Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om försäljning i vissa fall af under domänstyrelsens förvaltning ställd kronoegendom min.

1911-05-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1911:87, Utlåtande, i anledning af väckt motion om försäljning i vissa fall af under domänstyrelsens förvaltning ställd kronoegendom min.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.

1

Nr 87.

Ankom till Riksdagens kansli den 6 maj 1911 kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om försäljning i vissa fall

af under domänstyrelsens förvaltning ställd kronoegendom

m- in. (2:a Afd.)

I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 78, har herr G. Kronlund hemställt,

l:o) att Riksdagen ville medgifva, att dels vid inträffande arrendeledighet

af sådan under förvaltning af domänstyrelsen ställd och för statsverkets

räkning utarrenderad egendom, hvilken i arrende lämnar mer än

600 kronor, men icke utöfver 800 kronor, dels i fråga om sådan krönoegendom,

som ej varit för statsverkets räkning utarrenderad, men som

uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning finnes vara af sådan beskaffenhet,

att för densamma icke kan påräknas högre arrende än 800

kronor, dels ock beträffande till inköpt skogsegendom hörande område,

som utan olägenhet för skogsskötseln anses kunna afyttras och uppenbarligen

är eller vid arrendeuppskattningen finnes vara sådant, att för

detsamma icke kan påräknas högre arrende än 800 kronor, det må bero

af Kungl. Maj:t att efter omständigheterna i hvarje fall förordna, huruvida

egendomen eller området bör för kronan bibehållas eller till större eller

mindre del försäljas;

att där Kungl. Maj:t pröfvar försäljning af egendom tillhörande någotdera

af förstnämnda två slag böra äga rum, därvid bör tillses, att sådan

egendom bör i så vidsträckt omfattning som möjligt uppdelas och upplåtas

till egna hem och småbruk;

Bihang till Rikad. prof. 1911. 8 Sami. 36 IJäft. (Nr 87).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.

att, där Kungl. Maj:t finner försäljning af område från inköpt skogsegendom

böra äga rum, Kungl. Maj:t må meddela närmare bestämmelser

i afseende å sättet och villkoren för försäljningen;

dock under villkor, att de genom försäljningen inflytande medlen

skola användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark;

2:o) att Riksdagen måtte af tillgängliga skogsmedel å extra stat för

1912 anvisa ett belopp af en million kronor att användas för inköp af

skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark.

Till stöd härför har anförts följande:

»Sedan 1874 har staten för inköp af skogsmark användt köpeskillingarna

vid försäljning af en del kronan tillhöriga smärre jordbruksfastigheter.

Sådana fingo till en början för detta ändamål försäljas, för hvilka

årliga arrendeafgiften icke öfversteg 200 kronor. Allteftersom man insåg

önskvärdheten och nyttan att bringa allt mera skogsmark i statens hand,

sökte man vidga möjligheterna därför, därigenom att man så småningom

utsträckte försäljningarna att omfatta större och värdefullare domäner än

de förut nämnda. Senast genom Riksdagens beslut 1902 har Kungl. Maj:t

medgifvits rätt att sälja sådan kronoegendom, för hvilken erlades en arrendesumma

ej öfverstigande 600 kronor och därmed likställda andra kronodomäner

med vissa villkor och inskränkningar.

Inkomsterna af dessa försäljningar hafva inbringat staten betydliga

belopp, hvilka sålunda tillgodokommit statens skogsinköp. Är 1903 inflöto

för dylika försäljningar omkring 646,000 kronor, 1904 740,000 kronor,

1905 580,000 kronor, 1906 595,000 kronor, 1907 576,000 kronor, 1908

713,000 kronor, 1909 1,077,000 kronor och 1910 884,000 kronor.

Dessa medel hafva emellertid icke ansetts vara tillräckliga för ändamålet;

sålunda beviljades härutöfver för hvartdera af åren 1899, 1900 och

1901 en million femhundra tusen kronor till inköp af skogsmark.

På motion af herr Carl Lindhagen år 1909 föreslog statsutskottet

beviljandet af ett anslag af en million kronor för samma ändamål, men

detta förslag bifölls icke af Riksdagen.

Då för hvarje år en betydande öfverafverkning äger rum på våra privata

skogar och värdet af skogarna samt dessas produkter för hvarje år stegras,

framträder allt mer och mer såsom en trängande nödvändighet, att staten

skyndar sig att, medan tid är och innan våra skogar blifva alltför illa

åtgångna, söka isynnerhet i de skogfattigare delarna af vårt land inköpa

så stora arealer skogsmark som möjligt. Det behöfver knappast framhållas,

att skogen i statens hand och under en insiktsfull förvaltning bör blifva

en aldrig sinande inkomstkälla för vårt land och att densamma bättre och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.

3

säkrare än i privata händer kan blifva en rikedom äfven för kommande

släkten.

