Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande AV 37

1911-05-09 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1911:37, Bankoutskottets utlåtande AV 37

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande AV 37.

1

Nr 37.

Ankom till Riksdagens kansli den 8 maj 1911 kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af vissa Kung1. Maj:ts propositioner rörande

pensioner och understöd å allmänna indragningsstaten.

l:o.

Kungl. Maj:t har i en till Riksdagen den 31 mars innevarande år

aflåten proposition, nr 145, föreslagit Riksdagen medgifva, att förre

stockmakaren vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori Teodor Ferdinand Lund

må från och med början af år 1911 under sin återstående lifstid åtnjuta,

utöfver till honom förut utgående pensions- och understödsbelopp å tillhopa

300 kronor, en ytterligare pension af 200 kronor årligen från allmänna

indragningsstaten.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för ofvannämnda

dag innehåller härom följande yttrande af departementschefen:

»Styresmannen för Karl Gustafs stads gevärsfaktori har gjort framställning

om utverkande al tilläggspension åt förre stockmakaren vid

gevärsfaktoriet Teodor Ferdinand Lund.

Lund, som är född den 2 april 1830 och således ingått i sitt 81:a

lefnadsår, erhöll den 14 november 1851 anställning första gången som

stockmakare vid gevärsfaktoriet. Denna befattning har han, med undantag

för kortare uppehåll vid arbetsbrist, innehaft senast i en följd från

den b mars 1891 till den 30 april 1910, då han måst lämna densamma

på grund af sjuklighet. I november 1909 insjuknade han nämligen i

svår reumatism, som gjorde honom otjänstbar. Enligt af stadsdistriktsläkaren

S. Blom den 24 januari 1911 utfärdadt intyg är Lund på grund

Bihang till Biksd. prof. 1911. 6 Sami 1 Afd. 28 Höft. (Nr 37.) 1

Ang. petition

it f. stock,

makaren

T. F. Lund.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

af ledgångsreumatism och kronisk luftrörskatarr för framtiden oförmögen

att genom arbete bidraga till sitt uppehälle. År 1896 erhöll Lund medalj

för nit och redlighet i rikets tjänst och vid afskedandet erhöll Lund

betyg med vitsord om utmärkt flit och arbetsduglighet samt hedrande

uppförande under anställningstiden.

Arméförvaltningens artilleridepartement har uti skrifvelse den 26

januari 1911 åberopat, att 1909 års Riksdag beviljat årliga pensioner

af 500 kronor för nio vid gevärsfaktoriet då anställda äldre arbetsförmän

och arbetare, men att Lund icke kommit att föreslås till sådan pensions

erhållande, enär han då trots sin höga ålder var fullt arbetsför samt

därjämte åtnjöt pension å 200 kronor såsom f. d. gevärshandtverkare

vid förutvarande Lifregementets grenadjärkår. Lunds arbetsförtjänst

under 11 Vs månad nämnda år hade uppgått till 971 kronor 26 öre.

Artilleridepartementet har vidare framhållit, att Lund, jämte ofvannämnda

pension å 200 kronor såsom f. d. gevärshandtverkare, äfven

åtnjöte ett understöd af 100 kronor på grund af 1907 års Riksdags

beslut, hvarigenom anvisades medel å extra stat under tionde hufvudtiteln

för tillfälligt understöd åt afskedade underofficerare med vederlikar

vid armén. Departementet ansåge, att det icke vore erforderligt att,

för Lunds likställande i pensionshänseende med sina af 1909 års Riksdag

pensionerade kamrater, begära anvisandet af mer än 200 kronor såsom

fyllnad i de till Lund redan utgående pensions- och understödsbeloppen

och hemställde därför om beredande af en årlig tilläggspension af 200

kronor att utgå från och med början af innevarande år.

Statskontoret har tillstyrkt bifall till framställningen.

Jag anser i likhet med de myndigheter, som uttalat sig i detta

ärende, att Lund, i anseende till sin höga ålder, sin sjuklighet och sin

långa väl vitsordade tjänst gjort sig förtjänt af att erhålla en tilläggspension

å allmänna indragningsstaten.»

Utskottet, som ej funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition, hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att förre stockmakaren

vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori Teodor Ferdinand

Lund må från och med början af år 1911 under sin

återstående lifstid åtnjuta, utöfver till honom förut

utgående pensions- och understödsbelopp å tillhopa

80Ö kronor, eu ytterligare pension af tvåhundra kronor

årligen från allmänna indragningsstaten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

3

I en till Riksdagen den 31 mars 1911 atlåten proposition (nr 146)

liar Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att sergeanten af första

klassen vid Karlskrona grenadjärregemente Ernst Hjalmar Hultstrand

må från oeh med månaden näst efter den, hvarunder han varder entledigad

från innehafvande beställning, under sin återstående lifstid uppbära

en årlig pension af 900 kronor å allmänna indragningsstaten.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för ofvannämnda

dag innehåller härom följande anförande af departementschefen:

»Uti eu till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnad skrifvelse har chefen

för Karlskrona g renadjur regemente i underdånighet anhållit, att eu årlig

pension måtte beviljas sergeanten af första klassen vid regementet

Ernst Hjalmar Hultstrand.

Af handlingarna inhämtas, att Hultstrand, som är född den 26

mars 1873, antagits till volontär vid Smålands grenadjärkår den 22

februari 1890, att han den 25 augusti 1899 utnämnts till sergeant af

andra klassen vid nämnda kår samt att han, efter kårens uppgående i

Karlskrona grenadjärregemente, den 12 januari 1909 transporterats till

sergeant af första klassen vid berörda regemente. Hultstrand har till

följd af sjukdom varit tjänstledig från och med år 1905 med undantag

af tiden för beväringsrekrytskolan år 1907. Enligt ett handlingarna

bifogadt läkarbetyg lider Hultstrand af lungtuberkulos och förefinnes

ingen möjlighet, att lian någonsin kan blifva till krigstjänst duglig.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har tillstyrkt, att Hultstrand

måtte beviljas afsked med pension, enär han på grund af sjukdomen

under tre år varit och allt framgent komme att förblifva till krigstjänst

oduglig.

