Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungi. Maj.t angående åtgärder i syfte att åstadkomma enhetlighet vid löneregleringar inom statsförvaltningen m. m.

1911-03-21 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1911:4, Skrifvelse till Kungi. Maj.t angående åtgärder i syfte att åstadkomma enhetlighet vid löneregleringar inom statsförvaltningen m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till Riksdagens kansli den 21 mars 1911 kl. 3 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4, i anledning

af väckt motion om skrifvelse till Kungi. Maj.t

angående åtgärder i syfte att åstadkomma enhetlighet vid

löneregleringar inom statsförvaltningen m. m.

I eu inom Andra kammaren väckt motion nr 273 ha herrar Tynell Motionen.

och Rissén hemställt, att liiksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla,

»att åtgärder måtte vidtagas i syfte att, i den mån ske kan, enhetlighet

och likformighet i jämförliga hänseenden må för framtiden komma till stånd

vid regleringar af löneförhållanden för statens verk och myndigheter, vid

omorganisation af desamma äfvensom i fråga om de för dem gällande

instruktioner eller reglemente^; samt

att för ernående häraf förslag från olika verk, myndigheter eller

specialkommittéer rörande löneregleringar, omorganisationer samt nya eller

ändrade instruktioner eller reglementen måtte, innan de till slutlig pröfning

företagas, göras till föremål för granskning och yttrande af en kommission

eller delegation, bestående af dels särskilda, på dessa områden

förfarna och sakkunniga personer och dels ombud eller representanter för

den tjänstemannaklass inom respektive verk, som ärendena kunna beröra.»

Till stöd för sin hemställan ha motionärerna anfört:

»Sistlidet år hemställde undertecknade uti motion nr 72, att Riksdagen JWbfiwnnsen.

ville besluta att i skrifvelse hos Kungl. Maj it anhålla,

Bihang till Riksd. prof. 1911. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Ser. 4 Höft. (Nr 4).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Förda kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

dels om utredning: 1) huruvida det skulle blifva för staten ekonomiskt

fördelaktigt att i stället för hittills tillämpade systemet med särskilda

lönereglerings- och omorganisationskommittéer inrätta en obligatorisk

utrednings- och förslagsafgifvande byrå eller kommission, samt, frånsedt

den ekonomiska sidan häraf, 2) huruvida för framtiden löneregleringar och

omorganisationer lämpligen kunna och höra för vinnandet af likformighet

i löne-, befordrings- och andra hänseenden för så många statens verk som

möjligt underställas en sådan byrås eller kommissions utredning och förslag;

och

dels att Kung], Maj:t måtte för Riksdagen framlägga förslag i

ärendet.

I den motivering, som föregick ofvananförda framställning, erinrade

vi bland annat om, att en mängd kommittéer år efter år varit i verksamhet

för att förbereda och afgifva förslag i lönereglerings- och omorganisationsfrågor,

och att sådana kommittéer med olika sammansättning under de

senaste åren varit tillsatta för telegrafverket, statens järnvägar, postverket,

tullverket m. fl., samt att dessa olika kommittéer icke förmått afgifva förslag

till enhetliga eller likformiga bestämmelser för de personalgrupper

inom de olika verken, hvilka i fråga om ekonomiska behof och social

ställning kunna vara jämförbara.

Motionen, som afsåg, att Riksdagen borde taga i öfvervägande, dels

huruvida kommande löneregleringar och omorganisationer för jämförbara

verk kunna centraliseras och dels huruvida utredningar och förslag för

dessa kunna erhållas för mindre kostnader än hittills varit fallet, erhöll

ett i princip enhälligt tillstyrkande utlåtande från Andra kammarens tillfälliga

utskott nr 4. Då detta utlåtande (nr 3) vid behandlingen i kammaren

den 26 februari 1910 blef föremål för en vidtgående debatt, som

klart och tydligt ådagalade, att ärendet har sin stora betydelse för framtiden,

finna vi oss föranlåtna att, helst som frågan afslogs med endast

tjugu rösters majoritet, återupptaga densamma i år, men med framställning

af yrkandet i annan form.

