Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kung!. Maj.is i statsverkspropositionen under tionde hufvudtiteln gjorda framställning angående pensionering af extra provinsialläkare in. fl. järnte en i ämnet väckt motion.

1911-05-05 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1911:35, Utlåtande, i anledning af Kung!. Maj.is i statsverkspropositionen under tionde hufvudtiteln gjorda framställning angående pensionering af extra provinsialläkare in. fl. järnte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till Riksdagflns kansli flen 5 nmj 1911 kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kung!. Maj.is i statsverkspropositionen

under tionde hufvudtiteln gjorda framställning angående

pensionering af extra provinsialläkare in. fl. järnte en i

ämnet väckt motion.

I den till innevarande års Riksdag aflåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t under riksstatens

tionde hufvudtitel i punkten 4 föreslagit Riksdagen

dels att för en anstalt, afsedd att bereda pension åt extra provinsialläkare

och tilläggspension åt vissa provinsialläkare, godkänna följande

hufvudgrunder:

a.) Anstalten, hvilken benämnes extra provinsialläkarnas pensionskassa

och träder i verksamhet den 1 januari 1912, har till ändamål

dels att bereda pension åt extra provinsialläkare, dels ock att bereda

tilläggspension åt sådana delägare i kassan, som befordras till provinsialläkare,

men som vid afgången från denna befattning icke komma

i åtnjutande af hel pension å 4,000 kronor.

b) Delägare i kassan är, så länge han kvarblifver i tjänst, hvar

och en som, efter det kassan trädt i verksamhet, blifvit i vederbörlig

ordning första gången antagen till extra provinsialläkare i distrikt, där

läkarens aflöning helt eller delvis utgår från landsting, och som icke

fyllt 45 år.

Delägare i kassan är därjämte hvarje annan extra provinsialläkare,

som inom ti’e år efter det kassan trädt i verksamhet eller sedermera,

inom ett år efter det anställning första gången tillträdts, gör anmälan

om inträde.

Bihang till Biksd. prot. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 26 Häft. (Nr 35.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Delägare, som befordras till provinsialläkare, fortfar att vara delägare

i kassan, dock med den begränsning i afseende å skyldigheter

och rättigheter, som nedan sägs.

Indrages extra provinsialläkarbefattning, hvilkens innehafvare

är delägare i kassan, äger denne, om han så önskar, kvarstå som delägare

med de förändrade skyldigheter och rättigheter, som nedan stadgas,

c) Delägare betalar till kassan en ordinarie årsafgift af 200 kronor.

Delägare, hvilkens ålder vid inträdet i kassan öfverstiger 35 år,

erlägger därjämte enligt följande tabell en tilläggsafgift, antingen

medelst ett belopp en gång för alla eller i kvartårliga poster.

Tillilggsafgif- tens belopp

ifall den er- ägges på en.

gång vid in-:

trädet.

Tilläggsafgiftens belopp för hvarje

kvartal ifall den erlägges

Delagarens

ålder vid intritdet i kassan.

under de första

till 62 års

1

5 åren

10 åren j

ålder.

Fyllda 35

år.......................................

Kr.

290

Kr.

17

Kr.

9

Kr.

5

»

36

»........................................

910

51

28

15

37

» .........

1,540

87

48

27

»

38

» ........................................

2,210

125

69

39

39

»........................................

2,910

165

91

53

1 >

40

»

3,640

206

114

69

»

41

» ................,.......................

4,400

249

139

86

»

42

»

5.200

295

164

105

1 >

43

6,030

342

191

126

»

44

» ........................................

6,910

392

219

150

»

45

» ........................................

7,830

445

249

178

46

» .......................................

8,790

500

280

209

»

47

»

9,800

558

313

245

»

48

» ........................................

10,870

620

348

287

»

49

» ........................................

11,990

685

385

337

»

50

» .......................................

13,180

753

425

396

i »

51

» ........................................

14,430

826

467

467

1

! »

52

» .......................................

15,750

903

—

554

i »

53

»

17,150

985

—

665

»

54

» ..........

18,640

1.073

—

807

!

55

» .......................................

20,220

1,167

—

999

*

56

» ........................................

21,910

1.268

—

1,268

i »

57

» ........................................

23,720

—

—

1.674

|

»

58

» ........................................

25,670

—

—

2,353

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bunkoutskottets utlåtande Nr 35.

‘3

Delägare, hvilken afgått från sitt delägarskap på grund däraf att

hans befattning indragits och hvilken på nytt inträder i kassan genom

senare tillträdande af annan befattning, med hvilken följer skyldighet

eller rättighet att blifva delägare, erhåller den minskning uti tilläggsafgiften,

hvilken af kassans styrelse för hvarje fall bestämmes.

Den, som kvarstår som delägare, oaktadt hans befattning indragits,

skall fortfara att till kassan inbetala ordinarie årsafgift och tilläggsafgift

samt äger, om han så önskar, därjämte själ!'' inbetala de bidrag,

som i öfrigt skolat för honom inbetalas, om befattningen ej blifvit

indragen.

d) Vederbörande landsting inbetalar till kassan årligen 200

kronor för hvarje inom landstingsområdet befintlig extra provinsialläkarbefattning,

hvilkens innehafvare är delägare i kassan och för

hvilken aflöningen utgår från landstinget.

