Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts ■proposition angående understöd åt arbetarna vid mynttillverkningen P. A. Andersson, O. H:son Olofsson, R. V. Sahlén och C. A. Staflund.
1911-03-28 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1911:19, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts ■proposition angående understöd åt arbetarna vid mynttillverkningen P. A. Andersson, O. H:son Olofsson, R. V. Sahlén och C. A. Staflund.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
1
?ir 19.
Ankom till Riksdagens kansli den 28 mars 1911 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts ■proposition angående
understöd åt arbetarna vid mynttillverkningen P. A.
Andersson, O. H:son Olofsson, R. V. Sahlén och C.
A. Staflund.
I en till Riksdagen aflåten, till bankoutskottet för förberedande
behandling remitterad proposition (nr 58) af den 3 februari 1911 har
Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva,
att de vid mynttillverkningen anställda arbetarna Per Adolf
Andersson, Olof H:son Olofsson, Rudolf Valentin Sahlén och Carl August
Staflund må, enhvar från och med månaden näst efter den, i hvilken
han erhåller entledigande från sin ifrågavarande anställning, under sin
återstående lifstid åtnjuta ett årligt understöd af sexhundrafemtio kronor,
att utgå af anslaget till bestridande af de med mynt- och justeringsverkets
drift förenade kostnader.
Till berörda statsrådsprotokoll har departementschefen i ärendet
anfört följande:
»I underdånig skrifvelse den 12 november 1910 har myntdirektören
hemställt, att de vid mynttillverkningen anställda arbetarna Per Adolf
Andersson, Olof H:son Olofsson, Rudolf Valentin Sahlén och Carl August
Staflund måtte, sedan de lämnat sin anställning vid mynt- och justeringsverket,
erhålla ett årligt understöd, de tre förstnämnda med 1,000
kronor och den sistnämnde med 900 kronor.
TiU stöd för sin framställning har myntdirektören anfört, bland
annat, att Andersson, Staflund och Olofsson, livilka samtliga vore födda
Bihang till Biksd. prot. 1911. 6 Samt. 1 Afd. 14 Höft. (Nr 19.) 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
år 1834, varit i myntverkets tjänst anställda, Andersson sedan år 1857,
Staflund sedan år 1861 och Olofsson sedan år 1874, eller i respektive
53, 49 och 36 år, samt att Sahlén, hvilken vore född år 1840, haft
anställning hos myntverket sedan år 1861 eller i 49 år.
Dessa fyra arbetare, af hvilka Andersson varit arbetsförman för
smältning, Olofsson för valsning och Sahlén för medaljprägling, hade
städse på ett synnerligen hedrande sätt skött sina åligganden och hade
alla hugnats med medalj för nit och redlighet i rikets tjänst.
Det vore ju dock naturligt, att det arbete, som dessa arbetare
nu kunde prestera, icke kunde jämföras med det, som de fordom lämnat,
och härtill komme, att vid deras höga ålder sjukdom lätt tillstötte,
som kunde sätta dem ur stånd att utföra något som helst arbete.
Vidare har myntdirektören eiänrat därom, att den år 1872 tillsatta
kommittén för afgifvande af förslag till lönereglering vid myntoch
kontrollverken i sitt den. SO december 1875 afgifna betänkande
yttrat följande:
»Ehuru frågan om arbetarnes vid myntverket ställning icke ovillkorligen
tillhör de ämnen, med hvilka kommittén har att taga befattning,
har kommittén dock trott sig icke böra underlåta att här vidröra
en enligt dess mening behjärtansvärd omständighet i berörda
afseende. Det är nämligen, såsom lätt inses, af stor vikt, att uti den
fabriksverksamhet, som förekommer vid myntverket, användas icke blott
dugliga utan äfven fullt pålitliga och redbara arbetare. Då sådana
alltid blifva eftersökta jämväl af den enskilda industrien, måste myntverket,
för att i denna konkurrens icke blifva den lidande, kunna
erbjuda dem åtminstone samma fördelar, som anställningen i enskild
tjänst medför; och då det numera är vanligt, att sådana arbetare, som
genom långvarig anställning hos samma arbetsgivare samt duglighet
och pålitligt uppförande gjort sig däraf förtjänta, erhålla understöd,
när de i följd af ålderdom och aftagande arbetskrafter icke längre
äro i stånd att såsom förut själfva bereda sig sitt uppehälle, har kommittén
icke velat lämna tillfället obegagnadt att fästa Kungl. Maj:ts
nådiga uppmärksamhet å önskvärdheten däraf, att någon åtgärd vidtages,
hvarigenom jämväl arbetarne af myntverket erhålla utsikt att
efter långvarig och trogen tjänst komma i åtnjutande af något årligt
understöd.»