Hänvisande till motionen från fjolåret och utskottets yttrande däröfver

bedja vi få tillägga, att, äfven om största antalet af statens verk

icke för närvarande stå omedelbart inför ny lönereglering eller omorganisation,

det icke torde vara önskvärdt eller nyttigt att för framtiden åsidosätta

krafvet på uppnående af likformighet eller enhetlighet inom statens

skilda verk så långt ske kan beträffande löneregleringar, omorganisationer,

instruktionsbestämmelser och dylikt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4. o

Mycket missnöje har alstrats ibland jämförbara personalgrupper inom

de olika verken därför, att det gifvits med sparsammare hand åt ett verk,

men med gifmildare åt ett annat, skapats mindre befordringsmöjligheter

inom ett verk än inom ett annat, pensionerats med lägre belopp för det

ena verket än för det andra o. s. v. Likformighet är icke tillfinnandes

i den grad, som bort kunna uppnås, icke ens inom kommunikationsverken,

där förutsättningar synbarligen finnas för att lika principer skulle kunna

följas utan svårighet.

Ett enkelt studium af de bestämmelser, som rörande andragna förhållanden

tillämpas vid telegrafverket, statens järnvägar, postverket, tullverket

m. fl., är tillräckligt för hvar och en att blifva öfvertygad om,

hvilka olikheter som äro rådande verken emellan. Exempel därå äro tillfinnandes

i förut omnämnda utskottsutlåtande (sidorna 4 och 5), ehuru

dessa endast till eu del angifva, huru det verkligen står till.

Vill man noggrant söka utforska verkliga anledningen till de rådande

missförhållandena, får man snart nog klart för sig, att det hufvudsakligen

beror därpå, att det icke funnits på förhand uppdragna bestämda grundlinier

i hithörande hänseenden, som de olika kommittéerna, verkens olika

styrelser, de olika regeringame och riksdagame kunnat följa. Och »tillståndet»

kommer säkerligen framdeles att allt mer och mer förvärras,

därest icke lämpliga åtgärder i tid vidtagas. Framhållas bör dock i detta

sammanhang, gentemot den antydda bristande öfverensstämmelsen mellan

af olika kommittéer eller myndigheter utarbetade förslag, att det vill

synas, som om löneregleringskommittén af år 1902 i allmänhet sökt följa

enhetliga grunder.

Att åstadkomma ändring till det bättre för framtiden i afseende å

rådande missförhållanden torde enklast kunna ske därigenom, att särskilda

grundläggande allmänbestämmelser uppgöras, efter hvilka de skilda verkens

personalgrupper omsider kunna få sina tjänstgörings-, aflönings-, befordrings-,

pensions- och andra förhållanden ordnade på ett så enhetligt och likformigt

sätt som möjligt, samt att dessa allmänbestämmelser efter hand tagas i

tillämpning vid förekommande löneregleringar och omorganisationer. Lämpligt

synes därför vara, att förut omnämnda löneregleringskommitté af år

1902, som ännu fungerar, finge i uppdrag att på grund af inhämtade

erfarenheter uppgöra erforderliga allmänbestämmelser, samt att vid förefallande

behof ett antal lämpliga personer med ledning af sådana bestämmelser

finge justera, komplettera eller i öfrigt företaga åtgärder med för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Andra kam

marens

utskotts''

yttrande.

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr l.

slag i lönereglerings-, omorganisations- m. tf. frågor, som slutligen skola

behandlas af regering och Riksdag.»

Andra kammarens tillfälliga utskott har i ärendet yttrat följande.

* Såsom motionärerna framhålla, har 1902 års löneregleringskommitté

sökt i möjligaste mån tillämpa enhetliga grunder vid utarbetandet af förslag

till reglering af löneförhållanden m. m. för de ämbetsverk och institutioner,

den liaft att behandla. I sitt betänkande nr 1, som afgafs

samtidigt med kommitténs förslag rörande kammarkollegiet, uppställde

kommittén allmänna grunder för reglering af löneförhållandena inom de

centrala ämbetsverken. Dessa grunder afse, bland annat, förbud för statstjänare

att utan särskildt tillstånd med innehafvande tjänst förena annan

aflönad befattning, skyldighet för dem att dagligen under viss angifven

tid vara tillstädes å tjänsterummen, normalaflöning för befattningshafvare

i olika grader, beräkning af löneafdrag för fri bostad, aflöningsförmåner

vid förordnande å ledig tjänst och upphörande af skyldigheten att ställa

uppbördssäkerhet. Kommittén framlade i sammanhang härmed åtskilliga

förslag syftande till förenkling i arbetet hos de centrala ämbetsverken

äfvensom beträffande revision af samma ämbetsverks instruktioner i syfte

att åstadkomma ytterligare förenkling och önskvärd likformighet.