Enahanda årliga afgift om 200 kronor erlägges af staten till

kassan för hvarje sådan extra provinsialläkarbefattning, som nyss nämnts.

e) För delägare i kassan, hvilkens aflöning icke utgår från landsting,

inbetalar vederbörande kommun (kommuner) eller samhälle årligen

till kassan de afgifter, kvilka eljest skolat åligga landstinget och

staten, dock att kommunen (kommunerna) eller samhället endast efter

till kassans styrelse ingifven skriftlig förbindelse har skyldighet att

utgöra dessa afgifter, och äger kommunen (kommunerna) eller samhället

rätt att af läkaren godtgöra sig intill 100 kronor årligen af

afgifternas belopp.

f) Den, som uppkör att vara delägare af orsak att hans befattning

indragits, äger återfå de af honom själf till kassan erlagda afgifterna,

dock utan ränta.

g) Delägare erhåller vid afgång från tjänsten efter pensionsrätter

inträdande hel pension, afkortad pension eller tilläggspension.

h) Berättigad till hel pension å fyra tusen kronor årligen blifver

delägare, för hvilken fullgjorts de under c) här förut omnämnda inbetalningar,

vid fyllda sextiofem lefnadsår, vid hvilken ålder lian ock

är skyldig att afgå från tjänsten.

i) Berättigad till afkortad pension till belopp under fyra tusen

kronor, motsvarande den i kassan för delägaren afsätta reserven, är:

efter uppnådda sextiofem lefnadsår delägare, hvars befattning

indragits och som icke är berättigad till hel pension;

vid tjänstens frånträdande och efter uppnådda sextiofem lefnadsår

delägare, som brustit i den honom åliggande betalningsskyldighet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

delägare, som på grund af sjukdom eller försvagad hälsa nödgas

före sextiofem års ålder afgå från tjänsten; samt

delägare, hvars befattning indragits, innan lian uppnått sextiofen;

lefnadsår, om han styrker sig genom iråkad obotlig sjukdom eller invaliditet

icke längre kunna med sitt arbete uppehålla sig.

j) Berättigad att uppbära tilläggspension är till provinsialläkare

befordrad delägare, hvilken, enligt lagen angående civila tjänstinnchafvares

rätt till pension, vid tjänstens frånträdande icke kommer i

åtnjutande af hel pension å 4,000 kronor; uppgående tilläggspensionen

till belopp motsvarande den för delägaren i kassan afsätta reserven,

dock högst till sådant belopp aft den tillsammans med af staten åtnjuten

pension utgör fyra tusen kronor årligen,

k) Kassan förvaltas af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning

enligt de närmare föreskrifter, som meddelas af Kungl. Maj:t;

dels medgifva, att extra provinsialläkare, hvilkens lefnadsälder vid

den tid, då extra provinsialläkarnas pensionskassa träder i verksamhet,

öfverstiger 45 år och icke blir delägare i nämnda pensionskassa samt

omedelbart vid uppnådda 65 år eller, därest han vid nyssnämnda tidpunkt

redan uppnått sådan ålder, omedelbart därefter afgår från sin

tjänst, skall vara berättigad att vid afskedstagandet erhålla en årlig

pension af statsmedel till belopp af 1,500 kronor;

dels ock för gäldande af statens andel enligt förenämnda grunder

i kostnaden för pensionering af extra provinsialläkare anvisa ett förslagsanslag

af 15,000 kronor att årligen utgå från och med år 1912.

Statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 13 januari 1911 innehåller

i detta ämne följande anförande af departementschefen.

»Förut denna dag har jag inför Eders Kungl. Majt anmält underdånigt

betänkande, afgifvet af kommittén för verkställande af utredning

angående rikets indelning i läkardistrikt samt tjänstläkarnas

på landsbygden anställning och åligganden, och har jag i mitt i anslutning

till nämnda betänkande afgifna förslag utgått från att, såsom

kommittén jämväl hemställt, extra provinsialläkarna skulle bibehållas.

Jag omnämnde därvid vissa af kommittén föreslagna åtgärder till förbättrande

af extra provinsialläkarnas ställning, bland annat, anordnande

af en pensionering för dem.

Öfver kommitténs förslag i denna del hafva underdåniga utlåtanden

afgifvits, förutom af ortsmyndigheter och medicinalstyrelsen, af statskontoret

den 8 november 1910 samt af direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning den 12 i samma månad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hnnkoutxkotteis nllåtamUt Nr 35.

:>

Rörande beliofvet af en dylik pensionering anför kommittén, att

det torde vara ett af erfarenheten bekräftadt sakförhållande, att flertalet

landsbygdsläkare är ur stånd att utan stödet af pension sörja för

sin egen ålderdom. Af personer, som ägna sig åt studier, pläga sålunda,

säger kommittén, de flesta vara obemedlade ynglingar, och läkarkursen

är lång och kostsam. Läkaren kommer därför jämförelsevis sent till

praktisk verksamhet och är då vanligen belastad med studieskulder.

