Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående afskaffande af till sjömanshusen utgående liyresafgifter m. m.

1911-04-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1911:7, Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående afskaffande af till sjömanshusen utgående liyresafgifter m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till Riksdagens kansli den 7 april 1911 kl. 2 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7 med

anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t

angående afskaffande af till sjömanshusen utgående liyresafgifter

m. m.

Uti en inom Andra kammaren väckt motion nr 190 liar herr Motionen.

Lindley hemställt, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla om utredning, huruvida de nu till sjömanshusen utgående s. k.

hyresafgifterna kunna afskaffas, eller ock, därest detta ej kan bifallas,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

och förslag till inrättandet af en till sjömanshusen anknuten maritim

arbetsförmedling samt utredning och förslag till en för sjöfolket afsedd

arbetslöshetsförsäkringskassa.»

Till stöd för denna sin hemställan har motionären i hufvudsak Motiveringen

anfört, dels huru sjöfolkets nu obligatoriska afgift till sjömanshusen,

som afsetts till understöd för sjuka eller ålderdomssvaga sjömän eller

till pensioner åt deras efterlefvande änkor och barn, användas till

oproportionerlig förmån för vissa grupper inom sjömanskåren, dels huru

den sedan ålder sjömanshusen åliggande arbetsförmedlingen vanskötes

och dels huru arbetslösheten bland sjömän är beroende af helt andra

orsaker än de, som beröra öfriga arbetaregrupper, hvarjämte densamma

äfven kan anses hafva en mera vidtgående inverkan på sjöfolket än på

andra yrkesarbetare.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Ser. 7 Höft. (Nr 7.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Andra

hammarens

beslut.

Andra

kammarens

utskotts yttrande.

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Andra kammaren liar på tillstyrkan af sitt tredje tillfälliga utskott,

med afslag å livad motionären i föreliggande motion hemställt rörande

afskaffande af de nu till sjömanshusen utgående s. k. hyresafgifterna,

för sin del beslutat att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

och, därest denna därtill föranledde, om förslag dels till inrättandet

af en till sjömanshusen anknuten maritim arbetsförmedling, och

dels till en för sjöfolket afsedd arbetslöshetsförsäkringskassa.

Efter delgdfning: häraf har Första kammaren remitterat ärendet till

sitt tillfälliga utskott nr 2.

Då motionärens hemställan i fråga om afskaffande af de nu till

sjömanshusen utgående s. k. hyresafgifterna genom Andra kammarens

beslut redan förfallit, saknar utskottet anledning att angående denna

del af motionen afgifva något yttrande.

Vidkommande motionen i öfrigt har Andra kammarens tredje tillfälliga

utskott anfört följande:

»Hvad åter beträffar motionärens hemställan i andra punkten rörande

en till sjömanshusen anknuten maritim arbetsförmedling, vill utskottet

framhålla, att den af motionären påvisade, sjömanshusen af ålder tillkommande

skyldigheten att förmedla platser bibehållits i ett af särskilda

kommitterade, tillsatta enligt nådigt bref den 15 oktober 1897, afgifvet

förslag till förordning om sjömanshus m. m. Enligt förslagets § 11

mom. k. tillhör det sjömanshusombudsmannen »att föra förteckning öfver

sjöfolk af olika grader, som anmäla sig till erhållande af sjötjänst, samt

meddela fartygsredare och befälhafvare, som önska förhyra sjöfolk, anvisning

å tjänstsökande jämte de upplysningar angående deras föregående

tjänstgöring, som äro att tillgå vid sjömanshuset».

Det torde svårligen kunna förnekas att, så som denna sjömanshusombudsmannen

åliggande skyldighet hittills tillämpats, effektivitetenoch

nyttan för vederbörande varit ringa, hvarjämte verkligt missbruk

äfven kunnat i vissa fall påvisas. Så framhåller motionären bland annat,

att detta åliggande vanligen öfverlämnats till någon underordnad vaktmästare,

som ibland bedref denna verksamhet som affär, ehuru det af

förordningen torde framgå att afsikten vid densammas utfärdande varit,

att skälfva tjänsteanskaffningen skulle från sjömanshusombudsmannens

sida skötas utan direkt kostnad för kontrahenterna.