Orsaken till att de af löneregleringskommittén sålunda uppställda

principerna icke alltid blifvit tillämpade vid genomförande af löneregleringar

för de olika verken, måste i främsta rummet sökas däri, att särskilda

specialkommittéer, i allmänhet utan beröring med hvarandra eller

med 1902 års löneregleringskommitté, utarbetat löneregleringsförslag för

särskilda verk, hvilka förslag sedan i hufvudsak vunnit Riksdagens godkännande.

Genom dylika specialkommittéers tillsättande, exempelvis för

lönereglering vid statens järnvägar, postverket, telegrafverket och tullverket,

hafva de såsom nödvändiga ansedda löneregleringarna för dessa verk

kunnat med skyndsamhet genomföras, men denna fördel har vunnits på bekostnad

af likformigheten, hvars berättigade kraf blifvit i höggrad åsidosatta.

Sålunda kan det förklaras, att det, oafsedt arfvoden af enbart tjänstgöringspenningars

natur, lärer finnas mer än 250 lönetyper allenast inom

de civila ämbetsverk och institutioner, hvilkas aflöningar reglerats under

de tio senaste åren. Äfven om man medgifver, att, med hänsyn till verkens

olika natur och uppgifter, fullständig likformighet är omöjlig att

åstadkomma, lärer det dock vara alldeles uppenbart, att de förefintliga

olikheterna äro långt flera, än som betingas af nyss antydda skäl.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4. 5

Till sakens belysning bär ntskottet gjort följande axplockning i vissa

af de under senare åren fastställda löneregleringarna och instruktionerna.

Nedannämnda tjänstemän, som alla hafva eu begynnelseaflöning enligt

stat af 3,000 kronor, åtnjuta ålderstillägg till olika belopp, så att slut
-

aflöningen utgör :

för assistent vid fångvårdsstaten (Långholmen) ............... kr. 3,800: —

» telegrafkommissarie af l:sta lönegraden ....... » 3,800: —

» stationsinspektor å 3:dje klassens station.................. » 3,900: —

» rektor vid blindskolan (Växjö) ...................... » 4,000: —

» konsistoriinotarie (Kalmar).............................. » 4,000: —

» fiskeriassistent.................................. > 4,000: —

» kamrerare vid musikaliska akademien ..................... » 4,125: —

» tullfiskal..................... » 4,200: —

» telegrafdirektör af 2:dra lönegraden ................ » 4,200: —

» läroverksadjunkt................................................ > 5,000: —

5 kontrollör af 2:dra lönegraden vid telegrafverket......... » 5,000: —

och för linjeingenjör vid telegrafverket ........................ > 5,500: —

Alderstilläggen till dessa tjänstemän utgå på följande sätt:

till assistenten vid fångvårdsstaten med 400 kr. efter 5 år och med

ytterligare 400 kr. efter 10 år, Indika belopp anses tillhöra lönen:

till telegrafkommissarien med 400 kr. efter 3 år och med ytterligare

400 kr. efter 6 år, Indika belopp anses tillhöra lönen;

till stationsinspektoren med 300, 600 och 900 kr. efter respektive

3, 6 och 9 år, af hvilka belopp tre fjärdedelar anses tillhöra lönen;

till rektorn vid blindskolan med 500 och 1,000 kr. efter respektive

5 och 10 år, af Indika belopp respektive 350 och 700 kr. anses tillhöra

lönen;

till konsistoidinotarien och fiskeriassistenten med 500 kr. efter 5 år

och 1,000 kr. efter 10 år, hvilka belopp anses tillhöra lönen;

till kamreraren vid musikaliska akademien med 375, 750 och 1,125

kr. efter respektive 5, 10 och 15 år, hvilka belopp anses tillhöra lönen;

till tullfiskal med 400 kr. efter 3 år, med ytterligare 400 kr. efter

6 år och med än ytterligare 400 kr. efter 9 år, af hvilka belopp respektive

250, 200 och 200 kr. anses tillhöra lönen;

till telegrafdirektören med 400 kr. efter 3 år, med ytterligare 400

kr. efter 6 år och med än ytterligare 400 kr. efter O år, hvilka belopp

anses tillhöra lönen;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

till läroverksadjunkten med 500, 1,000, 1,500 och 2,000 kr. efter

respektive 5, 10, 15 och 20 år, af hvilka belopp 350. 700. 1,050 och

1,400 kr. anses tillhöra lönen;

till telegrafkontrollören med 400 kr. fem gånger med 3 års mellanrum,

af hvilka ålderstillägg respektive 40, 240, 240, 240 och 240 kr.

anses såsom lön;

samt till linjeingenjören med respektive 400, 400, 400, 400, 400 och

500 kr. efter respektive 3, 6, 9, 12, 15 och 18 år, af hvilka belopp

respektive 40, 240, 240, 240, 240 och 300 kr. anses tillhöra lönen.