Statskontoret har icke haft något att erinra mot framställningen.

Enligt hvad nämnda ämbetsverk inhämtat, skulle Hultstrand, därest han

uppfyllt villkoren för att komma i åtnjutande af pension från arméns

pensionskassa jämte fyllnadspension, hafva uppburit en pension å tillhopa

900 kronor. Statskontoret har därför hemställt, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten för

Hultstrand uppföra pension med 900 kronor årligen.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag, att

Hultstrand bör beviljas afsked med pension. Och då sådan icke kan

beredas honom från arméns pensionskassa, får jag biträda statskontorets

förslag i ämnet.»

Any. pension

åt sergeanten

B. H. Hultstrand.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

Utskottet får med tillstyrkande af bifall till förevarande proposition

hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att sergeanten af

första klassen vid Karlskrona grenadjärrcgemente Ernst

Hjalmar Hultstrand må från och med månaden näst

efter den, hvarunder han varder entledigad från innehafvande

beställning, under sin återstående lifstid uppbära

en årlig pension af niohundra kronor å allmänna

i ndragningsst aten.

Ang. pension I eu till Riksdagen den 24 februari 1911 aflåten proposition, nr

tenorn™'' 166, bär Kungl. Magt, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsBörjesons

protokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit Riksänka.

dagen medgifva, att f. d. professorn John Börjesons änka Louise Frederikke

Anna Marthe Börjeson, född Bartholin, må från och med år 1911,

så länge hon förblifver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 1,000 kronor.

Till ofvannämnda statsrådsprotokoll bär föredragande departementschefen

anfört följande:

»I en till Eders Kungl. Maj:t ingifven ansökning har fru Louise

Frederikke Anna Marthe Börjeson, född Bartholin, änka efter den 29

januari 1910 aflidne f. d. professorn vid det under akademiens för de

fria konsterna inseende ställda läroverk John Börjeson, i underdånighet

anhållit att komma i åtnjutande af någon pension af statsmedel.

Af en vid ansökningen i bestyrkt afskrift fogad bouppteckning

efter f. d. professorn Börjeson inhämtas, att han såsom sterbhusdelägare

efterlämnat, förutom änkan, som är född den 14 december 1851, två

döttrar och fyra söner, af hvilka den yngsta dottern är född år 1879

och den yngste sonen år 1886, att boets behållning utgjorde 15,133

kronor 5 öre, samt att denna behållning jämlikt ett mellan makarna

Börjeson upprättad t inbördes testamente skulle, sedan bröstarfvingarnas

laglotter däraf utgått, tillfalla änkan.

I den underdåniga ansökningen har sökanden anfört, att förutom

sagda behållning i boet, hvilken behållning till stor del utgjordes af en

ytterst svårrealiserbar, å ofri grund belägen sommarvilla, hon till sitt

uppehälle ägde att tillgå dels en pension till ett belopp af 1,000 kronor

årligen från den inom akademien för de fria konsterna bildade pensions
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

5

kassan, dols ock garanterad afkastning till belopp af 1,000 kronor under

sin lifstid af eu fond, som bildats genom ett af enskilda personer anordnadt

lotteri å vissa af hennes adidne mans konstverk. Af den henne

sålunda tillfallande årliga inkomsten, 2,000 kronor, måste dock tillsvidare

eu rätt afsevärd del disponeras, dels för möjliggörande af hennes yngste

sons fortsatta utbildning inom musikfacket, dels ock till hennes yngsta

icke helt själfförsörjande dotters underhåll i hemmet.

Öfver denna ansökning hafva infordrade underdåniga utlåtanden

afgilvits den 17 december 1910 af akademien för de fria konsterna

och den 10 januari 1911 af statskontoret.

Akademien har i sitt utlåtande erinrat, att sökandens aflidne make

bland sin tids svenska konstnärer intoge ett af de allra främsta rummen.

Genom de förträffliga verk han skapat hade han hedrat det svenska

namnet på ett alldeles särskildt sätt. Den tacksamhetsskuld, hvari vårt

folk därmed stode till namnet Börjeson, borde, enligt akademiens upp^

fattning, utesluta hvarje tanke på att detta folks representanter skulle

kunna afslå den ansökan hans efterlämnade, i svåra ekonomiska förhållanden

lefvande maka framlämnat. Vidkommande den sökanden från

akademiens pensionskassa beviljade lifstidspensionen af 1,000 kronor

ville akademien, till undvikande af missförstånd, nämna, att denna kassa

helt och hållet bildats genom inkomsten af konstutställningar, som allt

ifrån början af 1800-talet och intill 1870-talet anordnats af akademien

tillhörande konstnärer m. fl., och att staten icke bidragit med något

som helst belopp till nämnda kassas bildande.

I sitt ofvanberörda utlåtande har statskontoret anfört följande. Först

genom det nya reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa, som den

21 december 1907 fastställdes att gälla från ingången af därpå följande

året, syntes delaktighet i kassan hafva inrymts för professor vid det under

akademiens för de fria konsterna inseende ställda läroverk. Sökandens

man, professorn i figurteckning och modellering vid nämnda läroverk J.

L. Börjeson, hvilken den 28 september 1907 erhållit nådigt afsked, torde

således icke hafva kunnat genom inbetalning till någon af statsmedel

understödd kassa sörja för sin änkas underhåll, och sökanden hade alltså

icke att påräkna något understöd från sådan kassa. Enligt hvad af handlingarna

inhämtades hade emellertid nämnda akademi från dess enskilda

pensionskassa beredt sökanden en pension af 1,000 kronor. Då sålunda

den offentliga institution, under hvars inseende sökandens man utöfvat sin

lärarverksamhet, varit i tillfälle att af samlad fond gifva sökanden under
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

stöd till belopp, öfverstigande den pension, som skulle hafva tillkommit

sökanden, därest hennes man varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa,

då vidare sökanden med hänsyn till öfriga i ärendet meddelado

omständigheter icke kunde anses vara i sådan nödställd belägenhet, att

billighetsskäl borde föranleda beredande af ytterligare pension, samt därtill

komme att hvad i ansökningen anförts i fråga om behofvet af understöd

för de två yngsta barnens utbildning och underhåll icke torde kunna

tillmätas någon betydelse, enär de öfverskridit den lefnadsålder, då pupillunderstöd

