Utlåtande, i anledning af Kung!. Maj.is i statsverkspropositionen under tionde hufvudtiteln gjorda framställning angående pensionering af extra provinsialläkare in. fl. järnte en i ämnet väckt motion.
1911-05-05 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1911:35, Utlåtande, i anledning af Kung!. Maj.is i statsverkspropositionen under tionde hufvudtiteln gjorda framställning angående pensionering af extra provinsialläkare in. fl. järnte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
1
Nr 35.
Ankom till Riksdagflns kansli flen 5 nmj 1911 kl. 2 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kung!. Maj.is i statsverkspropositionen
under tionde hufvudtiteln gjorda framställning angående
pensionering af extra provinsialläkare in. fl. järnte en i
ämnet väckt motion.
I den till innevarande års Riksdag aflåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t under riksstatens
tionde hufvudtitel i punkten 4 föreslagit Riksdagen
dels att för en anstalt, afsedd att bereda pension åt extra provinsialläkare
och tilläggspension åt vissa provinsialläkare, godkänna följande
hufvudgrunder:
a.) Anstalten, hvilken benämnes extra provinsialläkarnas pensionskassa
och träder i verksamhet den 1 januari 1912, har till ändamål
dels att bereda pension åt extra provinsialläkare, dels ock att bereda
tilläggspension åt sådana delägare i kassan, som befordras till provinsialläkare,
men som vid afgången från denna befattning icke komma
i åtnjutande af hel pension å 4,000 kronor.
b) Delägare i kassan är, så länge han kvarblifver i tjänst, hvar
och en som, efter det kassan trädt i verksamhet, blifvit i vederbörlig
ordning första gången antagen till extra provinsialläkare i distrikt, där
läkarens aflöning helt eller delvis utgår från landsting, och som icke
fyllt 45 år.
Delägare i kassan är därjämte hvarje annan extra provinsialläkare,
som inom ti’e år efter det kassan trädt i verksamhet eller sedermera,
inom ett år efter det anställning första gången tillträdts, gör anmälan
om inträde.
Bihang till Biksd. prot. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 26 Häft. (Nr 35.)
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
Delägare, som befordras till provinsialläkare, fortfar att vara delägare
i kassan, dock med den begränsning i afseende å skyldigheter
och rättigheter, som nedan sägs.
Indrages extra provinsialläkarbefattning, hvilkens innehafvare
är delägare i kassan, äger denne, om han så önskar, kvarstå som delägare
med de förändrade skyldigheter och rättigheter, som nedan stadgas,
c) Delägare betalar till kassan en ordinarie årsafgift af 200 kronor.
Delägare, hvilkens ålder vid inträdet i kassan öfverstiger 35 år,
erlägger därjämte enligt följande tabell en tilläggsafgift, antingen
medelst ett belopp en gång för alla eller i kvartårliga poster.
Tillilggsafgif- tens belopp
ifall den er- ägges på en.
gång vid in-:
trädet.
Tilläggsafgiftens belopp för hvarje
kvartal ifall den erlägges
Delagarens
ålder vid intritdet i kassan.
under de första
till 62 års
1
5 åren
10 åren j
ålder.
Fyllda 35
år.......................................
Kr.
290
Kr.
17
Kr.
9
Kr.
5
»
36
»........................................
910
51
28
15
37
» .........
1,540
87
48
27
»
38
» ........................................
2,210
125
69
39
39
»........................................
2,910
165
91
53
1 >
40
»
3,640
206
114
69
»
41
» ................,.......................
4,400
249
139
86
»
42
»
5.200
295
164
105
1 >
43
6,030
342
191
126
»
44
» ........................................
6,910
392
219
150
»
45
» ........................................
7,830
445
249
178
46
» .......................................
8,790
500
280
209
»
47
»
9,800
558
313
245
»
48
» ........................................
10,870
620
348
287
»
49
» ........................................
11,990
685
385
337
»
50
» .......................................
13,180
753
425
396
i »
51
» ........................................
14,430
826
467
467
1
! »
52
» .......................................
15,750
903
—
554
i »
53
»
17,150
985
—
665
»
54
» ..........
18,640
1.073
—
807
!
55
» .......................................
20,220
1,167
—
999
*
56
» ........................................
21,910
1.268
—
1,268
i »
57
» ........................................
23,720
—
—
1.674
|
»
58
» ........................................
25,670
—
—
2,353
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bunkoutskottets utlåtande Nr 35.
‘3
Delägare, hvilken afgått från sitt delägarskap på grund däraf att
hans befattning indragits och hvilken på nytt inträder i kassan genom
senare tillträdande af annan befattning, med hvilken följer skyldighet
eller rättighet att blifva delägare, erhåller den minskning uti tilläggsafgiften,
hvilken af kassans styrelse för hvarje fall bestämmes.
Den, som kvarstår som delägare, oaktadt hans befattning indragits,
skall fortfara att till kassan inbetala ordinarie årsafgift och tilläggsafgift
samt äger, om han så önskar, därjämte själ!'' inbetala de bidrag,
som i öfrigt skolat för honom inbetalas, om befattningen ej blifvit
indragen.
d) Vederbörande landsting inbetalar till kassan årligen 200
kronor för hvarje inom landstingsområdet befintlig extra provinsialläkarbefattning,
hvilkens innehafvare är delägare i kassan och för
hvilken aflöningen utgår från landstinget.