Yrkets beskaffenhet gör därtill förvärfstiden ovanligt kort. Eu gammal

eller med mindre god hälsa utrustad läkare kan icke på nöjaktigt sätt

betjäna allmänheten och blir därför lätt öfvergifven af sina patienter,

om han icke själf i tid kali och vet att draga sig tillbaka. Inkomsterna

måste därför under läkarens krafts dagar vara mycket goda, för att

att han skall hinna samla något för ålderdomen —- bättre än de i

regeln kunna blifva för den läkare, som har sin verksamhet förlagd

till landsbygden. Dessa i korthet antydda förhållanden göra enligt

kommitténs mening, att knappast någon lefnad sställning i samma mån

som landsbygdsläkarens krafvel’ pension.

Jämväl eu annan omständighet påkallar, enligt hvad kommittén

anför, särskild uppmärksamhet, nämligen den att de till sin tjänst

sent befordrade provinsialläkarna komma att erhålla alldeles otillräckliga

pensioner. Kommittén erinrar, att enligt nya pensionslagen provinsialläkare,

som uppnått 62 lefnadsår, är pliktig att afgå, äfven om

han icke innehar så många, hädanefter 27, tjänstår, att de berättiga

honom till hd pension, ja, till och med om han icke alls är berättigad

till pension, hvilket blott den är, som vid 62 års ålder redan tjänstgjort

minst 10 år i någon statens tjänst. I motsats till hvad som

hittills varit fallet kommer pensionen att utgå med olika belopp allt

efter tjänstålderns längd, så att t. ex. den, soin tjänstgjort blott 10 år,

i pension erhåller 4" af hel pension. Och äfven beloppet af hel pension

kan växla. Skulle, såsom kommittén föreslår, provinsialläkarlönen

blifva 3,000 kronor utom tjänstgöringspenningar med två ålderstillägg

ä 500 kronor, så blir hel pension för den, som undfått båda ålderstilläggen,

4,000 kronor, för den, som fått ett ålderstillägg, 3,500 kronor

samt för den, som icke erhållit något ålderstillägg, 3,000 kronor; 1? häraf

blir alltså, med vederbörlig afrundning, respektive 1,490, 1,300 och

1,120 kronor. Ju äldre eu extra provinsialläkare blir, innan han befordras

till ordinarie, desto mindre blir således den pension, han kan

vänta att erhålla af staten.

Ej mindre för de extra provinsialläkare, som eftersträfva befordran,

än för dem, som önska bibehålla sina tjänster hos landsting och kom
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande AV 35.

muner, är det därför, framhåller kommittén, af den största betydelse,

att möjlighet beredes dem till erhållande af pension äfven på annan

väg. För de förra lcräfves tillägg till den efter sen befordran otillräckliga

statspensionen och för de senare ett pensionsbelopp någorlunda

motsvarande en läkares anspråk.

I ärendet hörda myndigheter hafva icke haft något att erinra

mot hvad kommittén anfört i fråga om behöfligheten af en ordnad

pensionering för extra provinsialläkare.

För min del finner jag kommitténs mening härutinnan välgrundad.

För pensioneringens anordnande har kommittén tänkt sig, att en

pensionskassa för extra provinsialläkare skulle ini''ättas efter mönstret

af läsarettsläkarnas år 1903 bildade motsvarande kassa. Dennas ändamål

skulle alltså vara dels att bereda pension vid viss ålder åt

extra provinsialläkare och med dem jämförliga läkare, dels att förskaffa

tilläggspension åt dem bland delägarna, som öfvergått till provinsialläkarkåren

men vid afgången ur statens tjänst icke kommit i

åtnjutande af hel pension. Pliktig att i kassan ingå skulle hvarje extra

provinsialläkare vara, hvilkens aflöning, enligt hvad kommittén föreslår,

skulle utbetalas af landsting. Såsom fakultativa delägare skulle därjämte

stadsläkare och vissa andra läkare kunna i kassan upptagas.

Arsbidragen till kassan skulle, liksom beträffande lasarettsläkarnas pensionskassa

är bestämdt, utgå till lika delar dels från staten, dels från

läkarna själfva, dels äfven från orterna, för bidrag från staten anser

kommittén minst lika goda skäl finnas som för motsvarande bidrag

till lasarettsläkarnas pensionering, måhända bättre, om man tager i

betraktande, att de extra provinsialläkarna hafva samma plikter i afseende

på allmän hälso- och sjukvård inom sina distrikt som statens

egna provinsialläkare inom sina. Staten liar för öfrigt, påpekar kommittén,

åtagit sig bidraga till pensionering af medlemmarna i åtskilliga

andra, till egentlig statstjänst ej hörande tjänstekategorier, såsom folkskollärare.

sjuksköterskor in. fl.

Direktionen öfver folkskollärarnas pension sinrättning, som enligt

förslaget skulle handhafva förvaltningen af ifråga varande pensionskassa,

hav i sitt underdåniga yttrande anfört, att det synes i och för sig

mindre lämpligt att upprätta en särskild pensionskassa med ett jämförelsevis

så litet antal obligatoriska delägare, som här afses, hvarför

direktionen ifrågasatt, att pensioneringen skulle öfvertagas af lasaretts
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

7

läkarnas pensionskassa, som tjänat till mönster för den föreslagna nya

kassan. Hittillsvarande delägare i lasarettsläkarnas pensionskassa skulle

enligt direktionens uppfattning lika litet som de nya delägarna härigenom

tillskyndas någon rättsförlust, och någon olägenhet i öfrigt

anser direktionen ej för någondera delägargruppen däraf föranledas.

rJ värtom vunne man fördelen af minskade förvaltningskostnader. Lasarettsläkarnas

pensionskassa torde dessutom, enligt hvad direktionen

vidare anför, lämpligen böra utökas för att för framtiden kunna liga

bestånd såsom särskild pensionsanstalt. För närvarande har kassan

nämligen allenast 38 delägare och genom utvidgningen blefve antalet

icke uppbringadt till mer än högst 200.

