Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående afskaffande af till sjömanshusen utgående liyresafgifter m. m.
1911-04-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1911:7, Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående afskaffande af till sjömanshusen utgående liyresafgifter m. m.
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till Riksdagens kansli den 7 april 1911 kl. 2 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7 med
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående afskaffande af till sjömanshusen utgående liyresafgifter
m. m.
Uti en inom Andra kammaren väckt motion nr 190 liar herr Motionen.
Lindley hemställt, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning, huruvida de nu till sjömanshusen utgående s. k.
hyresafgifterna kunna afskaffas, eller ock, därest detta ej kan bifallas,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och förslag till inrättandet af en till sjömanshusen anknuten maritim
arbetsförmedling samt utredning och förslag till en för sjöfolket afsedd
arbetslöshetsförsäkringskassa.»
Till stöd för denna sin hemställan har motionären i hufvudsak Motiveringen
anfört, dels huru sjöfolkets nu obligatoriska afgift till sjömanshusen,
som afsetts till understöd för sjuka eller ålderdomssvaga sjömän eller
till pensioner åt deras efterlefvande änkor och barn, användas till
oproportionerlig förmån för vissa grupper inom sjömanskåren, dels huru
den sedan ålder sjömanshusen åliggande arbetsförmedlingen vanskötes
och dels huru arbetslösheten bland sjömän är beroende af helt andra
orsaker än de, som beröra öfriga arbetaregrupper, hvarjämte densamma
äfven kan anses hafva en mera vidtgående inverkan på sjöfolket än på
andra yrkesarbetare.
Bihang till Riksd. prof. 1911. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Ser. 7 Höft. (Nr 7.) 1
Andra
hammarens
beslut.
Andra
kammarens
utskotts yttrande.
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
Andra kammaren liar på tillstyrkan af sitt tredje tillfälliga utskott,
med afslag å livad motionären i föreliggande motion hemställt rörande
afskaffande af de nu till sjömanshusen utgående s. k. hyresafgifterna,
för sin del beslutat att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och, därest denna därtill föranledde, om förslag dels till inrättandet
af en till sjömanshusen anknuten maritim arbetsförmedling, och
dels till en för sjöfolket afsedd arbetslöshetsförsäkringskassa.
Efter delgdfning: häraf har Första kammaren remitterat ärendet till
sitt tillfälliga utskott nr 2.
Då motionärens hemställan i fråga om afskaffande af de nu till
sjömanshusen utgående s. k. hyresafgifterna genom Andra kammarens
beslut redan förfallit, saknar utskottet anledning att angående denna
del af motionen afgifva något yttrande.
Vidkommande motionen i öfrigt har Andra kammarens tredje tillfälliga
utskott anfört följande:
»Hvad åter beträffar motionärens hemställan i andra punkten rörande
en till sjömanshusen anknuten maritim arbetsförmedling, vill utskottet
framhålla, att den af motionären påvisade, sjömanshusen af ålder tillkommande
skyldigheten att förmedla platser bibehållits i ett af särskilda
kommitterade, tillsatta enligt nådigt bref den 15 oktober 1897, afgifvet
förslag till förordning om sjömanshus m. m. Enligt förslagets § 11
mom. k. tillhör det sjömanshusombudsmannen »att föra förteckning öfver
sjöfolk af olika grader, som anmäla sig till erhållande af sjötjänst, samt
meddela fartygsredare och befälhafvare, som önska förhyra sjöfolk, anvisning
å tjänstsökande jämte de upplysningar angående deras föregående
tjänstgöring, som äro att tillgå vid sjömanshuset».
Det torde svårligen kunna förnekas att, så som denna sjömanshusombudsmannen
åliggande skyldighet hittills tillämpats, effektivitetenoch
nyttan för vederbörande varit ringa, hvarjämte verkligt missbruk
äfven kunnat i vissa fall påvisas. Så framhåller motionären bland annat,
att detta åliggande vanligen öfverlämnats till någon underordnad vaktmästare,
som ibland bedref denna verksamhet som affär, ehuru det af
förordningen torde framgå att afsikten vid densammas utfärdande varit,
att skälfva tjänsteanskaffningen skulle från sjömanshusombudsmannens
sida skötas utan direkt kostnad för kontrahenterna.
Emellertid kunna sjömanshusen alltjämt anses vara organ, lämpade
att förmedla en dylik verksamhet på grund af den dem åliggande skyldigheten
att föra förteckning öfver inskrift^ sjömän, och emedan dessa
både för lyftande af intjänt hyra och af vana inställa sig vid sjömanshusen.
