinnor om den vid anstalterna
tjänstgörande lärarpersonalen, vederbörandes ålder, aflagda examina,
tiden för första anställning i siunesslövården och för den vid uppgiftens
afkunnande innehålla anställning samt kontanta lönebelopp för år 1907.
Sedan ärendet remitterats till direktionen öfver folkskollärarnas
pensionsinrättning, samt direktionen, på underdånig hemställan, enligt
nådigt beslut den 2 juni 1908 erhållit nådigt bemyndigande att låta på
allmän bekostnad verkställa utredning rörande de kostnader, som den
begärda delaktigheten kunde komma att tillskynda statsverket, har direktionen
med underdånigt utlåtande den 9 juni 1909 till Eders Kungl.
Maj:t öfverlämnat ett af filosofie licentiaten Karl Englund efter direktionens
uppdrag afgifvet, på bilagda matematiska beräkningar grundadt
skriftligt yttrande i ämnet.
I detta yttrande erinrar Englund till en början, att enligt de från
anstalterna insamlade uppgifterna delaktighet skulle beredas åt 2 3
2 föreståndare ................................................................ 1
3 „ för arbetskem....................................... 2
26 föreståndarinnor ....................................................... 3
19 lärare.......................................................................... 4
77 lärarinnor .................................................................. 5
sammanlagdt 127 personer;
40
Bankoutslcottets utlåtande Nr 18.
att i ansökningen hemställts, att för respektive tjänstekategorier måtte
gälla följande delaktighetsbelopp:
högst
Grupp 1 ........... kronor 4,000
„ 2 ............ „ 2,000
„ 3 ........... „ 2,000
„ 4............ „ 1,000
„ 5 ............ „ 1,000
samt att såsom önskvärd t framhållits att pensionsåldern sattes till o 5 år,
dock att för erhållande åt hel pension skulle fordras minst 30 tjänstår.
Härefter yttrar Englund följande.
De från anstalterna insamlade uppgifterna, upptagande bland annat
nu befintliga tjänstinnehafvares födelseår och antal fulla tjänstår den 1
januari 1907, gåfve vid handen, att medelpensionsåldern vid tillämpning
af det i § 8 af reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt gifna
stadgandet (60 lefnadsår, 30 tjänstår) kunde väntas blifva för manliga
lärare 62 år, för kvinnliga 60 år. Om, såsom anstalternas representanter
tänkt sig, för rätt till hel pension skulle erfordras blott 55 lefnadsår
jämte 30 tjänstår, blefve medelpensionsåldern för respektive grupper 60
och 57 år. Medelinträdesåldern hade befunnits vara: för män 30. år,
för kvinnor 25 år. På hvad sätt befordringen till högre tjänst i eu
framtid kunde väntas försiggå, vore på grund åt materialets knapphet
svårt att förutsäga. Englund hade emellertid, med stöd af de uppgifter,
som erhållits, trott sig kunna antaga, att medelåldern för befordran till
såväl föreståndare- som föreståndarinnetjänst i framtiden skulle blifva
35 år.
I det följande betecknades de bägge olika förutsättningarna angående
pensionsåldern med respektive alternativ 1 (60 lefnads-, 30 tjänstår)
och alternativ 2 (55 lefnads-, 30 tjänstår).
Till grund för beräkning af kostnaden för den egna pensioneringen
hade lagts allmänna svenska dödlighetstabellerna 1891 1900, skildt för
män och kvinnor, samt eu räntefot af alternativt 31/t och 4 procent.
Hvad anginge familjepensioneringen, hade till eu början användts
samma beräkningsgrund som fil. doktor H. Tiselius begagnat i sin i
september 1906 verkställda utredning angående kostnaden för upptagande
i folkskollärarnas änke- och pupillkassa al lärarna vid vissa
folkhögskolor, men då det emellertid kunnat vara al intresse att se, till
hvilket resultat man komme genom att tillämpa de antaganden, hvarpå
lägst
kronor 3,200: —
„ 1,600: —
„ 1,600: —
„ ] ,000: —
„ 1,000: —
Unnkoutsköttrtfi utlutande, Kr IS.
41
beräkningen af det för folkskollärarnas del nu utgående statsbidraget
till folkskollärarnas änke- och pupillkassa grundade sig, hade Englund
utfört en dylik alternativ beräkning. Räntefoten vid beräkningen angående
familjepensioneringen både tagits alternativt lika med 3 y3 och 4
procent.
Beräkningarna hänförde sig till de för de olika tjänstekategorierna
förutsatta högsta delaktighetsbeloppen.
Pensioneringen tänktes träda i kraft den 1 januari 1911, och antoges
samtliga vid uppgifternas insamlande befintliga lärare då kvarstå
i tjänst, ett antagande som i någon mån, ehuru obetydligt, bidroge till
att öfverdrifva den beräknade pensioneringskostnaden.
Beräkningen ledde till, att sammanlagda beloppet pensionsutbetalningar
per år i jämnviktsläget blefve
kronor 65,095: —
„ 82,626: -
l)å afgifternas (skoldistriktens och tjänstinnehafvamas, sammanlagdt,
7 V2 procent å delaktighetsbeloppen) för den egna pensioneringen
uppginge till 16,470 kronor för år, skulle alltså, sedan jämviktsläget
efter några decennier inträdt, staten ha att för den egna pensioneringens
bestridande bidraga med nära 3/i af kostnaden vid alternativ 1, vid
alternativ 2 med drygt */6. Under de närmaste åren vore något tillskott
af statsmedel icke erforderligt.
Nämnda beräkning vore utförd med hänsyn därtill, att det i § 2 af
reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt omförmälda fyllnadsbidraget
af statsmedel syntes vara ämnadt att utgå endast i den mån
anstaltens löpande utgifter ovillkorligen påkallade detsamma. Oafsedt i
hvilken ordning statsbidraget utginge, syntes det Englund emellertid
vara lämpligt, att dess kapitalvärde vid tidpunkten för pensioneringens
ordnande, respektive »årliga värde» från denna tid beräknades. Först
därmed , vunnes en rätt uppskattning af den förpliktelse staten genom
ifrågavarande pensionering påtoge sig.
Det för den egna pensioneringen erforderliga statsbidraget representerade
en i all framtid, i midten af hvarje kalenderår, räknadt från
år 1911, utgående ränta af
vid alternativ 1 och 3»/, procent räntefot ......... kronor 23,363: —
n ii 1 ii 4 „ „ ,, 21,032:
„ „ 3''/ä „ „ „ 36,064: —
U 11 " 11 ^ 11 11 ......... ii
Bihang till Biksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft.
vid alternativ 1
11 11 *
6
42
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Det för familj epensioneringen erforderliga statsbidraget utgjorde
per år, räknadt från midten af år 1911,
vid alternativ 1 och 3''/2 procent räntefot
1 4
n it 1 n ^ ii n
i) O j
ii ii -1 ii ° !2 11 ii
2 4
ii ii n ii ii
då man grundade beräkningen på samma antaganden om dödlighet
och giftermålsfrekvens som Tiselius i sin förut omnämnda utredning af
september 1906. Vid tillämpning af den andra beräkningsgrunden
komine man till de respektive värdena
vid alternativ 1 och 31/2 procent räntefot
1 4
11 ii 1 ii ^ i’ ii
-> 31/
11 11 11 , J /2 11 11
2 4
11 >i -1 11 ^ n it
Med hänsyn till den ovisshet, som ju måste råda angående här
ifrågavarande lärares dödlighet och öfriga på familjepensionemas värden
inverkande faktorer, syntes det tillrådligt, att det för familj epensioneringen
erforderliga bidraget af statsmedel till folkskollärarnas änke- och pupillkassa
räknades efter den förstnämnda grunden, så att, om delaktighet medgåfves
enligt alternativ 1, detta bidrag sattes till 851 kronor om året, onj
delaktighet medgåfves enligt alternativ 2, till 877 kronor om året.
Mot valet af 3*/2 procent räntefot kunde invändas, att det för närvarande
för folkskollärarnas del till folkskollärarnas änke- och pupillkassa
utgående statsbidraget vore beräknadt efter 4 procent räntefot.
Å andra sidan kunde Englund emellertid stödja sig på, att det af folkhögskolläramas
delaktighet i nämnda kassa betingade, nu utgående
tillskottet af statsmedel vore beräknadt efter 3‘/2 procent räntefot.
Direktionen har för sin del anfört i ämnet följande:
»I fråga om den omfattning, i hvilken förevarande lärarpersonal
skulle upptagas till delaktighet i pensionsanstalterna, har hemställts,
att delaktigheten skulle omfatta ej endast manliga och kvinnliga föreståndare
samt lärare, som hufvudsakligen undervisa i så kallade skolämnen,
utan jämväl manliga och kvinnliga lärare i handarbeten och
slöjd. Lärare af denna sistnämnda grupp hafva hittills ej — med
undantag dock för lärarinnor i slöjd vid skolhemmet i Vänersborg —
erhållit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt. Då emellertid, på
sätt i ansökningen framhålles, slöjd och handarbeten äro lör utvecklingen
kronor 793: —
M 626: —
„ 820: -
„ 645: —
kronor 851:—
„ 692: -
,, 877: —
„ 711:-
Haiiltoulnkotlets n tint (linie Kr IS.
43
iit de sinnesslöa åt största betydelse och stil i främsta rummet bland
sinnesslövårdens hjälpmedel och då det torde vara lämpligt, att ifrågavarande
lärare pensioneras åt samma anstalt som öfriga sinnesslöläraro,
bär direktionen ej anledning göra någon invändning mot den önskado
omfattningen af delaktigheten.
Hvad beträffar de närmare villkoren för delaktigheten har det
föreslagits, att minimibeloppet för delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt
— eljest utgörande 1,200 kronor — skulle i förevarande fall
bestämmas till 1,000 kronor. Det har vidare i afseende å delaktighetsbeloppens
storlek föreslagits, att lärare och lärarinna i skolämnen, slöjd
och handarbeten likställas med lärarinna vid döfstumskola, föreståndarinna
för sinnesslöanstalt och föreståndare för arbetshem likställas med lärare
vid döfstumskola samt föreståndare för sinnesslöanstalt med föreståndare
för döfstumskola, allt dock med den inskränkning, att likställigheten
skulle gälla med afseende å endast maximibeloppen för delaktighet i
hvarje särskild! fall. För öfrigt skulle delaktigheten få bestämmas efter
utgående maximilön i hvarje fall.
Mot bestämmande af minimum för delaktighet till 1,000 kronor
har direktionen, med hänsyn till hvad i ansökningen blifvit uppgifvet
om rådande aflöningsvillkor, ansett sig ej böra göra någon erinran. Då
det däremot torde få anses lämpligt att, i likhet med hvad som är fallet
i fråga om t jänster vid döfstumskolor och folkhögskolor, en högre tjänst
har ett högre minimum för delaktighet än en lägre befattning, kan hvad
i ansökningen i strid med denna grundsats blifvit föreslaget ej af direktionen
tillstyrkas.
Det har slutligen hemställts, att pensionsåldern måtte bestämmas
till högst 55 lefnadsår och SO tjänstår, i likhet med hvad som är fallet
med afseende å folkskollärare. Till stöd för denna hemställan har anförts,
att det kunde med skäl befaras, att flertalet lärarinnor på grund
af det uppslitande arbetets nedbrytande beskaffenhet aldrig skulle hinna
fram till hel pension, därest pensionsåldern bestämdes till den för döfstumlärare
gällande åldern af 60 lefnadsår och 30 tjänstår. Häremot
må emellertid erinras att, då för pensions beredande begäres delaktighet
i eu redan befintlig pensionsanstalt, de för denna anstalt gällande bestämmelser
om lägsta pensionsålder höra tillämpas på den nya delägargruppen.
Skulle däremot pensionsåldern för den nytillträdande delägargruppen
sättas lägre än för förutvarande delägare, skulle detta blifva
ett prejudikat, hvars konsekvenser ej kunde beräknas. Detta torde ej
heller — äfven om man medgifver att arbetet är nedbrytande — vara
nödvändigt med hänsyn till möjligheten af afkortad förtidspension.
44
B linkautskottets utlåtande Nr 18.
Slutligen må erinras att kostnaden för statsverket blir betydligt
större för pensionering vid 55 års ålder än vid 60 år, i hvilket afseende
direktionen får hänvisa till den verkställda matematiska utredningen.
Direktionen finner sig för den skull böra afstyrka framställningen i nu
förevarande del.
1 fråga om hvad med fullt tjänstår skall förstås torde det vara
lämpligt att, i likhet med hvad som ägde rum då folkhögskolorna för
sin lärarpersonal fingo delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt,
någon bestämmelse därom jämväl i förevarande fall meddelas. I saknad
af nödig utredning i denna fråga ser sig direktionen dock urståndsatt
att däratinnan framställa något förslag. Skulle emellertid bestämmelse
i detta hänseende ej anses böra meddelas, torde, med tillämpning af §
12 mom. 3 i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt och det
därstädes åsyftade stadgandet i lagen om döfstumundervisningen den 31
maj 1889, § 14, fullt tjänstår få anses motsvara en undervisningstid af
40 veckor eller, därest vederbörande styrelse finner skäl medgifva inskränkning
i undervisningstiden, minst 38 veckor.
Hvad angår kostnaden för ifrågavarande pensionering får direktionen
åberopa den verkställda utredningen, hvaraf framgår bland annat,
att under de närmaste åren något tillskott af statsmedel icke är erforderligt
för lärarpersonalens egen pensionering. För den närmaste tiden
skulle således inflytande utgifter därtill lämna tillräcklig tillgång. Den
verkställda beräkningen af erforderligt statsbidrag hänför sig till de för
de olika tjänstekategorierna ifrågasatta högsta delaktig!)etsbeloppen, eu
omständighet, som torde föranleda därtill att beräkningen far anses något
hög. Detta förhållande torde dock uppvägas däraf, att den sannolika
ökningen under årens lopp af delaktiga tjänster ej kunnat beräknas.
Under antagande att pensionsåldern bestämmes till 60 lefnadsår skulle,
sedan efter några decennier jämviktsläget inträdt, så att det för lärarpersonalens
egen pensionering årligen erforderliga statsbidraget blifvit
konstant, detta komma att utgöra 48,625 kronor.
I detta sammanhang får direktionen erinra, att motsvarande siffror
för döfstumlärare och folkhögskollärare uppgingo: för de förra till
30,850 kronor samt för de senare till 42,136 kronor, dessa siffror jämväl
hänförande sig till ifrågasatta högsta delaktighetsbeloppen.
För familjepensioneringen erfordras enligt den verkställda utredningen
ett årligt statsbidrag af 851 kronor, utgående med oförändradt
belopp från det delaktigheten inträdt och i all framtid.
Motsvarande siffror för döfstumlärare och folkhögskollärare utgjorde
respektive 2,517 kronor och 4,377 kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr IS.
45
På grund af hvad i ärendet förekommit får direktionen — under
hänvisning till de föreskrifter, som meddelats i sammanhang med medgifven
delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt för folkhögskollärare
samt lärarpersonalen vid skolhemmet i Vänersborg för blinda
döfstumma — i underdånighet tillstyrka:
dels att de med statsmedel understödda sinnesslöanstalterna i riket
må, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i reglementet
för döfstumlärarnas pensionsanstalt för vid nämnda anstalter befintliga,
nedan omförmälda tjänster, vinna delaktighet i pensionsanstalten enligt
följande särskilda villkor och bestämmelser:
att delaktigheten skall afse ordinarie manliga och kvinnliga föreståndare
samt ordinarie manliga och kvinnliga lärare — de i slöjd och
handarbeten däri inbegripna;
att med ordinarie manlig eller kvinnlig föreståndare eller lärare
förstås sådan, som af vederbörande styrelse antagits för visst antal år
i sänder eller tills vidare med ömsesidig uppsägningsrätt;
att i pensionsafseende föreståndare för sinnesslöanstalt betraktas
lika med föreståndare för döfstumskola, föreståndarinna för sinnesslöanstalt
och föreståndare för arbetshem med lärare vid döfstumskola samt
lärare och lärarinna vid sinnesslöanstalt med lärarinna vid döfstumskola,
dock att för denna sistnämnda delägaregrupp minsta medgifna delaktighetsbeloppet
bestämmes till 1,000 kronor;
att nu ifrågavarande tjänstinnehafvare skola, för att erhålla hel
pension, hafva under de före afskedstagandet senast förflutna tio tjänståren
åtnjutit löneförmåner, värdet af bostad och bränsle eller ersättning
därför häri icke inberäknadt, fullt motsvarande det belopp, till hvilket
delaktighet i pensionsanstalten för tjänsten bestämts;
att pensionssökande må räkna sig till godo äfven den tid han
eller hon tjänstgjort vid vederbörande anstalt innan nådig kungörelse
om delaktighet för ifrågavarande personal trädt i kraft, dock med iakttagande
af den i § 12 mom. 1 af reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt
omförmälda inskränkning så tolkad, att hvad däri stadgas
om aflagd godkänd examen såsom villkor för rätt att räkna tjänstår
såsom extra icke skall i afseende å ifrågavarande personal äga tilllämpning;
att
för den tid, som infaller efter det döfstumlärarnas pensionsanstalt
börjat omfatta äfven lärare vid sinnesslöanstalter, sådan lärare
ej må räkna sig ett tjänstår till godo såsom ordinarie med mindre han
under detsamma varit i sådan egenskap anställd å tjänst med delaktighet
i pensionsanstalten;
46
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
samt att om sinnesslöanstalt och dess styrelse skall gälla hvad i
reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt stadgas om skoldistrikt
och distriktsskolsstyrelse;
dels att vid sinnesslöanstalterna i fråga anställd personal må äga
delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa sålunda, att en
hvar manlig föreståndare eller lärare, som efter det nådig kungörelse
i förevarande ämne trädt i kraft, tillträdt tjänst, hvarmed följer delaktighet
i döfstumlärarnas pensionsanstalt, skall vara skyldig till delaktighet
jämväl i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, att rättighet
att vara delägare i kassan skall tillkomma kvinnliga tjänstinnehafvare
samt i (ifrigt eu hvar manlig tjänstinnehafvare, som vid den tid, då
kungörelsen träder i kraft, innehar tjänst, för hvilken vederbörande
styrelse vinner delaktighet i pensionsanstalten, under villkor att anmälan
om delaktighet sker hos kassans direktion inom utgången af det år,
hvarunder styrelsen för tjänsten vunnit delaktighet i pensionsanstalten,
äfvensom att. för denna nya grupp af delägare i folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa pensionsafgifter och pensionsbelopp skola utgå i förhållande
till de belopp, efter hvilka vederbörande styrelse för ifrågavarande tjänster
vunnit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt, samt i öfrigt reglementet
för nämnda änke- och pupillkassa äga motsvarande tillämpning,
dock med iakttagande däraf, att den i § 2 omförmälda anmälan skall
ske hos vederbörande styrelse, och att nämnda anmälan jämte den i
samma paragraf anbefallda uppgift skall af styrelsen insändas till direktionen
öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, samt att det i § 24
sista stycket omtalade intyg skall afgifvas af vederbörande skolstyrelses
ordförande;
dels ock att hvad i särskilda författningar är eller kan blifva föreskrifvet
om sättet för uppbörd af pensionsafgifter till döfstumlärarnas
pensionsanstalt och folkskollärarnas änke- och pupillkassa samt utbetalning
af pensioner från nämnda kassor skall äga tillämpning jämväl
å nu ifrågavarande grupp af delägare.
Därest den ifrågasatta delaktigheten kommer till stånd, torde
behof yppas af ett mindre organisationsanslag, hvarifrån kostnader finge
bestridas för anskaffande af liggare och blankettryck in. in. Härför
synes ett belopp af 500 kronor vara tillräckligt.))
På grund af nådig remiss har statskontoret den 28 januari 1910 i
detta ärende afgifvet underdånigt utlåtande, däri statskontoret yttrat
följande.
»1 likhet med direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
Hankouisholtiis utlåtande• Nr 18.
47
anser statskontoret
redande af’ pension
goda
skal föreligga för statens medverkan lill beåt
den ordinarie lärarpersonalen vid de med statsmedel
understödda smnesslöanstalterna; och dä för motsvarande personal
vid eu del andra abnorrnskolor redan finnes upprättad en pensionsarista!t
med understöd af staten, synes det äfven statskontoret lämpligt
afl förevarande pensionsfråga ordnas genom inrymmande af delaktighet
i döfstumlärarnas pensionsanstalt för nu ifrågavarande personal.
Mot förslaget att äfven lärare och lärarinnor i handarbeten och
slöjd skola, med hänsyn till den särskilda betydelse sådan verksamhet
äger vid utbildningsanstalter för sinnesslöa, och i likhet med hvad som
redan medgifvits beträffande skolhemmet för blinda döfstumma i Va
af den
delaktiga
något att erinra.
ifrågasatta
aners
-
pensionsförmånen, har stats
-
borg, blifva
kontoret icke
Beträffande sökandenas yrkande att den för delaktighet erforderliga
minimiailöningen måtte bestämmas till ett belopp af 1,000 kronor,
vill statskontoret erinra, att för ifrågavarande personal, hvars aflöning
i de flesta fall till större delen utgöres af naturaförmåner, aflöningens
storlek gifvetvis är i hög grad beroende på uppskattningen af dessa
förmåners värde. För egen del ansluter sig statskontoret till direktionens
öfver folkskollärarnas pensionsinrättning i detta afseende framlagda
förslag, enligt hvilket beträffande lärare och lärarinna vid
anstalt minimiaflöningen för delaktighet skulle sänkas från
reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt erforderliga
loppet 1,200 kronor till 1,000 kronor, men föreståndare för
och föreståndarinna skulle likställas med lärare vid döfstumskola med
en minimiaflöning för delaktighet af 1,600 kronor, samt föreståndare för
anstalt likställas med föreståndare för döfstumskola med en minimiaflöning
för delaktighet af 3,200 kronor.
Hvad därefter angår sökandenas hemställan om pensionsålderns
bestämmande till 55 år, hvilket förslag att döma efter den förebragta
motiveringen förmodligen endast afser den kvinnliga lärarpersonalen,
kan det visserligen _ icke förnekas att, då pensionsåldern för i statens
tjänst anställda lärarinnor i läsämnen ansetts icke böra sättas
•jo år, ett stadgande om enahanda åldersgräns synes än mer på sin
plats, när det gäller den
lärarpersonalen; men med
lärarnas pensionsinrättning
sinnesslödet
enligt
lägsta bearbetshem
-
högre än
»^a.cfcxa.o oy jl.hjö mi niet pä
vid sinnesslöanstalterna anställda kvinnliga
hänsyn till hvad direktionen öfver folkskolmot
ifrågavarande förslag anfört, och då i
allt fall möjlighet till pension vid tidigare ålder än 60 år, ehuru med
af kortadt belopp, förefinnes, vill statskontoret icke ifrågasätta för personalens
vid sinnesslöanstalterna vidkommande någon afvikelse från hvad
48
Bankoutskottets ''utlåtande Nr 18.
som i berörd;! afseende finnes i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt
stadgadt.
I fråga om hvad med fullt tjänster skall förstas synes, vid det
förhållande att den fostran och vård, som i anstalter för sinnesslöa
ägnas lärjungarna, måste antagas till sin art vara sådan, att verksamheten
fortgår hela året om samt sökandena i allt fall icke påyrkat något
undantag för ifrågavarande lärarpersonals räkning från de enligt § 12
inom. 3 af nämnda reglemente gällande bestämmelser om tjänstår, anledning
saknas att härutinnan föreslå någon särskild föreskrift.
Beträffande pensionering af änkor och barn efter tjäna tinnehafvare
vid sinnesslöanstalterna vill statskontoret till eu början erinra, att sökandena
själfva, såvidt de remitterade handlingarna utvisa, icke gjort framställning
om någon familjepensionering; förslaget därom är tramlagdt
af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning. Visserligen har
icke, såvidt statskontoret liar sig bekant, den sinnesslöanstalt, arbetshemmet
för blinda döfstumma i Vänersborg, som redan vunnit delaktighet
i döfstumlärarnas pensionsanstalt, ansetts böra beredas, tillträde till
någon af staten understödd inrättning för familjepensionering; men då
ölriga delägare i döfstumlärarnas pensionsanstalt tillerkänts delaktighet
jämväl i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, synes det icke vara
något att erinra mot att äfven nu ifrågavarande lärarpersonal må i
sammanhang med erhållande af delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt
vinna inträde i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, helst deri
däraf föranledda ökade kostnaden för staten är jämförelsevis obetydlig.
De för tjänstinnehafvarnas egen pensionering erforderliga kostnader
skola enligt reglementet lör döfstumlärarnas pensionsanstalt bestridas
genom af gifter dels åt vederbörande skoldistrikt, som i förevarande
fall motsvaras af sinnesslöanstalt, och dels åt vederbörande
tjänstinnehafvare samt genom fyllnadsbidrag af staten; alla utgifter
skola i första rummet bestridas af dessa avgifter; hvad som ej åtgår
samlas till en fond; först sedan fonden till fullo tagits i anspråk, skall
staten tillskjuta årligt fyllnadsbidrag. Enligt den i ärendet föreliggande
kostnadsberäkningen erfordras för nu ifrågavarande pensionering under
närmaste tiden intet statsbidrag; efter inträdt jämviktsläge beräknas
statsbidraget komma att årligen uppgå till 48,625 kronor.
Därest pensionering af änkor och barn efter lärarpersonalen vid
sinnesslöanstalterna ordnas på sätt direktionen föreslagit, torde anslaget
till bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa böra höjas med
ett belopp af 800 kronor, motsvarande i rundt tal det enligt samma
beräkning erforderliga årliga statsbidraget till familjepensioneringen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
49
Direktionen har gjort framställning om anvisande af 500 kronor
till bestridande af organisationskostnader; och torde hvad i sådant,
afseende kan varda erforderligt kunna, på sätt som enligt nådigt beslut
den 28 juni 1907 ägt rum beträffande dylika kostnader vid folkhögskollärarnas
anslutning till döfstu mlärarn as pensionsanstalt, anvisas att
utgå af de till anstalten inflytande afgifterna.»
Sedan åtskilliga år tillbaka har staten ansett sig böra lämna bidrag till Departement»- uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn och arbetshem för sinnesslöa. chetenUnder
riksstatens åttonde hufvudtitel finnes nämligen allt sedan år 1885
uppfördt ett förslagsanslag till uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, från
hvilket bidrag enligt vissa grunder utgå till af landsting, stadsfullmäktige
eller enskilda inrättade sådana anstalter och arbetshem för sinnesslöa.
Likaledes finnes under riksstatens sjätte hufvudtitel uppfördt ett anslag till
understöd åt anstalter för obildbara sinnesslöa. Samma skäl, som föranledt
staten att medverka till uppehållandet af alla dessa anstalter,
torde emellertid tala för, att den vid dem anställda lärarpersonalen i
likhet med lärarna vid döfstumskolor genom statens medverkan erhåller
en ordnad pensionering och därigenom en trygghet för att vid en tid,
då ålder och försvagade kroppskrafter lägga hinder i vägen för fortsatt
tjänst, icke stå ekonomiskt blottställda. Det förslag till frågans lösning,
som väckts af kommitterade vid det tredje mötet för sinnesslövården
och som i allt väsentligt vunnit myndigheternas gillande, nämligen att
ifrågavarande anstalter skulle erhålla delaktighet i döfstumlärarnas
pensionsanstalt, finner äfven jag klokt och tilltalande. Såsom redan
förut framhållits har sådan delaktighet år 1907 medgifvits lärarpersonalen
vid en med dessa anstalter närbesläktad anstalt, skolhemmet i
Vänersborg för blinda döfstumma. Därest delaktighet i döfstumlärarnas
pensionsanstalt beredes dessa sinnesslöanstalter, synas de, såsom jämväl
myndigheterna ansett, böra under enahanda villkor, som bestämts för
döfstumskolorna, för sin lärarpersonal få delaktighet i folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa, ehuru detta icke uttryckligen i ansökningen begärts.
Lika med statskontoret anser jag obehöfligt att meddela särskild
föreskrift om hvad med fullt tjänstår skall förstås.
I fråga om villkoren och bestämmelserna för delaktighetens vinnande
ansluter jag mig på de grunder, direktionen öfver folkskollärarnas
pensionsinrättning anfört, till hvad direktionen i detta hänseende föreslagit.
Jag vill i detta sammanhang erinra, att de föreslagna bestämmelserna
väsentligen motsvara dem, som genom nådig kungörelse den
Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft.
7
50
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
28 juni 1907 fastställts för folkhögskollärarnas delaktighet uti ifrågavarande
anstalter.
Angående sättet för uppbörd af pensionsafgifter tran och utbetalning
af pensioner till den blifvande gruppen af delägare torde föreskrifter
framdeles kunna af Eders Kungl. Magt meddelas, därest förslaget
vinner Riksdagens bifall.
Pensioneringen af nu ifrågavarande lärarpersonal kräfver för närvarande
ingen annan kostnad iin ett organisationsanslag af 500 kronor,
hvilket belopp Eders Kungl. Maj:t torde kunna, på sätt i ett motsvarande
fall förut skett, i händelse frågan löses på nu föreslagna sätt
låta utanordna af inflytande pensionsafgifter. Först efter en del år
erfordras tillskott af statsmedel till döfstumlärarnas pensionsanstalt,
hvilket tillskott, då jämviktsläge inträdt, kommer att uppgå till 48,625
kronor. Däremot torde det blifva nödvändigt, att redan från och med
• år 1912 statens bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa ökas
med ett till 860 kronor afjämnadt belopp.»
På grund af hvad i ärendet blifvit anfördt får utskottet hemställa,
O
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
Ang. 10:o) Uti punkt 7 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
Täraint/rid föreslagit Riksdagen att för ombildning af lärarnas vid elementarläroetoneniariäro-
verken änke- och pupillkassa i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
det af öfverstyrelse!! för rikets allmänna läroverk framlagda förslag —
pupt «>i". förutsättning att den rätt till tjänstår, som enligt prästerskapets
privilegier tillkommer stärbhus efter ämneslärare vid de allmänna läroverken,
blifver i vederbörlig ordning upphäfd — höja det såsom bidrag
till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,
pedagogier, seminarier in. in. uppförda anslaget, nu 115,965 kronor,
med 26,889 kronor, eller till 142,854 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 30 december
1910 innehåller härom följande anförande af departementschefen.
»Sedan fråga om ombildning af lärarnas vid elementarläroverken
änke- och pupillkassa väckts genom eu underdånig skrifvelse af den
27 mars 1905 från svenska lärarsällskapets styrelse, samt 1905 års revisorer
i sin berättelse öfver granskningen af kassans förvaltning och
räkenskaper yttrat sig i samma riktning, beslöt Kungl. Maj:t den 27
april 1906 att bemyndiga chefen för ecklesiastikdepartementet att till
-
BankoiänkottHs utlåtande Nr IS.
51
kalla högst fem sakkunniga för att inom departementet biträda vid
frågans utredning. Do sakkunnige afgåfvo sitt förslag den 8 april 1907.
Sakkunnige utgingo från den uppfattningen, att jämte den gamla
iinke- och pupillkassan måste upprättas en ny sådan kassa, som skulle
öfvertaga alla den gamla kassans tillgångar cell inkomster samt ansvara
för fullgörandet af alla dess förbindelser, och som skulle vara skild från
densamma med afseende å delägare- och delaktiglietsbelopp, änke- och
barnpensioner, pensionsafgifter med flera omständigheter. Skyldighet
att vara delägare i den nya kassan skulle åligga en hvar, som den dag,
då reglementet för denna kassa trädde i kraft, eller därefter genom
befordran eller transport blefve rektor eller ordinarie ämneslärare eller
pensionsberättigad öfningslärare vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium,
rektor, lektor eller adjunkt vid högre lärarinneseminariet i Stockholm
samt vid tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro,
Borås och Härnösand, föreståndare eller lektor vid Chalmers tekniska
läroanstalt, öfverlärare eller lärare vid gymnastiska centralinstitutet,
kamrerare eller kassör och bokhållare eller sekreterare och ombudsman
eller vaktmästare vid folkskollärarnas pensionsinrättning.
Delägare, som erhållit afsked med pension, skulle vara skyldig
att fortfarande kvarstå såsom delägare i kassan.
Rättighet att blifva delägare i den nya kassan skulle åter tillkomma
enhvar, som var delägare i den gamla kassan, med undantag af lärare
i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium och dem, som erhållit afsked
med pension före år 1905. Sådan rättighet skulle äfven tillkomma
hvarje blifvande ordinarie lärarinna vid något af förutnämnda seminarier.
Delaktighetsbeloppet i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa
skulle utgöra det pensionsbelopp, som vore bestämdt för befattningen i
dess högsta lönegrad, dock ej öfverstigande 4,000 kronor. Men dä
teckningslärarna vid de allmänna läroverken komme att uppbära pension,
växlande vid de högre läroverken från 2,000 till 2,750 kronor
och de lägre från 900 till 2,360 kronor, beroende på det antal extratimmar,
som ålegat teckningsläraren under de tio sista åren af hans
tjänstgöring, föreslogs, att, allt efter antalet sådana extra tjänstgöringstimmar,
delaktighetsbeloppet för teckningslärare vid högre läroverk
skulle vara dels 2,750 kronor, dels 2,000 kronor och delaktighetsbeloppet
för teckningslärare vid realskola dels 2,000, dels 1,350 och dels 900
kronor. För öfningslärare, som innehade två eller flera kassan tillhörande
befattningar, skulle delaktighetsbeloppet utgöra summan af de
särskilda befattningarnas delaktighetsbelopp, dock icke öfverstigande
3,000 kronor.
52
Bankoutskottets utlåtande Nr IS.
Vid bestämmande af de pensionsbelopp, som skulle föreslås, utgingo
sakkunnige från den uppfattningen, att änkepensionen borde höjas
i ungefär samma proportion, som lönerna blifvit höjda vid den år 1904
skedda eller därefter vidtagna löneregleringen, samt att de mest behöfvande
särskildt skulle tillgodoses. För detta ändamål skulle hvarje
änkepension bestå af två delår, en, som till samma belopp inginge i alla
pensioner, grundpensionen, och en, som utgjorde eu viss procent af delaktighetsbeloppet,
tilläggspensionen. Grundpensionen skulle utgöra 100
kronor och tilläggspensionen 20 procent af delaktighetsbeloppet. Vidare
skulle den förhöjning af änkans pension, som enligt det gamla reglementet
äger rum med 30 procent för ett och 50 procent för två eller
flera minderåriga barn, ytterligare ökas med 10 procent för hvarje
minderårigt barn utöfver de två; och då enligt det gamla reglementet
ett föräldralöst barn erhåller 50 procent af den pension, som skulle hafva
tillkommit modern, samt två eller flera föräldralösa barn moderus hela
pension, skulle framdeles samma bestämmelser gälla med afseende på
ett och två sådana barn, men tre föräldralösa barn skulle erhålla moderns
pension med 30 procents förhöjning, fyra samma pension med 50 procents
förhöjning samt fem eller flera föräldralösa barn ytterligare 10
procents förhöjning för hvarje barn öfver fyra.
Slutligen skulle pensionsrätten utsträckas sålunda, att änkor och
barn efter delägare i gamla kassan, hvilka varit i tjänst efter ingången
af år 1905, men sedermera aflidit under tiden från början af år 1905
till slutet af år 1908, från början af år 1909 komme i åtnjutande af
den pension i den nya kassan, som skulle hafva tillkommit dem, om bemälda
delägare i densamma vunnit inträde, men med skyldighet för
vederbörande stärbhus att afstå från detsamma eventuellt tillkommande
rätt till tjänstår, för så vidt detta folie inom år 1909.
Pensionsafgifterna skulle höjas i ungefär samma proportion som
lönerna och de föreslagna änkepensionerna blifvit höjda. Den egentliga
pensionsafgiften skulle utgöra en årsafgift, som för i tjänst varande delägare
skulle uppgå till 3 procent och för pensionerad delägare till 2
procent af hvars och ens delaktighetsbelopp.
För att skydda kassan för den förlust, som kunde förorsakas densamma
genom delägares sent ingångna äktenskap med stor åldersskillnad
mellan makarna, skulle vidare delägare, som efter fyllda 65 år inginge
äktenskap, för att erhålla pensionsrätt för sina efterlefvande, erlägga en
tilläggsafgift, beräknad efter mannens ålder och åldersskillnaden mellan
makarna.
Slutligen skulle kostnaderna för den förhöjning i pensionen, som
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
53
föreslagits för änkor och barn efter delägare, som aflidit under åren
1905—1908, icke fördelas på samtliga delägare i den nya kassan, utan
till väsentlig del bestridas åt do nuvarande delägarna i den gamla
kassan,. hvilka öfverginge i den nya. Dessa skulle därför erlägga eu
retroaktivafgift, hvilken skulle utgå för åren 1905—1908 och utgöra
skillnaden mellan den pensionsafgift, delägare skulle erlagt till den nya
kassan, om han vid ingången af år 1905 eller vid senare skedd utnämning
inträdt i densamma, och den, som för hvarje af nämnda år erlagts
till den gamla kassan. Dylik retroaktivafgift skulle äfven erläggas af
vederbörande änka och barn från början af år 1905 till mannens eller
faderns död.
Den rätt till s. k. tjänstår, som enligt prästerskapets privilegier
tillkommer ämneslärarna vid de allmänna läroverken, skulle upphäfvas,
under förutsättning att Riksdagen medgåfve aflösning af nämnda privilegium
och Kyrkomötet därtill lämnade sitt bifall.
Enligt sakkunniges beräkning, för hvilken lagts till grund en räntefot
af 4 %, skulle för genomförande af deras förslag erfordras, förutom nu
utgående bidrag af statsmedel, ett årligt belopp af 72,900 kronor. Denna
summa skulle fyllas genom
l:o) det statsbidrag, hvarom nådig framställning
gjorts till 1907 års Riksdag, kronor 3,521: —
2:o) statsbidrag
dels för upptagande af nya delägare
och höj dt delaktighetsbelopp för
äldre delägare under perioden
1878—1897.......................................... » 7,951: —
dels såsom ersättning för den kapitalförlust,
kassan lidit därigenom att
den år 1908 i 24 år måst umbära
nyssnämnda belopp ...................?....... » 12,975: —
eller tillsammans kronor 20,926: —
3:o) det såsom aflösning af tjänstårsprivi
legiet
beräknade statsbidraget......... » 25,633: —
samt
4: o) ytterligare statsbidrag för att pensionsafgiften
skulle kunna bestämmas
till 3 procent af delaktighetsbeloppet
för i tjänst varande delägare
.................................................... »
22,810: —
54
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Sedan sakkunniges förslag afgifvits, blef det under l:o) bär ofvan
upptagna statsbidraget beviljadt. af 1907 års Riksdag. På grund af beslut
vid samma Riksdag upprättades emellertid 63 nya adjunktsbefattningar
vid de allmänna läroverken. Då frågan förelädes 1908 års Riksdag,
utgick följaktligen det nämnda anslaget å 3,521 kronor, men i stället
upptogs ett anslag å 9,883 kronor för täckande af kostnaderna för
mottagande i kassan af berörda nya adjunktsbefattningar.
För genomförande af sakkunniges förslag till kassans ombildning
äskades därför af 1908 års Riksdag:
l:o) för mottagande af nya delägare och böjning af
åtskilliga delägares delaktighetsbelopp under
tiden 1878—1897 ................................................... kronor 20,926: —
2:o) såsom aflösning af tjänstårsprivilegiet................. » 25,633: —
3:o) för att pensionsafgiften skulle kunna bestämmas
till 3 procent af delaktighetsbeloppet för i
tjänst varande delägare..................................... » 22,810: —
4:o) för mottagande af innehafvarna af de 1907 upprättade
63 nya adjunktsbefattningarna............... 9,883: —
eller tillsammans kronor 79,252: —
Af förenämnda anslagsbebof ansåg sig statsutskottet endast kunna
tillstyrka beviljandet af en summa af 7,951 kronor, som ingingo i det
under l:o) upptagna beloppet och utgjorde statsbidrag för upptagande
af nya delägare och höj dt delaktighetsbelopp för äldre delägare under
perioden 1878—1897, samt af det under 4:o) upptagna beloppet af
9,883 kronor och hemställde alltså, att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning måtte på det sätt bifallas, att Riksdagen höjde det såsom
bidrag till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna
läroverk, pedagogier, seminarier in. m. uppförda anslaget, nu 95,25S
kronor, med 17,834 kronor till 113,092 kronor.
1 en mot detta utskottets förslag afgifveu reservation gjordes
gällande, att med afseende å det ojämna sätt, hvarpå förmånen af rätt
till tjänstår utfölle för olika delägare i kassan, jämväl Kungl. Maj:ts
lorslag om beviljande af ett belopp af 25,633 kronor till aflösning åt
tjänstårsprivilegiet bort utöfver de af utskottet förordade anslagsbelopp
af utskottet förordas till bifall.
Vid ärendets behandling i Riksdagen biföll Andra kammaren utan
omröstning statsutskottets förslag. Första kammaren däremot antog
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutukottets utlåtande Nr 18.
efter omröstning reservanternas förslag. Vid gemensam omröstning
bifölls emellertid statsutskottets förslag med 166 röster mot 163.
Med anledning af den utgång frågan sålunda erhållit i Riksdagen,
infordrades utlåtande från kassans direktion och från öfverstyrelse!! för
rikets allmänna läroverk. 1 frågan uttalade sig äfven 1908 års revisorer
i sin berättelse öfver verkställd granskning af kassans förvaltning och
räkenskaper.
I dessa utlåtanden hemställdes, att Kungl. Magt ville för Riksdagen
framlägga förnyadt förslag till kassans ombildning i enlighet med det
på sakkunniges utredning hvilande förslag, som förelagts 1908 års
Riksdag, och därvid anhålla om dels beviljande af ytterligare ett belopp
af 12,975 kronor såsom ersättning för den kapitalförlust, kassan lidit
genom afsaknad af 7,951 kronor om året under 24 år, dels ock medgifvande
att tjänstårsprivilegiet måtte aflösas mot ett årligt statsbidrag
af 25,633 kronor.
Alternativt föreslogs af revisorerna, att tjänstårsrätten i dess nuvarande
form skulle aflösas på det sätt, att till kassan skulle få ingå
den del af afton ingen under tjänståret, som eljest skolat tillfalla den
aflidne tjänstinnehafvarens stärbhus, hvarjämte kassan för de icke
tjänstårsberättigade delägarna skulle erhålla en ökning i statsbidraget
af 4,627 kronor. Detta förslag, som biträddes af kassans direktion,
afstyrktes af öfverstyrelse!!.
Slutligen hemställde revisorerna att, därest tjänstårsprivilegiet
icke skulle komma att aflösas, tjänståret skulle i hvarje fall beräknas
till ett hälft år från dödsdagen. Direktionen och öfverstyrelsen biträdde
detta förslag.
Efter inhämtande af ofvannämnda yttranden och förslag afgaf
Eders Kungl. Maj:t till 1909 års Riksdag förnyad proposition i ärendet.
Af de anslag, som 1908 års Riksdag icke beviljat, upptogs i denna
proposition endast aflösningen, 25,633 kronor, af tjänstårsprivilegiet.
Därjämte gjordes framställning om ett ytterligare bidrag å 2,873 kronor
för mottagande i kassan af innehafvare af vissa nyinrättade platser
och för medgifvande af högre delaktighetsbelopp för vissa befattningar.
Ur dåvarande departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 19 februari 1909 vill jag anföra följande
utförliga motivering för tjänstårsrättens aflösning.
»Bland de skäl, som anföras mot tjänstårsprivilegiet i dess nuvarande
56
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
form, torde i första rummet böra nämnas den stora ojämnhet och osäkerhet,
som vidlåder denna löneförmån. Se vi först på tjänstårsrättens
utsträckning, finna vi, att den tillkommer ämneslärare vid allmänna
läroverk men icke öfningslärare vid samma läroverk, ej heller lärare vid
seminarier och tekniska läroanstalter eller öfriga delägare i kassan. Men
icke ens alla ämneslärare vid de allmänna läroverken komma för sina
efterlefvande i åtnjutande af denna förmån, utan endast de, som aflida,
medan de äro i tjänst.
»En pensionerad lärare har ingen tjänstårsrätt. Däremot kan det
inträffa att denna förmån kommer till godo personer, som stå alldeles
utom lärarkåren. Om en i tjänst varande ämneslärare vid allmänt
läroverk aflider såsom ungkarl eller barnlös änkeman, uppbär nämligen
hans stärbhus, vare sig det består af aflägsna släktingar, borgenärer
eller eljest lärarkåren ovidkommande personer, inkomsten af tjänståret.
»Taga vi åter i betraktande värdet af tjänstårsrätten för de särskilda
stärbhusen, så är tydligt att, då tjänståret räknas från dödsfallet till
den 1 därpå följande maj, och då stärbhuset äger uppbära inkomsten
af den ifrågavarande befattningen under denna tid med skyldighet för
stärbhuset att bekosta arfvodet åt den vikarie, som förordnas till tjänstens
uppehållande, nämnda värde blir beroende af tidpunkten för dödsfallet,
den lönegrad, i hvilken den aflidne tjänstinnehafvaren uppburit lön,
samt vikariearfvodets belopp. Lektorer såväl som adjunkter vid de
allmänna läroverken uppbära lön i fem lönegrader, så att aflöningen för
en lektor växlar mellan 4,000 kronor och 6,000 kronor och för en adjunkt
mellan 3,000 kronor och 5,000 kronor. Arfvodet för en lektorsvikarie
varierar åter mellan 1,800 kronor, hvilket uppbäres af vikarie, som ej
fullgjort villkoren för kompetens till ordinarie lärarbefattning vid allmänt
läroverk, och 2,400 kronor, som i regel utgår, då ordinarie adjunkt är
förordnad till lektorsvikarie. För en adjunktsvikarie är arfvodet 1,800
kronor eller 2,000 kronor. Den behållna inkomsten af tjänståret, för
helt läs- eller kalenderår räknadt, växlar således vid en lektorsbefattning
mellan 1,600 kronor och 4,200 kronor och vid en adjunktsbefattning
mellan 1,000 kronor och 3,200 kronor. Härtill kommer den ojämnhet,
som vidlåder denna förmån i dess nuvarande form, beroende på tidpunkten
för dödsfallet. Då detta inträffar i maj månad, blir tjänstårets längd
11 månader, då det inträffar i mars, inskränkes tiden till en månad,
och skor det i april, förekommer ingen tjänstårsrätt. Den behållna
inkomsten af tjänståret växlar sålunda vid en lektorsbefattning mellan
alldeles ingenting och “A af 4,200 kronor eller 3,850 kronor, samt vid eu
adjunktsbefattning mellan intet och 1 Vi2 af 3,200 kronor eller 2,933 kronor.
Banko Utskott el* till Ätande Nr 18.
57
»Åt det sagda framgur, att tjänstarsiörmäuen tillkommer eu skarpt
begränsad grupp al lärare, hvilka i (ifrigt anses jämnställda med andra
lärargrupper, och att denna förmån är af betydande värde för somliga,
ineu för andra blir alldeles värdelös, samt att det är omöjligt att på
förhand beräkna, huruvida eu viss lärares efterlefvande däraf komma att
skörda mer eller mindre, något eller intet. Härtill kommer don olägenheten,
att de extraordinarie lärarnas befordran genom denna institution
i vissa fall fördröjes och att seminarierna, vid hvilka en dylik förmån
ju icke förekommer, hafva svårigheter vid att förvärfva dugande lärare,
som helt naturligt hellre söka sig in vid de allmänna läroverken.
»tydligt är att eu anordning, som verkar så ojämnt och slumpvis
och som dessutom medför andra olämpor, med rätta kan räknas till de
föråldrade institutioner, som böra afskaffa^. Men då tjänstårsrätten är
ett privilegium och trots ojämnheten i dess verkningar dock är af ganska
stort värde för åtskilliga, som innehafva denna rätt, kan dess afskaffande
icke rättvisligen ske annat än genom en aflösning, såsom redan ägt
ruin med det ifrågavarande lärare tillkommande nådårsprivilegiet. Också
föreslå de sakkunnige tjänstårsrättens utbytande mot ett fixt, årligt statsbidrag
till lärarnas änke- och pupillkassa.