Enahanda årliga afgift om 200 kronor erlägges af staten till
kassan för hvarje sådan extra provinsialläkarbefattning, som nyss nämnts.
e) För delägare i kassan, hvilkens aflöning icke utgår från landsting,
inbetalar vederbörande kommun (kommuner) eller samhälle årligen
till kassan de afgifter, kvilka eljest skolat åligga landstinget och
staten, dock att kommunen (kommunerna) eller samhället endast efter
till kassans styrelse ingifven skriftlig förbindelse har skyldighet att
utgöra dessa afgifter, och äger kommunen (kommunerna) eller samhället
rätt att af läkaren godtgöra sig intill 100 kronor årligen af
afgifternas belopp.
f) Den, som uppkör att vara delägare af orsak att hans befattning
indragits, äger återfå de af honom själf till kassan erlagda afgifterna,
dock utan ränta.
g) Delägare erhåller vid afgång från tjänsten efter pensionsrätter
inträdande hel pension, afkortad pension eller tilläggspension.
h) Berättigad till hel pension å fyra tusen kronor årligen blifver
delägare, för hvilken fullgjorts de under c) här förut omnämnda inbetalningar,
vid fyllda sextiofem lefnadsår, vid hvilken ålder lian ock
är skyldig att afgå från tjänsten.
i) Berättigad till afkortad pension till belopp under fyra tusen
kronor, motsvarande den i kassan för delägaren afsätta reserven, är:
efter uppnådda sextiofem lefnadsår delägare, hvars befattning
indragits och som icke är berättigad till hel pension;
vid tjänstens frånträdande och efter uppnådda sextiofem lefnadsår
delägare, som brustit i den honom åliggande betalningsskyldighet.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
delägare, som på grund af sjukdom eller försvagad hälsa nödgas
före sextiofem års ålder afgå från tjänsten; samt
delägare, hvars befattning indragits, innan lian uppnått sextiofen;
lefnadsår, om han styrker sig genom iråkad obotlig sjukdom eller invaliditet
icke längre kunna med sitt arbete uppehålla sig.
j) Berättigad att uppbära tilläggspension är till provinsialläkare
befordrad delägare, hvilken, enligt lagen angående civila tjänstinnchafvares
rätt till pension, vid tjänstens frånträdande icke kommer i
åtnjutande af hel pension å 4,000 kronor; uppgående tilläggspensionen
till belopp motsvarande den för delägaren i kassan afsätta reserven,
dock högst till sådant belopp aft den tillsammans med af staten åtnjuten
pension utgör fyra tusen kronor årligen,
k) Kassan förvaltas af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
enligt de närmare föreskrifter, som meddelas af Kungl. Maj:t;
dels medgifva, att extra provinsialläkare, hvilkens lefnadsälder vid
den tid, då extra provinsialläkarnas pensionskassa träder i verksamhet,
öfverstiger 45 år och icke blir delägare i nämnda pensionskassa samt
omedelbart vid uppnådda 65 år eller, därest han vid nyssnämnda tidpunkt
redan uppnått sådan ålder, omedelbart därefter afgår från sin
tjänst, skall vara berättigad att vid afskedstagandet erhålla en årlig
pension af statsmedel till belopp af 1,500 kronor;
dels ock för gäldande af statens andel enligt förenämnda grunder
i kostnaden för pensionering af extra provinsialläkare anvisa ett förslagsanslag
af 15,000 kronor att årligen utgå från och med år 1912.
Statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 13 januari 1911 innehåller
i detta ämne följande anförande af departementschefen.
»Förut denna dag har jag inför Eders Kungl. Majt anmält underdånigt
betänkande, afgifvet af kommittén för verkställande af utredning
angående rikets indelning i läkardistrikt samt tjänstläkarnas
på landsbygden anställning och åligganden, och har jag i mitt i anslutning
till nämnda betänkande afgifna förslag utgått från att, såsom
kommittén jämväl hemställt, extra provinsialläkarna skulle bibehållas.
Jag omnämnde därvid vissa af kommittén föreslagna åtgärder till förbättrande
af extra provinsialläkarnas ställning, bland annat, anordnande
af en pensionering för dem.
Öfver kommitténs förslag i denna del hafva underdåniga utlåtanden
afgifvits, förutom af ortsmyndigheter och medicinalstyrelsen, af statskontoret
den 8 november 1910 samt af direktionen öfver folkskollärarnas
pensionsinrättning den 12 i samma månad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hnnkoutxkotteis nllåtamUt Nr 35.
:>
Rörande beliofvet af en dylik pensionering anför kommittén, att
det torde vara ett af erfarenheten bekräftadt sakförhållande, att flertalet
landsbygdsläkare är ur stånd att utan stödet af pension sörja för
sin egen ålderdom. Af personer, som ägna sig åt studier, pläga sålunda,
säger kommittén, de flesta vara obemedlade ynglingar, och läkarkursen
är lång och kostsam. Läkaren kommer därför jämförelsevis sent till
praktisk verksamhet och är då vanligen belastad med studieskulder.