3
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
För vinnande af största effektivitet bör emellertid eu samverkan
mellan rikets samtliga sjömanshus äga rum, så att till alla lämnas regelbundna
meddelanden om platstillgång och platssökande. Anställningarna
inom sjömansyrket afse nämligen i de flesta fall en så pass lång tidsperiod,
att det kan förutsättas, att den platssökande gärna skulle begifva
sig från en ort till en annan, om han hade garanti att där kunna
omedelbart inmönstra. För en rätt organisation och skötsel af denna
verksamhet skulle det enligt utskottets mening vara nödigt, att den af
staten tillsatte arbetsförmedlingsinspektören Unge i uppdrag, att dels
tillhandagå med upplysningar och råd vid en sådan organisation inom
sjömanshusen, och dels efter genomförandet öfver verksamheten utöfva
liknande tillsyn som vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna, hvarigenom
äfven ett samarbete mellan dessa senare och sjömanshusen kunde
i berörda hänseende åvägabringas. Den platsförmedling, som på detta
sätt skulle handhafvas af sjömanshusombudsmännen, bör enligt utskottets
mening, i likhet med hvad som äger rum vid de offentliga
arbetsförmedlingsanstaltern a, ombesörj as afgiftsfritt.
Till stöd för den mening utskottet här framhållit anföres följande
uttalande af kungl. kommerskollegium i underdånigt utlåtande i fråga
om ofvan åberopade förslag till förordning angående sjömanshusen i
riket m. m.: »tvifvelsutan hafva sjömanshusen eller måhända rättare den
vid dem anställda personalen redan hittills inlagt ej ringa förtjänster
såsom förmedlare mellan arbetsgivare och arbetstagare inom hithörande
område, men är dock att märka, att åtminstone i många fall någon, om
ock jämförelsevis obetydlig, ersättning härför betingats. A andra sidan
torde ej kunna bestridas, att den från sjömanshusen utgående verksamheten
på sagda område varit i stort sedt tämligen planlös. Kollegium
föreställer sig, att ett vida bättre resultat skall kunna uppnås, därest
samarbete anordnas mellan sjömanshusen inbördes och verksamheten i
en eller annan form anknytes till den öfriga offentliga arbetsförmedlingen
i riket», samt vidare: »sedan numera en särskild arbetsförmedlingsinspektör
blifvit tillsatt, har denne själffallet att ägna sin uppmärksamhet åt
dessa förhållanden och föreslå å sjömanshusens verksamhet å detta område
de åtgärder till främjande af förevarande slags arbetsförmedling,
som kunna finnas tjänliga».
Slutligen berör motionären i sin hemställan en för sjöfolket afsedd
arbetslöshetsförsäkringskassa. För en sådan kassas ekonomiska existens
torde som regel böra förutsättas en anslutning från ett flertal yrkesområden
med af hvarandra oberoende vei''ksamhet, hvars fluktuationer kunna
förutsättas inträffa på olika tider. Emellertid måste erkännas, att sjö
-
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
folket i flera afseende!! intaga en särställning i jämförelse med öfriga
yrkesarbetare. Så måste förutsättas, att sättet för deras anställande ocli
yrkets utöfvande måste förorsaka dem momentant återkommande arbetslöshet,
medan deras yrke med däraf föranledd årslång vistelse på sjön
göra dem obekanta med förhållandena på land och försvårar deras möjligheter
till anskaffande af tillfälligt arbete under tidsperioder mellan
afmönstring och möjlig ny inmönstring, perioder, som dels kunna bero
af allmänna fraktförhållanden, dels af vårt klimats växlingar. Sjöfolket
torde äfven mer än andra yrkesarbetare vara utsatta för dydika ofta påkommande
kortare perioder af oförvållad arbetslöshet, hvarför fog symes
föreligga för ett ordnande af arbetslöshetsförsäkring för deras vidkommande
före öfriga yrkesarbetare.
I sjömanshusen inskrifna sjömän tillkommer under vissa förhållanden
redan nu ett årligt mindre understöd, och i förut omnämnda
kommitterades förslag till ny förordning säges därom i § 18: »har
sjöman, som inskrifvits — — under anställning å svenskt handelsfartyg
ådragit sig sådan kroppsskada eller sjuklighet eller ock iråkat den ålderdomsbräcklighet,
att han ej vidare kan göra sjötjänst, och är han i
torftiga omständigheter, vare han berättigad att från det sjömanshus han
tillhör erhålla ett efter hans nödtorft och sjömanshusets tillgångar lämpadt
årligt understöd.»
Motionären har framhållit, huru oproportionerligt stor del af det
understöd, som från sjömanshusen på detta sätt utlämnas, tilldelas befälhafvarne
och deras efterlefvande, ett förhållande, som äfven påpekas
af den kungl. kommitté, som haft att utreda frågan om sjöfolkets pensionering.