»Enligt af de sakkunnige gjord beräkning skulle frånträdandet af
rätten till tjänstår medföra en årlig förlust för ämneslärarna vid de
allmänna läroverken af 21,006 kronor. Eu ökning af statsbidraget till
kassan med detta belopp skulle dock ej vara ett tillräckligt vederlag för
tjänståret. Ty detta vederlag, som i sin helhet borde komma ämneslärarna
vid de allmänna läroverken till godo, skulle genom att utgå
såsom ökning af statsbidraget till änke- och pupillkassan komma att
fördelas äfven pa icke tjänstårsberåttigade delägare, hvarför de förra
skulle göra en uppoffring till de senares förmån. Rättvist anse därför
de sakkunnige det vara, att kassan för de icke tjänstårsberättigade erhåller
ett belopp, svarande mot det vederlag, som beräknats böra tillkomma
ämneslärare vid de allmänna läroverken för afstående af rätten
till tjänstår. Detta belopp skulle enligt ofvan angifna beräkning utgöra
4,627 kronor, och hela den ökning af statsbidraget till kassan, som
upphäfvandet af rätten till tjänstår skulle kräfva, skulle således uppgå
till 25,633 kronor.
»Mot eu aflösning af tjänstårsrätten hafva under diskussion af denna
fråga i Riksdagens kamrar i hufvudsak följande anmärkningar blifvit
gjorda, nämligen att samma skäl icke kunna åberopas med afseende å
tjänståret, som på 1870-talet åberopades i fråga om nådåret; att en
aflösning af tjänståret icke skulle vara till egentligt gagn, vare sig för
Bihang till Biksd. prat. 1911. 6 Sand. 1 Afd. 13 Höft. 8
58
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
dem, som innehade denna rätt, för den ifrågavarande änke- och pupillkassan
eller för statsverket; samt att lärarnas änke- och pupillkassa vid
jämförelse med andra änke- och pupillkassor för statens ämbetsmän och
"särskildt med civilstatens änke- och pupillkassa visade sig synnerligen
gynnsamt ställd, hvarför det skulle vara ett farligt prejudikat att bevilja
densamma ytterligare statsbidrag.
»Såsom öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk i ärendet erinrat,
yttrade Riksdagen i sin skrifvelse den 17 maj 1874, att det
enligt Riksdagens förmenande vore synnerligen oegentligt, att det
understöd af statsmedel, som genom nådåret kom den aflidne lärarens
efterlefvande till godo, skulle utgå samtidigt därmed, att staten under
en annan form lämnade bidrag till en för samma personer afsedd
pensionskassa, samt att det vore vida lämpligare, att allt det understöd,
som från statens sida borde komma änkor och barn efter elementarlärare
till godo, utginge under en form. Vidare framhöll Riksdagen,
hurusom billigheten syntes fordra, att elementarlärares rätt till delaktighet
i berörda pensionskassa icke gjordes beroende däraf, huruvida
de ägde prästerlig tjänstårsberäkning, utan att jämväl de så kallade
öfningslärarna borde blifva i ifrågavarande hänseende likställda med de
öfriga lärarna.
»Det af Riksdagen åberopade skälet för nådårets afskaffande gäller
tydligen lika väl med afseende på tjänståret.
»Beträffande den af Riksdagen framhållna billigheten och önskvärdheten
af att de lärare, som icke äga prästerlig tjänstårsberäkning, med
hänsyn till pension för deras efterlefvande blifva likställda med dem,
som äga denna rätt, så kan en sådan likställighet utan tvifvel lämpligast
vinnas därigenom att tjänståret aflöses, då det väl är föga sannolikt,
att Riksdagen skulle vilja utsträcka tjänstårsrätten äfven till
dem, som nu icke komma i åtnjutande däraf.
»Till stöd för den uppfattningen, att tjänstår srättens aflösning icke
skulle vara till verkligt gagn för dem, som innehafva nämnda rätt, har
åberopats, att lärarna själfva icke velat afstå från tjänstårsrätten. Och
riktigt är, att 10 af rikets 77 lärarkollegier vid allmänna läroverk afstyrkt
aflösning på föreslaget sätt, i det att 4 kollegier velat bibehålla
tjänstårsrätten i dess nuvarande form, men 3 önskat eu sådan ändring
däri, att alla tjänstårsberättigade stärbhus skulle åtnjuta den behållna
löneinkomsten under ett visst antal månader efter dödsfallet, imder det
att de återstående 3 kollegierna val ville gå in på eu aflösning, men
med det förbehåll, att den behållna lönen under en eller annan månad
skulle utgå till hvarje stärbhus.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr IS.
5!)
»Skälen för afstyrkande!. hafva i allmänhet varit, att tjänstårsrätten
ansetts medföra den fördel, att vid makens eller faderns död, då
en mängd utgifter till begrafning, flyttning m. in. hopa sig, de efterlefvande
icke stå utan alla existensmedel, samt att den höjning af änkepensionen,
som skulle blifva eu föl jd af lösesummans ingående till änkcoeh
pupillkassan, icke kan uppväga denna fördel.
»Onekligt är, att många familjer haft stor fördel af tjänstårsrätten
och att många framdeles skulle skörda betydande gagn däraf, om den
bibehölles. Men, såsom det i det föregående blifvit visadt, kan denna
rätt i dess nuvarande form icke skänka någon trygghet, då det är alldeles
osäkert och oberäkneligt, huruvida en viss familj därigenom erhåller
något eller intet, mer eller mindre, ett förhållande, hvaraf denna
rätts värde i hög grad förringas.
»Vida bättre skulle det utan tvifvel blifva ställdt för de tjänstårsberättigade,
om berörda rätt ombildades så, att alla tjänstårsberättigade
stärbhus finge uppbära den behållua lönen under viss tid t. ex. fem och
eu half månad efter dödsfallet, och skulle tjänstårsrätten komma att bibehållas,
torde eu framställning i denna riktning böra göras. Men äfven
om en sådan framställning blefve bifallen, vore icke därmed all osäkerhet
och tillfällighet, som vidlåder tjänstårsrätten, undanröjd. Ty en stor
del af de tjänstårsberättigade aflida såsom pensionerade och hafva såsom
sådana förlorat sin tjänstårsrätt. Att märka är äfven att tjänstårsrätten
tillkommer och framdeles skulle tillkomma endast ämneslärarna
vid de allmänna läroverken, under det att seminarielärarna, lärare vid
tekniska läroanstalter och öfningslärarna måste umbära denna förmån,
ehuru dessa, särskilt öfningslärarna med deras små löner och små
änkepensioner, lika väl som de allmänna läroverkens ämneslärare äro i
behof af den hjälp, som tjänstårsrätten i regel medför vid familjefaderns
frånfälle. Och i samma mån ifrågavarande rätt göres jämnare och värdefullare,
dess skarpare framträder skillnaden mellan de angifna lärargruppernas
ekonomiska situation i berörda fall.
»Se vi åter på det vederlag, som erbjudes för afstående af tjänstårsrätten,
så består det tydligen i den ökning af änkepensionerna, som
kan blifva eu följd däraf, att ett visst årligt belopp tillföres änke- och
pupillkassan. Sant är visserligen, att beloppet af pensionens ökning
icke blir fullt så stort som räntan å den medelinkomst, som skulle uppbäras
af de tjänstårsberättigade stärbhusen, då ökningen skulle tillgodokomma
de efterlefvande icke blott till dem, som aflida, medan de äro
i tjänst, utan ock till dem, som bortgå såsom pensionerade. Men de
förstnämnda kuuna knappast sägas därigenom tillskyndas någon egentlig
60
Banko utskottets utlåtande Nr 18.
orättvisa, dä ju deras efterlefvande erhålla lika slör pension som de
pensionerades, ehuru de senare erlagt derå årsafgifter till kassan än
de förra.
»Den större säkerhet, trygghet, jämnhet och likformighet, som vinnes
genom aflösning af tjänstårsprivilegiet på föreslaget sätt, hav säkerligen
också varit anledningen till att det stora flertalet af de allmänna läroverkens
lärarkollegier lämnat förslaget om aflösningen utan anmärkning.
»Med afseende på betydelsen för änke- och pupillkassan af en aflösning
af tjänstårsrätten har blifvit anmärkt, att den skulle vara ganska
ringa, då kassan för närvarande slipper att utbetala pensioner till de
efterlefvande under tjänståret men, om aflösning sker, måste göra det.
Väl är det sant att, då genom tjänstårets bortfallande pensionstiden
skulle något förlängas, icke hela lösningssumman kan användas till
höjning af pensionerna, men då den behållna inkomsten af en ämneslärarbefattning
är vida större än motsvarande änkepension, måste kassan
i de allra flesta fall skörda en vinst, hvilket ju också möjliggör eu
höjning af pensionsbeloppen.
»Hvad åter angår statsverkets ställning till aflösningsfrågan, har
det blifvit sagdt, att staten genom aflösningen skulle tillskyndas en
årlig utgift af'' öfver 25,000 kronor utan att det ordinarie anslaget till
lärarlöner skulle kunna nedsättas med ett enda öre, under det att den
mindre besparing, som möjligen uppstode, komme att användas förandra
ändamål, men att tvifvelaktigt vore, huru stor nytta staten af
aflösningen skulle skörda. Tydligt är emellertid, att det belopp af 21,000
kronor, som beräknats i medeltal årligen utgå till tjänstårsberättigade
stärbhus, i stället skulle ingå såsom besparing till statsverket, endast
med den inskränkning, som skulle blifva en följd däraf, att åtskilliga
befattningar före tjänstårets slut besattes med ordinarie innehafvare och
dessa komme att uppbära ordinarie lön, vanligtvis i lägsta lönegraden,
i stället för vikariatsarfvode. Den tämligen ringa förlust, som sålunda
skulle uppstå, torde dock få anses uppvägas af den fördelen, att de
extraordinarie lärarnas antal minskas, något, för hvilket Riksdagen
visat synnerligt intresse vid flera tillfällen, och särskild!., då den år
1907 med anledning af enskild motion beviljade upprättandet af 63 nya
adjunktsbefattningar. Sant är visserligen, att den besparing, som genom
aflösningen skulle beredas statsverket, icke direkt medför en sänkning
af anslaget till lärarlöner, men den kommer dock statsverket fullt till
godo genom att tillföras reservationsanslaget till de allmänna läroverken.
Genom mottagande af denna besparing kan nämligen nämnda reservationsanslag
gälda andra detsamma åliggande utgifter, för livilka det
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankotttfikottet» uttalande Nr IS.
Öl
d,108t, skulle kräfva» extra anslag, eller ock, om inga sådana utgifter
a;ro tor handen, kan reservationsanslaget, såsom liera gånger skott,
ti statsverkets öfrig» behof öfverlämna de besparingar, som icke för
tillfallet, äro för detsamma behöflig». Erkännas måste emellertid,
att, det belopp al 4,(527 kronor, som beräknats böra tillkomma
anke- och pupillkassa^, bil- att de icke tjänstårsberättigade delägarna
i densamma skulle blifva likställda med de tjänstårsberättigade, icke
medför något kontant vederlag, utan måste betraktas såsom eu ren
statsutgift, men detta- relativt obetydliga belopp torde väl få anses blifva
val anvandt, då därigenom möjliggöros, att öfrig» kassan tillhöriga
lärargruppers efterlefvande blifva fullt likställda med ämneslärarnas vid
de allmänna läroverken.
»Genom berörda anslag vinnes äfven att öfningslärarnas änkepensioner
kunna sattas till skäliga belopp, hvilket, eljest näppeligen skulle
• t “g. ^ora5 ,f|a ju pensionsafgifterna eljest skulle blifva allt för höna
i förhållande till de små afiöningarna.
»Hvad slutligen angår jämförelsen mellan lärarnas vid elementarläroverken
änke- och pupillkassa och andra likartade kassor, framgår
åt ett studium af de särskilda kassornas reglementen, att bestämmelserna
för dessa kassor i många mer eller mindre väsentliga afseende» ej obetyaligt
växla. Någon sträng likformighet förefinnes icke och har ju
fii- nj1 va”t vänta, då de, ehuru härstammande från samma
behof, bildats, utvecklats och ombildats under olika historiska förutsättmngar,
på olika tider och på grund af olika förhållanden. En följd
häraf ar, att en jämförelse med afseende på dessa kassors förmånlighet
maste kräfva en vidlyftig och dyrbar utredning och beräkning, för att,
resultatet icke skall blifva missvisande. Emellertid torde icke kunna
bestridas, att lärarnas änke- och pupillkassa varit jämförelsevis gynnsamt
stalld, beroende på de säregna förhållanden, hvarunder den uppstod.
»Enligt den redogörelse, som af sakkunnige lämnas rörande kassans
uppkomst, erhöll kassan vid dess stiftande såsom grundfond dels fjärde™A
af, ementikassornas behållning, dels ett ärligt statsbidrag å
b5,000 kronor, det sistnämnda under villkor, att den rätt till nådår
som enligt prästerskapets privilegier tillkomme änkor och barn efter
larare vid elementarläroverk och pedagogi, blefve i vederbörlig ordnmg
upphäfd. Den förlust, som de nådårsberättigade lärarnas efterlefvande
gjorde genom frånträdande af rätten till privileqienåäåreL beräknades
till omkring 35,000 kronor. Af limsten af den''''del af emeritikassorna,
som korn på elementarlärarnas pensionskassas lott, beräknades
åter till 13, <00 kronor; och dessa medel kunde, med hänsyn till sättet
62
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
för emeritikassornas uppkomst, snarast anses tillkomma de uådårsberättigade
lärarna.
»Betraktades nu de 35,000 kronorna såsom aflösning af privilegienådåret,
skulle, om de fråndroges de beviljade 05,000 kronorna, återstoden
eller 30,000 kronor kunna anses utgöra dels ersättning för upptagande
i kassan af icke nådårsberättigade lärare, nämligen seminarieoch
öfningslärare, dels såsom vederlag för de extra nådåren och de
förmåner, som beviljats prästerskapets änke- och pupillkassa.
»Den grundfond kassan ägde, då den trädde i verket, hade således
förut, åtminstone till största delen, tillhört de ursprungliga delägarna i
kassan och efterträdarna å deras platser, och andra lärargrupper eller
innehafvare af nyinrättade platser kunde icke utan förfång för dem upptagas
i kassan med mindre än att ersättning för deras mottagande lämnades
kassan till belopp, svarande mot hvad af grundfonden folie på de
ursprungliga delägarna. Också har Riksdagen, då nya delägargrupper
eller innehafvare af nya platser, hörande till äldre delägargrupper, tillförts
kassan, beviljat därför erforderligt statsbidrag. Tydligt är, att eu
kassa, som tillkommit under sådana omständigheter, skall vara fördelaktigare
ställd än en kassa, hvilken, såsom civilstatens änke- och pupillkassa,
börjat sin verksamhet med ingen eller så godt som ingen grundfond.
Men hänsyn härtill har nog tagits vid bestämmandet af löneförmånerna
för de ämbetsmannaklasser, som tillhöra nämnda kassa, liksom
vid löneregleringen för lärarna hänsyn torde hafva tagits till de
förmåner dessa i öfrigt åtnjuta.
»Den föreslagna aflösningen af tjänståret synes vara ett direkt
fortgående på den väg, som inslogs, då lärarnas änke- och pupillkassa
inrättades, och något farligt prejudikat kan genom bifall till denna aflösning
ej gärna uppstå, då jämte ifrågavarande lärare endast präster
och universitetslärare torde vara i åtnjutande af tjänstårsrätt.
»Särskilt har blifvit framhållet att, då änkepensionen enligt det
framlagda förslaget skulle bestå af två delar, eu grundpension, som till
samma belopp, 100 kronor, skulle ingå i alla pensioner, och en tilläggspension,
som utgjorde 20 % af delaktighetsbeloppet, så skulle denna
kassa komma att utdela högre pensioner än nästan alla andra dylika
kassor. Härvid är emellertid att märka, att förslaget om en grundpension
tillkommit för att verksamt höja de lägsta änkepensionernå, sa
att de, från att i gamla kassan hafva utgjort 90 och 120 kronor, skulle
blifva 220 och 250 kronor, äfvensom att den högsta änkepensionen
skulle inskränkas till 900 kronor, ehuru den vid tull tillämpning åt de
antagna principerna för åtskilliga delägare eljest skulle blifvit högre.
linnkontfikottets• utlutande N-r IN.
63
I andra änke- och pupillkassor, såsom civilstatens, arméns och telegrafverkets,
är högsta änkepensionen vida större, och i telegrafverkets kassa
är grundpensionen 200 kronor och tilläggspensionen 20 % af pensionsunderlaget.
Också förklarade den talare, som framställde berörda anmärkning,
att häri icke ansåg de föreslagna pensionerna i och för sig
tagna för stora.
»I följd af den, stora nedsättning, som utöfver afiösningssumman
för tjänståret gjordes af 1008 års Riksdag i det för ombildning af
lärarnas änke- och pupillkassa begärda anslaget, skulle, såsom i det föregående
bli t vit påpekadt, en ombildning af kassan i full öfverensstämmelse
med de i nådiga propositionen till bemälda Riksdag angifna grunder
icke låta sig genomföra, äfven om aflösning af tjänstårsrätten på
föreslaget sätt nu bifölles.
t »Innan definitivt beslut kan fattas angående sättet för kassans ombildning,
torde emellertid blifva erforderligt, att ny utredning verkställes
och nytt förslag _ uppgöres, och torde för detta ändamål böra tillkallas
särskilda sakkunnige.
»Att j ag», yttrade departementschefen, »innan en sådan utredning hunnit
utföras, ansett mig höra föreslå förnyad framställning angående tjänstårsrättens
aflösning, har berott därpå, att det är af synnerlig vikt för kassan och
dess delägare, att denna fråga så snart som möjligt afgöres, så att en definitiv
reglering af kassan kan äga rum. Och skulle de nådiga propositionerna
angående omreglering af prästerskapets aflöning och ny ecklesiastik
boställsordning vinna Riksdagens bifall, torde senare på året Kyrkomötet
inkallas, och kunde detta då jämväl behandla frågan om upphörande af
tjänstårsrätten för de allmänna läroverkens ämneslärare, därest denna
blifvit af Riksdagen bifallen. Också skulle de sakkunniges arbete förenklas
och påskyndas, om icke alternativa förslag behöfde uppgöras
under förutsättning af tjänstårsrättens bibehållande eller upphörande.
»Därest det af mig förordade förslaget skulle vinna Eders Kungl.
Maj:ts och Riksdagens bifall, torde kassans ombildning böra äga rum i
så nära anslutning till de hufvudgrunder, hvilka angåfvos i propositionen
i ämnet till 1908 års Riksdag, som med för ändamålet tillgängliga
medel låter sig göra.»
Efter anförande af detta brottstycke ur det yttrande till statsrådsprotokollet,
som den 19 februari 1909 afgafs af dåvarande departementschefen
vid aflåtande af nådig proposition i ämnet, tillåter jag mig med
några ord omnämna frågans behandling i Riksdagen.
Statsutskottet ansåg sig endast kunna tillstyrka beviljandet af
summan 2,873 kronor för mottagande af nyinrättade lärartjänster samt
64
Bankoutskottets utlåtande Nr 18;
förhöjning af delaktighetsbeloppet för vissa lärare. Angående tjänstårsprivilegiets
aflösande yttrade utskottet, att denna fråga icke syntes
vara af mera brådskande natur, än att resultatet af den af vederbörande
departementschef i uttalande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
i utsikt ställda utredning angående sättet för änke- och pupillkassans
ombildning borde kunna afvaktas, innan rubbning skedde af
tjänstår sprivilegiet.
Riksdagen beslöt därefter i enlighet med statsutskottets nämnda
hemställan och uttalande.
Genom nådigt bref af den 8 oktober 1909 uppdrog Eders Kungl.
Maj:t åt öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk att verkställa ny
utredning och uppgöra nytt förslag i afseende å sättet för lärarnas vid
elementarläroverken änke- och pupillkassas ombildning, med iakttagande
därvid, att förslag skulle uppgöras alternativt med bibehållande af tjänstårsprivilegiet
eller med dess upphörande, livarjämte Eders Kungl. Maj:t
bemyndigade öfverstyrelsen att, om så erfordrades, för biträde vid ofvannämnda
arbete anlita högst två sakkunniga personer.
öfverstyrelse!! afgaf sitt betänkande den 12 september 1910 och
anförde därvid i hufvudsak följande.
Under den tid, som förflutit sedan kassans ställning sista gången
undersöktes, hade särskild! bland lärarna vid de allmänna läroverken
ovanligt stora förändringar ägt rum i fråga om innehafvare åt ordinarie
tjänst och pensionerade lärare. Nämnda förhållande berodde dels därpå,
att ett stort antal ordinarie tjänster under denna tid upprättats i följd
af läroverkens fortsatta ombildning eller på grund af särskilda riksdagsbeslut
under åren 1906, 1907 och 1908, dels därpå att, på grund af
de nya bestämmelserna angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension, ett mycket stort antal ordinarie lärare under åren 1907—1909
afgått med pension. Då det kunde förväntas, att denna starka omsättning
bland kassans delägare skulle i hög grad inverka på kassans ekonomiska
ställning, ansågs nödvändigt för erhållande af en fast utgångspunkt
för den kommande utredningen, att ny undersökning gjordes
angående kassans ställning och att denna undersökning skulle afse förhållandena
vid eu så sen tidpunkt som möjligt, sålunda helst den 31
december 1909. I följd häraf infordrades från rektorsämbetena nya fullständiga
uppgifter angående delägarna i kassaD, Indika uppgifter bearbetades
och inregistrerades å de vid föregående undersökningar använda,
särskildt därför afsedda statistik-kort.
Vidare förutsattes, att kassans ombildning skulle äga rum i så nära
anslutning till de hufvudgrunder, Indika.angåfvos i propositionen i ämnet
Bankouttkottetn utlutande Nr in.
65
till 1908 års Riksdag, som med för ändamålet tillgängliga medel läte
sig göra.
öfverstyrelsen hade sålunda utgått ifrån att delägarnas delaktighetsbelopp
äfvensom änke- och barnpensionerna borde bibehållas vid de
belopp, som i nämnda nådiga proposition voro föreslagna. Hvad pensionernas
storlek beträffade skulle eu sänkning i deras belopp, hvilka icke
från något håll, vare sig i de inkomna utlåtandena öfver ombildningsförslaget
eller vid frågans behandling i Riksdagen, ansetts vara för höga,
i hög grad förringa värdet af den föreslagna reformen.
Med afseende på skyldighet och rättighet att blifva delägare i
kassan hade ofverstyrelsen icke för afsikt att föreslå någon ändring i de
bestämmelser, som angifvits i 1907 års betänkande och reglementsförslag,
utom beträffande ett fall.
Enligt § 1 mom. 3 i nämnda förslag till reglemente ägde delägare,
som pensionerats före år 1905, då den nya löneregleringen för flertaler
af kassans delägare blef gällande, icke rätt till inträde i den nya kassan,
hvaremot delägare, som pensionerats efter ingången af år 1905, tillerkändes
denna rätt. Under den tid, som förflutit sedan berörda förslag
till reglemente för kassan framlades, hade emellertid förhållandena i
fråga om lärare, pensionerade efter år 1905, väsentligen ändrats. Under
det att nyssnämnda reglemente var beräknadt att träda i kraft redan
den 1 januari 1909, kunde föreliggande förslag tänkas genomfördt tidigast
från och med början af år 1912. I förra fallet gällde bestämmelsen
om rätt till inträde i kassan sålunda endast de lärare, som pensionerats
under 4-årsperioden 1905—1908, under det att nu samma bestämmelser
skulle afse alla de lärare, som pensionerats under de 7 åren 1905—1911,
livilket skulle innebära en väsentlig ökning af antalet af ifrågavarande
delägare. Härtill komme att, sedan ofvannämnda förslag till reglemente
för kassan framlades, den nya pensionslagen trädt i kraft från och med
ingången af år 1908, livilket haft till följd en betydligt ökad afgång
bland de ordinarie lärarna.
Då sålunda antalet af de efter ingången af år 1905 pensionerade
lärarna i så betydlig grad ökats, hade ett medgifvande åt dessa lärare
af rätt till inträde i den nya kassan ansetts medföra så stor risk för
kassan, att en sådan rätt icke utan vissa villkor ansetts böra beviljas.
Ofverstyrelsen hade då tänkt sig, att ifrågavarande delägare skulle
vid inträde i den nya kassan erlägga eu viss retroaktivafgift, beräknad
efter grunder, som i bil. 4 till reglementsförslaget närmare angifvas.
Sagda afgift skulle ej behöfva erläggas på en gång, utan kunna fördelas
på fyra inbetalninger kvartalsvis under loppet af ett år.
Bihang till Riksd. prof. 1911. 0 Sami. 1 Afd. 13 Höft.
9
66
Banko ut skottet n utlåtande Nr 18.
Af liknande skäl, som nu anförts, ansåge sig öfverstyrelsen icke
heller kunna bibehålla den bestämmelse i § 57 af 1907 års reglementsförslag,
som tillerkände pensionsberättigade anhöriga till i tjänst varande
delägare i kassan, hvilka aflidit, sedan början af år 1905 och intill dess
den nya änke- och pupillkassan trädde i verket, rätt att komma i åtnjutande
af de förbättrade pensioner, som skulle hafva tillkommit dem,
om bemälda bortgångna delägare varit i tillfälle att inträda i den nya
kassan. Antalet af ifrågavarande pensionstagare måste nämligen nu
beräknas vara betydligt större än vid 1907 års förslag, då ju tiden från
1905 års ingång till den nya kassans trädande i verket enligt nu förevarande
förslag måste antagas uppgå till minst sju år mot i det förra
fallet fyra år. Eu följd häraf vore, att de retroaktivafgifter, som enligt
det förra pensionsförslaget skulle erläggas af delägarna i den gamla
kassan vid öfvergång till den nya och som beräknades skola utgöra
ersättning för de höjda pensionerna åt ofvannämnda pensionstagare,
måste komma att betydligt höjas. Nämnda afgifter skulle nämligen enligt
nvssnämnda förslag utgöra skillnaden mellan den pensionsafgift, som
skulle ålegat delägare att betala till den nya kassan, därest lian från
och med 1905 eller från tiden för sin därefter skedda utnämning vunnit
inträde i densamma, och den årsafgift han till den gamla betalt för
hvart och ett af åren 1905, 1906, 1907 och 1908. Denna bestämmelse
skulle nu utsträckas att gälla äfven för åren 1909, 1910 och 1911, enär
den nya kassan, som nämnts, kunde antagas träda i verksamhet tidigast
från och med ingången af år 1912. De retroaktivafgifter, som under
sådana förhållanden borde af delägarna erläggas, skulle i följd häraf
blifva så betungande, att det icke längre torde kunna ifrågasättas att
pålägga dylika afgifter.
Antagligt vore också, att sistnämnda omständigheter i väsentlig mån
skulle minska antalet af de delägare i den gamla kassan, som skulle
öfvergå i den nya, hvarigenom den nya kassans ställning komme att i
afsevärd män försvagas. I läroverkskollegiernas utlåtanden angående
1907 års betänkande hade också från flera håll uttalats starka betänkligheter
mot ifrågavarande afgifter, och öfverstyrelsen ansåge sig kunna tillstyrka
ofvannämnda utsträckning af pensionsrätten endast under förutsättning,
att staten trädde emellan och erforderligt statsbidrag beviljades i stället
för de föreslagna retroaktivafgifterna, hvilka öfverstyrelsen ansåg icke
borde ifrågasättas. Äfven i nådig proposition till 1909 års Riksdag
uttalades angående ifrågavarande utsträckning af pensionsrätten, att mot
densamma blifvit af flera af de hörda myndigheterna anförda ganska
tungt vägande skäl, hvartill komme, att ifrågavarande retroaktivafgifter
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hankoutukotletn utlåtande Nr 18.
t57
klofve större och tyngre för hvarje år, som gånge, innan den nya kassan
trädde i vei''ket.
Vid pensionsavgifternas bestämmande hade öfverstyrelsen utgått ifrån
att de afgifter, som voro upptagna i 1907 års förslag, om möjligt icke
borde öfverskridas, och att utgifterna för i tjänst varande delägare sålunda
skulle utgöra 3 procent af delaktighetsbeloppet. Äfven dessa afgifter
hade af vissa läroverkskollegier ansetts väl höga, och det förslag, som
uppgjorts för det fall, att vissa poster i det begärda statsbidraget icke
beviljades, och som upptog pensionsafgifter uppgående till 3,c procent af
delaktighetsbeloppet, hade på många håll mötts af starkt motstånd. Öfverstyrelsen
uttalade som sin mening i fråga om berörda afgifter, att de
under inga förhållanden borde bestämmas högre än till 3 procent af
delaktighetsbeloppet.
Hvad beträffade den räntefot, som skulle ligga till grund för beräkningen,
ansågs lämpligt åt bibehålla den vid samma värde, nämligen
4 procent, som användts vid föregående utredning, äfven om medelräntefoten
i änke- och pupillkassan under de senare åren varit något
högre (4,3 5 procent).
I enlighet med här ofvan angifna grunder och på grundval af
mi insamladt statistiskt material, gällande tidpunkten den 31 december
1909, hade sedermera af de tillkallade sakkunniga, byrådirektören i riksförsäkringsanstalten
Karl Dickman och lektorn E. Göransson, utförts
matematisk beräkning angående kassans ställning och ombildning,
hvarför redogörelse lämnades i en öfverstyrelsens utlåtande bifogad
handling.
Af denna beräkning framgick det att, om det framställda förslaget
antoges, kassans ställning den 1 januari 1910 blefve följande.
68
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
Passiva.
I. Pensionsfonden.
1. Änkor med eller utan barn
2. Föräldralösa barn
II. Delugarfonden för nuvarande delägare:
1. Pensionerade delägare.........................
2. Tjänstgörande delägare (excl. befordran)
III. Delägarfonden för blifvande delägare:
1. Nästa innehafvare af de vid 1910 års
början obesatta platserna (excl. befordran)
2. Öfriga blifvande delägare (incl. befordran)
Ökning i pensionerna för flera syskon.
IV
V. Framdeles beviljade sjukpensionen
utsedda behof.................................
VI. Förvaltningskostnadernas värde
Sun
Aktiva
(under förutsättning af delägarafgifter å 3 % af delaktighetsbeloppet
för i tjänst varande delägare).
I. Afgift er af nuvarande delägare:
1. Pensionerade.......................................
2. Tjänstgörande ...................................
till den nya kassan .......................
II. Af gifter af blifvande delägare:
1. Nästa innehafvare af nu obesatta platser
2. Öfriga blifvande delägare ................
TIT. Det utgående statsbidragets värde........
IV. Kassans kapitalbehållning år 1910
V. Tjänstårets värde ....................................
Summa kronor
Kronor
Kronor
Kronor
1
2,221,000
16,000
69,000
85,000
2,306,000
635,000
4,704,000
5,339,000
184,000
4,062,000
4,246,000
179,000
|
200,000
r150,000
12,420,000
i
1,634,000
90,000
I
!
i
61.000
1,573,000! 1,663,000
96,000
2,129,000: 2,225,000
| 2,883,000
4,958,000
686,000
12.415,000
BankoulnkoiMtt iitlåttindr Ni'' /<S’.
69
Såsom åt'' ofvanstående tablå framginge, skulle kassans ombildning
alltså kunna genomföras med pensionsafgifter, utgörande 3 procent af
delaktighetsbeloppet för i tjänst varande delägare, under förutsättning
att tjänstårsrätten atlöstes med ett belopp, hvars årliga värde skulle*
utgöra 26,889 kronor. Utöfver detta belopp och nu utgående statsbidrag
samt sådant bidrag för upptagande i kassan af nya delägare och höjdt
delaktighetsbelopp för vissa delägare skulle för kassans ombildning icke
knifvas något ytterligare bidrag af statsmedel.
Jämfördes kassans ofvan beräknade ställning vid 1910 års början
med dess under samma förutsättningar beräknade ställning vid 1906
års början, befunnes kassan under mellantiden hafva så förbättrats, att
ett af 1908 års Riksdag äskadt årligt bidrag å 35,785 kronor nu kunnat
för nämnda ombildning undvaras.
Sistnämnda bidrag hade varit afsedt att utgöra dels ersättning med
12,975 kronor årligen för liden kapitalförlust, därigenom att kassan under
24 år måst umbära ett årligt statsbidrag å kronor 7,951, dels ett årligt
bidrag å 22,810 kronor, för att pensionsafgiften icke skulle behöfva höjas
öfver 3 procent af delaktighetsbeloppet för i tjänst varande delägare.
Anledningarna till denna betydande förbättring i kassans ställning
torde vara många, men den viktigaste sammanhängde med den starka
omsättningen bland de ordinarie lärarna under denna period. Genom
upprättande af ett ovanligt stort antal ordinarie platser och genom eu
särdeles stor afgång af pensionerade, hvarigenom ett betydande antal
tjänster under kort tid blifvit lediga, hade befordringsförhållandena så
förbättrats, att den medelålder, vid hvilken befordran första gången till
ordinarie adjunkt inträffat, sjunkit från 39 år under närmast föregående
period till 36 år under perioden Vi 1906—S1/j2 1909 och motsvarande
medelålder för lektorer från 36 till 35 år. Visserligen hade för vissa
grupper af öfningslärare en motsvarande nedgång i befordringsåldern
icke inträffat, men då dessa delägargrupper vore jämförelsevis fåtaliga,
vore befordringsåldern för dem af mindre inflytande ifråga om kassans
ekonomiska ställning. Med afseende på ofvannämnda sänkning i befordringsåldern,
hvilken för kassans ställning vore af väsentlig betydelse,
torde visserligen kunna invändas, att de särskilda förhållanden i fråga
om lärares befordran, som nu i några år varit rådande och säkerligen
ännu en tid skulle fortfara, icke för framtiden kunde väntas blifva konstanta,
och att därför möjligen en höjning af befordringsåldern ånyo
skulle kunna komma att inträda. I anledning häraf ville öfverstyrelsen
erinra, huruledes befordringsförhållandena vid de allmänna läroverken före
den allra sista tiden under eu lång följd af år varit synnerligen ogynnsamma,
70
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
och att i följd häraf befordringsåldern under denna tid undergick en
abnorm stegring. Bland de under de sista åren befordrade hade därför
funnits en stor del äldre extraordinarie lärare, som nu under de gynnsammare
konjunkturerna erhållit ordinarie tjänster. Medelåldern för
befordran hade därför icke minskats så mycket, som man eljest skulle
haft anledning vänta, och de medelåldrar, som nyss angifvits, torde
snarare kunna sägas vara öfver än under hvad som kunde anses normalt.
Det torde ock med skäl kunna förväntas, att Riksdagen äfven
framgent skulle tillgodose de allmänna läroverkens behof af ordinarie
lärare, i den mån sådana visade sig behöflig^, så att en så stor ökning
af de extraordinarie lärarnas antal, som tidigare förekommit, icke vidare
skulle behöfva inträffa. Under sådana omständigheter torde ock de förutsättningar
ifråga om befordringsåldern, på hvilka de gjorda beräkningarna
till väsentlig del kvilade, få anses för kassan innebära tillräckligtrygghet.
Vidare finge öfverstyrelsen erinra därom, att 1908 års Riksdag
beviljat bland annat ett årligt bidrag till kassan af 7,951 kronor,
utgörande statsbidrag för upptagande i kassan af nya delägare och
höjdt delaktighetsbelopp för äldre delägare under perioden 1878—1897.
Nämnda årliga bidrag, som icke motsvarades af några nya, nu tillkomna
delägare, medförde sålunda en bestämd förbättring i kassans ställning.
Fördelaktigt för kassan hade också varit, att den räntefot, som
legat till grund för den senaste beräkningen af kassans ställning och
som utgjorde 4 procent, varit något lägre än medelvärdet af den räntefot,
enligt hvilken kassans medel under perioden 1906—1909 förräntats,
eller 4,3 5 procent.
Fn för kassan gynnsam omständighet hade äfven varit den, att
den faktiska dödligheten bland delägarna varit mindre än den, som
framginge af statistiska centralbyråns dödlighetstabell för åren 1871—1880
för män i hela riket och som legat till grund för beräkningen. Därjämte
hade dödligheten ibland änkorna varit något större än den beräknade,
hvilken utgjorde 0,7 af dödligheten för kvinnor i hela riket under
perioden 1881—1890 och sålunda äfven varit för kassan gynnsam.
Slutligen borde nämnas att för lärare, pensionerade efter ingången
af år 1905, visserligen medgifvits rätt till inträde i kassan men under
villkor af retroaktivafgifter, under det i 1907 års ombildningsförslag
inga särskilda retroaktivafgifter för pensionerade delägare ansågos
behöfva upptagas. För kassan vore detta en fördelaktigt medverkande
omständighet.
Fn nödvändig förutsättning för kassans ombildning i enlighet
Ii an ko utskott c In utlåtande Nr in.
71
med nu förevarande förslag vore, att tjänstårsprivilogiet utlöstes mot
en höjning af statsbidraget till kassan med dels det till 22,320 kronor
beräknade värdet af tjänstårsförmånen för de därtill berättigade delägarna,
dels ett belopp af 4,569 kronor, som för do icke tjänstårsberättigade
delägarna beräknats motsvara hvad de förra sålunda afstått
till kassan.
öfverstyrelsen både äfven verkställt utredning och uppgjort förslag
i afseende å sättet för kassans ombildning under förutsättning af bibehållande
af tjänstårsprivilogiet. Det framginge däraf, att i så fall, om
pensionerna skulle bibehållas vid samma storlek som i 1907 års förslag,
årsafgifterna måste sättas till 3,5 procent af delaktighetsbeloppet. Detta
skulle för rektorer och lektorer innebära eu höjning af årsafgiften från
90 till 140 kronor eller med 55 procent och för adjunkter från 70 till
119 kronor eller med 70 procent, öfverstyrelsen funne dessa utgifter
alltför höga, i synnerhet i betraktande af att lärarna i och med den nuvarande
iönestatens genomförande blifvit pålagda afgifter för sin egen
pensionering, uppgående för adjunkter till belopp mellan 65 och 115
kronor samt för lektorer mellan 100 och 160 kronor.
Då öfverstyrelsen alltså icke funne sig kunna, därest tjänstårsrätten
skulle bibehållas, förorda kassans ombildning med bibehållande af
de i 1907 års förslag upptagna pensionsbeloppen, hade öfverstyrelsen sett
sig nödsakad att, under nämnda förutsättning, föreslå pensionernas sänkning.
Då de år 1907 föreslagna pensionerna skulle utgå med 100 kronors
grundpension och en tilläggspension af 20 procent af delaktighetsbeloppet,
kunde minskningen göras i form af afdrag å antingen grundpensionen
eller tilläggspensionen. I förra fallet skulle grundpensionen minskas till
50 kronor, i senare fallet tilläggspensionen till 18,6 procent af delaktighetsbeloppet.
Öfverstyrelsen funne sig böra förorda det förra sättet,
därest pensionernas nedsättning skulle visa sig oundgängligen nödvändig.
I händelse tjänstårsrätten icke skulle komma att atlösas, utan denna
föråldrade aflöningsform skulle komma att kvarstå, ansåge öfverstyrelsen
lämpligt och ensidigt, att det förslag till tjänstårets beräkning, som framställts
af 1908 års revisorer af kassan, måtte tagas under ompröfning.
Enligt nämnda förslag skulle tjänståret i hvarje fall beräknas till ett
hälft år från dödsdagen i likhet med hvad som finnes stadgadt i nådiga
reglementet för universitetets i Uppsala pensionsinrättning för tjänstemäns
änkor och barn af den 21 februari 1849.
Äfven om härigenom icke alla invändningar mot tjänståret i en
sådan form skulle förfalla, fortsätter öfverstyrelsen, så skulle dock den
betydande fördel vinnas, att förmånen af tjänståret blefve bestämd och
72
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
beräknelig- och lika för alla tjänstårsberättigade. Den osäkerhet och
ojämnhet, som vidlådde tjänstårsrätten under dess nuvarande form och
utgjorde den mest vägande invändningen mot densamma, skulle härigenom
till stor del försvinna och ifrågavarande förmån högst betydligt stiga i
värde för vederbörande lärare. För närvarande växlade den tid, under
hvilken tjänstårsrätt åtnjötes, från 11 månader, då tjänstårsberättigad
lärare aflede under maj månad, till ingenting alls, då dödsfallet inträffade
under april. Det kunde då synas riktigt, att den gemensamma tiden
bestämdes till 5 V2 månader. Vederbörande stärbhus skulle då upphöra
att uppbära lönen midt under en månad, hvilket eljest aldrig plägade äga
rum i fråga om löntagare. Nämnda omständighet jämte analogien med
universitetslärarnas tjänstårsberäkning talade enligt öfverstyrelsens mening
för att tjänståret i hvarje fall torde böra beräknas till jämnt ett hälft år.
Kassans direktion och statskontoret hafva afgifvit infordrade yttranden
angående öfverstyrelsens förslag och därvid, frånsedt några mindre
väsentliga anmärkningar, biträdt detsamma i fråga om kassans ombildning
under förutsättning af tjänstårsprivilegiets aflösning. Skulle aflösning
ej komma till stånd, anser statskontoret, i olikhet med öfverstyrelsen,
att pensionerna icke böra sänkas, enär jämvikt kunde ernås genom en
af giftshöj ning, som vid jämförelse med andra statstjänares motsvarande
utgifter ingalunda kunde anses synnerligen betungande. Öfverstyrelsens
förslag att, om tjänstårsrätten skulle bibehållas, denna borde på visst
angifvet sätt förändras, afstyrkes af statskontoret, som finner det synnerligen
motbjudande att vidtaga någon som helst ändring af ifrågavarande
privilegieförmån med risk att därigenom fördröja dess fullständiga borttagande.
Genom nådig skrifvelse den 21 oktober 1910 inhämtade Eders
Kungl. Maj:t Kyrkomötets yttrande, huruvida Kyrkomötet — under förutsättning
att till lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa
årligen af statsmedel inbetalas ett belopp, motsvarande minst det
beräknade värdet vid tiden för denna kassas upprättande af den rätt
till tjänstår, som enligt prästerskapets privilegier tillkommer stärbhus
efter ämneslärare vid de allmänna läroverken — lör sin del medgålve,
att sagda tjänstårsrätt finge upphöra.
Enligt hvad underdånig skrifvelse af Kyrkomötet den 2 november
1910 utvisar, biföll Kyrkomötet ifrågavarande framställning.
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
73
Innan jag- ingår på hufvudfrågan, vill jag yttra mig om tvenne
alternativa förslag, som i det föregående omnämnts. Det ena iir revisorernas
förslag att, därest tjänstårsrätten icke skulle aflösas mot höjning
af statsbidraget med densammas beräknade värde, kassan skulle få åtnjuta
den behållna inkomsten af tjänståren, som eljest skulle tillkomma
aflidna delägares stärbhus. 1 likhet med öfverstyrelsen iinner jag mig
icke kunna förorda detta förslag, genom hvilket tjänstårsrätten icke
skulle aflösas utan öfverflyttas från tjänstinnehafvarna till kassan. Ej
heller kan jag förorda öfverstyrelsens förslag att, om tjänstårsrättens
aflösning nu icke skulle komma till stånd, densamma skulle så regleras, att
tjänståret i hvarje fall skulle beräknas till ett hälft år från dödsdagen. Visserligen
är denna tjänstårsberäkning stadgad för universitetets i Uppsala
tjänstemän och minskar densamma väsentligen den osäkerhet och
ojämnhet, som vidlåder tjänstårsrätten i dess nuvarande form. Men i
likhet med statskontoret finner jag det motbjudande att vidtaga någon
som helst ändring af denna privilegieförmån med risk att därigenom
fördröja dess fullständiga borttagande.
Det framgår af den lämnade redogörelsen för fragans föregående
behandling, att föreliggande af öfverstyrelsen uppgjorda förslag till kassans
ombildning i allt väsentligt hvilar på samma grunder, som fingo sitt
uttryck i det år 1907 af sakkunnige utarbetade reglementsförslaget.
Öfver sistnämnda förslag hördes på sin tid öfverstyrelsen, vederbörande
domkapitel och Stockholms stads konsistorium, direktionerna öfver Stockholms
stads undervisningsverk och öfver gymnastiska centralinstitutet,
styrelserna för de tekniska elementarskolorna och Chalmers tekniska
läroanstalt äfvensom vederbörande läroverkskollegier, kassans direktion
och statskontoret. För de viktigare af de anmärkningar, som därvid
framkommo, redogjorde dåvarande departementschef i sitt yttrande till
statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31 december 1907.
På då anförda skäl fann han sig böra förorda sakkunniges förslag
oförändradt. Och statsutskottet vid 1908 års Riksdag förklarade sig
icke hafva något att erinra mot pensionskassans ombildning, i den
mån den kunde verkställas med det af utskottet förordade anslagsbeloppet.
\id sådant förhållande anser jag mig icke behöfva ingå på en
närmare redogörelse för och granskning af det nu föreliggande reglementsförslaget,
utan hänvisar till den ofvan lämnade sammanfattningen
af dess liufvudbestämmelser. Med afseende på de enda mera väsentliga
olikheterna mellan 1907 års reglementsförslag och det nu föreliggande,
nämligen i fråga om de delägare, som pensionerats efter år 1901, och undanBi.
hang till Bilcsd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 10
Departements
chefen*
yttrande.
Banko utskottets utlåtande Nr 18.
74
tao-sbestämmelserua för de pensionsberåttigade anhöriga till i tjänst
varande delägare, hvilka aflidit efter år 1904 och intill dess den nya
kassan träder i verksamhet, finner jag mig böra biträda öfverstyrelsens
förslag. Jag anser alltså, att delägare, som pensionerats efter ar 1904,
skola vara berättigade att ingå i den nya kassan endast mot erläggande
af vissa i reglementsförslaget angifna retroaktivafgifter, och att pensionsberättigade
anhöriga till delägare, som aflidit efter år 1904, skola komma i
åtnjutande af de nya pensionerna, endast om delägarna vunnit inträde
i den nya kassan.'' I följd af sist anförda bestämmelse bortfalla de
retroaktivafgifter, som enligt 1907 års reglementsförslag skulle erläggas
af alla delägare i den gamla kassan vid deras öfvergång till den nya
kassan. Vid reglementets fastställande torde vissa mindre ändringar
komma att vidtagas, hufvudsakligen på grund af anmärkningar, som
framställts af kassans direktion och statskontoret, Dessa äro dock, med
undantag af den af kassans direktion påyrkade ändringen af delaktighétsbeloppen
för kassans tjänsteman, icke af den art, att de höra underställas
Riksdagens pröfning; delaktighetsbelöppen för kassans tjänstemän
höra bestämmas i sammanhang med löneregleringen för dem.
Under det sålunda kassans reform synes böra ske efter förut uppdragna
linjer, har den förnyade undersökningen af kassans ställning
ådagalagt, att denna numera måste anses vara så god, att reformen
kan genomföras utan annan ökning af statsbidraget än den, som betingas
af tjänstårsprivilegiets aflösning eller 20,889 kronor om året.
Förnämsta orsaken till att ställningen visat sig så mycket gynnsammare
är, såsom öfverstyrelsen anfört, den stärka omsättningen af lärarpersonalen
efter år 1905 i följd af inrättande af en stor mängd nya tjänster
och en särdeles stor afgång af pensionerade lärare. Detta har nämligen
vållat en sänkning af medelåldern vid inträdet i kassan för den störa
hufvudmassan af delägarna: för adjunkter var medelåldern under tiden
1899—1905 39 år och under tiden 1906-1909 36 år, för lektorer var
den under den förra perioden 36 år och under den senare 35 år. Då
man nu vid beräkningen af ställningen den 31 december 1905 antog,
att medelåldern i framtiden skulle blifva densamma som under perioden
1899 — 1905, och vid beräkningen af ställningen den 31 december 1909
an to o-, att medelåldern i framtiden skulle blifva densamma som under
perioden 1906 — 1909, så är det tydligt, att ställningen vid den senare
tidpunkten skulle visa sig betydligt bättre än vid den förra.
