Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung!. Maj:t angående tillgodogörande af sparbanker nas utlåning för egnahemsbildningen och småbruksr öreisen.

1911-04-25 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1911:33, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung!. Maj:t angående tillgodogörande af sparbanker nas utlåning för egnahemsbildningen och småbruksr öreisen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutuhottehi utlåtande Nr till.

I

Nr 33.

Ankom till Riksdagens kansli den 27 april 1911 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse

till Kung!. Maj:t angående tillgodogörande af sparbanker

nas utlåning för egnahemsbildningen och småbruksr

öreisen.

I en inom Andra kammaren väckt, till bankoutskottet för förberedande

behandling öfverlämnad motion (nr 4) har friherre E. Palmstierna

föreslagit, »att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,

det Kungl. Maj:t ville låta den af Kungl. Maj:t den 8 okt. 1910 för

anordnande af en fackmässig sparbanksinspektion m. m. tillsatta kommittén

utreda hvilka ändringar, som böra vidtagas i gällande sparbankslag

för att genom beredandet af ökadt inflytande öfver sparbankernas förvaltning

åt insättarna eller på annat sätt åstadkomma, det sparbankernas

utlåningsverksamhet i större omfattning än för närvarande må komma

egnahemsbildningen och småbruksrörelsen till godo, samt

att Kungl. Maj:t för Riksdagen ville framlägga de förslag, hvartill

denna utredning må föranleda.»

Till stöd för denna sin framställning har motionären anfört följande:

»Under årens lopp ha allt större penningsummor tillförts våra sparbanker.

Hela det af dem förvaltade kapitalet utgjorde år 1905 kr.

655,068,731, år 1906 kr. 701,045,116, år 1907 kr. 740,796,243 och år

1908 kr. 776,323,391. Den hufvudsakliga delen af dessa belopp består

af mindre bemedlades sparpenningar, hvarför sparbankerna, såsom Andra

kammarens femte tillfälliga utskott uttryckte sig år 1909, »för visso äfven

med afseende å sin utlåningsrörelse böra fylla ett annat ändamål eller

tillgodoseende af de mindre bemedlades behof af kredit på skäliga villkor,

Bihang till Rikad. prof. 1911 ti Sand. 1 Afd. 25 Haft. (Nr 33-til.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskotteis utlåtande Nr 33.

i den mån detta låter sig göra utan åsidosättande af hufvudsyftet för

sparbankernas verksamhet». Särskildt vore det af betydelse, om en väsentlig

del af dessa summor trädde i småbruksrörelsens och egnahemsbildningens

tjänst, stödjande dem med tillgång på billiga inteckningslån.

Det ser emellertid icke ut, som om sparbankerna i den omfattning

önskvärdt är skulle behjärta denna störa sak. Det initiativ, som togs

redan vid sparbanksföreningens årsmöte i Stockholm 1907, har runnit ut

i sanden. Det utlåtande föreningens styrelse med anledning af förhandlingarna

år 1907 föreläde 1908 års möte utmynnade i att »för sparbankerna

synes därför ej vara annat att göra än att med intresserad

välvilja i förekommande fall pröfva möjligheten och den ömsesidiga önskvärdheten

af ett samarbete med anslutningar af ifrågavarande slag», d. v. s.

egnahemsföreningar m. fl. Emellertid funno åtskilliga ombud denna

hållning från föreningens sida väl afvisande och hufvudsakligen på det

»man ute i orterna icke måtte få den föreställningen, att sparbankerna

icke ville något göra» beslöt föreningen tillsätta en kommitté med uppdrag

att taga frågan -i förnyadt öfvervägande och till nästa årsmöte inkomma

med sitt betänkande. Kommittén gjorde ej något annat än att

den lät två af sina medlemmar utarbeta framställningar rörande innebörden

af tomträtt enligt lagen den 14 juni 1907 samt tomträttens betydelse

såsom kreditunderlag för byggnadslån och dessutom en redogörelse

beträffande den af staten utöfvade egnahem slånerörelse, så vidt

den angår s. k. bostadslägenheter. Vid detta lät föreningen bero år

1909 och den afslog t. o. m. ett framställdt yrkande »att föreningen ville

besluta att uppdraga åt de enskilda sparbankerna att verka för en snar

lösning af egnahemsfrågan, så att föreningens intresse för frågan finge

genom de särskilda sparbankerna ett lefvande uttryck». Den »grundade

förhoppning» Andra kammarens förutnämnda tillfälliga utskott hyste, att

sparbankerna skulle alltmer uppmärksamma detta spörsmål, har sålunda

tyvärr icke blifvit uppfylldt. Detta är så mycket mer att beklaga som

just sparbankerna, hvilkas medel äro stadda i jämn tillväxt, genom sin

förbindelse med de mindre bemedlade lättare och bättre än andra penninginstitut

äro ägnade att tillgodose deras intresse utan tanke på profit.

Skulle utvecklingen, som det nu ser ut, gå därhän att äfven sparbankernas

medel tillföras den stora kreditmarknaden, är det anledning befara, att

småfolkets behof icke bli tillgodosedda.

Hur nyttig sparbanksverksamheten kan bli för de mindre bemedlades

egnahemssträfvanden, finnas, lyckligt nog, åtskilliga exempel på.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

■3

.Tåg vill endast nämna Oxio härads sparbank, Växjö, Lunds samt numer

äfven Stockholms sparbanker jämte egnahemssparbanken, hvilken tillkom

hufvudsakligen af den anledning, att öfriga sparbanker i allmänhet icke

ställt sig tillmötesgående mot de nya kreditbehof, som uppkommit inom

arbetareklassen och bland landsbygdens småbrukare.

