Skrifvelse till Kung!. Maj:t angående sådan planläggning af statens och kommunernas arbeten, att vid uppkommande allmännare arbetslöshet största möjliga antal arbetare må kunna beredas arbete.
1911-04-22 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1911:8, Skrifvelse till Kung!. Maj:t angående sådan planläggning af statens och kommunernas arbeten, att vid uppkommande allmännare arbetslöshet största möjliga antal arbetare må kunna beredas arbete.
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till Riksdagens kansli den 22 april 1911 kl. 5 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8, om
skrifvelse till Kung!. Maj:t angående sådan planläggning
af statens och kommunernas arbeten, att vid uppkommande
allmännare arbetslöshet största möjliga antal arbetare
må kunna beredas arbete.
Uti en inom Andra kammaren väckt, till behandling af dess fjärde Motionen.
tillfälliga utskott hänvisad motion nr 282 har herr Persson i Stockholm
m. fl. hemställt,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes låta utreda, huruvida samt eventuellt på hvad sätt statens
och kommunernas arbeten må utföras enligt sådan planläggning, att arbete
kan beredas största möjliga antal arbetare under tider och perioder, då
den privata företagsamheten inskränkes och till följd däraf större arbetslöshet
uppstår, samt vidtaga de åtgärder, hvartill utredningen gifver
anledning, och, i den mån Riksdagens medverkan kräfves, förelägga densamma
förslag i ärendet.
Till stöd för motionen anföres af motionärerna följande:
»Samhällets plikt att, så långt dess förmåga sträcker sig, förebygga Motiveringen.
oförskylld arbetslöshet torde numera vara allmänt erkänd, men icke förty
finna vi, hurusom i år såväl som under föregående år tusentals arbetare
genom oförskylld arbetslöshet vecka efter vecka gå sysslolösa, urståndsätta
att erhålla någon användning för sin arbetskraft och på grund
Bihang till Riksd. prat. 1911. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Ser. 8 Höft. (Nr 8). 1
2
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
däraf med sina familjer utsatta för nöd och umbäranden af alla slag,
utan att samhället gör något, eller i hvart fall ej hvad som borde och
kunde göras för att förebygga denna arbetslöshet och hindra dess följder.
Med nuvarande samhällsordning är arbetslösheten omöjlig att afskaffa,
men den kan till viss grad förebyggas och mildras.
För detta finnas hufvudsakligen tre medel: allmän och välordnad
arbetsförmedling, arbetslöshetsförsäkring och anskaffning af arbete genom
det allmännas försorg.
Arbetsförmedlingen har sedan några år vunnit insteg i vårt land
och synes befinna sig i en löftesrik utveckling, och det är att önska, att
denna utveckling må blifva än kraftigare samt att en hela landet omfattande,
opartiskt ledd arbetsförmedling alltmera blir en verklighet.
Hvad arbetslöshetsförsäkring beträffar, så bör denna oerhördt viktiga
fråga snarast möjligt föras fram till sin lösning. Men enär vi ha oss
bekant, att vissa undersökningar under året genom Ivungl. Maj :ts försorg
komma att pågå för utrönande af arbetslöshetens omfattning, och enär
vi våga hoppas, att dessa undersökningar äro afsedda som förarbete till
ett kommande förslag om arbetslöshetsförsäkring genom det allmännas
medverkan, så anse vi, att man för i år bör afvakta dessa undersökningar
och deras resultat.