Yrkets beskaffenhet gör därtill förvärfstiden ovanligt kort. Eu gammal
eller med mindre god hälsa utrustad läkare kan icke på nöjaktigt sätt
betjäna allmänheten och blir därför lätt öfvergifven af sina patienter,
om han icke själf i tid kali och vet att draga sig tillbaka. Inkomsterna
måste därför under läkarens krafts dagar vara mycket goda, för att
att han skall hinna samla något för ålderdomen —- bättre än de i
regeln kunna blifva för den läkare, som har sin verksamhet förlagd
till landsbygden. Dessa i korthet antydda förhållanden göra enligt
kommitténs mening, att knappast någon lefnad sställning i samma mån
som landsbygdsläkarens krafvel’ pension.
Jämväl eu annan omständighet påkallar, enligt hvad kommittén
anför, särskild uppmärksamhet, nämligen den att de till sin tjänst
sent befordrade provinsialläkarna komma att erhålla alldeles otillräckliga
pensioner. Kommittén erinrar, att enligt nya pensionslagen provinsialläkare,
som uppnått 62 lefnadsår, är pliktig att afgå, äfven om
han icke innehar så många, hädanefter 27, tjänstår, att de berättiga
honom till hd pension, ja, till och med om han icke alls är berättigad
till pension, hvilket blott den är, som vid 62 års ålder redan tjänstgjort
minst 10 år i någon statens tjänst. I motsats till hvad som
hittills varit fallet kommer pensionen att utgå med olika belopp allt
efter tjänstålderns längd, så att t. ex. den, soin tjänstgjort blott 10 år,
i pension erhåller 4" af hel pension. Och äfven beloppet af hel pension
kan växla. Skulle, såsom kommittén föreslår, provinsialläkarlönen
blifva 3,000 kronor utom tjänstgöringspenningar med två ålderstillägg
ä 500 kronor, så blir hel pension för den, som undfått båda ålderstilläggen,
4,000 kronor, för den, som fått ett ålderstillägg, 3,500 kronor
samt för den, som icke erhållit något ålderstillägg, 3,000 kronor; 1? häraf
blir alltså, med vederbörlig afrundning, respektive 1,490, 1,300 och
1,120 kronor. Ju äldre eu extra provinsialläkare blir, innan han befordras
till ordinarie, desto mindre blir således den pension, han kan
vänta att erhålla af staten.
Ej mindre för de extra provinsialläkare, som eftersträfva befordran,
än för dem, som önska bibehålla sina tjänster hos landsting och kom
-
6
Bankoutskottets utlåtande AV 35.
muner, är det därför, framhåller kommittén, af den största betydelse,
att möjlighet beredes dem till erhållande af pension äfven på annan
väg. För de förra lcräfves tillägg till den efter sen befordran otillräckliga
statspensionen och för de senare ett pensionsbelopp någorlunda
motsvarande en läkares anspråk.
I ärendet hörda myndigheter hafva icke haft något att erinra
mot hvad kommittén anfört i fråga om behöfligheten af en ordnad
pensionering för extra provinsialläkare.
För min del finner jag kommitténs mening härutinnan välgrundad.
För pensioneringens anordnande har kommittén tänkt sig, att en
pensionskassa för extra provinsialläkare skulle ini''ättas efter mönstret
af läsarettsläkarnas år 1903 bildade motsvarande kassa. Dennas ändamål
skulle alltså vara dels att bereda pension vid viss ålder åt
extra provinsialläkare och med dem jämförliga läkare, dels att förskaffa
tilläggspension åt dem bland delägarna, som öfvergått till provinsialläkarkåren
men vid afgången ur statens tjänst icke kommit i
åtnjutande af hel pension. Pliktig att i kassan ingå skulle hvarje extra
provinsialläkare vara, hvilkens aflöning, enligt hvad kommittén föreslår,
skulle utbetalas af landsting. Såsom fakultativa delägare skulle därjämte
stadsläkare och vissa andra läkare kunna i kassan upptagas.
Arsbidragen till kassan skulle, liksom beträffande lasarettsläkarnas pensionskassa
är bestämdt, utgå till lika delar dels från staten, dels från
läkarna själfva, dels äfven från orterna, för bidrag från staten anser
kommittén minst lika goda skäl finnas som för motsvarande bidrag
till lasarettsläkarnas pensionering, måhända bättre, om man tager i
betraktande, att de extra provinsialläkarna hafva samma plikter i afseende
på allmän hälso- och sjukvård inom sina distrikt som statens
egna provinsialläkare inom sina. Staten liar för öfrigt, påpekar kommittén,
åtagit sig bidraga till pensionering af medlemmarna i åtskilliga
andra, till egentlig statstjänst ej hörande tjänstekategorier, såsom folkskollärare.
sjuksköterskor in. fl.