Emellertid kunna sjömanshusen alltjämt anses vara organ, lämpade

att förmedla en dylik verksamhet på grund af den dem åliggande skyldigheten

att föra förteckning öfver inskrift^ sjömän, och emedan dessa

både för lyftande af intjänt hyra och af vana inställa sig vid sjömanshusen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

För vinnande af största effektivitet bör emellertid eu samverkan

mellan rikets samtliga sjömanshus äga rum, så att till alla lämnas regelbundna

meddelanden om platstillgång och platssökande. Anställningarna

inom sjömansyrket afse nämligen i de flesta fall en så pass lång tidsperiod,

att det kan förutsättas, att den platssökande gärna skulle begifva

sig från en ort till en annan, om han hade garanti att där kunna

omedelbart inmönstra. För en rätt organisation och skötsel af denna

verksamhet skulle det enligt utskottets mening vara nödigt, att den af

staten tillsatte arbetsförmedlingsinspektören Unge i uppdrag, att dels

tillhandagå med upplysningar och råd vid en sådan organisation inom

sjömanshusen, och dels efter genomförandet öfver verksamheten utöfva

liknande tillsyn som vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna, hvarigenom

äfven ett samarbete mellan dessa senare och sjömanshusen kunde

i berörda hänseende åvägabringas. Den platsförmedling, som på detta

sätt skulle handhafvas af sjömanshusombudsmännen, bör enligt utskottets

mening, i likhet med hvad som äger rum vid de offentliga

arbetsförmedlingsanstaltern a, ombesörj as afgiftsfritt.

Till stöd för den mening utskottet här framhållit anföres följande

uttalande af kungl. kommerskollegium i underdånigt utlåtande i fråga

om ofvan åberopade förslag till förordning angående sjömanshusen i

riket m. m.: »tvifvelsutan hafva sjömanshusen eller måhända rättare den

vid dem anställda personalen redan hittills inlagt ej ringa förtjänster

såsom förmedlare mellan arbetsgivare och arbetstagare inom hithörande

område, men är dock att märka, att åtminstone i många fall någon, om

ock jämförelsevis obetydlig, ersättning härför betingats. A andra sidan

torde ej kunna bestridas, att den från sjömanshusen utgående verksamheten

på sagda område varit i stort sedt tämligen planlös. Kollegium

föreställer sig, att ett vida bättre resultat skall kunna uppnås, därest

samarbete anordnas mellan sjömanshusen inbördes och verksamheten i

en eller annan form anknytes till den öfriga offentliga arbetsförmedlingen

i riket», samt vidare: »sedan numera en särskild arbetsförmedlingsinspektör

blifvit tillsatt, har denne själffallet att ägna sin uppmärksamhet åt

dessa förhållanden och föreslå å sjömanshusens verksamhet å detta område

de åtgärder till främjande af förevarande slags arbetsförmedling,

som kunna finnas tjänliga».

Slutligen berör motionären i sin hemställan en för sjöfolket afsedd

arbetslöshetsförsäkringskassa. För en sådan kassas ekonomiska existens

torde som regel böra förutsättas en anslutning från ett flertal yrkesområden

med af hvarandra oberoende vei''ksamhet, hvars fluktuationer kunna

förutsättas inträffa på olika tider. Emellertid måste erkännas, att sjö
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

folket i flera afseende!! intaga en särställning i jämförelse med öfriga

yrkesarbetare. Så måste förutsättas, att sättet för deras anställande ocli

yrkets utöfvande måste förorsaka dem momentant återkommande arbetslöshet,

medan deras yrke med däraf föranledd årslång vistelse på sjön

göra dem obekanta med förhållandena på land och försvårar deras möjligheter

till anskaffande af tillfälligt arbete under tidsperioder mellan

afmönstring och möjlig ny inmönstring, perioder, som dels kunna bero

af allmänna fraktförhållanden, dels af vårt klimats växlingar. Sjöfolket

torde äfven mer än andra yrkesarbetare vara utsatta för dydika ofta påkommande

kortare perioder af oförvållad arbetslöshet, hvarför fog symes

föreligga för ett ordnande af arbetslöshetsförsäkring för deras vidkommande

före öfriga yrkesarbetare.

I sjömanshusen inskrifna sjömän tillkommer under vissa förhållanden

redan nu ett årligt mindre understöd, och i förut omnämnda

kommitterades förslag till ny förordning säges därom i § 18: »har

sjöman, som inskrifvits — — under anställning å svenskt handelsfartyg

ådragit sig sådan kroppsskada eller sjuklighet eller ock iråkat den ålderdomsbräcklighet,

att han ej vidare kan göra sjötjänst, och är han i

torftiga omständigheter, vare han berättigad att från det sjömanshus han

tillhör erhålla ett efter hans nödtorft och sjömanshusets tillgångar lämpadt

årligt understöd.»

Motionären har framhållit, huru oproportionerligt stor del af det

understöd, som från sjömanshusen på detta sätt utlämnas, tilldelas befälhafvarne

och deras efterlefvande, ett förhållande, som äfven påpekas

af den kungl. kommitté, som haft att utreda frågan om sjöfolkets pensionering.