plägade upphöra, ville det synas statskontoret, som om, därest

denna pensionsfråga Unge betraktas endast från de vid sådana frågors bedömande

vanligen förekommande synpunkter, fullgoda skäl icke skulle

förefinnas för åtgärd i det af sökanden afgifna syfte. Men såsom akademien

i sitt underdåniga utlåtande framhållit hade professor Börjeson,

oafsedt sin lärarverksamhet, såsom statybildhuggare inlagt framstående

förtjänster, och från hans hand hade utgått ett flertal af de mest betydande

konstverk, som prydde offentliga platser inom landet. Därest man i

denna omständighet funne tillräcklig anledning att söka genom understöd

af statsmedel bereda hans efterlämnade änka en bekymmerfri ålderdom,

ville det synas lämpligt, att statens understöd bestämdes till samma belopp,

som såväl af akademien som genom enskilda personers åtgärder tillskjutits

till sökandens underhåll, eller alltså ettusen kronor årligen.

Angående Börjesons betydelse såsom konstnär har intendenten vid

nationalmuseum doktor L. Looström i eu till mig ingifven promemoria

anfört följande:

»Statybildhuggaren professor John Börjeson intog, såsom akademien

erinrat, bland sin tids svenska kostnärer ett af de allra främsta rummen.

Han framstår i sina verk som en konstnär af utprägladt svenskt skaplynne.

Det därjämte mest karaktäristiska draget i hans konst är eu i

ögonen fallande monumentalitet, som vittnar om ett i högsta grad utveckladt

sinne för framställandet af det manliga och värdiga hos den framställda

personligheten. Därmed har Börjeson i brons och marmor skapat

ett svenskt-historiskt porträttgalleri, som saknar sin like i den svenska

konstens häfder. Hans förträffliga ryttarstaty af konung Carl X Gustaf,

på Stora torget i Malmö, bär vittne därom icke mindre än ryttarstoderna

af konung Carl IX i Göteborg och Magnus Stenbock i Hälsingborg. Samma

egenskaper återfinnas hos sådana hans skapelser som Axel Oxenstiernas

stod på Riddarhusets gård i Stockholm, Nils och John Ericssons i samma

stad, Erik Gustaf Geijers i Uppsala, Jonas Alströmers i Göteborg och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

7

Ludvig Holbergs i Bergen. Dessutom finnes af Börjesons band i olika

delar åt landet ett antal byster, i livilka lian återgifvit dragen af framstående

svenska män bland lians samtida, såsom Viktor Rydberg, Gunnar

Wennerberg, Bernhard von Beskow, grefve Gustaf Lagerbjelke, Sven Loven,

Fredrik Vilhelm Seholander, C. 1). af Wfreon, Karl Yngve Sahlin och

många flera. Och detta svenskt-historiska bildgalleri har i tusentals reproduktioner

blifvit det svenska folkets egendom; de återfinnas, dessa storslagna

konstverk, såväl i skolans läroböcker som i skaldernas verk och

den historisk-vetenskapliga litteraturen. Och därmed skola de tvifvelsutan

i högre grad än andra samtida konstverk verka främjande och stärkande

på fosterlandskänslan, därigenom att de så att säga lefvandegjort

våra största konungars och andra framstående svenska mäns drag för nutida

och kommande släkten.

»En sådan ädel och manlig konstnärlig verksamhet iir för visso

vard något offentligt erkännande från nationens sida, här så mycket mer

på sin plats som John Börjeson närmare tjugufem år på ett utmärkt sätt

verkade såsom lärare i bildhuggarkonst vid statens enda konsthögskola.

Och då här ondast ifrågasatts att detta erkännande skulle taga sig uttryck

i form af en pension åt hans efterlefvande maka för att bereda henne

en såvidt möjligt sorgfri ålderdom, så synes anledning förefinnas att

hos Riksdagen göra framställning i ämnet.»

Statskontoret har i sitt utlåtande angifvit de skäl, som tala mot

bifall till den ifrågavarande framställningen. För min egen del finner

jag dessa skäl riktiga. Det är också alldeles särskilda omständigheter,

som bestämt mig för att det oaktadt förorda bifall till framställningen.

Det belopp af 2,000 kronor årligen, hvaraf sökanden för framtiden skall

hafva sin utkomst, är ju för eu person i sökandens ställning icke större,

än att extra tillskott kan vara af behofvet påkalladt. Detta skulle dock

i och för sig icke vara tillräckligt för att öfvervinna mina betänkligheter.

Det för mig afgörande skälet ligger i själfva den lifsgärning, som

sökandens aflidne man utfört, och som synes mig vara af den betydelse,

att nationen icke bör undandraga sig att bereda hans änka en ekonomiskt

bekymmerfri ålderdom. John Börjesons namn är knutet vid en rad af

konstverk, som höra till de förnämsta alstren af nutida svensk konst

och som skola föra hans namn till eftervärlden. För hvad han sålunda

utfört står vart folk i en tacksamhetsskuld, som icke kan lämpligare

erkännas än genom ett ekonomiskt handtag till hans elterlefvande hustru.

Det belopp, statskontoret i sådant hänseende föreslagit, synes mig

lämpligt.»

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

Ang. pension

åt skrifbiträ(lena

JS. II. V.

Sundberg och

B. M. Sundberg.

På grund af hvad i detta ärende blifvit anfördt, får utskottet,

med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition

hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att f. d. professorn

John Börjesons änka Louise Frederikke Anna Marthe

Börjeson, född Bartholin, må från och med år 1911,

så länge hon förblifver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

af ettusen kronor.

4:o.

Uti en till Riksdagen den 31 mars innevarande år aflåten proposition,

nr 169, har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af

statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen medgifva,

att enhvar af skrifbiträdena Ebba Maria Virginia Sundberg och

Hedvig Mathilda Sundberg må från och med månaden näst efter den,

då hennes anställning såsom skrifbiträde hos domänstyrelsen kan

komma att upphöra, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension till belopp af 1,000 kronor.

Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen i

ärendet anfört följande:

»Uti en till Eders Kungl. Maj:t ingifven underdånig skrift hafva

de hos domänstyrelsen anställda skrifbiträdena Ebba Maria Virginia

Sundberg och Hedvig Mathilda Sundberg, under förmälan att de i mer

än fyrtio år tjänstgjort som skrifbiträden vid statens ämbetsverk,

anhållit att, då de nu fyllt respektive 65 och 61 år och vore i saknad

af andra medel till sitt uppehälle, blifva ihågkomna med pensioner i

likhet med förutvarande skrifbiträdet hos domänstyrelsen, änkan Ännu

Katarina Matilda Zetterstén, som af 1910 års Riksdag medgifvits en

årlig pension af 1,000 kronor.

Vid sin skrift hafva sökandena bifogat, bland annat, dels behöriga

frejdebetyg, utvisande att de vore födda, Ebba Maria Virginia Sundberg

den 16 juli 1845 och Hedvig Mathilda Sundberg den 23 november

1849, dels ock ett af förre registratorn och aktuarien i domänstyrelsen

A. W. Stahre den 9 december 1910 utfärdadt intyg, hvaraf inhämtas,

att sökandena under deras mer än 40-åriga arbete såsom skrifbiträden

föi’st hos skogsstyrelsen och senare hos domänstyrelsen, hvilket arbete

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 37. 9

emellertid utförts icke inom nämnda ämbetsverks lokaler utan i

sökandenas hem, presterat ett oafbrutet och omfattande skrifarbete,

som måst förutsätta en daglig arbetstid för hvardera af dem motsvarande

i medeltal minst den för i domänstyrelsen anställda kvinnliga

biträden anslagna dagliga arbetstid, fem timmar.

Uti sin skrift hafva sökandena, under framhållande att de numera

ej vore fullt arbetskraftiga, rörande sin tjänstgöring meddelat bland

annat följande.

Sökandena hade några år före 1870 börjat sin tjänstgöring i

skogsstyrelsen. På grund af bristande utrymme i skogsstyrelsens och

domänstyrelsens lokaler hade sökandena alltid utfört skrifarbetet i sitt

gemensamma hem mot gemensam ersättning, som växlat mellan 8 öre

och 15 öre för hvarje handskrifven samt 12 och 25 öre för hvarje

maskinskrifven sida.

lör att ådagalägga att det af sökandena utförda arbete omfattat

minst samma dagliga arbetstid, som varit gällande för de sedermera

anställda och i domänstyrelsens lokal arbetande skrifbiträdena, hafva

sökandena meddelat, att de från och med år 1881 tillsammans utskrifvit

423,685 handskrifna och maskinskrifna originalsidor. Detta antal,

fördeladt på 29 år 11 månader, skulle komma att utgöra 14,135 sidor

i medeltal per år. Då enligt sökandenas erfarenhet hvarje sådan sida

i medeltal kräft minst 15 minuter, hade den dagliga arbetsprodukten

under de sista 30 åren motsvarat en arbetstid af minst 12 Va timmar

eller 6 , * timmar för hvar och en af sökandena. Denna dagliga arbetstid

öfverstege de 5 å 6 timmar, som i ämbetsverkets lokal användts

äf de där anställda skrifbiträdena. Sökandenas arbetstimmar utgjorde

ett stort medeltal för 30 år och hade ej varit jämnt fördelade

på arbetsdagarna, utan ofta orsakat nattarbete, då domänstyrelsen i

ganska stor utsträckning påfordrat vidlyftiga och på eftermiddagen till

dem aflämnade koncepts utskrifvande till påföljande dags morgon.

Som sökandenas ögon nu lede af det långvariga skrifarbetet, vore de

snart i behof af hvila från detta arbete.

Förutom hvad ofvan anförts, hafva sökandena jämväl ansett sig

böra framhålla, att den betalning, de erhållit, icke varit större än den

ei sättning, som lämnats åt de i ämbetsverkets lokal arbetande skrifbiträden,

hvarför sökandena ej borde vara uteslutna från pensionsrätt.

Enligt vid ansökningen fogade beräkningar öfver sökandenas

inkomster af renskrifningsarbetet, hafva dessa inkomster för sökandena

gemensamt uppgått för år 1909 till 2,994 kronor 26 öre och i

Bihang till Biksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 28 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 BanJcoutskottets utlåtande Nr 37.

medeltal för hvart och ett af de fem sista åren till omkring 2.640

kronor.

Till följd af nådig remiss tiar domänstyrelsen den 23 december

1910 afgifvit utlåtande i ärendet samt därvid bland annat meddelat,

att af hos domänstyrelsen företagen undersökning framgått, att sökandena

åtminstone allt sedan år 1870 ombesörjt den hufvudsakligaste

delen af inom dåvarande skogsstyrelsen förekommande renskrifning.

När sedermera från och med år 1883 skogsstyrelsens verksamhet öfverflyttats

till domänstyrelsen, hade sökandena fortsatt med renskritningsarbetet

för sistnämnda ämbetsverk. Deras i remissakten förekommande

uppgifter rörande af dem under de särskilda aren uppburna ersättningar

hade kunnat kontrolleras genom hos styrelsen befintliga

räkenskaper och befunnits vara åtminstone icke för högt upptagna.

Af nämnda uppgifter torde till fullo framgå, att sökandena varit

så strängt upptagna med renskrifningsarbete för styrelsens räkning, att

den omständigheten, att de utfört arbetet hemma hos sig och icke på

ämbetsrummet, hvarest för öfrigt plats ej kunnat beredas dem. icke borde

kunna inverka på nu föreliggande fråga, särskildt som de bada med

synnerligt nit och framstående skicklighet utfört sitt arbete, ej väjande

ens för nattarbete, när sådant stundom påfordrats vid särskildt brådskande

tillfällen. Såvidt styrelsen hade sig bekant, saknade sökandena

nödiga existensmedel, när de icke vidare förmådde fortsätta sitt

arbete.

På grund af hvad domänstyrelsen anfört har styrelsen hemställt,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att en hvar

af sökandena måtte från och med månaden näst efter den, då hennes

anställning såsom skrifbiträde hos styrelsen kunde komma att upphöra,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension af 1,000 kronor eller samma belopp, som beviljats änkan

Zetterstén.

Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 28 december 1910

har statskontoret, då goda skäl förelåge att bereda sökandena pensionsförmån,

samt, äfven om de begärda, af domänstyrelsen tillstyrkta

pensionsbeloppen måhända syntes något höga i jämförelse med sökandenas

inkomst af skrifarbetet, statskontoret likväl, med hänsyn till

sökandenas synnerligen långvariga arbete i statens tjänst, icke ansett

sig böra göra någon erinran mot beloppen i fråga, förty i underdånighet

hemställt om nådigt bifall till ansökningen på sätt domänstyrelsen

föreslagit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

1(

Beträffande änkan Zetterstén ber jag få framhålla, att det pensionsbelopp,

som af 1910 års Riksdag beviljats henne bestämts till

1,000 kronor, motsvarande 2/'':1 af hennes beräknade årsinkomst, 1,500

kronor, och torde det äfven tillåtas mig erinra, att Eders Kungl.

Maj:t innevarande år hos Riksdagen gjort framställning om pension

med 1,000 kronor om året jämväl åt ett annat hos domänstyrelsen

anställdt skrifbiträde, Elisabeth Wilhelmina Nordendald.»

Under åberopande af hvad i ärendet förekommit, och då enahanda

pensionsförmåner, som förut ansetts böra tillkomma skrifbiträden

inom domänstyrelsen, syntes departementschefen böra sökandena beredas,

hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen

aflåta ofvan intagna proposition.

På grund af hvad i ärendet blifvit anfördt får utskottet, med

tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning,

hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att enhvar af skrifbiträdena

Ebba Maria Virginia Sundberg och Hedvig

Mathilda Sundberg må från och med månaden näst

efter den, då hennes anställning såsom skrifbiträde

hos domänstyrelsen kan komina att upphöra, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension till belopp af ettusen kronor.

5:o

Uti en till Riksdagen den 7 april 1911 afiåten proposition, nr 198,

har Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva,

att å allmänna indragningsstaten måtte uppföras dels för öfverläkaren

vid Härnösands hospital Per Gustaf Wingqvists änka Hildegard

Mana Charlotta Wing qvist, född Boman, en årlig pension af 600 kronor,

att utgå från början af år 1911, så länge hon förblifver änka, dels ock

för Wingqvists omyndiga dotter Elin Sofia ett årligt understöd af 300

kronor, att utgå från början af samma år, till dess hon fyllt aderton

år eller dessförinnan trädt i gifte.

Det åberopade statsrådsprotokollet innehåller i ärendet följande

yttrande af departementschefen:

Ang.

pension åt

öfverläkarcn

P. 6. Winggvists

änka

och omyndiga

dotter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

Departements
chefen.

»Uti en till Kungl. Maj:t ställd, af direktionen för Härnösands

hospital till medicinalstyrelsen insänd och af styrelsen med underdånig

skrifvelse den 13 mars 1911 öfverlämnad skrift har öfverläkaren vid

nämnda hospital Per Gustaf Wingqvists änka Hildegard Maria Charlotta

Wingqvist, född Boman, i underdånighet anhållit om årlig pension till

belopp af 900 kronor.

Af handlingarna i detta ärende inhämtas följande.

Öfverläkaren Wingqvist, som var född den 4 juli 1849, tjänstgjorde

efter aflagda medicinska examina såsom biträdande läkare vid

hospital under åren 1882—1893, utnämndes sistnämnda år till öfverläkare

vid Piteå hospital och asyl samt transporterades år 1904 till

Härnösands hospital, där han afled den 5 december 1910.

Wingqvists aflöningsförmåner såsom öfverläkare vid Härnösands

hospital hafva utgjorts af kontant 6,000 kronor, hvaraf 7s lön och V3

tjänstgöringspenningar, jämte boställsvåning, ved och elektrisk belysning.

Vid sin död efterlämnade Wingqvist utom änkan, född den 11

juni 1860, två omyndiga döttrar, Gerda Maria, född den 2 juli 1890,

och Elin Sofia, född den 15 november 1895. Behållningen i boet, hvars

förnämsta tillgång utgjordes af eu först vid dödsfallet utfallande lifförsäkring

å 10,000 kronor, belöpte sig till omkring 13,000 kronor.

Änkan Wingqvist är berättigad till en årlig pension al 300 kronor

ur Västernorrlands läns landsstats pensionskassa, men är i öfrig! icke

pensionsberättigad.

Under åberopande af nådiga brefvet den 15 juni 1900 angående

pension åt före detta liospitalsöfverläkaren J. F. Liedholms änka och två

minderåriga barn, har medicinalstyrelsen lika med hospitalsdirektionen

tillstyrkt bifall till änkan Wingqvists ansökning.

Uti afgifvet underdånigt utlåtande af den 29 mars 1911 har jämväl

statskontoret tillstyrkt den gjorda framställningen.

I och med att civilstatens pensionsinrättning från och med år 1908

ombildades till civilstatens änke- och pupillkassa, upptogos till delaktighet

i kassan, bland andra tjänster, öfverläkartjänster vid statens hospital

och asyler för sinnessjuka. Jämlikt § 58 i nådiga reglementet för kassan

den 21 december 1907 var emellertid stadgandet härom icke tillämpligt

på den, som blifvit innehafvare af dylik tjänst, innan reglementet med

1908 års ingång trädde i kraft, dock kunde sådan tjänstinnehafvare,

under de i § 5 af reglementet angifna förutsättningar, vinna delägarrätt

i kassan på de villkor, som i § 16 föreskrifvas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

13

Därest aflidna öfverläkare!! Wingqvist beredt eller kunnat bereda

sig sådan delägarrätt, hade lian, under förutsättning att hans delaktighet

i kassan inträdt från och med 1008 års början, haft att till kassan

erlägga

dels befordringsafgift med .................................... kr. 3,304: —

och tillägg till befordringsafgiften, jämlikt

§ 16, med ............................................................ s> 984: —

Summa kr. 4,288: —

hvilket afgiftsbelopp skulle hafva erlagts under loppet af två år,

dels ock årsafgift med 168 kronor.