Om ock vissa skäl synas kunna tala för att, på sätt direktionen

öfver folkskollärarnas pensionsinrättning föreslagit, anordna den

ifrågasatta pensioneringen på sådant sätt att de extra provinsialläkarna

beredas delaktighet i lasarettsläkarnas pensionskassa, finnas dock andra

omständigheter, som bestämdt tala emot detta förslag. Kommittén

har nämligen, med afseende å den utveckling de båda kassorna, lasarettsläkarnas

pensionskassa och extra provinsialläkarnas pensionskassa,

i framtiden kan väntas gå till mötes, framhållit, att, trots all likhet

dem emellan i flera andra afseenden, en olikhet dock synes förefinnas,

i det särskild anledning kan finnas att för extra provinsialläkarnas

pensionskassa vänta ett icke oväsentligt öfverskott, orsakadt af delägarnas

befordran till provinsialläkare, i hvilket fall de nämligen

antingen icke alls kunna göra anspråk på pension ur kassan eller ock

blott på afkortad pension, stundom ej fullt uppgående i värde till den

för delägaren afsätta reserven.

Kommittén har därför sökt att på lämpligt sätt öfverlåta åt

framtiden att bestämma, huru med det förmodade öfverskottet skall

förfaras, och har kommittén tänkt sig, att då kunde ifrågasättas att

höja pensionerna eller måhända grunda en änke- och pupillkassa eller

möjligen minska afgifterna. Kommittén anmärker emellertid, att kommittén

icke ännu kunnat hafva någon säker grund för att bilda sig

en åsikt cm betydelsen af ett sådant eventuellt öfverskott.

Den af kommittén sålunda anförda omständigheten lärer föranleda

därtill, att, om också extra provinsialläkarna vunne delaktighet i

lasarettsläkarnas pensionskassa, de förras tillgångar måste hållas skilda

från de senares för att icke extra provinsialläkarna skulle åsamkas rättsförlust.

Någon egentlig fördel af sammanslagningen synes sålunda icke

vara att förvänta. Ej heller torde förvaltningskostnaderna blifva nämn
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankontskottets utlåtande Nr 35.

viirdt dyrare med två kassor, då ju i allt fall förutsatts, att de skulle

vara under samma förvaltning, nämligen af direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning.

Jag anser mig därför böra förorda kommitténs förslag att eu

särskild pensionskassa upprättas.

Mot förslaget att staten skall lämna sin medverkan till pensioneringen

på samma sätt som skett i fråga om lasarettsläkarna synes

mig, med hänsyn till hvad kommittén anfört, icke med fog kunna

resas någon invändning.

Jag torde härefter få öfvergå till förslagets särskilda delar, därvid

först frågan angående regler för delaktighet i kassan framställer sig.

I sitt förslag till reglemente för pensionskassan har kommittén,

såsom redan antydts, föreslagit ovillkorlig skyldighet för hvar och en

som, efter det kassan trädt i verksamhet, blifvit i vederbörlig ordningförstå

gången antagen till extra provinsialläkare i distrikt, där läkarens

aflöning helt eller delvis utgår från landsting, och som icke fyllt 45

år, att vara delägare i kassan, så länge han kvarblifver i tjänst.

Delägare i kassan skulle därjämte vara hvarje annan extra provinsialläkare

äfvensom stads-, stadsdistrikts-, köpings- och municipalläkare,

som inom tre år efter det kassan trädt i verksamhet eller

sedermera, inom ett år efter det anställning af det slag här afses första

gången tillträdts, gör anmälan om inträde, därvid dock för dem, hvilkas

aflöning icke utgår från landsting, skriftlig förbindelse skulle till kassans

styrelse aflämnas af vederbörande kommun (kommuner) eller samhälle

att årligen till kassan inbetala de afgifter, som eljest skolat åligga

landstinget och staten.

I anslutning härtill stadgas rätt för kommun (kommuner) eller

samhälle att af läkaren godtgöra sig intill 100 kronor årligen af

afgifternas belopp.

Delägare, som befordras till provinsialläkare, skulle fortfara att

vara delägare i kassan för att i förekommande fall erhålla fyllnadspension.

Indrages extra provinsialläkarbefattning, hvilkens innehafvare är

delägare i kassan, skulle denne, om han så önskar, äga kvarstå såsom

delägare för att erhålla afkortad pension.

Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning anser för

sin del, att såsom delägare ej böra upptagas andra än de extra provinsialläkare,

Indika, helt eller delvis aflönas af landsting och till hvilkas

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande AV 35. 9

pensionering staten enligt kommitténs förslag skulle lämna bidrag.