Direktionen öfver folkskollärarnas pension sinrättning, som enligt
förslaget skulle handhafva förvaltningen af ifråga varande pensionskassa,
hav i sitt underdåniga yttrande anfört, att det synes i och för sig
mindre lämpligt att upprätta en särskild pensionskassa med ett jämförelsevis
så litet antal obligatoriska delägare, som här afses, hvarför
direktionen ifrågasatt, att pensioneringen skulle öfvertagas af lasaretts
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
7
läkarnas pensionskassa, som tjänat till mönster för den föreslagna nya
kassan. Hittillsvarande delägare i lasarettsläkarnas pensionskassa skulle
enligt direktionens uppfattning lika litet som de nya delägarna härigenom
tillskyndas någon rättsförlust, och någon olägenhet i öfrigt
anser direktionen ej för någondera delägargruppen däraf föranledas.
rJ värtom vunne man fördelen af minskade förvaltningskostnader. Lasarettsläkarnas
pensionskassa torde dessutom, enligt hvad direktionen
vidare anför, lämpligen böra utökas för att för framtiden kunna liga
bestånd såsom särskild pensionsanstalt. För närvarande har kassan
nämligen allenast 38 delägare och genom utvidgningen blefve antalet
icke uppbringadt till mer än högst 200.
Om ock vissa skäl synas kunna tala för att, på sätt direktionen
öfver folkskollärarnas pensionsinrättning föreslagit, anordna den
ifrågasatta pensioneringen på sådant sätt att de extra provinsialläkarna
beredas delaktighet i lasarettsläkarnas pensionskassa, finnas dock andra
omständigheter, som bestämdt tala emot detta förslag. Kommittén
har nämligen, med afseende å den utveckling de båda kassorna, lasarettsläkarnas
pensionskassa och extra provinsialläkarnas pensionskassa,
i framtiden kan väntas gå till mötes, framhållit, att, trots all likhet
dem emellan i flera andra afseenden, en olikhet dock synes förefinnas,
i det särskild anledning kan finnas att för extra provinsialläkarnas
pensionskassa vänta ett icke oväsentligt öfverskott, orsakadt af delägarnas
befordran till provinsialläkare, i hvilket fall de nämligen
antingen icke alls kunna göra anspråk på pension ur kassan eller ock
blott på afkortad pension, stundom ej fullt uppgående i värde till den
för delägaren afsätta reserven.
Kommittén har därför sökt att på lämpligt sätt öfverlåta åt
framtiden att bestämma, huru med det förmodade öfverskottet skall
förfaras, och har kommittén tänkt sig, att då kunde ifrågasättas att
höja pensionerna eller måhända grunda en änke- och pupillkassa eller
möjligen minska afgifterna. Kommittén anmärker emellertid, att kommittén
icke ännu kunnat hafva någon säker grund för att bilda sig
en åsikt cm betydelsen af ett sådant eventuellt öfverskott.
Den af kommittén sålunda anförda omständigheten lärer föranleda
därtill, att, om också extra provinsialläkarna vunne delaktighet i
lasarettsläkarnas pensionskassa, de förras tillgångar måste hållas skilda
från de senares för att icke extra provinsialläkarna skulle åsamkas rättsförlust.
Någon egentlig fördel af sammanslagningen synes sålunda icke
vara att förvänta. Ej heller torde förvaltningskostnaderna blifva nämn
-
8
Bankontskottets utlåtande Nr 35.
viirdt dyrare med två kassor, då ju i allt fall förutsatts, att de skulle
vara under samma förvaltning, nämligen af direktionen öfver folkskollärarnas
pensionsinrättning.
Jag anser mig därför böra förorda kommitténs förslag att eu
särskild pensionskassa upprättas.
Mot förslaget att staten skall lämna sin medverkan till pensioneringen
på samma sätt som skett i fråga om lasarettsläkarna synes
mig, med hänsyn till hvad kommittén anfört, icke med fog kunna
resas någon invändning.
Jag torde härefter få öfvergå till förslagets särskilda delar, därvid
först frågan angående regler för delaktighet i kassan framställer sig.
I sitt förslag till reglemente för pensionskassan har kommittén,
såsom redan antydts, föreslagit ovillkorlig skyldighet för hvar och en
som, efter det kassan trädt i verksamhet, blifvit i vederbörlig ordningförstå
gången antagen till extra provinsialläkare i distrikt, där läkarens
aflöning helt eller delvis utgår från landsting, och som icke fyllt 45
år, att vara delägare i kassan, så länge han kvarblifver i tjänst.
Delägare i kassan skulle därjämte vara hvarje annan extra provinsialläkare
äfvensom stads-, stadsdistrikts-, köpings- och municipalläkare,
som inom tre år efter det kassan trädt i verksamhet eller
sedermera, inom ett år efter det anställning af det slag här afses första
gången tillträdts, gör anmälan om inträde, därvid dock för dem, hvilkas
aflöning icke utgår från landsting, skriftlig förbindelse skulle till kassans
styrelse aflämnas af vederbörande kommun (kommuner) eller samhälle
att årligen till kassan inbetala de afgifter, som eljest skolat åligga
landstinget och staten.
I anslutning härtill stadgas rätt för kommun (kommuner) eller
samhälle att af läkaren godtgöra sig intill 100 kronor årligen af
afgifternas belopp.
Delägare, som befordras till provinsialläkare, skulle fortfara att
vara delägare i kassan för att i förekommande fall erhålla fyllnadspension.
Indrages extra provinsialläkarbefattning, hvilkens innehafvare är
delägare i kassan, skulle denne, om han så önskar, äga kvarstå såsom
delägare för att erhålla afkortad pension.
Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning anser för
sin del, att såsom delägare ej böra upptagas andra än de extra provinsialläkare,
Indika, helt eller delvis aflönas af landsting och till hvilkas
Bankoutskottets utlåtande AV 35. 9
pensionering staten enligt kommitténs förslag skulle lämna bidrag.
Det synes nämligen direktionen oegentligt, att delaktighet i eu af
staten upprättad pensionsanstalt stode öppen för andra tjänstinnehafvare
än dem, till hvilkas aflöning eller pensionering staten bidroge;
detta så mycket mer som för de ifrågasatta fakultativa delägarna
torde på annat sätt kunna fullt nöjaktigt sörjas, antingen så att
vederbörande kommun bidrager till deras pensionerande i enskild försäkringsanstalt
eller också — såsom i städerna ofta nog redan nu är
förhållandet att pensionen utgår å kommunens egen stat.
Mot kommitténs förslag i afseende å de extra provinsialläkare,
som obligatoriskt skulle vara delägare i kassan, har jag lika litet som
de i ärendet hörda myndigheterna något att erinra.
Hvad åter angår de fakultativa delägarna kunna visserligen
principiella skäl tala för den af direktionen för folkskollärarnas pensionsinråttning
häfdade uppfattning. Då något bidrag från statens
sida till dessa delägares pensionering icke ifrågasatts och den ökade
kostnad för kassans förvaltning, som dessa delägares inträde tilläfventyrs
kunde medföra, gifvetvis blefve eu obetydlighet i förhållande till
den förmån, som därigenom skulle beredas dessa i allmänna hälsovårdens
tjänst verkande läkare, skulle jag i allt fall icke hafva tvekat att ansluta
mig till kommitténs förslag jämväl i denna del, om icke en annan
omständighet tillkommit. Uti underdånig skrifvelse af den 6 december
1910 bär nämligen Svenska stadsläkarföreningen påkallat Eders Kungl.
Maj:ts uppmärksamhet rörande vissa förhållanden i de svenska stadsläkarnas
ställning och därvid, bland annat, berört frågan om deras
pensionering. Föreningen har därvid såsom sin mening uttalat, att
det i provinsialläkarkommitténs betänkande föreslagna sättet för åstadkommande
af pensionering för stadsläkare icke synes lämpligt, och
därför hemställt om förnyad utredning rörande, bland annat, dylik
pensionering.
Denna skrifvelse har remitterats till medicinalstyrelsen för att,
sedan styrelsen för Svenska stadsförbundet lämnats tillfälle att yttra
sig, afgifva underdånigt utlåtande i ärendet.
Vid sådant förhållande synes mindre lämpligt att, innan resultatet
„ ^enna utredning föreligger, ordna pensionsfrågan; och torde
därför stadsläkarna nu ej böra upptagas bland de fakultativa delägarna
i pensionskassan. Då köpings- och municipalläkare synas närmast
vara att jämställa med stadsläkare, lärer med dem böra förfaras på
enahanda sätt. r
Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 26 Höft.
2
10 Banlioutskottets utlåtande Nr 35.
Beträffande åter de extra provinsialläkare, hvilka ej skulle vara
pliktiga att blifva delägare i kassan, synes böra medgifvas dem rätt till
inträde i kassan på de af kommittén föreslagna villkor.
Pensionsåldern hade kommittén, i öfverensstämmelse med hvad
för provinsialläkarna föreslagits, helst velat sätta till 62 år men funnit,
att afgifterna då skulle blifvit så dryga, att kommittén af denna anledning
nödgats att för det närvarande gå ända till 65 år, som äfven
är den ålder, vid hvilken lasarettsläkarna erhålla full pension. Eventuell
nedsättning af pensionsåldern torde enligt kommitténs mening i stället
böra bero på framtida erfarenhet.
Kommittén föreslår ett pensionsbelopp af 4,000 kronor, eller
samma belopp som för provinsialläkare och lasarettsläkare.
Afkortad pension till belopp under 4,000 kronor, motsvarande
den i kassan för delägaren afsätta reserven, skulle tillkomma: delägare,
hvars extra provinsialläkarbefattning indragits, innan han nått pensionsåldern,
efter uppnådda 65 lefnadsår; vid tjänstens frånträdande
och efter uppnådda 65 lefnadsår delägare, som brustit i betalningsskyldighet
beträffande honom åliggande afgift, som ej kunnat jämlikt
stadgade föreskrifter afdragas å hans lön; delägare, som på grund
af sjukdom eller försvagad hälsa nödgats före 65 års ålder afgå
från tjänsten; sådan delägare, hvars befattning indragits, redan före
65 år, därest han styrker sig genom iråkad obotlig sjukdom eller invaliditet
icke längre kunna med sitt arbete uppehålla sig.
Berättigad att uppbära tilläggspension skulle, enligt hvad kommittén
vidare föreslår, till provinsialläkare befordrad delägare blifva,
hvilken enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
vid tjänstens frånträdande icke komme i åtnjutande af hel pension å
4,000 kronor; och skulle tilläggspensionen uppgå till belopp mot
svarande den för delägaren i kassan afsätta reserven, dock högst till
sådant belopp att den tillsammans med af staten åtnjuten pension utgjorde
4,000 kronor årligen.
Pension skulle utgå från den dag pensionsrätten inträdde till och
med den månad, under hvilken delägaren aflede.
Mot hvad kommittén sålunda föreslagit i fråga om pensionsålder
och pensionsbelopp har jag icke något att erinra.
Förslaget till reglemente för pensionskassan synes emellertid böra
fullständigas dels, på sätt statskontoret föreslagit, med uttrycklig föreskrift
om skyldighet för extra provinsialläkare att afgå vid uppnådd
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
11
ålder af 65 år, dels ock med bestämmelser, motsvarande de i § 20 af
reglementet för lasarettsläkarnas pensionskassa upptagna, angående
förlust af pensionsrätt för delägare, som genom domstols beslut blifvit
afsatt, äfvensom för pensionstagare, som förklarats förlustig medborgerligt
förtroende eller, i stället för afsättning, dömts till straff jämlikt 2
kapitlet 17 § strafflagen.
Beträffande den kostnad, som, därest pensioneringen fotas på de
grunder, för hvilka jag nu redogjort, skulle erfordras för åstadkommande
af hvarje särskild pension, är denna beroende på de tre faktorerna
dödlighet, räntefot och genomsnittsålder vid tjänstetillträdet.
Kommitténs beräkningar, som utförts af lektorn E. Jäderin, äro,
i likhet med hvad som var fallet vid inrättandet af lasarettsläkarnas
pensionskassa, stödda på 1881 —1890 års dödlighet för män i riket
samt på 3,5 procent räntefot.
Till ledning vid förslagets uppgörande har vidare legat till grund
en förteckning öfver samtliga extra provinsialläkare i riket hösten
1905, tillika innehållande uppgift om hvarje extra provinsialläkares
födelsedag samt om den dag, då han första gången utnämndes till
sådan befattning. Förteckningen upptager 163 extra provinsialläkare,
fördelade efter ålder på följande sätt:
Ålder vid ut- nämningen.
Antal.
Ålder vid ut- nämningen.
Antal.
Ålder vid ut- nämningen.
!
Antal. |
1
26
år
1
35
ar
11
44
år
0
27
))
4
36
>>
15
45
2
28
4
37
1)
15
46
J?
1
29
5
38
>>
7
47
)>
2
30
)?
13
39
V
7
48
J?
0
31
?>
12
40
J)
2
49
n
0
32
16
41
}?
5
50
yj
0
33
)>
19
42
>>
2
51
>>
1
34
>>
13
43
>>
6
Medelåldern vid utnämningen var således 34,7 3 år, hvarför kommittén
i sina beräkningar, i likhet med hvad förhållandet var för
lasarettsläkarnas pensionskassa, utgått från en normal inträdesålder af
35 år.
12
Bankoutskotteis utlåtande Sr 35.
Enligt dessa grunder blir årliga nettoafgiften för eu 35-årig mans
pensionering med 4,000 kronor vid 65 års ålder 523 kronor 4 öre.
Denna nettokostnad kar ökats med 14,7 procent dels som säkerhet
för afvikelser från dödlighet och räntefot, dels för täckande af förvaltningskostnaderna.
Kommittén har på denna väg funnit den årliga
bruttokostnaden vara 600 kronor. Denna afgift skall enligt kommitténs
förslag för extra provinsialläkare, hvars aflöning utgår från
landsting, erläggas till Va af denne, V3 skall betalas af vederbörande
landsting och V3 af staten. För öfriga delägare erlägger staten icke
något bidrag. För de före 35 års ålder utnämnda skulle rätteligen en
lägre afgift till kassan inbetalas, men då andra kassor, där deltagandet
är obligatoriskt, ej stadga någon sådan undantagsbestämmelse för
dem, som före genomsnittsåldern inträda i desamma, har kommittén
ansett sig böra äfven för yngre delägare uti nu föreslagna kassa
bibehålla normalafgiften.
Afgiften är, såsom nyss angifvits, beräknad för personer, som vid
utnämningen äro 35 år gamla. För en vid utnämningen öfver 35-årig
person blir kostnaden gifvetvis större och en tilläggsafgift (retroaktivafgift)
måste bestämmas, så afpassad att den fullt motsvarar pensionens
fördyrande.
I de fall, då tilläggsafgiften icke erlägges i ett belopp på en gång,
kunde, anför kommittén, den lämpligen fördelas på 5 eller på 10 år
eller ock på hela den till pensionsåldern återstående tiden, således till
65 års ålder. Då emellertid kassan som en af sina hufvudsakliga uppgifter
äfven har att bereda tilläggspension åt delägare, som befordrats
till provinsialläkare, men som på grund af den nya pensionslagens
bestämmelser måste afgå från denna tjänst vid 62 års ålder och eventuellt
med afkortad pension, har kommittén funnit lämpligast, att
tilläggsafgiften under alla förhållanden är slutbetald, då delägaren fyllt
62 år, och därför grundat beräkningen på ett sådant förhållande.
Öfver beloppet af dessa tilläggsafgifter har kommittén upprättat
eu särskild tabell, till hvilken jag i detta sammanhang torde få hänvisa.
Läkarnas egna afgifter skulle naturligtvis blifva obligatoriska,
men då en delägare befordrades till provinsialläkare och således hade
att utgöra pensionsafgift till staten, skulle hans årsafgifter kunna upphöra
och hans utsikt till större eller mindre tilläggspension från kassan
grundas på de för honom redan inbetalda beloppen.
Då de tilFTgrund för kostnadsfrågan lagda beräkningar verkställts
af kompetent person och därvid för öfrigt följts samma metod, som
Bankett t akottet s utlåtande Nr 35.
13
använda i fråga om lasarettsläkarnas pensionskassa, torde kommitténs
förslag i denna del böra vinna godkännande.
Vidkommande kassans förvaltning bär kommittén, såsom redan
anmärkts, tänkt sig, att denna skulle ske genom direktionen öfver
folkskollärarnas pensionsinrättning, på sätt äger rum med afseende å
lasarettsläkarnas pensionskassa.
Mot detta förslag, som synes mig lämpligt, har direktionen ej
framställt någon erinran. I fråga om förvaltningskostnaderna tiar
direktionen ej uttalat sig. Enligt hvad jag inhämtat lär detta berott
därpå, att direktionen inkommit med framställning om åtgärd för
fastställande af ny lönestat för inrättningens tjänstemän. I hvarje fall
torde merkostnaden för bestyret med den ifrågasatta nya pensionskassan,
hvilken kostnad gifvetvis bör gäldas af de för delägarnas i
kassan pensionering inflytande afgifter, icke blifva synnerligen afsevärd.
Genom de nu föreslagna åtgärderna skulle pensionsförhållandena
blifva tillfredsställande ordnade för nytillträdande extra provinsialläkare
samt sådana, hvilkas ålder ej alltför mycket öfverstiger 35 år. Men
redan för den, som exempelvis nått 40 år, innan han såsom extra
provinsialläkare kunnat vinna delägarrätt i kassan, blefve tilläggsafgiften
så stor, att läkaren väl i allmänhet, helst om lian vore belastad
med studieskuld, nödgades välja den formen för tilläggets inbetalning,
som består i årliga afgifter under hela tjänstetiden. Utom den ordinarie
årsafgiften, 200 kronor, under tjänstgöring såsom extra och den
årliga pensionsafgiften, 160 kronor, under tjänstgöring såsom ordinarie
provinsialläkare måste han då betala ett tillägg af 276 kronor för år.
Enligt kommitténs förslag skulle, såsom jag i annat sammanhangomnämnt,
för dessa äldre nuvarande extra provinsialläkare i pensioneringsafseende
icke sörjas på annat sätt än genom vissa föreslagna
förmåner i afseende å tjänstårsberäkning för pension vid öfvergång till
provinsialläkartjänst.
Statskontoret framhåller emellertid i sitt utlåtande, att det väl
är troligt, att åtskilliga af dessa extra provinsialläkare komma att
befordras till provinsialläkare, då en mängd nya sådana tjänster enligt
förslaget skola inrättas, och alltså, därest sådan befordran vinnes före
uppnådd ålder af 52 år, erhålla pension af staten, men att äfven för
de vid kassans bildande öfveråriga extra provinsialläkare, som alltjämt
kvarblifva i sådan tjänst, lämpligen bör beredas någon pension; och
anser statskontoret oeftergiflig^ att staten här träder hjälpande emellan.
Såsom kommittén framhållit lärer det, påpekar statskontoret, icke
14 Banl outskottets utlåtande Nr 35.
kanna åläggas landsting, kommun eller annan, som aflönat dessa öfveråriga
extra provinsialläkare, att bidraga till deras pensionering, och
utan sådant bidrag kan, säger statskontoret, pensionen naturligtvis
icke komma att motsvara hvad som i sådant afseende beredes de
öfveråriga lasarettsläkarna eller 3,000 kronor. Enligt statskontorets
mening torde i alla händelser vara billigt, att staten åtager sig att
till extra provinsialläkare, som vid pensionskassans bildande är öfver
41 år och omedelbart vid uppnådda 65 år eller, därest han vid nyssnämnda
tidpunkt uppnått sådan ålder, omedelbart därefter afgår från
sin tjänst, utbetala en pension af 1,500 kronor årligen från afskedstagande!,
under förutsättning att han icke är berättigad till pension
från kassan. För dylik pension borde meddelas enahanda bestämmelser,
som i nådiga kungörelsen den 13 november 1903 stadgats i fråga om
rätt till pension för vissa lasarettsläkare, som icke voro delägare i
lasarettsläkarnas pensionskassa.
Såsom statskontoret anfört lärer billigheten kräfva, att någon pension
beredes de extra provinsialläkare, som vid den nya kassans bildande,
ehuru berättigade till inträde, redan nått sådan ålder att de med hänsyn
till de betungande afgifterna knappast torde förmå att söka delaktighet
i kassan. Statskontoret har därvid föreslagit åldersgränsen till 41
år. Emellertid synes man icke böra gå längre än att den, som redan
fyllt 45 år och sålunda, äfven om han efter kassans bildande första
gången antages till extra provinsialläkare, icke är skyldig att blifva
delägare i kassan, beredes förmånen af pension, om han ej erhåller
inträde i kassan. Denna åldersgräns öfverensstämmer också med hvad
som i motsvarande fall föreskrifvits för lasarettsläkare. Mot pensionsbeloppet,
1,500 kronor, som skulle utgå af statsmedel, och öfriga af
statskontoret föreslagna villkor har jag icke något att erinra. Det
torde emellertid vara att förvänta, att vederbörande landsting eller
kommuner, som bidragit till extra provinsialläkarens aflöning, i sin
mån också skola bidraga till hans pensionering, så att pensionen måtte
kunna utgå med något högre belopp.
Hvad beträffar den årliga, på statsverket belöpande kostnaden för
den nu ifrågasatta pensioneringen af extra provinsialläkare lärer densamma
för närvarande icke kunna bestämdt angifvas.
Till ledning för bedömandet ber jag emellertid, i anslutning till
kommitténs beräkningar (sid. 98), få erinra, att enligt det af mig framlagda
förslaget till reglering af provinsialläkardistrikt 110 extra pro
-
Bankoutskottetr utlåtande Nr 35.
15
vinsialläkardistrikt beräknats fortfarande skola blifva behöfliga. Af
dessa utgöras dock 35 af äldre distrikt, tillkomna på grund af nådiga
kungörelsen den 17 oktober 1840, där aflöningen icke utgår från landsting
och statsbidrag sålunda icke skulle förekomma. Vidare torde böra
frånräknas omkring 15 i förstnämnda summa ingående köpings- och
municipaldistrikt, för hvilka statsbidrag ej heller skulle utgå. Sålunda
skulle återstå omkring G0 distrikt, för hvilka bidrag från staten med
200 kronor för hvarje skulle behöfva utgå. Kostnaden skulle följaktligen
under dessa förutsättningar belöpa sig till 12,000 kronor om
året. Emellertid torde en del af omförmälda äldre distrikt efter hand
komma att ombildas till vanliga extra provinsialläkardistrikt, i livilket
fall för pensionering äfven af dessa distrikts läkare framdeles skulle
erfordras statsbidrag.
Förutom kostnaden för denna så att säga ordinarie pensionering
skulle staten, enligt hvad jag föreslagit, lämna pension med 1,500
kronor årligen till sådana extra provinsialläkare, som vid tiden för
pensionskassans bildande, d. v. s. den 1 januari 1912, äro öfver 45 år
och icke blifva delägare i kassan. Denna pension skulle utgå från fyllda
65 år. I detta afseende ber jag få nämna, att enligt en förteckning,
som bilagts en af Svenska provinsialläkarföreningen i ärendet ingifven
skrift af extra provinsialläkarna, som år 1907 utgjorde ett antal af
165, 121 nämnda år hade en ålder af 41 år eller därutöfver. Dessa
121 skulle sålunda den 1 januari 1912 vara öfver 45 år. Af detta
antal torde emellertid det stora flertalet så småningom blifva befordrade
till provinsialläkare. Till eu början lärer kunna antagas, att 50
vinna sådan befordran på grund däraf att så många nya ordinarie
distrikt skulle tillkomma. Därjämte torde ett ej ringa antal erhålla
befordran på grund af vanlig afgång bland de nuvarande ordinarie
provinsialläkarna. Af nu befintliga provinsialläkartjänster hafva sålunda
under de 15 åren 1891 ——1905 i medeltal 6 å 7 om året blifvit lediga.
Provinsialläkarföreningen uttalar i sin omförmälda skrift den förmodan,
att af de i förteckningen upptagna 165 extra provinsialläkare 23 kunna
antagas aldrig blifva provinsialläkare. Af dessa torde dock åtskilliga
finna med sin fördel förenligt att ingå såsom delägare i pensionskassan.
Och slutligen torde böra tagas hänsyn till att några af dessa öfveråriga
provinsialläkare komma att aflida före uppnådda 65 år. Antager man
sålunda, att staten kommer att få utbetala pension till omkring
15, lärer man vara det verkliga förhållandet tämligen nära. Under
de närmaste åren torde endast en eller annan uppnå pensionsåldern
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
Statsbidraget i sin helhet torde därför kunna tills vidare beräknas
till 15,000 kronor om året.»
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en
af herr J. Ström m. fl. inom Andra kammaren väckt motion (nr 43),
däri hemställts, att Riksdagen måtte besluta sådan ändring i förslaget
rörande extra provinsialläkares pensionering, att äfven de extra provinsialläkaredistrikt,
som själfva helt aflöna sin läkare, måtte i likhet
med andra distrikt årligen erhålla 200 kronor af staten till extra
provinsialläkarnes pensionskassa, för så vidt distriktet erlägger motsvarande
belopp till kassan.
Med afseende å hvad motionärerna anfört till stöd för framställningen
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning har, enligt hvad af
statsrådsprotokollsutdraget framgår, föranledts af det i statsverkspropositionen
framställda, af Riksdagen numera i hufvudsak godkända förslaget
till omreglering af förste provinsialläkar- och provinsialläkarväsendet
och afser att till förbättrande af extra provinsialläkarnes
ställning för dem anordna en pensionering. Det i sådant afseende
framlagda förslaget har utskottet funnit välgrundad^
Hvad beträffar det af motionären framställda ändringsförslaget,
synas tillräckliga skäl icke hafva blifvit anförda för att biträda detsamma,
så mycket mindre som utredning saknas rörande de kostnader,
ett bifall till motionen skulle medföra.
På grund af det anförda hemställer utskottet,
att Riksdagen, med afslag å motionen II: 43,
må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
Stockholm den 5 maj 1911.
På bankoutskottets vägnar:
WERNER G. von SCHWERIN.
STOCKHOLM, ISAAC MARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1911:10 Riksdagens skrifvelse Nr 10 s. 1 i texten