Den stora differensen mellan de båda beräkningarna visar emellertid
klart, huru vanskliga sådana äro. Den möjligheten är ju icke utesluten,
att de nu gjorda antagandena om de blifvande inträdesåldrarnas medel
-
Banko utskottets utlåtande Nr 18.
75
värden äro för optimistiska. I sä fall skulle, om do antaganden som i
^ifrigt ligga till grund för beräkningarna visa sig vara riktiga, kassans
ställning år för år försämras, därest reformen genomfördes på nu föreslaget
sätt. I likhet med öfverstvrelsen anser jag det dock sannolikare,
att medelåldern kommer att ännu något sjunka. I detta afseende torde
därför beräkningen af kassans ställning vara gjord med tillbörlig försiktighet.
Den säkerhetsmarginal, som sålunda och genom eljest iakttagen
försiktighet vunnits, torde emellertid vara nödvändig i betraktande
däraf, att det är ganska sannolikt, att andra faktorer, som äro af
största betydelse för kassans ekonomi, komma att förändra sig i för kassan
ogynnsam riktning. 1 mån som medelåldern vid befordran till ordinarie
plats sjunker och lärarkårens ekonomi förbättras, kan man nämligen
vänta större äktenskapsfrekvens bland kassans delägare. Den äktenskapsfrekvens
man nu räknat med är den, som fanns vid slutet af år 1905.
Om sålunda öfverstyrelsens beräkning af kassans ställning får
anses vara så tillförlitlig som öfverhufvud en dylik beräkning kan vara,
är tjänstårsrättens aflösning mot ett årligt vederlag af statsmedel till
kassan af 26,889 kronor det enda villkoret för genomförandet af den
önskvärda ombildningen af kassan.
Med afseende å denna aflösning anhåller jag att få hänvisa till
den utförliga utredning, som dåvarande departementschefen gaf till
statsrådsprotokollet för den 19 februari 1909 och som förut återgifvits.
Jag ansluter mig i alla delar till densamma. Särskilt vill
jag framhålla, att det ur statsfinansiell synpunkt är fråga om en synnerligen
liten uppoffring. Denna består nämligen i hufvudsak endast i de
4,569 kronor, som beräknats böra .tillkomma kassan för att de icke
tjänstårsberättigade delägarna i densamma skulle blifva likställda med
de tjänstårsberättigade. Det återstående beloppet, 22,320 kronor, utgör
nämligen hvad enligt beräkning i medeltal utgår till stärbhusen efter
tjänstårsberättigade lärare, hvilket belopp alltså skulle besparas, om
tjänstårsrätten upphäfves. Eu mindre ökning i statens utgifter skulle
dock, såsom i ofvan anförda statsrådsprotokoll utvecklas, uppkomma af
den anledning, att den bortgångnes efterträdare kommer att tidigare
utnämnas, när tjänstårsrätten upphört, än nu kan ske.:»
Med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen finner sig utskottet
böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag och hemställer förty,
att för ombildning af lärarnas vid elementarläroverken
änke- och pupillkassa i hufvudsaklig öfverens
-
76
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
stämmelse med det af öfverstyrelsen för rikets allmänna
läroverk framlagda förslag — under förutsättning att
den rätt till tjänstår, som enligt prästerskapets privilegier
tillkommer stärbhus efter ämneslärare vid de
allmänna läroverken, blifver i vederbörlig ordning upphala
— böja det såsom bidrag till pensionering af
änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,
pedagogier, seminarier m. m. uppförda anslaget, nu
115,965 kronor, med 26,889 kronor, eller till 142,854
kronor.
Ång 1 l;o) I en inom Andra kammaren väckt motion (nr 108) har herr
*n inom Andra Starbåck föreslagit, Datt Riksdagen ville besluta, att läroverksadjunkten
J~Z. vid Gäfle högre allmänna läroverk, fil. dr Carl Öhlander må äga rätt
att vid erhållande af pension tillgodoräkna sig femton (15) år af den tid
han tjänstgjort vid Fjellstedtska skolan i Uppsala.»
Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande.
DLäroverksadjunkten, fil. dr Carl Öhlander, som är född den 10 maj
1847 och utnämndes till adjunkt vid högre allmänna läroverket i Gäfle
den 27 februari 1902, blir sålunda pensionsmässig år 1912, då han uppnått
sextiofem lefnadsår. o „
Af till denna motion fogade bilaga 1 framgår, att Öhlander före
sin utnämning till adjunkt tjänstgjort vid den af staten understödda
Fjellstedtska skolan i Uppsala i 19 år och under denna tid i flera år
haft en tjänstgöring nära motsvarande lektors (se bil. 2). All hans tjänstgöringlär
synnerligen väl vitsordad. (Bil. 3 -5).
Af den meritförteckning (Bil. 6), som äfven här bifogas, framgår,
att Öhlander, som ständigt haft att kämpa med svåra ekonomiska förhållanden,
med sällspord energi arbetat på och lyckats förskaffa sig den
kompetens, som erfordras för att söka lektorat vid de allmänna läroverken,
ehuru genom omständigheterna sa fogats, att han stannat på adjunktsgraden.
Det är också till fullo adagalagdt, att han alltjämt fullgjort
sina plikter som lärare med en sådan kärlek till sitt kall, att han härigenom
vunnit sina förmäns varma erkännande, och af den, soin kännei
hans läraregärning, kan tilläggas, sina kamraters odelade aktning och
lärjungarnas tillgifvenhet. „ .
Enligt nu gällande lag får Öhlander vid sin afgång tran adjunktstjänsten
en afkortad pension af 680 kronor, ett som mig synes alltför knappt
lefvebröd efter en lång och hedrande arbetsdag.
Riksdagen har visat sig behjärta sådana fall som det ifrågavarande,
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
77
senast vid 1910 års riksdag. På framställning af enskilda motionärer
beslöt Riksdagen då, att läroverksadjunkten dohan Peter Ahlgren från
och med år 1910 skulle tiga rätt att åtnjuta aflöning i fjärde lönegraden.
Härigenom tilldelades denne en årlig ökning i sina inkomster af icke mindre
än ett tusen (1,000) kronor och en med 700 kronor årligen ökad pension.»
Beträffande af motionären åberopade bilagor får utskottet hänvisa
till motionen.
Enligt hvad af handlingarna i ärendet framgår, anhöll Ohlander
år 1901 hos Kungl. Maj:t om tillstånd att såsom befordringsgrund för
erhållande af lärarplats vid rikets läroverk få såsom tjänstår räkna sig
till godo tio år af den tid af nitton år han haft anställning såsom lärare
vid Fjellstedtska skolan i Uppsala, dock utan någon därå grundad rätt
till uppflyttning i högre lönegrad, men fann Kungl. Maj:t vid föredragning
häraf ej skäl bifalla ansökningen.
Vid sådant förhållande och då ett bifall till motionen synes kunna
innebära oberäkneliga konsekvenser i fråga om andra befattningshafvare,
som från enskild tjänst öfvergå till statstjänst, anser utskottet det icke
böra ifrågakomma, att Ohlanders tjänstetid vid Fjellstedtska skolan åberopas
såsom grund för erhållande af pension.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion, II: 108, icke må vinna
Riksdagens bifall.
12:o) I punkt 8 af tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att i riksstaten under tionde hufvudtiteln uppföra ett förslagsanslag
å 5,000 kronor till bestridande af de statsverket på grund af
lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den
5 juli 1901 åliggande utgifter för lifräntor m. m., som ej på grund af
särskilda bestämmelser annorledes gäldas.
Statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari innevarande
år innehåller härom följande yttrande af departementschefen:
»I underdånigt utlåtande, som statskontoret, på grund af nådig
remiss, afgifvit i ett af Eders Kungl. Maj:t på jordbruksdepartementets
föredragning den 26 februari 1909 afgjordt ärende angående beredande
af ersättning enligt lagen den 5 juli 1901 åt en person för skada till
följd af olycksfall i arbete för kronans räkning, har statskontoret gjort
framställning om uppförande i riksstaten af ett anslag till bestridande
af statsverket åsamkade utgifter för lifräntor och andra på grund af
nämnda lag utgående ersättningar. Enligt finansdepartementet tillhanda
-
Utskottets
ijti rattde.
Ang. anslag till
bestridande af
vissa utgifter
för ersättning
för skada till
följd af olycksfall
i arbete.
[8.]
78
Banko utskottets utlåtande Nr 18.
Departements
chefen.
kommet protokollsutdrag har berörda framställning öfverlämnats till
detta departement.
Jag anhåller nu att få underställa frågan Eders Kungl. Maj:ts
pröfning.
Uti sitt ofvannämnda utlåtande har statskontoret framhållit, hurusom
det hittills använda sättet för bestridande af kostnader af ifrågavarande
slag medförde betydlig omgång, samt att olägenheterna häraf
ökades, i den mån antalet lifräntetagare, för det dåvarande uppgående
till närmare 50, mer och mer tillväxte. Eu väsentlig förenkling i förevarande
hänseende skulle kunna vinnas genom uppförande å riksstaten
af ett särskild! anslag för ändamålet. Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande,
som nu på anmodan af statskontoret förskottsvis till vederbörande
utbetalade ifrågavarande Iifräntor och sedermera vid hvarje års
slut erhölle ersättning för förskotten af statskontoret, som därefter i sin
ordning hos Eders Kungl. Majd anmälde till ersättande hvad som
sålunda af statskontoret förskjutits, skulle, om ett anslag lör ändamålet
funnes å länsstaterna uppfördt, kunna direkt därå afföra de belopp,
som enligt Eders Kungl. Ma j ds beslut skulle uti ifrågavarande afseende
utgå.
Då dessa utgifter ålåge statsverket på grund af ett lagstadgande
och utginge enligt i lagen angifna grunder, syntes anslaget böra erhålla
naturen af förslagsanslag. Dess belopp syntes, i betraktande däraf, att
de ersättningar af ifrågavarande slag, statskontoret för år 1908 haft att
förskjuta, uppginge till omkring 4,000 kronor, böra tillsvidare bestämmas
till 5,000 kronor; och med hänsyn till utgiftens beskaffenhet syntes
anslaget böra uppföras under tionde hufvudtiteln.
Statskontoret hemställde alltså i underdånighet, det täcktes Eders
Kungl. Majd föreslå Riksdagen att å tionde hufvudtiteln bevilja ett. förslagsanslag
å 5,000 kronor till bestridande af de utgifter för Iifräntor,
sjukhjälp och begrafningshjälp, som drabbade statsverket jämlikt lagen
angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli
1901, och som ej på grund af särskilda bestämmelser annorledes gäldades.
I hvad statskontoret sålunda anfört angående behofvet och lämpligheten
af ett särskildt anslag å ordinarie stat för bestridande af ifrågavarande
utgifter instämmer jag till fullo.
Då allt fortfarande liksom hittills staten torde komma att, särskildt
för arméns och flottans räkning men äfven för andra grenar af statsförvaltningen
såsom skogsväsendet in. in., på yrkesmässigt sätt utöfva
flere af de verksamheter, som afses i lagen angående ersättning för
Banlcoutskottetn utlåtande Nr JS.
79
skada till iöljd åt olycksfall i arbete den 5 juli 1901, kunna ifrågavarande
utgifter med säkerhet antagas komma att, trots alla åtgärder för effektivare
skydd mot yrkesfara, utgå med tämligen stor regelbundenhet år
efter år. Ett särskild t anslag för ändamålet torde därför vara vill
motiverad t, helst det nu brukliga sättet för ersättningsfrågornas ordnande,
enligt hvad af det ofvan anförda framgår, är förenad! med
omgång.
Att anslaget bör uppföras såsom förslagsanslag och under förevarande
hufvudtitel, torde utan vidare följa af arten af do utgifter, som
därmed skola gäldas.
Beträffande anslagets storlek ber jag att få erinra därom, att
Eders Kungl. Maj:t förut donna dag på hemställan af cheferna för
landtförsvars-, sjöförsvars- och jordbruksdepartementen beslutat framställningar
till Riksdagen om ersättande af samtliga statsverket hittills
träffade utgifter åt ifrågavarande slag, som af statskontoret förskottsvis
bestridts och som icke gäldas enligt särskilda grunder, med undantagendast
af ett mindre belopp, som efter därom af Eders Kungl. Maj:t
på jordbruksdepartementets föredragning gjord framställning ersatts af
1910 års Riksdag. Dessa utgifter, däri inbegripet nämnda belopp, uppgå
för de olika departementen till, i afrundade tal, respektive 10,610 kronor,
7,690 kronor och 1,360 kronor. Då, enligt hvad jag inhämtat i ämnet,
utgifterna, sammanlagdt omkring 19,660 kronor, afse tiden 1905—7U 1910
eller omkring sex år samt visat tendens att stiga, finner jag mig böra
biträda statskontorets förslag jämväl i hvad detsamma afser uppförande
tills vidare af anslaget med belopp af 5,000 kronor.»
På de i statsrådsprotokollet anförda skäl anser äfven utskottet ett
särskild! anslag för ifrågavarande ändamål erforderligt, och då utskottet
icke har något att erinra vare sig emot att nämnda anslag uppföres
såsom förslagsanslag eller mot det af Kungl. Maj:t föreslagna beloppet,
hemställer utskottet,
att Riksdagen må i riksstaten under tionde hufvudtiteln
uppföra ett förslagsanslag å 5,000 kronor
till bestridande af de statsverket på grund af lagen
angående ersättning för skada till följd af olycksfall i
arbete den 5 juli 1901 åliggande utgifter för lifräntor
m. in., som ej på grund af särskilda bestämmelser
annorledes gäldas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
An<j. justitieråd*
och regt1''ingsräds
pensionsrätt.
gO Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
13:o) I en till Riksdagen den 10 mars innevarande år allåten
proposition (nr 125) har Kungl. Maj:t under åberopande af bifogadt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden för samma
dag föreslagit Riksdagen att medgifva, att, om justitieråd eller regeringsråd
afgått eller afgår från sitt ämbete för fullgörande af något af Kungl.
Mai-t meddeladt uppdrag, hvarmed rätt till pension icke är förenad,
men för hvilket ersättning af statsmedel utgår, Kungl. Magt må aga
förordna, att hvad i fråga om justitieråds- eller regeringsrådsämbete ar
stadgadt angående rätt för innehafvaren att erhålla pension af statsmedel
mot uppfyllande af de för denna rätt honom åliggande förpliktelser skall
gälla i afseende å berörda uppdrag, så länge den från sådant ämbete
afgångne uppdraget innehar. _
Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har t. f. departementschelen
efter gemensam beredning med cheferna för civil- och finansdepartementen
anfört följande:
»Enligt 2 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjanstinnehafvares
rätt till pension äger denna lag icke tillämpning i fråga
om justitieråds- eller regeringsrådsämbete. Genom de särskilda stadganden,
som meddelats angående de med berörda ämbeten förenade
pensionsförmåner, bar emellertid, jämte det justitieråden och regeiingsråden
förklarats vara berättigade till en pension af 8,000 kronor och
skyldiga att erlägga en pensionsafgift af 360 kronor årligen, förordnats,
att dessa ämbetsmän i öfrigt skola vara underkastade bestämmelserna i
nämnda lag. Hvad i 8 § i densamma stadgas därom, att tjänstinnehafvare,
som afgår från tjänsten utan att vara skyldig därtill enligt
bestämmelserna i lagens 6 §, med visst undantag icke^ skall vara berättigad
till pension, gäller alltså äfven beträffande justitieråd och regeringsråd.
Ifrågavarande ämbetsmän intaga i förhållande till andra sådana en
undantagsställning i det afseendet, att deras ämbeten icke kunna föi
kortare eller längre tid få uppehållas af vikarier. De personer, som
tjänstgöra såsom ledamöter i högsta domstolen eller regeringsrätten,
skola nämligen, enligt hvad af § 17 regeringsformen framgår, vara åt
Konungen till ämbetet utnämnda. Ett justitieråd eller regeringsråd kan
därför ej heller erhålla tjänstledighet för fullgörande af annat offentligt
uppdrag. Befinnes det vara angeläget att för ett dylikt få anlita eu
ledamot i högsta domstolen eller i regeringsrätten, låter detta — bortsedt
från de fall, då uppdragets fullgörande kan vara förenligt med
fortsatt ämbetsutöfning — sig icke göra utan att han afgår från sitt
ämbete. Sådant har som bekant någon gång förekommit. Sålunda har
befattningen såsom ordförande i den nu arbetande lagberedningen från
Banko utskottets utlåtande Nr 18.
81
början varit beklädd al eu person, som för att öfvertaga, densamma
afgått ur högsta domstolen, och innehafves nu åt eu annan person i
samma ställning. Vid ett tillfälle tiar justitieråd erhållit afsked för att
blifva ordförande i en af Eders Kungl. Maj:t tillsatt kommitté. Ett
nytt fall, då det kan blifva fråga om att för särskild t uppdrag anlita
innehafvare af dylikt ämbete, kommer att föreligga, om den föreslagna
arbetsdomstolen blir inrättad. Vid föredragning af frågan angående
framställning till Riksdagen om anslag till bestridande af kostnaden
för en sådan domstol har framhållits, att vid beräkning af den erforderliga
afton ingen till domstolens ordförande hänsyn borde tagas därtill,
att det t. ex. kunde finnas önskvärd! att till befattningen utse ledamot
af högsta domstolen.
I nu omförmälda och liknande fall medför det uppdrag, för hvars
öfvertagande afsked från förut innehafdt ämbete beviljas, icke någon
pensionsrätt. Jag vill i detta afseende erinra om, att lagberedningen är
uppförd å extra stat, och att, enligt hvad det föreslås, tillsvidare så
skall blifva förhållandet äfven med arbetsdomstolen. Ett justitieråd eller
regeringsråd, som för fullgörande af dylikt uppdrag afgår från sitt
ämbete och därigenom förlorar den med detta förenade pensionsrätt,
ställes sålunda utan trygghet att komma i åtnjutande af pension.
Visserligen torde den afgångne vanligen kunna anse sig äga förhoppning
om att, efter uppdragets fullgörande eller när förhållandena
eljest därtill föranleda, åter erhålla ordinarie statstjänst, i den män sådant
lämpligen låter sig göra. En väsentlig risk i fråga om pensionsförhållandena
är dock jämväl under angifna förutsättning förbunden med
afbrottet i den ordinarie anställningen. Ännu starkare gör olägenheten
af att pensionsrätt saknas sig gällande, om det uppdrag, till hvilket ett
justitieråd eller regeringsråd öfvergått, är af varaktig natur och hans
fortsätta innehafvande af detsamma är från allmän synpunkt önskvärd!.
Det är nämligen knappast antagligt, att han skall befinnas villig att på
längden behålla uppdraget och afstå från återvändande till ordinarie
statstjänst, med mindre hans pensionsrätt är betryggad.
Tydligen kan det icke ifrågasättas, att innehafvaren af ett så viktigt
ämbete, som ledamotskap i högsta domstolen eller regeringsrätten innebär,
skall lämna detta för ett annat offentligt uppdrag, utan att å ena sidan
uppdraget är af synnerligen stor allmän betydelse samt å andra sidan
vederbörande ämbetsmans förutsättningar att på ett gagnande sätt fylla
detsamma äro särdeles framstående och jämväl öfverträffa dem, som finnas
hos andra personer, åt hvilka uppdraget skulle kunna anförtros. Åro
förhållandena sådana, då är det också ett betydande statsintresse, att
Bihang till Biksd. prof. 1911. ti Sami. 1 Afd. 13 Höft. 11
82
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
icke de villkor, som kunna bjudas, försvåra eller omöjliggöra att för
uppdraget förvärfva den rätte mannen. Visserligen kan tagas för gifvet,
att en person med de egenskaper, som bär förutsättas, skall \ara benägen
att ställa sig till det allmännas förfogande^ äfven om härmed
folier någon personlig uppoffring, men det är dock såväl af grannlagenhetsskäl
påkalladt som ock i öfrigt lämpligt, att icke större anspråk äu
nödigt är i detta afseende må ställas på honom. En viss uppoffring
måste ju ur trygghetens synpunkt alltid vara förenad med utbyte af ett
med fullmakt ‘ försedt ämbete mot ett på lösare grunder hvilande upp
^
Jao- anser därför åtgärder böra vidtagas i syfte, att justitieråd eller
regeringsråd vid en förflyttning af berörda slag må få behålla den honom
tillkommande pensionsrätt orubbad, eu förmån, som andra ämbetsmän
åtnjuta därigenom att de för dylika uppdrags fullgörande icke behöfva
afgå från sina ämbeten utan allenast erhålla tjänstledighet. För detta
ändamåls vinnande erfordras framställning till Riksdagen. Endast uppdra
o- som meddelas af Konungen och för hvilka ersättning af statsmedel
utgår, torde därvid böra komma i betraktande. Äfven bland dessa kunna
emellertid finnas sådana, med hvilka ifrågavarande förmån icke skäligen
kan förbindas. Densamma bör nämligen ifrågakomma blott då, såsom
förut angifvits, anledningen till vederbörande ämbetsmans afgång är, att
hans öfvertagande af ett uppdrag af stor betydelse befinnes vara pakalladt
af det allmännas intresse. Då begränsningen i detta afseende
svårligen kan på ett tillfredsställande sätt uppdragas genom en allmän
regel”synes det lämpligen böra tillkomma Konungen att i det särskilda
fallet förordna om pensionsrätter bibehållande.
I sakens natur ligger, att fall af nu angifna beskaffenhet ganska
sällan kunna förekomma, och att kostnaderna för omförmälda utvidgning
gP pensioneringen alltså icke kunna blifva betydande. Ennias ma också
att statsverket skulle tillföras i någon mån ökade bidrag till en pensionering,
som följer redan af gällande bestämmelser. För närvarande är
den, °som utträder ur ordinarie statstjänst, därmed fri från erläggande
af pensionsafgift. Erhåller han efter någon tid ånyo ett ämbete, inträder
han i den med detta förbundna pensionsrätt, utan att någon retroaktivafgift
åligger honom. Tillämpning af de nu föreslagna bestämmelserna
skulle medföra skyldighet att betala pensionsålder äfven under
mellantiden.
Den befogenhet att föreskrifva pensionsrättens bibehållande, som
synes böra tilläggas Konungen, torde lämpligen kunna närmare bestämmas
så, att Konungen skall äga förordna, att hvad i fråga om justitie
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
83
rads- eller regeringsrådsämbete är stadgadt angående rätt för innehafvaren
att erhålla pension af statsmedel mot uppfyllande af de för denna
rätt honom åliggande förpliktelser skall giilla i afseende å det uppdrag,
till hvilket justitieråd eller regeringsråd öfvergått, så länge han detsamma
innehar. Af denna affattning följer, att de allmänna bestämmelserna i
pensionslagen — med undantag endast för hvad där stadgas om pensioners
och pensionsafgifters belopp — fortfarande skola äga tillämpning
i fråga om den afgångne ämbetsmannen, samt att han alltså bl. a. skalj
iiga att räkna tjänsteår, jämväl om uppdraget icke eljest skulle berättiga
honom härtill, samt vara förpliktigad att vid viss lefnadsålder mot erhållande
af pension lämna uppdraget.
Statskontoret, hvars utlåtande i detta ärende genom nådig remiss
inhämtats, har funnit den undantagsställning justitieråd och regeringsråd
intoge därutinnan, att deras ämbeten icke finge uppehållas af vikarie,
innebära grundad anledning att ifrågasätta afvikelse för deras vidkommande
från eljest allmängiltiga grundsatser inom det civila pensionsväsendet,
på samma gång som med hänsyn till nämnda undantagsställning
all fara för vidgående och betänkliga konsekvenser måste anses
utesluten. På grund häraf och med hänsyn jämväl till de förutsättningar,
som enligt föreliggande förslag uppställts för medgifvande af
pensionsrätter bibehållande, har statskontoret ansett sig kunna tillstyrka
framställning till Riksdagen i ämnet.
O o
Statskontoret har dock velat fästa uppmärksamheten därå, att det
åsyftade målet eller undanröjande af risken i pensionshänseende vid ämbetets
frånträdande före uppnådd pensionsålder icke fullständigt vunnes
genom den föreslagna anordningen. Därest nämligen uppdragets innehafvare
genom sjukdom varaktigt förlorade sin arbetsförmåga, kunde
han tydligen hvarken fullfölja uppdraget eller ånyo utnämnas till någon
ordinarie statstjänst. Men han syntes icke heller med tillämpning af
det föreslagna stadgandet kunna erhålla pension under annan förutsättning
än att han uppnått stadgad pensionsålder. Vore detta icke fallet,
erfordrades enligt 6 § c) pensionslagen — förutom oförmåga för framtiden
till tjänstgöring — tillika att under fem på hvarandra följande år
hafva i följd af sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra.
Detta villkor syntes icke kunna uppfyllas af innehafvare af uppdrag.
Emellertid måste ju antagas, att ett sådant fall blefve tämligen
sällsynt. På grund häraf och då en allmän bestämmelse till undanröjande
af risken jämväl i nu afsedda fall svårligen läte sig uppställa,
84
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
syntes lämpligen frågan om pension få i sådant fall underställas Riksdagens
pröfning.
Hvad statskontoret sålunda påpekat har äfven förut under ärendets
behandling varit föremål för öfvervägande, men har jag lika med statskontoret
ansett, att under berörda förhållanden framställning till Riksdagen
i det särskilda fallet är den enda lämpliga utväg, som står till
buds. En viss ökad trygghet för att pension i dylikt fall skall beviljas
svnes dock vinnas därigenom, att rätten till pension under normala förhållanden
blir på förhand fastslagen. Jag tillåter mig också erinra om,
att för den händelse ett i tjänst kvarstående justitieråd eller regeringsråd
blefve i följd af sjukdom, vanförhet eller lyte varaktigt ur stånd
att tjänstgöra, det med hänsyn till arbetets fortgång inom vederbörande
domstol säkerligen icke vore möjligt att afvakta den tid efter
fem år, då pensionsrätt enligt lag skulle inträda, utan finge jämväl i
sådant fall särskild framställning om pension göras hos Riksdagen.
Hvad nu yttrats har endast afsett pension af statsmedel och sålunda
icke de från civilstatens änke- och pupillkassa utgående pensionerna. 1
hvad mån åtgärder behöfva och lämpligen kunna vidtagas för att i förut
omförmälda fall bevara rätten till jämväl dessa senare pensioner torde
icke i detta sammanhang böra upptagas till pröfning, då för nämnda
ändamål icke erfordras någon framställning till Riksdagen.)»
På grund af hvad i ärendet blifvit anfördt anser utskottet sig böra
tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition; och hemställer
utskottet förty,
att Riksdagen må medgifva att, om justitieråd
eller regeringsråd afgått eller afgår från sitt ämbete
för fullgörande af något af Kungl. Maj:t medaeladt
uppdrag, hvarmed rätt till pension icke är förenad,
men för lxvilket ersättning af statsmedel utgår, Kungl.
Maj:t må äga förordna, att hvad i fråga om justitierådseller
regeringsrådsämbete är stadgadt angående rätt för
innehafvaren att erhålla pension af statsmedel mot
uppfyllande af de för denna rätt honom åliggande förpliktelser
skall gälla i afseende å berörda uppdrag,
så länge den från sådant ämbete afgångne uppdraget
innehar.
Bankoutskottets utlåtande Nr IB.
85
14:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag under pensionsstateu
Bär någon förändring icke ifrågasatts; och får utskottet alltså hemställa,
att samtliga de anslag under pensionsstateu, i
afseende å Indika förändring icke blifVit här ofvan
ifrågasatt, må i 1912 års riksstat upptagas med oförändrade
belopp.
II. Indragningsstaten.
A. Äng. justitiedepartementet.
15:o) 1 punkt 9 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att bestämma att den lön, förre kamreraren vid centralfängelset
å Nya varfvet August Wilhelm Gotthard Sundberg, under
stadgadt villkor, äger att under sin återstående lifstid uppbära å allmänna
indragningsstaten, skall frän och med år 1912 höjas till 4,350
kronor.
Statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden den 30 december
1910 innehåller i detta ärende följande yttrande af departementschefen.
»Under år 1907 blef centralfängelset å Nya Varfvet vid Göteborg
indraget. Kamrerarbefattningen vid fängelset innehades vid denna tid
af kaptenen August Wilhelm Gotthard Sundberg, hvilkens kontanta
aflöningsförmåner, utom skrifvararfvode, utgjorde: lön 1,800 kronor,
arfvode 1,000 kronor och intjänade åiderstillägg 500 kronor, tillhopa
3,300 kronor per år. Därjämte innehade lian tjänstebostad jämte löneved,
hvilken förmån uppskattades till 1,050 kronor. Af lönen, arfvodet
och ålderstilläggen skulle, jämlikt kungl. bref den 5 juni 1874, en
fjärdedel eller sålunda 825 kronor vara tjänstgöringspenningar, som
under tjänstledighet icke fingo tillgodokomma löntagaren.
Då nu fängelset skulle nedläggas, kunde Sundberg — hvilken,
född 1859, icke var pensionsberättigad — ej mot sin vilja förflyttas
till tjänst vid annat fängelse; det konstitutorial, lian erhållit, både därför
hinder i vägen. För öfrigt blef det upplyst, att Sundberg på grund af
svår döfhet icke längre var tjänstduglig och att det ej heller kunde
antagas, att förbättring af hans hörselförmåga skulle inträda. Kungl.
Maj:t ansåg honom därför berättigad att, utan vidare tjänstgöringsskyldighet,
behålla samtliga sina löneförmåner (utom skrifvararfvodet)
Ang. höjning
af /. kamreraren
A. W.
G. Sundbergs
lön.
[9-]
86
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
till sammanlagdt belopp af 4,350 kronor och föreslog vid 1907 års
riksdag, att Sundberg måtte få öfverflyttas till allmänna indragningsstaten
med rätt att därå från och med år 1908 under sin återstående
lifstid uppbära årlig lön till belopp af 4,350 kronor; dock med villkor
att, i händelse Sundberg efter förflyttning till indragningsstaten anställdes
i statens eller kommunens tjänst, han skulle vara pliktig att i
allo frånträda lönen å indragningsstaten, därest den understege eller
vore lika med den nya lönen, samt att, därest lönen å indragningsstaten
öfverstege berörda nya lön, vidkännas mot den senare svarande
afdrag.
Riksdagen biföll detta förslag, dock med den ändring, att Sundbergs
lön å indragningsstaten bestämdes till allenast 3,525 kronor,
eller det af Kungl. Magt föreslagna beloppet med afdrag för hvad däraf
motsvarade nämnda till tjänstgöringspenningar hänförliga del 825 kronor.
Riksdagen ansåg nämligen, att, då dessa tjänstgöringspenningar, för
den händelse Sundberg skulle kvarstå å fångvårdens stat och på grund
af sin döfhet erhölle ständig tjänstledighet, icke skulle komma honom
till godo utan uppbäras af vikarien, de icke borde ingå i lönen å
indragningsstaten.
Sundberg blef alltså uppförd å indragningsstaten med en lön af
3,525 kronor.
Härmed åtnöjdes ej Sundberg, utan instämde kronan till Stockholms
rådhusrätt med yrkande, att, enär hans döfhet ej hindrade honom
att fullgöra sin tjänst och han i öfrigt hade god hälsa, samt han följaktligen
vore berättigad att fortfarande åtnjuta samtliga de löneförmåner, som
på grund af konstitutorialet tillkomme honom, kronan måtte förpliktas
att till honom utbetala hvad af det såsom tjänstgöringspenningar ansedda
belopp af 825 kronor om året kunde, räknadt från 1908 års
början, vid blifvande slutlig dom vara till betalning förfallet, jämte ränta.
I dom den 30 juni 1908 yttrade rådhusrätten, att det icke mot
Sundbergs bestridande och den af honom förebragta bevisning kunde
anses styrkt, att han på grund af minskad hörselförmåga skulle vara
oförmögen att sköta befattning af ifrågavarande slag, samt att ej heller
i öfrigt visats laga skäl för att Sundberg icke vidare skulle vara berättigad
till de hans förutvarande befattning åtföljande tjänstgöringspenningar.
Sundbergs talan blef alltså bifallen, såvidt angick belopp,
Indika vid tiden för stämningens delgifvande varit förfallna.
Målet fullföljdes å kronans sida, men såväl i bofrätten som i
högsta domstolen blef utgången densamma som vid rådhusrätten. Högsta
domstolens dom meddelades den 20 maj 1910.
Sedan statskontoret till Sundberg utbetalat hvad genom Kungl.
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
87
Majrts dom honom tillerkänts, ingå!'' Sundberg en underdånig skrift den
10 juni 1910, hvari han erinrade, att domen konstituerade rätt för honom
att jämväl för framtiden åtnjuta ifrågavarande löneförmåner, och anhöll,
att Kungl. Maj:t måtte anbefalla vederbörligt ämbetsverk att af den
Sundberg tillkommande tilläggsaflöning till honom utbetala såväl hvad,
utöfver redan guldet belopp, vid tiden för ansökningen vore förfallet
som ock, efter hand, hvad framdeles förfölle till betalning, till dess
Sundbergs lön å indragningsstaten kunde blifva höjd till 4,350 kronor.
I infordradt utlåtande (ifver denna framställning har statskontoret
anfört, att genom Kungl. Maj:ts dom finge anses fastslaget, att statsverket
äfven utöfver den tid, för hvilken kronan genom domen ålagts
betalningsskyldighet, vore pliktigt att till Sundberg erlägga ifrågavarande
tilläggsaflöning. Fullgörandet af den statsverket sålunda åliggande
förpliktelse kunde tills vidare ske på det sätt, att statskontoret,
som under förskottstitel till Sundberg utbetalt det genom Kungl. Maj:ts
dom honom tillerkända belopp, i enahanda ordning läte Sundberg uppbära
hvad honom ytterligare tillkomme. För sakens slutliga ordnande
borde emellertid anslag för ändamålet uppföras i riksstaten. Jämte det
alltså statskontoret anhöll om bemyndigande att tills vidare förskottera
vederbörliga belopp, hemställde statskontoret tillika, att Kungl. Maj:t
måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att höja det för Sundberg
å allmänna indragningsstaten uppförda belopp, nu 3,525 kronor, med
825 kronor till 4,350 kronor.
Genom nådigt bref den 15 juli 1910 erhöll statskontoret det begärda
bemyndigandet, att gälla intill dess annorledes förordnades.»
Med den utgång Sundbergs rättegång mot kronan erhöll, syntes
statsverket icke kunna undgå att jämväl för tid, som ej i domen afses, låta
Sundberg komma i åtnjutande af förhöjd aflöning; och, då förhöjningen
lämpligen syntes från och med år 1912 böra uppföras å indragningsstaten,
hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen
aflåta ofvan redan intagna framställning.
Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning,
hemställer utskottet,
att Riksdagen må bestämma, att den lön, förre
kamreraren vid centralfängelset å Nya varfvet August
Wilhelm Gotthard Sundberg, under stadgadt villkor,
äger att under sin återstående lifstid uppbära å allmänna
indragningsstaten, skall från och med år 1912
höjas till fyratusentrehundrafemtio kronor.
88
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Ang. pension
för bevakningsle
fältlasarett
G. E. von Tell.
[10.J
16:o) Uti punkt 10 under tionde hufvudtiteln har Kung!. Maj:t
föreslagit Riksdagen medgifva, att bevakningsbefälhafvaren vid kronohäktet
i Svanesund Gustaf Henrik von Tell må från och med månaden
näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från sin befattning, under
sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig
pension af 1,000 kronor.
Det under föregående punkt åberopade statsrådsprotokollet innehåller
rörande denna fråga följande yttrande af departementschefen:
»Med skrifvelse den 4 november 1910 har fångvårdsstyrelsen till
Eders Kung!. Maj:t öfverlämnat en af bevakningsbefälhafvaren vid kronohäktet
i Svanesund Gustaf Henrik von Tell gjord underdånig ansökning
om pension.
Von Tell är född den 12 april 1844 och inträdde i statens tjänst
1873, då han erhöll anställning såsom regementskommissarie vid Kalmar
regemente. Efter att hafva till 1884 tjänstgjort i denna egenskap och
såsom förrådsförvaltare vid nämnda regemente, öfvergick han, då förrådsförvaltartjänsten
indrogs, till fångvården. Där hade han först
anställning vid arbetsanstalten å Nya Varfvet såsom vaktkonstapel och,
från 1885, såsom bevakningsbefälhafvare, transporterades 1886 till enahanda
befattning vid den s. k. västra kronoarbetsstationen å Nya
varfvet och har sedan 1888 innehaft förordnande å sin nuvarande
befattning såsom bevakningsbefälhafvare vid kronohäktet i Svanesund
(å Orust).
Denne tjänsteman är ej uppförd å ordinarie stat, utan aflönas från
förslagsanslaget till fångars vård och underhåll; vid den omreglering åt
fångvårdsinrättningama, som beslöts sistlidna år, bibehölls detta förhållande,
emedan häktet antogs efter någon tid kunna nedläggas. Eu
följd af samma förhållande är emellertid, att bevakningsbefälhafvaren
saknar pensionsrätt.
Den lön, von Tell uppbär, utgör 800 kronor jämte två ålderstillägg,
hvardera å 100 kronor, eller sålunda tillhopa 1,000 kronor
årligen. Dessutom äro med tjänsten förenade tjänstgöringspenningar,
numera 700 kronor om året, och beklädnadsbidrag.
Allt ifrån den 1 september 1904 har von Tell till följd af sjukdom
varit ledig från sin befattning. Ett den 19 april 1910 utfärdadt
läkarbetyg innehåller, att von Tell lider af organiskt hjärtfel och i
öfrigt är kroppsligen så nedkommen, att han med största sannolikhet
för all framtid är oförmögen till tjänstgöring, och enligt ett senare
intyg af samme läkare, utfärdadt den 21 september 1910, år von Tell
i följd af hjärtfel och neurasteni oförmögen till tjänstgöring.
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
89
I den underdåniga ansökningen, å hvilken tecknats tillstyrkande
af tillsyningsmannen vid kronohäktet, anhåller von Tell att vid afskedstagandet
erhålla en lönen jämte intjänade ålderstilliigg motsvarande
pension af 1,000 kronor.
Fångvårdsstyrelsen erinrar, att, därest von Tell varit uppförd å
ordinarie stat, han, som den 12 april 1911 uppnådde 67 lefnadsår och
mer än 37 år varit anställd i statens tjänst, skulle varit skyldig att
afgå från tjänsten med rätt till årlig pension å 1,000 kronor, hvilket
belopp skulle utgjort det för honom gällande pensionsunderlag. Nu
funne styrelsen, med hänsyn till von Teils hälsotillstånd, fortsatt ledighet,
med tjänstens bibehållande, ej kunna för någon längre tid beviljas
honom.
Med afseende härå och å den långa tid, von Tell varit anställd i
statens tjänst, hemställer fångvårdsstyrelsen om framställning till Riksdagen
angående pension åt von Tell till belopp af 1,000 kronor årligen.
Statskontoret, som anbefallts att afgifva utlåtande i ärendet, anser
goda skäl föreligga för beredande åt von Tell af pension. Ej heller
har statskontoret något att erinra mot det af fångvårdsstyrelsen föreslagna
pensionsbeloppet. Statskontoret instämmer alltså i fångvårdsstyrelsens
hemställan.
För egen del finner jag framställningen om pension för von Tell
förtjänt af bifall. Pensionens föreslagna belopp är detsamma som tillkommer
uppsyningsman vid fångvården, sedan han intjänat båda ålderstilläggen;
med sådan tjänsteman är ock bevakningsbefälhafvaren vid
ifrågavarande kronohäkte i allmänhet likställd.
Upplysningsvis må nämnas, att en föregående innehafvare af bevakningsbexälhafvartjänsten
i Svanesund, Gr. F. A. Fornander, efter uppnådd
67 års ålder af Riksdagen år 1882 beviljades en årlig pension af
800 kronor, hvilket belopp beräknades ungefär motsvara hvad honom
skulle tillkomma, därest fortsatt tjänstledighet på grund af sjukdom blefve
honom beviljad. Och äfven i andra fall har Riksdagen, på särskilda
framställningar af Kungl. Maj:t, beviljat pensioner åt befattningshafvare
med aflöning från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.»
Utskottet har icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och får sålunda hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att bevakningsbefälhafvaren
vid kronohäktet i Svanesund Gustaf Henrik
Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Häft. 12
90
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
von Tell må från och med månaden näst efter den,
hvarunder han erhåller afsked från sin befattning,
under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten
en årlig pension af ettusen kronor.
Ang. en inom 17:o) I en inom Andra kammaren väckt motion (nr 9) har herr U. Lean
Andra
kam- der föreslagit, att »Riksdagen ville besluta, att, i enlighet med grunderna
mar,ZiTM i §§ 7—11 af Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för civilstatens änkeoch
pupillkassa den 21 december 1907 och på därstädes stadgade villkor,
en årlig pension af 240 kronor må från och med juli månad 1910 utgå
till aflidne vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona Viktor
Lindholms änka, Emma Lindholm, född Gustafsson, och makarnes
under äktenskapet födda ännu omyndiga barn.
Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande:
»Vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona Viktor Lindholm,
som var född den 12 mars 1860, afled i hjärnsjukdom den 26
juni 1910 och efterlämnade därvid hustrun Emma Lindholm, född den
29 maj 1858, samt sex barn, af hvilka en son, såsom född 1900 och en
dotter såsom född 1897 äro oförsörjda. Den efter Lindholm förättade
bouppteckningen utvisar inga som helst tillgångar utan i stället en brist
af kronor 619, 9 4. Enär Lindholm ej var delägare i civilstatens änkeoch
pupillkassa, har hans änka ej att därifrån påräkna någon pension.
Ej heller är de vuxna barnens ställning sådan, att de kunna i nämnvärd
mån bispringa modern och sina minderåriga syskon. Då fru Lindholm
sålunda står helt och hållet medellös och därtill är sjuklig, måste hennes
och de båda oförsörjda barnens belägenhet betraktas såsom högst bekymmersam.
Lindholm, som den 6 juni 1882 anställdes såsom vaktkonstapel
vid dåvarande straffängelset eller nuvarande tvångsarbetsanstalten i Karlskrona,
räknade sålunda vid sitt frånfälle en tjänstetid af 28 år och några
dagar. Därest han varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa,
hade i enlighet med gällande reglemente hans änka varit berättigad att
uppbära ett årligt pensionsbelopp af 160 kronor, förhöjdt med 50 procent,
d. v. s. 240 kronor.»
Till bestyrkande af ofvan lämnade uppgifter hänvisade motionären
till motionen bifogade bilagor.
Motionären har tillika uttryckt den förhoppning, att Riksdagen
med hänsyn till vaktkonstapeln Lindholms långa tjänstetid och hans
efterlämnade hustrus och minderåriga barns tryckta belägenhet skulle
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
91
befinnas villig att tilldela dera pension till det belopp, som tillkommit
dem, om Lindholm varit delägare af ofvannämnda kassa.
Då frågan om pension åt änkan Lindholm och hennes barn lämpligen
bort göras till föremål för utredning af vederbörande myndigheter,
innan förslag därom förelägges Riksdagen, hemställer utskottet,
att motionen II: 9 icke må vinna Riksdagens bifall.
B. Ang. utrikesdepartementet
18:o) I punkt 11 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t Ang.
föreslagit Riksdagen medgifva, att generalkonsul Richard Bagges änka Pen‘ian °at
fru Lily Bagge, född Schwartz, må från och med år 1911, så länge hon rZ^ZL
i sitt nuvarande änkestånd förblifver, å allmänna indragningsstaten [IL]
åtnjuta en årlig pension af 800 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver utrikesdepartementsärenden den 16 december
1910 innehåller i ärendet följande yttrande af ministern för utrikes
ärendena:
»I underdånig skrifvelse den 18 sistlidne oktober har fru Lily
född Schwartz, änka efter den 5 nästförutgångne september
aflidne generalkonsuln i Shanghai Richard Bagge, anhållit att varda
tillerkänd statspension.
I sin underdåniga ansökan har fru Bagge meddelat, att kapitalbehållningen
i dödsboet utgjorde 57,490 kronor. Hennes man, som
varit i konsulatväsendets tjänst sedan 1887, hyste den önskan, att deras
enda barn, en nu 7 år gammal son, skulle erhålla svensk uppfostran,
hvarför sökanden hade för afsikt att flytta till Stockholm och bosätta
sig härstädes. Räntan på ofvannämnda kapital, efter 5 procent uppgående
till cirka 2,875 kronor för år, vore dock icke tillräcklig för
sökandens lifsuppehälle och för bekostande af hennes sons uppfostran.
Sökanden hade tillika fäst Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på det
förhållande, att hennes aflidne mans hälsa fullständigt nedbröts till följd
af ansträngande arbete i sitt lands tjänst i Shanghais osunda klimat,
hvadan, då hans sista sjukdom träffade honom, han icke hade krafter
att motstå densamma.
I öfver ansökningen afgifvet underdånigt utlåtande har statskontoret
anfört följande:
I sammanhang med civilstatens änke- och pupillkassas ombildning
med ingången af år 1908 bereddes delaktighet i kassan för tjänster å
konsulsstaten. Enligt § 5 af det för nämnda kassa gällande reglemente
92
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
af den 21 december 1907 skulle dock, då tjänst, med hvilken delaktighet
i kassan förut icke följt, upptoges till sådan delaktighet, denna
ändring icke äga tillämpning å den, som vore innehafvare af tjänsten,
när ändringen trädde i kraft; men sådan tjänsteinnehafvare kunde, där
han icke fyllt 60 år, och hans hälsotillstånd, enligt intyg från legitimerad
läkare, ej gåfve anledning befara, att hans återstående lifstid skulle
blifva kortare än som i allmänhet kunde beräknas för person af hans
ålder, bereda sig delägarerätt under villkor, att han enligt § 16 betalade
icke allenast vanlig årsafgift och s. k. befordringsafgift utan äfven det
tillägg till sistnämnda afgift, som med hänsyn till hans hustrus och
barns ålder kunde efter försäkringstekniska grunder böra utgå.
Sökandens aflidne man, som redan innehade generalkonsulsbefattningen
i Shanghai, då densamma upptogs till delaktighet i civilstatens
änke- och pupillkassa, hade alltså för att vinna delägarerätt i^ kassan att
underkasta sig ofvan angifna bestämmelser och afgifter. Enligt hvad
statskontoret inhämtat, hade han hos kassan gjort framställning i sjrfte
att vinna sådan rätt samt från kassan erhållit uppgift a beloppet a( den
s. k. befordringsafgift och tilläggsafgift därtill, som borde af honom erläggas
för vinnande af delägarerätt; men han hade icke fullföljt sm
afsikt, antagligen på grund däraf, att kostnaderna belöpte sig till så afsevärdt
belopp som något öfver 5,000 kronor. Han vore således vid
sitt frånfälle icke delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, hvadan
hans änka och son icke kunde därifrån erhålla någon pension. Hade
sökandens man förvärfvat delaktighet i kassan, skulle pensionen föi
sökanden hafva utgjort 1,200 kronor, hvarjämte till sonen skulle intill
fyllda 21 år hafva utgått ett årligt belopp af 600 kronor.
Innan konsulsstatens befattningar, på sätt ofvan nämnts, erhållit
delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa, pdägade understöd från
den under utrikesdepartementet ställda konsulskassan beviljas änka
efter tjänsteman å konsulsstaten till belopp, motsvarande hvad som enligt
då gällande reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa skulle
hafva tillkommit henne, därest tjänstemannen varit delägare i kassan.