Under sådant förhållande hade öfverläkaren VVingqvists änka och

två döttrar varit berättigade att från och med månaden näst efter hans

död eller således från och med den 1 januari 1911 uppbära pension

med 1,200 kronor årligen. Enligt § 10 i reglementet hade denna pension

fördelats sålunda, att änkan tagit halfva och döttrarna halfva pensionen,

hvilken fördelning, då den äldre dotterns pensionsrätt upphört,

ändrats så, att därefter änkan under sin lifstid, så länge hon lefde ogift,

fått uppbära två tredjedelar eller 800 kronor och den yngre dottern, så

länge hon varit pensionsberättigad, en tredjedel eller 400 kronor af

pensionen.

Den omständigheten att öfverläkaren Wingqvist således tilläfventyrs

kunnat blifva delägare i civilstatens änke- och pupillkassa synes

icke böra utgöra hinder för, att hans änka och barn nu tillerkännas

pension. Utom pensionen från landsstatens pensionskassa å 300 kronor

torde änkans årliga inkomster belöpa sig till omkring 400 kronor, hvadan

hon gifvetvis är i behof af ytterligare understöd. Mot det föreslagna

pensionsbeloppet har jag icke något att erinra, dock synes detsamma

höra fördelas med 600 kronor på änkan och 300 kronor till den omyndiga

dottern Elin Sofia».

Med biträdande af Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att å allmänna indragningsstaten

måtte uppföras dels för öfverläkaren

vid Härnösands hospital Per Gustaf Wingqvists änka

Hildegard Maria Charlotta Wingqvist, född Boman, en

årlig pension af sexhundra kronor, att utgå från början

af år 1911, så länge hon förbli fver änka, dels ock för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

Ang. tilläggs,

pension åt lära.

ron vid musikkonservatorium

A. Anderson.

Wingqvists omyndiga dotter Elin Sofia ett årligt understöd

af trehundra kronor, att utgå från början af samma

år, till dess hon fyllt aderton år eller dessförinnan

trädt i gifte.

6:o.

Kungl. Maj:t har i eu till Riksdagen den 21 nästlidna april afbiten

proposition, nr 217, föreslagit Riksdagen medgifva, att utöfver de pensioner,

som enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till

pension må tillkomma läraren i violoncellspelning och i kontrabasspclning

vid musikkonservatorium Anton Andersen, denne må från och med

månaden näst efter den, under hvilken han upphört med sin lärarverksamhet

vid musikkonservatorium, under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten uppbära tilläggspension till belopp, som

erfordras för att summan af pensionerna må uppgå till 2,280 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för ofvannämnda dag

innehåller härom följande anförande af departementschefen:

»Uti underdånig skrifvelse den 30 mars 1911 har musikaliska

akademien gjort framställning om beredande af tilläggspension åt läraren

vid musikkonservatorium Anton Andersen och i sådant afseende anfört

följande.

I sammanhang med framställning om löneförbättring åt akademiens

ämbetsmän och lärarna vid musikkonservatorium hade akademien i underdånig

skrifvelse den 13 september 1906 hemställt, bland annat, beträffande

ordinarie lärarbefattningen i violoncell- och kontrabasspelning, att, när

innehafvare!! af densamma, f. d. kammarmusikus Anton Andersen —

med hvars befattning var förenad en undervisningsskyldighet af tolf

timmar i veckan — komme att afgå från tjänsten, denna skulle delas i

två ordinarie lärarbefattningar, den ena för en lärare i violoncellspelning

med skyldighet att undervisa åtta timmar i veckan och den andra fölen

lärare i kontrabasspelning med skyldighet att undervisa fyra timmar

i veckan, samt att afföningsförmånerna borde för båda tjänsterna utgå

med sammanlagdt enahanda belopp, som af akademien i förut iugifveu

underdånig skrifvelse föreslagits för den odelade platsen.

Omförmäld a underdåniga skrifvelse af den 13 september 1906, som

endast i ett par mindre frågor gifvit anledning till framställningar till

Riksdagen, hade i nu angifna hänseende icke föranledt någon Kung].

Maj:ts åtgärd.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

Akademien hade därefter den 30 maj 1907 afgifvit nytt underdunigt

förslag till lönereglering för akademiens befattningshafvare, därvid

akademien, under åberopande af sin i skrifvelsen den 13 september 190(5

gjorda framställning, i förslaget upptagit ifrågavarande båda lärarbefattningar

såsom två särskilda tjänster med tillsammans lika stora löneförmåner,

som enligt de i förslaget tillämpade grunder bort utgå för

den odelade platsen.

Någon särskild bestämmelse mod hänsyn till nuvarande läraren

Andersen _ hade icke erfordrats i detta förslag, då nämligen en förutsättning

för detsamma varit, att om eu person förenade två lärarbefattningar,

han skulle äga att uppbära de för båda befattningarna i staten

angifna löneförmåner oafkortad.

Förslaget till aflöningsstat hade, såvidt angick lärarna, i hufvudsak

lagts till grund för den proposition i ämnet, som af Kungl. Magt framlades

för 1908 års Riksdag. T propositionen hade för om förmäld a två

tjänster upptagits, förutom tjänstgöringspenningar, följande löneförmåner,

nämligen för läraren i violoncellspelning lön 920 kronor jämte tre

ålderstillägg, hvart och ett å 200 kronor, samt för läraren i kontrabasspelning

förutom tjänstgöringspenningar, lön 460 kronor jämte tre ålderstillägg,

hvart och ett å 100 kronor. I samma proposition hade emellertid

intagits eu bestämmelse af innehåll, att rätt till ålderstillägg icke

skulle tillkomma den, som uppbar mer än en aflöning på akademiens

stat. Härigenom hade den af Andersen innehafda befattningen, för

hvilken vid sådant förhållande en öfvergångsbestämmelse varit af nöden,

icke blifvit vederbörligen tillgodosedd, enär han, som då redan innehaft

befattningen i 32 år, skulle, därest densamma icke delats, genom intjänade

ålderstillägg varit berättigad till en vida högre aflöning iin den,

som för de två genom delning uppkomna befattningarna nu tillkom

honom. I följd däraf hade Andersen ej ansett sig böra ingå på den

af Riksdagen godkända samt af Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den

13 juni 1908 fastställda nj''a lönestaten.