Det synes nämligen direktionen oegentligt, att delaktighet i eu af

staten upprättad pensionsanstalt stode öppen för andra tjänstinnehafvare

än dem, till hvilkas aflöning eller pensionering staten bidroge;

detta så mycket mer som för de ifrågasatta fakultativa delägarna

torde på annat sätt kunna fullt nöjaktigt sörjas, antingen så att

vederbörande kommun bidrager till deras pensionerande i enskild försäkringsanstalt

eller också — såsom i städerna ofta nog redan nu är

förhållandet att pensionen utgår å kommunens egen stat.

Mot kommitténs förslag i afseende å de extra provinsialläkare,

som obligatoriskt skulle vara delägare i kassan, har jag lika litet som

de i ärendet hörda myndigheterna något att erinra.

Hvad åter angår de fakultativa delägarna kunna visserligen

principiella skäl tala för den af direktionen för folkskollärarnas pensionsinråttning

häfdade uppfattning. Då något bidrag från statens

sida till dessa delägares pensionering icke ifrågasatts och den ökade

kostnad för kassans förvaltning, som dessa delägares inträde tilläfventyrs

kunde medföra, gifvetvis blefve eu obetydlighet i förhållande till

den förmån, som därigenom skulle beredas dessa i allmänna hälsovårdens

tjänst verkande läkare, skulle jag i allt fall icke hafva tvekat att ansluta

mig till kommitténs förslag jämväl i denna del, om icke en annan

omständighet tillkommit. Uti underdånig skrifvelse af den 6 december

1910 bär nämligen Svenska stadsläkarföreningen påkallat Eders Kungl.

Maj:ts uppmärksamhet rörande vissa förhållanden i de svenska stadsläkarnas

ställning och därvid, bland annat, berört frågan om deras

pensionering. Föreningen har därvid såsom sin mening uttalat, att

det i provinsialläkarkommitténs betänkande föreslagna sättet för åstadkommande

af pensionering för stadsläkare icke synes lämpligt, och

därför hemställt om förnyad utredning rörande, bland annat, dylik

pensionering.

Denna skrifvelse har remitterats till medicinalstyrelsen för att,

sedan styrelsen för Svenska stadsförbundet lämnats tillfälle att yttra

sig, afgifva underdånigt utlåtande i ärendet.

Vid sådant förhållande synes mindre lämpligt att, innan resultatet

„ ^enna utredning föreligger, ordna pensionsfrågan; och torde

därför stadsläkarna nu ej böra upptagas bland de fakultativa delägarna

i pensionskassan. Då köpings- och municipalläkare synas närmast

vara att jämställa med stadsläkare, lärer med dem böra förfaras på

enahanda sätt. r

Bihang till Riksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 26 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Banlioutskottets utlåtande Nr 35.

Beträffande åter de extra provinsialläkare, hvilka ej skulle vara

pliktiga att blifva delägare i kassan, synes böra medgifvas dem rätt till

inträde i kassan på de af kommittén föreslagna villkor.

Pensionsåldern hade kommittén, i öfverensstämmelse med hvad

för provinsialläkarna föreslagits, helst velat sätta till 62 år men funnit,

att afgifterna då skulle blifvit så dryga, att kommittén af denna anledning

nödgats att för det närvarande gå ända till 65 år, som äfven

är den ålder, vid hvilken lasarettsläkarna erhålla full pension. Eventuell

nedsättning af pensionsåldern torde enligt kommitténs mening i stället

böra bero på framtida erfarenhet.

Kommittén föreslår ett pensionsbelopp af 4,000 kronor, eller

samma belopp som för provinsialläkare och lasarettsläkare.

Afkortad pension till belopp under 4,000 kronor, motsvarande

den i kassan för delägaren afsätta reserven, skulle tillkomma: delägare,

hvars extra provinsialläkarbefattning indragits, innan han nått pensionsåldern,

efter uppnådda 65 lefnadsår; vid tjänstens frånträdande

och efter uppnådda 65 lefnadsår delägare, som brustit i betalningsskyldighet

beträffande honom åliggande afgift, som ej kunnat jämlikt

stadgade föreskrifter afdragas å hans lön; delägare, som på grund

af sjukdom eller försvagad hälsa nödgats före 65 års ålder afgå

från tjänsten; sådan delägare, hvars befattning indragits, redan före

65 år, därest han styrker sig genom iråkad obotlig sjukdom eller invaliditet

icke längre kunna med sitt arbete uppehålla sig.

Berättigad att uppbära tilläggspension skulle, enligt hvad kommittén

vidare föreslår, till provinsialläkare befordrad delägare blifva,

hvilken enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension

vid tjänstens frånträdande icke komme i åtnjutande af hel pension å

4,000 kronor; och skulle tilläggspensionen uppgå till belopp mot

svarande den för delägaren i kassan afsätta reserven, dock högst till

sådant belopp att den tillsammans med af staten åtnjuten pension utgjorde

4,000 kronor årligen.

Pension skulle utgå från den dag pensionsrätten inträdde till och

med den månad, under hvilken delägaren aflede.

Mot hvad kommittén sålunda föreslagit i fråga om pensionsålder

och pensionsbelopp har jag icke något att erinra.