Utöfver förenämnda löneförmåner åtnjuta stationsinspektoren samt telegrafkommissarien

och telegraf dir ektören provision efter olika grunder.

Högsta pensionen för ofvanberörda tjänstemän, ordnade efter slutadöningens

storlek, utgör:

för assistenten vid fångvårdsstaten .............................. kr. 2,700: —

» telegrafkommmissarien ....................................... » 3,800: -—

» stationsinspektoren ............................................. » 3,276: —

» rektorn vid blindskolan ....................................... » 2,700: —

» konsistoriinotarien ............................................. » 3,000: -—

» fiskeriassistenten ................................................ » 2,800: —

» kamreraren vid musikaliska akademien..................... » 2,780: —

» tullfiskalen ...................................................... » 2,000: -—

» telegraf direktören ............................................. » 4,200: —

» läroverksadjunkten ............................................. -» 3,400: —

» telegrafkontrollören............................................. » 3,000: —

och för linjeingenjören............................................. » 3,000: —

En revisor i statskontoret erhåller en begynnelseaflöning af 4,000 kr.

samt 3 ålderstillägg, hvart och ett å 500 kr., efter 5, 10 och 15 år.

En revisor hos generalpoststyrelsen börjar med 4,200 kr. samt erhåller

ålderstillägg å resp. 400, 400 och 500 kr. efter 3, 6 och 9 år. Under

det tionde tjänstgöringsåret åtnjuter sålunda den förre, af hvilken kräfves

akademisk examen, 4,500 kr., den senare däremot, af hvilken icke kräfves

sådan examen, 5,500 kr. Att minimiarbetstiden d tjänsterummet är en

timme längre hos generalpoststyrelsen än i statskontoret räcker ej till att

motivera denna oformlighet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4. 7

En byråchef i telegrafstyrelsen, med 9,000 kronors högsta aflöning,

får vid sjukdomsförfall behålla 5,400 kr. En byråchef i statskontoret,

med 8,700 kronors högsta aflöning, får vid sjukdom behålla 6,200 kr.

I pension erhåller den förre 5,500 kr. och den senare 5,600 kr. Den

högre aflönade tjänstemannen får alltså vid sjukdom nöja sig med betydligt

mindre betalning än den lägre aflönade, hvarjämte hans pension är

mindre. Och dock fastställdes lönereglingarna för dessa båda verk vid

samma riksdag, år 1907.

Perioderna för ålderstillägg utgöra:

vid statens järnvägar 3 år;

» postverket 2, 3 och 5 år;

» telegrafverket 2 och 3 år;

» tullverket 3 och 5 år; och

» centrala ämbetsverk i allmänhet 5 år.

Vid de flesta nyreglerade verk anses ålderstilläggen tillhöra lönen.

Många undantag från denna regel finnes dock. Exempelvis må anföras,

att af adjunkters och lektorers vid de allmänna läroverken ålderstillägg

7 0 procent anses tillhöra lönen, att vid statens hospital och asyler af vissa

befattningshafvares ålderstillägg två tredjedelar räknas till lönen, samt att

vid statens järnvägar arfvode — med undantag af det till generaldirektören,

till öfverdirektören, till järnvägsfullmäktig och till öfverrevisor utgående

— som öfverstiger 3,900 kr., fördelas till två tredjedelar i lön och en

tredjedel i tjänstgöringspenningar, hvaremot af arfvode till belopp af 3,900

kr. och därunder intill 2,100 kr. tre fjärdedelar utgöra lön och en fjärdedel

tjänstgöringspenningar samt af arfvode å 2,100 kr. och därunder fyra

femtedelar lön och en femtedel tjänstgöringspenningar. Vid post-, telegrafoch

tullverken fördelas aflöningen i lön och tjänstgöringspenningar, med

ledning af särskildt för hvart verk utarbetade, sinsemellan olika tabeller.

Postvaktmästares och postiljon ers hela ålderstillägg anses, i strid mot

förhållandet beträffande andra tjänster, tillhöra tjänstgöringspenningarna.