I motion förra året i denna kammare påminde vi om vissa åtgärder,
som företagits i andra länder för att förebygga arbetslöshet, samt påvisade
äfven, hurusom i vårt land några planmässigt ordnade åtgärder i syfte
att ordna det allmännas arbete så, att därigenom under kristider och
arbetslöshetsperioder kan beredas sysselsättning åt oförskylldt arbetslösa
..rbetare, ej vidtagits. Och dock torde det vara obestridligt, att staten
och kommunerna dels ha skyldighet härtill och dels ej oväsentliga fördelar
däraf. Ej heller torde det kunna bestridas, att staten och kommunerna
ha stora möjligheter att inverka på dessa förhållanden. De
offentliga arbetena, allt hvad stat och kommuner dels själfva utföra på
olika områden och dels låta utföra och beställa, intaga ett så pass betydande
rum i landets arbetsmarknad, att det ingalunda saknar betydelse,
utan det inverkar tvärtom i hög grad på denna marknad, hur staten
och kommunerna leda sina arbeten. Om möjligheterna från det allmännas
sida härutinnan utnyttjas med klokhet och förutseende, kunna
därigenom de förluster i stor utsträckning undvikas, hvilka samhället
lider därigenom, att många medborgares arbetskraft lämnas obegagnad
under kortare eller längre arbetslöshetsperioder.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 3
Då man ju af erfarenhet vet, att det ekonomiska lifvet företer en
böljegång med omväxlande goda och dåliga tider, samt att tillgången på
arbetare under goda ofta är knapp, medan arbetslösheten under dåliga
ständigt växer, så bör man naturligtvis inrätta statens och kommunernas
hushållning därefter. I goda tider, då prisen på allting drifvas upp,
bör det allmänna, utan att därför åsidosätta hvad som är alldeles nödvändigt
att utföra, i görligaste mån begränsa sådana företag, som lägga
beslag på talrika arbetskrafter, men när man ser nedgången börja, den
forcerade privata företagsamheten mattas och arbetslösheten inträder, då
är tiden att igångsätta stora offentliga företag, som under föregående
planerats. Utan särskilda kostnader bör samhället, genom att dess arbeten
och beställningar sålunda utföras med vaken blick för arbetsmarknadens
växlingar, kunna i viss mån förebygga och lindra arbetslöshetens
fasor.
Det torde vara klart att med detta ej afses s. k. nödhjälpsarbeten,
bvilka aldrig kunna ordnas fullt rationellt och därför alltid blifva nödfallsutvägar.
Nej, normalt på förband beräknade och planerade arbeten,
där det betalas vanliga löner. Det ligger nämligen i samhällets intresse,
att lefnadsstandarden för arbetarna i nedgångstider icke sjunker — genom
dess sjunkande minskas ännu mer köpkraften hos den stora massan
— och att spekulera i låga löner är för samhället själft oklokt och det
allmänna ovärdigt.
En berömvärd och i berörda hänsyn målmedveten ekonomisk politik
synes ej ha förts hitintills af de offentliga institutioner, som äro stora
arbetsgivare, framhölls det vidare, hvarför motionärerna föreslogo skrifvelse
till Kungl. Maj:t med begäran om utredning, huruvida och på
hvad sätt det allmännas arbeten måtte kunna ordnas för att förebygga
oförskylld arbetslöshet under arbetslöshetsperioder.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, som behandlade frågan,
ägnade den ingående intresse samt lämnade en intressant utredning, hur
det skulle kunna förfäras för att nå hvad motionärerna syftat till. Yi
hänvisa i denna motion till utskottets nämnda utredning.
På utskottets yrkande bifölls motionärernas förslag af Andra kammaren
samt gick därpå till Första kammaren. Ärendet fick där en till
synes knapphändig behandling af vederbörande utskott, som yrkade afslag
på Andra kammarens beslut. Då ärendet förekom till behandling inom
Första kammaren, så långt fram som den 25 maj, biföll kammaren utan
debatt sitt utskotts yrkande, och därmed var frågan för tillfället fallen.
Andra
kammarens
beslut.
Första
kammarens
första tillfälliga
utskott
1910.
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
Beslutet i Första kammaren synes dock stå i viss motsättning till ett
af samma kammare året förut gjordt uttalande, hvari det heter, att
man »såvidt möjligt bör söka genom planmässigare bedrifvande af statens
och kommunernas arbeten reglera arbetstillgången i riket».
