Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förändrad lydelse af 10 § i lagen för Sveriges riks'' bank den 12 maj 1897.

1911-04-25 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1911:31, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förändrad lydelse af 10 § i lagen för Sveriges riks'' bank den 12 maj 1897.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31■

1

Nr 31.

Ankom till Riksdagens kansli den 26 april 1911 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

förändrad lydelse af 10 § i lagen för Sveriges riks''

bank den 12 maj 1897.

I en till Riksdagen den 7 innevarande april aflåten, till bankoutskottet

remitterad proposition, nr 174, har Kungl. Maj:t, under åberopande

af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden

för samma dag föreslagit Riksdagen att besluta, att 16 § i lagen för

Sveriges riksbank den 12 maj 1897 må erhålla följande förändrade

lydelse:

16 §.

Riksbanken äger att såväl vid hufvudkontoret som vid afdelningskontoren
a)

på deposition afgiftsfritt mottaga penningar att utan räntegodtgörelse

återbetalas vid anfordran eller å tid, som vid insättningen

bestämmes; skolande bevis öfver sålunda insatta penningar ställas till

viss man;

b) likaledes utan afgift eller räntegodtgörelse mottaga och å giroräkning

föra penningar med förbindelse att vid anfordran tillhandahålla

räkningshafvaren hvad å räkningen innestår.

I sammanhang med girorörelsen må riksbanken vidtaga de anordningar,

som kunna finnas erforderliga för underlättande af betalningsutjämningar

(clearing).

Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 23 Höft. (Nr 31.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Dessutom må fullmäktige kunna åt firmor, som hafva växeldiskontering

i riksbanken och ej själfva drifva bankrörelse, öppna uppoch

afskrifningsräkning mot räntegodtgörelse.

Ofvannämnda statsrådsprotokoll innehåller härom följande yttrande

af departementschefen:

»I skrifvelse den 30 mars 1911 hafva fullmäktige i riksbanken

hemställt, att Kungl. Magt täcktes hos Riksdagen väcka förslag, att 16 §

i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 må erhålla följande

förändrade lydelse:

Riksbanken äger att såväl vid hufvudkontoret som vid afdelningskontoren
a)

på deposition afgiftsfritt mottaga penningar att utan räntegodtgörelse

återbetalas vid anfordran eller å tid, som vid insättningen bestämmes,

skolande bevis öfver sålunda insatta penningar ställas till viss man;

b) likaledes utan afgift eller räntegodtgörelse mottaga och å giroräkning

föra penningar med förbindelse att vid anfordran tillhandahålla

räkningshafvaren hvad å räkningen innestår.

I sammanhang med girorörelsen må riksbanken vidtaga de anordningar,

som kunna finnas erforderliga för underlättande af betalningsutjämningar

(clearing).

Dessutom må fullmäktige kunna åt firmor, som hafva växeldiskontering

i riksbanken och ej själfva drifva bankrörelse, öppna upp- och

afskrifningsräkning mot räntegodtgörelse.

Till stöd för denna sin framställning anföra fullmäktige följande.

''Enligt 16 § i lagen för Sveriges riksbank skall riksbanken mottaga

penningar å gir oräkning af en hvar, som önskar att öppna sådan

räkning.

Detta stadgande motiverades vid dess tillkomst af önskvärdheten,

att riksbanken medelst sin girorörelse skulle kunna anordna ett kvittningsförfarande

mellan landets olika delar sådant som det, hvilket till

omsättningens bekvämlighet utvecklat sig i andra länder. Det ansågs,

att riksbanken för detta ändamål borde åläggas skyldighet att utan afgift

mottaga och å giroräkning föra penningar att tillhandahållas räkningshafvaren

vid anfordran.

Häremot är icke något att erinra i sak. Men lagstadgandets affattning

blef mera vidsträckt än som föranleddes af det afsedda ändamålet.

Främjandet af detta ändamål nödvändiggör icke, att hvem som

helst, svensk eller utländing, skall äga rätt att öppna girokonto i riksbanken.

I Tyskland t. ex., där giroväsendet nått den största utvecklingen

och kommit till en användning, hvartill hos oss ej på länge kan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

3

tänkas någon motsvarighet, finnes icke någon sådan ovillkorlig rätt till

öppnande af girokonto, utan tyska riksbanken bär tvärtom förbehållit

sig rätt att i hvarje särskildt fäll pröfva gjord ansökan om öppnande

af dylikt konto.

Eu privatbank torde för sitt eget anseendes skull böra vara synnerligen

noga med valet af kundkrets. Om än en centralbanks ställning

i viss mån gör banken mindre beroende i detta hänseende, kan

det dock icke vara för sådan bank likgiltigt, om personer eller firmor,

som bankstyrelsen icke önskar hafva till kunder i banken, öppna räkning

i densamma. Det kan dessutom mycket väl hända, att personer,

hvilkas ekonomiska förhållanden äro för banken okända, där vilja öppna

girokonto endast i syfte att förskaffa sig ett slags rekommendation för

vederhäftighet och personligt anseende såväl inom som utom landet.

Den stora allmänheten kan icke bedöma rätta innebörden af en sådan

reklam, och om missbruk däraf skulle äga rum, kunde detta leda till

direkt ekonomisk skada för utanför stående personer, med hvilka vederbörande

öppnat affärsförbindelser.

b örutsättningen för att någon må få öppna girokonto hos riksbanken

bör således vara, att han är känd och därjämte äfven välkänd.

Stadgandet i riksbankslagen bör alltså inrymma möjlighet för riksbanken

att pröfva, huruvida ansökan om öppnande af giroräkning må kunna

bifallas.’

Emot den af fullmäktige sålunda gjorda framställningen har jag

icke något att erinra.»

Utskottet har icke funnit något att erinra mot förevarande förslag

och hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må

vinna Riksdagens bifall.

t \

Stockholm den 25 april 1911.

På bankoutskottets vägnar:

WERNER G. von SCHWERIN.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:129 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj.is ''proposition angående förändrad lydelse af 16 § i lagen för Sveriges rikslank den 12 maj 1897. s. 7 i texten