I vanliga fall tillgodoföres en tjänsteman endast ett ålderstillägg i

sänder, men vissa befattningshafvare vid statens järnvägar kunna, då de

i tre år åtnjutit aflöning till visst belopp, på en gång tilläggas två eller

flera ålderstillägg.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4,

Beloppen af lön och tjänstgöringspenningar äro i allmänhet bestämda

i afrundade tal, åtminstone till hela krontal, men i lönestateraa för rikets

hospital och asyler hafva beloppen, för år räknadt, i vissa fall satts till

bråkdelar af kronor.

Uppbördsprovision utgår efter olika grunder till en del tjänstemän

vid statens järnvägar och telegrafverket, men däremot icke till tjänsteman

vid postverket. Såsom en egendomlighet må påpekas, att provision till

vissa tjänstemän i telegrafverket utgår med garanteradt minimibelopp

(450 kronor).

I olikhet mot förhållandet i andra verk — utom statens järnvägar —

äger tjänsteman vid postverket uppbära tjänstgöringspenningar jämväl

»under den tid, som han på uppdrag af generalpoststyrelsen an vänd! för

att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser i posttjänsten eller idka

språkstudier eller som åtgått för fullgörande af de skyldigheter, hvilka

ålegat honom såsom fullmäktig eller revisor vid civilstatens änke- och

pupillkassa».

Tjänsteman, som på förordnande uppehåller ledig tjänst, får i allmänhet

uppbära endast tjänstgöringspenningama. Vid statens järnvägar och telegrafverket

åtnjuter dock den, som på förordnande förvaltar ledig befattning,

alla med densamma förenade ailöningsförmåner.

Tid postverket gäller, att »tjänsteman, som på förordnande förvaltar

ledig tjänst, äger att, likasom ock vikarie i succession efter honom, under

tiden åtnjuta fast aflöning till samma belopp, som han skulle hafva uppburit

å sin egen tjänst, samt dessutom skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna

i lägsta lönegraden för, å ena sidan, den högre befattning,

som uppehälles, och å andra sidan den vikarierandes egen befattning».

Tid tullverkets lokalförvaltning tillfaller aflöning vid ledig tjänst,

»som i vanlig ordning återbesättes», tullstatens enskilda pensionsinrättning,

i den mån densamma icke erfordras för tjänstens uppehållande under

ledigheten.

Anmärkningsarfvode till tjänsteman vid generalpoststyrelsen, domänstyrelsen,

kammarrätten och fångvårdsstyrelsen m. fl. verk utgår med 15

procent å det anmärkta beloppet, därest detta icke öfverstiger 500 kronor,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4. 9

samt med 10 procent å högre belopp, dock att för belopp mellan 500

och 750 kronor arfvodet utgår med 75 kronor.

Till tjänsteman i generaltullstyrelsen utgår anmärkningsarfvode med

15 procent, utan nyss angifna begränsning.

Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas vid järn vägsstaten

åt all vid distrikten anställd personal äfvensom åt där anställda tjänstemäns

af lägre grad hos dem boende hustrur och oförsörjda barn.

Vid telegrafverket lämnas kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter

allenast åt linjemästare, linjeförmän, stationsförmän, vaktmästare m. fl.

dylika underordnade funktionärer, men däremot hvarken åt högre tjänstemän

eller åt tjänstemäns hustrur och barn.

I regel hafva kvinnliga tjänstemän tillagts ålderstillägg till lägre belopp

än med dem jämförliga manliga tjänstemän. Undantag härifrån bilda

kvinnliga seminarieadjunkter och ämneslärarinnor vid högre lärarinneseminariet

och statens samskolor; hvart och ett till dem utgående ålderstillägg

har nämligen bestämts till 500 kronor.

Synnerligen bjärt framträder bristen på enhetlighet i de mångskiftande

allmänna bestämmelser, som vid statens järnvägar samt telegraf-, postoch

tullverken gälla angående ortstillägg och därmed jämförliga aflöningsförhöjningar.

Utskottet lämnar här med ledning af för verken gällande

reglementen en redogörelse för dessa bestämmelser.

7. Statens järnvågar.

Dyr ortstillägg utgår med 60 kronor om året till tjänstemän af lägre

grad, hvilkas arfvode icke öfverstiger 1,500 kronor och som äro placerade

i städer med minst 15,000 invånare samt, hvad stockholmstrakten angår,

ä stationer och bansträckor utom Stockholm till och med Älfsjö, Järf va

och Värtan.