Myntdirektören har ytterligare erinrat, att Kungl. Maj:t i en den
2 februari 1900 aflåten proposition föreslagit Riksdagen att medgifva,
att myntarbetaren August Andersson, hvilken sedan 1872 varit anställd
i. myntverkets tjänst och därunder ådragit sig obotlig sjukdom, måtte
Ban/coutskottets utlåtande Nr It).
3
och med månaden näst efter den, i hvilken lian erliölle entledigande
från sin befattning vid myntverket, få under sin återstående
lifstid af myntverkets medel åtnjuta ett årligt understöd till belopp af
(iOO kronor, samt att Riksdagen bifallit denna framställning med den
ändring, att det årliga undarstödsbeloppet bestämdes till 500 kronor.
Vid myntdirektörens framställning är fogadt ett af legitimerade
läkaren Bror Fristedt den 9 november 1910 angående ifrågavarande
fyra myntarbetare utfärdadt intyg, enligt hvilket dessa, som af Fristedt
vårdats för olika åkommor under sistförflutna sex åren, lede, Andersson
af kronisk magsjukdom, Staflund af åderförkalkning, darrningar
och nedsatt synförmåga, Olofsson af höggradig åderförkalkning och
Sahlén af höggradig neurastlienia, hvilka sjukdomar jämte deras "framskridna
ålder bidragit att nedsätta deras arbetsförmåga till en obetydlighet.
Beträffande de ifrågavarande arbetarnas nuvarande aflöningsförhållanden
har myntdirektören uppgifvit, att de ungefärliga årliga aflöningsbeloppen
kunde uppgå för Andersson, Sahlén och Olofsson till
2,040 kronor och för Staflund till 1,850 kronor, hvarvid i aflöningsbeloppen
inbegripits för Olofsson värdet af den utaf honom åtnjutna
förmånen af fri bostad med bränsle inom mynt- och juste ringsverkets
fastighet och för de tre öfriga till dem utgående hyresbidrag med 15
kronor i månaden, samt att samtliga de ifrågavarande arbetarna vid
inträffad sjukdom uppbure dels det vanliga hyresbidraget och dels
sjukhjälp med en krona 50 öre om dagen.
Efter nådig remiss har statskontoret den 19 december 1910 i
detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande och därvid anfört följande.
På grund af hvad myntdirektören i detta ärende upplyst och
anfört ansåge statskontoret goda skäl föreligga att bereda pensioner
åt ifrågavarande arbetare, då de efter synnerligen långvarigt och väl
vitsordadt arbete vid myntverket nödgades till följd af framskriden
ålder och utslitna krafter lämna sina sysslor därstädes.
Med hänsyn hufvudsakligen till dessa arbetare tillkommande aflöningsförmåner
hade myntdirektören hemställt, att pensionsbeloppen
måtte bestämmas för Andersson, Sahlén och Olofsson till minst 1,000
kronor och för Staflund till minst 900 kronor. I afseende härå erinrade
statskontoret, att förmän och arbetare vid vissa byggnadsföretag
för statens räkning, såsom fästnings- och järnvägsbyggnader, i allmänhet
erhållit pensioner å 300 kronor; att arbetare vid statens tygverkstäder
och vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori bekommit pensioner å
högst 500 kronor, samt att de vid marinen anställda förmän bland
daglönare, sjlikvaktare och öfriga daglönare enligt grunder, antagna
4 Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
af 1910 års Riksdag och fastställda genom kungörelse den 25 november
1910 att gälla från och med år 1911, berättigats erhålla efter
tjänstetidens längd afpassade pensioner, dock lägst 300 kronor och högst
625 kronor.
