Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 24

1911-04-04 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1911:24, Bankoutskottets utlåtande Nr 24

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Nr 24.

Ankom till Riksdagens kansli den 4 april 1911 kl. 1 e. m.

Utlåtande, angående ändrad lydelse af § 82 mom. 2 bankoreglementet

och §§ 107 och 13d reglementet för riksgäldskontor.

Riksdagens revisorer hafva under § 52 i den till 1911 års lagtima

Riksdag afgifna berättelsen angående riksbanken anfört följande:

»Vid behandlingen af det under nästföregående § antecknade

ärende hafva revisorerna kommit till den uppfattning, att den i 82 §

2 mom. af riksbanksreglementet förekommande bestämmelse angående

besvärs anförande bos revisorerna af riksbanken ej står i önskvärd

öfverensstämmelse med föreskrifterna i den för revisorerna gällande

instruktion.

Det kan nämligen ifrågasättas, huruvida icke den myndighet, bos

hvilken besvär anföres, jämväl bör hafva rätt att vidtaga ändringar i de

öfverklagade besluten, men enligt § 19 mom. f. i instruktionen är revisorernas

befogenhet i förevarande fall inskränkt till att allenast göra

erinringar mot beslut i dylika frågor.

Under sådana förhållanden torde det förefinnas skäl att taga i

öfvervägande, huruvida ej ifrågavarande i bankoreglementet stadgade

rätt att hos revisorerna anföra besvär lämpligen borde upphöra.»

Med anledning af detta revisorernas uttalande bar bankoutskottet

inhämtat fullmäktiges i riksbanken yttrande, så lydande:

»På sätt framgår af sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande

nr 5 vid 1893 års riksdag måste grunden till den befogenhet

att pröfva och afgöra besvär öfver fullmäktiges beslut i befordringsfrågor,

som längre tillbaka i tiden varit revisorerna tillagd i den för

dem utfärdade instruktionen, sökas i den omständigheten, att fullmäkBihang

till Riksd. prot. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 17 Käft. (Nr 24—25). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

tiges principal Riksdagen ursprungligen sammanträdde endast med längre

tids mellanrum. Vid den ändring af instruktionen, som nämnda år

genomfördes, blef den förut stadgade besvärspröfningen utesluten, och

åtgärden motiverades bland annat därmed, att Riksdagen nu sammanträder

hvarje år och att utöfningen af omförmälda pröfning måste anses

främmande för revisorernas egentliga uppgift.

Att efter denna motivering besvärsrätten till revisorerna i befordringsfrågor

ändock fått kvarstå i bankoreglementet kan hafva berott

på ett förbiseende. Men möjligheten af besvärs anförande hos statsrevisorerna

är dock icke utan betydelse för riksbanken. Väl är det

sant, att revisorerna ej kunna vidtaga ändring af ett af fullmäktige

fattadt beslut i eu befordringsfråga. Men i de fall, då revisorerna i

anledning af där anförda besvär funnit dessa icke föranleda någon åtgärd

eller anmärkning, har därigenom ärendet blifvit hastigare afgjordt

än om klaganden skolat vänta med sina besvär till dess Riksdagen

sammanträdt. Och detta har då inneburit en viss fördel, ty det måste

ligga i riksbankens intresse att frågor om tjänstebefordringar och dylikt

icke hållas alltför länge sväfvande.

Skäl kunna således anföras för bibehållande af det nuvarande

stadgandet i bankoreglementet oförändradt. Men fullmäktige anse tilllika,

att någon större olägenhet ej skulle uppkomma, om i enlighet

med det väckta förslaget rätten till besvärs anförande hos statsrevisorerna

borttoges.»

Då ifrågavarande stadganden i bankoreglementet och i instruktionen

för revisorerna, i hvad denna afser riksbanken, äga motsvarighet

i reglementet för riksgäldskontoret och de särskilda bestämmelser i

berörda instruktion, som angå riksgäldskontoret, har utskottet ansett

sig böra inhämta jämväl fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande i

ärendet.

Berörda yttrande är af följande lydelse:

»I fråga om öfverklagande af fullmäktiges beslut i mål, som röra

riksgälds kontorets tjänstemän eller andra enskilda personer, har det

sedan lång tid tillbaka varit i riksgäldskontorets reglemente stadgadt,

att besvär öfver sådana beslut kunde få anföras ej blott hos Riksdagens

vederbörande utskott — före år 1909 statsutskottet, sedermera bankoutskottet

— utan äfven hos revisorerna. I det för riksgäldskontoret

senast utfärdade reglementet återfinnas bestämmelser härom i §§ 107

och 134. Emellertid innehåller den för revisorerna nu gällande, vid

1893 års riksdag antagna instruktionen icke något stadgande om befo
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutakottets utlåtande Nr 24.