Källortstillägg utgår till samtliga tjänstemän å vissa bansträckor med

5 kronor i månaden, å andra bansträckor med 10 kronor i månaden, å

ännu andra bansträckor med 15 kronor i månaden, till tjänstemännen å

banafdelningen vid linjen Abisko—Riksgränsen med 30 kronor i månaden

och till öfriga tjänstemän vid nyssnämnda linje med 20 kronor i månaden.

Dyrorts- och kallortstillägg anses tillhöra länen.

Bihang till Biksd. prot. 1911. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Ser. 4 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 4.

IT. Telegraf verket.

Assistent, telegrafisk vaktföreståndare, interurbantelefonist, linjeförman

af l:sta lönegraden och reparatör, stationerade å ort, där de allmänna

lefnadskostnaderna äro särskilt höga, äga, så länge de tjänstgöra å sådan

ort, uppbära tilläggsarfvode, utgående, enligt af telegrafstyrelsen fastställda

grunder, med 10 eller 15 procent af dem tillkommande aflöning.

Linjeförman af l.sta lönegraden och reparatör, som i stället för fri

bostad åtnjuta hyi‘esbidrag, äga, ifall de uppbära tilläggsarfvode, beräkna

enahanda tillägg äfven å sådant bidrag.

III. Postverket.

Postmästare af klasserna 3 och 4, kontrollörer, förste postexpeditörer,

postexpeditörer, förste postvaktmästare, förste postiljoner, postvaktmästare

och postiljoner, stationerade å ort, där de allmänna lefnadskostnaderna äro

särskildt höga, äga, så länge de tjänstgöra å sådan ort, uppbära ortstilllägg,

utgående enligt af generalpoststyrelsen fastställda grunder, med följande

belopp, för år räknadt:

till omförmälda tjänstemän af högre grad med 15 eller 10 procent

af den fasta aflöningen, dock högst 450 respektive 300 kronor till manlig

tjänsteman och högst 225 respektive 150 kronor till kvinnlig tjänsteman;

till omförmälda tjänstemän af lägre grad

antingen med 250 kronor, med förhöjning efter 5 år till 300 kronor

och efter 10 år till 350 kronor,

eller med 200 kronor, med förhöjning efter 5 år till 250 kronor

och efter 10 år till 300 kronor,

eller med 150 kronor.

Ortstillägg, som utgår till tjänsteman af högre grad, anses såsom lön,

men medför icke höjning af pensionsunderlaget; ortstillägg, som åtnjutes

af tjänsteman af lägre grad, anses såsom tjänstgöringspenningar.

Beträffande förhöjning af ortstillägget åt tjänsteman af lägre grad

gälla enahanda bestämmelser som i fråga om förhöjning af den fasta aflöningen.

IV. Tullverket.

Ortstillägg utgår till tjänstemän vid lokalförvaltningarna i Stockholm,

Haparanda och Riksgränsen med 10 procent af »begynnelselönen» vid

vederbörande tjänst, dock högst 300 kronor årligen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4. 11

Såsom belysande i sistberörda ämne må här anföras följande.

I Haparanda åtnjuta posttjänstemännen af högre grad icke något

ortstillägg. Hvad tjänstemännen vid telegrafverket vidkommer, erhöllo de

dylikt tillägg intill slutet af år 1910, då det indrogs. Samtidigt därmed

tilldelades tulltjänstemännen i Haparanda ortstillägg. I det kommittébetänkande,

som låg till grund för tullverkets aflöningsstat, förklara sig

kommitterade icke kunna för det dåvarande föreslå ortstillägg å andra

platser än Stockholm, Eiksgränsen och Haparanda, hvilka platser företrädesvis

ansågos uppfylla villkoren för beviljande af ortstillägg.

Vid utfärdande af instruktioner har på senare tiden, i motsats till

hvad som ännu förekommer i vissa åren 1907 och 1908 utfärdade instruktioner,

i allmänhet rätteligen skilts på straffet suspension och säkerhetsåtgärden

afstängning från tjänstgöring, så att det stadgats, att den sistnämnda

åtgärden, men ej straffet, kan gå i verkställighet utan hinder af

besvärs anförande.

I en den 18 november 1910 utfärdad kungl. kungörelse angående

tillägg till förut utfärdade bestämmelser rörande organisation af marinstaben

och denna stabs verksamhet i fredstid har emellertid insmugit sig föreskrift,

att suspension eller afsättning går i verkställighet oberoende af

anförda besvär.