Det är emellertid icke likgiltigt för nationens ekonomi på hvad sätt

sparbankernas millioner placeras. Det är ej nog med att det sker på

ett för insättarna betryggande sätt, de böra om möjligt så utlånas, att

ökad möjlighet beredes småfolket att vinna förtjänst och tillfälle att afsätta

ytterligare besparingar.

Under sådana förhållanden bör det anses befogadt, att staten på något

sätt ingriper för att vägleda sparbankerna i- detta syfte. Det kan vara

särskildt aktuellt, att detta framhålles nu, då Kungl. Maj:t den 8 okt.

1910 tillsatt en kommitté för »anordnande af en fackmässig och enhetlig

kontroll öfver rikets sparbanker, samt afgifva det förslag i ämnet, hvartill

omständigheterna kunde föranleda, dels ock att afgifva förslag till de

ändringar i gällande sparbankslag, som till följd af sparbankskontrollens

omläggning eller i öfrigt syntes erforderliga».

Utan föregående utredning torde det vara svårt angifva på hvad

sätt staten lämpligast må kunna bidraga till att sparbankerna företrädesvis

ägna sin verksamhet åt kreditgifning för egnahemsbildningen och

småbruksrörelsen. Ett sätt vore att uti sparbankslagen, resp. sparbanksreglementena,

införa någon bestämmelse, hvilken är ägnad att bidraga

härtill. Oxie härads sparbank erbjuder exempel på ett dylikt förfarande.

Uti 28 § af dess reglemente heter det: »Små lån, som kunna

främja mindre bemedlade personers bosättning eller fastighetsförvärf, böra,

då säkerheten för dessa synes nöjaktig, framför större beviljas.».

I hvarje fall torde syftet icke kunna vinnas, därest insättarna ej

beredas ökadt inflytande på sparbankernas förvaltning. Det sammansatta

banko- och lagutskottet ställde sig år 1909 sympatiskt härtill. Sålunda

yttrades med anledning af hr Lundgrens motion nr 63 i Andra kammaren,

att det »synes utskottet beaktansvärdt att bereda insättarna i

sparbank inflytande på valet af hufvudmän. Då det är insättarnas

medel, som hufvudsakligen förvaltas, vore det ju ej mer än billigt, synes

det, att de finge ha sitt ord med i fråga om utseendet af den korporation,

som har att representera insättarna och såsom öfverstyrelse öfvervaka

förvaltningen».

I öfverensstämmelse med denna utskottets uppfattning finner jag det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

Utskottets

yttrande.

äfven oegentlig!, att, när enligt § 7 i sparbankslagen »vården om sparbanks

angelägenheter tillkommer så kallade hufvudmän, som skola representera

insättarna — — -—», dessa icke äga möjlighet att själfva bevaka sin

representationsrätt bland hufvud männen. På grund af utskottets mening

att praktiska svårigheter hindrade denna tankes realiserande bifölls förslaget

likväl icke. Dessa svårigheter äro emellertid icke af den beskaffenheten,

att de ej kunna undgås, om man vill saken.»

Enligt hvad inom utskottet blifvit upplyst, lära redan för närvarande

sparbankerna i ganska stor utsträckning, där den erbjudna säkerheten

synes nöjaktig, bevilja lån i syfte att främja mindre bemedlades sträfvanden

att genom fastighetsförvärf skaffa sig en tryggad ställning. Att

under sådana förhållanden inlåta sig på en särskild lagstiftning för bestämmelser

angående en utlåningsrörelse, hvilken enligt sakens natur

icke bör utöfvas annat än efter en allsidig pröfning af förefintliga omständigheter,

synes utskottet icke vara tillrådligt. Och det torde knåp-''

past kunna bestridas, att den säkerhet, om hvilken här är fråga, hittills

icke visat sig vara af sådan art, att den kan anses oomtvistlig.

Vid öfvervägande af dessa omständigheter och då vidkommande förslaget,

i hvad det afser beredande åt insättarna af ökadt inflytande öfver

sparbankernas förvaltning, något verkligt behof i berörda afseende svårligen

lärer kunna visas vara för handen, har utskottet ansett sig böra

afstyrka den af motionären ifrågasatta utredningen.

Åberopande hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 4 icke måtte till någon

Eiksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 april 1911.

På bankoutskottets vägnar:

WERNER G. von SCHWERIN.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoulskottets utlåtande Nr 33.

5

Reservationer:

af herrar Thylander och Christiernson, hvilka ansett, att utskottet bort

hemställa,

»att Biksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t

måtte anhålla, att Kungl. Maj:t måtte utreda dels

hvilka ändringar, som böra vidtagas i gällande sparbankslag

för att bereda ökadt inflytande öfver spai’- bankernas förvaltning åt insättarna, dels hvilka åtgärder

kunna vidtagas för att sparbankernas utlåningsverksamhet

i större omfattning än för närvarande må

komma egnahemsbildningen och småbruksrörelsen till

godo; samt

att Kungl. Maj:t må för Biksdagen framlägga de

förslag, hvartill denna utredning må föranleda»,

samt af herrar Neiglick och Ekman mot vissa delar af motiveringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.