Äfven kommerskollegium anför härom i sitt förut åberopade

yttrande följande, som bestyrker motionärens påstående, »att befälhafvareklassén,

långt ifrån att stå tillbaka vid understödsutdelningen,

tvärtom kan anses hafva åtminstone hittills i oproportionerligt hög grad

därvid blifvit tillgodosedd».

Genom erläggande af den förut omnämnda hyresafgiften och det

som konsekvens däraf följande understöd, som af sjömanshusen betalas

under angifna förhållanden, hafva myndigheterna redan sedan lång tid tillbaka

sökt genom själfhjälp från sjömännen i vissa fall ordna för deras

framtid, hvarvid understöd lämnats af staten genom bidrag till sjömanshusen.

Man torde vara berättigad antaga, att efter de uttalanden, som

gjorts från olika kommittéer och ämbetsverk, fördelningen af understöd

från sjömanshusen komma att för framtiden bättre afvägas med hänsyn

till proportionen af de hyresafgifter, som erläggas af de olika kategorier,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 5

som understödstagarna representera. Därvid kommer den nu af sjöfolket

erlagda hyresafgiften att fullt motsvaras af åtnjuten förmån, i

det enligt kommerskollegii uppgifter understöden år 1908 tillhopa uppgingo

till i rundt tal 238,000 kronor, medan hyresafgifterna samma år

belöpte sig till sammanlagdt omkring 124,000 kronor. Det framgår häraf

att, om en arbetslöshetsförsäkringskassa för sjöfolk skulle ordnas, densamma

krafvel- ökade afgift er från sjöfolkets sida, något som motionären

äfven beaktat, då han säger, att sjöfolket säkerligen icke skulle hafva

något emot att öka den nu obligatoriskt utgående procenten till sjömanshusen,

om de härigenom kunde garanteras ett säkert stöd vid eventuellt

inträffad arbetslöshet.

Grunden för en sjöfolkets själf hjälps verksamhet är som förut anförts

redan lagd, och mycket talar för ett fortsatt byggande på denna

grund.

Yrkets beskaffenhet och den däraf kanske beroende allmänna karaktären

hos sjöfolket synes kräfva, att utgifter för ett dylikt ändamål

blifva obligatoriska. Det torde äfven vara själffallet att, om en dylik

försäkringskassa skulle anordnas och förvaltas af sjömanshusen, denna

kassas räkenskaper skulle föras skilda från sjömanshusens öfriga räkenskaper.

Utskottet håller före, att en dylik kassa skulle vara till verkligt

gagn och att den bör kunna till viss del bildas genom ökning af hyresafgifterna.

De understöd, som från denna kassa skulle utgifvas, böra

då endast tillfalla sjömän, som iråkat oförvållad arbetslöshet, hvarjämte

viss maximitid för dylikt understöds åtnjutande bör fastställas. Såväl

hyresafgifternas ökade belopp som normerna för understödets utdelande

torde lämpligen kunna ingå i respektive paragrafer i blifvande förordning

om sjömanshusen».

Till hvad Andra kammarens utskott anfört anser sig Första kammarens

utskott böra, i afseende å frågan om till sjömanshusen anknuten

arbetsförmedling, tillägga följ ande.

I dess ofvanberörda yttrande har kommerskollegium ock förklarat

sig anse det böra fastslås, att den sjömanshusombudsmaunen åliggande

arbetsförmedlingen skall ombesörjas afgiftsfritt. Sedan Kungl. Maj:t anbefallt

kommerskollegium att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag

till villkor och bestämmelser för erhållande af understöd från do anslag,

Riksdagen på extra stat anvisat för åren 1910 och 1911 till befrämjande

och organiserande af den offentliga arbetsförmedlingen i riket, har kollegium

vidare i underdånig skrifvelse den 12 november 1910 bland annat såsom

ett viktigt önskningsmål framhållit, att med afseende å den arbetsför
-

Utäkotlett

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

t

medling, som redan länge ombesörjts af sjömanshusen och hvilken allt

fortfarande torde böra af dem handhafvas, en samverkan kommer till

stånd, äfvensom att denna speciella gren af arbetsförmedlingen bringas

i närmaste möjliga samband med den af det offentliga upprättade allmänna

arbetsförmedlingen.

Kung!. Maj:t har sedennera den 25 november 1910 dels utfärdat

nådig kungörelse angående understöd af statsmedel för åren 1910 och

1911 till befrämjande af den offentliga arbetsförmedlingen i riket, dels

ock förordnat, att för den närmaste handläggningen inom kommerskollegium

af ärenden rörande den offentliga arbetsförmedlingen samt af

statistiken angående förmedlingsverksamheten och arbetsmarknadens läge

äfvensom för verkställande af inspektion af de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna

i riket skall från och med ingången af år 1911 tillsvidare

hos kollegium anställas en tjänsteman med benämningen arbetsförmedlingsinspektör.