Sedan den nya lönestaten blifvit vid 1909 års Riksdag, med anledning

af Kungl. Maj:ts framställning, uti berörda hänseende så till

vida ändrad, att den, som innehade mer än en befattning på akademiens

stat, ägde åtnjuta ålderstillägg å en af dessa befattningar, samt 1910

års Riksdag i anledning af enskild motion förklarat Andersen berättigad

att från och med år 1910 uppbära de löneförmåner å 1908 års stat för

akademien, som Andersen skulle hafva erhållit, därest han inom föreskrifven

tid förklarat sig villig ingå på nämnda stat, med skyldighet

för Andersen att underkasta sig de vid samma stat fogade aflönings
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

villkor och bestämmelser, hade Kungl. Maj:t, efter det Andersen förklarat

sig villig ingå på dessa villkor, enligt nådigt beslut den 18 juni

1910 funnit godt meddela föreskrift i enlighet med hvad 1910 års

Riksdag sålunda besluta.

Emellertid hade detta oaktadt pensionsförhållandena för Andersen

blifvit väsentligen sämre, än om platsen varit odelad, då nämligen lönen

jämte tre intjänade ålderstillägg för en odelad befattning i violoncell- och

kontrabasspeining enligt de i aflöningsstaten tillämpade grunder utgjort

sammanlagdt 2,280 kronor, till hvilket belopp i sådant fall hans pension

skulle hafva uppgått, under det att, enligt nu gällande stat och pensionslag,

pension skulle till honom utgå med allenast lönen å violoncellspelningsbefattningen

eller 920 kronor jämte de tre ålderstilläggen därå, hvart

och ett å 200 kronor, ökad med eu tredjedel af lönen å kontrabasspelningsbefattningen

eller 153 kronor 33 öre, eller sålunda tillhopa 1,673

kronor 33 öre.

Andersen hade den 10 oktober 1910 uppnått den stadgade pensionsåldern,

65 år; och enligt akademiens beslut den 29 september 1910 hade

honom medgifvits anstånd med afsked från sina lärarbefattningar till den

1 juni 1911.

Den förlust, han intill sistnämnda dag i afseende å sina aflöningsförhållanden

komme att lida, dels därigenom att han under år 1909 uppburit

aflöning enligt den äldre staten och dels därigenom att han under

den följande tiden icke kunnat erhålla ålderstillägg å lärarbefattningen i

kontrabasspeining, uppginge till ett ganska afsevärdt belopp.

Då billigheten syntes fordra, att pensionsförhållandena för Andersen

ordnades så, att han ej blefve satt i sämre ställning än öfriga lärare vid

musikkonservatorium, och då härtill komme att Andersen, på sätt nyss

vore nämndt, i allt fall redan vid aflöningsförhållandenas ordnande åsamkats

en ej obetydlig förlust till följd däraf, att aflöningen beräknats för

två särskilda befattningar och ej för en odelad, hemställde akademien i

underdånighet, att Kungl. Maj:t ville till 1911 års Riksdag gorå framställning

därom, att Andersen måtte, oberoende af hithörande föreskrifter

i gällande stat för akademien, berättigas att från och med månaden näst

efter den, i hvilken afsked blefve honom beviljadt, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till samma

belopp, som skulle tillfallit honom, därest befattningen varit odelad, eller

2,280 kronor.

1 infordradt underdånigt utlåtande den 5 april 1911 har statskontoret

till en början erinrat, att vid 1911 års riksdag väckts motioner dels om

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

17

förbättrade lönevillkor m. in. lör Anderson, i syfte, bland annat, att

Audersen skulle, utan hinder däraf att inneliafvaren af två befattningar

vid musikaliska akademien enligt gällande stat finge tillgodonjuta ålderstillägg

endast vid den ena befattningen, få uppbära sådant tillägg till

lönen ej blott vid lärarbefattningen i violoncellspelning utan äfven vid

befattningen såsom lärare i kontrabasspelning och sålunda i aflöningshänseende

behandlas såsom innehade han fortfarande liksom enligt den

äldre staten en odelad befattning i berörda två ämnen med aflöning

enligt den nya staten å tillhopa 3,000 kronor, dels ock — därest nyssnämnda

förslag icke vunne Riksdagens bifall — om beviljande åt Andersen

af en tilläggspension till sådant belopp, att pensionen i dess helhet komme

att utgå i öfverensstämmelse med eu årslön af 3,000 kronor. Den förra

af dessa motioner hade emellertid icke vunnit Riksdagens bifall; och den

senare vore ännu beroende på vederbörande utskotts utlåtande och Riksdagens

beslut.

I sak syntes det i sistnämnda motion innefattade förslag sammanfalla

med musikaliska akademiens förevarande framställning, som åsyftade

beredande åt Andersen af en pension å 2,280 kronor.

Gällande stat för akademien upptoge nämligen för Andersens lärarbefattning

i violoncellspelning lön 920 kronor, tjänstgöringspenningar

480 kronor och tre ålderstillägg till lönen, hvardera å 200 kronor, samt

för hans lärarbefattning i kontrabasspelning lön 460 kronor, tjänstgöringspenningar

240 kronor och tre ålderstillägg, hvart och ett å 100 kronor,

eller inberäknadt samtliga ålderstilläggen en aflöning å tillhopa 3,000

kronor, däraf 2,280 kronor lön. Då emellertid Andersen vore berättigad

till ålderstillägg endast vid den ena tjänsten, kunde hans lön uppgå vid

den förra tjänsten till högst 1,520 kronor och vid den senare till 460

kronor.