Då efter den omreglering af utrikesrepresentationen, som ägde rum
efter upplösning af unionen mellan Sverige och Norge, utrikesdepartementet
icke längre disponerade några medel för dylikt ändamål, hade
1908 års Riksdag på framställning af Eders Kungl. Maj:t beviljat pension
från allmänna indragningsstaten till belopp af 800 kronor åt hvardera
af änkorna efter konsulatrådet Fallenius och f. d. konsuln Titz.
Då det ville synas statskontoret, som om med hänsyn till hvad
sålunda förekommit pension till sistnämnda belopp borde jämväl i nu
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
93
förevarande fall beredas, hemställde statskontoret i underdånighet, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen att
änkefru Bagge måtte från och med den 1 januari 1911 från allmänna
indragningsstaten få uppbära en årlig pension af 800 kronor.»
På grund af hvad i ärendet förekommit hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att generalkonsul
Richard Bagges änka fru Lily Bagge, född Schwartz,
må från och med år 1911, så länge hon i sitt nuvarande
änkestånd förblifver, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af åttahundra kronor.
C. Ang. landtförsvarsdepartementet.
19:o) Uti punkten 12 under tionde hufvudtiteln har Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att sergeanten af första klassen
vid Kronobergs regemente Ernst Hugo Gustaf Octavus Wickström må å
allmänna indragningsstaten uppbära en pension af 900 kronor årligen
under sin återstående lifstid från och med månaden näst efter den,
hvarunder han erhåller afsked från innehafvande beställning.
Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 11 november
1910 har departementschefen i detta ärende yttrat följande:
»Sergeanten Ernst Hugo Gustaf Octavus Wickström är född den
16 april 1873. Den 26 april 1890 antogs han till volontär vid Kronobergs
regemente, blef den 14 november 1898 konstituerad till sergeant
af andra klassen och befordrades den 31 december 1905 till nu innehafvande
beställning. Sedan inemot åtta år tillbaka lider han af svårartad
cerebral neurasteni och är på grund häraf oduglig till krigstjänst.
Regementschefen har uti skrifvelse den 3 maj 1910 gjort framställning
om beredande af pension åt Wickström samt anfört, att Wickström
på grund af sjukdom fått tjänstledighet från så godt som all
militär tjänstgöring de senaste åtta åren, samt att han vore oförmögen
att vidare sköta sin tjänst. Då Wickström dessutom genom sin sjukdoms
beskaffenhet ej syntes kunna blifva återställd till hälsan, ansåge
regementschefen det vara i hög grad önskvärdt för regementet, att
den sergeantslön, som Wickström nu uppbure, måtte blifva disponibel
att tilldelas person, som förrättade mot densamma svarande tjänst.
Vederbörande arméfördelning schef har tillstyrkt framställningen.
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har äfven tillstyrkt bifall till
Ang. pension
åt sergeanten
E. H. O. O.
Wickström.
[12.]
94
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Ang. pension
åt förre fäst•
ningsbyggnadiar
betar en A.
Johansson.
[13.]
framställningen, enär af företedda läkarintyg framginge, att det vore
föga sannolikt, att Wickström någonsin komme att blifva fullt tjänstduglig,
och enär vidare, enligt sjukvårdsstyrelsens på praktisk erfarenhet
grundade åsikt, Wickströms sjukdom vore af den beskaffenhet, att densamma
medförde oduglighet till krigstjänst för all framtid.
Enligt hvad direktionen öfver arméns pensionskassa påpekat, kan
Wickström, då han nu räknar 37 lefnadsår och en tjänstetid af 19 år
efter 18:de åldersåret, jämlikt stadgandet i § 48 nådiga reglementet för
arméns pensionskassa den 26 februari 1904, icke beredas pension ur
arméns pensionskassa och sålunda än mindre fyllnadspension af statsmedel.
Hade han uppfyllt villkoren för sådan förmåns erhållande skulle
densamma hafva utgått med 900 kronor årligen, däraf 180 kronor i
nionde klassen af arméns pensionskassa och 720 kronor från statsmedel.
Statskontoret har anfört, att, då af de företedda läkarintygen äfvensom
arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses utlåtande torde få anses styrkt,
att Wickström är på grund af sjukdom för all framtid till krigstjänst
oduglig, Wickström på grund däraf och med hänsyn till tjänstens kraf
synes böra beredas tillfälle att afgå ur tjänsten. Vid sådant förhållande
har statskontoret tillstyrkt, att Wickström å allmänna indragningsstaten
beredes pension till belopp af 900 kronor.
På grund af hvad i ärendet förekommit synes det mig särskildt
med hänsyn till tjänstens kraf nödigt att genom utverkande af rätt till
pension åt Wickström gifva honom tillfälle att afgå ur tjänsten; och
anser jag, att ett mot full pension svarande belopp, eller 900 kronor,
bör tillerkännas honom vid afskedstagande!»
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, hemställer,
att Riksdagen må medgifva, att sergeanten af
första klassen vid Kronobergs regemente Ernst Hugo
Gustaf Octavus Wickström må å allmänna indragningsstaten
uppbära en pension af niohundra kronor årligen
under sin återstående lifstid från och med månaden
näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från
innehafvande beställning.
20:o) I punkten 13 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen medgifva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren
August Johansson må under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension
Bankoutslcottets utlåtande Nr 18.
95
af 300 kronor å allmänna indragningsstaten att utgå från 1911 års
början.
Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 11 november
1910 bär departementschefen i detta ärende yttrat följande:
»Uti skrifvelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement
har förre fästningsbyggnadsarbetaren vid Karlsborgs fästning August
Johansson anhållit att komma i åtnjutande af pension af statsmedel.
Johansson är född den 24 juli 1845, samt har från och med år
1875 under 28 år haft anställning vid kronans arbeten dels vid Karlsborgs
fästningsbyggnad och dels vid Göta ingenjörkårs verkstäder.
Han har senast arbetat vid Göta ingenjörkårs smedsverkstad, men härpå
grund af brist på arbete måst lämna denna anställning.
Fortifikationsbefälhaf''varen å Karlsborgs fästning har upplyst, att
Johansson har del i en mindre stuga, där han och hans hustru bo, och
att Johansson dessutom äger en bristfällig smedja, men att arbetsförmågan
och arbetstillfällena numera äro ringa på grund af Johanssons
ålder, hvarjämte förtjänsten är obetydlig. Då Johansson visserligen
har vuxna barn, men dessa ej kunna lämna honom någon hjälp, anser
fortifikationsbefälhafvaren honom vara i så fattiga omständigheter, att
han är i stort behof af pension.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har framhållit, att vid
upprättandet af förutvarande förslag till pensioner för sådana arbetare
hade den principen vanligen tillämpats, att tjänsteåren icke borde understiga
30 år. Då Johansson emellertid under 28 år haft anställning vid
kronans arbeten och det varit på grund af brist på arbete, som han
lämnat sin tjänst, samt då han vore 65 år gammal och befunne sig i
fattiga omständigheter, har fortifikationsdepartementet ansett billigt, att
Johansson erhölle något understöd för sin återstående lefnad samt föreslagit
eu årlig pension af 200 kronor.
Statskontoret har ansett skäl föreligga för utverkande af pension
åt Johansson och, under åberopande af 1910 års Riksdags beslut
angående beredande af pension åt förre fästningsbyggnadsarbetaren C.
Olofsson, hemställt om beviljande af en årlig pension af 300 kronor.
Utom det af statskontoret åberopade fallet beträffande fästningsbyggnadsarbetaren
Olofsson, som uppnått 69 lefnadsår och 26 tjänsteår,
tillåter jag mig framhålla, att 1906 års Riksdag beviljat pensioner om
300 kronor åt förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader,
hvilka arbetare uppnått minst 55 lefnadsår och 24 tjänsteår.»
Då Johansson har 65 lefnadsår och 28 tjänsteår samt han förlorat
96
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
tjänsten på grund af brist på arbete, ansåg departementschefen sig böra
tillstyrka aflåtande till Riksdagen af ifrågavarande framställning.
Utskottet har icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag
och får alltså hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren
August Johansson må under sin
återstående lifstid åtnjuta en årlig pension af trehundra
kronor å allmänna indragningsstaten att utgå från
1911 års början.
Ang. pension 21:o) Uti punkt 14 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
åt fästnings- föreslagit Riksdagen medgifva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren
arbetaren,3''Q. Gustaf Gustafsson må under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig
Gustafsson, pension af 300 kronor å allmänna indragningsstaten att utgå från
[14.] och med år 1911.
Det under föregående punkt åberopade statsrådsprotokollet innehåller
rörande denna fråga följande yttrande af departementschefen.
»Förre fästningsbyggnadsarbetaren Gustaf Gustafsson har i skrifvelse
till arméförvaltningens fortiflkationsdepartement anhållit om pension af
statsmedel.
Rörande nämnda arbetares förhållanden har fortifikationsbefälhafvaren
å Karlsborgs fästning verkställt utredning, af hvilken framgår,
att Gustafsson, som är född den 8 augusti 1840, haft anställning
vid Karlsborgs fästningsbyggnad under tjuguåtta år och under åren
1874—1876 arbetat vid statsbanan Sköfde—Karlsborg,
samt att Gustafsson, som städse väl utfört honom åliggande arbete,
numera på grund af sin ålder är föga arbetsför samt är medellös.
På förslag af fortifikationsbefälhafvaren å Karlsborgs fästning har
arméförvaltningens fortiflkationsdepartement hemställt, att Gustafsson under
sin återstående lifstid måtte beviljas en årlig pension af 300 kronor å
allmänna indragningsstaten.
Statskontoret har i afgifvet underdånigt yttrande tillstyrkt fortifikationsdepartementets
framställning.»
Utskottet, som icke funnit något att erinra mot förevarande framställning,
hemställer,
att Riksdagen må medgifva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren
Gustaf Gustafsson må under sin
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
97
återstående lifstid åtnjuta eu årlig pension af trehundra
kronor å allmänna indragningsstaten att utgå från och
med år 1911.
22:o) Uti punkt 15 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t Ang. pmtion
föreslagit Riksdagen medgifva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren fä[orre
Carl August Kärrman må under sin återstående lifstid åtnjuta en /JgnadZt.
årlig pension af 300 kronor å allmänna indragningsstaten att uterå tarfn A‘
från och med år 1911. ° *r™
Det imder nästföregående punkten åberopade statsrådsprotokollet
innehåller i detta ämne följande yttrande af departementschefen.
»I skrifvelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement har
förre fästningsbyggnadsarbetaren Carl August Kärrman anhållit, att
honom måtte beredas pension af statsmedel.
Kärrman är född den 10 november 1841 och har under 27 år
varit anställd vid Karlsborgs fästningsbyggnad. Dessutom har han
under en tid af något öfver 3 år arbetat vid statens järnvägsbyggnader
i öfre Norrland.
Fortifikationsbefälhafvaren å Karlsborgs fästning har tillstyrkt en
årlig pension af 300 kronor och anfört, att Kärrman visserligen vore
ägare af en mindre stuga med täppa, men att han med skäl kunde
sägas vara i fattiga omständigheter, enär han hade en gammal orkeslös
hustru och ett minderårigt barnbarn att försörja. Härtill komme att
både Kärrmans arbetsförmåga och tillgången på arbete nu vore betydligt
reducerade på grund af hans ålder.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har hemställt, att, på
grund af hvad rörande ifrågavarande arbetare blifvit upplyst, nådig
proposition måtte aflatas till Riksdagen om beviljande af pension från
allmänna indragningsstaten åt Kärrman för hans återstående lifstid till
belopp af 300 kronor om året.
Statskontoret har i afgifvet underdånigt utlåtande den 25 juli 1910
tillstyrkt fortifikationsdepartementets framställning.
I likhet med myndigheterna anser jag pension böra beredas
Kärrman.»
På grund af hvad i ärendet anförts, hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren
Carl August Kärrman må under
Bihang till Biksd. prot. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 13
98
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Ang. pension
åt f. Jästningsbyggnadsarbetarna
A. E. Eriksson
och
J. Isaksson.
sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension af trehundra
kronor å allmänna indragningsstaten att utgå
från och med år 1911.
23;o) I en till Riksdagen den 27 januari innevarande år aflåten
proposition (nr 38) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att
förre fästningsbyggnadsarbetarna Anders Gustaf Eriksson och Anders
Isaksson må från och med år 1911 under sin återstående lifstid åtnjuta
årlig pension å allmänna indragningsstaten, hvardera till belopp af 300
Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för ofvannämnda
dag innehåller i detta ärende följande anförande af departementschefen:
»Förre fästningsbyggnadsarbetarna Anders Gustaf Eriksson och
Anders Isaksson hafva uti särskilda skrivelser anhållit att komma i
åtnjutande af pension af statsmedel.
Af de ansökningarna bifogade frejdebetyg, journalutdrag, arbetsbetyg
samt intyg från vederbörande kommunalnämndsordförande framgår:
beträffande Eriksson:
att han är född den 19 april 1842, att han under sammanlagdt 27
år haft anställning vid kronans arbeten, däraf under 16 år vid Karlsborgs
fästningsbyggnad, under 8 år vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning samt under 3 år vid statens järnvägsbyggnad,, samt att
han för sin egen och sin hustrus försörjning icke äger andra tillgångar,
än hvad han genom sin på grund af ålder reducerade arbetsförtjänst
kan förvärfva;
beträffande Isaksson:
att han är född den 1 juli 1832, att han under sammanlagdt 30
år haft anställning vid kronans arbeten, samt att han, som visserligen
är ägare af en mindre stuga på ofri grund, är för sin försörjning beroende
af den obetydliga arbetsförtjänst han möjligen kan förvärfva.
Fortifikationsbefälhafvaren å Karlsborgs fästning har tillstyrkt en
årlig pension af 300 kronor åt Eriksson och Isaksson hvardera samt
uppTyst beträffande den senare att visserligen hans hustru är död och
att hans barn försörja sig själfva, men att hans arbetsförtjänst numera
är obetydlig.
Arméförvaltningens fortifikation sdepartement har hemställt, atp pa
grund af hvad rörande ifrågavarande arbetare blifvit upplyst, nådig
Banlcoutskottets utlåtande Nr 18.
99
proposition måtte aflåtas till Riksdagen om beviljande af pension från
allmänna _ indragningsstaten åt Eriksson och Isaksson för deras återstående
lifstid till belopp af 300 kronor om året för hvardera.
Statskontoret har i afgifvet underdånigt utlåtande den 23 november
1910 på grund däraf att Eriksson och Isaksson under lång tid tjänat
staten samt numera af ålder icke synes kunna förskaffa sig någon afsevärd
arbetsförtjänst, tillstyrkt fortifikationsdepartementets framställning.»
Departementschefen erinrade, att det fästningsarbete, hvari ifrågavarande
arbetare deltagit, numera upphört; och då det med hänsyn till
deras ålder syntes vara uteslutet att vidare använda dem i kronans
tjänst, hemställde departementschefen i likhet med myndigheterna, att
proposition måtte aflåtas om pension åt bemälda arbetare.
Utskottet har icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning och hemställer fördenskull,
att Riksdagen må medgifva, att förre fästningsbyggnadsarbetarna
Anders Gustaf Eriksson och Anders
Isaksson må från och med år 1911 under sin återstående
lifstid åtnjuta årlig pension å allmänna indragningsstaten,
hvardera till belopp af trehundra
kronor.
24:o) Kungl. Maj:t har i en till Riksdagen den 10 februari innevarande
år aflåten proposition (nr 63) föreslagit Riksdagen medgifva,
att förre fästningsbyggnadsarbetaren vid Karlsborgs fästning Anders
Johan Olsson Carlberg må under 6in återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 300 kronor att utgå från
och med år 1911.
Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har bemälde Olsson
Carlberg aflidit den 19 februari innevarande år, och påfordrar alltså
förevarande framställning icke någon åtgärd af Riksdagen; hvilket utskottet
skolat härmed för Riksdagen
Avg, pension
åt f. fästningsbyggnadsarbetaren
A. F. Olsson
Carlberg.
anmäla.
100
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Ang. pension
åt sergeanten
C. F. Stråle.
[16.]
25;o) I punkt 16 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen medgifva, att sergeanten af första klassen vid
Hallands regemente Carl Frithiof Stråle må å allmänna indragningsstaten
uppbära en pension af 900 kronor årligen under sin återstående lifstid
från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked
från tjänsten.
Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 25 novembei
1910 innehåller följande anförande i ärendet af departementschefen.
t>Sergeanten Carl Frithiof Stråle är född den 15 juli 1867. Den
31 mars 1886 antogs han till volontär vid Västgötadals regemente, biet
den 14 februari 1896 sergeant af andra klassen och konstituerades den
26 juli 1906 till sergeant af första klassen vid Hallands regemente. Allt
sedan år 1907 har han emellertid på grund af sjukdom varit hindrad
fullgöra den med sistnämnda befattning förenade tjänst.
Med förmälan att Stråle gjort framställning om pension från allmänna
indragningsstaten har chefen för Sallands regemente uti skrifvelse
den 13 juli 1910 hemställt om bifall till berörda framställning samt
därvid åberopat ett af bataljonsläkaren, andre stadsläkaren i Uddevalla
Harald Hansson utfärdadt sjukbetyg, däri framhållits, att Stråle lede af
höggradig nervsvaghet jämte nervvärk i vänstra benet samt att dessa
sjukdomar komme att för all framtid kvarstå och utgöra ett bestämdt hinder
för all slags militär tjänstgöring. Med hänsyn till tjänstens kraf kunde det
därför icke vara önskvärdt, att Stråle kvarstode i tjänst intill uppnådd
pensionsålder.
Tjänstförr(Utande chefen för Första arméfördelningen har tillstyrkt
framställningen. o .
Arméförv ältning ens sjukvårdsstyrelse har från regementsläkaren infordrat
ytterligare ett läkarintyg angående Stråle samt anfört, att då af detta
senare äfven framginge, att Stråle lede af höggradig nervsvaghet samt därjämte
af kronisk sjukdom i båda lungorna, funne sjukvårdsstyrelsen det alltså
Vara styrkt, att Stråle för all framtid vore oduglig till all militärtjänst, och
ville på grund häraf, ehuru dessa sjukdomar icke funnes uppräknade
bland dem, som jämlikt nådiga cirkuläret den 22 juni 1877 efter tre
års fortvaro berättigade till pension, tillstyrka bifall till framställningen.
Direktionen öfver arméns pensionskassa har påpekat, att Stråle icke
nu kunde beredas vare sig pension ur arméns pensionskassa eller fyllnadspension
af statsmedel. Hade villkoren för sådan förmåns erhållande vant
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
101
uppfyllda, skulle densamma hafva utgått med 900 kronor årligen, dåra!’
180 kronor i nionde klassen af arméns pensionskassa och 720 kronor
af statsmedel. Kvarstode Stråle i tjänsten till den 31 mars 1911,
då han uppnått 25 tjänsteår efter 18:de lefnadsåret, vore han emellertid
berättigad att afgå med rätt att mot stadgade expektansafgifters erläggande
från och med den 1 april 1916 tillträda 180 kronor pension i
nionde klassen af arméns pensionskassa. För erhållande af fyllnadspension
borde Stråle kvarstå i tjänst till den 15 juli 1917.
Statskontoret har anfört, att, då genom de handlingarna bilagda
läkarintygen äfvensom arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses utlåtande
blifvit styrkt, att Stråle vore på grund af sjukdom för all framtid oförmögen
till krigstjänst, Stråle med hänsyn till tjänstens kraf syntes böra
beredas tillfälle att afgå ur tjänsten. I anledning häraf har statskontoret
tillstyrkt bifall till denna framställning och hemställt om att en pension
af 900 kronor från allmänna indragningsstaten måtte beredas honom.»
Departementschefen har anslutit sig till hvad statskontoret anfört.
På grund af hvad i ärendet andragits, hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att sergeanten af
första klassen vid Hallands regemente Carl Frithiof
Stråle må å allmänna indragningsstaten uppbära en
pension af niohundra kronor årligen under sin återstående
lifstid från och med månaden näst efter den,
hvarunder han erhåller afsked från tjänsten.
26:o) Kungl. Maj:t har uti en den 20 januari innevarande år till Ang. pension
Riksdagen aflåten proposition (nr 34) föreslagit Riksdagen medgifva, ^"eanten
att musiksergeanten af första klassen vid Hallands regemente Erik E. M. Qvarth.
Magnus Qvarth må å allmänna indragningsstaten uppbära en pension
af 900 kronor årligen under sin återstående lifstid från och med månaden
näst efter den, hvarunder afsked varder honom beviljadt.
Till det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
har departementschefen yttrat följande:
»Musiksergeanten Erik Magnus Qvarth är född den 2 juni 1864,
har varit i tjänst sedan den 11 juni 1879, förordnades till musikkorpral
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
102
den 30 jtili 1888, antogs till fältmusikant den 25 februari 1893 samt
förordnades till musiksergeant af första klassen den 23 augusti 1902.
Cliefen för Hallands regemente har uti skrifvelse den 2 september
1910 gjort framställning om beredande af pension af statsmedel åt
Qvarth. Såsom skäl för denna framställning har regementschefen anfört,
att Qvarth varit oduglig att tjänstgöra de senaste tio åren på grund af
sjukdom, att han enligt intyg af regementsläkaren lede af sjukdom i
hjärtat och nervsystemet, som för all framtid gjorde honom alldeles
oduglig till krigstjänst, samt att det med hänsyn till tjänstens kraf
icke kunde vara önskvärdt, att han kvarstode i tjänst intill uppnådd
pensionsålder.
Vederbörande arméfördelning schef har tillstyrkt framställningen
i fråga.
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har, ehuru dessa sjukdomar
icke äro af det slag, som omnämnas i nådiga cirkuläret den 22 juni
1877, dock tillstyrkt bifall till framställningen, enär af handlingarna
framginge, att Qvarth under många år varit tjänstoduglig och lede af
obotliga sjukdomar, hvilka gjorde honom för all framtid oduglig till
krigstjänst. o
Direktionen öfver arméns pensionskassa har påpekat, att, då Qvarth
räknar 46 lefnadsår och 28 tjänstar efter adertonde aldersaret, vore han
jämlikt § 48 i nådiga pensionsreglementet berättigad att träda ur sin
''innehafvande tjänst och, mot erläggande af expektansafgifter, från och
med den 1 juli 1914 tillträda 180 kronor pension i nionde klassen af
arméns pensionskassa. Hade Qvarth nu uppfyllt villkoren för erhållande
af fyllnadspension, skulle den tillsammans med pensionen hafva utgått
med ett belopp af 900 kronor.
Statskontoret har anfört, att, då genom det handlingarna bilagda
läkarintyget blifvit styrkt, att Qvarth är på grund af sjukdom för all
framtid till krigstjänst oförmögen, Qvarth på grund däraf och med hänsyn
till tjänstens kraf synes böra beredas tillfälle att afgå ur tjänsten.
Statskontoret har därför tillstyrkt, att för Qvarth måtte å allmänna indragningsstaten
uppföras en pension af 900 kronor.»
På grund af hvad i ärendet anförts anser utskottet, att i enlighet
med Kungl. Maj:ts förevarande förslag Qvarth bör beredas tillfälle att
med pension afgå ur tjänsten; och får utskottet sålunda med tillstyrkande
af bifall till Kungl. Maj:ts framställning hemställa,
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
103
att Riksdagen må medgifva, att mu3iksergeanten
af första klassen vid Hallands regemente Erik Magnus
Qvarth må å allmänna indragningsstaten uppbära eu
pension af niohundra kronor årligen under sin återstående
lifstid från och med månaden näst efter den,
hvarunder afsked varder honom beviljadt.
21:6) Uti punkten 17 under tionde hufvudtiteln har Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att sergeanten af första klassen
vid Hälsinge regemente Olof Trönnander må å allmänna indragningsstaten
uppbära en pension af 900 kronor årligen under sin återstående
lifstid från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller
afsked från nu innehafvande beställning.
Det ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
för den 25 november 1910 innehåller följande uttalande af
departementschefen.
»Sergeanten Olof Trönnander är född den 13 mars 1867 och kom
i tjänst i november 1888. Den 21 juli 1893 konstituerades han till
sergeant af andra klassen samt utnämndes den 1 april 1901 till sergeant
af första klassen.
Regementschefen har uti skrifvelse den 21 september 1910 gjort
framställning om beredande af pension åt Trönnander och åberopat ett
af regementsläkaren F. U. Mehn utfärdadt läkarbetyg, hvaraf framgår,
att Trönnander lider af kronisk tuberkulos i vänstra lungan och på
grund däraf icke kunnat göra militärtjänst sedan år 1900, att ingen
utsikt finnes till att han kan blifva återställd samt att sjukdomen utgör
ett bestämdt hinder för honom att nu eller i framtiden förrätta militärtjänst.
Tjänstförrättande arméfördelningschefen har med hänsyn till regementets
tjänstbarhet tillstyrkt framställningen i fråga.
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har på grund af ofvannämnde
regementsläkares utlåtande tillstyrkt bifall till den gjorda framställningen,
trots att den sjukdom, hvaraf Trönnander enligt detsamma lider, icke
innefattas i kung], cirkuläret af den 22 juni 1877.
Ang. pension
åt sergeanten
O. Trönnander.
[17.]
104
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Enligt hvad direktionen öfver arméns pensionskassa påpekat, kan
Trönnander, då han nu räknar 43 lefnadsår, men en tjänstetid af endast
21 år 10 månader 18 dagar efter 18:de lefnadsåret, jämlikt stadgandet
i § 48 nådiga reglementet för arméns pensionskassa icke beredas pension
ur nämnda kassa och alltså ej heller fyllnadspension af statsmedel.
Hade Trönnander uppfyllt villkoren för dylik förmåns erhållande, skulle
densamma hafva utgått med 900 kronor årligen, däraf 180 kronor i
nionde klassen af arméns pensionskassa och 720 kronor af statsmedel.
Statskontoret har anfört, att, då genom det handlingarna bilagda
läkarintyget blifvit styrkt, att Trönnander är på grund af sjukdom för
all framtid oförmögen till krigstjänst, Trönnander på grund häraf och
med hänsyn till tjänstens kraf synes böra beredas tillfälle att afgå ui
tjänsten. Statskontoret bär därför tillstyrkt bifall till framställningen
och hemställt, det Trönnander måtte beredas en pension å allmänna
indragningsstaten till belopp af 900 kronor årligen.
Särskildt med hänsyn till tjänstens kraf synes det mig på grund
af hvad i ärendet förekommit nödvändigt att genom utverkande af rätt
till pension åt Trönnander gifva honom tillfälle att afgå ur tjänsten;
och anser jag, att full pension, eller 900 kronor, bör tillerkännas honom
vid afskedstagande^»
Med tillstyrkande af bifall till Kungi. Maj:ts förevarande framställning,
hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att sergeanten af
första klassen vid Hälsinge regemente Olof Trönnander
må å allmänna indragningsstaten uppbära en pension
af 900 kronor årligen under sin återstående lifstid
från och med månaden näst efter den, hvarunder han
erhåller afsked från nu innehafvande beställning.
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
105
28:o) I on till Riksdagen den 27 januari innevarande är afbiten
proposition (nr 86) har Kung!. Magt föreslagit Riksdagen medgifva, att
sergeanten åt första klassen vid Skånska husarregementet Nils Alfred
Nilsson må å allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid
uppbära en årlig pension af 900 kronor från och med månaden näst
efter den, hvarunder lian erhåller afsked från innehafvande beställning.
Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för ofvannämnda
dag innehåller härom följande yttrande af departementschefen:
»Jämlikt åttonde punkten af nådiga cirkuläret den 22 juni 1877,
angående ny pensionsreglering för armén, må löntagare, som i minst
tre år lidit af blindhet, utan att anledning förefinnes, att han kan återvinna
tjenstbarhet, kunna utan egen ansökan skiljas från tjänsten mot
åtnjutande under sin återstående lifstid af pension från allmänna indragningsstaten
till belopp, motsvarande pension jämte fyllnadspension.
Under åberopande af detta stadgande har chefen för Skånska husarregementet
uti skrifvelse den 31 oktober 1910 anhållit, att sergeanten af
första klassen vid berörda regemente Nils Alfred Nilsson, som är född
den 9 april 1866 och alltsedan den 16 juni 1884 varit i tjänst vid
regementet, måtte beviljas afsked med pension å allmänna indragningsstaten
till belopp, motsvarande pension och fyllnadspension. Regementschefen
har åberopat läkarintyg, utfärdade af regementsläkaren J. Collin
i Hälsingborg, doktor J. Holmström i Malmö samt dåvarande professorn
i ögonsjukdomar vid Lunds universitet A. Dalén. Enligt dessa intyg
har Nilsson under fem år lidit af obotlig ögonsjukdom, hvarigenom
synskärpan å båda ögonen vore nedsatt till 7,0 af den normala och
han alltså under mer än tre år varit fullständigt oförmögen till hvarje
slag af tjänstgöring.
Vederbörande arméfördelning schef har tillstyrkt framställningen i
fråga.
_ Direktionen öfver arméns pensionskassa liar upplyst, att, om Nilsson
nu finge anses hafva uppfyllt villkoren för erhållande af pension och
fyllnadspension med tillämpning af ofvannämnda åttonde. punkt af 1877
års pensioneringsgrunder, skulle pensionssumman utgå med ett belopp
af 900 kronor.
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har äfven tillstyrkt framställningen,
enär Nilsson i öfver tre års tid lidit af ögonsjukdom med åtföljande
nedsättning af synförmågan å båda ögonen till den grad, att
Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Samt. 1 Afd. 13 Höft.
Ang. pension
åt sergeanten
N. A. Nilsson.
14
106 Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
densamma, livad beträffar möjligheten af tjänstens utöfvande, måste likställas
med blindhet.
Statskontoret har anfört, att, då Nilsson måste anses sedan mer än
tre år hafva lidit af blindhet, utan att anledning funnes, att han kunde
återvinna tjänstbarhet, torde alltså åttonde punkten af nämnda pensioneringsgrunder
kunna åberopas beträffande honom. På grund häraf och
af hvad direktionen öfver arméns pensionskassa meddelat har statskontoret
hemställt, att Nilsson måtte tilldelas en årlig pension af 900 kronor
å allmänna indragningsstaten.»
Enär det icke syntes vara alldeles otvifvelaktigt, att åberopade
punkt 8 i 1877 års pensioneringsgrunder vore tillämplig i förevarande
fall, ansåg departementschefen ärendet böra underställas Riksdagens
inöfning; och då det med hänsyn till tjänstens kraf måste anses fördelaktigt,
att Nilsson snarast erhölle afsked, hemställde departementschefen,
att Kungl. Maj:t täcktes aflåta framställning i ämnet till innevarande
års Riksdag.
Med tillstyrkande af bifall till Kunlg. Maj:ts förevarande proposition
hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att sergeanten af
första klassen vid Skånska husarregementet Nils Alfred
Nilsson må å allmänna indragningsstaten under sin
återstående lifstid uppbära en årlig pension af niohundra
kronor från och med månaden näst efter den,
hvarunder han erhåller afsked från innevarande beställning.
Ang- tn inom
Andra kärnt/oaren
väckt
motion.
29:o) Uti eu inom Andra kammaren väckt motion (nr 10) bär herr
N. A:son Berg i Munkfors föreslagit »att Riksdagen ville åt f. d. soldaten
Anders Johan Lund bevilja en årlig pension af 300 kronor att utgå, om
möjligt från 1911 års början, på allmän indragningsstat under hans
återstående lifstid.»
Bankoutokotteta utlåtande Nr IN.
107
Motionären har till stöd för denna framställning, med bifogande
af åtskilliga intyg rörande Lund, anfört följande:
F. d. soldaten Anders Johan Lund från Djupsundet af Hammarö
församling bär tjänat vid Värmlands regemente under tiden från den 3
oktober 1881 till den 18 maj 1907, då lian på grund af sjukdom erhöll
afsked och anmäldes till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.
Enligt bifogade intyg har Lund de bästa vitsord om duglighet och
pålitlighet från sin 25-åriga tjänst vid Värmlands regemente. Född den
5 maj I®62 är Lund nu visserligen icke mer än 49 år gammal, men på
grund af lians svara sjukdom är hans arbetsförmåga enligt läkarebetyg
i sa hög grad nedsatt, att han omöjligen är i stånd att sig, sin hustru
och sina 10 barn, af hvilka 6 (sex) äro minderåriga, nödtorftligen försörja.
På grund af hvad sålunda anförts, och då han oförvitligen tjänat
staten i 25 år, torde det icke kunna anses obilligt, att staten beviljar
honom en mindre årlig pension.
Hvad pensionens storlek beträffar, torde den lämpligen kunna
sättas till 300 kronor.
Riksdagen har vid tidigare analoga fall beviljat ett dylikt pensionsbelopp.
Med hänsyn taget till den svåra belägenhet, hvaruti Lund befinner
sig, hans sjuklighet och lians talrika familj, torde det äfven beslutas,
att pensionen skall utgå från och med innevarande års början.»
På Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgaf 1909 års
Riksdag en höjning af de från Vadstena krigsmanshuskassa utgående
gratialen med 25 kronor årligen. Vid sådant förhållande och då ett
bifall, till motionen med säkerhet skulle föranleda till framställningar om
beviljande af pension äfven åt andra afskedade indelta soldater, har
utskottet ansett sig böra afstyrka bifall till ifrågavarande motion.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion 11:10 icke må af Riksdagen
bifallas.
TJlskotttts
yttrande.
108
Bankoutskottets utlåtande Nr IS.
Ang, ''pension
åt fortijikationskassören
K. P. Karlsson.
30:o) I eu till Riksdagen den 10 mars innevarande år aflåten
proposition (nr 128) liar Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen
bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
för ofvannämnda dag föreslagit Riksdagen medgifva, att fortifikationskassören
och förrådsförvaltaren Karl Petter Karlsson må från och med
månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked från sin innehafvande
befattning, under sin återstående lifstid åtnjuta, utöfver honom
författningsenligt tillkommande pension från arméns pensionskassa, en
ytterligare pension af 400 kronor årligen från allmänna indragningsstaten.
Till ofvan omförmälda statsrådsprotokoll har departementschefen
härom anfört följande:
»Karlsson är född den 20 december 1848, antogs till materialbokhållare
den 12 februari 1867 och till volontär vid pontonierbataljonen
den 12 mars 1870, utnämndes till underkonduktör den 17 oktober
1872, till fanjunkare den 31 december 1875 samt till sin nuvarande
beställning den 12 januari 1882.
Lönen för en fortifikationskassör och förrådsförvaltare utgör
å ordinarie stat 1,500 kronor jämte ett ålderstillägg å 500 kronor
efter fem tjänstår. Då fortifikationskassörernas och förrådsförvaltarnas
ordinarie aflöningsförmåner icke reglerats efter den af 1901 års Riksdag
beslutade lönereglering för armén, hafva 1908, 1909 och 1910 års
Riksdagar å extra stat beviljat anslag för beredande af tillfällig löneförbättring
åt desamma. På grund häraf hafva de under hvartdera af
åren 1908—1911 tillerkänts å extra stat en dagaflöning af 3 kronor
samt, om de innehaft tjänsten under tio år, ett andra ålderstillägg å
500 kronor.
För detta å extra ordinarie stat uppförda andra ålderstillägg beräknas
emellertid icke pension. Karlsson, som har 62 lefnads- och mer
än 30 tjänstår efter 20:de åldersåret, är från och med månaden näst
efter den, i hvilken han erhåller afsked, enligt pensionsreglementet den
26 februari 1904 och 1877 års pensioneringsgrunder för armén berättigad
till en pension, motsvarande 80 procent å (lönen och det ordinarie
ålderstillägget) 2,000 kronor, d. v. s. en pension af 1,600 kronor, däraf
375 kronor pension i 7:de klassen af arméns pensionskassa och 1,225
kronor fyllnadspension.
opaginerad Kontrollera mot PDF
tinnkoutakottetH utlåtande Nr IS.
10!)
Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement hafva nu i
underdånig- skrifvelse den 14 januari 1911 förklarat sig anse, att pension
och löneförmåner, vare sig dessa senare vore å ordinarie eller
extra stat, enligt grunderna för dt; om pensionering gällande författningar
stode i sådant omedelbart sammanhang med hvarandra, att en
ökning af de senare borde medföra eu motsvarande ökning af pensionen,
under förutsättning att villkoren i öfrigt för pensions erhållande vore
uppfyllda och att vederbörande löntagare retroaktivt erlade den ökning
i pensionsafgifter, som skulle uttagits af honom för hans egen pensionering,
därest hans löneförmåner i sin helhet varit uppförda på ordinarie
stat. Departementen, som väl vitsordat Karlssons tjänstgöring,
hafva därför hemställt, att den Karlsson efter uppnådd pensionsålder
tillkommande pension och fyllnadspension måtte utgå med tillhopa
2,000 kronor årligen.
Statskontoret har anfört, att, då det Karlsson enligt 1877 års pensioneringsgrunder
tillkommande pensionsbelopp å 1,600 kronor icke
syntes stå i riktigt förhållande till hans sammanlagda allöningsförmåner
samt detta missförhållande vore föranledt däraf, att med definitiv lönereglering
för fortifikationskassörerna och förrådsförvaltarna ansetts böra
anstå i afvaktan på lösningen af frågan om fortifikationens omorganisation,
hade det synts föreligga giltiga skäl att söka bereda Karlsson en
i någon mån förhöjd pension; och då, hvad i sådant afseende föreslagits
af arméförvaltningens fortifikations- och civila departement icke
gifvit anledning till någon erinran, har statskontoret tillstyrkt bifall
till förevarande framställning.
Jag instämmer till fullo i hvad myndigheterna anfört i fråga om
billigheten af att Karlsson tillerkännes en något ökad pension, hvarom
jämväl inom riksdagens Andra kammare väckts motion (nr 8 år 1911).
I denna föreslås eu pension af 400 kronor årligen åt Karlsson på det
af Riksdagen förut beviljade andra ålder stillägget. Då det icke torde
vara lämpligt att rubba grundsatsen om att pension enligt 1877 års
pensioneringsgrunder utgår endast å ordinarie löneförmåner, synes det
i nyss omförmälda motion innefattade förslaget om en särskild tilläggspension
— som lämpligen torde utgå från allmänna indragningsstaten
— vara att föredraga framför myndigheternas förslag, så mycket mer
som Karlsson eljest skulle få vidkännas för hans förhållanden måhända
kännbara retroaktivafgifter till arméns pensionskassa.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
no
Banko utskottets utlåtande. Nr 18.
Ang. en inom
Andra kammaren
väckt
motion.
Utskottets
yttrande.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en
inom Andra kammaren af herr U. Leander väckt motion (nr 8), däruti
motionären hemställt »det Riksdagen ville besluta, att på det af Riksdagen
förut beviljade 2:dra ålderstillägget för fortifikationskassören och
förrådsförvaltaren Karl Petter Karlsson måtte beviljas honom pension
med 400 kronor årligen, att utgå i sammanhang med den honom enligt
pensionsreglementet tillkommande pension å lön och l:sta ålderstillägget».
Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skälen
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
Då fortifikationskassören Karlsson tillhör en grupp af tjänstemän,
hvilkas ordinarie aflöningsförmåner ännu icke reglerats, har det synts
utskottet, som om frågan om beviljande af ökad pension åt dylika
tjänstemän bort i sin helhet föreläggas Riksdagen till pröfning. Att
besluta ensamt i fråga om fortifikationskassören Karlsson synes för
öfrigt vara så mycket mindre lämpligt, som ett bifall till förslaget om
tilläggspension åt bemälde Karlsson antagligen komme att föranleda
till enahanda framställningar från andra befattningshafvare, hvilka, i
likhet med fortifikationskassörer och förrådsförvaltare, i afvaktan på
en lönereglering erhållit tillfälliga löneförbättringar.
Under sådana förhållanden har utskottet ansett sig böra hemställa,
a) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr
128 ej må vinna Riksdagens bifall,
b) att förevarande motion II: 8 ej heller må af
Riksdagen bifallas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
HankoutskotMx utlåtande AV In.
in
31:o) 1 punkt J8 under tionde hufvudtiteln har Kung]. Maj:t
föreslagit Riksdagen medgifva, att läraren i franska språket vid krigshögskolan
in. m. Ferdinand Paul Schidthess må från och med månaden
näst efter den, hvarunder han afgår frän sin lärarbefattning vid krigshögskolan,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära, utöfver honom författningsenligt tillkommande pension å 1.200
kronor, eu tilläggspension af 800 kronor årligen.
Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 25 november
1910 innehåller i ämnet följande yttrande af departementschefen.
»Jämlikt 1856—1858 års Riksdagsbeslut stadgades i punkt 32 i
nådigt bref den 16 mars 1858, att lärare vid högre artilleriläroverket
å Marieberg, hvilken i denna egenskap tjänstgjort i 20 år eller därutöfver,
finge efter afskedstagande under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära eu årlig pension, motsvarande hälften af den
aflöning, häri vid afgången från läroverket i egenskap af lärare uppbure.
Sedermera har år 1866 högre artilleriläroverket å Marieberg ombildats
till krigshögskolan å Marieberg, och har slutligen år&1878
sistnämnda högskola uppdelats i en artilleri- och ingenjörhögskola samt
en krigshögskola.
Schulthess, som är tödd den 30 januari 1847, har alltsedan den
24 juli 1878 varit anställd såsom lärare i franska språket vid krigshögskolan
mot ett årligt arfvode af 2,400 kronor. Dessutom har han
under åren 1896—1908 bestridt lärarbefattningen i franska språket vid
artilleri- och ingenjörhögskolan mot ett årligt arfvode af 1,600 kronor.
Sistnämnda anställning har han dock på grund af läroämnets indragningmåst
lämna. Numera lider Schulthess enligt företedt läkarintyg af
kronisk bronchitis och asthma, hvarigenom hans arbetsförmåga är* betydligt
nedsatt. Då emellertid befattningen såsom lärare i franska
språket vid krigshögskolan icke medför delaktighet eller pensionsrätt i
armens pensionskassa, kan någon pension från nämnda kassa eller fyllnadspension
Irån de till arméns pensionering anvisade statsmedel icke tillerkännas
Schulthess.
Chefen för krigshögskolan har, med vitsordande af Schulthess’ nit
och plikttrohet i tjänsten, hemställt om en årlig pension åt honom af
2,400 kronor, utgörande ej fullt s/3 af de årsarfvoden Schulthess såsom
lärare uppburit. Nämnde chef har framhållit, att Schulthess lede af
försvagad hälsa och på grund däraf hade viss svårighet att fullgöra
sina åligganden såsom lärare, att lärararfvodet från krigshögskolan vore
Schulthess enda fasta inkomst efter långvarigt, plikttroget arbete i
A ny. petition
åt läraren vid
krigthligtkolait
m. in. F. P.
Sr hult hett.
[18.]
112
Banko utskottets utlåtande Nr 18.
statens tjänst, och att enligt bestämmelse i lagen angående civila tjänstinneliafvares
rätt till pension af den 11 oktober 1907 lärare vid universiteten
och andra högre läroanstalter vore berättigade till pension
vid sextiofem lefnads- och endast tjugufem tjänstår.
Armé förvaltning ens civila departement har med hänsyn till den långa
tid, Schulthess utöfvat lärarverksamhet vid ifrågavarande för officerares
utbildning inrättade högskolor, ansett ett årligt understöd böra tillerkännas
honom och har därför tillstyrkt en årlig pension af 2,000
kronor från allmänna indragningsstaten.
Statskontoret har till en början påpekat, att den åberopade bestämmelsen
i nådiga brefvet af den 16 mars 1858 ännu måste anses vara
gällande, och att Schidthess i följd däraf torde vara berättigad till eu
årlig pension af 1,200 kronor å allmänna indragningsstaten. Med hänsyn
till att Schulthess under mer än 12 år varit anställd såsom lärare vid
artilleri- och ingenjörhögskolan har statskontoret emellertid ansett skäl
föreligga att söka bereda honom en i någon mån förhöjd pension. Mot
det af arméförvaltningens civila departement väckta förslag om pension
å 2,000 kronor har statskontoret dock erinrat, att Schulthess därigenom
skulle för 12 å 13 års lärarverksamhet vid artilleri- och ingenjörhögskolan
få samma pension, som författningsenligt skulle tillkommit
honom först efter 20 års verksamhet därsammastädes. Med hänsyn dock
till att hans afgång från befattningen, innan han innehaft densamma den
stadgade tiden, berott på beslutad ändring i läroplanen, har statskontoret
icke för sin del velat göra någon erinran mot berörda förslag. Statskontoret
har därför hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva, att Schulthess måtte, utöfver honom författningsenligt tillkommande
pension å 1,200 kronor, erhålla en tilläggspension till belopp
af 800 kronor årligen å allmänna indragningsstaten.
Äfven jag anser nådiga brefvet af den 16 mars 1858 ännu vara
tillämpligt på lärarna vid krigshögskolan samt vid artilleri- och ingenjörhögskolan;
och såsom stöd för denna min åsikt tillåter jag mig åberopa
Kungl. Maj:ts beslut angående kanslisekreteraren C. G. Pauli, som
tjänstgjort såsom språklärare dels vid krigshögskolan å Marieberg under
åren 1875—1878, dels vid artilleri- och ingenjörhögskolan under åren
1878—1896 och dels vid krigshögskolan under åren 1878—1900. Vid
afskedstagande! från anställningen vid artilleri- och ingenjörhögskolan
erhöll Pauli genom nådigt beslut af den 13 juni 1896 halfva den af
samma anställning härflytande aflöningen i pension, och då han år 1900
erhöll afsked från lärarbefattningen vid krigshögskolan, tillerkände Kungl.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutekottets utlåtande Nr 18.
118
''Maj:t honom genom beslut af den 20 juli 1900 eu pension, motsvarande
hälften af hans aflöning vid krigshögskolan. I likhet med statskontoret
anser jag därför Schulthess författningsenligt berättigad att på grund af sin
anställning vid krigshögskolan komma i åtnjutande af eu pension af 1,200
kronor årligen å allmänna indragningsstaten. Men dessutom torde, på sätt
statskontoret anfört, vara billigt, att Schulthess erhåller någon tilläggspension
på grund af sin mer än 12-åriga anställning vid artilleri- och ingenjörhögskolan,
hvilken ju genom en organisationsåtgärd beröfvats honom.»
Departementschefen har anslutit sig till hvad statskontoret anfört
i ämnet.
Utskottet har icke funnit något att erinra mot Ivungl. Maj:ts förevarande
framställning och får fördenskull hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att läraren i franska
språket vid krigshögskolan in. m. Ferdinand Paul
Schulthess må från och med månaden näst efter den,
hvarunder han afgår från sin lärarbefattning vid krigshögskolan,
under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära, utöfver honom författningsenligt
tillkommande pension å 1,200 kronor, en tillläggspension
af åttahundra kronor årligen.
32:o) I en till Riksdagen den 27 sistlidna januari aflåten propo- Ang. pension
sition (nr 37) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att arbets- åt arbct°f*rförmannen
för utarbetarna å kungsgården vid krigsskolan å Karlberg p.
Per Lindberg må från och med månaden näst efter den, i hvilken han
erhåller entledigande från sin anställning vid skolan, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
af 400 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 27 januari
1911 innehåller härom följande yttrande af departementschefen:
»Per Lindberg, anställd såsom arbetsförman för utarbetarna å
kungsgården vid krigsskolan å Karlberg, har på grund af hög ålder
gjort framställning om afsked från tjänsten samt att han därjämte under
sin återstående lifstid måtte komma i åtnjutande af ett årligt understöd.
På grund däraf har chefen för nämnda skola uti skrifvelse den
t oktober 1910 i underdånighet hemställt, att nådig proposition måtte
aflåtas till Riksdagen om beviljande åt Lindberg af ett årligt understöd
å 800 kronor. Till stöd för denna framställning har anförts,
Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 15
114
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
att Lindberg, som, enligt skrifvelsen bifogadt prästbetyg, vore
född den 18 augusti 1843 och således 67 år gammal, varit anställd vid
skolan från januari 1884,
att hans nuvarande aflöningsförmåner uppgingo till 1,040 kronor
25 öre jämte fri bostad, bränsle och lyse, hvilket sammanlagdt kunde
uppskattas till omkring 1,350 kronor om året,
att han under sin tjänstetid vid skolan visat plikttrohet, nit och
duglighet samt såväl i som utom tjänsten städse ådagalagt en mycket
hedrande vandel, samt
att han såsom vedermäle härför den 25 januari 1906 tilldelats
patriotiska sällskapets medalj för lång och trogen tjänst.