Förslaget till reglemente för pensionskassan synes emellertid böra

fullständigas dels, på sätt statskontoret föreslagit, med uttrycklig föreskrift

om skyldighet för extra provinsialläkare att afgå vid uppnådd

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

11

ålder af 65 år, dels ock med bestämmelser, motsvarande de i § 20 af

reglementet för lasarettsläkarnas pensionskassa upptagna, angående

förlust af pensionsrätt för delägare, som genom domstols beslut blifvit

afsatt, äfvensom för pensionstagare, som förklarats förlustig medborgerligt

förtroende eller, i stället för afsättning, dömts till straff jämlikt 2

kapitlet 17 § strafflagen.

Beträffande den kostnad, som, därest pensioneringen fotas på de

grunder, för hvilka jag nu redogjort, skulle erfordras för åstadkommande

af hvarje särskild pension, är denna beroende på de tre faktorerna

dödlighet, räntefot och genomsnittsålder vid tjänstetillträdet.

Kommitténs beräkningar, som utförts af lektorn E. Jäderin, äro,

i likhet med hvad som var fallet vid inrättandet af lasarettsläkarnas

pensionskassa, stödda på 1881 —1890 års dödlighet för män i riket

samt på 3,5 procent räntefot.

Till ledning vid förslagets uppgörande har vidare legat till grund

en förteckning öfver samtliga extra provinsialläkare i riket hösten

1905, tillika innehållande uppgift om hvarje extra provinsialläkares

födelsedag samt om den dag, då han första gången utnämndes till

sådan befattning. Förteckningen upptager 163 extra provinsialläkare,

fördelade efter ålder på följande sätt:

Ålder vid ut- nämningen.

Antal.

Ålder vid ut- nämningen.

Antal.

Ålder vid ut- nämningen.

!

Antal. |

1

26

år

1

35

ar

11

44

år

0

27

))

4

36

>>

15

45

2

28

4

37

1)

15

46

J?

1

29

5

38

>>

7

47

)>

2

30

)?

13

39

V

7

48

J?

0

31

?>

12

40

J)

2

49

n

0

32

16

41

}?

5

50

yj

0

33

)>

19

42

>>

2

51

>>

1

34

>>

13

43

>>

6

Medelåldern vid utnämningen var således 34,7 3 år, hvarför kommittén

i sina beräkningar, i likhet med hvad förhållandet var för

lasarettsläkarnas pensionskassa, utgått från en normal inträdesålder af

35 år.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskotteis utlåtande Sr 35.

Enligt dessa grunder blir årliga nettoafgiften för eu 35-årig mans

pensionering med 4,000 kronor vid 65 års ålder 523 kronor 4 öre.

Denna nettokostnad kar ökats med 14,7 procent dels som säkerhet

för afvikelser från dödlighet och räntefot, dels för täckande af förvaltningskostnaderna.

Kommittén har på denna väg funnit den årliga

bruttokostnaden vara 600 kronor. Denna afgift skall enligt kommitténs

förslag för extra provinsialläkare, hvars aflöning utgår från

landsting, erläggas till Va af denne, V3 skall betalas af vederbörande

landsting och V3 af staten. För öfriga delägare erlägger staten icke

något bidrag. För de före 35 års ålder utnämnda skulle rätteligen en

lägre afgift till kassan inbetalas, men då andra kassor, där deltagandet

är obligatoriskt, ej stadga någon sådan undantagsbestämmelse för

dem, som före genomsnittsåldern inträda i desamma, har kommittén

ansett sig böra äfven för yngre delägare uti nu föreslagna kassa

bibehålla normalafgiften.

Afgiften är, såsom nyss angifvits, beräknad för personer, som vid

utnämningen äro 35 år gamla. För en vid utnämningen öfver 35-årig

person blir kostnaden gifvetvis större och en tilläggsafgift (retroaktivafgift)

måste bestämmas, så afpassad att den fullt motsvarar pensionens

fördyrande.

I de fall, då tilläggsafgiften icke erlägges i ett belopp på en gång,

kunde, anför kommittén, den lämpligen fördelas på 5 eller på 10 år

eller ock på hela den till pensionsåldern återstående tiden, således till

65 års ålder. Då emellertid kassan som en af sina hufvudsakliga uppgifter

äfven har att bereda tilläggspension åt delägare, som befordrats

till provinsialläkare, men som på grund af den nya pensionslagens

bestämmelser måste afgå från denna tjänst vid 62 års ålder och eventuellt

med afkortad pension, har kommittén funnit lämpligast, att

tilläggsafgiften under alla förhållanden är slutbetald, då delägaren fyllt

62 år, och därför grundat beräkningen på ett sådant förhållande.

Öfver beloppet af dessa tilläggsafgifter har kommittén upprättat

eu särskild tabell, till hvilken jag i detta sammanhang torde få hänvisa.

Läkarnas egna afgifter skulle naturligtvis blifva obligatoriska,

men då en delägare befordrades till provinsialläkare och således hade

att utgöra pensionsafgift till staten, skulle hans årsafgifter kunna upphöra

och hans utsikt till större eller mindre tilläggspension från kassan

grundas på de för honom redan inbetalda beloppen.

Då de tilFTgrund för kostnadsfrågan lagda beräkningar verkställts

af kompetent person och därvid för öfrigt följts samma metod, som

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankett t akottet s utlåtande Nr 35.