Yid denna riksdag föreligger motioner i Andra kammaren dels om
åtgärder för att vinna en fortlöpande öfversikt af den ekonomiska situationen
för bedömande af förändringar i den allmänna ekonomiska konjunkturen
och dels i en annan motion om rätt för kommunerna att för
vissa ändamål fondera medel. Ett bifall till dessa motioner skulle i viss
mån underlätta möjligheterna för kommunerna att planlägga sina arbeten
efter konjunkturerna. Vidare pågå, som vi ofvan berört, vissa utredningar
angående arbetslöshetens omfattning. Enär vi anse det vara
nödvändigt, att samtidigt härmed äfven utredning åstadkommes rörande
på hvad sätt det allmännas arbeten kunna planläggas och ordnas för
att så långt möjligt är förebygga oförskylld arbetslöshet, få vi härmed
hemställa .. . .»
Motionen har af Andra kammarens utskott tillstyrkts samt af kammaren
för dess del bifallits, hvarefter ärendet, sedan det till Första
kammaren öfverlämnats, blifvit till förberedande behandling hänvisadt till
sistnämnda kammares andra tillfälliga utskott.
Redan vid förlidet års riksdag förelåg, såsom af det föregående
framgår, en motion med enahanda yrkande och i hufvudsak samma
motivering som nu förevarande, väckt i Andra kammaren af herr E.
Blomberg m. fl., och blef sagda yrkande af Andra kammaren bifallet, men
af Första kammaren, på hemställan af dess tillfälliga utskott nr 1, utan
diskussion afslaget.
I sitt yttrande öfver motionen framhöll sistnämnda utskott bland
annat, att det visserligen utan tvifvel vore i hög grad önskligt, om, med
tanke på att under kristider såväl minska arbetslöshet som hindra afbrott
i näringslifvets regelbundna gång, en planläggning af allmänna
arbeten, sådan motionärerna afsett, kunde i förväg åstadkommas; men
att, då de allmänna arbetena äro af ett relativt obetydligt omfång i förhållande
till dem, som utföras genom den enskilda företagsamheten, man
ej finge öfverskatta betydelsen af det inflytande, som den afsedda planläggningen
af de allmänna arbetena, äfven om den vore utförbar, skulle utöfva
Första kammaren^ andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 5
I öfrig! såg utskottet i omöjligheten att på förhand beräkna längden
af på hvarandra följande hög- och lågkonjunkturer största hindret att
ernå det åsyftade målet och framhöll svårigheten att uppgöra en någorlunda
fullständig plan för de allmänna arbetena utan att närmare känna,
när dessa skola påbörjas eller under hvilken tid de böra utföras. Vidare
voro många allmänna företag af den betydelse, att de af ekonomiska,
sociala med flera skäl hvarken kunde eller borde uppskjutas på obestämd
tid, liksom äfven hänsyn måste tagas till rådande penninge- och kreditförhållanden.
Slutligen skulle man med vår tids oerhördt snabba tekniska
framsteg riskera, att arbetsplaner, som flera år i förväg uppgjordes,
blefvo alltför föråldrade, innan de komme till utförande.
Emellertid erkände utskottet, att det dock återstod en hel del allmänna
arbeten så beskaffade, att de kunde uppskjutas till sämre tider
och på förhand mer eller mindre planeras. »Detta är» — säger utskottet
— »ur de af motionärerna anförda synpunkterna utan tvifvel af
stort gagn, men synes utskottet kunna ske utan någon Kungl. Majrts
utredning. Beträffande statens arbeten är Riksdagen i tillfälle att själf
hvarje gång med hänsyn till arbetets art och öfriga förhållanden uttala
sig om tiden för deras utförande, och i fråga om stadskommuners och
andra stadsliknande samhällens arbeten bör svenska stadsförbundet kunna
spela en betydande roll.» Af dessa skäl och då utskottet ej kunde finna,
att genom en utredning ett praktiskt system skulle kunna åstadkommas,
hvarigenom det af motionärerna åsyftade målet kunde vinnas, afstyrkte
utskottet den ifrågasatta skrifvelsen till Kungl. Maj:t.
Härom yttrade Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott i år i
hufvudsak följande:
»Det förefaller som om Första kammarens utskott måhända icke beaktat
de tvenne olika slag af oförvållad arbetslöshet, som förekomma.