Vid en granskning af ailöningsstater och instruktioner finner man

jämväl i en oändlig mängd andra fall än de här ofvan exempelvis anförda

brist på öfverensstämmelse och enhetlighet, utan att i de flesta fall någon

giltig anledning till sådan olikhet torde kunna påvisas.

Hade särskilda, på löneregleringsområdet sakkunniga män satts i tillfälle

att från enhetlighetens synpunkt granska och justera de löneregleringsförslag,

som utarbetats af de skilda specialkommitteerna, skulle säkerligen

större likformighet, till gagn i mer än ett afseende, hafva kommit till

stånd. Att Kungl. Maj:ts regering med dess tunga arbetsbörda eller

Eiksdagen, som har att behandla så mångskiftande frågor, skulle hafva

tid att tränga in i alla detaljer, har man knappast rätt att begära.

Att för åstadkommande af likformighet — ehuru önsklig i och för

sig — upprifva redan fastställda löneregleringar bör ju icke komma i

fråga, och motionärerna hafva ej heller begärt något sådant, utan påyrka

endast, att vid framtida löneregleringar och omorganisationer af statens

verk likformighet och enhetlighet måtte åvägabringas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

Enligt hvad utskottet inhämtat, har regeringen på senaste tiden i

åtskilliga fall åt 1902 års löneregleringskommitté uppdragit att, helt eller

delvis, granska de förslag till löneregleringar, som framlagts af andra

kommittéer. Ett bifall till motionärernas framställning skulle alltså endast

innebära en vidare utveckling af redan införd praxis. En kommission

eller delegation eller, såsom det kanske lämpligare bör uttryckas, särskilda

sakkunniga personer med de förutsättningar och det uppdrag, som motionärerna

tänkt sig, borde enligt utskottets åsikt blifva till stort gagn genom

åstadkommandet af största möjliga likformighet vid blifvande löneregleringar.

Det må dock uttryckligen betonas, att denna kommission eller samling

af sakkimniga ej bör äga karaktär af ett ämbetsverk. Ledamöterna,

hvilkas antal synes utskottet knappast behöfva sättas högre än till 3 eller

4, böra ej åtnjuta annan ersättning än arfvode för den tid, under hvilken

de äro inkallade för att utarbeta eller granska lönereglerings-, omorganisations-,

instruktions- eller dylika förslag.

Motionärernas yrkande, att ett eller flera ombud eller representanter

för den tjänstemannakår, som beröres af ett hos en dylik kommission

anhängig! ärende, därvid böra inkallas för att lämna upplysningar och

med rätt att till protokollet anteckna sin mening, finner utskottet böra

beaktas, därest icke särskilda skäl, såsom anhängig! ärendes mindre betydande

beskaffenhet eller annan dylik omständighet, föranleda till undantag.

Vid behandling af vidlyftigare ärenden hos 1902 års löneregleringskommitté

plägar i allmänhet en eller flera s. k. specialledamöter vara förordnade

att deltaga i kommitténs öfverläggningar, med rätt att till kommitténs

protokoll afgifva särskild! yttrande, om så erfordras.

På grund af det anförda får utskottet hemställa, det Andra kammaren

måtte i anledning af herrar Tynells och Bisséns förevarande motion för

sin del besluta, att Biksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, att

åtgärder måtte vidtagas i syfte att, i den mån ske kan, enhetlighet och

likformighet i jämförliga hänseenden må för framtiden komma till stånd

vid reglering af löneförhållanden för statens verk och myndigheter, vid

omorganisation af desamma, äfvensom i fråga om de för dem gällande instruktioner

och reglementen; samt

. att för ernående häraf förslag från olika verk, myndigheter eller

spécialkommittéer rörande löneregleringar, omorganisationer samt nya eller

ändrade instruktioner eller, reglementen måtte, innan de till slutlig pröfning

företagas, göras" till föremål för granskning och yttrande af sär
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

skilda, på dessa områden förfarna och sakkunniga personer äfvensom, där

sådant anses erforderligt, ombud eller representanter för de institutioner,

som ärendena beröra.»

Denna utskottets hemställan har af Andra kammaren bifallits, hvar. Ändra kärn

'' w av ens beslut

efter beslutet delgifvits Första kammaren, som hänvisat ärendet till sitt

andra tillfälliga utskott.