I fråga om de pensioner, som borde tillkomma Andersen såsom

innehafvare af omförmälda två tjänster, skulle stadgandena i 16 § af

lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänst!nnehafvares rätt till

pension, sådana dessa stadganden lyda enligt nådiga kungörelsen den

17 juni 1908, lända till efterrättelse. Med tillämpning af mom. 2 i

nämnda § och under förutsättning, att Andersen ej mindre uppfyllt

villkoren för hel pension, därom den remitterade handlingen icke lämnade

upplysning, än äfven funnes berättigad till det tredje ålderstillägget till

lönen vid lärarbefattningen i violoncellspelning, hvarom nådigt beslut,

såvidt statskontoret hade sig bekant, ännu icke förelåge, skulle sammanlagda

beloppet af de båda pensionerna för Andersen utgöra det i akademiens

förevarande underdåniga skrifvelse angifna beloppet (920 + 600 +

Bihang till Riksd. prot. 1911. 6 Sami. 1 Afd. 28 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

Departementi.

chefen.

[Vs af 460 —] 153: 3 3), afrundadt till 1,680 kronor. Enligt mom. 4 af

samma § skulle emellertid afdrag å pensionsbeloppet äga rum endast i

den mån, som erfordrades för att de båda pensionerna tillsammans icke

öfverstege 3,000 kronor. På grund häraf och under ofvan angifva förutsättningar

syntes Andersen blifva berättigad att efter afgång från tjänsterna

komma i åtnjutande af pensioner till sammanlagdt belopp af 1,980

kronor (920 + 600 + 460).

Att medverka till att pensionsbelopp höjdes utöfver hvad pensionslagens

bestämmelser medgåfve, därtill vore statskontoret i vanliga fall

icke benäget, men då af föreliggande framställning äfvensom af hvad

rörande Andersen förekommit vid sistförflutna och nu pågående riksmöten

framginge, att i den nya staten för musikaliska akademien en

öfvergångsbestämmelse i fråga om Andersen varit al behofvet påkallad,

och att Andersen i saknad af eu sådan bestämmelse kommit i eu

synnerligen ogynnsam belägenhet i aflönings- och därigenom äfven i

pensionshänseende i jämförelse med öfriga lärare vid musikkonservatorium,

samt beredande af förhöjd pension åt Andersen till sådant belopp, som

enligt gällande beräkningsgrunder skulle hafva tillkommit honom, om han

fortfarande innehaft en odelad lärarbefattning i violoncell- och kontrabasspelning,

icke syntes kunna såsom precedensfall medföra betänkliga följder,

ansåge sig statskontoret icke böra afstyrka, att åtgärd vidtoges till beredande

åt Andersen af pension till det af musikaliska akademien i dess

förevarande underdåniga skrifvelse angifna belopp.

På grund af hvad i ärendet förekommit anser jag billigheten

fordra, att Andersen vid afsked från lärarbefattningarna i violoncell- och

kontrabasspelning tillerkännes pension till samma belopp, som skulle hafva

tillfallit honom, därest den af honom förut innehafda lärarbefattningen i

båda dessa ämnen fortfarande varit odelad. Då i enlighet med de vid

löneregleringen vid musikaliska akademien tillämpade grunder aflöningen

vid en lärarbefattning i nämnda ämnen med skyldighet att meddela

undervisning tolf timmar i veckan skulle hafva utgjort med inberäknande

af tre ålderstillägg 3,000 kronor, däraf 2,280 kronor lön, skulle den med

samma befattning förenade pensionen hafva uppgått till sistnämnda belopp.

Enligt hvad jag inhämtat, är Andersen född den 10 oktober 1845 och

innehar mer än 25 tjänstår, hvadan han torde vara berättigad att vid

afskedstagande! komma i åtnjutande af hel pension. Såsom statskontoret

erinrat, har Andersen icke förklarats berättigad att åtnjuta tredje ålderstillägget

å lönen vid lärarbefattningen i violoncellspelning. Någon framställning

i sådant syfte har nämligen ännu icke blifvit gjord, men lärer,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankotiaikottets utlåtande Nr 37.

19

enligt hvad jag inhämtat, med det snaraste vara att införvänta. Då

emellertid Andersen, hvilken den 31 augusti 1871! af musikaliska akademien

forordnats till ordinarie lärare i violoncell- och kontrabasspelning

vid musikkonservatorium, genom nådigt beslut den 11 mars 1887 tillerkänts

ett andra ålderstillägg å sin lön från och med samma års början,

samt hau, enligt hvad jag inhämtat, sedan dess med endast eu kort tids

afbrott och med godt vitsord bestridt sin tjänst, torde något hinder icke

förefinnas att på därom af akademien gjord framställning förklara honom

berättigad till omförmälda tredje ålderstillägg å lönen.»

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en af Ang. en inom

herr A. Lundgren inom Andra kammaren väckt motion (nr 161), däruti ^"fen vackt

motionären under åberopande af en sin föregående motion, nr 160, motion.

hemställt,

»att Riksdagen ville, i betraktande af de i sagda motion tydligt

framhållna stora förtjänsterna i herr Andersens lärareverksamhet och i

full öfverensstämmelse med den på antalet undervisningstimmar fotade

beräkningsgrunden, tillerkänna honom vid afgången från läroverket

åtminstone eu tilläggspension af sådant belopp, att pensionen i sin

helhet kommer att utgå i öfverensstämmelse med en årslön af 3,000

kronor».

Beträffande hvad motionären anfört till stöd för sin framställning,

får utskottet hänvisa till motionen.

Lika med statskontoret och departementschefen anser utskottet

goda skäl tala för att Andersen beredes förmånen af den ifrågasatta

tilläggspensionen och har utskottet förty icke något att erinra mot

bifall till vare sig Kung!. Maj:ts proposition eller det i motionen framställda

yrkandet.

Utskottet hemställer alltså,

l:o) att Riksdagen må medgifva, att utöfver de

pensioner, som enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension må tillkomma läraren i

violoncellspelning och i kontrabasspelning vid musikkonservatorium

Anton Andersen, denne må från och

med månaden näst efter den. under hvilken han upp
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

hört med sin lärarverksamhet vid musikkonservatorium,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära tilläggspension till belopp, som erfordras

för att summan af pensionerna må uppgå till 2,280

kronor;

2:o) att motionen II: 161 måtte få anses besvarad

genom hvad utskottet under l:o) hemställt.

Stockholm den 9 maj 1911.

På bankoutskottets vägnar:

WERNER G. von SCHWERIN.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:10 Riksdagens skrifvelse Nr 10 s. 1 i texten