3

genhet för revisorerna att pröfva och afgöra dylika besvär. Sådant

stadgande fanns däremot i den instruktion, som närmast förut gällde

för revisorerna af riksgäldskontor^ förvaltning och räkenskaper. Såsom,

skäl för detta stadgandes uteslutande ur den nya instruktionen anfördes,

enligt hvad af sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande nr 5

vid nämnda riksdag inhämtas, dels den omständigheten att, sedan Riksdagens

sammanträden blifvit årliga, endast en kort tid kunde förflyta,

till dess den klagande blefve i tillfälle att hos Riksdagens vederbörande

utskott göra sin klagan anhängig, dels ock att utöfningen af den revisorerna

dittills tillkommande rätten att pröfva besvär måste anses främmande

för deras egentliga uppgift samt, om den oftare eller i mera

invecklade saker förekomme, skulle alltför väsentligt inkräkta på tiden

för fullgörande af deras granskningsuppdrag.

Hvad ofvan blifvit meddeladt 6ynes fullmäktige gifva vid handen

att efter utfärdandet af 1893 års instruktion revisorerna icke vidare

hafva befogenhet att pröfva och afgöra besvär öfver fullmäktiges beslut.

Vid detta förhållande torde det få anses vara beroende på ett förbiseende

att i riksgäldskontorets reglemente ännu fått kvarstå bestämmelser

om rätt att hos revisorerna anföra besvär, och anse sig fullmäktige

därför böra tillstyrka borttagandet af dessa bestämmelser.»

Då enligt bestämmelserna i den för Riksdagens revisorer gällande

instruktion revisorerna sakna befogenhet att pröfva och afgöra besvär

öfver fullmäktiges beslut i befordringsfrågor, har det synts utskottet

riktigt, att den nu medgifna rättigheten att hos revisorerna anföra

besvär i dylika frågor icke vidare bibehålies. Ett ytterligare skäl härtill

finner utskottet i den omständigheten, att åt en institution af ifrågavarande

slag enligt utskottets mening öfver hufvud taget icke synes

böra tillerkännas befogenhet, hvarmed följer utöfvande af domsrätt.

Åberopande hvad sålunda i ärendet förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen må besluta, att bankoreglementet

och reglementet för riksgäldskontor skola i nedannämnda

delar erhålla följande ändrade lydelse:

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Bankoreglementet.

§ 82. § 82.

Mom. 2. öfver sådana af full- Mom. 2. Öfver sådana af fullmäktige

eller styrelse för afdelnings- mäktige eller styrelse för afdel
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

(Nuvarande lydelse:)

kontor fattade beslut, som grunda

sig på stadgandena i denna afdelning

af regTementet eller i de vid

aflöningsstaten fogade bestämmelser

angående statens tillämpning, kunna

besvär anföras hos näst sammanträdande

bankoutskott eller mellan

riksdagarna hos revisorerna af riksbanken,

dock hvad angår beslut i

ordningsmål endast i det fall, att

klaganden blifvit från tjänsten skild

eller förklarats skyldig afstå någon

del af sina löneinkomster.

Besvären skola vid äfventyr af

talans förlust anmälas bos fullmäktige,

i frågor om befordringar senast

fjorton dagar efter det beslutet

blifvit justeradt och i andra mål

senast fjorton dagar efter det klaganden

af beslutet bevisligen erhållit

del, den oräknad, allt före

klockan tolf på dagen, hvarefter

besvären böra till fullmäktiges expedition

inlämnas, när de äro ställda

till bankoutskott, sist å den dag

riksdag sammanträder och, när de

anföras hos revisorerna af riksbanken,

sist fjorton dagar före revisionens

början, men är beslutet meddeladt

senare än fjorton dagar före

utgången af den sålunda bestämda

tiden, böra besvären till bankoutskottet

eller revisionen omedelbart

ingifvas innan klockan tolf å fjortonde

dagen efter den, då befordringsfråga

blifvit justerad eller beslut

i annat mål blifvit klaganden

delgifvet.

(Föreslagen lydelse:)

ningskontor fattade beslut, som

grunda sig på stadgandena i denna

afdelning af reglementet eller i de

vid aflöningsstaten fogade bestämmelser

angående statens tillämpning,

kunna besvär anföras hos näst

sammanträdande bankoutskott, dock

hvad angår beslut i ordningsmål

endast i det fall, att klaganden

blifvit från tjänsten skild eller förklarats

skyldig afstå någon del af

sina löneinkomster.