1896 års skogskommitté yttrar i detta afseende: »I besittning hos

den enskilde ägaren, som i allmänhet kunde sträcka sina beräkningar öfver

en jämförelsevis kort tidrymd, löpte skogen fara att anlitas i högre grad

än med uthållig hushållning och markens bibehållande vid full produktionskraft

läte sig förenas. Staten åter, hvilken vore afsedd att fortlefva

i årtusenden och hade till en af sina viktigaste uppgifter att tillse, att

den lefvande generationen så utförde det kulturarbete, som vore den förelagdt,

att kommmande släktens lifsvillkor ej därigenom försvårades, vore

enligt alla länders erfarenhet den yppersta skogsägaren.»

Samma kommitté meddelar därjämte att under det exempelvis i Tyska

riket staten vore ägare till 32,7 procent, Ryssland 60,3 procent, Finland

44,5 procent, i Sverige staten endast vore ägare till 19,5 procent af all

skogsmark. Vidare meddelar kommittén, att under det staten i Norrbottens

län vore ägare till 47,3 procent, i Västerbotten 36,6 procent, i

Kopparbergs län 18 procent, staten i öfriga län med några få undantag

icke vore ägare till 10 procent af all skogsmark därstädes.

Det är enligt mitt förmenande synnerligen beklagligt, att dessa delar

af landet i så ringa grad vore i åtnjutande af det skydd mot farorna af

en underhaltig hushållning med de privata skogarna, som statsskogarna

erbjöde. Att särskildt där bringa allt mera skogsmark i statens hand blefve,

såsom skogskommittén också framhåller, det verksammaste medlet till bibehållande

och utvecklande af den nationalrikedom, som naturen gifvit oss

i våra skogar, likasom ock staten därmed också beredde skogfattigare orters

inbyggare trygghet mot alltmera växande skogsbrist.

För att bereda staten medel till fortsatta och förökade inköp af skog

torde man böra vidga de möjligheter till ernående af medel för dessa

skogsköp, som förut anlitats. Sålunda borde man vid försäljningen af

kronodomäner icke hålla sig inom det förut angifna arrendevärde 600

kronor, utan medgifva, att försäljning finge ske af sådana domäner, som

hade ett arrendevärde ej öfverstigande 800 kronor.

Detta kan ju ej gärna anses vara något brådstörtadt steg, då Kungl.

Maj:t redan 1902 föreslog försäljningsgränsen till 700 kronor.

Det är ju gifvet, att de för skogsköp till buds stående medel härigenom

i betydlig mån ökas, men jag håller före att det belopp, som årligen

härigenom inflöte, ändock icke motsvarade behofvet.

För närvarande inneligger anbud om försäljningar af skog till ett vida

större belopp än inköpsmedel finnas, och sålunda har förhållandet varit de

närmast föregående åren. Många värdefulla skogar torde staten hafva gått

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.

Utskottet.

miste om genom brist på medel. Det synes mig därför kunna ifrågasättas,

huruvida icke Riksdagen borde, isynnerhet i tider då statskassan icke är

så ansträngd som under närmast föregående år, anvisa ytterligare

medel för statens skogsinköp. I sådant afseende synes man lämpligen af

behållna skogsmedel böra anvisa ett visst belopp af exempelvis en million

kronor.

Äfven efter anslående af dessa medel torde man icke med skäl kunna

säga, att skogsförvärfven ske med för hastig fart.

Herr Lindhagen meddelade i sin motion 1909 att, enligt jägmästaren

C. A. Hallgrens uträkning, det med bibehållande utaf dåvarande anslagsbelopp

skulle åtgå 556 år, innan vi finge ett så stort procenttal som i

Tyskland eller 32,7 procent.

För den händelse Riksdagen medgåfve försäljning af statens domäner

i här ofvan angifven omfattning, kunde staten kraftigare än hittills främja

egnahemsrörelsen, på samma gång som försäljningen af nämnda statens

domäner nog i det stora hela blefve till ekonomisk fördel för staten, då

i många fall den nybyggnadsskyldighet, som staten har å sina utarrenderade

domäner, slukar större delen af arrendeinkomsterna under en arrendator

besittningsrätt.»

Efter Riksdagens medgifvande hafva genom särskilda kungl. bref

meddelats bestämmelser om försäljning den 29 maj 1874 af sådana egendomar,

hvilkas arrenden ej öfverstiga 200 kronor, den 18 maj 1888 af

egendomar, hvilkas arrenden öfverstiga 200, men icke 400 kronor, den

29 maj 1891 af dylika egendomar, hvilkas arrenden öfverstiga 400, men

icke 500 kronor, samt den 23 maj 1902 af dels kronoegendomar, hvilka

i arrende lämna mer än 500 kronor men icke utöfver 600 kronor, dels

kronoegendom, som ej varit för statsverket utarrenderad, men som uppenbarligen

är eller vid arrendeuppskattning finnes vara af sådan beskaffenhet,

att för densamma icke kan påräknas högre arrende än 600 kronor, dels ock

till inköpt skogsegendom hörande område, som utan olägenhet för skogsskötseln

anses kunna afyttras och uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning

finnes vara sådant, att för detsamma icke kan påräknas högre

arrende än 600 kronor. Nu förevarande framställning afser ett medgifvande

från Riksdagens sida af försäljning utaf sådana i sistnämnda kungl.

bref omförmälda egendomar och områden, som lämna eller påräknas lämna

i arrende mer än 600 kronor, men icke utöfver 800 kronor. För att

kunna bedöma vidden af det sålunda framställda förslaget bär utskottet

med ledning af den utaf domänstyrelsen upprättade förteckning öfver de

under styrelsens förvaltning ställda kronoegendomar, hvilkas afkastning

i kronans räkenskaper upptagas såsom arrendemedel, låtit sammanställa

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.