Äfven kommerskollegium anför härom i sitt förut åberopade
yttrande följande, som bestyrker motionärens påstående, »att befälhafvareklassén,
långt ifrån att stå tillbaka vid understödsutdelningen,
tvärtom kan anses hafva åtminstone hittills i oproportionerligt hög grad
därvid blifvit tillgodosedd».
Genom erläggande af den förut omnämnda hyresafgiften och det
som konsekvens däraf följande understöd, som af sjömanshusen betalas
under angifna förhållanden, hafva myndigheterna redan sedan lång tid tillbaka
sökt genom själfhjälp från sjömännen i vissa fall ordna för deras
framtid, hvarvid understöd lämnats af staten genom bidrag till sjömanshusen.
Man torde vara berättigad antaga, att efter de uttalanden, som
gjorts från olika kommittéer och ämbetsverk, fördelningen af understöd
från sjömanshusen komma att för framtiden bättre afvägas med hänsyn
till proportionen af de hyresafgifter, som erläggas af de olika kategorier,
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 5
som understödstagarna representera. Därvid kommer den nu af sjöfolket
erlagda hyresafgiften att fullt motsvaras af åtnjuten förmån, i
det enligt kommerskollegii uppgifter understöden år 1908 tillhopa uppgingo
till i rundt tal 238,000 kronor, medan hyresafgifterna samma år
belöpte sig till sammanlagdt omkring 124,000 kronor. Det framgår häraf
att, om en arbetslöshetsförsäkringskassa för sjöfolk skulle ordnas, densamma
krafvel- ökade afgift er från sjöfolkets sida, något som motionären
äfven beaktat, då han säger, att sjöfolket säkerligen icke skulle hafva
något emot att öka den nu obligatoriskt utgående procenten till sjömanshusen,
om de härigenom kunde garanteras ett säkert stöd vid eventuellt
inträffad arbetslöshet.
Grunden för en sjöfolkets själf hjälps verksamhet är som förut anförts
redan lagd, och mycket talar för ett fortsatt byggande på denna
grund.
Yrkets beskaffenhet och den däraf kanske beroende allmänna karaktären
hos sjöfolket synes kräfva, att utgifter för ett dylikt ändamål
blifva obligatoriska. Det torde äfven vara själffallet att, om en dylik
försäkringskassa skulle anordnas och förvaltas af sjömanshusen, denna
kassas räkenskaper skulle föras skilda från sjömanshusens öfriga räkenskaper.
Utskottet håller före, att en dylik kassa skulle vara till verkligt
gagn och att den bör kunna till viss del bildas genom ökning af hyresafgifterna.
De understöd, som från denna kassa skulle utgifvas, böra
då endast tillfalla sjömän, som iråkat oförvållad arbetslöshet, hvarjämte
viss maximitid för dylikt understöds åtnjutande bör fastställas. Såväl
hyresafgifternas ökade belopp som normerna för understödets utdelande
torde lämpligen kunna ingå i respektive paragrafer i blifvande förordning
om sjömanshusen».
Till hvad Andra kammarens utskott anfört anser sig Första kammarens
utskott böra, i afseende å frågan om till sjömanshusen anknuten
arbetsförmedling, tillägga följ ande.
I dess ofvanberörda yttrande har kommerskollegium ock förklarat
sig anse det böra fastslås, att den sjömanshusombudsmaunen åliggande
arbetsförmedlingen skall ombesörjas afgiftsfritt. Sedan Kungl. Maj:t anbefallt
kommerskollegium att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag
till villkor och bestämmelser för erhållande af understöd från do anslag,
Riksdagen på extra stat anvisat för åren 1910 och 1911 till befrämjande
och organiserande af den offentliga arbetsförmedlingen i riket, har kollegium
vidare i underdånig skrifvelse den 12 november 1910 bland annat såsom
ett viktigt önskningsmål framhållit, att med afseende å den arbetsför
-
Utäkotlett
yttrande.
6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
t
medling, som redan länge ombesörjts af sjömanshusen och hvilken allt
fortfarande torde böra af dem handhafvas, en samverkan kommer till
stånd, äfvensom att denna speciella gren af arbetsförmedlingen bringas
i närmaste möjliga samband med den af det offentliga upprättade allmänna
arbetsförmedlingen.
Kung!. Maj:t har sedennera den 25 november 1910 dels utfärdat
nådig kungörelse angående understöd af statsmedel för åren 1910 och
1911 till befrämjande af den offentliga arbetsförmedlingen i riket, dels
ock förordnat, att för den närmaste handläggningen inom kommerskollegium
af ärenden rörande den offentliga arbetsförmedlingen samt af
statistiken angående förmedlingsverksamheten och arbetsmarknadens läge
äfvensom för verkställande af inspektion af de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna
i riket skall från och med ingången af år 1911 tillsvidare
hos kollegium anställas en tjänsteman med benämningen arbetsförmedlingsinspektör.