13

använda i fråga om lasarettsläkarnas pensionskassa, torde kommitténs

förslag i denna del böra vinna godkännande.

Vidkommande kassans förvaltning bär kommittén, såsom redan

anmärkts, tänkt sig, att denna skulle ske genom direktionen öfver

folkskollärarnas pensionsinrättning, på sätt äger rum med afseende å

lasarettsläkarnas pensionskassa.

Mot detta förslag, som synes mig lämpligt, har direktionen ej

framställt någon erinran. I fråga om förvaltningskostnaderna tiar

direktionen ej uttalat sig. Enligt hvad jag inhämtat lär detta berott

därpå, att direktionen inkommit med framställning om åtgärd för

fastställande af ny lönestat för inrättningens tjänstemän. I hvarje fall

torde merkostnaden för bestyret med den ifrågasatta nya pensionskassan,

hvilken kostnad gifvetvis bör gäldas af de för delägarnas i

kassan pensionering inflytande afgifter, icke blifva synnerligen afsevärd.

Genom de nu föreslagna åtgärderna skulle pensionsförhållandena

blifva tillfredsställande ordnade för nytillträdande extra provinsialläkare

samt sådana, hvilkas ålder ej alltför mycket öfverstiger 35 år. Men

redan för den, som exempelvis nått 40 år, innan han såsom extra

provinsialläkare kunnat vinna delägarrätt i kassan, blefve tilläggsafgiften

så stor, att läkaren väl i allmänhet, helst om lian vore belastad

med studieskuld, nödgades välja den formen för tilläggets inbetalning,

som består i årliga afgifter under hela tjänstetiden. Utom den ordinarie

årsafgiften, 200 kronor, under tjänstgöring såsom extra och den

årliga pensionsafgiften, 160 kronor, under tjänstgöring såsom ordinarie

provinsialläkare måste han då betala ett tillägg af 276 kronor för år.

Enligt kommitténs förslag skulle, såsom jag i annat sammanhangomnämnt,

för dessa äldre nuvarande extra provinsialläkare i pensioneringsafseende

icke sörjas på annat sätt än genom vissa föreslagna

förmåner i afseende å tjänstårsberäkning för pension vid öfvergång till

provinsialläkartjänst.

Statskontoret framhåller emellertid i sitt utlåtande, att det väl

är troligt, att åtskilliga af dessa extra provinsialläkare komma att

befordras till provinsialläkare, då en mängd nya sådana tjänster enligt

förslaget skola inrättas, och alltså, därest sådan befordran vinnes före

uppnådd ålder af 52 år, erhålla pension af staten, men att äfven för

de vid kassans bildande öfveråriga extra provinsialläkare, som alltjämt

kvarblifva i sådan tjänst, lämpligen bör beredas någon pension; och

anser statskontoret oeftergiflig^ att staten här träder hjälpande emellan.

Såsom kommittén framhållit lärer det, påpekar statskontoret, icke

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Banl outskottets utlåtande Nr 35.

kanna åläggas landsting, kommun eller annan, som aflönat dessa öfveråriga

extra provinsialläkare, att bidraga till deras pensionering, och

utan sådant bidrag kan, säger statskontoret, pensionen naturligtvis

icke komma att motsvara hvad som i sådant afseende beredes de

öfveråriga lasarettsläkarna eller 3,000 kronor. Enligt statskontorets

mening torde i alla händelser vara billigt, att staten åtager sig att

till extra provinsialläkare, som vid pensionskassans bildande är öfver

41 år och omedelbart vid uppnådda 65 år eller, därest han vid nyssnämnda

tidpunkt uppnått sådan ålder, omedelbart därefter afgår från

sin tjänst, utbetala en pension af 1,500 kronor årligen från afskedstagande!,

under förutsättning att han icke är berättigad till pension

från kassan. För dylik pension borde meddelas enahanda bestämmelser,

som i nådiga kungörelsen den 13 november 1903 stadgats i fråga om

rätt till pension för vissa lasarettsläkare, som icke voro delägare i

lasarettsläkarnas pensionskassa.

Såsom statskontoret anfört lärer billigheten kräfva, att någon pension

beredes de extra provinsialläkare, som vid den nya kassans bildande,

ehuru berättigade till inträde, redan nått sådan ålder att de med hänsyn

till de betungande afgifterna knappast torde förmå att söka delaktighet

i kassan. Statskontoret har därvid föreslagit åldersgränsen till 41

år. Emellertid synes man icke böra gå längre än att den, som redan

fyllt 45 år och sålunda, äfven om han efter kassans bildande första

gången antages till extra provinsialläkare, icke är skyldig att blifva

delägare i kassan, beredes förmånen af pension, om han ej erhåller

inträde i kassan. Denna åldersgräns öfverensstämmer också med hvad

som i motsvarande fall föreskrifvits för lasarettsläkare. Mot pensionsbeloppet,

1,500 kronor, som skulle utgå af statsmedel, och öfriga af

statskontoret föreslagna villkor har jag icke något att erinra. Det

torde emellertid vara att förvänta, att vederbörande landsting eller

kommuner, som bidragit till extra provinsialläkarens aflöning, i sin

mån också skola bidraga till hans pensionering, så att pensionen måtte

kunna utgå med något högre belopp.

Hvad beträffar den årliga, på statsverket belöpande kostnaden för

den nu ifrågasatta pensioneringen af extra provinsialläkare lärer densamma

för närvarande icke kunna bestämdt angifvas.

Till ledning för bedömandet ber jag emellertid, i anslutning till

kommitténs beräkningar (sid. 98), få erinra, att enligt det af mig framlagda

förslaget till reglering af provinsialläkardistrikt 110 extra pro
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottetr utlåtande Nr 35.

15

vinsialläkardistrikt beräknats fortfarande skola blifva behöfliga. Af

dessa utgöras dock 35 af äldre distrikt, tillkomna på grund af nådiga

kungörelsen den 17 oktober 1840, där aflöningen icke utgår från landsting

och statsbidrag sålunda icke skulle förekomma. Vidare torde böra

frånräknas omkring 15 i förstnämnda summa ingående köpings- och

municipaldistrikt, för hvilka statsbidrag ej heller skulle utgå. Sålunda

skulle återstå omkring G0 distrikt, för hvilka bidrag från staten med

200 kronor för hvarje skulle behöfva utgå. Kostnaden skulle följaktligen

under dessa förutsättningar belöpa sig till 12,000 kronor om

året. Emellertid torde en del af omförmälda äldre distrikt efter hand

komma att ombildas till vanliga extra provinsialläkardistrikt, i livilket

fall för pensionering äfven af dessa distrikts läkare framdeles skulle

erfordras statsbidrag.

Förutom kostnaden för denna så att säga ordinarie pensionering

skulle staten, enligt hvad jag föreslagit, lämna pension med 1,500

kronor årligen till sådana extra provinsialläkare, som vid tiden för

pensionskassans bildande, d. v. s. den 1 januari 1912, äro öfver 45 år

och icke blifva delägare i kassan. Denna pension skulle utgå från fyllda

65 år. I detta afseende ber jag få nämna, att enligt en förteckning,

som bilagts en af Svenska provinsialläkarföreningen i ärendet ingifven

skrift af extra provinsialläkarna, som år 1907 utgjorde ett antal af

165, 121 nämnda år hade en ålder af 41 år eller därutöfver. Dessa

121 skulle sålunda den 1 januari 1912 vara öfver 45 år. Af detta

antal torde emellertid det stora flertalet så småningom blifva befordrade

till provinsialläkare. Till eu början lärer kunna antagas, att 50

vinna sådan befordran på grund däraf att så många nya ordinarie

distrikt skulle tillkomma. Därjämte torde ett ej ringa antal erhålla

befordran på grund af vanlig afgång bland de nuvarande ordinarie

provinsialläkarna. Af nu befintliga provinsialläkartjänster hafva sålunda

under de 15 åren 1891 ——1905 i medeltal 6 å 7 om året blifvit lediga.

Provinsialläkarföreningen uttalar i sin omförmälda skrift den förmodan,

att af de i förteckningen upptagna 165 extra provinsialläkare 23 kunna

antagas aldrig blifva provinsialläkare. Af dessa torde dock åtskilliga

finna med sin fördel förenligt att ingå såsom delägare i pensionskassan.

Och slutligen torde böra tagas hänsyn till att några af dessa öfveråriga

provinsialläkare komma att aflida före uppnådda 65 år. Antager man

sålunda, att staten kommer att få utbetala pension till omkring

15, lärer man vara det verkliga förhållandet tämligen nära. Under

de närmaste åren torde endast en eller annan uppnå pensionsåldern

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Statsbidraget i sin helhet torde därför kunna tills vidare beräknas

till 15,000 kronor om året.»

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en

af herr J. Ström m. fl. inom Andra kammaren väckt motion (nr 43),

däri hemställts, att Riksdagen måtte besluta sådan ändring i förslaget

rörande extra provinsialläkares pensionering, att äfven de extra provinsialläkaredistrikt,

som själfva helt aflöna sin läkare, måtte i likhet

med andra distrikt årligen erhålla 200 kronor af staten till extra

provinsialläkarnes pensionskassa, för så vidt distriktet erlägger motsvarande

belopp till kassan.

Med afseende å hvad motionärerna anfört till stöd för framställningen

tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning har, enligt hvad af

statsrådsprotokollsutdraget framgår, föranledts af det i statsverkspropositionen

framställda, af Riksdagen numera i hufvudsak godkända förslaget

till omreglering af förste provinsialläkar- och provinsialläkarväsendet

och afser att till förbättrande af extra provinsialläkarnes

ställning för dem anordna en pensionering. Det i sådant afseende

framlagda förslaget har utskottet funnit välgrundad^

Hvad beträffar det af motionären framställda ändringsförslaget,

synas tillräckliga skäl icke hafva blifvit anförda för att biträda detsamma,

så mycket mindre som utredning saknas rörande de kostnader,

ett bifall till motionen skulle medföra.

På grund af det anförda hemställer utskottet,

att Riksdagen, med afslag å motionen II: 43,

må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

Stockholm den 5 maj 1911.

På bankoutskottets vägnar:

WERNER G. von SCHWERIN.

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:10 Riksdagens skrifvelse Nr 10 s. 1 i texten