Den ena framkallas väsentligen af årstidernas växlingar och innebär
säsongarbetslöshet. Den andra har sin orsak i konjunkturförändringar
inom det ekonomiska lifvet och åstadkommer brist på arbete, intill dess
affärslifvet återvunnit sin normala rörelse.
Det förra slaget af arbetslöshet kan till ej oväsentlig del undvikas
genom en rationell fördelning af de offentliga arbetena under årets månader.
Att detta med godt resultat låter sig göra har Stockholms stads
landtegendomsnämnd nyligen gifvit exempel på. Härom yttrar dess
direktör uti memorial den 8 december 1910 bl. a.:
Andra
kammarens
fjärde tillfälliga
utskott
1911.
6
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
»Just med tanke på den svårlösta frågan om arbetslöshetens afkjälpande
har arbetsplanen för nämndens arbeten uppgjorts med hänsyn
till att kunna sysselsätta en så jämn arbetsstyrka som under de i öfrigt
härför ganska ogynnsamma förhållandena varit möjligt. Den under året
hittills använda arbetsstyrkan uppgår till i medeltal 157 man, och de
största tillfälliga afvikelserna i antalet hafva utgjort, uppåt cirka 30%
samt nedåt 27%.
Att kommunen vid sina arbetens verkställande tillser, att arbetsplanerna
blifva uppgjorda med största möjliga hänsyn till en jämn fördelning
öfver hela året af den erforderliga arbetsstyrkan, torde vara en
af de allra viktigaste och effektivaste åtgärderna för arbetslöshetens
lindrande, emedan därigenom onödiga växlingar i den synnerligen omfattande
kommunala arbetarestammen undvikas, hvilka växlingar eljest
bidraga till att under sommarmånaderna draga arbetsfolk till hufvudstaden
för att sedermera lämna dem utan sysselsättning. De åtgärder
i den föreliggande motionens syfte, som af kommunen kunna kräfvas,
torde därför i första hand böra gå ut på att bereda möjlighet att till
vintern förlägga så stor del af de arbeten, livilka i hvarje fall skola utföras,
som är möjligt och förenligt med arbetets tekniska art. Att härvid
sådana arbeten, som mer eller mindre fördyras genom utförande under
vintern, icke böra ifrågakomma, torde vara uppenbart.
Då landtegendomsnämnden nu, dels genom de hittills fastställda
arbetsplanernas fortskridande och dels på grund af den annalkande
vintern, är nödsakad att afskeda större delen af den arbetsstyrka, som
under de senaste åren kunnat beredas stadigvarande arbete, så torde
därför nämndens åtgärder böra inriktas på att utaf de till närmast utförande
föreliggande nya arbetena få så stor del förlagd till vintertiden,
att därigenom ytterligare sysselsättning skulle kunna beredas åt cirka
100 man, hvarigenom den erforderliga kontinuiteten skulle för nämndens
del kunna bibehållas.»
I den mån de kommunala myndigheter, hvilka sysselsätta arbetsmanskap,
förfara på motsvarande sätt, minskas säsongarbetslösheten. Ett
afsevärdt antal af dem, hvilka eljes skulle vid vinterns inbrott stå utan
arbete, kunna genom en dylik planmässig anordning beredas kontinuerlig
arbetsförtjänst. Det synes utskottet angeläget att intet, som i detta afseende
kan göras, bör försummas.
Det senare slaget af arbetslöshet är af allvarligare natur än det
förra och berör vidare befolkningslager. För att mildra densamma föreslog
Fö rsta hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 7
utskottet föregående år uppgörande af statistiska redogörelser för det
ekonomiska läget, något som vore ägnadt att ge varsel om tiden för en
lågkonjunkturs inbrytande, hvarjämte föreslogs en sådan planläggning af
statens och kommunernas arbeten, hvarigenom största möjliga antal arbetare
beredes arbete under tider och perioder, då den privata företagsamheten
inskränkes.
Nu har utskottet med anledning af frih. E. Palmstiernas motion
nr 19 inom Andra kammaren redan förut denna dag tillstyrkt en skrifvelse
till Kungl. Maj:t, afseende publicerandet af en fortlöpande öfversikt
af det ekonomiska läget, hvarför skäl ej förefinnas att i detta sammanhang
ånyo upptaga denna del af frågan till behandling. Däremot vill
utskottet framhålla, att dess under föregående år uttalade mening, angående
önskvärdheten af att de offentliga arbetena planmässigt regleras,
funnit stöd uti Kungl. Maj:ts skrifvelse till kungl. järnvägsstyrelsen den
21 okt. 1910, hvari densamma med hänvisning till statsrådsprotokollet
öfver civilärenden samma dag anbefalles att »utarbeta och till Kungl.
Maj:t inkomma med plan för bedrifvandet af statens järnvägsbyggnader
under ett antal år framåt». IJti protokollet heter det bl. a., att det
synes statsrådet »af många skäl angeläget, att en plan för bedrifvande
af statens järnvägsbyggnader under en följd af år i tid uppgöres, en
plan, som sedermera kan blifva föremål för granskning jämväl ur synpunkten
af landets förmåga att kunna bära kostnaderna för dess genomförande».
Befintligheten af en dylik plan underlättar gifvetvis arbetenas
fördelning på sådant sätt, att hänsyn äfven kan tagas till inträdande konj
unkturför än dringar.
Af detta exempel framgår, att möjlighet förefinnes till planläggande
af statens arbeten i enlighet med den uppfattning Andra kammarens
utskott företräda Därest ett dylikt förfaringssätt blefve regel såväl inom
statens samtliga förvaltningsgrenar som inom kommunen, skulle ännu ett
steg till bekämpande af den samhällssjukdom, arbetslösheten innebär,
vara taget.
Första kammarens utskotts erinringar synas icke vara tillräckligt
motiverade. Erfarenheten om näringslifvets nästan lagbundna böljegång,
och de medel som finnas att iakttaga densamma, ger allt större möjlighet
till de offentliga arbetenas organiserande i förväg med hänsyn till
konjunkturerna. Särskilt underlättas detta i fråga om sådana företag,
hvilka afse arbetslöshetens mildrande, emedan det visat sig, att krisen gör
sina verkningar bland arbetarskarorna i Sverige först cirka ett år efter
8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
det densamma utbrutit. För öfrigt varar arbetslöshetsperioden vanligen
mer än ett enda år. Under dessa omständigheter bör den möjligheten
icke få anses utesluten, att det allmänna förmår i tid ordna sin företagarverksamhet
med beaktande häraf.
Såsom stöd för denna uppfattning vill utskottet äfven åberopa
Första kammarens tillfälliga utskotts utlåtande år 1909 i fråga om
skrifvelse till Kungl. Maj:t angående försäkring mot arbetslöshet. Uti
detta utlåtande, som af kammaren bifallits, heter det, att man »såvidt
möjligt bör söka genom planmässigare bedrifvande af statens och kommunernas
arbeten reglera arbetstillgången i riket».
Det bör äfven framhållas att några kommuner redan nu börjat
planlägga sina arbeten för vissa årsperioder för att därigenom åstadkomma
största möjliga stabilitet uti finansväsendet. De »oerhördt snabba
tekniska framsteg», Första kammarens utskott omnämner, synas icke stå
hindrande i vägen därför. Lika litet torde detta bli förhållandet, om
konjunkturväxlingarna och af dem förorsakad arbetslöshet medtages vid
uppgörande af planer af nyss nämnd beskaffenhet.
Icke heller lägga »de allmänna kris- och penningförhållandena»
under depressionstider något hinder därför. Då äro prisen tvärtom lägre
än eljes och diskontot, som omedelbart före krisen stått på sin höjdpunkt,
lågt. Äfven ur finansiella skäl vore det fördelaktigt, om det allmänna
lade sin förnämsta verksamhetsperiod under tiden för en lågkonjunktur.
Utskottet vill äfven erinra därom att Riksdagen för sin del icke
äger befogenhet att åstadkomma det förberedande arbetet för planläggningen
af statens företagarverksamhet, som är nödvändigt, om en sådan
skall komma till stånd. Det torde ej heller kunna förutsättas tillhöra
Svenska stadsförbundet att i fråga om kommunernas arbeten vidtaga
några åtgärder i det syfte Första kammarens utskott afsåg.
»Därest sådan planmässig fördelning af företagen under årsperioder
skall komma att utföras, torde det förutom intresse för saken hos olika
förvaltningar kräfvas en särskild organisation för ändamålet», yttrade Andra
kammarens utskott förlidet år. Det är äfven detta, som, tillika med
önskvärdheten af att de offentliga förvaltningarnas uppmärksamhet fästes
på saken, motiverar, att riksdagen ingår till Kungl. Maj:t med en skrifvelse
i ärendet. I fråga om ofvannämnda organisation uttalades af utskottet,
att »det behöfs till en början så fullständig öfversikt som möjligt öfver
Indika större arbeten, staten och kommunerna stå i begrepp att utföra
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
9
under de närmaste åren. Uppgifter härom torde med lätthet kunna
inhämtas af kungl. civildepartementet, under hvilket flertalet statsliga
affärsföretag och de kommunala myndigheterna närmast höra. Enär det
är på civilministerns föredragning lånerätt beviljas kommunerna, och
upplåning i regel kräfves för åsyftade företag, torde det visa sig mest praktiskt,
om uti detta departement ett register upplägges öfver de offentliga
arbeten af mer omfattande beskaffenhet, som skola komma till utförande.
Eedan nu har Kungl. Maj:t med anledning af den stora arbetslöshet,
som väntades inträffa under vintern 1908, ansett sig böra rikta
en anmodan till kommunerna att sysselsätta arbetslösa med s. k. nödhjälpsarbeten.
Uti detta cirkulärbref (14 december 1908) förklarar sig
Kungl. Maj:t ha »låtit vidtaga förberedande åtgärder i syfte att vissa
större redan beslutade arbeten för statens räkning må, så snart ske kan,
påbörjas», och anbefalldes länsstyrelserna »att genom personliga hänvändelser
söka väcka intresse och verka för att lämpliga arbetsföretag
må komma till stånd». Det torde därför icke finnas några vägande
skäl, som tala emot att från regeringens sida erforderliga framställningar
göras till kommunalförvaltningarna, att de ville taga under bepröfvande,
om ej vissa arbetens utförande kunde förläggas till särskild tidpunkt.
Något ingrepp uti den kommunala själfstyrelsen innebär detta ej, men
det skulle ge möjlighet till eu samverkan mellan offentliga myndigheter
i landet uti en för dess näringslif vital angelägenhet. Det borde kunna
anses så mycket mer sannolikt, att kommunerna skulle vilja hörsamma
dylika framställningar, som det för dem i allmänhet ej skulle innebära
några ekonomiska uppoffringar utan snarare en direkt fördel. I den
mån kommunernas uppmärksamhet blifvit fäst på saken, kan man för
öfrigt vänta, att de börja inrätta sin verksamhet, så långt det är möjligt,
efter konjunkturerna, i stället för att, som nu är förhållandet, täfla med
enskilda under goda tider uti forcerad företagsamhet.»
Så långt Andra kammarens utskott i år.
I likhet med Första kammarens första tillfälliga utskott vid sistlidet
års riksdag finner utskottet, att det tvifvelsutan vore i flera afseenden
högeligen önskligt, om en planläggning af allmänna arbeten med hänsyn
till kommande arbetslöshetstider kunde, såsom motionärerna afsett,
i förväg åstadkommas i syfte att reglera arbetstillgången i riket. En
dylik reglering af statens och kommunernas företagsamhet är dock, såsom
Andra kammarens utskott vid nämnda riksdag erkände, ytterst svår
att åstadkomma. »Den förutsätter», skref utskottet, »en ingående känne
Bihang
till Riksd. prof. 1911. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Ser. 8 Höft. 2
Utskottets
yttrande.
10
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
dom om de ekonomiska krisernas förlopp och en viss grad af möjlighet
att kunna bedöma, när förändringar uti det ekonomiska läget inträffa».
Därjämte ansåg samma utskott »särskilda anordningar erfordras för ett
planmässigt fördröjande eller påskyndande af sådana företag, som staten
eller kommunerna under alla förhållanden förr eller senare ämna utföra»;
och i år framhåller utskottet ytterligare, att det är behofvet af »en särskild
organisation för ändamålet», som, »tillika med önskvärdheten af att
de offentliga förvaltningarnas uppmärksamhet fästes på saken, motiverar,
att Eiksdagen ingår till Kungl. Maj:t med en skrifvelse i ärendet.»
Andra kammarens utskott fäster vidare uppmärksamheten på säsongarbetets
inflytande på arbetslösheten under vissa årstider, och att kommunerna
till denna olägenhets afhjälpande helt visst kunde uträtta åtskilligt
mera, än som för närvarande sker.
Hvad Andra kammarens utskott anmärkt beträffande kommunernas
förhållande till säsongarbetslösheten äger måhända sin riktighet. Det
torde emellertid vara kommunerna själfva, som böra och lämpligast kunna
utreda, hvad för dess bekämpande efter de växlande förhållandena på
olika orter kan och bör göras, liksom det är de, som däröfver hafva att
besluta. Eedan däraf att deras eget intresse är så nära förbundet med
denna frågas lösning, i den mån ske kan, synes man ock kunna förvänta,
att, såsom för öfrigt skett på åtskilliga håll, desamma skola, i
mån sådan arbetslöshet gör sig gällande, alltmera ägna saken sin uppmärksamhet.
Emellertid möta äfven här ej obetydliga svårigheter, bland
annat däruti, att säsongarbetarne ofta äro föga skickade — om de än
vore villiga, hvilket man ej sällan hör bestridas — att utföra arbeten,
som tillhöra utom deras säsong fallande årstider. Anmärkas bör äfven, att
säsongarbetare, just med hänsyn till den arbetsbrist, de tidtals äro underkastade,
i allmänhet betalas proportionsvis högre än andra arbetare,
hvarföre på vissa orter i utlandet, där särskilda arbeten anordnas till
lindrande af arbetslösheten, detta slags arbetare icke eller först i sista
rummet erhålla tillträde till sagda arbeten. Hvad åter statens arbeten
beträffar, måste de ju utföras inom det af Eiksdagen anslagna kostnadsbelopp
samt i regel liksom de enskildas ordnas på mest ekonomiska
sätt äfven med iakttagande af lämplig årstid.
Med afseende på den vida betydelsefullare arbetslöshet, som är en
följd af de allmänna kriserna, förutsätter Andra kammarens utskott för
sitt syftemåls vinnande, som det synes med full rätt, behofvet af en
»krisbarometer», som skall gifva utslag för annalkande ekonomiskt oväder,
samt påyrkar dessutom en organisation, som skall hafva ansvaret att
Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 11
aftaga denna barometer och påverka vederbörande för de allmänna arbetenas
utförande i öfverensstämmelse med barometerns spådomar. Vid
innevarande riksdag har ock Andra kammaren, i syfte att om möjligt
åstadkomma en sådan barometer, i anslutning till motion af friherre E.
Palmstierna, beslutat en skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan, »det Kungl.
Maj:t dels ville låta utreda möjligheten af att med begagnande af olika,
väsentligen statistiska uppgifter vinna sådan fortlöpande öfversikt af den
ekonomiska situationen, hvarigenom vägledning erhålles till bedömande af
förändringar i den allmänna ekonomiska konjunkturen, dels äfven, om utredningen
därtill gifver anledning, antingen själf vidtaga åtgärder för att på
för allmänheten lätt tillgängligt sätt låta publicera denna öfversikt, eller,
om Riksdagens medverkan därtill behöfves, i sådant syfte för densamma
framlägga erforderliga förslag. > Vid samma ärendes behandling i Första
kammaren formulerades dess beslut på det sätt, att Riksdagen i skrifvelse
till Aungl. Maj:t måtte anhålla, det Kungl. Maj:t »vid behandling
af frågan om omläggning af Sveriges officiella statistik täcktes taga
under ompröfning, huruvida i samband med denna omläggning en fortlöpande
öfversikt af det ekonomiska läget i landet lämpligen kunde anordnas,
äfvensom vidtaga de åtgärder, som häraf kunna föranledas.»
Denna formulering har sedermera godkänts äfven af Andra kammaren.
Af det anförda framgår, att den ifrågavarande behöfliga krisbarometern
ej ännu tinnes för handen, och ännu mindre har dess användbarhet
och tillförlitlighet för af motionärerna afsedt ändamål kunnat
tagas under ompröfning.
Under sådana förhållanden lärer det i hvarje fall vara för tidigt
att tänka på någon särskild organisation för att leda de allmänna arbetena
i angifvet syfte.
Lika litet synes det utskottet vara behöfligt, att genom särskild
skrifvelse fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på saken, då af hvad
Andra kammarens utskott anfört och af andra kända omständigheter framgår,
att Kungl. Maj:t redan länge ägnat densamma sin uppmärksamhet,
och då i öfrigt hvarken motionerna eller utskottsutlåtandena synas
lämna något nytt uppslag af praktisk betydelse till frågans lösning.
Uti den under sistlidne september månad i Paris afhållna internationella
arbetslöshetskonferensen deltog statsrådet och chefen för kungl.
civildepartementet personligen och visade därigenom sitt intresse för
den viktiga frågan. I sin mån lämnar Kungl. Maj:ts till Riksdagen nyligen
aflämnade nådiga proposition om Älfkarlebyfallens utbyggande
ytterligare ett bevis på samma intresse, då, af hvad på sidan 18 i
12 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
nämnda proposition anföres, framgår, att departementschefen vid förslagets
uppgörande undersökt och tagit särskild hänsyn till arbetsmarknadens
läge. Det är att hoppas, att så kommer att ske äfven vid andra
allmänna arbeten, där det lämpligen låter sig göra.
I motionen framkålles, att till arbetslöshetens förebyggande hufvudsakligen
gifvas tre medel: allmän och välordnad arbetsförmedling, arbetslöshetsförsäkring
och anskaffning af arbete genom det allmännas försorg.
Det är endast den sista utvägen, som är föremål för motionen, och
därvid afses icke egentligen s. k. nödhjälpsarbeten, hvilka enligt motionärerna
aldrig kunna ordnas fullt rationellt, utan fastmera endast ett
planmässigt, för såväl samhället i sin helhet som arbetarna förmånligt
ordnande på förhand af de allmänna arbetena med hänsyn till kommande
arbetslöshetstider.
Såvidt utskottet ur den för detsamma tillgängliga, visserligen knapphändiga
litteraturen varit i tillfälle inhämta, har man icke i utlandet,
äfven där arbetslösheten varit vida mera omfattande och allvarlig än här
i landet, kommit till något nämnvärdt resultat med lösningen af den
del af problemet, som motionen afser. Detta hvad staternas åtgöranden
beträffar. Man har vid kristider igångsatt redan beslutade arbeten
och i viss mån påskyndat förut påbörjade. Från vederbörande regering
hafva utsändts uppmaningar till kommunerna, att söka bereda arbetstillfällen
åt sina arbetslösa. Det ena som det andra ungefär som i
värt land. Enskilda kommuner i utlandet hafva ock af rådande förhållanden
funnit sig föranlåtna vidtaga mer eller mindre omfattande åtgärder
emot arbetslösheten, hvilket äfven i viss mån har sin motsvarighet
hos oss. I Frankrike hafva förberedande åtgärder vidtagits för att såvidt
möjligt kunna på förhand beräkna konjunkturförändringarna. Yår
pågående Riksdag har, som förut nämnts, beslutat en skrifvelse till Kungl.
Maj:t i liknande syfte.
På grund af hvad ofvan anförts, får utskottet hemställa,
att Första kammaren icke måtte biträda Andra
kammarens i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 22 april 1911.
På utskottets vägnar:
H. BIÖRKLTJND.
Stockholm, Nya Tryckeri Aktiebolaget 1911.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.