Inspektören för militärläroverken har tillstyrkt framställningen
i fråga.
Uti den 28 oktober 1910 afgifvet underdånigt utlåtande har arméförvaltningens
civila departement erinrat därom, att 1909 års Riksdag,
med anledning af en till Riksdagen aflåten nådig proposition, beviljat
drängen vid krigsskolan Carl Erik Fält-Lindberg, hvilken uppnått 65
års ålder och varit anställd vid skolan i öfver 37 år, under sista tiden
mot en årlig lön af 875 kronor 75 öre ett årligt understöd af 400
kronor. Under åberopande häraf och då Lindberg, oaktadt hans tjänstetid
icke ringa understege ofvannämnde Fält-Lindbergs, likväl, med
hänsyn därtill att han bestrede en förmansbefattning och uppbure eu
högre aflöning än som tillkommit Fält-Lindberg, syntes böra beredas
ett årligt understöd till enahanda belopp, som den sistnämnde, bär
arméförvaltningens civila departement hemställt om utverkande åt Lindberg
af ett årligt understöd af 400 kronor.
Statskontoret har biträdt framställningen på sätt arméförvaltningens
civila departement föreslagit.»
Äfven jag anser, att Lindberg med hänsyn till sin långvariga, väl
vitsordade tjänstgöring gjort sig förtjänt af ett understöd, och ansluter
mig i fråga om dess storlek till hvad arméförvaltningen föreslagit.
Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition
får utskottet hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att arbetsförmannen
för utarbetarna å kungsgården vid krigsskolan å
Karlberg Per Lindberg må från och med månaden
näst efter den, i hvilken han erhåller entledigande
B anka utskottets utlåtande Nr 18.
115
från sin anställning vid skolan, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd af fyrahundra kronor.
33:o) I en till Riksdagen den 3 februari 1911 aflåten proposition Ang. ptnsion
(nr 47) har Kung!. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, a
att stallförmannen vid krigsskolan å Karlberg Gustaf Alrik Karlsson KarU,nn.
må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller entledigande
från sin befattning vid skolan, under sin återstående lifstid
uppbära ett årligt understöd af 400 kronor å allmänna indragnings
-
staten.
Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för ofvannämnda
dag har departementschefen härom yttrat följande:
»Stallförmannen vid krigsskolan å Kariberg Gustaf Alrik Karlsson
har på grund af hög ålder och nedsatt arbetsförmåga anhållit om entledigande
från tjänsten, med rätt att under sin återstående lifstid komma
i åtnjutande af ett årligt understöd.
Chefen för krigsskolan har på grund däraf uti skrifvelse den 7
oktober 1910 i underdånighet hemställt, att nådig proposition måtte
aflåtas till Riksdagen om beviljande åt Karlsson af ett årligt understöd
å 800 kronor. Till stöd för framställningen i fråga har framhållits, att
Karlsson, som, enligt skrifvelsen närslutet prästbetyg, vore född den 3
maj 1851 och således nära 60 År gammal, varit anställd vid skolan från
maj månad 1872, att han enligt bifogadt läkarbetygpå grund af sjukdom,
hvilken otvifvelaktigt ådragits under tjänstgöringen, numera ägde betydligt
nedsatta kroppskrafter, hvarför han vore urståndsatt att så sköta
sina plikter, som för krigsskolans vidkommande vore önskligt, att hans
nuvarande aflöning vore 985 kronor 50 öre jämte fri bostad, bränsle
och lyse, hvilket samrnanlagdt torde kunna uppskattas till i rundt tal
1,300 kronor om året, att han under sin långa tjänstetid städse skött
sin befattning vid skolan med plikttrohet, nit och duglighet, samt att
han år 1897 erhållit patriotiska sällskapets medalj för lång och trogen
tjänst samt år 1908 medaljen för nit och redlighet i rikets tjänst.
Inspektören för militärläroverken har tillstyrkt ifrågavarande framställning.
Arméförvaltningens civila departement har uti den 28 oktober 1910
afgifvet underdånigt utlåtande erinrat därom, att 1909 års Riksdag beviljat
drängen vid kiugsskolan C. E. Fält-Lindberg, hvilken uppnått 65
års ålder och varit anställd vid skolan i öfver 37 år, under sista tiden
mot en årsaflöning af 875 kronor 75 öre, ett årligt understöd af 400
116
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
kronor. Under åberopande häraf och då stallförmannen Karlsson, äfven
om hans lefnadsålder icke oväsentligt understege Fält-Lindbergs, likväl
med hänsyn därtill att han bestrede en förmansbefattning och uppbure
eu högre aflöning än som tillkommit Fält-Lindberg, syntes böra beredas
ett understöd till enahanda belopp som den sistnämnde, har departementet
hemställt om utverkande åt Karlsson af ett årligt understöd
af 400 kronor.
Uti underdånigt utlåtande den 16 november 1910 har statskontoret
jämväl biträdt ifrågavarande framställning.
I likhet med de myndigheter, som uttalat sig, anser jag, att
Karlsson i anseende till sin långa, väl vitsordade tjänstgöring gjort sig
förtjänt af ett understöd. I fråga om dess storlek ansluter jag mig till
hvad arméförvaltningens civila departement föreslagit.»
Med tillstyrkande af bifall till förevarande proposition, hemställer
utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att stallförmannen
vid krigsskolan å Karlberg Gustaf Alrik Karlsson må
från och med månaden näst efter den, i hvilken han
erhåller entledigande från sin befattning vid skolan,
under sin återstående lifstid uppbära ett årligt understöd
af fyrahundra kronor å allmänna indragningsstaten.
Ang. pension 34:o) Uti en till Riksdagen den 3 februari innevarande år aflåten
tlcnJ. a’.a. proposition (nr 46) har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen
Lindvall, m.fl. bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för
samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva,
att de förre vice korpralen Johan August Anton Lindvall samt
förre kronoarbetskarlarna Carl Gustaf Lundberg och Johan Andersson
Norlin tillkommande årliga understöd till belopp af 72 kronor för hvardera
af Lindvall och Lundberg samt 18 kronor för Norlin må från och
med den 1 januari 1911 utgå från allmänna indragningsstaten.
Det åberopade statsrådsprotokollet innehåller rörande denna fråga
följande yttrande af departementschefen:
»Arméförvaltningen har under en följd af år från extra ordinarie
anslaget till fortsättande af arbetena å Karlsborgs fästning utbetalt understöd
åt tre personer, som skadats under arbete i kronans tjänst.
Dessa personer äro: förre vice korpralen vid värfvade arméns disciplin
-
Banko utskottets utlåtande Nr 18,
117
kompanis elitafdelning Johan August Anton Lindvall samt förre kronoarbetskarlarna
Carl Gustaf Lundberg och .lohan Andersson Norlin.
Lindvall är född den 24 december 1847 och fick den 4 juni 1878 under
arbete vid ofvannämnda fästning sitt vänstra ben krössaft, med påföljd
att benet sedermera måste amputeras. Arméförvaltningen utfärdade på.
grund häraf åt Lindvall, jämlikt nådiga reglementet för disciplinkompaniet
den 22 juli 1875 § 16, jämfördt med § 2 i nådiga kungörelsen den
25 januari 1842 angående understöd åt manskap, som skadats under
arbete, den 29 maj 1879 ett underhållsbref ä 72 kronor årligen. Lindvall
är numera bosatt i Amerika och befinner sig i knappa omständigheter.
Lundberg är född den 11 juli 1841, blef under fästningsarbete illa
skadad i högra benet och erhöll på grund af bestämmelserna i § 36 i
reglementet för kronoarbetskåren den 8 augusti 1842, jämförd med § 2
i ofvannämnda nådiga kungörelse den 25 januari 1842 underhållsbref
af arméförvaltningen den 12 april å 72 kronor årligen. Han är nu
bosatt i Värmdö församling af Stockholms län.
Norlin är född den 15 mars 1829 och ådrog sig ljumskbrott den 5
maj 1861 under arbete vid Borghamns kalkstensbrott. Han erhöll på
grund däraf den 18 juli 1861 underhållsbref å 18 kronor årligen, men
afflyltade år 1868 till Amerika, hvarefter understödet innehölls, till dess
Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 1 juni 1877 medgaf, att understödet
fortfarande uppå ansökan skulle få utbetalas.
Då det extra anslaget till fortsättande af arbetena å Karlsborgs
fästning numera upphört och arméförvaltningens fortifikationsdepartement
icke har andra medel till sin disposition, hvarifrån ifrågavarande understöd
lämpligen skulle kunna utgå, har departementet i underdånighet
hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att ofvannämnda
tre understödstagare måtte från och med den 1 januari 1911 öfverflyttas
till allmänna indragningsstaten och därifrån årligen uppbära, Lindvall
och Lundberg hvardera 72 kronor samt Norlin 18 kronor.
Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 21 oktober 1910 på
grund af hvad arméförvaltningens fortifikationsdeparlement i ärendet
anfört och under åberopande af 1907 års Riksdags beslut angående
öfverförande till tionde hufvudtiteln af åtskilliga från tredje hufvudtiteln
utgående pensioner tillstyrkt bifall till framställningen i fråga.
Ifrågavarande i fattiga omständigheter varande personer torde
alltjämt böra åtnjuta samma understöd som hittills. Då 1901 års lag
emellertid icke är tillämplig på dessa före lagens utfärdande inträffade
118
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Ant/, pension
åt f.{krutvakfaren
J. A.
Gustafsson.
olycksfall, synes mig frågan om understödets utgående böra underställas
Riksdagens profning.»
På grund af livad i ärendet sålunda blifvit anfördt, får utskottet,
med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning,
hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att de förre vice
korpralen Johan August Anton Lindvall samt förre
kronoarbetskarlarna Carl Gustaf Lundberg och Johan
Andersson Norlin tillkommande årliga understöd till
belopp af sjuttiotvå kronor för hvardera af Lindvall
och Lundberg samt aderton kronor för Norlin må
från och med den 1 januari 1911 utgå från allmänna
indragningsstaten.
35:o) Uti en till Riksdagen den 17 februari 1911 aflåten proposition
(nr 85) har Kungl. Magt föreslagit Riksdagen medgifva, att förre krutvaktaren
Johan August Gustafsson må från och med år 1911 under sin
återstående lifstid uppbära en pension af 300 kronor om året å allmänna
indragningsstaten.
Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för ofvannänmda dag
innehåller rörande detta ärende följande yttrande af departementschefen:
»Uti skrifvelse till arméförvaitningens artilleridepartement har tygmästaren
å Karlsborg gjort framställning om utverkande af pension åt
förre krutvaktaren Johan August Gustafsson.
Af tygmästarens skrifvelse och därvid fogade läkar- och frejdebetyg
inhämtas:
att Gustafsson, som är född den 28 augusti 1852 och sålunda
öfver 58 år gammal, under tiden från och med den 1 april 1884 till
den 1 januari 1906 eller i nära 22 år varit anställd såsom vaktare vid
kruthuset och laboratoriebyggnaden å Lindö samt därefter arbetat vid
tygstationens verkstäder till den 3 maj 1907, då han af hälsoskäl måst
upphöra med arbetet därstädes,
att han såsom krutvaktare, utom fri bostad, åtnjutit en aflöning
af 450 kronor om året,
att han lider af allmän svaghet i förening med så höggradig ledgångs-
och muskelreumatism, att han är ur stånd att med kroppsarbete
försörja sig och sin familj, samt
att Gustafssons hustru är sinnessjuk, och att makarna, som hafva
opaginerad Kontrollera mot PDF
BnnkouUkoHctx utlåtande Kr 18. Hf)
4 barn, af hvilka 2 iiro minderåriga, för dessa sistnämnda måst taga i
anspråk underhåll från kommunen.
Med öfverlämnande af de till ärendet hörande handlingar har arméförvaltningens
artilleridepartement uti underdånig skrifvelse den 8 december
1910 erinrat, hurusom 1907 och 1910 års Riksdagar under liknande
omständigheter beviljat pensioner om 500 kronor åt extra tygarbetaren
vid Kristianstads tygstation N. Nilsson Lord och tygarbetaren vid Karlsborgs
tygstation j. F. Johansson. För Gustafsson kunde visserligen
icke åberopas så hög lefnadsålder som för de nyssnämnda, men med
hänsyn till hans sjuklighet och däraf följande oförmåga att med kroppsarbete
försörja sig, hemställde departementet, att en årlig pension å
300 kronor måtte beviljas Gustafsson från allmänna indragningsstaten
att utgå från och med år 1911.
Statskontoret har uti utlåtande den 27 december 1910 tillstyrkt
nådigt bifall till artilleridepartementets framställning».
Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition,
hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att förre krutvaktaren
Johan August Gustafsson må från och med
år 1911 under sin återstående lifstid uppbära en pension
af trehundra kronor om året å allmänna indragningsstaten.
36:o) Kungl. Maj:t liar i en den 27 sistlidne januari aflåten proposition
(nr 39) föreslagit Riksdagen medgifva, att förrådsarbetaren vid
arméns intend en turförråd i Stockholm Peter Magnus Jonsson må från
och med månaden näst efter den, i hvilken han varder entledigad från
nu innehafvande anställning, under sin återstående lifstid uppbära en
pension af 400 kronor om året å allmänna indragningsstaten.
Till det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
ofvannämnda dag har departementschefen anfört följande:
»Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrifvelse den 19 oktober
1910 har chefen för arméns intendenturförråd i Stockholm i underdånighet
gjort framställning om beredande af en pension af minst 400 kronor
om året åt förrådsarbetaren vid nämnda förråd Peter Magnus Jonsson.
Af handlingarna inhämtas, att Jonsson, som är nära 74 år gammal,
alltsedan den 6 juni 1873 varit anställd vid förrådet och därstädes åtnjutit
en aflöning, i allmänhet uppgående till något öfver 700 kronor
om året, jämte fri bostad; att han städse iakttagit eit mycket godt upp
-
Ang. pension
dt förrådsarbetaren
R. M. Jonsson.
120
Ranko utskottets utlåtande Nr 18.
förande'' och utfört sina åligganden till förrådsförvaltningens fulla belåtenhet,
men att han nu till följd af hög ålder och sjukdom är oförmögen
till arbete.
Med öfverlämnande af förrådschefens ifrågavarande framställning
•bär arméförvaltningens intendent sdepartement uti underdånig skrifvelse
den 21 oktober 1910 erinrat, att förrådsarbetaren vid arméns intendentitrförråd
i Stockholm A. M. Lundell och vaktmästaren därstädes J. A.
Adamsson af 1909 års Riksdag beviljats hvardera en årlig pension af
400 kronor, och har departementet vidare anfört, att, då Jonssons tjänstgöring
städse varit väl vitsordad samt han nu på grund af hög ålder
och sjuklighet vore oförmögen till arbete, det syntes departementet vara
med rättvisa och billighet förenadt, att Jonsson bereddes något årligt
understöd på ålderdomen. Ett dylikt understöd syntes departementet i
betraktande af här föreliggande omständigheter skäligen icke kunna
sättas lägre än till 400 kronor för år och ville departementet därför
hemställa, att till innevarande års Riksdag måtte aflåtas nådig proposition
om beviljande åt Jonsson af en årlig pension å 400 kronor, att
utgå från allmänna indragningsstaten.
Statskontoret har uti underdånigt utlåtande den 8 november 1910,
med hänsyn till hvad i ärendet blifvit upplyst, tillstyrkt nådigt bifall
till armeförvaltningens intendentsdepartements framställning.))
Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att förrådsarbetaren
vid arméns intendenturförråd i Stockholm Peter Magnus
Jonsson må från och med månaden näst efter den,
i hvilken han varder entledigad från nu innehafvande
anställning, under sin återstående lifstid uppbära en
pension af fyrahundra kronor om året å allmänna indragningsstaten.
D. Ang sjöförsvarsdepartementet.
Ang. pension 37:o) I punkt 19 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
för /. jortifika. föreslagit Riksdagen medgifva, att förre fortifikationsarbetaren Johan
jTstnZZ Fredrik Soensson-Norrbom må under sin återstående lifstid å allmänna
Norrbom. indragningsstaten uppbära en årlig pension af 221 kronor att utgå
[19.] fr4n och med den 1 januari 1911.
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
121
Statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 18 november
1910 innehåller rörande denna fråga följande anförande af departementschefen.
»Hos marinförvaltningen har fortifikationsbefälhafvaren å Karlskrona
fästning gjort framställning om beredande af årligt understöd
af statsmedel åt förre fortifikationsarbetaren och båtsmannen Johan
Fredrik Svensson-Norrbom samt därvid, med öfverlämnande af prästbevis,
afskedspass och medellöshetsintyg för Svensson-Norrbom, anfört
följande:
Svensson-Norrbom antogs till arbetare vid befästningsarbetena i
Karlskrona den 20 juni 1874 och hade med endast ett par års afbrott
i början af 1880-talet, då nämnda arbeten lågo nere, varit anställd
därstädes till och med år 1903 under i medeltal åtta månader per år
eller hela den tid, han varit ledig från sin tjänstgöring såsom båtsman.
Under sin anställning vid berörda arbeten hade han städse ådagalagt
plikttrohet och mycket godt uppförande. Vid nu snart uppnådda 63
lefnadsår vore han oförmögen att enbart genom arbete försörja sig,
och den pension om 79 kronor per år, som han efter afskedstagandet
från sin båtsmansanställning åtnjöte, vore tydligen icke tillräcklig för
att betrygga hans ålderdom. Fortifikationsbefälhafvaren hemställde
därför, att marinförvaltningen ville söka åt Svensson-Norrbom utverka
ett årligt understöd af statsmedel, att utgå från och med den 1 januari
1911, af den storlek, att sammanlagda beloppet af understödet och
den pension, han redan åtnjöte, skulle uppgå till 300 kronor.
Sedan marinförvaltningen infordrat styrkt afskrift af direktionens
öfver flottans pensionskassa för Svensson-Norrbom den 26 november
1907 utfärdade pensionsbref, utvisande att han, som vore född den
6 juli 1847 och tjänat i 44 år, i egenskap af afskedad båtsman
ägde att af statsverket genom nämnda kassa undfå pension, som från
och med ingången af år 1910 utgår med 79 kronor årligen, har
ämbetsverket med underdånig skrifvelse af den 27 maj 1910 öfverlämnat
samtliga handlingar i ärendet och därvid för egen del anfört,
att ämbetsverket med hänsyn till Svensson-Norrboms mångåriga och
väl vitsordade anställning vid statens fästningsarbeten äfvensom de
knappa omständigheter, hvari han nu vid framskriden ålder och nedsatt
arbetsförmåga befunne sig, ansåge fortifikationsbefälhafvarens framställning
behjärtansvärd. Ämbetsverket hade icke heller något att
erinra mot beloppet af det föreslagna understödet eller den tid, från
hvilken detsamma skulle utgå. Marinförvaltningen finge fördenskull i
underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes, i likhet n»d
Bihang till lliksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 16
122
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
hvad vid flera föregående tillfällen ägt rum beträffande äldre behöfvande
arbetare vid fästningsbyggnaderna, i nådig proposition föreslå
Riksdagen medgifva, att Svensson-Norrbom måtte från och med den 1
januari 1911 under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 221 kronor.
Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 6 juni 1910 anfört,
att, då Svensson-Norrbom under 44 år varit anställd i statens tjänst,
däraf inemot 30 år såsom arbetare vid fästningsbyggnaderna i Karlskrona,
och nu på ålderdomen vore i behof af understöd utöfver den
obetydliga pension, han såsom båtsman uppbure från flottans pensionskassa,
billigheten syntes bjuda, att en tilläggspension från allmänna indragningsstaten
bereddes honom, så att han måtte komma i åtnjutande
af ett sammanlagdt pensionsbelopp af 300 kronor eller enahanda belopp,
som i allmänhet beviljats uttjänta byggnadsarbetare i statens tjänst.»
Utskottet har icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts
förevarande framställning och får fördenskull hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att förre fortifikationsarbetaren
Johan Fredrik Svensson-Norrbom må
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af tvåhundra^ uguen
kronor, att utgå från och med den 1 januari 1911.
Angående 38:o) Uti en till Riksdagen den 10 februari 1911 afbiten pro
SmänZ
"in- position (nr 95) har Kungl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen
ttragningastaten bflagdt utdrag af stadsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för samma
{7d 9»jökZu- dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att för gravören vid sjökarteverket
verket f. k Fredrik Vilhelm Åkerberg må å allmänna indragningsstaten uppföras en
Åkerberg, pCnsion af 2,400 kronor, att utgå från och med månaden näst efter
den, under hvilken han afgår från sin anställning vid sjökarteverket.
Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen i ärendet
anfört följande:
»Uti underdånig skrifvelse den 24 januari innevarande år har chefen
för sjökarteverket anfört följande.
Vid sjökarteverket tjänstgörande gravören Fredrik Vilhelm Åkerberg
hade hemställt, att, då hans hälsa började kännas vacklande och
krafterna i aftagande, åt honom måtte beredas pension, såsom tillförene
skett beträffande tryckeriföreståndaren vid sjökarteverket Adolf Justus
Aurell samt gravören därstädes Albert Theodor Lilja. I anledning häråt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
12
finge chefen för sjökartoverket i underdånighet anföra, att Åkerborg, som
vore 65 ''V* år gammal, vid 20 års ålder börjat arbeta vid verket och
sålunda nu kunde räkna en tjänstetid därstädes af omkring 46 år. l)å
de skäl, som anförts för tillerkännande af pension åt Aurell och Lilja,
vore i lika grad tillämpliga i fråga om Åkerberg, ville chefen för
sjökartoverket på det varmaste understödja Åkerbergs anhållan om pension,
under framhållande tillika, att eu person, som under 46 års tid
oafbrutet vinter och sommar utan afsevärd ledighet utfört gravörarbete,
icke kunde förutsättas äga tillräcklig synförmåga i behåll för ett fortsatt
utförande af dylik verksamhet. Snarare torde det kunna betraktas såsom
undantagsfall att personer kunde med något så när bibehållen vigör fortsätta
detta yrke till 66 års ålder, såsom fallet varit med gravörerna Lilja
och Åkerberg; och då chefen för sjökarteverket den 26 januari uästlidet
år ingaf underdånigt förslag till organisation, aflöning och pensionering
af kartverkets civila personal, hade han ansett sig böra föreslå 60 lefnadsår
såsom den åldersgräns, vid hvilken rätt till pension skäligen borde inträda.
Ersättning till Åkerberg utginge för närvarande från och med år
1910 i form af månadslön, beräknad efter 3,600 kronor per år. Under
den tid före år 1910, då ersättning till honom utgått efter ackord, hade
hans årsinkomst uppgått till 3,080 å 4,360 kronor per år med en medelinkomst
för åren 1901—1909 af 3,630 kronor per år. För gravören
Lilja, hvars medelinkomst under de senare åren beräknats till 3,000
kronor, hade begärts och erhållits en pension af 2,000 kronor, motsvarande
två tredjedelar af medelinkomsten. Efter samma beräkningsgrund
borde Åkerbergs pension utgå med 2,400 kronor.
Chefen för sjökarteverket anhölle sålunda om aflåtande till Riksdagen
af nådig proposition därom, att åt Åkerberg, som under 46 år
med stort nit och skicklighet tjänstgjort såsom gravör vid sjökarteverket,
måtte af statsmedel beviljas en pension från allmänna indragningsstaten
af 2,400 kronor, att utgå från och med månaden efter hans
afgång ur kartverkets tjänst.
Statskontoret har uti den 28 nästlidne januari afgitVet utlåtande förklarat
sig anse skäl föreligga att genom framställning till Riksdagen
söka bereda Åkerberg pension af statsmedel. Då statskontoret icke hade
något att erinra mot det föreslagna pensionsbeloppet, som motsvarade
hvad enligt den civila pensionslagens bestämmelser skulle hafva tillkommit
Åkerberg, därest nämnda lag varit å honom tillämplig, tillstyrkte
statskontoret nådigt bifall till förevarande framställning.
1 likhet med de myndigheter, som sålunda yttrat sig i föreliggande
fråga, anser jag, att pension af statsmedel bör tillförsäkras Åkerberg
124
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Utskottets
yttrande.
Ang. en inom
Andra kammaren
väckt
motion.
under hans återstående lifstid, likasom jag ej har något att anmärka
mot det föreslagna pensionsbeloppet».
Åkerberg är visserligen icke berättigad till pension, men med
hänsyn till hans långa och synnerligen väl vitsordade tjänstgöring anser
utskottet pension af statsmedel böra beviljas honom. Då emellertid,
enligt hvad statsrådsprotokollet omförmäler, gravören vid samma verk,
Lilja, icke ansetts böra tillerkännas högre belopp än 2,000 kronor i
pension, har utskottet icke heller funnit sig böra tillstyrka högre belopp
beträffande Åkerberg.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må medgifva, att för gravören
vid sjökarteverket Fredrik Vilhelm Åkerberg må å allmänna
indragningsstaten uppföras eu årlig pension af
tvåtusen kronor, att utgå från och med månaden näst
efter den, under hvilken han afgår från sin anställning
vid sjökarteverket.
39:o) Uti en inom Andra kammaren väckt motion (nr 264) hafva
herr P. O. Lundell jämte två andra ledamöter föreslagit, att Riksdagen
måtte för hvar och en af timmermannen S. Andersson, eldaren O.
Ingelsson samt f. d. kronobåtsmännen P. O. Tåste och C. J. Smålänning
för hans återstående lifstid bevilja en pension af 150 kronor årligen,
att taga sin början efter uppnådda 65 års ålder.
Till stöd för denna sin framställning hafva motionärerna anfört
följande.
»Under förlidet år hade trettio år förflutit sedan den s. k. Vegaexpeditionen
den 24 april 1880 med stora festligheter emottogs i Stockholm
efter det den återvände från den icke blott för de män, som utfört
densamma, utan ock för svenska nationen hedrande upptäcktsfärden
kring gamla världens norra kust.
Om denna färd säger en tysk vetenskapsman: ’Den främsta platsen
af alla polarfärder intager af mer än ett skäl detta svenska företag,
den i polarfärdernas historia exempellösa framgången, längden af den
i Ishafvet på jämförelsevis kort tid tillryggalagda vägen, den därvid
ådagalagda insikten och dugligheten samt slutligen de betydande vetenskapliga
resultaten berättiga detta yttrande.’
Bland det i färden deltagande gemena manskapet återstå nu ej
många, men för dem som ännu lefva kvar synes oss svenska Riksdagen
Banko ut *kot teln utlåtande Nr 18. 125
höra visa den välvilja och uppmärksamhet, att don icke låter dem på
ålderdomen för sitt nödvändigaste uppehälle blifva beroende af den allmänna
fattigvårdens försorg, utan lämnar dem en liten pension, som
kan afvärja nöden och befria dem från den förödmjukande ställningen
att tigga fattigvården i hemorten om sitt uppehälle. Till dessa pensioner
erfordras icke någon stor summa, och därtill kommer, att de
flesta af dem lång tid varit i statens tjänst utan att erhålla pension
tillräcklig för deras ålderdomsförsörjning.
De nu kvarvarande af manskapet äro: timmermannen S. Andersson
i Karlskrona, född den 3 augusti 1847, är invalid, går på träben, men
ännu i kronans arbete, eldaren O. Ingelsson, född den 2 februari 1849,
boende i Stockholm, f. d. kronobåtsmännen P. O. Tåste, född 1856, bor
i Arby socken af Kalmar län och C. J. Smålänning, boende i Dörby
socken af Kalmar län, född 1839, hvilken tjänat som båtsman vid Smålands
kompani mer än 35 år, men åtnjuter ej större pension än 40
kronor, ehuru han i tjänsten länge varit korpral.
Alla de angifna personerna äro fattiga och snart nog beroende
af fattigvårdsförsörjning för större delen af sitt uppehälle.
Bevis om tjänst och lefnadsomständigheter för dem torde få öfverlämnas
till vederbörande utskott.»
Utskottet har vidare fått emottaga frejdebetyg jämte en del
andra intyg rörande bemälde Smålänning.
Utskottet anser visserligen särskilda omständigheter tala för att vttkottcu
i förevarande fall något understöd beviljas ifrågavarande personer. Då y{trandeemellertid
utredning saknas, huruvida dessa personer redan erhållit
eller måhända kunna komma i åtnjutande af understöd för sitt arbete
i statens tjänst, hvilka omständigheter äro af betydelse för frågans
bedömande, har utskottet ansett sig böra afstyrka bifall till föreliggande
framställning.
Utskottet hemställer alltså,
att motionen II: 264 icke må af Riksdagen
bifallas.
E Ang. civildepartementet.
Ang, pension åt
40:o) I punkt 20 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen medgifva, att enhvar af arbetarna Frans Vilhelm vägsbyggnader
Karlsson, Johan Nilsson, Anders Petter Svensson, Karl Oskar Bäckman, F-Y ^,“rU,0V''
m. fl.
[20.]
126
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Sven Johan Kjellberg, Per Gustaf Andersson, Johan Gustaf Lindqvist
och Jöns Ingvarsson må från och med månaden näst efter den, hvarunder
han entledigas eller entledigats från anställning vid statens järnvägar,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
årlig pension till belopp af 300 kronor, dock med villkor att, därest
pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af
statsmedel, uppgående till det för en hvar beräknade årliga medelinkomstbelopp
af 900 kronor eller därutöfver, pensionen skall, så länge
anställningen varar, upphöra att utgå samt vid sådan aflönings uppbärande
i öfrigt, minskas, så att densamma jämte aflöningen icke uppgår
till högre belopp än nämnda medelinkomst.
Statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 30 december 1910
innehåller i detta ärende följande yttrande af departementschefen.
»Uti underdånig skrifvelse den 2 november 1910 har järnvägsstyrelsen
hemställt, att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva
pension åt en del vid statens järnvägar anställda arbetare, nämligen
Frans Vilhelm Karlson, Johan Nilsson, Anders Petter Svensson, Karl
Oskar Bäckman, Sven Johan Kjellberg, Per Gustaf Andersson, Johan
Gustaf Lindqvist och Jöns Ingvarsson.
Innan jag öfvergår att närmare redogöra för innehållet i järnvägsstyrelsens
ifrågavarande skrifvelse, tillåter jag mig att något beröra
af Kungl. Maj:t vid 1906, 1907, 1909 och 19io års Riksdagar gjorda
framställningar i liknande syfte samt Riksdagens i anledning däraf
fattade beslut.
Vid 1906 års Riksdag föreslog Kungl. Magt (proposition nr 114)
Riksdagen medgifva, att åtskilliga arbetsförmän och arbetare vid statens
järnvägsbyggnader samt en extra pumpare vid statens järnvägar finge
under vissa villkor från och med månaden näst efter den, hvarunder
de af järnvägsstyrelsen entledigades eller entledigats från anställning
vid statens järnvägsbyggnader, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta årliga pensioner till belopp af respektive 400,
* 325, 300 och 250 kronor.
Med anledning af denna Kungl. Maj:ts framställning förklarade
Riksdagen (skrifvelse nr 146), ehuruväl i ärendet icke förekommit
något därom, att de till erhållande af pensioner föreslagna förmän och
arbetare i följd af ålderdom, sjukdom eller eljest vore oförmögna att
genom arbete förvärfva sitt uppehälle, sig anse billigheten fordra, att
dessa personer af statsmedel tillerkändes något understöd med anledning
åt deras långvariga arbete vid statens järnvägsbyggnader.
Riksdagen fann emellertid icke samtliga omförmälda förmän och
bankontskottets utlåtande Nr Hd,
127
arbetare böra beviljas pensioner att utgå för deras återstående lifstid
utan ansåg, att de jämförelsevis yngre och fullt arbetsföra bland dem,
däribland flera af de till pension nu föreslagna personerna, lämpligen
borde erhålla det ifrågasatta understödet såsom gratifikation för en gång
till fijålp vid bestridande af deras eget och familjernas uppehälle vid
återflyttningen till hemorten samt under den tid, som kunde åtgå,
innan annat arbete erhölles^ och förklarade sig Riksdagen finna skäligt,
att lifstidspensioner beviljades de förmän och arbetare, hvilka uppnått
minst 55 års ålder och räknade minst 24 tjänstår.
Beträffande pensionernas belopp sökte Riksdagen finna eu annan
beräkningsgrund för pensionsbeloppens storlek än den af Kungl. Maj:t
använda. I sådant hänseende erinrade Riksdagen, att, enligt lagen
angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli
1901, arbetsgivare vore skyldig att åt arbetare, hvarmed i nämnda lag
förstodes jämväl arbetsförman, utgifva eu årlig lifränta af 300 kronor,
därest arbetaren genom olycksfall i arbetet för framtiden mista! arbetsförmågan.
Vid sådant förhållande och då staten som arbetsgivare i
nu förevarande fall icke syntes böra vidkännas större underhållsskyldighet
vid ifrågavarande arbetares afskedande, än om dessa skulle genom
olycksfall i arbetet mistat arbetsförmågan för framtiden, fann Riksdagen
nämnda belopp. 300 kronor, skäligen böra bestämmas för de pensioner,
som beviljades åt en hvar arbetsförman och arbetare.
Jämväl vid 1907 års Riksdag har Kungl. Maj:t (proposition nr
140) föreslagit Riksdagen medgifva, att åtskilliga förmän och arbetare
vid statens järnvägsbyggnader måtte från och med månaden näst efter
den, hvarunder de entledigades eller entledigats från anställning vid
statens järnvägar, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
få åtnjuta årlig pension, därvid Kungl. Maj:t på grund af Riksdagens
beslut år 1906 föreslagit beloppet för dessa pensioner till 300
kronor. Såsom villkor för pensionernas åtnjutande hade Kungl. Maj:t
vidare föreslagit, att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla
anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående till det för en hvar
beräknade årliga medelinkomstbelopp af respektive 1,200 kronor inom
gruppen förmän och yrkesarbetare och 900 kronor inom gruppen vanliga
arbetare eller därutöfver, pensionen skulle, så länge anställningen
varade, upphöra att utgå, samt att vid sådan aflönings uppbärande i
(ifrigt pensionen skulle minskas, så att densamma jämte aflöningen
icke uppginge till högre belopp än nämnda medelinkomst.
Denna Kungl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen bifallen
(skrifvelse nr 10).
128
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Uti statsverkspropositionen till 1909 års Riksdag har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att två förmän och tre arbetare vid
statens järnvägsbyggnader finge från och med månaden näst efter den,
hvarunder de entledigades eller entledigats från anställning vid statens
järnvägar, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till belopp af 300 kronor. Därjämte föreslogos
enahanda villkor för pensionernas åtnjutande, som godkänts vid 1907
års Riksdag.
Med anledning af berörda framställning yttrade Riksdagen (skrifvelse
nr 10), att i afseende å de tre arbetarna den lämnade utredningen
icke gåfve vid handen annat än att de skulle fortfarande vara,
åtminstone i förhållande till sin ålder, arbetsdugliga. Ehuru Riksdagen
ansåge, att deras lefnadsålder, som utgjorde respektive 62, 56 och 58
år, icke borde i och för sig anses föranleda pensionering, ville Riksdagen
dock icke underlåta att bifalla förevarande framställning, då
den i viss mån hade stöd uti förut af Riksdagen fattade beslut i likartade
fall. Beträffande de bägge förmännen, som ådragit sig svår
och på deras arbetsförmåga menligt inverkande sjuklighet, hade Riksdagen
intet att erinra mot meddelande af de för dem föreslagna pensionerna.
Riksdagen uttalade därjämte det antagandet, att de af
ifrågavarande förmän och arbetare, som ännu voro arbetsföra, blefve
bibehållna i statens järnvägars tjänst.
Slutligen har en af Eders Kungl. Maj:t till 1910 års Riksdag gjord
framställning (proposition nr 134) om pension åt vissa förmän och
arbetare vid statens järnvägsbyggnader, att utgå med samma belopp
och efter enahanda grunder som de af 1907 års Riksdag tillämpade,
blifvit af Riksdagen bifallen (skrifvelse nr 10).
Uti sin förberörda underdåniga skrifvelse den 2 november 1910
har nu järnvägsstyrelsen meddelat, att, i likhet med hvad förut ägt
rum, till styrelsen inkommit ansökningar om utverkande af statsunderstöd
åt åtskilliga arbetare, hvilka samtliga under längre tid med
goda vitsord arbetat vid statens järnvägsbyggnadsföretag och af hvilka
flertalet enligt företedda intyg därjämte genom sjukdom eller kroppsskada
fått sin arbetsförmåga i mer eller mindre hög grad minskad.
Beträffande nu ifrågavarande sökandes tjänstetid har järnvägsstyrelsen
anmärkt, att fullständiga förteckningar å de vid järnvägsbyggnaderna
under den gångna tiden anställda arbetare saknas, hvartill
kommer, att en stor del af arbetsbefälet antingen aflidit eller
lämnat tjänsten. Det har för (ifrigt befunnits omöjligt för befälet att
Hankön,tnkottels utlutande 2fr IN.
129
liimiiii detaljerade uppgifter rörande hvarje särskild, kanske för lång
tid tillbaka anställd arbetares tjänstetid. Tjänstetidens längd bär
således icke kunnat genom officiella handlingar bestyrkas, utan bär
styrelsen härvidlag, såsom vid afgifvande af enahanda framställning
rörande de förmän och arbetare, som är 1910 tilldelades understöd,
ansett sig kunna utgå från af sökandena själfva lämnade tjänsteförteckningar,
Indika utförligt angifva tiden och platsen för anställningen,
och detta så mycket hellre, som berörda uppgifter, i den mån de
kunnat kontrolleras, visat sig vara riktiga.
I afseende å vederbörandes lönevillkor bär styrelsen i detta sammanhang
meddelat, att medelaflöningen för ifrågavarande arbetare
kan beräknas hafva uppgått till 900 kronor för år.
Styrelsen har äfven utgått från det antagandet, att hufvudsakligen
enahanda villkor med afseende å lefnads- och tjänstålder med mera,
hvilka under de senaste åren varit för Kungl. Maj:t och Riksdagen
bestämmande vid beviljande af pension, jämväl nu skulle komma till
tillämpning.
Emellertid har styrelsen funnit det vara med billigheten öfverensstämmande,
att, då särskilda omständigheter föreligga, afvikelse i
någon mån borde kunna äga rum från nyss nämnda grunder. En af
de sökande, arbetaren Johan Nilsson, som är född den 10 februari
1856 och sålunda uppnått endast 54 lefnadsår, skulle enligt ofvan
angifna grunder icke vara berättigad till erhållande af "pension,
oaktadt han innehar icke mindre än 31 tjänstår. Af det vid hans
ansökning fogade läkarbetyg inhämtas emellertid, att Nilsson på grund
af organiskt hjärtlidande och kronisk muskelreumatism är oförmögen
till allt tyngre arbete, och enligt meddelande från vederbörande
arbetschef är det icke antagligt, att Nilsson, som för närvarande har
anställning vid statsbanan Morjärv—Lappträsk, kan fortfara med
arbetet vid statens järnvägsbyggnader jämväl under år 1911. Vid
sådant förhållande och då Nilssons lefnadsålder högst obetydligt understiger
den för erhållande af pension fastslagna, under det han däremot
i afseende å antalet tjänstår icke blott fyller utan väsentligt öfverskrider
det mått, som i sådant hänseende befunnits skäligt, har styrelsen
ansett honom förtjänt att komma i åtnjutande af pension.
Med tillämpning af förberörda grunder, med af styrelsen ofvan
angifven modifikation i visst fall, skulle pension komma att utgå till
i följande tabell upptagna arbetare. Uti tabellen har jämväl för hvar
och en angifvits det antal lefnads- och tjänstår, han uppnått, äfvenBihang
till Rikscl prof. 1911. (i Sami. 1 Åfd. 13 Höft. 17
130
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
som huruvida han fortfarande är i tjänst eller, i annat fall, tiden för
hans entledigande.
Namn.
1 Lefnads- år.
Tjänstår. •
Anmärkningar.
Frans Vilhelm Karlson . . .
. . | 58
25
Fortfarande i tjänst.
Johan Nilsson........
. . . 54
31
d:o
Anders Petter Svensson. . .
. . . 58
27
Entledigad under 1910.
Karl Oskar Bäckman ....
. . . 59
36
Fortfarande i tjänst.
Sven Johan Kjellberg ....
. . . 59
27 j
d:o
Per Gustaf Andersson ....
. . . 59
26
d:o
Johan Gustaf Lindqvist. . .
. . . 61
37
d:o
Jöns Ingvarsson.......
. . . 55
32
d:o
På grund af det anförda har styrelsen i underdånighet hemställt, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att pension till
belopp af 300 kronor måtte, under samma förbehåll som tidigare skeft,,
beviljas förenämnda arbetare.
Öfver järnvägsstyrelsens uu föreliggande framställning har statskontoret
den 13 december 1910 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande
och däri till en början framhållit, att, när en järnvägsbyggnad sarbetare
pensioneras till följd däraf att icke längre dylikt arbete i
statens tjänst kan honom beredas, det måste anses riktigt, å ena sidan,
att eljest vanliga villkor i fråga om lefnads- och tjänstålder för erhållande
af pension i någon mån eftergifvas, men, å andra sidan, att
förbehåll om upphörande af eller nedsättning i pension, därest pensionstagare
framdeles skulle få anställning mot aflöning af statsmedel, fästes
vid pensioneringen, när vederbörandes arbetsförmåga icke anses uttömd,
samt således möjlighet föreligger, att han på nytt kan komma i statens
tjänst. Då sådan anledning till beviljande af pension däremot icke
föreligger, har statskontoret beträffande järnvägsbyggnadsarbetares
pensionering funnit samma förutsättningar böra fordras som i fråga
om andra arbetare i statens tjänst, eller att vederbörande under
lång tid varit anställd vid statens arbeten och därjämte antingen på
grund af ålder eller till följd af sjukdom eller i statens tjänst ådragen
kroppsskada blifvit för framtiden oförmögen till dylikt arbete. Under
HankoiitskotMu utlåtande År IN. 131
sådana förutsättningar för pensioneringen liar statskontoret ansett omförmälda
förbehåll vara obehöfligt beträffande järnväg sbyggnad Barberare,
liksom det hittills icke kommit till användning vid pensionering af
andra arbetare.
Beträffande de i förevarande framställning till erhållande af pension
föreslagna järn vägsbyggnadsarbetare har statskontoret, enligt hvad i
utlåtandet meddelas, af de handlingar, som legat till grund för framställningen,
inhämtat, att de samtliga äro antingen oförmögna till
tyngre arbete eller i hvarje fall mindre arbetsföra samt därjämte medellösa
och för sin utkomst beroende af sin arbetsförtjänst.
Hvad sålunda förekommit har synts statskontoret innebära giltiga
skäl att söka bereda en hvar af nämnda arbetare understöd af statsmedel
för återstående lifstiden till föreslaget belopp af 300 kronor;
och har statskontoret förklarat sig icke hafva annat att erinra mot
järnvägsstyrelsens framställning, än att det föreslagna förbehållet om
upphörande af eller nedsättning i pensionen, därest pensionstagare framdeles
skulle få anställning mot aflöning af statsmedel, i nu förevarande
fall torde få anses onödigt och därför kunna utan olägenhet uteslutas.
Lika med järnvägsstyrelsen och statskontoret anser jag pension
böra beredas ifrågavarande arbetare till belopp af 300 kronor för
dem hvar.
Hvad angår statskontorets förslag ifråga om det i liknande fall på
senare tider brukliga förbehållet om upphörande af eller nedsättning i
pensionen, därest pensionstagare framdeles skulle få anställning mot
aflöning af statsmedel, torde väl detta förbehåll i nu föreliggande fall
sakna större betydelse, men å andra sidan synes icke något vägande skäl
förefinnas för att afvika från hvad i förevarande hänseende förut plägat
stadgas.»
Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att en hvar af
arbetarna Frans Vilhelm Karlson, Johan Nilsson,
Anders Petter Svensson, Karl Oskar Bäckman, Sven
Johan Kjellberg, Per Gustaf Andersson, Johan Gustaf
Lindqvist och Jöns Ingvarsson må från och med
månaden näst efter den, hvarunder han entledigas
eller entledigats från anställning vid statens järnvägar,
Departement*-
chefens
yttrande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
182
Banko utskottets åt låtan de Nr 18.
Ang. pension
åt f. järnvägsarbetaren
P. 0. Karlsson,
under sin återstående lifstid'' å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till belopp af trehundra
kronor, dock med villkor att, därest pensionstagare
framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af
statsmedel, uppgående till det för en hvar beräknade
årliga medelinkomstbelopp af niohundra kronor eller
därutöfver, pensionen skall, så länge anställningen varar,
upphöra att utgå samt vid sådan aflönings uppbärande
i öfrigt minskas, så att densamma jämte aflöningen
icke uppgår till högre belopp än nämnda medelinkomst.
41 :o) Uti en inom Andra kammaren väckt motion (nr 46) bär
herr L. J. Carlsson i Malmberget föreslagit, att riksdagen måtte bevilja
f. d. järnvägsarbetaren Per Otto Karlsson i Boden en årlig pension af
300 kronor under hans återstående lifstid.
Till stöd härför har motionären anfört följande:
>Då statsbanan Vännäs—Boden år US94 nådde sin fullbordan,
förestodo ej vid tiden ifråga några mera betydande järnvägsanläggningar
för statens räkning, hvarföre större delen af de arbetare, som
en lång följd af år haft anställning vid statsbanebyggnaderna i Norrland,
ej längre kunde beredas sysselsättning. Med anledning häraf hemställde
kungl. järnvägsstyrelsen i skrifvelse af den 26 februari 1894 till
Kungl. Maj:t om att pension eller gratifikation måtte utgå till eu del
af de förmän och arbetare, som haft anställning vid förenämnda banbyggnader,
hvarvid bl. a. såsom grunder därför uppställdes, att vederbörande
skulle haft anställning vid statens järnvägsbyggnader minst 20
år. Nämnda framställning föranledde, att en del förmän och arbetare,
som uppfyllde i nämnda skrifvelse angifna villkor, erhöllo antingen en
årlig pension eller gratifikation. Bland de arbetare, som på grund
häraf hos Kungl. Maj:t gjorde framställning om erhållande af pension,
var en person vid namn Per Otto Karlsson, hvilken enligt egen vid
nämnda ansökan år 1895 fogad meritförteckning arbetat vid statens
järnvägsbyggnader sammanlagdt 21 år 3 månader. Kungl. järnvägsstyrelsen,
som i öfver ansökningen afgifvit yttrande anförde, att vid
granskning af nämnda meritförteckning framgått, att sökanden under
åren 1889—1890 haft anställning vid den då enskildt bolag tillhöriga
Luleå—Ofotenbanan och sålunda ej till fullo arbetat så lång tid, som
stipulerats för erhållande af pension, afstyrkte på denna grund ansökningen,
Kungl. Maj:t fann i öfverensstämmelse därmed i utslag af den
15 mars 1895 »ej skäl bifalla ansökningen».
HaiiliOutukoUrts 111 låtainte Nr IN,
133
Förenämnda P. 0. Karlsson har under hösten 11)10 hos kung!,
järnvägsstyrelsen förnyat sin ansökan om pension. Af de vid sistnämnda
ansökan fogade handlingar framgår, enligt vederbörande distriktsbefäls
utredningar, såsom ostridigt, att Karlsson haft anställning vid statens
järnvägsbyggnader åren 1873—1888 10 är, vidare 1891—1894 — 4
ar samt slutligen åren 1904—1909 6 år under tillsammans 1,139
dagars sysselsättning å llodens bangård med mera tillfälliga arbeten.
Därjämte säges i distriktsförvaltningens utlåtande öfver ifrågavarande
ansökan, att anteckningar saknas om, huruvida Karlsson enligt egen
uppgift haft arbete vid statens järnvägar under tiden från 1894 till
och med 1903.