Så höga pensionsbelopp som de, hvilka föreslagits för nu liragavarande
arbetare vid myntverkets verkstäder, kunde — såvidt statskontoret
hade sig bekant — icke uppnås af andra i statens tjänst anställda
arbetare än månadslönare och med dem likställda förmän vid
marinens depåer och varf, hvilka befattningshafvare räknades till delägare
i flottans pensionskassa.
Det kunde visserligen icke förnekas, att på arbetarna vid myntverket
måste ställas stora anspråk i fråga om såväl duglighet som pålitlighet
och redbarhet. Enligt hvad förevarande framställning gåfve
vid handen, syntes också aflöningsförmånerna för myntverkets arbetare,
äfven om de icke längre kunde användas i mera maktpåliggande sysslor
såsom förmän, vara högre än som vanligen tillkomme arbetare i statens
tjänst. Om de föreslagna pensionsbeloppen finge betraktas endast i
förhållande till ifrågavarande arbetare tillkommande afiöningsförmåner,
saknades måhända anledning till erinran mot förslaget, men för att
undvika faran för betänkliga konsekvenser måste enligt statskontorets
mening äfven i förevarande fall hänsyn tagas till hvad som i allmänhet
plägade i pension bestås en arbetare i statens tjänst, och då kunde
statskontoret för sin del icke undgå att finna de föreslagna pensionsbeloppen
väl stora. . .
Vid öfvervägande af alla på frågan inverkande omständigheter
hade statskontoret trott sig finna ett lämpligt pensionsbelopp, då statskontoret
föresloge, att beloppet bestämdes till hvad arbetaren under
sjukdom ägt uppbära. Då sjukaflöningen varit densamma för alla
ifrågavarande arbetare, syntes anledning icke förefinnas att i fråga
om pensionsbeloppet göra någon skillnad dem emellan. Enligt hvad
af förevarande framställning framginge, hade aflöningen vid sjukdomsfall
utgått med dels det vanliga hyresbidraget, 15 kronor i månaden,
och dels 1 krona 50 öre i sjukhjälp per dag, och med lämplig afrundning
skulle pensionsbeloppet alltså uppgå till 650 kronor.
På grund af hvad sålunda anförts hemställde statskontoret i underdånighet,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå
Riksdagen att medgifva, att enhvar af ifrågavarande fyra arbetare
måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han blefve
entledigad från sin anställning vid myntverket, under sm återstående
lifstid af myntverkets medel uppbära en årlig pension af 650 kronor.
Banko utskottets utlåtande Nr 1!). 5
Då på grund af förenämnda läkareintyg kan antagas, att ifrågavarande
arbetare icke äro i stånd att under någon längre tid ytterligare
nöjaktigt bestrida sina befattningar vid mynttillverkningen, anser
jag billigt, att vid deras afgång ur mynt- och justeringsverkets tjänst
något årligt understöd af statsmedel beredes dem, så mycket mera som
de nu ifrågavarande arbetarnas väl vitsordade tjänstgöring vid mynttillverkningen
varit osedvanligt lång. Hvad statskontoret anfört och
föreslagit beträffande understödens storlek synes mig vara af den betydelse,
att jag anser mig böra lägga det till grund för min framställning
i ämnet.
Under förutsättning af Riksdagens bifall till hvad Eders Ivungl.
Maj:t med afseende å de af Eders Kungl. Maj:t godkända förändrade
grunderna för riksstatens uppställning föreslagit om anvisande af anslag
på riksstatens sjunde liufvudtitel till bestridande af de med myntoch
justeringsverkets drift förenade kostnader torde understöden höra
utgå af detta anslag.»
Utskottet har icke haft något att erinra mot förevarande framställning
och hemställer alltså,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 28 mars 1911.
På bankoutskottets vägnar:
WERNER G. von SCHWERIN.
Departement»-
chefen.
Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 11 Höft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1911:231 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungi. Maj ds proposition angående understöd åt arbetarna vid mynttillverkningen P. A. Andersson, 0. H:sm Olofsson, B. V s. 1 i texten