Enligt nyssberörda nådiga kungörelse må understöd tilldelas arbetsförmedlingsanstalt
endast under förutsättning att arbetsförmedlingen
afser allt slags arbete för såväl män som kvinnor samt i regel icke
medför några särskilda kostnader för arbetsgivare och arbetare, som
anlita densamma.
Lägger man härtill att, enligt hvad af diskussionen i denna fråga
i Andra kammaren synes framgå, den i motionen omförmälda Sveriges
redareförenings platsförmedlingsbyrå åtminstone för det närvarande arbetar
på ett tillfredsställande sätt, torde häraf följa, att något verkligt
behof icke förefinnes att nu begära utredning och förslag för inrättandet
af en särskild till sjömanshusen anknuten maritim arbetsförmedling.
Vidkommande slutligen frågan om en för sjöfolket afsedd arbetslöshetsförsäkringskassa,
som skulle garantera ett säkert stöd vid eventuellt
inträffad arbetslöshet, erinrar utskottet om, att då fråga i Första kammaren
under sistlidet års riksdag förevar om en skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående utredning rörande arbetslöshetsförsäkring m. m., Första
kammaren — sedan dess första tillfälliga utskott, med erkännande af
den stora betydelse frågan om bekämpande af arbetslösheten och dess
vådor ägde, förklarat sig anse, att den säkerligen vidtomfattande utredningen
af detta spörsmål ej borde företagas, förrän frågan om ålderdomsoch
invaliditetsförsäkringen först blifvit löst samt kostnaden härför
sålunda kunde öfverskådas — utan diskussion biträdt sitt utskotts
förslag.
Utskottet, som ej delar den af motionären och Andra kammarens
utskott uttalade åsikt, att det för sjömän skulle vara svårare än för
7
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
andra att skaffa sig tillfälligt arbete, och att däraf skulle betingas »fog
för ett ordnande af arbetslöshetsförsäkring för deras vidkommande före
ötriga yrkesarbetare», anser skäl icke förefinnas för Första kammaren
att, särskildt hvad sjöfolket beträffar, frångå sin vid sistlidet års riksdag
uttalade åsikt angående arbetslöshetsförsäkringen i allmänhet.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,
att Första kammaren icke måtte biträda Andra
kammarens i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 6 april 1911.
På utskottets vägnar:
H. BIÖRKLUND.
Reservation:
af herr Fers, som anfört följande:
Den gamla sjömanshusinstitutionen har varit till stort gagn för
landets sjömän. Om den skall så förblifva äfven framdeles, måste den
anpassa sig efter den alltjämt fortgående utvecklingen. I förevarande
motion beröras ett par af sjömanshusens viktigaste uppgifter, nämligen
arbetsförmedlingen och understödsverksamheten. Sjömanshusens verksamhet
som arbetsförmedlare bör naturligtvis moderniseras och sättas i
förbindelse med den för hela riket afsedda allmänna arbetsförmedlingen.
Det arbete i denna riktning, som väl åligger den nyutnämnde arbetsförmedlingsinspektören,
får det bästa stöd genom Andra kammarens beslut
i denna fråga.
Hvad det beträffar arbetslöshetsförsäkringen, så synes äfven denna
blott vara en följdriktig utveckling af sjömanshusens gamla uppgift att
bisträcka sjömännen vid förefallande nödställdhet. Det måste anses vara
synnerligen lyckligt, om en del af en ökad penningförtjänst kan på detta
sätt användas för att trygga behof, som förefinnas i tider af arbetsbrist.
Det är så mycket mindre skäl uti att undanskjuta ett ordnande från
8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
det allmännas sida af denna sak, som man här kan stödja sig på en
gammal institution, hvarigenom organisationskostnaderna bli långt mindre
och en blifvande utredning har lätt att få en tillförlitlig öfversikt öfver
det område, som skall ordnas. Genom begränsningen till ett fack vinnesockså
en värdefull erfarenhet, som blir till gagn vid bedömandet af
denna fråga vid dess vidare utförande. Förutsättningarna för anordnandet
af understödsverksamheten, nämligen att kassan till hufvudsakligdel
skulle bildas af sjömännens egna afgifter samt att understödet endast
skulle afse oförvållad arbetslöshet samt begränsas till viss maximitid,
äro af den beskaffenhet att krafvet på en utredning i denna riktning
måste anses synnerligen väl befogad!.
På dessa grunder yrkar jag,
att Första kammaren måtte biträda Andra kammarens
i föreliggande ärende fattade beslut.
STOCKHOLM, ISAAC MARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.