Vid sistnämnda ansökan voro fogade dels frejdebetyg, utvisande
att I''. O. Karlsson är född den 30 maj 1841, dels intyg af baningenjör
<*- •!an/en om att Karlsson visat sig ordentlig och plikttrogen vid fullgörande
af sitt arbete, att hans hustru lefver, att han innehar eget
husrum på lifstid, men att han i öfrigt är medellös, vidare dels läkarintyg
af den 19 juli 1910 om att Karlsson lider af åderförkalkningoch
reumatism och på grund däraf hans arbetsförmåga är väsentligt
nedsatt,
samt slutligen dels intyg från kommunalnämndens ordförande i
(Ifver—Luleå J. P. Strandberg om att Karlsson befinner sig i mindre
goda ekonomiska förhållanden och är i behof af pension.
Med afseende på nu sist nämnda ansökan har kungl. järnvägsstyrelsen
i utlåtande åt den 12 januari 1911 funnit ifrågavarande ansökning
icke kunna föranleda till någon kungl. styrelsens vidare åtgärd».
Såvidt af den i förenämnda pensionsfråga förebragta utredning
framgår, har alltså Karlsson arbetat vid statens järnvägsbyggnader i
cirka 20 år. Dessutom under åren 1904—1909 — 6 år med tillsammans
1,139 dagar (eller med andra ord vid de tillfällen, då arbete funnits
att tillgå) vid statens järnvägstrafik å Bodens bangård. Denna senare
tidsperiod synes kungl. järnvägsstyrelsen ej alls tagit med vid räkningen
af den tid, Karlsson arbetat åt staten, utan endast tagit hänsyn till
den tid, han arbetat vid järnvägsbyggnader, och då kanske funnit, att
några månader fattas i 20 år och på den grund ansett sig ej kunna
bifalla ansökningen.
Det synes dock, som om mera hänsyn borde tagas till sökandens
behof af understöd, samt därtill, att han plikttroget under så lång tid
utfört arbete vid statens järnvägar, än till det rent formella, nämligen
att någon del af hans arbete utförts vid statens trafikerade järnvägar.
134
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Utskottets
yttrande.
Ang. en inom
Andra kammaren
väckt
motion.
Då Riksdagen vid flera föregående tillfällen i liknande fall mera
tagit hänsyn till billighet och ömmande omständigheter än till det
strängt formella, vågar jag hoppas, att Riksdagen ville behjärta förenämnde
Karlssons behof af ett litet understöd under hans sena
ålderdom. >
Karlsson har visserligen icke arbetat vid statens järnvägsbyggnader
under fullt 20 år, men i betraktande af att han därjämte varit
sysselsatt med arbete vid Bodens bangård omkring 3 år och han således
arbetat vid statens järnvägar öfver 20 år, anser utskottet sig
kunna tillstyrka, att något understöd beredes honom under hans återstående
lifstid; och har utskottet, i sådant afseende funnit sig böra
föreslå samma belopp, som enligt 1894 års Riksdags beslut tilldelades
vissa vid statens järnvägsbyggnader anställda arbetare eller 100 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen i anledning af förevarande motion,
II: 46, må medgifva, att f. järnvägsarbetaren Per
Otto Karlsson i Boden må, räknadt från och med
den 1 januari 1911, under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
af etthundrasextio kronor.
42:o) Uti en inom Andra kammaren väckt motion (nr 109; har
herr G. Strömberg föreslagit, att Riksdagen måtte tillerkänna arbetarne
Karl Erik Pettersson från Gerdhems församling samt Karl Johan Hill
från Trollhättans församling en årlig pension hvardera af 300 kronor
att utgå under deras återstående lifstid.
Till stöd för sin framställning har motionären, med bifogande af
åtskilliga intyg rörande bemälde arbetare, anfört följande:
»Vid 1906 års riksdag tillerkändes på framställning af Kungl.
Maj:t ett antal arbetare vid statens järnvägsbyggnader en årlig pension
af hvardera 300 kronor. Å den förteckning, som kungl. järnvägsstyrelsen
då låtit upprätta öfver de arbetare, som under eu följd af år
varit anställda vid statens järnvägsbyggnader och följaktligen gjort sig
förtjänta af någon uppmuntran från statsmakternas sida, befunno sig
bland andra arbetarne Karl Erik Pettersson och Karl Johan Hill.
Pettersson och Hill, som då på grund af arbetsbrist entledigats
ur statens järnvägsbyggnaders tjänst och antagits vid statens anläggningar
i Trollhättan, den förre 1906 efter 24 arbetsår och den senare
Bankowtskvttetn utlåtande Nr IB.
135
11)05 etter 26 arbetsår, hade vid entledigandet uppnått, Pettersson 53
ar och Hill 50 års ålder. Då de alltså ej innehade den lelhadsålder af
55 år, som enligt tillämpade grunder minst erfordras för erhållande af
pension, ansågos de vid 1906 års riksdag ej böra ifrågakomma till
åtnjutande af pension, men tillerkändes den senare af Riksdagen gratifikation
för väl vitsordad anställning till belopp af 250 kronor.
Såväl Pettersson som Hill befinna sig för närvarande på grund af
bruten hälsa och svåra ekonomiska bekymmer i särdeles ömmande omständigheter,
och starka skäl synas tala för att dessa arbetare, hvilka
nu under en tid af sammanlagdt omkring 30 år utslitits i hardt arbete
i statens tjänst, borde tillerkännas en mindre årlig pension och därigenom
fritagas från att behöfva anlita den allmänna fattigvården.
Någon bekräftelse på uppgifterna om att Pettersson och Hill varit
sysselsatta i statens järn vägsbyggnadsarbeten intill åren 1905 och 1906
torde ej här behöfva uppbringas, då 1906 års riksdagsbeslut, hvilket
grundades på uppgifter från kungi. järnvägsstyrelsen, i detta afseende
utgöra säkerhet.
Däremot styrker närslutna intyg, att Pettersson och Hill varit
anställda vid statens anläggningar i Trollhättan från tiden af deras
entledigande ur statens järnvägsbyggnaders tjänst tills sommaren 1910,
samt att de båda sjuka och blottställda stå i behof af ekonomisk hjälp.»
Utskottet har icke funnit tillräckliga skäl anförda för beviljande
från statens sida af något understöd åt ifrågavarande arbetare och
hemställer alltså,
att förevarande motion, II : 109, icke må vinna
Riksdagens bifall.
43:o) Uti en till Riksdagen den 3 februari innevarande år aflåten Ang. pension
proposition (nr 60) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,
att sysslomannen vid Malmö asyl Carl Axel Valfrid Stadier må från stadier.
och med månaden näst efter den, hvarunder hans förordnande å befattningen
upphör, å allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid
uppbära eu årlig pension af 1,900 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver civilärenden för ofvannämnda dag innehåller
rörande denna fråga följande anförande af departementschefen:
»Uti en till medicinalstyrelsen ställd, till direktionen för Malmö
asyl ingifven och af direktionen därefter med eget yttrande till medicinalstyrelsen
insänd skrift har sysslomannen vid nämnda hospital Carl Axel
136
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Valfrid Stadier anhållit att vid afskedstagande! från nämnda befattning
undfå pension.
Af handlingarna i ärendet, som af medicinalstyrelsen med underdånig
skrifvelse den 21 oktober 1910 öfverlämnats till Eders Kungl.
Maj:t, inhämtas följande.
Stadier är, enligt ansökningen bifogadt prästbevis, född den 19
maj 1841 och blef, enligt bestyrkt meritförteckning, den 17 augusti
1858 antagen till volontär vid Södra skånska infanteriregementet, där
han den 22 februari 1861 utnämndes till furir. Från denna befattningerhöll
han därefter den 16 april 1864 afsked. Sedan Stadier de närmaste
åren tjänstgjort, bland annat, å häradsskrifvarkontor och å landskontor,
blef han den 13 november 1877 förordnad till tjänstförrättande
syssloman vid Malmö asyl och erhöll den 11 november 1878 medicinalstyrelsens
förordnande såsom innehafvare af ifrågavarande tjänst.
Direktionen för Malmö asyl bär uti sin skrifvelse till medicinalstyrelsen
vitsordat, att Stadier under sin långvariga tjänstgöring vid
asylen med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden och därigenom
gjort sig väl förtjänt att vid sin afgång från tjänsten komma i åtnjutande
af pension.
Enligt nådiga brefvet den 29 maj 1874 utgör lönen lör sysslomannen
vid Malmö asyl 2,000 kronor om året. Därutöfver har, enligt
hvad medicinalstyrelsen upplyst, uppsyningsmannen uppburit dels ersättning
för skrifbiträde med 450 kronor om året, dels ock, efter det
den honom förut tilldelade bostad blifvit afträdd, ersättning för boställsvåning
och bränsle med 1,500 kronor om året, i följd hvaraf sysslomannens
hela kontanta aflöning nu utgör 3,950 kronor utan naturaförmåner.
Stadier är ej underkastad någon bestämmelse angående rätt
till pension eller angående skyldighet att afgå vid viss ålder.
Uti förenämnda underdåniga skrifvelse har medicinalstyrelsen anfört,
att frågan om Malmö asyls indragning sedan lång tid stått på
dagordningen, med anledning hvaraf nu ifrågavarande tjänst icke medtagits
i styrelsens underdåniga förslag den 25 september 1908 till reglering
af aflöningar till tjänstemän vid rikets hospital och asyler.
Medicinalstyrelsen erinrar vidare, att Stadier innehaft statstjänst i
omkring 46 år, därutaf 33 år i sin nu innehafvande befattning, och
vitsordar, i likhet med direktionen, att Stadier med nit och skicklighet
fullgjort sin tjänst. Då Stadier på grund af sin höga ålder och tilltagande
sjuklighet anhållit att få afgå med pension, anser styrelsen
därför hans framställning i detta afseende böra vinna bifall. Hvad
pensionsbeloppet beträffar, finner medicinalstyrelsen detta ej kunna sättas
BanknuMcottetn utlåtande, AV 1H.
137
lägre än den nu utgående lönen, 2,000 kronor, ett belopp, hvarmed
Stadier i ärendets tidigare skede förklarat sig belåten.
Till följd af nådig remiss bär statskontoret den 23 december 1910
i detta ärende afgilvit underdånigt utlåtande och därvid anfört, att af
hvad medicinalstyrelsen yttrat synes framgå, att Stadier icke äger rätt
till pension, men att det icke kan anses annat än billigt och rättvist,
med hänsyn till hans långa, väl vitsordade verksamhet i statens tjänst,
att sådan förmån beredes honom, då lian nu vid framskriden ålder icke
längre förmår bestrida tjänsten. Statskontoret bär jämväl ansett det af
medicinalstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet lämpligen afvägdt.
Malmö asyl är, såsom nämndt, sedan länge ställd under indragning.
Denna omständighet har gjort, att sysslomansbefattningen vid
denna anstalt icke uppförts på den vid 1885 års riksdag antagna lönestaten
för rikets hospital och asyler, ej heller å den år 1910 godkända
nya lönestaten. Befattningens innehafvare, som åtnjuter aflöning enligt
de år 1874 meddelade bestämmelser, är därför icke berättigad till pension.
Då emellertid Stadier snart uppnår 70 års ålder och under mer
än 35 år varit anställd i statens tjänst och följaktligen uppfyllt de vanliga
villkoren för erhållande af pension, synes billighet och rättvisa
kräfva, att honom beredes pension. Hvad angår pensionens belopp tilllåter
jag mig erinra, att sysslomannen vid den till storleken närmast
jämförliga anstalten, Nyköpings hospital, är berättigad till en pension
af endast 1,900 kronor, och synes därför pensionen till Stadier icke
böra bestämmas till högre belopp.»
Äfven utskottet anser det vara billigt, att Stadier, hvilken, enligt
hvad handlingarna utvisa, icke ägor rätt till pension, beredes sådan förmån.
Hvad pensionsbeloppet angår, har utskottet ansett lämpligt föreslå,
att detsamma begränsas till 1,600 kronor.
Utskottet får alltså hemställa,
att sysslomannen vid Malmö asyl Carl Axel
Valfrid Stadier må från och med månaden näst efter
den, hvarunder hans förordnande å befattningen upphör,
å allmänna indragningsstaten under sin återstående
lifstid uppbära eu årlig pension af ettusen sexhundra
kronor.
Departementschef
eu.
Utskottets
yttrande.
Bihang till Rik ad. prat. 1911. 6 Sund. 1 Afd. 13 Höft.
18
138
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Ang. en inom
Andra kammaren
väckt
motion.
Ang. pension
åt slcrifkiträdet
Emma Maria
Schröder.
44:o) Uti en inom Andra kammaren väckt motion (nr 49) har herr
J. Pålsson föreslagit, att aflidne kontrollören vid Arlöfs sockerfabrik
Olof Bruhns änka Mathilda Kristina Bruklig född Johnsson, må berättigas
att från och med den 1 januari 1911 under sin återstående lifstid,
så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 300 kronor.
Till stöd för denna sin framställning har motionären återgifvit en
vid förlidet års riksdag inom Andra kammaren väckt motion (nr 118)
i förevarande ämne och därutöfver ytterligare anfört följande:
»Ifrågavarande motion vann år 1910 icke Riksdagens bifall. Betänkligheter
reste sig häremot, emedan aflidne Bruka »förolyckades
genom egen oförsiktighet». Jag har sedermera tagit närmare kännedom
om förhållandena och finner — under fullt instämmande med fjolårets
motionär — att förhållandena med trafikanordningarna vid Arlöf verkligen
äro af den beskaffenhet, att staten måste anses medansvarig för
olyckshändelsen i fråga. Då änkan Bruhn fortfarande är oförmögen att
själf försörja sig (se läkarbetyget bil. H) och nu måst förbruka åtskilligt
af det lilla kapital, som fanns vid mannens död, har jag funnit rena
bär in h ä rtigh etssfeä l, för hvilka Riksdagen vid andra tillfällen ej visat sig
känslolös, tala för att ånyo bringa saken under Riksdagens pröfning.»
Då den vid förlidet års riksdag gjorda framställningen om pension
åt änkan Bruhn afstyrktes af utskottet och af Riksdagen afslogs samt
några nya skäl icke tillkommit, finner sig utskottet äfven nu förhindrad t
att tillstyrka bifall till förslaget.
Utskottet hemställer alltså,
att ifrågavarande motion, 11: 49, icke må af Riksdagen
bifallas.
F. Ang. finansdepartementet.
45:o) Uti eu till Riksdagen den 27 januari innevarande år aflåten
proposition (nr 41) har Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen
bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma
dag föreslagit Riksdagen medgifva,
att tillförordnade skrifbiträdet å generaltullstyrelsens kansli Emma
Maria Schröder må under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära eu årlig pension å 1,000 kronor, att utgå från
Bankontskottefs utlåtande Nr IS.
139
och med månaden näst efter den, hvarunder hennes anställning såsom
skrifbiträde hos generaltullstyrelsen upphör.
Åberopade statsrådsprotokollet innehåller rörande denna fråga
följande yttrande af departementschefen:
»Uti underdånig skrifvelse den 11 augusti 1910 liar generaltullstyrelsen
— jämte det styrelsen hemställt dels om nådigt bemyndigande
att utan föregående anslag och ansökning utfärda konstitutorial
för änkefru Emma Maria Schröder, född Olai, såsom skrifbiträde å
styrelsens kansli, dels ock därom att Eders Kungl. Maj:t täcktes förklara
änkefru Schröder, som vore född år 1843 och innehaft anställning
hos styrelsen från och med september månad år 1880. berättigad
att, därest konstitutorial såsom skrifbiträde blefve henne meddeladt,
vid tillträdet till denna befattning komma i åtnjutande af båda de i
styrelsens stat upptagna löneförhöjningarna vid samma befattning, tillhopa
400 kronor — vidare gjort framställning därom, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att förklara änkefru Schröder berättigad
att för åtnjutande af pension räkna sig till godo den tid hon före
antagandet till ordinarie skrifbiträde innehaft anställning hos styrelsen,
såsom om hon därunder varit ordinarie skrifbiträde och alltså, utan
hinder af bestämmelserna i 4 § af lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension den 11 oktober 1907, vid afgången från befattningen
komma i åtnjutande af pension med 1,000 kronor årligen.
Häröfver har statskontoret afgifvit infordradt underdånigt utlåtande
och därvid anfört, bland annat, att, enär änkefru Schröder, som enligt
generaltullstyrelsens uppgift från och med september månad 1880
tjänstgjort såsom skrifbiträde hos styrelsen, således redan innehade 30
tjänstår samt alltså vid tillträdet till den ordinarie skrifbiträdesbefattningen
skulle hafva uppnått den lefnads- och tjänstålder, som berättigade
till pension, de af Riksdagen godkända och i nådig kungörelse den 18- juni 1910 meddelade villkor och bestämmelser för åtnjutande af de från
och med 1911 års början fastställda nya aflöningsförmånerna för generaltullstyrelsen
enligt statskontorets mening utgjorde ett alldeles bestämdt
hinder för tilldelande åt henne af något ålderstillägg till lönen. Vid
eventuell utnämning till en af de nya ordinarie skrifbiträdesbefattningarna
skulle änkefru Schröder alltså på 1911 års stat komma i
åtnjutande af lön 600 kronor, tjänstgöringspenningar 450 kronor och
ortstillägg 150 kronor, och skulle vid afgång från tjänsten icke kunna
erhålla högre pension än ett lönen motsvarande belopp af 600 kronor.
Under sådana förhållanden syntes det kunna ifrågasättas, huruvida det
icke ur alla synpunkter kunde anses lämpligare att, därest general
-
140
Bankoutskott et s utlåtande Nr 18.
tullstyrelsen funne enkefru Schröder kunna med fördel ännu någon tid
bibehållas såsom skrifbiträde hos styrelsen, hon erhölle förordnande att
tills vidare bestrida en skrifbiträdestjänst hos styrelsen mot åtnjutande
af därför i stat upptagna löneförmåner utom ålderstillägg; och ansåge
statskontoret goda skäl föreligga att söka genom framställning till Riksdagen
bereda änkefru Schröder pension från allmänna indragningsstaten
till belopp, motsvarande hvad Riksdagen år 1910 beviljat dylik tjänstinnehafvare
eller 1,000 kronor årligen, att utgå från och med månaden
näst efter den, hvarunder hennes anställning såsom skrifbiträde hos
generaltullstyrelsen upphörde.
I anledning af hvad statskontoret sålunda anfört, har generaltullstyrelsen
i underdånigt utlåtande den 11 november 1910 såsom
alternativ till sin nyssberörda framställning hemställt, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes dels medgifva, att änkefru Schröder, på sätt statskontoret
ifrågasatt, finge af styrelsen förordnas att från och med 1 januari 1911
tills vidare bestrida eu skrifbiträdesbefattning hos styrelsen mot åtnjutande
af därför i stat upptagna löneförmåner utom aflöningsförhöjningarna,
dels ock föreslå Riksdagen medgifva, att hon finge från och med månaden
näst efter den, då berörda förordnande kunde komma att upphöra, under
sin återstående lifstid af tullmedlen uppbära en årlig pension till belopp
af ettusen kronor.
Till stöd för styrelsens sålunda gjorda framställning har styrelsen
i underdånighet anfört följande.
Såsom i styrelsens berörda skrifvelse den 11 augusti 1910 nämnts,
hade änkefru Schröder innehaft sin nuvarande anställning hos styrelsen
från och med september månad 1880. Under denna tid hade hon —
med undantag för de fyra första åren — åtnjutit månadsarfvode, till
utgången af år 1889 med femtio kronor, därefter till utgången af år
1900 med sextio kronor, sedermera intill år 1905 med sjuttio kronor,
därefter till och med år 1908 med sjuttiofem kronor samt slutligen
från och med år 1909 med nittio kronor. Skrifarbete i hemmet, hvilket
under de senare åren förekommit i stor utsträckning, hade ersatts med
50 öre för ark till och med år 1900 och därefter med 75 öre för ark.
Änkefru Schröder hade under sin långa tjänstetid hos styrelsen städse
utmärkt sig för synnerlig plikttrohet, samvetsgrannhet och flit samt
fullgjort sina åligganden till styrelsens synnerliga belåtenhet. Det
syntes fördenskull billigt och rättvist, att hon, som nu ej obetydligt
öfverstigit den lefnadsålder, då för kvinnlig tjänst innehafvare rätt till
pension enligt pensionslagens bestämmelser inträdde, finge komma i
åtnjutande af pension till samma belopp, som hädanefter skulle till
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
B ankn utskott ris utlåtande Nr IN.
Hl
komma fast anställda skrifbiträden hos styrelsen, kvilka vid afskedstagandet
innehade fidla tjänstår och full aflöning, således med det af
styrelsen för henne föreslagna belopp af ettusen kronor.
Enligt nådigt bref den 25 november 1910 har Eders Kungl. Maj:t
medgifvit, att änkefru Schröder finge af generaltullstyrelsen förordnas
att från och med den 1 januari 1911 tillsvidare bestrida en skrifbiträdesbefattning
hos styrelsen mot åtnjutande af därför i stat upptagna löneförmåner
utom aflöningsförhöjningarna. I öfverensstämmelse härmed
har, enligt hvad jag inhämtat, änkefru Schröder af generaltullstyrelsen
förordnats att från och med nämnda dag tillsvidare bestrida berörda
befattning.
Vidkommande frågan om beredande af pension åt änkefru Schröder
förklarade Eders Kungl. Maj:t vid nyssnämnda tillfälle, att Eders Kungl.
Maj:t framdeles ville taga denna fråga under öfvervägande.
Dä jag nu har att ånyo anmäla denna fråga, kan jag i allt väsentligt
biträda den af generaltullstyrelsen i dess underdåniga utlåtande
den 11 november 1910 gjorda framställningen. Den ifrågasatta pensionen
torde emellertid, med hänsyn till de af Eders Kungl. Maj:t godkända
nya grunderna för riksstatens uppställning, enligt hvilka anslagen
till tullverket ej vidare skulle förklaras utgå af tullmedlen, ej böra
utgå af nämnda medel, på sätt generaltullstyrelsen hemställt, utan —
såsom af statskontoret föreslagits — från allmänna indragningsstaten.»
Med tillstyrkande af bifall till KuDgl. Maj:ts förevarande proposition,
får utskottet hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att tillförordnade
skrifbiträdet å generaltullstyrelsens kansli Emma Maria
Schröder må under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension å ettusen
kronor, att utgå från och med månaden näst efter
den, hvarunder hennes anställning såsom skrifbiträde
hos generaltullstyrelsen upphör.
G. Ang. ecklesiastikdepartementet
46:o) I punkt 21 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen medgifva, att vaktmästarens vid nationalmusei
konstafdelning Carl Johan Johanssons änka Sara Kristina Johansson,
född Svensson, må under sin återstående lifstid, så länge hon förblifver
Ang.
pension åt
vaktmästaren
C. J. Johans•
sons änka.
[21.]
142
Rankoutskottets utlåtande Nr 18.
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära eu
årlig pension å 200 kronor, att utgå från början af år 1910.
Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 23 december 1910
innehåller rörande detta ärende följande yttrande af departementschefen.
»Uti underdånig skrifvelse den 26 mars 1910 har nationalmusei
nämnd hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
bevilja en årlig pension å 300 kronor åt framlidne vaktmästaren vid
nationalmusei konstafdelning Carl Johan Johanssons änka Sara Kristina
Johansson, född Svensson.
Till stöd för ansökningen har nämnden anfört bland annat följande.
Carl Johan Johansson, som vore född 1830, hade 1868 antagits till e. o.
vaktmästare vid nationalmuseum, 1879 till eldare vid nationalmuseibyggnaden
och 1897 till vaktmästare med daglig tjänstgöring vid
nationalmusei konstafdelning samt den 13 november—31 december 1899
uppehållit öfvereldarbefattningen vid nationalmuseibyggnaden. Efter
en längre tids sjuklighet hade Johansson aflidit år 1908, vid sin bortgång
åtnjutande en årlig lön af 800 kronor jämte 100 kronor i ålderstillägg.
Då nu hans änka, som vore född den 14 december 1848, enligt
ansökningen bilagda frej dbetyg, läkarintyg och intyg, utfärdadt i Stockholms
stärbhusnotariekontor, på grund af sjukdom och allmän svaghet
vore oförmögen att försörja sig själf, och bouppteckningen efter hennes
man visade eu behållning af blott 1,855 kronor, som skulle fördelas
mellan henne och fyra hennes mans systerbarn, ansåge nämnden det
vara önskligt och skäligt att den till åren komna, sjukliga och i så godt
som utblottadt tillstånd sig befinnande änkan efter eu nationalmusei
vaktmästare, som i 40 år på väl vitsordadt sätt skött sina olika befattningar
vid nationalmuseum, komme i åtnjutande af pension.
Till följd af nådig remiss har statskontoret den 8 april 1910 afgifva
underdånigt utlåtande i ärendet och därvid meddelat att, enligt
hvad statskontoret inhämtat, personalen vid nationalmuseum erhållit
delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa först från och med år 1908,
att, då vaktmästaren C. J. Johansson vid nämnda tid redan öfverskridit
60 års ålder, han jämlikt § 5 i kassans reglemente den 21 december 1907
icke ägt bekomma delägarrätt i kassan, samt att Johanssons änka
alltså icke ägde rätt till pension från kassan. Statskontoret, som ansåge
skäl föreligga att söka utverka någon pension åt änkan Johansson
och mot hvad nationalmusei nämnd i sådant afseende föreslagit icke
hade annat att erinra än att anledning torde saknas att i detta fall
föreslå annat belopp än det, som i nådig framställning till 1910 års
Riksdag föreslagits för änkan efter vaktmästaren vid universitetsbiblio
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 18. {43
tc‘ket 1 Lund, C. F. Lundberg, eller 200 kronor, hemställde sålunda, det
tacktes Eders Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva,
att änkan Johansson finge under sin återstående lifstid å allmänna
mdragningsstaten uppbära en årlig pension å 200 kronor, att utgå från
ocli med år 1910, så länge hon förblefve i sitt nuvarande änkestånd.»
Rå grund
af hvad i ärendet blifvit anfördt, för utskottet hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att vaktmästarens
vid nationalmusei konstafdelning Carl Johan Johanssons
änka Sara Kristina Johansson, född Svensson,
må under sin återstående lifstid, så länge hon förblifver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension å tvåhundra
kronor, att utgå från början af år 1910.
^ 47:o) I en inom Andra kammaren väckt motion (nr 48) har herr
F. E. Ahlfvengren föreslagit, att Riksdagen ville besluta att tilldela änkan
efter aflidne vaktmästaren vid Halmstads högre allmänna läroverk C. E.
Lindström ett årligt understöd af 300 kronor från och med år 1912 samt
att bemyndiga Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel till henne, Karolina
1 etronella Lindström, utbetala ett lika stort belopp för år 1911.
Till stöd för motionen har anförts:
»Den 29 november 1909 afled vaktmästaren vid Halmstads högre
allmänna läroverk C. E. Lindström, efterlämnande en åldrig änka i
mycket knappa ekonomiska omständigheter. Lindström hade tjänstgjort
som vaktmästare vid läroverket i 40 år, då han den 1 juli 1906 erhöll
afsked med af Riksdagen beviljad pension af 500 kronor om året. Det
torde äfven böra nämnas, att häri för trohet och nit i denna sin långa
tjänst blifvit hedrad med kungl. patriotiska sällskapets guldmedalj.
Ankan, Kaiolina Petronella Lindström, född Iyjellander, som är
född den 7 oktober 1835 — hon blir således under året 76 år gammal
— är 1 saknad af alla tillgångar och på grund af ålderdom oförmögen
att genom arbete förtjäna sitt uppehälle (se bil. 1 och 2), och har sålunda
ingen annan utsikt till existensmedel för sin återstående lifstid än att anlita
kommunens fattigvård, frånsedt möjligen välvilliga människors tillfälliga
hjälp. Men att efter ett långt, sträfsamt och plikttroget lif i statens
tjänst nödgas vädja till fattigvårdens hjälp måste kännas mer än tungt.»
• 0 , serll/en är vaktmästare Lindströms tjänst såsom vaktmästare
vid Halmstads läroverk formellt sedt ej att betrakta som statstjänst, då
Ang. eu inom
Andra kammaren
väckt
motion.
144
Bankoufskottets utlåtande Nr 18.
lian ej aflönats af statens medel — som pensionerad liar dock detta
skett — och änkan sålunda ej heller äger någon lagstadgad rätt till
erhållande af pension, men praktiskt taget har han genom sin långa och
trögna tjänstgöring vid ett statens läroverk i verkligheten tjänat staten.
Riksdagen hade äfven vid föregående liknande fall beviljat ett ärligt
understöd åt änka efter 1 äroverksvaktmästure.»
Då frågan om pension åt änkan Lindström synts utskottet böra
o-öras till föremål för utredning af vederbörande myndigheter, har utskottet
ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till det framställda föislaget,
utan hemställer,
att förevarande motion, 11:48, ej må vinna Riksdagens
bifall.
An 4g:0) uti punkt 22 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
pension åt o/- föreslagit Riksdagen medgifva, att öfverläraren vid tekniska skolan i
SSSZSL Stockholm, f. d. professorn Olof Per Ulrik Arborelius må frän och med
v Stockholm, månaden näst efter den, hvarunder afsked från öfverlärarbeiattningarna
o.rÄr varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna inreiius.
dragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp af 500 kronor.
C22-] Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 23 december 1910
innehåller rörande denna fråga följande anförande af departementschefen.
»Med anledning af underdånig ansökning af professorn i landskapsmålning
vid konsthögskolan Olof Per Ulrik Arborelius meddelades honom
den 31 december 1909 nådigt afsked från hans professorsbefattning, med
rätt för honom att från och med den 1 januari 1910 uppbära pension
till belopp af 2,500 kronor årligen, att utgå enligt bestämmelserna i lagen
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907.
Arborelius har fortfarande kvarstått i af honom innehafda lärarbefattningar
vid tekniska skolan i Stockholm. Han önskar emellertid
nu lämna dessa anställningar, och i en till styrelsen för nämnda skola
ingifven och af styrelsen med eget underdånigt yttrande den 7 november
1910 till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnad underdånig ansökning har
Arborelius anhållit att komma i åtnjutande af pension såsom öfverlärare.
Till stöd härför har af Arborelius åberopats följande. Sökanden, som
vore född den 4 november 1842, hade, efter ett föregående förordnande
under 11 månader — 1 oktober 1880—31 augusti 1881 såsom öfverlärare
inom tekniska skolan i Stockholm i figur- och landskapsteckning,
sedermera tjänstgjort vid skolan såsom öfverlärare i dessa läroämnen
i snart 30 år, från den 1 september 1881. Enär tekniska skolans
opaginerad Kontrollera mot PDF
BankoutukoUets utlåtnuilc AV fn.
I4.r»
lärare icke vört) berättigade till pension, såge sig Arborelius nödsakad
att, då han redan öfverskridit den ålder, vid hvilken lärare vid andra
läroanstalter ansåges böra öfverlämna sin undervisning i yngre händer,
och då därtill komme, att hans syn försvagats, till ej ringa del
beroende på undervisningens vid skolan pågående vid stark belysning,
vanligen under en tid af oafbrutet 4 timmar, hos Eders Kungl. Maj:t
anhålla om utverkande af pension åt Arborelius vid afskedstagandet från
berörda befattning.
Vid ansökningen funnos fogade dels prästbetyg, utvisande att
Arborelius är född den 4 november 1842, dels oek ett af medicine doktorn
IT. Hellgren den 7 oktober 1910 utfärdad t intyg af innehåll i hufvudsak,
att Arborelius, som lede af grå starr på bägge ögonen och hvilkens syn
de senare åren försämrats, icke längre kunde sköta det ansträngande
kallet vid tekniska skolan.
Styrelsen för skolan har i sitt förenämnda yttrande, efter vitsordande
af Arborelius’ uppgifter angående hans tjänstgöring vid skolan, vidare
anfört följande:
I arfvode för sin tjänstgöring vid tekniska skolan uppbure Arborelius
för närvarande såsom öfverlärare:
inom tekniska afton- och söndagsskolan................................. (»50 kronor
,, „ skolan för kvinnliga lärjungar........................ 400 ,,
„ högre konstindustriella skolan.........,................................ 1,000 „
eller tillsammans 2,050 kronor.
Styrelsen kunde med verklig tillfredsställelse vitsorda, att Arborelius
under sin snart trettioåriga tjänstgöring vid tekniska skolan med oförtröttad!
intresse och utmärkt skicklighet städse fullgjort sina åligganden
och på ett lyckligt sätt förstått att för sina lärjungar göra ifrågavarande
viktiga läroämnen fruktbringande.
Tekniska skolans ordinarie öfverlärare, hvilka i enlighet med 35 §
i skolans stadgar af styrelsen antoges medelst förordnande, vore icke berättigade
till pension. Det ’ syntes dock icke ens behöfva ifrågasättas,
att en förtjänt lärare, efter mångårigt, plikttroget och nitiskt arbete i
skolans tjänst, då han kände sina krafter aftaga och ansåge sig böra
lämna sin plats i yngre och kraftigare händer, skulle utan vidare godtgörelse
behöfva frånträda sin lärarbefattning. Riksdagen hade också, på
Kungl. Maj:ts framställning, förut beviljat pension åt lärare vid skolan,
sålunda år 1881 åt öfverläraren J. Z. Blackstadius till belopp af 1,500
kronor, år 1901 åt öfverlärarna F. T. Liljeblad och H. Nerpin, hvardera
Bihang till lliksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Haft. 19
opaginerad Kontrollera mot PDF
14(5
Biuihout.skoHets utlåtande Nr 18.
med 2,000 kronor, samt år 1904 åt öfverlärarinnan Amalia Brand t med
900 kronor. Åt föreståndaren majoren Alf Björkman hade jämväl år
1885 af Riksdagen beviljats pension till belopp af 4,000 kronor.
Beträffande den ifrågasatta pensionens belopp borde detsamma,
med hänsyn till innehållet af bestämmelserna i 3 och 4 §§ af gällande
lag angående civila tjänst!nnehafvares rätt till pension, kunna beräknas
till två tredjedelar af de till Arborelius nu utgående löneförmåner, 2,050
kronor, alltså till 1,366 kronor 67 öre eller i afrundadt tal 1,350 kronor.
På grund af det anförda tillstyrkte styrelsen på det varmaste bifall
till Arborelius'' ansökan och hemställde, att Eders Kung]. Maj:t täcktes
åt honom utverka pension vid afsked stagandet till belopp, som styrelsen
tilläte sig föreslå till 1,350 kronor.
På grund af nådig remiss har statskontoret den 30 november 1910
i detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande, däri anförts följande:
Sökanden vore från och med den 1 januari 1910 i åtnjutande af
pension å 2,500 kronor årligen såsom f. d. professor i landskapsmålningvid
konsthögskolan under akademien för de fria konsterna. Vid sådant
förhållande svntes det statskontoret uppenbart, att pension för öfverlärartjänsten
icke kunde ifrågasättas till högre belopp än det, som enligt
bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
skulle hafva tillkommit sökanden, därest öfverlärartjänsten varit
förenad med pensionsrätt. Då genom nådigt bref den 31 december
1909 sökanden erhållit hel pension såsom professor, hade därvid, för
fyllande af erforderliga 25 tjänstår, tagits i beräkning dels den tid af 8
år 9 månader, hvarunder han varit tillförordnad och ordinarie professor
vid konstakademien, dels ock 16 år 3 månader af hans tjänstetid såsom
öfverlärare vid tekniska skolan. Af sökandens hela tjänstetid såsom
öfverlärare, som för närvarande uppginge till 30 år, komme vid afgång,
sedan pensionsfrågan blifvit af Riksdagen under år 1911 pröfvad, att
återstå 14 år, som alltså kunde räknas sökanden till godo för nu ifrågasatt
pension. Då sökandens aflöning i egenskap af öfverlärare vid
tekniska skolan uppginge till 2,050 kronor, skulle vid tillämpning af
pension slagens bestämmelser pensionsunderlaget för honom, såsom skolstyrelsen
i sin förevarande underdåniga skrifvelse anfört, utgöra 1,366
kronor 67 öre; den afkortade pensionen skulle uppgå till u/ss däraf eller
efter föreskrifven afrundning 550 kronor. Med hänsyn till stadgandena
i 16 § pensionslagen, sådant detta lagrum lydde enligt lagen den 17
juni 1908, skulle på grund af redan innehafvande pension afdrag å
Hniil.oulskotlcls ullitlantlr AV IN.
147
detta belopp ske, dock endast i den man, som erfordrades för att pensionernas
sammanlagda belopp icke skulle öfverstiga 3,000 kronor.
På grund häraf och under åberopande af hvad för »ifrigt i ärendet
förekommit hemställde statskontoret, det täcktes Eders Kungl. Maj:t i
nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva, att Arborelius Unge från
och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från öfverlärartjänsten
blefve honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 500 kronor.
I enlighet med hvad styrelsen för tekniska skolan anfört äro öfverlärare
vid skolan ej utan vidare berättigade till pension. De af styrelsen
till stöd för denna styrelsens mening anförda exemplen äro hämtade
från den tid, då ännu lagen af den 11 oktober 1907 angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension icke brådt i kraft. Men förhållandena
äro därefter desamma, beroende dels på sättet för anställningen: öfverlärarna
äro ej ''ordinarie innehafvare’ af tjänst, dels ock på aflöningsväsendet
vid skolan, i det att öfverlärarna ej åtnjuta ''lön'' såsom pensionslagen
för sin tillämpning krafvel'', utan deras löneförmåner hafva
rubricerats mera allmänt såsom ''aflöning'', eller ock såsom ''arfvode''.
Redan från den nya lönestatens tillkomst, år 1878, finner man sistnämnda
uttryck användt om öfverlärarnas löneförmåner, och då vid
senare tillfällen ändringar och tillägg skett i skolans lönestat förekommer
detsamma. Slutligen äro öfverlärarlönerna ej i alla fall uttryckligen
fastslagna genom beslut af såväl Kungl. Maj:t som Riksdagen, utan
smärre jämkningar kunna göras af Kungi. Maj:t — åter ett afsteg från
villkoren för pensionslagens tillämpning.
Arborelius är således ej berättigad till pension såsom innehafvare
af de tre öfverlärarbefattuingar vid tekniska skolan, hvilka han är förordnad
att uppehålla — denna tjänsteförening är medgifven i de af
Kungl. Maj:t den 10 juli 1891 fastställda stadgar för skolan. Men att
Arborelius är väl förtjänt af att komma i åtnjutande af sådan förmån
och att billigheten kräfver, att man söker bereda honom densamma,
därom är jag ense med myndigheterna. Hvad själfva pensionsbeloppet
angår, synes det mig lämpligen kunna sättas till det af statskontoret
föreslagna, 500 kronor, att utgå å allmänna indragningsstaten. Därigenom
skulle Arborelius såsom f. d. professor vid konsthögskolan och
f. d. öfverlärare vid tekniska skolan komma att uppbära pensioner till
sammanlagdt belopp af 3,000 kronor.))
Utskottet får med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning hemställa,
Departements
cliefen.
148
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
att Riksdagen må medgifva, att öfverläraren vid
tekniska skolan i Stockholm, f. d. professorn Olof Per
Ulrik Arborelins må från och med månaden näst efter
den, hvarunder afsked från öfverlärarbefattningarna
varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
till belopp af femhundra kronor.
Ang. understöd 49:o) Uti punkt 23 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
blötande föreslagit Riksdagen att för år 1912 å allmänna indragningsstaten
folkskollärare, anvisa ett anslag å 3,600 kronor, att enligt de närmare bestämmelser,
[23.] Kungl. Maj:t kan finna godt meddela, användas till understöd af högst
400 kronor åt sådana äldre behöfvande folkskollärare, hvilka oförvitligt
skött sin tjänst, men därifrån erhållit afsked före år 1867.
Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 23 december 1910
innehåller härom följande anförande af departementschefen:
»För att bereda understöd åt äldre behöfvande folkskollärare, hvilka
icke kunna erhålla pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, bär
för hvart och ett af åren 1885—1904 å allmänna indragningsstaten
anvisats ett anslag å 10,000 kronor. För åren 1905 och 1906 bestämde
Riksdagen anslagets storlek till respektive 7,000 kronor och 6,650 kronor,
för åren 1907 och 1908 till 4,900 kronor, för år 1909 till 5,600 kronor,
för år 1910 till 4,400 kronor samt för år 1911 till 4,000 kronor.
Maximibeloppet för hvarje understödstagare, hvilket till år 1899 var
250 kronor, höjdes af 1.898 års Riksdag till 300 kronor och af 1900
års Riksdag till 350 kronor. På grund af inom 1907 års Riksdag väckt
motion höjdes maximibeloppet till 400 kronor, hvilket belopp äfven
blifvit bestämdt för åren 1909, 1910 och 1911. I anledning af det för
år 1911 beviljade anslag täcktes Eders Kungl. Magt den 18 juni 1910
utfärda kungörelse. Under år 1910 hafva 9 understödstagare erhållit
understöd till ett sammanlagdt belopp af 3,600 kronor.»
Med biträdande af Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet
hemställa,
att Riksdagen må för år 1912 å allmänna indragningsstaten
anvisa ett anslag å 3,600 kronor, att.
enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Magt kan
opaginerad Kontrollera mot PDF
}iank(tulttkoUHs utlåtande Nr In.
NO
Unna godt meddela, användas till understöd af högst
400 kronor åt sådana äldre behöfvande folkskollärare,
livilka oförvitligt skött sin tjänst men därifrån erhållit
afsked före År 1867.
50:o) Uti punkt 24 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
vidare föreslagit Riksdagen att för år 1912 å allmänna indragningsstaten
anvisa och till Kungl. Maj:ts disposition ställa ett anslag af
20,550 kronor för beredande af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare
och lärarinnor vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande
och extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola, livilka, efter
att hafva i minst femton års tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från
tjänsten utan att erhålla .understöd enligt nådiga reglementet den 22
juni 1892, samt under enahanda villkor och bestämmelser i öfrig!,
som beträffande det för år 1911 uti förevarande afseende beviljade
anslag blifvit af Riksdagen stadgade, nämligen
att lärares och lärarinnas tjänstgöring afslutats så tidigt, att
ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda nådiga reglemente icke kunnat
honom eller henne beviljas, eller före utgången af år 1891;
att sådan från tjänsten afgången lärare eller lärarinna uppnått
en lefnadsålder af minst femtiofem år;
att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande omständigheter;
att
det belopp, hvartill understöd högst må meddelas, bestämmes
till 150 kronor årligen; samt att Kungl. Maj:t må äga att meddela de
närmare föreskrifter i ämnet, hvilka befinnas erforderliga.
Till det under föregående punkt åberopade statsrådsprotokollet har
departementschefen härom yttrat följande:
»För att bereda ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor
vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och extraordinarie
lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att hafva i minst femton
års tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten utan att erhålla
understöd enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892, samt under vissa
angifna villkor och bestämmelser i öfrigt, har för åren 1902—1905 å
allmänna indragningsstaten anvisats ett anslag å 19,400 kronor årligen.
För livartdera af åren 1906, 1907 och 1908 anvisade Riksdagen för
samma ändamål 18,000 kronor. För samma ändamål beviljade Riksdagen
för hvardera af åren 1909 och 1910 24,000 kronor samt för ållon
21,600 kronor; och utgå från och med år 1909 understödens
maximibelopp med från 100 kronor till 150 kronor höjda belopp. I
Aug.
understöd åt
äldre behöfvande
småhkol
lä rare
m. fl.
[24.]
opaginerad Kontrollera mot PDF
15o
Bankoutskottets utlåtande Nr IS.
anledning af det för år 1911 beviljade anslag täcktes Eders Kungl.
Maj:t den 18 juni 1910 utfärda kungörelse.
Under år 1910 har häraf tilldelats åt 137 understödstagare ett
sammanlagdt belopp af 20,550 kronor.»
a ny. en inom 1 detta sammanhang har utskottet till behandling toreliaft en af
Andra kam- j err q Enqström inom Andra kammaren väckt motion (nr 206), därmotion.
Uti föreslagits, att Riksdagen ville lor ar 1912 a allmänna mdragningsstaten
anvisa och till Kungl. Maj:ts disposition ställa ett anslag af
27,400 kronor för beredande af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare
och lärarinnor vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande
och extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola, livilka, efter
att hafva i minst femton års tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från
tjänsten utan att erhålla understöd enligt nådiga reglementet den 22
juni 1892, och under villkor:
att det belopp, hvartill understöd högst må meddelas, bestämmes
till 200 kronor årligen; samt att i öfrigt af Kungl. Maj:t föreslagna
bestämmelser och villkor af Riksdagen godkännas.
Till stöd för sin framställning hav motionären anfört följande:
»Innevarande års statsverksproposition upptager under tionde
hufvudtiteln (punkt 24, sid. 15) ett anslag af 20,550 kronor för beredande
af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor vid småskola
eller mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare
och lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att hafva minst femton års
tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten utan att erhålla understöd
enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892.
Understödet är afsedt att utgå med högst 150 kronor årligen åt
hvardera af ofvan nämnda lärare och lärarinnor, hvilka
l:o) afgått från tjänsten utan att vara berättigade till understöd
enligt nyssnämnda nådiga reglemente eller före utgången af år 1891;
2:o) vid afgången från tjänsten hafva uppnått eu lefnadsålder af
minst femtiofem år; samt
3: o) styrkas befinna sig i behöfvande omständigheter.
Samtliga här ifråga varande understödstagare uppnå innevarande
år en lefnadsålder af sjuttiofem år. Det är tydligt, att de allra flesta
af dem vid denna höga ålder sakna förmåga att försörja sig själfva och
sålunda äro för sin existens helt beroende af det understöd af 150 kronor,
hvilket genom det för år 1912 äskade anslaget skulle komma dem till
godo. Men det torde på samma gång vara alldeles uppenbart, att ett
understöd af 150 kronor om året är för knappt tilltaget och svårligen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ilaukoulsliollels utlåtande Å r Is. ]", (
kan räcka till att hälla nöden och armodet borta. Och dock hafva
dessa gamla lärare och lärarinnor haft eu viktig uppgift i folkbildningens
tjänst att fylla och där under svåra förhållanden och synnerligen
klena lönevillkor utfört ett arbete af den betydelse för samhället, att
detta borde anse det vara eu kär plikt att i gengäld sörja för dem på
deras ålderdom, sä att de slippa att lida nöd.
Det synes mig därför vara eu billig och tillika anspråkslös begäran,
att anslaget måtte höjas till det belopp, att därigenom ett årligt understöd
af högst 200 kronor kunde beredas hvar och en af ofvan nämnda
lärare och lärarinnor. Därigenom skulle för öfrigt uppstå eu någorlunda
rimlig proportion mellan i fråga varande ålderdomsunderstöd och
det understöd af 400 kronor, som årligen utgår till eu motsvarande
grupp af äldre behöfvande folkskolelärare.
Understödstagarnes antal uppgick år 1910 till 137, och tilldelades
åt hvardera af dessa 150 kronor eller ett sammanlagdt belopp af 20,550
kronor. Det torde med skäl kunna antagas, att detta antal kommer
att i någon mån minskas så val under innevarande som nästa år. Då
emellertid Kungl. Magt i sitt anslagsäskande för år 1912 tyckes beräkna
understödstagarnes antal äfven för detta år till nämnda siffra, synes
det vara lämpligt att utgå från denna beräkning. Det anslagsbelopp,
som erfordras, om understödet för hvardera af de beräknade 137 understödstagarne
höjes från 150 till 200 kronor, uppgår till 27,400 kronor,
hvadan alltså det af Kungl. Maj:t begärda anslaget, uppgående till
20,550 kronor, skulle behöfva höjas med ett belopp af G,850 kronor.»
Såsom i statsrådsprotokollet erinras, har Riksdagen under eu
följd af år för beredande af ålderdomsunderstöd åt här ofvan omförmälda
lärare och lärarinnor å allmänna indragningsstaten anvisat särskilda
anslag; och utdelades under år 1910 af berörda anslag åt 137
understödstagare sammanlagdt 20,550 kronor, därvid understödens
maximibelopp utgjorde 150 kronor. I förevarande motion anföres,
hurusom samtliga ifrågavarande understödstagare under innevarande
år uppnå en lefnadsålder af 75 år och hemställer motionären på
anförda skäl, att maximibeloppet måtte höjas till 200 kronor.
Ltskottet vill till eu början erinra, att vid 1908 års riksdag, då
nämnda understöd utgick med högst 100 kronor, förslag framställdes
af enskild motionär om maximibeloppets höjande till 200 kronor.
Statsutskottet ansåg ock någon höjning af beloppet vara af förhållandena
skäligen påkallad och tillstyrkte därför en höjning till 150 kronor.
Denna hemställan blef ock af Riksdagen bifallen.
Ut iikottets
yttrande.
152
Banko utskottets Mätande Nr 18.
Med hänsyn till de ifrågavarande understödstagarnes numera uppnådda
höga lefnadsålder samt deras i följd däraf nedsatta förmåga att
försörja sig, synes visserligen det nuvarande maximibeloppet val knappt
tillmätt, och torde förty någon höjning icke få anses oskälig. Då
emellertid frågan härom står i sådant samband med det under punkten
51:o) här nedan behandlade förslaget om höjning af understöden åt
äldre behöfvande från småskollärarnes ålderdomsunderstödsanstalt understödda
småskollärare, att dessa båda frågor lämpligen böra göras till
föremål för gemensam utredning, samt utskottet i nämnda punkt hemställt
om skrifvelse till Kung! Maj:t med begäran om utredning i
ärendet, så anser sig utskottet icke heller här i vidare man kunna
tillmötesgå motionärens framställning.
Utskottet, som vid nu anförda förhållanden icke har något att
erinra mot bifall till Ivungl. Maj:ts förslag, får alltså hemställa,
a) att Riksdagen må för år 1912 å allmänna
indragningsstaten anvisa och till Kung!. Maj:ts disposition
ställa ett anslag af 20,550 kronor för beredande
af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor
vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande
och extraordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola,
hvilka, efter att hafva i minst femton års tid oförvitligen
tjänstgjort, afgått från tjänsten utan att erhålla
understöd enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892,
samt under enahanda villkor och bestämmelser i öfrigt,
som beträffande det för år 1911 uti förevarande afseende
beviljade anslag blifvit af Riksdagen stadgade,
nämligen
att lärares och lärarinnas tjänstgöring afslutats
så tidigt, att ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda
nådiga reglemente icke kunnat honom eller henne beviljas,
eller före utgången af år 1891;
att sådan från tjänsten afgången lärare eller
lärarinna uppnått en lefnadsålder af minst femtiofem år;
att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande
omständigheter;
att det belopp, hvartill understöd högst må meddelas,
bestämmes till 150 kronor årligen; samt
att Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare
föreskrifter i ämnet, hvilka befinnas erforderliga;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande, Nr 18.
154
b) att Riksdagen, i anledning af förevarande
motion II: 20(5, må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kungl. Maj: t i samband med den
utredning, hvarom utskottet här nedan i punkt 51:o)
gjort särskild hemställan, taga i öfvervägande lämpligheten
af eu höjning af ifrågavarande understöd, på sätt
i motionen föreslås, samt därefter vidtaga de åtgärder,
hvartill utredningen kan föranleda.
51:o) Uti punkt 25 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att för år 1912 å allmänna indragningsstaten
anvisa ett anslag å 4,000 kronor att enligt de grunder, Kungl. Maj:t
kan finna lämpligt meddela, användas till understöd af högst 50 kronor
till sådan äldre behöfvande lärare och lärarinna vid småskola eller mindre
folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinna vid
folkskola, som efter oförvitlig tjänstgöring erhållit understöd från småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt enligt nådiga reglementet
den 22 juni 1892, men erhållit afsked före utgången af år 1900, dock
att understödet tillsammans med det från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt
utgående må komma att utgöra högst 150 kronor.
Det under nästföregående punkter åberopade statsrådsprotokollet
innehåller rörande denna fråga följande yttrande af departementschefen:
»På grund af enskild motion beslöt 1908 års Riksdag att för år
1909 å allmänna indragningsstaten anvisa ett anslag å 8,000 kronor,
att enligt de grunder, Kungl. Magt kunde finna lämpligt meddela, användas
till understöd af högst 50 kronor till sådan äldre behöfvande
lärare och lärarinna vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande
och extraordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, som efter oförvitlig
tjänstgöring erhållit understöd från småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892 men
erhållit afsked före utgången af år 1900, dock att understödet tillsammans
med det från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt utgående
finge utgöra högst 150 kronor.
Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar
beviljade Riksdagen för samma ändamål under åren 1910 och 1911
respektive 8,000 kronor och 4,000 kronor.
I anledning af det för år 1911 beviljade anslaget utfärdade Eders
Kungl. Maj:t den 18 juni 1910 kungörelse.
Under år 1910 har häraf utdelats 50 kronor till 60, 40 kronor till
Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Häft. 20
jing.
understöd åt
äldre behöfvande,
från
småskollärares
ålderdomsunderstödsanstalt
understödda
småskollärare.
[25.]
154
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Ang. en inom
Andra kammaren
väckt
motion.
3, 30 kronor till 1, 20 kronor till 1 och 10 kronor till 17 understödstagare
eller tillhopa 3,340 kronor.
Emedan en del nya ansökningar kunna vara att förvänta, torde
anslaget icke böra sättas under 4,000 kronor.»
I sammanhang med denna Kungl. Maj:ts framställning har utskottet
behandlat en af herr G. Engström inom Andra kammaren väckt
motion (nr 207), i hvilken motion hemställts,
att Riksdagen ville för år 1912 å allmänna indragningsstaten anvisa
ett anslag å 17,000 kronor att enligt de grunder, Kungl. Magt kan
finna lämpligt meddela, användas till understöd till sådan äldre behöfvande
lärare och lärarinna vid småskola eller mindre folkskola samt
biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, som
efter oförvitlig tjänstgöring erhållit understöd från småskolelärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt enligt nådiga reglementet den 22 juni
1892, men erhållit afsked före utgången af år 1900, till så stort belopp,
att detsamma tillsammans med det från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt
utgående uppgår till 200 kronor.
Till stöd för denna sin framställning har motionären anfört följande:
»Innevarande års statsverksproposition upptager under tionde hufvudtiteln
(punkt 25, sid. 16) ett anslag af 4,000 kronor att enligt de
orunder, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt meddela, anvandas till understöd
af högst 50 ''kronor till sådan äldre behöfvande lärare och lararinna
vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie
lärare och lärarinna vid folkskola, som efter oförvitlig tjänstgöring
erhållit understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892, men erhållit aj®ked föie
uta-åno-en af år 1900, dock att understödet tillsammans med det tran
nämnda ålderdomsunderstödsanstalt utgående må komma att utgöia högst
150 kronor. .
Då jag i en annan denna dag väckt motion vördsamt föreslagit
en höjning af understödet för äldre behöfvande småskolelärare m. fl.,
hvilka afgift från tjänsten utan att erhålla- understöd enligt nådiga reglementet
den 22 juni 1892, från 150 till 200 kronor, torde det synnerligen
behiärtansvärda i saken och tillika konsekvensen fordra, att jag
också hemställer om höjning af understödet till de äldre behöfvande
småskolelärare m. fl., hvilka åtnjuta hel eller afkortad pension tran
småskolelärarnes m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt men erhållit afsked foie
uto-ången af år 1900. Motiven till denna min hemställan äro i hufvudsak
desamma som de, hvilka jag i den föregående motionen anfört.
Jao- anhåller därför att i detta afseende få hänvisa till namnda motion.
Bankoutekottets utlåtande Nr 18.
155
Från och med år 1909 har understöd åt hvardera al de nu i
Ifrågavarande äldre behöfvande småskollärarne in. fl. utgått till ett belopp
af högst 50 kronor, dock så att understödet tillsammans med det från
småskolelärarnes m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt utgående utgjort högst
150 kronor. Häraf blir en följd, att en stor del af understödstugarne,
nämligen alla de, hvilkas pension från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt
icke uppgått till 100 kronor, icke kunnat ens med hjälp af statsunderstödet
å 50 kronor hinna fram till ett sammanlagdt årsunderstöd
af 150 kronor, under det att andra understödstagare, hvilkas pension
uppgått till 100 kronor och därutöfver kunnat erhålla ett understöd af
högst 150 kronor. Genom bifall till Kungl. Maj:ts begäran om anslag
för år 1912 till beredande af understöd åt här ifrågavarande lärare och
lärarinnor skulle förhållandet blifva enahanda med det nu anmärkta.
Men det synes mig icke vara fullt rättvist, att af dem, som alla äro
behöfvande, somliga kunna uppnå 150 kronor och andra icke mer än
t. ex. 120 kronor i sammanlagdt, årligt ålderdomsunderstöd. Det torde
väl därför vara högeligen önskligt, att alla genom pension och understöd
kunde beredas ett lika högt årsunderstöd.
För att detta önskemål må vinnas och dessutom en mycket välbehöflig
höjning i understödet må ske, torde bestämmelse göras endast
därom, att understödet till hvardera af de här i frågavarande småskolelärarne
m. fl. skall utgå till så stort belopp, att detsamma tillsammans
med pensionsbeloppet uppgår till högst 200 kronor. Riksdagen har redan
slagit in på denna väg, när det gäller understöd åt eu motsvarande
grupp af folkskolelärare.
För att kunna bestämma det anslagsbelopp, som till följd af det
nu ^ gjorda förslaget erfordras, får jag hänvisa till nedanstående, från
småskolelärarnes ålderdomsunderstödsanstalt inhämtade uppgifter:
Antalet
Ärligt
Erforderligt
pensionärer
pensionsbelopp
anslagsbelopp
73
70 kr.
9,490 kr.
3
75 »
375 »
5
80 »
600 »
5
85 »
575 »
2
90 »
220 »
41
100 »
4,100 »
7
no »
630 »
7
120 »
560 »
2
130 »
140 »
48
140 »
2,880 5>
62
150 »
3,100 »
Summa 22,670 kr.
156
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Utskottets
yttrande.
Enligt förestående tablå erfordras sålunda elt anslag af 22,670
kronor, om motionens syfte skall vinnas. Detta anslagsbelopp torde dock
kunna i icke oväsentlig" mån reduceras. Genom eventuella dödsfall bland
pensionärerna äfvensom af den orsak, att icke alla af desamma äro behöfvande
och sålunda icke berättigade till understöd, torde anslaget
blifva fullt tillräckligt, äfven om det nedsättes med ungefär en fjärdedel
eller till 17,000 kronor, hvadan alltså det af Kungl. Maj:t begärda anslaget,
uppgående till 4,000 kronor, skulle behöfva höjas med ett belopp
af 13,000 kronor.»
Enligt hvad i statsrådsprotokollet omförmäles, har för här ifrågavarande
ändamål på allmänna indragningsstaten anvisats för hvardera
af åren 1909 och 1910 ett belopp af 8,000 kronor och för innevarande
år 4,000 kronor; och hafva under år 1910 utdelats tillhopa 3,340 kronor
åt 82 understödstagare. Jämlikt Riksdagens beslut får dylikt understöd
tillsammans med hvad som jämlikt reglementet den 22 juni 1892 utgår
från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt utgöra högst 150
kronor.
Nu föreslår herr Engström i sin ofvan omförmälda motion på anförda
skäl, att anslaget i fråga måtte höjas till 17,000 kronor samt att
därvid understödsbeloppet tillsammans med det från förenämnda understödsanstalt
utgående skulle uppgå till 200 kronor.
Hvad motionären anfört till stöd för sin framställning synes utskottet
vara värdt beaktande.
Motionärens förslag torde emellertid innebära en ändring i de
enligt reglementet den 22 juni 1892 gällande bestämmelser, och synes
en sådan ändring icke böra beslutas utan en föregående fullständig
utredning rörande de följder densamma kan komma att medföra i fråga
om andra närstående klasser af understödstagare. Vid sådant förhållande
och då en dylik utredning lämpligast bör ske genom Kungl. Maj:ts
försorg, har utskottet icke ansett sig kunna i vidare mån tillmötesgå
motionärens förslag än att utskottet tillstyrker en skrifvelse till Kungl.
Maj:t i ofvanberörda syfte.
Utskottet, som vid nu anförda förhållanden icke har något att erinra
mot bifall till Kungl. Maj:ts förslag, får alltså hemställa,
a) att Riksdagen må för år 1912 å allmänna
indragningsstaten anvisa ett anslag å 4,000 kronor,
att enligt de grunder, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt
meddela, användas till understöd af högst 50 kronor
Bankoutakotteta utlåtande Nr 18.
157
till sådan äldre behöfvande lärare och lärarinna vid
småskola eller mindre folkskola samt biträdande och
extraordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, som
efter oförvitlig tjänstgöring erhållit understöd från
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt enligt
nådiga reglementet den 22 juni 1892 men erhållit afsked
före utgången af år 1900, dock att understödet
tillsammans med dot från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt
utgående må komma att utgöra högst
150 kronor;
h) att Riksdagen, i anledning af förevarande
motion II: 207, må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,
huruvida och i hvad mån det må vara lämpligt att bereda
ifrågavarande kategori lärare och lärarinnor högre
understöd än do hittills uppburit, dock ej öfverstigande
200 kronor, samt därefter till Riksdagen inkomma
med de förslag, hvartill utredningen kan föranleda.
52:o) I en inom Andra kammaren väckt motion (nr 40) har herr An en
B. Nilsson i Linnås föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja ett årligt inom. Andra
bidrag af dels 300 kronor till skolläraren Johan Severin Peterssons änka JdTZltL
Hulda Petersson, född Larsson, att utgå så länge hon lefver ogift, dels " * m° ''°n''
ock till Peterssons döttrar Signe Theresia Charlotta och Anna Decideria,
hvardera ett årligt understöd af 100 kronor, intill dess de fyllt 18 år!
Motionären har till stöd för denna framställning anfört följande:
»Johan Severin Petersson, född 1856, har under alla åren från
1877 till sin död 1910 varit anställd som lärare vid skolor i Södra
Hestra socken, Jönköpings län, dels såsom småskollärare och dels såsom
lärare vid Kindhults mindre folkskola. Peterssons kontanta lön har
varit från 60 kronor 1877 till 780 kronor 1910 jämte naturaförmåner,
hvilka de sista 25 åren endast utgjorts af bostad äfvensom bidrag till
vedbrand med högst 40 kronor, allt per år. I äktenskapet med sin
efterlefvande maka finnas fem ännu lefvande barn, af hvilka dottern
Signe Theresia Charlotta är född 1896 och dottern Anna Decideria 1898,
och således minderåriga.
Som framgår af förestående uppgifter, hvilkas riktighet styrkes af
bilagda intyg från kyrkoherden i församlingen, har Petersson haft ytterst
små inkomster och stor familj att försörja. Af det åberopade intyget
158
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
framgår äfven att han med sin familj lefvat i så stor fattigdom, att
han vid upprepade tillfällen måst anlita kommunen om extra hjälp.
Vid Peterssons död den 21 december 1910 efterlämnas änkan
Thilda Petersson samt fem barn, af hvilka, som synes af ofvanstående,
två äro minderåriga, i stor fattigdom utan möjlighet att försörja sig
själfva, samt, ehuru familjefadern i 34 år med största plikttrohet skött
af staten understödd skola, icke berättigade att erhålla pension.
Det synes vara eu rimlig begäran att Riksdagen i ett sadant tall
som detta beviljar någon pension, i synnerhet då det är i ytterst sällsynta
fall manligt lärare äro anställda vid sådan skola som denna, hvarför
ett sådant riksdagsbeslut icke kan blifva ett prejudikat, som innebär
fara för framtiden.»
Utskottet har icke funnit tillräckliga skäl vara anförda för beviljande
af understöd från statens sida i nu föreliggande fall och hemställer
förty,
att förevarande motion 11: 40 icke må vinna
Riksdagens bifall.
Ang. ändring 53:o) Kungl. Maj:t har uti en till Riksdagen den 10 februari
i villkoret för innevarande år aflåten proposition (nr 104) under åberopande af bilagdt
första ”lära- utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag
rinnan Ester föreslagit Riksdagen medgifva, att det vid förra första lärarinnan vid
beviljade läroanstalten i Bollnäs för öfveråriga döfstumma Ester Braatens pension
pension, fästa villkor må sålunda ändras, att, därest Ester Braaten innehar anställning''
vid någon med statsbidrag understödd läroanstalt för döfstumma,
pensionen skall minskas endast i den mån aflöningen tillhopa med pensionen
öfverskjuter det lönebelopp, som utgår i högsta lönegraden för
lärarinna vid den anstalt, där Ester Braaten har anställning.
Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen härom
anfört följande:
»I nådig proposition till 1906 års Riksdag föreslog Ivungl. Maj:t,
att den vid läroanstalten i Bollnäs för öfveråriga döfstumma anställda
lärarpersonal, däribland första lärarinnan Ester Braaten, skulle från och
med månaden näst efter den, hvari vederbörande frånträdde sin befattning
vid läroanstalten, under sin återstående lifstid uppbära årliga pensioner,
Ester Braaten till belopp af 900 kronor, med villkor dock, beträffande
dem alla, att, därest pensionär framdeles skulle erhålla anställning
med aflöning af statsmedel eller vid någon af de med statsmedel
Bankoutekottets utlåtande Nr IS. 159
understödda läroanstalterna lör döfstumma, pensionen skulle för den tid,
fcålunda vunnen anställning varade, minskas i den mån den nya aflömngen
tillhopa med pensionen öfversköte det år 1906 till pensionären
utgående årsarfvodet.
Ester Braaten åtnjöt vid den tiden ett ärligt arfvode af 1,800 kronor.
Riksdagen ansåg, att pensionsbeloppet för Ester Braaten, som endast
omkring 14 år utöfvat sitt lärarinnekall, borde nedsättas till 700 kronor,
och beviljade henne pension å detta belopp med förenämnda, af Kund
Maj:t föreslagna villkor. h
Enligt Kuugl. Majits beslut den 27 oktober 190b upphörde verksamheten
vid ifrågavarande läroanstalt med slutet af vårterminen 1906.
dill Eders Kungl. Maj:t har nu Ester Braaten inkommit med eu
underdånig ansökning, däri hufvudsakligen anförts följande.
Den Ester Braaten beviljade pensionen utgjorde endast 38,8 8 procent
af hennes arfvode vid anstalten, under det två af hennes kamrater
därstädes erhållit 75 procent af sina arfvoden i pension. Att pensionsbeloppet
för henne satts lägre än för dessa, torde hafva föranledts däraf,
att hon var relativt ung och ansags kunna skaffa sig annan befattning
vid döfstumskola. Då emellertid styrelserna för rikets döfstumskolor ej
vore skyldiga att vid val af lärarinnor taga hänsyn till sökandes föregående
tjänstgöring, vore numera utsikterna för henne, sedan hon förbrukat
sina bästa arbetsar i statens tjänst, att vid någon af de nuvarande
döfstumskolorna vinna ordinarie anställning så godt som ingå,
utan toide hon under sin återstående lefnad få nöja sig med en extraordinarie
lärarinnas mindre säkra ställning.
Då en ordinarie döfstumlärarinnas lön efter 15 års oförvitlig tjänst
numera uppginge till 2,300 å 2,550 kronor, så hade Ester Braaten däremot
efter de 15 år, lion tjänstgjort vid anstalten i Bollnäs, på grund
af det vid hennes pension fästa villkoret ingen nämnvärd utsikt att
komma upp till högre inkomst än 1,800 kronor, hvarförutom hon ej
hade att vänta högre pension än den, som redan beviljats henne, under
det däremot ordinarie lärarinna vid döfstumskola ägde rätt till 900 å
1,200 kronor i pension. Och skulle hon mot förmodan erhålla ordinarie
tjänst i döfstumskola, så skulle hon likväl icke få i löne- eller
pensionsafseende tillgodoräkna sig de 15 tjänstår, hon förvärfvat vid
statsanstalt, utan skulle nödgas börja med lägsta lönegraden och först
vid den tid, då hon närmade sig pensionsåldern, blifva delaktig af sista
åld ers tillägget. Hade hon däremot omedelbart efter aflagd döfstumlärarinneexamen
antagit plats vid distriktsskola för döfstumma, där det
vid den tiden varit stort behof af lärarkrafterijas ökning, hade hon helt
160
Bankoutskottets utlåtande Nr 18
visst nu varit i samma förmånliga ställning som öfriga vid seminariet
samtidigt intagna, livilka samtliga erhållit ordinarie befattning så tidigt,
att de nu vore i åtnjutande af lön med högsta ålderstillägget, alltså
minst 2,300 kronor, med utsikt att därjämte vid afgången från tjänsten
få uppbära eu årlig pension af 1,200 kronor. Det syntes alltså Ester
Braaten uppenbart, att hon genom det vid hennes pensionering fästa
villkoret kommit i eu afsevärdt sämre ekonomisk ställning än de lärarinnor,
som omedelbart efter aflagd examen mottagit anställning vid
distriktsskolor för döfstumma.
Ester Braaten ville äfven fästa uppmärksamhet därpå, att lärarinna
vid distriktsskola, som uppbure pension enligt nådiga reglementet den
30 augusti 1905, ägde rättighet att innehafva extraordinarie lärarinnetiänst
utan minskning af sitt pensionsbelopp.
På grund af hvad sålunda anförts, anhöll Ester Braaten, det Eders
Ivungl. Maj:t täcktes i nådig proposition till Riksdagen föreslå sådan
ändring i det för hennes pensions utgående fästa villkor att, därest hon
framdeles skulle erhålla anställning med aflöning af statsmedel eller vid
någon af de med statsbidrag understödda läroanstalterna lör döfstumma,
pensionen skulle för den tid, sålunda vunnen anställning varade, minskas
i förra fallet i den mån, den nya aflöningen tillhopa med pensionen
öfversköte det på hennes förra plats åtnjutna årsarfvodet, i senare fallet
i den mån den nya aflöningen tillhopa med pensionen öfversköte det
lönebelopp, som utginge i högsta lönegraden, för lärarinnor vid den
skola, där anställningen innehades.
Om denna anhållan ej bifölles, hemställde Ester Braaten, att samma
förmån måtte beviljas henne som andra pensionerade döfstumlärarinnor,
nämligen att få innehafva extraordinarie lärarinnebefattning vid distriktsskola
för döfstumma utan minskning af det henne tillerkända pensionsbeloppet.
På grund af nådig remiss har statskontoret den 17 januari 1911
uti ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och därvid anfört följande.
''Såsom i ansökningen uppgifvits lärer den tid, hvarunder sökanden
haft anställning såsom första lärarinna vid statens läroanstalt i Bollnäs
för öfveråriga döfstumma eller från och med den 1 september 1891 intilldess
anstalten med utgången af maj 1906 upphörde, icke kunna tillgodoräknas
henne såsom tjänstår för uppflyttning i högre lönegrad såsom
lärarinna vid någon af de enligt lagen om döfstumundervisningen
den 31 maj 1889 inrättade, med statsbidrag understödda döfstumskolor.
Emellertid synes billigheten bjuda, att sökanden, som alltså räknar
Bankötttskofteln utlåtande Nr IS,
161
inemot 15 tjenstår vid statsanstalten i Bollnäs, under eventuell tinsffilning
vid någon af omförmälda döfstumskolor icke kommer i sämre stimning
än en lärarinna med motsvarande antal tjänstår vid sådan skola.
Detta synes lämpligen kunna ernås medelst den sökanden af 15)06 års
Riksdag beviljade pensionen å 700 kronor, om det därvid fästa villkoret
i någon mån modifieras. Berörda villkor innebär bland annat, att, därest
sökanden erhåller anställning vid någon af de med statsbidrag understödda
läroanstalterna för döfstumma, pensionen skall för den tid, sålunda
vunnen anställning varar, minskas i den mån den nya aflöningen
tillhopa med pensionen öfverskjuter det årsarfvode af 1,800 kronor, som
sökanden åtnjöt såsom lärarinna vid anstalten i Bollnäs. Villkoret synes
böra ändras därhän, att det belopp, hvartill den nya aflöningen tillhopa
med pensionen må uppgå, innan minskning af pensionen ifrågakommer,
skall såsom sökanden hemställt motsvara hvad eu lärarinna vid den
skola, där sökanden kan vinna anställning, i aflöning uppbär efter 15
urs tjänst. Med erinran att aflöningen efter så lång tjänstetid, d. v. s.
i högsta lönegraden, uppgår vid olika skolor till 2,200 å 2,550 kronor,
får statskontoret i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kungl.
Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen att i det för sökandens pension
fästa villkor medgifva sådan ändring, att, därest sökanden innehar
anställning vid någon med statsbidrag understödd läroanstalt för döfstumma,
pensionen skall minskas endast i den män aflöningen tillhopa
med pensionen öfverskjuter det lönebelopp, som utgår i högsta lönegraden
för lärarinna vid den anstalt, där sökanden har anställning.
’I 1906 års Riksdags beslut rörande pension åt sökanden finnes
icke något stadgande i fråga om pensionens förening med annan pension,
och då reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt den 30 augusti
1905 icke heller innehåller något förbud mot förening af pension från
anstalten med annan pension eller föreskrift om minskning i sådant fall
af pensionsbeloppet, kan det inträffa, att sökanden kommer att oafkortade
uppbära såväl den henne af 1906 års Riksdag beviljade pensionen som
pension från döfstumlärarnas pensionsanstalt. Då emellertid sökandens
tjänstgöring vid anstalten i Bollnäs — som grundlagt den af Riksdagen
beviljade pensionen — icke må räknas såsom tjänstår för pension från
döfstumlärarnas pensionsanstalt, har statskontoret, utan att för sin del
ifrågasätta någon ändring i berörda hänseende, endast velat fästa uppmärksamheten
på detta förhållande.»
Enär, såsom uti Ester Braatens ansökning anförts, det vid hennes
pension fästa villkor uppenbarligen ledde till för henne obilliga konse
Bihavg
till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Raft. 21
162
Bankoutskottets utlåtande Nr IS.
kvenser, hvilka antagligen icke förutsetts vid pensionens beviljande,
tvekade departementschefen icke att förorda den af statskontoret föreslagna
modifikationen uti berörda villkor och hemställde alltså, att ifrågavarande
framställning måtte till Riksdagen aflåtas.
utskottets ytt- Då utskottet anser det synnerligen olämpligt, att utan särskildt
rande. tvingande skäl villkoren ändras för en af Riksdagen en gång beviljad
pension, hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition (nr 104)
icke må af Riksdagen bifallas.
Ang. 54:o) I punkt 26 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
understöd åt föres};1 mt Riksdagen medgifva, att docenten i grekiska språket vid
docenten vidi '' o o / *—'' *■
universitetet i universitetet i Lund Sven Linde må, sedan han uppnått 65 års ålder,
Lund s. Lindt. fr^n ocp meci månaden näst efter den, i hvilken entledigande från
t* -I docenturen varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära understöd till belopp af 1,500 kronor
årligen.
Det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 28 december 1910 innehåller följande anförande af departementschefen
:
»1 underdånig skrifvelse den o december 1910 har kanslern för
rikets universitet, med anledning af därom af det större akademiska
konsistoriet i Lund gjord framställning, hemställt, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes till 1911 års Riksdag aflåta nådig proposition om beviljande
å allmänna indragningsstaten af eu årlig pension å 1,500 kronor till
docenten i grekiska språket vid universitetet i Lund Sven Linde att,
sedan han uppnått sextiofem års ålder, utgå från och med månaden
näst efter den, under hvilken entledigande från förordnandet såsom
docent varder honom beviljadt.
Det större akademiska konsistoriets framställning var föranledd af
en skrifvelse från filosofiska fakultetens humanistiska sektion, hvilken,
jämte styrkt meritförteckning och frejdbetyg för Linde samt handlingar
till vitsordande af i meritförteckningen förekommande uppgifter, bifogats
kanslerns förutnämnda framställning. Sektionen har anfört bland annat
följande.
Docenten S. Linde vore född den 9 januari 1847 och hade blifvit
docent 1881. Xär han komme att fylla 65 år, hvilket inträffade 1912,
blefve det alltså 36 år, sedan han förordnades till docent, en tjänste
-
JiunkoutxkoUclx tilliHimilr _AV /<S''.
163
ålder, som vore högre iin den, som kräfdes för att eu professor skulle
hi åtnjuta hel pension. Linde hade flera gånger ocli under åtskilliga år
förestått professorsåmbete, och lian hade uppehållit examinationen i
grekiska under examensperioderna i december 1888, maj och december
1892 samt maj 1893, 1894 och 1897. Men Linde hade bakom sig ej
blott många lefnads- och tjänstår utan äfven en vidsträckt verksamhet
som författare inom grekisk och latinsk språkvetenskap och klassisk
fornkunskap. lian hade också flera gånger af vederbörande myndigheter
blifvit förklarad kompetent till professur och ej mindre än tre
gånger uppförd å andra förslagsrummet, nämligen år 189i till professuren
i romersk vältalighet och poesi, samt åren 1894 och 1901 till extraordinarie
professuren i klassiska språk. Om Linde ägnat sig åt en
vetenskap, där konkurrensen varit mindre skarp, skulle han säkerligen
hafva vunnit befordran. Som hans lif nu eu gång- gestaltat sig, vore
Linde i viss mån martyr för sin kärlek till den klassiska filologien.
Och hans utsikter att vinna befordran vore nu ytterligare förmörkade,
därigenom att han nalkades den ålder, då man ej inträdde i, men trädde
ut ur professorsverksamhet. Under sådana förhållanden och då Linde
vore fullständigt medellös vore det i högsta grad önskvärdt, om åt
honom kunde beredas en pension, som kunde trygga hans ålders dagar
från nöd. Sektionen ville därför föreslå, att konsistoriet måtte ingå till
Kungl. Maj:t med begäran, att hos Riksdagen måtte åt Linde utverkas
en årlig pension af 1,500 kronor att utgå från den dag, då han uppnådde
65 lefnadsår och efter begäran blifvit entledigad från sitt förordnande
som docent.
kullig t hvad jag inhämtat, har den tid Linde förestått professorsämbete
utgjorts af åren 1891—1894 samt delar af åren 1889, 1890,
1895, 1897 och 1907, tillhopa omkring 5 år 3 månader.
I sin förut berörda skrifvelse anförde kanslern, bland annat, att
kanslern lifligt anslöte sig till den gjorda framställningen. Såsom skäl
härtill ville kanslern icke blott hänvisa till hvad humanistiska sektionen
anfört rörande Lindes framskridna ålder, hans vid flera tillfällen vitsordade
professorskom petens samt långvariga och vidsträckta verksamhet
såsom akademisk lärare, utan äfven åberopa, att uti ett föregående
likartadt fall, nämligen i fråga om pension åt docenten vid Uppsala
universitet, professorn Hans Edfeldt, den härom gjorda framställningen
blifvit utan någon meningsskiljaktighet godkänd. '' Sedan nämligen det
större akademiska konsistoriet i Uppsala gjort framställning i ämnet,
hemställde dåvarande kanslern för rikets universitet E. G. Boström, det
Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att bevilja
164
Banko utskottets utlåtande Nr 18.
Departements•
chefen.
eu årlig pension a 2,000 kronor till iidteldt att utgå från och med
månaden näst efter den, under hvilken entledigande från docenturen
blefve honom beviljadt, och hade detta kanslerns förslag blifvit
al'' statskontoret på anförda skäl lörordadt till bifall. Efter det
Kung!. Maj:t, under åberopande af hvad kanslern och statskontoret anfört,
^ af Riksdagen äskat anslag för ändamålet till sagda belopp, både
denna proposition blifvit af statsutskottet enhälligt tillstyrkt och af Riksdagens
båda kamrar utan debatt bifallen.
I nu förevarande fall kunde väl icke åberopas fullt likartade omständigheter
till stöd för förslaget om pensions beviljande åt eu ålderstigen
och väl meriterad extraordinarie universitetslärare, soin när
frågan gällde Edfeldt, då nämligen Edfeldt dels vid tiden för pensionens
äskande uppnått något högre ålder än den, Linde nu innehade,
dels ock hade mera betydande lärarmeriter. Men dessa förhållanden
syntes fullt uppvägas däraf, att, å eria sidan, det begärda ^beloppet åt
den pension, som föresloges för Linde, utgjorde allenast 1,500 kronor,
och å andra sidan, att Linde vore, i motsats mot hvad fallet vant
med Edfeldt, fullständigt medellös.
Statskontoret har den 20 december 1910 afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande i ärendet och därvid tillstyrkt den gjorda framställningen.
I likhet med de myndigheter, som yttrat sig i förevarande ärende,,
anser jag det vara billigt, att Linde på grund af sin långa och
väl vitsordade tjänstgöring såsom lärare vid universitetet i Lund
beredes något understöd af allmänna medel dä han efter fyllda 65 ar
lämnar docenturen.
Enligt hvad handlingarna och i öfrigt af mig kända förhållanden samt
inhämtade upplvsningar gifva vid handen, har Linde dels under tiden den 1
december 1886—den 30 november 1895 innehaft docentstipendium å, 1,500
kronor, dels under åren 1903—1911 af de i staten för universitetet i Lund
till Kungl. Maj:ts disposition uppförda medel fått sig tilldeladt ett ärligt
understöd, utgörande för åren 1903—1908 750 kronor och därefter
1,000 kronor, dels af de till aflöning åt vikarier för akademiska lärare
anslagna medel år 1908 uppburit 110 kronor 42 öre, dels ock åt filosofiska
fakultetens besparade docentstipendiers fond under år 1910 uppburit
350 kronor. Med åtnjutande af nämnda understöd bär varit förbunden
skyldighet för Linde att till studerande vid universitetet meddela
kostnadsfri handledning vid grekisk stilskrifning och eventuellt
Banko utskottets utlåtande. Nr 18.
165
åtaga sig annan inom ämnet lallande undervisning, som vederbörande
sektion kunde finna skäligt att ålägga honom.
Slutligen må nämnas, att Linde för de tider, då lian innehåll förordnande
att uppehålla professorsämbete, uppburit tjänstgöringspenningar
med sammanlagdt 5,404 kronor 43 öre.
Hvad beträffar beloppet af det understöd, som bör beredas Linde,
instämmer jag med universitetskanslern oeh de akademiska myndigheterna
samt föreslår sålunda ett årligt belopp af 1,500 kronor.»
Utskottet, som med hänsyn till hvad i ärendet anförts funnit sig
böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning, får
alltså hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att docenten i grekiska
språket vid universitetet i Lund Sven Linde må, sedan
han uppnått 65 års ålder, från och med månaden näst
efter den, i hvilken entledigande från docenturen varder
honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära understöd till belopp
af ettusen femhundra kronor årligen.
55:o) Uti eu inom Andra kammaren väckt motion, nr 161, har . Ant>- herr A. Lundgren i v arberg, under åberopande åt en åt honom likaledes kammaren
väckt motion, nr 160, rörande lönevillkoren för läraren vid musik- vaekt motum
konservatoriet Anton Anclersén, hemställt, att, därest nämnda motion icke
vunne Riksdagens bifall,
»Riksdagen ville, i betraktande af de i sagda motion tydligt framhållna
stora förtjänsterna i herr Andersons lärareverksamhet och i full
öfverensstämmelse med den på antalet undervisning-stimmar fotade beräkningsgrunden,
tillerkänna honom vid afgången från läroverket åtminstone
en tilläggspension af sådant belopp, att pensionen i sin helhet
kommer att utgå i öfverensstämmelse med eu årslön af 3,000 kronor.»
Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under
riksdagen afgifva utlåtande; hvilket utskottet skolat härigenom för
Riksdagen
anmäla.
166
Bankoutskott ds utlåtande Nr 18.
Ang. °
pension åt
instruktören i
husslöjd
A. W. Nordin.
[27.]
H. Ång. jordbruksdepartementet
56:o) Uti punkt 27 under tionde hufvudtiteln har Kung!. Maj:t
föreslagit Riksdagen medgifva, att instruktören i husslöjd Anders Wilhelm
Nordin må äga att vid uppnådda 67 års ålder från och med månaden
näst efter den, då han erhåller afsked från sin befattning, uppbära
pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 3,000 kronor, dock
med skyldighet för Nordin att från tjänsten afgå i enlighet med bestämmelserna
i 6 § b) i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt
till pension den 11 oktober 1907 samt att vidkännas sådant afdrag å
pensionsbeloppet, som i 7 § af samma lag sägs.
Statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 23 december 1910
innehåller rörande detta ärende följande anförande af departementschefen.
»Uti eu till landtbruksstyrelsen ställd skrift liar instruktören i husslöjd
å ordinarie stat Anders Wilhelm Nordin — med förmälan att han
vore född den 24 augusti 1844 samt alltsedan år 1878, då han första
gången antagits i statens tjänst, oafbrutet haft sådan anställning —
anfört, att han på grund af gällande bestämmelser icke vore berättigad
till pension, men att det syntes rättvist och billigt, att honom bereddes
sådan förmån, samt anhållit, att landtbruksstyrelsen måtte vidtaga åtgärder
för att honom måtte tillerkännas rätt att efter uppnådda 67 års
ålder från och med månaden näst efter den, hvarunder på hans begäran
afsked från hans befattning blefve honom beviljadt, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension af 3,000 kronor.
Med utlåtande den 2 december 1909 har landtbruksstyrelsen till
Eders Kungl. Majrts nådiga pröfning öfverlämnat nämnda skrift, därvid
fogats för Nordin utfärdadt prästbetyg samt styrkta afskrifter af, bland
annat, kontrakt angående Nordins antagande till undervisare i husslöjd
den 13 december 1878.
Till följd af nådig remiss har statskontoret den 17 januari 1910
häröfver afgifvit utlåtande.
Landtbruksstyrelsen har i ärendet anfört följande:
Då instruktören i husslöjd, hvilkens aflöningsförmåner blifvit jämlikt
nådigt bref den 1 juni 1877 bestämda, icke tillerkänts förmånen af rätt
till pension å allmänna indragningsstaten, hade landtbruksstyrelsen uti
underdånig skrifvelse den 9 december 1892 hemställt om aflåtande till
Riksdagen af nådig proposition, att Riksdagen måtte medgifva den på
ordinarie stat uppförda instruktören i husslöjd sådan förmån.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko utskottets uLlalaudc AV iW.
107
Statskontoret, som till följd af härå erhållen remiss den 23 december
1892 afgifvit utlåtande i ärendet, hade däri hemställt, att Kung!. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att instruktören i husslöjd å ordinarie
stat måtte äga samma rätt att komma i åtnjutande af pension
ä allmänna indragningsstaten, som vid 187(5 års Riksdag beviljats undervisarna
i boskapsskötsel och mejerihushållning samt undervisaren i ullkulturen.
Vid ärendets föredragning inför Kung!. Maj:t den 31 december 1892
hade dåvarande chefen för civildepartementet anfört, att samtliga förenämnda
undervisare, al hvilka de i boskapsskötsel, mejerihushållning och
husslöjd damera benämndes instruktörer, åtnjöte i .aflöning, utom reseersättning,
hvardera 2,000 kronor, hvilken '' aflöning Ange efter innehaf
varens åt beställningen väl vitsordade tjänstgöring under en tid af
5 år, räknadt från och med året näst efter det, då han blifvit antagen,
ökas med o00 kronor och således utgå med 2,500 kronor, vidare efter
5 års sådan tjänstgöring höjas till 3,000 kronor och slutligen efter
ytterligare 5 års enahanda tjänstgöring höjas till 3,500 kronor. I)å
instruktören i husslöjd äfven i andra afseenden vore närmast likställd
med öfriga instruktörer samt undervisaren i fårskötseln och ullkulturen,
hade departementschefen ansett sig böra i hufvudsak biträda landtbrultsstvrelsens
framställning.
I öfverensstämmelse härmed hade Kungl. Maj:t aflåtit nådig proposition
till 1893 års Riksdag, som dock ansett lämpligast, att föreliggande
fråga öfverlämnades till den af Kungl. Maj:t då tillsatta kommitté
för afgifvande af förslag till reglering af statens civila pensionsväsende.
Denna kommitté afgaf sedermera den 28 maj 1894 sitt betänkande.
Sedan Kungl. Maj:t på grundvalen af detta betänkande för Riksdagen
i nådig proposition den 24 februari 1899 framlagt förslag till
lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension af staten, men
Riksdagen alslagit det framlagda förslaget och med tillkännagifvande
häraf uti skrifvelse den 10 maj 1899 anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes
låta verkställa utredning om ordnande af det civila pensionsväse det på
annan af Riksdagen angifven grund samt för Riksdagen framlägga det
förnyade förslag till pensionering af civila ämbets- och tjänstemän, som
etter dylik utredning kunde finnas af förhållandena påkalladt, hade Kungl.
Maj:t den 9 juni 1899 uppdragit åt en ny kommitté att verkställa den
af Riksdagen sålunda begärda utredningen.
Denna kommitté hade den 7 november 1902 afgifvit sitt betänkande
168
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
i ämnet, hvilket innefattade, bland annat, förslag till pensionslag för
civila tjänstinnehafvare med därtill hörande motiv.
Vid betänkandet hade funnits fogad, bland annat, en med I betecknad
tabell, upptagande aflöningsförmåner samt af kommittén föreslagna
pensionsunderlag och pensionsålder för ordinarie innehafvare af de
vid 1902 års början befintliga civila tjänster, som i kommitténs lagförslag
afsåges och med hvilka enligt gällande bestämmelser pensionsrätt
vore förenad. Uti denna tabell hade under rubriken »landtbruksingenj örer
och instruktörer samt fiskeriassistenter och statens entomologiska anstalt»
upptagits 4 instruktörer och undervisare, med hvilka tjänstemän måste
hafva afsetts instruktören i boskapsskötsel, instruktören i mejerihushållning,
undervisaren i fårskötsel och ullkultur samt instruktören i
husslöjd. .
Hvad den senare befattningen anginge kunde, enligt landtbruksstyrelsens
mening, dess upptagande i denna tabell icke bero på annat
än ett misstag af kommittén, då, såsom af det föregående utvisades,
med denna befattning pensionsrätt aldrig blifvit förenad.
Sedermera hade ärendet framlagts inför 1907 ars Riksdag, utan
att sagda misstag ändrats.
Då instruktören i husslöjd emellertid icke före den nya pensionslagens
trädande i kraft haft pensionsrätt samt bestämmelserna i denna
lag, såvidt landtbruksstyrelsen kunde finna, följaktligen icke kunde anses
tillämpliga å ifrågavarande tjänsteman, kunde lian, om denna uppfattning
vore riktig, ej heller anses berättigad till pension.
Under sådana förhållanden ansåge landtbruksstyrelsen det kunna
ifrågasättas, huruvida icke lämpligen framställning om ändring härutinnan
borde göras och pensionsrätt tilldelas instruktören i husslöjd å ordinarie
stat.
Som emellertid det sätt att från statens sida befordra husslöjden,
som hittills tillämpats, föreslagits skola undergå förändring, på sätt inhämtades
af landtbruksstyrelsens underdåniga skrifvelse i ämnet den
14 oktober 1907, funne styrelsen för närvarande skäl icke vara för
handen att fästa en sådan förmån vid nämnda befattning, utan borde,
därest sagda ärende icke kunde hinna slutbehandlas, innan den nuvarande
innehafvaren af befattningen afginge, den nye innehafvaren af befattningen
enligt styrelsens mening tillsättas endast på förordnande tillsvidare.
Landtbruksstyrelsen, som vitsordade, att Nordin med nit och
skicklighet utöfvat sina befattningar i statens tjänst, hemställde därför
om aflåtande af nådig proposition för beredande af pension åt Nordin.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko utskottets utlåtande Nr tei. I 69
! sitt underdåniga utlåtande liar statskontoret tillstyrkt bifall till
landtbruksstvrelsens framställning.
Då, på sätt landtbruksstyrelsen anfört, med Nordin i öfrigt likställda
tjäll stia nehafvare äga rätt till pension, torde med billighet öfverensstämma,
att jämväl Nordin nu beredes enahanda förmån.
Hvad den ifrågasatta pensionens belopp beträffar, tillåter jag mig
erinra att, därest bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares
riitt till pension den 11 oktober 1907 vore å Nordin tillämpliga,
Nordin, som nu uppbär i årlig aflöning 3,500 kronor, tre ålderstillägg
däri inräknade, skulle jämlikt 18 § b) af samma lag vara berättigad att
för sig beräkna ett pensionsunderlag af 3,000 kronor eller samma belopp,
han begärt få uppbära såsom årlig pension.»
Äfven utskottet anser det vara med billighet öfverensstämmande,
att Nordin beredes förmånen af pension, och då, med hänsyn till hvad
i statsrådsprotokollet anförts, utskottet icke har något att erinra mot
den föreslagna pensionens belopp, hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att instruktören i husslöjd
Anders Wilhelm Nordin må äga att vid uppnådda
67 års ålder från och med månaden näst efter den, då
han erhåller afsked från sin befattning, uppbära pension
å allmänna indragning''3staten till belopp af tretusen
kronor, dock med skyldighet för Nordin att från tjänsten
afgå i enlighet med bestämmelserna i 6 § b) i lagen angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension den
11 oktober 1907 samt att vidkännas sådant afdrag å
pensionsbeloppet, som i 7 § af samma lag sägs.
57:o) Uti punkten 28 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen medgifva, att skrifbiträdet Elisabeth Vilhelmina
Nordendahl må från och med månaden näst efter den, då hennes anställning
såsom skrifbiträde hos domänstyrelsen kan komma att upphöra,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension till belopp af 1,000 kronor.
Till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 23 december
1910 har departementschefen rörande denna fråga anfört följande:
»I en till Eders Kungl. Maj:t ställd, till domänstyrelsen ingifven
skrift har hos styrelsen anställda skrifbiträdet Elisabeth Vilhelmina
Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Käft. 22
Vepa/ tcinaU»- chef eu.
Utskott tis
yttrande.
Ang.
pension åt
skrifbiträdet
Elisabeth
Vilhelmina
Xordenduhl.
[28.]
170
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Nordendahl, under förmälan; att lion sedan år 1880 haft anställning
först hos kammarkollegium och sedan hos domänstyrelsen, anhållit att
få komma i åtnjutande af pension i likhet med skrifbiträdet hos
styrelsen A. K. M. Zetterstén.
Vid sin skrift har sökanden fogat dels frejdbetyg, utvisande att
hon är född den 19 januari 1847, dels ock ett af registratorn hos
kammarkollegium utfärdadt intyg, hvaraf framgår att hon sedan januari
månad är 1880 biträdt med renskrifning å kammarkollegii dåvarande
domänafdelning.
Med underdånigt utlåtande den 23 september 1910 har domänstyrelsen
öfverlämnat ifrågavarande ansökning och därvid anfört följande.
När kammarkollegii domänafdelning från och med år 1883 öfverfivttades
till domänstyrelsen, hade äfven sökanden medföljt, och hade
hon sedan dess träget tjänstgjort hos styrelsen såsom renskrifverska.
Hennes aflöning hos styrelsen hade i början utgått efter 50 öre
för arbetstimme, från och med år 1904 med 80 kronor för månad
med 5 timmars daglig arbetstid, samt från 1909 års början med 120
kronor i månaden för 6 timmars dagligt arbete. Därjämte hade hon
uppburit flitpenningar i män af tillgång, senast år 1909 med 50 kronor.
Sökanden hade under sin långa tjänstetid hos domänstyrelsen
städse ådagalagt stort ordningssinne, samvetsgrannhet och synnerlig
skicklighet samt på ett plikttroget sätt och till styrelsens störa belåtenhet
fullgjort henne lämnade uppdrag.
Någon annan anställning än den hos styrelsen hade sökanden icke.
Vid den ålder, sökanden nu uppnått, syntes ej kunna förväntas,
att hon allt fortfarande skulle förmå med samma kraft som hittills
uppfylla sina åligganden, hvarför det vore önskvärdt, att hon såsom
skrifbiträde så snart ske kunde ersattes af en yngre kraft. Då staten
under en lång följd af år tagit hennes arbetsförmåga i anspråk, borde
hennes önskan om pension af statsmedel befinnas väl befogad, och då
hon till följd af sin ålder icke kunde ifrågakomma att upptagas på
ordinarie stat och sålunda blifva pensionsberättigad, på sätt som för
kvinnliga biträden vore föreslaget, syntes föreliggande fråga böra blifva
föremål för Riksdagens behandling.
Beträffande pensionens storlek ville styrelsen erinra därom, att
enligt Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut år 1910 åt skrifbiträdet
hos styrelsen förbemälda Zetterstén i pension beviljats 1,000
kronor, och att lika förmån samma år tillerkänts skrifbiträdet hos
kammarkollegium änkan F. Schenholm.
Domänstyrelsen har därför hemställt, att Eders Kungl. Maj:t
Banko utskottets utlåtande Nr 18.
171
täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Nordendalil måtte från och
med månaden näst efter den, då hennes anställning såsom skrifbiträde
hos styrelsen kunde komma att upphöra, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten uppbära pension med 1,000 kronor för
år räknadt.
Statskontoret har den 10 oktober 1910 afgifvit infordradt utlåtande
i ämnet och därvid, under åberopande af omförmälda beslut
angående pensioner åt två andra hos centrala ämbetsverk anställda
skrifbiträden, tillstyrkt bifall till domänstyrelsens hemställan.»
På grund af hvad i ärendet sålunda blifv-it anfördt, får utskottet
hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att skrif biträd et
Elisabeth Vilhelmina Nordendalil må från och med
månaden näst efter den, då hennes anställning såsom
skrifbiträde hos domänstyrelsen kan komma att upphöra,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära eu årlig pension till belopp af
ettusen kronor.
58:o) Uti punkt 29 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Makt Ang- „
föreslagit Riksdagen medgifva, att amanuensen friherre Johan Gustaf amanuensen
Ridderstolpe må från och med månaden näst efter den, hvarunder han
entledigas från sin anställning hos domänstyrelsen, under sin återstående [29 ]
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension af 2,000
kronor.
Det under nästföregående punkter åberopade statsrådsprotokollet
innehåller angående detta ärende följande yttrande af departementschefen:
»I en till Eders Kungl. Maj:t ingifven skrift har amanuensen hos
domänstyrelsen friherre Johan Gustaf Ridderstolpe, under förmälan att
han i nära 30 år tjänstgjort vid statens ämbetsverk, anhållit att vid nu
fyllda 70 år, och då han vore i saknad af andra medel till uppehälle,
blifva ihågkommen med pension från och med den 1 januari 1912, om
möjligt till lika belopp som den aflöning, han nu åtnjöte eller 2,700
kronor årligen.
Vid sin skrift har sökanden fogat dels behörigt frejdbetyg hvaraf
framgår, att sökanden är född den 12 februari 1840, dels ett utdrag af
kammarkollegii protokoll den 6 maj 1881, utvisande att sökanden, som
den 26 januari 1860 aflagt examen till rikets kammar- och räkenskaps
-
<
172
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
verk, blifvit nyssnämnda dag antagen såsom extra ordinarie tjänsteman
ä kollega dåvarande domänafdelning, och dels ett domänstyrelsens
protokollsutdrag den (i december 1901, hvaraf inhämtas, att sökanden,
som den 19 januari 1883 antagits till extra ordinarie tjänsteman hos
styrelsen och under tiden därefter haft förordnanden såsom amanuens
och såsom tjänsteman i första tjänstegraden, i sin tjänstgöring ådagalagt
skicklighet, synnerligt nit och ordentlighet samt städse iakttagit
ett hedrande uppförande.
Uti sin skrift har sökanden anfört bland annat följande. Under
de första åren af sin tjänstgöring hos domänstyrelsen hade sökanden
haft åtskilliga förordnanden, dels såsom amanuens och dels såsom notarie
å styrelsens jordbruksafdelning. Don IT april 1885 hade sökanden erhållit
s. k. årsförordnande såsom amanuens därstädes, hvilket fortfarit
intill utgången af år 1891. Från och med ar 1892 hade sökanden
innehaft förordnande som amanuens på domän styrelsens registratorsoch
aktuariekontor, och hade sökanden under denna sin tjänstgöring
själfständigt, skött göromålen såsom registrator och aktuarie å dåvarande
jordbruksafdelningen, numera domänbyrån och landtbruksbyrån, Indika
de senaste två åren varit förlagda på Kungsholmen. Enligt utfärdade
förordnanden hade sökanden såsom notarie eller registrator och aktuarie
skött förstagradstjänst under sammanlagd! 4 år 3 månader 9 dagar,
men hade sökanden, förutom de förordnanden han förut haft å sådan
tjänst, i verkligheten skött dylik tjänst ända sedan den 1 januari 1896.
Förutom nu omförmälda tjänstgöring hade sökanden vid två tillfällen åren
1887 och 1888 vant förordnad att uppehålla domänintendentsbefattning
i Kristianstads och Östergötlands län i sammanlagdt 2 månader 14 dagar.
Beträffande de af sökanden åtnjutna aflöningsförmåner har sökanden
anfört, att desamma åren 1881—1884 bestått endast i mindre gratifikationer,
att sökanden år 1885 i och med då erhållet s. k. årsförordnande
såsom amanuens bekommit 1,500 kronor, hvilken summa så småningom
ökats, så att sökanden, då han börjat tjänstgöra på registrators- och
aktuariekontoret, åtnjutit 2,100 kronor. Denna summa hade sedan efter
hand höjts till 2,500 kronor samt under de senaste fem åren utgjort
2,700 kronor. Enligt sökandens beräkning skulle han alltså ej hafva erhållit
mer än två tredjedelar och under de senare åren ej mer än hälften
af hvad han, nu på trettionde året af sin tjänstgöring, efter nya lönestaten
skulle hafva åtnjutit, om den tjänstgöring, som blifvit honom ålagd,
åtföljts af fullmakt på motsvarande tjänstebefattning. Till följd däraf
att tjänstgöringen allt sedan början af år 1892 tagit sökandens tid i
anspråk så mycket, att sökanden ej kunnat därmed förena tjänstgöring
Bankoutskottets utlutande Nr IB.
173
pa annat håll, både sökanden ej haft tillfälle att bereda sig några vidare
extra inkomster. Den enda extra inkomst, sökanden haft, hade varit
dels i egenskap al domänstyrelsens kommissionär en månad om året
under åren 1902—1908, medan annan därtill eljest förordnad tjänsteman
haft semester, samt dels under de två sista åren såsom kommissionär
ä jordbruksbyråerna. Då emellertid sistnämnda kommissionär
vore föga anlitad, både den årliga inkomsten af denna befattning varit
ringa och under år 1909 utgjort endast 80 kronor.
Under hela sin tjänstgöringstid hade sökanden ej varit tjänstledig
mer än två gånger, 1889 under 1V2 månad och 1909 under 12 dagar.
Någon semester hade sökanden ej erhållit förr än från och med år
1904, och hade densamma beviljats för blott 14 å 15 dagar om året.
hör sjukdom hade sökanden ej varit frånvarande från sitt arbete mer
än 2, högst 5 dagar något år, och många år ingen dag alls.
Sökanden har slutligen framhållit, att med anledning af den ringa
aflöning, han åtnjutit i förening med den stränga tjänstgöring, som fordrats
åt honom, det varit alldeles omöjligt för honom att göra några besparingar
eller att genom insättningar i någon kassa bereda sig understöd
för sin ålderdom, samt att han vore i saknad af hvarje egen tillgång.
Uti infordradt utlåtande den 23 september 1910 har domänstyrelsen
beträffande ifrågavarande ansökning anfört följande. Med
vitsordande af riktigheten af de af sökanden meddelade uppgifter i fråga
om tjänstgöringstider, tjänstledigheter och aflöningsbelopp ansåge sig
styrelsen höra särskild! framhålla, att sökanden under en lång följd af
år på ett synnerligen nitiskt och förtjänstfullt sätt själfständigt skött
registrator- och aktuariegöromålen, i hvad de afsåge de två jordbruksbyråerna,
numera domän- och landtbruksbyråerna. På grund häraf och
med erinran om att det pensionsbelopp, hvartill en ordinarie registrator
hos styrelsen vore berättigad vid afskedstagande!, utgjorde 3,700 kronor,
därest tre ålderstillägg å 500 kronor af honom intjänats, har domänstyrelsen
hemställt, att Eders Kung]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,
att sökanden måtte beredas pension att uppbäras från och med
månaden näst efter den, då afsked beviljats honom, till belopp af
begärda 2,700 kronor för år.
Till följd af nådig remiss bär statskontoret afgifvit utlåtande den
26 oktober 1910 och därvid anfört följande.
Med hänsyn till sökandens väl vitsordade arbete i statens tjänst
under en tid af inemot 30 år och hans framskridna ålder ansåge statskontoret
giltiga skäl föreligga att söka bereda honom någon pension
för återstående lifstiden. Beträffande pensionsbeloppet ville statskontoret
174
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
framhålla, att, när det gällde utverkande af pension åt civil extra ordinarie
tjänsteman, högre pensionsbelopp icke torde i vanliga fall kunna ifrågasättas
än det, som med tillämpning af lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension den il oktober 1907 skulle hafva tillkommit
honom, därest med hans befattning varit förenad rätt till pension.
Då sökandens aflöning under de senaste fem åren utgjort 2,700 kronor
för år, skulle med tillämpning af nämnda lags bestämmelser i 3 § b)
pension sunderlaget hafva utgjort 1,800 kronor och pensionen efter 30
års tjänstetid 1,550 kronor. Emellertid ville det synas statskontoret,
som om det af domänstyrelsen vitsordade förhållande, att sökanden under
en lång följd af år på ett synnerligen nitiskt och förtjänstfullt sätt
själfständigt skött registrators- och aktuariegöromålen för domän- och
landtbruksbyråema inom nämnda styrelse, borde kunna billigtvis föranleda
därtill, att för sökanden beräknades samma pensionsunderlag
som för en hos domänstyrelsen anställd tjänsteman åt första graden
utan ålderstillägg eller alltså 2,200 kronor, samt att pensionen med
hänsyn till tjänstårens antal bestämdes till ett airundadt belopp af
förslagsvis 2,000 kronor. Statskontoret har därför tillstyrkt, att pensionen
måtte utgå med sistnämnda belopp.
Lika med i ärendet hörda myndigheter finner jag friherre Ridderstolpe
på grund af sin långa och samvetsgranna verksamhet i statens
tjänst hafva gjort sig förtjänt af att erhålla pension, och anser jag rimligt
och välförtjänt, att sökanden, som ju faktiskt under en följd af år skött
göromål, motsvarande dem till en förstagradstjänst vanligen hörande,
tillerkännes ett pensionsbelopp, något högre än det, hvartill hans aflöning
såsom extra ordinarie tjänsteman bort i och för sig föranleda. Jag
ansluter mig därför till statskontorets förslag om pension å 2,000 kronor.»
Utskottet har icke funnit något att erinra emot Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning och för alltså hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att amanuensen friherre
Johan Gustaf Ridderstolpe må från och med
månaden näst efter den, hvarunder han entledigas från
sin anställning hos domänstyrelsen, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension af tvåtusen kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
175
59:o) Kungl. Magt liar i punkten 30 under tionde hufvudtiteln
föreslagit, att anslaget till allmänna indragningsstaten måtte upptagas
till 2,465,574 kronor.
Statsrådet och chefen för finansdepartementet har till statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 13 januari innevarande år anfört
följande:
»Förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten är nu i gällande
riksstat upptaget till 2,614,079 kronor.
Utgifterna från detta anslag hafva i runda tal nedannämnda år
uppgått till följande belopp:
år
1904 .......................
..................... kronor
2,299.200
j?
1905 ....................
...................... ??
2,403,800
??
1906 .....................
...................... JJ
2,488,900
??
1907 .......................
.....................
2,596,600
5?
1908 .......................
...................... ??
2,609,600
??
1909 .......................
......................
2.483,200
Anslaget torde därför böra minskas med ett belopp, som för
jämnande af hufvudtitelns slutsumma upptages till 148,505 kronor,
eller från 2,614,079 kronor till................................ kronor 2,465,574:—’
Lägges härtill anslaget till pensionsstaten „ 2,647,728: —
skulle slutsumman af tionde hufvudtitelns ordinarie
anslag blifva................................................................... kronor 5,113,302:—»
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må i riksstaten för år 1912 uppföra
anslaget till allmänna indragningsstaten med
2,465,574 kronor; dock med rätt för statsutskottet att
vid uppgörande af förslag till riksstaten för nämnda
år i anslagets slutsumma vidtaga den jämkning, som
för jämnande af riksstatens slutsumma kan finnas
erforderlig.
Ang.
anslaget till
allmänna itiäragnmgsst.
aten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
17Ö
Bankoutskotteis utlåtande Nr 18.
Ang. anslag till
upprätthållande
af
arméns
pensionering.
[31.]
Extra anslag.
60:o) Uti punkt 31 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen, att å extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag
af 2,850,000 kronor, att användas såväl till upprätthållande af
arméns pensionskassas egen pensionering med fastställda pensionsbelopp,
mot skyldighet för pensionskassan att afstå de för året densamma tillkommande
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna,
som ock till fyllnadspensioner i enlighet med fastställda grunder för
sådana pensioners utgående.
Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 2 december
1910 har departementschefen i denna fråga anfört följande:
»Den 25 november 1910 föredrog jag i underdånighet frågan om
ett under tionde hufvudtiteln upptaget extra anslag till förstärkning åt
statsbidraget till pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl
med vederlikar vid armén.
Jag anhåller nu att få anmäla öfriga på landtförsvarsdepartementets
föredragning beroende extra anslag’ under samma hufvudtitel, nämligen,
anslaget till upprätthållande af arméns pensionering samt
anslaget till tillfälliga understöd åt afskedade underofficerare och
vederlikar vid armén.
Anslaget till arméns pensionering.
I likhet med föregående år beviljade Riksdagen å extra stat för
är 1911 ett förslagsanslag å 2,350,000''kronor dels till upprätthållande
af arméns pensionskassas egen pensionering och dels till fyllnadspensioner
i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana
pensioners utgående. Liksom föregående år tillförbands pensionskassan
att till gengäld under anslagsåret afstå de densamma tillkommande
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna.
Direktionen öfver arméns pensionskassa har nu uti underdånig skrit
-
Bankouinkottetn utlutande. Nr 18.
177
velse den 2 november 1910 anhållit, att lika stort anslag måtte beviljas
å extra stat för år 1912.
Häremot har armt förvaltning em civila departement icke haft något
att erinra.
Anslaget till understöd åt vissa pensionerade underofficerare och vederlikar.
Uti den till 1907 års Riksdag aflåtna statsverkspropositionen föreslog
Kung! Maj:t Riksdagen att å extra stat under tionde hufvudtiteln
för ar 1908 uppföra ett förslagsanslag af 34,360 kronor för utdelande
af tillfälliga understöd åt afskedade underofficerare och vederlikar
vid armén under villkor:
att understöd ej måtte tilldelas annan än den, som styrkt sig
vara i behöfvande omständigheter och före år 1902 erhållit afsked med
pension från arméns pensionskassa eller, på grund af punkt 8 i nådiga
cirkuläret den 22 juni 1877, från allmänna indragningsstaten,
samt att i afseende å understödets belopp iakttoges, att för den,
hvilkens pension och fyllnadspension icke uppginge till 200 kronor,
understödet icke matte tillsammans med pensionen och fyllnadspensionen
öfverstiga 300 kronor, och att till annan pensionär understöd icke måtte
utgå med högre belopp än 100 kronor eller tillsammans med pension
och fyllnadspension öfverstiga 600 kronor.
Berörda framställning blef af Riksdagen bifallen.
Då det för hvarje år erforderliga anslagsbelÖppet för nu ifrågavarande
ändamål är beroende på antalet understödsbehöfvande underofficerare
och storleken af deras pensioner, anbefalldes direktionen öfver
arméns pensionskassa i nådigt bref den 18 oktober 1907 att årligen
till Kungl. Magt afkunna uppgift angående det anslagsbelopp, som för
nästpåföljande år kunde beräknas för ifrågavarande ändamål erforderligt
med hänsyn till de under löpande året utbetalda belopp samt de understödstagare,
som under året aflidit eller eljest såsom behöriga sökande
afgått.
På grundvalen af dylika uppgifter, som därefter årligen infordrats,
har Eders Kungl. Maj:t sedermera äskat och Riksdagen för åren 1909,
1910 och 1911 å extra stat beviljat ett förslagsanslag å respektive
34,360,^ 30,620 och 28,131 kronor.
Uti underdånig skrifvelse den 2 november 1910 har nu direktionen
öfver arméns pensionskassa meddelat, att af de personer, som år 1909
\ id beräknande af anslagsbehofvet för år 1911 upptagits såsom eventuella
sökande af understöd från detta anslag, 19 aflidit. Högsta möjBihang
till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 23
178
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
liga understödsbelopp, verkliga eller beräknade, både för dessa uppgått
till sammanlagdt 1,900 kronor. Och då icke några berättigade sökande
tillkommit, ansåge direktionen, att ifrågavarande anslag för år 1912
borde uppföras med allenast 26,231 kronor.
År 1907 blef förslagsanslaget till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering samt till fyllnadspensioner höj dt till sitt nuvarande
belopp. Hvarje år har det emellertid afsevärdt öfverskridits.
Enligt hvad jag inhämtat har anslaget öfverskridits med följande belopp,
nämligen:
under år 1907 med 166,776 kronor 44 öre,
„ „ 1908 „ 202,251 „ 49 „
„ „ 1909 „ 336,214 „ 56 „
Då anslaget är af förslagsanslags natur, är öfverskridandet visserligen
redan på förhand beräknadt såsom en möjlighet, men detta förhållande
kan numera antagas blifva konstant. Enligt hvad byråchefen
hos arméns pensionskassa upplyst, kan man nämligen redan nu beräkna,
att anslaget kommer att öfverskridas
under år 1910 med 440,000 kronor samt
„ „ 1911 „ 505,000 „
Jag anser därför, att ifrågavarande anslag bör höjas. Med hänsyn
till det belopp, som för nämnda ändamål beräknats ytterligare erforderligt
för år 1911, torde höjningen böra ske med 500,000 kronor.»
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts nu
förevarande framställning, hemställer,
att Riksdagen må å extra stat för år 1912 anvisa
ett förslagsanslag af 2,850,000 kronor, att användas
såväl till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med fastställda pensionsbelopp,
mot skyldighet för pensionskassan att afstå de
för året densamma tillkommande vederlag för de till
statsverket indragna rustkållsafgifterna, som ock till
fyllnadspensioner i enlighet med fastställda grunder
för sådana pensioners utgående.
Banlcoulskottets utlutande Nr IH.
179
Kl :o) I enlighet med Kungl. Maj:ts i punkten 32 af tionde hufvudtiteln
gjorda framställning och med hänvisning till det vid punkt 1
här ofvan intagna utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
den 25 november 1910, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må till förstärkande af det i 1911
års riksstat uppförda anslaget för bidrag till pensionering
af änkor och barn efter befäl och underbefäl
med vederlikar vid armén å extra stat för år 1912
anvisa ett belopp af 480 kronor.
62:o) På grund af Kungl. Maj:ts under punkt 33 af tionde hufvudtiteln
därom gjorda framställning och med hänvisning till det här ofvan
under punkten 60 anförda utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
den 2 december 1910 hemställer utskottet,
att Riksdagen må för utdelande af tillfälliga
understöd åt afskedade underofficerare och vederlikar
vid armén i enlighet med de af Kungl. Maj:t med
1907 års Riksdag bestämda grunder å extra stat
under tionde hufvudtiteln för år 1912 uppföra ett
förslagsanslag af 26.231 kronor.
63:o) På grund af Kungl. Maj:ts i punkten 34 af tionde hufvudtiteln
därom gjorda framställning och med hänvisning till det här ofvan
under punkt 2:o) anförda utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 16 december 1910, hemställer utskottet,
att Riksdagen må till förstärkande af det i 1911
års riksstat uppförda anslaget för bidrag till flottans
pensionskassas gratialfond å extra stat för år 1912
anvisa ett belopp af 450 kronor.
64:o) Uti punkt 35 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att dels medgifva att, enligt de närmare bestämmelser
Kungl. Maj:t kan finna lämpligt meddela, äldre behöfvande
folkskollärare och folkskollärarinnor, hvilka före år 1907 erhållit afsked
med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, må för år 1912
tillerkännas understöd till så stort belopp, att detsamma tillsammans
med pensionsbeloppet uppgår till 525 kronor,
Any.
förstärkning
af statsbidraget
till
pensionering
af änkor och
barn efter
befäl och
underbefäl
med vederlikar
vid armén.
[32.]
Ang.
anslag till
tillfälliga
understöd åt
afskedade
underofficerare
och
vederlikar vid
armén.
[33.]
Ang.
förstärkning
af 1910 års
anslag för
bidrag till
flottans
pensionskassas
gratialfond.
[34.]
Ang.
understöd åt
vissa äldre
behöfvande
folkskollärare
och folkskollärarinnor.
[35.]
180
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
dels ock för ändamålet på extra stat under tionde hufvudtiteln
för år 1912 anvisa ett belopp af 36,637 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 23 december
1910 innehåller rörande ifrågavarande framställning följande yttrande af
departementschefen:
»Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
bär 1910 års Riksdag dels medgifvit att, enligt de närmare bestämmelser
Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt meddela, äldre behöfvande folkskollärare
och folkskollärarinnor, hvilka före år 1907 erhållit afsked med
pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, Unge för år 1911 tillerkännas
understöd till så stort belopp, att detsamma tillsammans med
pensionsbeloppet uppginge till 525 kronor, dels ock för ändamålet på
extra stat under tionde hufvudtiteln för år 1911 anvisat ett belopp af
36,637 kronor.
Den 18 juni 1910 utfärdade Eders Kungl. Maj:t kungörelse i ämnet,
hvari förordnades följande att lända till efterrättelse tillsvidare, så länge
anslag för berörda ändamål fortfarande anvisades, nämligen:
att folkskollärare, som efter oförvitlig tjänstgöring före år 1907
erhållit afsked med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning,
finge, därest han önskade komma i åtnjutande af understöd från ifrågavarande
utaf Riksdagen beviljade anslag, till skolrådet i den församling,
där han senast varit anställd såsom lärare, före den 1 mars det år,
understödet åstundades, ingifva till Kungl. Maj:t ställd underdånig ansökning
om understöd af berörda anslag, åtföljd af vederbörliga intyg
rörande ålder, hemvist, frejd och lefnadsvillkor samt innehållande uppgift
om dagen för afskedstagande!., pensionsbrefvets nummer och datum
samt beloppet af pensionen;
att skolrådet hade att senast den 15 därpåföljande april till vederbörande
domkapitel insända ansökningshandlingarna tillika med intyg,
huruvida sökanden oförvitligt skött sin tjänst under den tid, han tjänstgjort
inom församlingen; samt
att de till domkapitlet i detta ämne inkomna handlingar skulle
jämte domkapitlets egna underdåniga utlåtanden till Kungl. Maj:t insändas
hvarje år före den 15 maj;
och skulle hvad sålunda blifvit stadgadt angående folkskollärare
gälla äfven beträffande folkskollärarinnor.»
Då utskottet ej haft något, att erinra mot. hvad Kungl. Maj:t i
omförmälda hänseende föreslagit, får utskottet, hemställa,
Bankoutskottets utlutande AV 18.
181
att Riksdagen må dels medgifva, att, enligt de
närmare bestämmelser Kungi. Magt kan finna lämpligt
meddela, äldre behöfvande folkskollärare och folkskollärarinnor,
Indika före år 1907 erhållit afsked med
pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, må
för år 1912 tillerkännas understöd till så stort belopp,
att detsamma tillsammans med pensionsbeloppet uppgår
till 525 kronor,
dels ock för ändamålet på extra stat under tionde
hufvudtiteln för år 1912 anvisa ett belopp af 36,637
kronor.
65:o) Kungl. Magt har i punkt 36 under tionde hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att för bestridande af de extra pensionsafgifter, Indika
på grund af § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning
nu utgå eller till följd af de af 1906 och 1907 årens Riksdagar beslutade
ändrade bestämmelser om delaktighetsbeloppen i nämnda inrättning
komma att utgå, på extra stat för är 1912 under riksstatens tionde
hufvudtitel bevilja ett förslagsanslag å 20,000 kronor.
Det under föregående punkt åberopade statsrådsprotokollet innehåller
rörande denna fråga följande yttrande af departementschefen:
»I § 8 af reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, sådan
denna § lydde, innan den genom nådiga kungörelsen den 14 september
1906 erhöll sin nuvarande affattning, var stadgadt att, därest pension
skulle blifva folkskollärare tillagd, innan skolområdet eller skoldistriktet
för den lön, efter hvilken delaktighet i pensionsinrättningen med afseende
å hans tjänst innehades, erlagt så många årsafgifter, som motsvarade
de ordinarie tjänstår, skolläraren enligt stadgandena i §§ 15 och 17 för
erhållande af pension måste äga, skulle skolområdet eller skoldistriktet
vara förbundet att gälda beloppet af de bristande årens afgifter, dock
efter afräkning af det belopp, som för en lägre lön under högst lika
många år möjligen kunde vara erlagdt, på det sätt att årligen, ifrån
det pensionen började utgå, extra pensionsafgift till lika belopp med
den i § 7 bestämda skulle erläggas, intill dess pensionsinrättningen
därigenom blifvit till fullo godtgjord för bristen, dock att, därest pensionstagaren
under tiden doge eller förlorade sin pensionsrätt, denna extra
pensionsafgift komme att upphöra med den månad, då detta inträffat.
I sammanhang med sitt beslut i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
den 13 januari 1906 angående lönereglering för lärare vid
folkskolor m. m. beslöt Riksdagen på grund af väckt motion, att från
Ang.
extra pertsionsafgifter
till folkskollärarnas
pensionsinrättning.
[36.]
182
Banko utskottets utlåtande Nr 18.
Ang.
tillfälligt
understöd åt
vissa pensionerade
kronojägare.
[37.]
och med den 1 januari 1907 de extra pensionafgifter, hvilka på grund
af § 8 i nyssnämnda pensionsreglemente då utginge eller till följd af
den föreslagna löneregleringen komme att utgå, skulle erläggas af statsmedel,
och beviljade Riksdagen för sådant ändamål på extra stat för år 1907
ett förslagsanslag under riksstatens tionde hufvudtitel af 20,000 kronor.
Kungl. Maj:t, som hos 1907 års Riksdag gjorde särskilda framställningar
om höjning af delaktighetsbeloppen i folkskollärarnas pensionsinrättning
för lärarpersonalen vid högre folkskolor äfvensom för lärare
och lärarinnor i läsämnen vid folkskoleseminariernas öfningsskolor föreslog
samma års Riksdag att för bestridande af de extra pensionsafgifter,
hvilka på grund af § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning
då utginge eller till följd af de af 1906 års Riksdag beslutade
eller 1907 års Riksdag föreslagna ändrade bestämmelser om delaktighetsbeloppen
i nämnda inrättning komme att utgå, på extra stat för år
1908 under riksstatens tionde hufvudtitel bevilja ett förslagsanslag å
20,000 kronor; och denna framställning blef af Riksdagen bifallen.
För samma ändamål beviljade Riksdagen för hvartdera af åren
1909, 1910 och 1911 likaledes 20,000 kronor.»
Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må för bestridande af de extra
pensionsafgifter, hvilka på grund af § 8 i reglementet
för folkskollärarnas pensionsinrättning nu utgå eller
tiH följd af de af 1906 och 1907 årens Riksdagar beslutade
ändrade bestämmelser om delaktighetsbeloppen
i nämnda inrättning komma att utgå, på extra stat
för år 1912 under riksstatens tionde hufvudtitel bevilja
ett förslagsanslag å 20,000 kronor.
66:o) I punkt 37 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att på extra stat under tionde hufvudtiteln för
år 1912 uppföra ett förslagsanslag af 4,000 kronor för utdelande af
tiUfälliga understöd åt pensionerade kronojägare, under villkor att
understöd ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behöfvande
omständigheter och antingen erhållit afsked med pension från
allmänna indragningsstaten till belopp, understigande 500 kronor, eller
ock under år 1908 erhållit afsked med afkortad pension från anslaget
till pensionering af civila tjänstinnehafvare, samt att i afseende å under
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Saakouhilcoltettt utlåtande AV IN.
18:5
stödets storlek iakttages, att detsamma jämte den utgående pensionen
icke må tillsammans öfverstiga 500 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 23 december 1910
innehåller i denna fråga följande yttrande af departementschefen:
»På extra stat under tionde liufvudtiteln har Riksdagen för år
1911 uppfört ett förslagsanslag af 5,700 kronor för utdelande af tillfälliga
understöd åt pensionerade kronojägare, under villkor att understöd
ej finge tilldelas annan ån den, som styrkte sig vara i behöfvande
omständigheter och antingen erhållit afsked med pension från allmänna
indragningsstaten till belopp understigande 500 kronor, eller ock
under år 1908 erhållit afsked med afkortad pension från anslaget till
pensionering af civila tjänstinnehafvare, samt att i afseende å ”understödets
storlek skulle iakttagas, att detsamma jämte den utgående
pensionen icke finge tillsammans öfverstiga 500 kronor.
Sedan Eders Kungl. Maj:t uti skrifvelse den 22 juli 1910 meddelat
domänstyrelsen detta till kännedom samt för vederbörandes underrättande,
har domänstyrelsen genom utfärdadt cirkulär, som tillställts eu
hvar f. d. kronojägare, som uppbar pension understigande 500 kronor,
lämnat dem, som enligt nyssberörda villkor kunde vara berättigade
till erhållande af understöd, tillfälle att inom viss tid inkomma med till
Eders Kungl. Maj:t ställda ansökningar om dylikt understöd, åtföljda af
bevis, som styrkte, att de sökande vore i behöfvande omständigheter.
Med utlåtande den 14 november 1910 har domänstyrelsen till
Eders Kungl. Maj:t öfverlämnat i anledning däraf inkomna sådana ansökningar
från 41 pensionerade kronojägare och 1 kronojägaränka. Efter
inhämtande af yttrande af statskontoret har Eders Kungl. Maj:t den 30
december 1910 tilldelat 37 af de sökande f. d. kronojägarna understöd
med tillhopa 3,795 kronor.
Äfven för år 1912 synes mig för enahanda ändamål ett förslagsanslag
böra uppföras på extra stat under tionde hufvudtiteln. Rörande
anslagets storlek torde det ej vara sannolikt, att det kommer att
öfverstiga sistberörda belopp. Åtskilliga af understödstagarna äro
mycket ålderstigna och de till understöd berättigades antal torde
komma att sjunka med hvarje år. Ett förslagsanslag å 4,000 kronor
bör under alla förhållanden vara tillfyllest. Någon ändring i villkoren
föi rått att komma i åtnjutande af understöd af förevarande slag
ifrågasätter jag ej.>
Pa giund af hvad ofvan anförts, far utskottet med förordande
af Kungl. Maj:ts förevarande framställning hemställa.
184
Banko utskottets utlåtande Ne 18.
Ang.
förbättring
af pensioneringen
från
handelsflottans
pensionsanstalt.
[38.]
att Riksdagen må å extra stat under tionde
hufvudtiteln för år 1912 uppföra ett förslagsanslag
af 4,000 kronor för utdelande af tillfälliga understöd
åt pensionerade kronojägare, under villkor att understöd
ej må tilldelas annan än den, som styrker sig
vara i behöfvande omständigheter och antingen erhållit
afsked med pension från allmänna indragningsstaten
till belopp understigande 500 kronor, eller ock under
år 1908 erhållit afsked med afkortad pension från
anslaget till pensionering af civila tjänsteinnehafvare,
samt att i afseende å understödets storlek iakttages,
att detsamma jämte den utgående pensionen icke må
tillsammans öfverstiga 500 kronor.
67:o) Uti punkten 38 under tionde hufvudtiteln har Kungl.
Maj it föreslagit Riksdagen att till förbättring af pensioneringen från
handelsflottans pensionsanstalt å extra stat för år 1912 under riksstatens
tionde hufvudtitel bevilja ett förslagsanslag å 31,000 kronor.
Till statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari 1911
har departementschefen rörande detta ärende anfört följande:
»På framställning af Eders Kungl. Maj:t har Riksdagen för hvardera
af åren 1910 och 1911 till förbättring af pensioneringen från
handelsflottans pensionsanstalt å extra stat under riksstatens tionde
hufvudtitel beviljat ett förslagsanslag å 31,000 kronor. Anslaget
afsåg att användas till höjning af pensionsbeloppet i fjärde klassen,
omfattande sjöfolk, som icke vore fartygsbefälhafvare, styrmän eller
maskinister, från 60 till 90 kronor.
Den till 1909 års Riksdag aflåtna propositionen i ärendet aftåg,
att anslaget å extra stat till nämnda pensionsanstalt skulle gifvas
sådan omfattning att det jämväl möjliggjorde borttagandet af den
inskränkning i pensionsrätt, som pensionsrummens begränsade antal
innebure, så att alla, som uppfyllde de i reglementet gifna förutsättningarna,
komme i åtnjutande af pension utan föregående väntetid.
I denna del vann emellertid framställningen icke Riksdagens bifall
och anförde Riksdagen såsom skäl härför bland annat, att Riksdagen
icke ansåge det lämpligt att vidtaga sådan åtgärd, hvarigenom man
beträffande eu viss yrkesklass skulle kunna föregripa den pågående
utredningen i den vidtomfattande frågan om allmän ålderdoms- och
invaliditetsförsäkring. I anledning häraf uppdrog Eders Kungl. Maj:t
åt den af Eders Kungl. Maj:t den 13 december 1907 tillsatta kom
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
185
mitten för utredning af frågan om allmän ålderdoms- och invaliditetsförsäkring
att vid fullgörande af sitt uppdrag taga under öfvervägande
förevarande fråga, såvidt den afsåge ålderdoms- och invaliditetsförsäkring.
Jag tillåter mig vidare erinra därom, att vid föredragning den
18 juni 1910 af Riksdagens skrifvelse den 8 i samma månad, däri
Riksdagen anmälde sitt beslut att för år 1911 bevilja förut omförmälda
förslagsanslag å 31,000 kronor, Eders Kungl. Maj:t bemyndigat direktionen
öfver handelsflottans pensionsanstalt dels att till eu hvar, som
i enlighet med bestämmelserna i reglementet för handelsflottans pensionsanstalt
och direktionens därå grundade beslut komme att för år
1911 eller någon del däraf uppbära pension inom fjärde klassen, för
motsvarande tid utbetala fyllnadspension efter 30 kronor för år räknadt,
dels ock att efter ingången af år 1911 hos statskontoret, i mån
af behof och mot redovisningsskyldighet, rekvirera för utbetalande af
dylika fyllnadspensioner erforderliga medel, som statskontoret skulle
hafva att till direktionen utanordna från ofvannämnda af Riksdagen
anvisade förslagsanslag å 31,000 kronor.
Då kommittén för utredning af frågan om allmän ålderdoms- och
invaliditetsförsäkring, åt hvilken, efter hvad jag nyss erinrat om, Eders
Kungl. Maj:t uppdragit att vid fullgörande af sitt uppdrag taga under
öfvervägande frågan om förbättradt pensioneringssätt för sjömän, ännu
icke inkommit med underdånigt betänkande, anser jag mig icke böra
ifrågasätta, att till förbättring af pensioneringen från handelsflottans
pensionsanstalt af Riksdagen äskas högre belopp än 1910 års Riksdag
i sådant afseende beviljat.»
Då utskottet icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må till förbättring af pensioneringen
från handelsflottans pensionsanstalt å extra
stat för år 1912 under riksstatens tionde hufvudtitel
bevilja ett förslagsanslag å 31,000 kronor.
Stockholm den 28 mars 1911.
På bankoutskottets vägnar:
WERNER G. von SCHWERIN.
Bihang till Riksd. prof 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft.
24
186
Bankoutskottets it tint av de Nr 18.
Reservationer:
Vid punkten lD:o), angående ombildning af lärarnas vid elementarläroverken
änke- och pupillkassa:
af herr Christiernson, som ansett, att utskottet bort hemställa,
att Riksdagen icke måtte bifalla Kungl. Mnj:t.s
ifrågavarande framställning;
vid punkten 18:o). angående pension åt generalkonsul R. Bagges änka:
af herr Vubiquist, som anfört följande:
»Då jag har den uppfattningen, att i fall som detta behof vet bör
vara bestämmande för pensions beviljande, men då af tillgängliga
handlingar framgår, att behållningen i dödsboet utgjorde 57,490 kronor
i kontanta penningar och värdepapper, hvartill kommer värdet af boets
lösa inventarier, har jag ansett, att utskottet bort afstyrka framställningen
i fråga.»
samt af herrar Eklund. Mallmin, Thylander, Christiernson och Neiglick;
vid punkten 53:o), angående ändring i villkoret för den förra
första lärarinnan Ester Braaten beviljade pension:
af herr von Stapelmohr, som ansett, att utskottet bort hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
188
Banko utskottets utlåtande Nr 18.
BIL
Tabell öfver ordinarie anslagen
I
1911 års riksstat!
anslår:
Anvisning
i kontant.
Kronor.
ö.
100.000
35,000
—
152,052
—
243,640
30,000
294.000
537,120
60,350
2.400
25.000
6.700
—
Tpt 1,486,262
—
Pensions- och
A. Pensions
-
Till pensionering af civile tjänstinnehafvare, förslagsanslag....................................
Förvaltningsbidrag till en ny änke- och pupillkassa för civilstaten....................
Arméns pensionskassa:
Ersättning för mistade. löneinnehållningar ............................................................
Dito för nådårs- och begrafningshjälpsbesparingar ............................................
Bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl med
- Ökas med................................................................................................................
Vadstena krigsmanshuskassa........................................................................................
Bidrag till ersättning i anledning af kroppsskada, ådragen under militär tjänst
Förhöjning
i gratialen åt afskedadt manskap ........................................................
Flottans pensionskassa:
Ersättning för mistade inkomster:
Till pensionsfonden................................................................................................
» gratialfonden....................................................................................................
Bidrag till flottans pensionskassas gratialfond. Nuvarande belopp ................
Ökas med....................................................................................................................
Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar, förslagsTill
pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap (däraf högst 9.030
staterna inrättade invalidstat) förslagsanslag....................................................
Invalidhusfonden...........................................................................................................
För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag................................
» gäldande af statens andel i kostnaden för pensionering af lasarettsläkare,
Bidrag till sjuksköterskors pensionering, förslagsanslag ........................................
Bankouiskoitets utlåtande Nr IN.
189
lutt. A.
under riksstatens Tionde hufvudtitel.
Förslag till blifvande
riksstat:
indragningsstaterna.
Anvisning
i kontant.
Kronor. ö. ]
staten.
100,000 -
35,000 —
vederlikar vid armén. Nuvarande belopp
119,332:
480:
göring
4,640: —
28,080: — ;
119,812: —
152,532 - 243,640-
30,000 —
294.000!—
36,320: —
.................. 16,650: —
24,550: -
450:— 25,000: —
anslag ........................................................................................................
kronor till den för daglönare å f. d. timmermans- och handtverks
-
förslagsanslag
77,970: —
270,000: — |
189,600: — j 537,570 -
....................| 60,350 -
....................; 2,400 -
.................... 25,0001—
....................i 6.700 —
Transport! 1.487,192 —
190
Banko utskottets utlåtande Nr 18.
Tpt
1911 års riksstat
anslår:
Anvisning
i kontant:
Kronor. I ö.
1,486,262—;
‘50,000 - Till bestridande af statens bidrag till pensionering af barnmorskor, förslags
11.
000 __» gäldande af kostnaden för förvaltningen af barnmorskornas pensionsanstalt,
101,000! — Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt att af tullmedlen direkt utgå, förslags115,
965 — Bidrag till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,
Ökas med....................................................................................................................
68.000] — Bidrag till pensionering af den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läro
30.
000 — Bidrag till döfstumlärares pensionsanstalt, förslagsanslag ....................................
681,0921_''Bidrag till folkskollärares pensionering. Nuvarande belopp ................................
Ökas med...................................................................................................................
71,730;—i Bidrag till folkskollärares änke- och pupillkassa. Nuvarande belopp...............
Ökas med....................................................................................................................
3.000—1 Bidrag till kungl. hofkapellets pensionsinrättning................................ .............
_ _5 Till bestridande af statsverket på grund af lagen angående olycksfall i arbete
2,614,079]— Till diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande belopp
Minskas med ....................................................................
S:a 5,212,128-
B. Allmänna
BankoutskoUets utlåtande Nr ''18.
191
anslag ..............................................................................
förslagsanslag, högst .......................................................
anslag ...............................................................................
pedagogi!-, seminarier, m. m. Nuvarande belopp ....
anstalter, förslagsanslag
åliggande utgifter för lifräntor m. in., förslagsanslag (nytt)
indrag ningsstaten.
Förslag till blifvande
riksstat:
Anvisning
i kontant.
Kronor.
ö.
Transport
1.487,192
80,000
L
11,000
_j
101.000
......... 115,965: —
......... 26,889: —
142,854
68,000
~.;
30,000
—!
......... 681,092: —
......... 800: -
681.892
........ 71,780: —
......... 1,060: —
72,790
— |
3,000
5,000
........ 2,614,079: - j
....... 148,505: — |
2.465,574
—!
Summa''
5,098,302)
—
192
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Bil. Litt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Tionde hufvudtitel.
Kronor.
ö.
Pensionsstaten.
Till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering!
slagsanslag..................................
» förstärkande af det i 1911
befäl med vederlikar vid armén
och vederlikar vid armén, förslagsanslag...........
> förstärkande af det i 1911 års riksstat up]
bidrag till flottans pensionskassas gratialfond
och folkskollärarinnor,
extra pensionsafgifter
förslagsanslag .............
förslagsanslag ...................................................................
förbättring af pensioneringen från handelsflottans
anstalt, förslagsanslag.......................................................
Summa
| 2,850,000
•i
1
—
480
—
9
26,231
_
r
450
9
36.637
.
! 20,000
_
4,000
—
J 31,000
—
a) 2,968,798
Bankoutskotteta utlåtande Nr 18.
193
Bil. Litt. C.
Allmänna indragningsstaten.
Ny anvisning.
Kronor.
ft.
Justitiedepartementet.
F. kamreraren vid centralfängelset å Nya varfvet August Wilhelm
Gotthard Sundberg, lön.......................................................................
4,350
!
Bevakningsbefälhafvaren vid kronohäktet i Svanesund Gustaf Henrik
von Tell, pension ................................................................................
1,000
—
Utrikesdepartementet.
Generalkonsuln Richard Bagges änka Lily Bagge, född Schwartz,
pension....................................................................................................
800
Landtförsvarsdepartementet.
Sergeanten af första klassen vid Kronobergs regemente Hugo Gustaf
Octavus Wickström, pension ..........................................................
000
F. fästningsbyggnadsarbetaren August Johansson, pension................
300
—
F. fästningsbyggnadsarbetaren Gustaf Gustafsson, pension...............
300
—!
F. fästningsbyggnadsarbetaren Carl August Kärrman, pension ........
F. fästningsbyggnadsarbetarne Anders Gustaf Eriksson och Anders
Isaksson, pension åt hvardera med 300 kronor ............................
300
—i
000
Sergeanten af första klassen vid Hallands regemente Carl Frithiof
Stråle, pension.......................................................................................
900
:
Musiksergeanten af första klassen vid Hallands regemente Erik
Magnus Qvarth, pension ....................................................................
900
Sergeanten af första klassen vid Hälsinge regemente Olof Trönnander,
pension...................................................................................................
900
_
Sergeanten af första klassen vid skånska husarregementet Nils
Alfred Nilsson, pension........................................................................
900
Transport
12,150
Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 13 Hcift.
25
194
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
Ny anvisning.
Kronor.
ö.
Transport
12,150
J
Läraren i franska språket vid krigshögskolan m. m. Ferdinand
Paul Schulthess, pension ...................................................................
800
_!
Arbetsförmannen å kungsgården vid krigsskolan å Karlberg Per
Lindberg, understöd ...........................................................................
400
Stallförmannen vid krigsskolan å Karlberg Gustaf Alrik Karlsson,
understöd................................................................................................
400
F. vicekorpralen Johan Angust Anton Lindvall samt f. kronoarbets- karlarne Carl Gustaf Lundberg och Johan Andersson Norlin,
årliga understöd, åt Lindvall och Lundberg 72 kronor hvar- dera samt åt Andersson 18 kronor ...............................................
162
F. krutvaktaren Johan August Gustafsson, pension............................
300
—:
Förrådsarbetaren vid arméns intendenturförråd i Stockholm Peter
Magnus Jonsson, pension ....................................................................
400
—
Sjöförsvarsdepartementet.
F. fortifikationsarbetaren Johan Fredrik Svensson-Norrbom, pension
Gravören vid sjökarteverket Fredrik Vilhelm Åkerberg, pension ...
221
2,000
Civildepartementet.
Arbetarne vid statens järnvägsbyggnader Frans Vilhelm Karlsson.
Johan Nilsson, Anders Petter Svensson, Karl Oskar Bäckman,
Sven Johan Kjellberg, Per Gustaf Andersson, Johan Gustaf Lind- qvist och Jöns Ingvarsson, pensioner åt enhvar 300 kronor........
s
2,400
F. järnvägsarbetaren Per Otto Karlsson, pension ...........................
160
-
Sysslomannen vid Malmö asyl Carl Axel Valfrid Stadier, pension
1,600
—
Finansdepartementet.
T. f. skrifbiträdet å generaltullstyrelsens kansli, Emma Maria
Schröder, pension ...............................................................................
1,000
Ecklesiastikdepartementet.
Vaktmästaren vid nationalmusei konstafdelning Carl Johan Johans- sons änka Sara Kristina Johansson, född Svensson, pension........
200
Transport
22,193
—
Bankoutakottets utlåtande Nr IS.
195
Ny anvisning.
Kronor.
Transport
22,193
_l
Ofverläraren vid tekniska skolan i Stockholm, f. d. professorn Olof
Per Ulrik Arborelius, pension ............................................................
500
Understöd åt äldre behöfvande folkskollärare ....................................
3,600
_j
Understöd åt äldre behöfvande småskollärare m. fl.........................
20.550
j
Understöd åt äldre, behöfvande, från småskollärares ålderdoms- understödsanstalt understödda småskollärare...................................
4.000
Docenten i grekiska språket vid universitetet i Lund Sven Linde,
understöd..........................................................................
1,500
J ordbruksdepartementet.
|
Instruktören i husslöjd Anders Wilhelm Nordin, pension ................
3.000
J
Skrifbiträdet hos domänstyrelsen Elisabeth Vilhelmina Nordendahl,
pension.................................................................................................
1.000
_
Amanuensen hos domänstyrelsen frihen-e Johan Gustaf Ridderstolpe,
pension..........................................................................
2,000
58,343
Summa
-i
196
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Ordinarie anslag.
I. Pensionsstaten ................................................................................................ 1
H. Indragningsstaten............................................................................................ 85
A. Ang. justitiedepartementet ................................................................ 85
B. Ang. utrikesdepartementet................................................................... 91
C. Ang. landtförsvarsdepartementet ........................................................ 93
D. Ang. sjöförsvarsdepartementet........................................................... 120
E. Ang. civildepartementet........................................................................ 125
F. Ang. finansdepartementet ............................ 188
G. Ang. eklesiastikdepartementet ............................................................ 141
H. Ang. jordbruksdepartementet ............................................................ 166
Extra anslag.................................................................................................................... 1^6
Tabellbilagor................................................................................................................... 18 <
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1911:10 Riksdagens skrifvelse Nr 10 s. 1 i texten