Besvären skola vid äfventyr af

talans förlust anmälas hos fullmäktige,

i frågor om befordringar senast

fjorton dagar efter det beslutet

blifvit justeradt och i andra mål

senast fjorton dagar efter det klaganden

af beslutet bevisligen erhållit

del, den oräknad, allt före

klockan tolf på dagen, hvarefter

besvären böra till fullmäktiges expedition

inlämnas sist å den dag

riksdag sammanträder, dock att där

beslutet är meddeladt senare än

fjorton dagar före utgången af den

sålunda bestämda tiden besvären

böra till bankoutskottet omedelbart

ingifvas innan klockan tolf å fjortonde

dagen efter den, då befordringsfråga

blifvit justerad eller

beslut i annat mål blifvit klaganden

delgifvet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottels utlåtande Nr 24.

5

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

Reglementet för rikngftldshontoret.

§ 107.

öfver fullmäktiges beslut i mål,

som röra riksgäldskontor^^ tjänstemän

eller andra enskilda personer,

äger den eller de, på hvilkas rätt

och bästa dessa beslut kunna inverka,

att bos revisorerna eller

bankoutskottet anföra besvär, därvid

klaganden dock, såvida besvären

skola till pröfning upptagas, bör

inom trettio dagar efter bevisligen

erhållen del af det meddelade beslutet

sitt missnöje däremot hos

fullmäktige skriftligen anmäla; hvarjämte

det, vid enahanda äfventyr,

åligger honom att senast en månad

före revisorernas näst förestående sammankomst

eller riksdagens början,

därest revision dessförinnan icke inträffar

sina besvär ingifva till fullmäktige,

af hvilka desamma, jämte

utlåtande däröfver, till revisorerna

eller bankoutskottet öfverlämnas.

Besvär öfver fullmäktiges nyss

före eller under Riksdagens eller

revisorernas sammanvaro i dylika

mål meddelade beslut böra inom

fjorton dagar efter delfående!, den

dagen likväl oräknad, omedelbarligen

af vederbörande till bankoutskottet

eller revisorerna inlämnas.

§ 107.

öfver fullmäktiges beslut i mål,

som röra riksgäldskontorets tjänstemän

eller andra enskilda personer,

äger den eller de, på hvilkas rätt

och bästa dessa beslut kunna inverka,

att hos bankoutskottet anföra

besvär, därvid klaganden dock, såvida

besvären skola till pröfning

upptagas, bör inom trettio dagar

efter bevisligen erhållen del af det

meddelade beslutet sitt missnöje

däremot hos fullmäktige skriftligen

anmäla; hvarjämte det, vid enahanda

äfventyr, åligger honom att

senast en månad före Riksdagens

början sina besvär ingifva till fullmäktige,

af hvilka desamma, jämte

utlåtande däröfver, till bankoutskottet

öfverlämnas.

Besvär öfver fullmäktiges nyss

före eller under Riksdagens sammanvaro

i dylika mål meddelade beslut

böra inom fjorton dagar efter delfåendet,

den dagen likväl oräknad,

omedelbarligen af vederbörande till

bankoutskottet inlämnas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

§ 134.

Innan tjänsteman eller vaktmästare

varder suspenderad eller

skild från tjänsten, bör hans skriftliga

förklaring öfver hvad emot

honom förekommit infordras. Fullmäktiges

beslut, hvarigenom tjänsteman

suspenderas eller för alltid

skiljes från tjänsten, bör jämte hänvisning

för besvärs anförande honom

skriftligen meddelas. Tjänst,

som till följd af sådant beslut blir

ledig, får, därest den afsatte tjänstemannen

inom föreskrifven tid anmält

sig ämna samma beslut öfverklaga,

icke återbesättas förr, än besvären

blifvit af bankoutskottet eller

revisorerna afgjorda eller den bestämda

tiden för besvärens fullföljande

försuttits; kommande dock

den, som emellertid förordnas till

tjänstens bestridande, att de med

densamma förenade löneförmåner

åtnjuta.

§ 134.

Innan tjänsteman eller vaktmästare

varder suspenderad eller

skild från tjänsten, bör hans skriftliga

förklaring öfver hvad emot honom

förekommit infordras. Fullmäktiges

beslut, hvarigenom tjänsteman

suspenderas eller för alltid

skiljes från tjänsten, bör jämte hänvisning

för besvärs anförande honom

skriftligen meddelas. Tjänst, som

till följd af sådant beslut blir ledig,

får, därest den afsatte tjänstemannen

inom föreskrifven tid anmält sig

ämna samma beslut öfverklaga, icke

återbesättas förr, än besvären blifvit

af bankoutskottet afgjorda eller den

bestämda tiden för besvärens fullföljande

försuttits; kommande dock

den, som emellertid förordnas till

tjänstens bestridande, att de med

densamma förenade löneförmåner

åtnjuta.

Stockholm den 4 april 1911.

På bankoutskottets vägnar:

WERNER G. von SCHWERIN.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1911:245 Skrifvelse till Konungen, med reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1911:246 Skrifvelse till fullmäktige i riksbanken, med öfverlämnande af reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten