Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung!. Maj:t angående återgång af gjorda skatteköp af rekognitionsskogar m m.

1911-03-27 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1911:65, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung!. Maj:t angående återgång af gjorda skatteköp af rekognitionsskogar m m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande AV 65.

1

Nr 65.

Ankom till Riksdagens kansli den 27 mars 1911 kl. 5 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung!.

Maj:t angående återgång af gjorda skatteköp af rekognitionsskogar

m m. (2:a Afd.)

I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 233, har herr J. Hasselquist hemställt,

att riksdagen må besluta att hos regeringen begära en utredning

angående återgång af samtliga gjorda skatteköp af rekognitionsskogar

och deras återförvärfvande åt kronan antingen på rättslig väg eller genom

en expropriation, hvarvid de nuvarande innehafvare af kronan erhölle

en återlösningssumma, som kunde anses skälig;

att för dessa områdens rationella utnyttjande genom uppodling

och bebyggande beslutas eu med statens understöd bedrifven kolonisationsverksamhet

i stor skala efter bästa och verksammaste metoder, samt

att för detta ändamål tillsätte3 en särskild jordkommission med

uppdrag att öfvertaga förvaltningen af dessa domäner och utstycka dem

till småbruk och egna hem under tryggad besittningsrätt eller annan

garanti mot kolonisationsändamålets förfelande.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»Under de senaste tre årens riksdagar, år 1908, 1909 och 1910,

ha åtskilliga motioner, särskilt af hr Lindhagen, väckts om skrivelser

till regeringen angående utredning af till industriens understöd upplåten

kronoskog och huru med dessa donationer i verkligheten förfarits.

Andra kammaren har hvarje gång bifallit framställningarna, hvilka dock

hvarje gång strandat på Första kammarens afslag.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 8 Samt. 25 Höft. (Nr 65.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Dock kan man äfven i Första kammarens hållning till frågan spåra

en bestämd förändring i riktning mot en allt mer framträngande insikt

om att sakens vikt och nödvändighet slutligen måste erkännas. Sålunda

uttalade äfven Första kammaren år 1908 att en »utredning angående

viss del af den till industriens understöd upplåtna kronojorden samt

beträffande orsakerna till ändamålets förfelande kunde i vissa hänseenden

vara önskvärd», och år 1910 erkände nämnda kammares tillfälliga

utskott, att utredning behöfdes såväl angående åbohemman och

deras åbors rättsliga ställning som också rörande jorddonationerna till

industrien och möjligheten att återvinna dem, en mening, som kammaren

utan votering godkände.

På grund af nådig remiss af den 3 och 4 februari 1910 till kungl.

kammarkollegium af åtskilliga framställningar, såsom 1909 års norrlandspetition

samt skrifvelse!’ af herrar Lindhagen och C. E. Gustafsson

har inom kammarkollegium under år 1910 påbörjats en utredning rörande

åborättigheterna, under bruk skatteköpta hemman samt slutligen

äfven rekognitionsskogarna.

Af denna utredning kan visserligen väntas goda resultat och uppslag

för blifvande åtgärder, men det är af vikt att lagstiftningen samtidigt

söker nya utvägar att på så betydelsefulla områden bättra hvad

som fordom brutits. Är det så, att kronan afhändt sig sina egendomar

på ett sätt, som både är för nutida uppfattning stötande och som dessutom

är af beskaffenhet att för den framtida ekonomiska utvecklingen

medföra uppenbara vådor, så är det Riksdagens skyldighet att se till

huruvida och i hvilken mån åtgärder häremot äro af nöden och möjliga

att genomföra. Den lagstiftning, som hittills betecknats som norrlandslagstiftning,

räcker icke långt. Den har hittills endast varit periferiskt

trefvande omkring det, som utgör frågans centrum. Först småningom

kan det hända, att vi finna vägen till detta centrum, så att vi kunna

styra våra steg ditåt.

Under behandlingen af frågan om rekognitionsskogarna har från

sakkunnigt och auktoritativt håll gjorts ett inlägg, som är värdt att

bevaras som ett vägledande och dyrbart uppslag för verksamma åtgärder

i rätt riktning. Det är den utredning, som af kungl. kammarkollegium

den 10 mars 1910 aflåtits i fråga om Tunabergs kronoallmänning.

Näfvekvarns bruks aktiebolag hade nämligen anhållit om utfärdande

af köpebref å de fyra hemman, som vid skatteläggning bildats

af Tunabergs kronoallmänning, 7/s mantal Bjälkhyttan nr 2 i Tuna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

3

socken, 1 5/ie mantal Kungshamn nr 1, 1 Vas mantal Kungstorp nr 1

och 2 samt 2 7/b4 mantal Långbro nr 1 i Tunabergs socken.

Kammarkollegii utredning med anledning af denna anhållan lyder

med några få förkortningar:

»Tunabergs bergslags allmänning upplåta genom kung!, bergskollegii

utslag den 5 juli 1757 under vissa villkor och förbehåll till ägarna af

Tunabergs kopparverk. På underdånig ansökan af kopparverkets ägare

förklarade Kungl. Maj:t genom nådigt bref af 30 maj 1879 dem berättigade

att i den ordning, kungl. kungörelsen af 4 februari 1811 jämte

öfriga om användande af de bruken och bergverken upplåtna rekognitionsskogarna

utfärdade författningar föreskrefve, efter skedd skatteläggning

till skatte lösa så stor del af allmänningen, som sedan de till

skogsfångst därifrån berättigade hemman och lägenheter erhållit däremot

svarande skogsmark, kunde vara för verkets behof erforderlig.

Sedan af kronan framställts yrkande att kopparverkets ägare måtte till

kronans fria disposition afträda allmänningen af vederbörande häradsrätt

samt Svea hofrätt ogillats, samt Kungl. Maj: t genom nådig dom af den

19 mars 1908 stadfäst det slut, hvartill underrätterna kommit, fastställde

kammarkollegium genom utslag den 12 oktober 1908 här ofvan

omnämnda skatteläggning, hvarjämte kollegium förklarade att sedan

kopparverkets ägare, som anhållit att få till skatte lösa omförmälda

genom skatteläggningen uppkomna hemman, betalt stadgade köpeskillingar,

kungl. kollegium ville på därom i behörig ordning gjord anmälan

utfärda skattebref å hemmanen.

Sedermera och med anledning af en af kopparverkets ägare hos

kollegium gjord anhållan om besked rörande rätta beloppet af skatteköpeskillingen

för ifrågavarande hemman och om meddelande af hvad

bolaget hade att iakttaga för vinnande af skattem ann arätt till hemmanen,

beslöt kollegium 26 augusti 1909, att sökanden skulle meddelas

det besked, att skatteköpeskillingen utgjorde, beräknad till sex års ränta

efter kronovärde för hemmanet:

Bjälkhyttan nr 2 ...................................... kr. 53: 08

Kungshamn nr 1 ..................................... » 112: 60

Kungstorp nrl ....................................... » 125: 19

Långbro nr 1 .......................................... » 253: 87,

hvartill komma afgiften till Vadstena krigsmanshuskassa med 6 % af

skatteköpeskillingarna. I afseende å hvad som iakttagas borde, för vin
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

ilande af skattemannarätt till ifrågavarande fastigheter, hade vederbörande

att ställa sig till efterrättelse hvad kungl. kungörelsen 4 februari

1811 samt öfriga om användande af de bruken och bergverken upplåtna

rekognitionsskogarna utfärdade författningar föreskrifva.

Bolaget uppvisade sedermera kvitton å inlevererade kr. 544: 74 i

köpeskillingar samt kr. 32: 68 i erlagda afgifter till Yadstena krigsmanshuskassa,

med anhållan om skattebref.

Denna bolagets anhållan synes ej kunna bifallas. Visserligen hade

kollegium yttrat att, om köpeskillingen skulle beräknas efter 6 års ränta,

den då skulle belöpa sig till det inlevererade beloppet, men hade därmed

i ingen mån lämnats bolaget medgifvande att få förvärfva hemmanen

för nämnda belopp. Inlevererandet af 6 års ränta efter kronovärdet

vore nämligen endast att anse som en formell åtgärd, som eu

sökande till skatteköp af hemman af ifrågavarande slag hade att i

hvarje fall iakttaga. Det tillkommer sedan vederbörande myndighet

att pröfva, om det kan vara förenligt med kronans rätt att skatteköp

komme till stånd för det inlevererade beloppet och, om så icke skulle

befinnas vara fallet, föreskrifva, att köpeskillingen skulle bestämmas efter

laga värdering.

I kungl. förordningen huru med hemman och kronolägenheter, som till

skatte försäljas, förhållas skall, af den 19 sept. 1723 föreskrifves ock

att köpesumman skall bestämmas efter värdering. I förordningen hette

det nämligen: »Beträffande metoden huru med ofvanstående skatteköp

förfaras må, så bör den, som skatterättigheter vill köpa, anmäla sig

hos landshöfdingen i orten, på det att denne må bestämma, huruvida

den begärda kronolägenheten är af den beskaffenhet, att den efter förordningen

kan säljas. I sådan händelse beordrar landshöfdingen, som kronans

intressen vid skatteköpen noga har att bevaka, vederbörande värderingsman

själfva värderingen behörigen in loco att förrätta». Vidare och

som det befunnits att en del hemman blifvit för en alltför ringa summa

sålda till skatte, föreskrefs i k. förordningen att intet hemman, med

undantag för vissa angifna fall, skulle värderas lägre än till 6 års kronoränta,

men väl därutöfver och så högt, som det efter belägenheterna

och hemmanets godhet och andra förmåner finnes kunna svara för. Kollegium

åberopar här dessutom en kungörelse af 18 juli 1754, däri det

inskärpes, att »då kronans rätt vid skattevärderingar icke alltid vederbörligen

iakttagits, vederbörande alltid i det nogaste skulle därmed nagelfara,

och enligt 1723 års förordning om skatteköp efter egendomens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

5

egentliga och rätta värde så proportionera och utsätta köpeskillingen

därå, att kronan finge fullt genfullo och att värderingsmännen kundo

vara Kungl. Maj:t och riksens ständer ansvariga. — — — — — —

Såväl Tima bergslags allmänning, som ifrågavarande fyra hemman,

som bildats af den behållna delen af allmänningen, hafva innehafts af

kopparverkets ägare med besittningsrätt, som fortvara utan att verkets

ägare behöft bekräftelse på sin besittningsrätt genom att af Kungl. Maj :t

inrymmas som åbor eller åbor å allmänning eller hemman. Nyssnämnda

1848 års förordning vore således ej tillämplig. 1811 års förordning, till

hvilken kollegium 1909 hänvisade, föreskref uttryckligen att vid skatteköp

å de i förordningen omnämnda hemman skulle förfaras enligt den

vanliga ordningen. 1793 års nådiga bref med berörda undantag skulle

således vara tillämpligt i fråga om ordningen för köp af de i 1811 års

förordning omnämnda hemman, och skulle således ock, där köpeskilling,

beräknad efter vissa års kronoräntor, befunnes vara för låg i

förhållande till hemmanets verkliga värde, köpeskillingen bestämmas efter

företagen skattevärdering af hemmanet. Fordom och ännu in på 1800-talet

torde i allmänhet några få års kronovärderänta å ett hemman ha motsvarat

hemmanets verkliga värde. Numera hade väl däremot undantagslöst

förhållandet mellan dessa värden högst väsentligt förändrats. Beträffande

de nu ifrågavarande fyra hemmannen ansåge ämbetet, att desamma

med hänsyn till belägenhet och andra mångahanda förmåner hade

ett i förhållande till det inlevererade beloppet så betydande högt värde,

att ett behörigt iakttagande af kronans rätt enligt ämbetets åsikt med

nödvändighet kräfde, att en värdering af hemmanen lades till grund för

köpeskillingarnas bestämmande, och bär på grund häraf advokatfiskal

på det bestämdaste bestridt, att bolaget mot det inleverade beloppet finge

erhålla skatteköp å hemmanen samt yrkat, »att kammarkollegium måtte

förklara, att skatteköp af hemmanen finge äga rum först efter det desamma

blefve i behörig ordning värderade och skattevärdet blefvo af

kollegium godkändt.»

Med anledning häraf beslöt kollegium att afslå bolagets begäran

samt att anmoda länsstyrelsen i Södermanlands län att anställa värdering

och att genom eget utlåtande insända värderingsinstrumentet till kollegium.

Så långt kammarkollegium. Målet hvilar nu för afgörande i

regeringsrätten. Klart är, att ohållbarheten i det hittills följda skattcköpsförfarandet

har framstått äfven för vederbörande ämbetsverk särdeles

bjärt, då det förmåtts att söka bryta med en vid hela denna förskingring

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Utskottet.

sedan så lång tid tillbaka följd praxis. Genom åtskilliga häradsrätters

utslag ha också på senaste tiden de nuvarande innehafvarna fråndömts

skogar af denna natur på den grund att villkoret för skogarnas åtnjutande,

bruksdriftens fortsättande, eftersatts af innehafvarna och detta i

trots af att lagfart vunnits. Så har skett i mål vid såväl Neder-Kalix’

som Neder-Luleå häradsrätter och af hvilka åtminstone det ena, mot Töre

aktiebolag, redan vunnit stadfästelse vid Svea hofrätt. Men samtidigt

besittas allt fortfarande stora områden af på alldeles liknande sätt bortslumpad

kronojord af bruks- och sågverksbolag såväl i Norrland som i

det öfriga Sverige. Så innehar t. ex. ett sågverksbolag i Medelpad

nära 50,000 tunnland jord af de gamla Lödgö-verkens skogar, i trots af

att Lögdö järnbruk redan på 1880-talet nedlagts och villkoret för kronoskogarnas

åtnjutande sålunda fått förfalla. Taxeringsvärdet å denna

donationsjord var år 1908 uppe vid 304,500 kronor, men köpeskillingen

till kronan var endast 268 riksdaler. I Ångermanland finnes ett stort antal

nedlagda järnbruk, kvilkas donationsskogar på sin tid för en summa af

omkring 300 kronor skattelösts af ett bolag, som nedlagt bruken men

fått behålla skogarna, hvilka nu uppbära ett taxeringsvärde af nära en

million kronor.

Så äfven på andra platser. I allmänhet företer kronans jordpolitik

på detta område den största planlöshet, ty medan somliga rekognitionsskogar

fått af bruksägarne behållas, ha andra återtagits.

På grund af alla dessa förhållanden och med stöd af här relaterade

kungl. kammarkollegii utredning och utslag, af hvilken utredning framgår,

att tillämpliga förordningar ge stöd för ett helt annat förfaringssätt, än

det som hittills blifvit följ dt och som ådragit kronan förluster, uppgående

till oberäkneliga värden, hemställer jag, — — — — — —----»

Med anledning af de i motionen omförmälda, till kammarkollegium

remitterade framställningarna pågår, som ock af motionären framhållits,

för närvarande inom nämnda ämbetsverk en utredning rörande bland

annat de under bruken skatteköpta hemmanen samt rekognitionsskogarna.

Oaktadt sålunda denna fråga redan är föremål för pröfning,

påyrkar motionären likväl en framställning från Riksdagens

sida hos Kungl. Maj:t om utredning i ämnet. Utskottet, som visserligen

anser det synnerligen önskvärd!, att en ingående och allsidig utredning

af kronans jorddonationer till industrien snarast möjligt blifver

fullförd, kan för sin del ej biträda motionärens berörda yrkande. Då

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

7

den redan pågående utredningen rörande statens jorddonationer med

visshet torde komma att omfatta samtliga de fall, där utsikt kan finnas

att återvinna dylika donationer, vill det nämligen synas utskottet, som

om vidare åtgärder i det af motionären angifna syftet icke för närvarande

vore erforderliga. Vid sådant förhållande finner utskottet sig sakna

anledning att uttala sig såväl beträffande de af motionären ifrågasatta

utvägarna för återvärfvande — efter afslutandet af den påbörjade utredningen

— af de utaf bruken skatteköpta hemmanen som ock i fråga om

användningen och förvaltningen af de jordområden, hvilka möjligen kunna

af staten återvärfvas.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 mars 1911.

På jordbruksutskottets vägnar:

THEODOR ODELBERG.

.Det skulle här antecknas, att herr Anhij A. W. Ericsson icke deltagit

i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.