Enligt nyssberörda nådiga kungörelse må understöd tilldelas arbetsförmedlingsanstalt

endast under förutsättning att arbetsförmedlingen

afser allt slags arbete för såväl män som kvinnor samt i regel icke

medför några särskilda kostnader för arbetsgivare och arbetare, som

anlita densamma.

Lägger man härtill att, enligt hvad af diskussionen i denna fråga

i Andra kammaren synes framgå, den i motionen omförmälda Sveriges

redareförenings platsförmedlingsbyrå åtminstone för det närvarande arbetar

på ett tillfredsställande sätt, torde häraf följa, att något verkligt

behof icke förefinnes att nu begära utredning och förslag för inrättandet

af en särskild till sjömanshusen anknuten maritim arbetsförmedling.

Vidkommande slutligen frågan om en för sjöfolket afsedd arbetslöshetsförsäkringskassa,

som skulle garantera ett säkert stöd vid eventuellt

inträffad arbetslöshet, erinrar utskottet om, att då fråga i Första kammaren

under sistlidet års riksdag förevar om en skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående utredning rörande arbetslöshetsförsäkring m. m., Första

kammaren — sedan dess första tillfälliga utskott, med erkännande af

den stora betydelse frågan om bekämpande af arbetslösheten och dess

vådor ägde, förklarat sig anse, att den säkerligen vidtomfattande utredningen

af detta spörsmål ej borde företagas, förrän frågan om ålderdomsoch

invaliditetsförsäkringen först blifvit löst samt kostnaden härför

sålunda kunde öfverskådas — utan diskussion biträdt sitt utskotts

förslag.

Utskottet, som ej delar den af motionären och Andra kammarens

utskott uttalade åsikt, att det för sjömän skulle vara svårare än för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

andra att skaffa sig tillfälligt arbete, och att däraf skulle betingas »fog

för ett ordnande af arbetslöshetsförsäkring för deras vidkommande före

ötriga yrkesarbetare», anser skäl icke förefinnas för Första kammaren

att, särskildt hvad sjöfolket beträffar, frångå sin vid sistlidet års riksdag

uttalade åsikt angående arbetslöshetsförsäkringen i allmänhet.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,

att Första kammaren icke måtte biträda Andra

kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 6 april 1911.

På utskottets vägnar:

H. BIÖRKLUND.

Reservation:

af herr Fers, som anfört följande:

Den gamla sjömanshusinstitutionen har varit till stort gagn för

landets sjömän. Om den skall så förblifva äfven framdeles, måste den

anpassa sig efter den alltjämt fortgående utvecklingen. I förevarande

motion beröras ett par af sjömanshusens viktigaste uppgifter, nämligen

arbetsförmedlingen och understödsverksamheten. Sjömanshusens verksamhet

som arbetsförmedlare bör naturligtvis moderniseras och sättas i

förbindelse med den för hela riket afsedda allmänna arbetsförmedlingen.

Det arbete i denna riktning, som väl åligger den nyutnämnde arbetsförmedlingsinspektören,

får det bästa stöd genom Andra kammarens beslut

i denna fråga.

Hvad det beträffar arbetslöshetsförsäkringen, så synes äfven denna

blott vara en följdriktig utveckling af sjömanshusens gamla uppgift att

bisträcka sjömännen vid förefallande nödställdhet. Det måste anses vara

synnerligen lyckligt, om en del af en ökad penningförtjänst kan på detta

sätt användas för att trygga behof, som förefinnas i tider af arbetsbrist.

Det är så mycket mindre skäl uti att undanskjuta ett ordnande från

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

det allmännas sida af denna sak, som man här kan stödja sig på en

gammal institution, hvarigenom organisationskostnaderna bli långt mindre

och en blifvande utredning har lätt att få en tillförlitlig öfversikt öfver

det område, som skall ordnas. Genom begränsningen till ett fack vinnesockså

en värdefull erfarenhet, som blir till gagn vid bedömandet af

denna fråga vid dess vidare utförande. Förutsättningarna för anordnandet

af understödsverksamheten, nämligen att kassan till hufvudsakligdel

skulle bildas af sjömännens egna afgifter samt att understödet endast

skulle afse oförvållad arbetslöshet samt begränsas till viss maximitid,

äro af den beskaffenhet att krafvet på en utredning i denna riktning

måste anses synnerligen väl befogad!.

På dessa grunder yrkar jag,

att Första kammaren måtte biträda Andra kammarens

i föreliggande ärende fattade beslut.

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.