Utöfver de af motionärerna och Andra kammarens tillfälliga utskott borsta kampåvisade

ojämnheterna vid utförda löneregleringar för statens verk och utskotts yttmyndigheter

samt brist på likformighet rörande de för dem gällande in- rande.

struktioner eller reglementen skulle säkerligen än flera exempel i samma

riktning kunna anföras.

Det bör dock måhända medgifvas, att åtskilliga af dessa till synes

omotiverade ojämnheter kunna hafva berättigad grund i säregna förhållanden

rörande det verk löneregleringen afsett och där sådana olikheter vid

jämförelse med andra verk förefinnas. En medverkande orsak härtill kan

hafva varit de olika befordringsutsikter, som på vissa tjänster förefinnas,

jämförda med andra, eller nödvändigheten att vid vissa verks reglering

taga hänsyn till där redan rådande löneförhållanden, hvilkas lämnande ä

sido skulle hafva försvårat och fördröjt regleringens genomförande. Svårighet

torde ock hafva i åtskilliga fall uppstått och fortfarande komma

att uppstå vid bedömandet af, hvilka löntagare som inom olika verk och

inrättningar böra anses vara så med hvarandra jämställda, att aflöningsförmånerna

bort eller böra för dem vara i allt lika. Understundom torde filett

sådant bedömande erfordras en ingående granskning af alla på frågan

inverkande omständigheter, utan att dock resultatet af granskningen kommer

att af alla erkännas vara fullt riktig. Därtill kommer, att det icke

alltid kunnat och väl äfven för framtiden icke kan undvikas, att vissa

ojämnheter vid senare jämförelser befinnas hafva uppkommit genom af

Riksdagen beslutade afvikelser från föreslagna aflöningssatser.

Men äfven om icke alla ojämnheter i berörda afseenden kunnat undvikas

eller önskvärd likformighet i instruktioner och reglementen vinnas,

därest sådana åtgärder, som dem motionärerna afsett och Andra kammaren

med den beslutade skrifvelsen velat framkalla, blifvit tidigare vidtagna,

lär det likväl icke kunna förnekas, att åtskilligt på den vägen skulle

hafva kunnat ernås samt för framtiden borde söka uppnås till undvikande

af de många olägenheter och orsaker till missnöje, som genom dylika

ojämnheter och olikformigheter framkallats.

Andra kammarens utskott bär påpekat, att regeringen på seuaste tiden

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr é.

i åtskilliga fall åt 1902 års ännu fungerande löneregleringskommitté uppdragit

att, helt eller delvis, granska de förslag till löneregleringar, som

framlagts af andra kommittéer, och uttalat, att ett bifall till motionärernas

framställning endast skulle innebära en vidare utveckling af redan införd

praxis, Samt, med framhållande af det beaktansvärda däri, att representanter

för den tjänstemannakår, som af ankängigt ärende beröres, inkallas för

att lämna upplysningar, med rätt att få sin mening till protokollet antecknad,

påpekat, att vid behandling af vidlyftigare ärenden hos 1902 års

löneregleringskommitté i allmänhet en eller flera så kallade specialledamöter

plägat vara förordnade att deltaga i kommitténs öfverläggningar, med rätt

att till kommitténs protokoll afgifva särskild! yttrande, om så erfordrats.

Ett fortsatt konsekvent anlitande af denna utväg till vinnande af

enhetlighet och likformighet i jämförliga hänseenden anser utskottet vara att

förorda, men att redan nu göra ett uttalande, huru dylik granskning lämpligen

borde åvägabringas, när den tid kommer, då nämnda löneregleringskommitté

icke vidare finnes att för ändamålet tillgå, synes utskottet vara

mindre lämpligt. Måhända skulle den behöfliga granskningen då befinnas

bäst kunna ordnas af Kungl. Maj:t utan nu ifrågasatta närmare anvisning

från Riksdagens sida.

Med hänsyn härtill får utskottet hemställa,

att Första kammaren behagade så till vida biträda

Andra kammarens i ärendet fattade beslut, att Första

kammaren för sin del beslutar, att Riksdagen i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhåller, att åtgärder måtte vidtagas

i syfte att, i den mån ske kan, enhetlighet

och likformighet i jämförliga hänseenden må för framtiden

komma till stånd vid reglering af löneförhållanden

för statens verk och myndigheter, vid omorganisation

af desamma, äfvensom i fråga om de för dem

gällande instruktioner och reglementen.

Stockholm den 21 mars 1911.

På utskottets vägnar:

H. BJÖRKLUND.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.