5

följande tablå öfver antalet af och taxeringsvärdet å de egendomar, som

för närvarande i arrende lämna mer än 600 kronor men ej öfver 800

kronor, hvarvid dock bör bemärkas, att denna tablå endast afser statens

för närvarande utarrenderade jordbruksdomäner.

Län

Antal

Taxeringsvärde

Stockholms ..........

.... 14

235,000

—

Uppsala ...............

.... 23

411,500

—

Södermanlands ....

.... 15

268,200

—

Östergötlands......

.... 70

1,400,200

—

Jönköpings ..........

.... 52

877,900

—

Kronobergs ..........

.... 17

342,100

—

Kalmar...................

.... 19

372,900

—

Gottlands .............

.... 1

24,000

—

Blekinge................

.... • 2

44,000

—

Kristianstads .......

.... 25

523,500

—

Malmöhus.............

.... 18

473,100

—

Hallands................

.... 3

103,000

—

Göteborgs och Bohus ....

.... 47

1,052,400

—

Ålfsborgs .............

.... ■ 22

443,500

—

Skaraborgs ..........

..... 48

855,300

—

Värmlands ..........

.... ■ 7

210,500

—

Örebro...................

.... 20

367,600

—

Västmanlands.......

.... 21

378,900

—

Kopparbergs .......

.... 3

92,400

—

Gäfleborgs.............

—

—

Västernorr lands .

—

—

Jämtlands.............

—

—

Västerbottens.......

—

Norrbottens..........

.... —

—

Summa 427

kronor 8,476,000:

—

Vidare har utskottet inhämtat, att af de egendomar, hvilka enligt

ofvannämnda kungl. bref skola, därest särskilda förhållanden ej föranleda

deras bibehållande i kronans ägo, försäljas, ännu återstå följande antal med

angifvet taxeringsvärde.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87.

Län Antal Taxeringsvärde

Stockholms ............................ 10 116,700: —

Uppsala .................................... 36 401,700: —

Södermanlands................ 34 389,200: —

Östergötlands................. 41 582,500: —

Jönköpings .............................. 67 791,300: —

Kronobergs.............................. 34 481,600: —

Kalmar....................................... 23 277,000: —

Gottlands ................................. 6 52,400: —

Blekinge.................................... 1 18,000: —

Kristianstads ........................... 15 201,300: —

Malmöhus................................. 46 591,800: —

Hallands............................ — —

Göteborgs och Bohus ......... 23 399,400: —

Älfsborgs................................. 33 435,300: —

Skaraborgs .............................. 37 505,500: —

Värmlands .............................. 12 333,600: —

Örebro...................................... 9 122,400: —

Västmanlands ........................ 19 260,100: —

Kopparbergs ........................... 7 198,400: —

Gäfleborgs................................. 3 117,400: —

Västernorrlands ..................... — —

Jämtlands................................. 3 70,500: —

Västerbottens........................... — —

Norrbottens.............................. — —

Summa 459 kronor 6,346,100: —

I fråga om användningen af de medel, som inflyta genom omförmälda

försäljningar, vill utskottet erinra därom, att Riksdagen nästlidna

år medgifvit, att köpeskillingarna ej mindre för de kronoegendomar samt

till inköpta skogsegendomar hörande områden, rörande hvilkas försäljning

beslut jämlikt kungl. brefven den 18 maj 1888, den 29 maj 1891 och den 23

maj 1902 fattas under åren 1910—1912, än äfven för sådana områden och

lägenheter, till hvilkas försäljning från de under domänstyrelsens förvaltning

ställda staten tillhöriga skogsegendomar eller utarrenderade jordbruksdomäner

Riksdagen under sistnämnda tid må lämna tillstånd, må af Kungl.

Maj:t disponeras för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark

äfvensom till inlösen af ströängar å kronoparkerna i Norrland och Dalarne.

Af det anförda framgår, att under de närmast kommande åren afsevärda

belopp blifva disponibla för inköp af skogsmark genom de försälj
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87..

7

ningar, hvartill Riksdagen redan lämnat sitt medgifvande. Härtill kommer

att genom de af Riksdagen för hvarje år efter särskilda framställningar

från Kungl. Maj:t beslutade försäljningarna af lägenheter från kronans

egendomar, hvilka försäljningar visat en tendens att år från år ökas

och med all sannolikhet komma att till följd af de under år 1909 utfärdade

föreskrifterna om egnahemslägenheters upplåtande från kronans

egendomar än mera ökas, ytterligare medel torde komma att för samma

ändamål blifva tillgängliga.

Ehuru utskottet anser det synnerligen angeläget, att skogbärande och

till skogsbörd tjänlig mark fortfarande i så stor utsträckning som möjligt

för statens räkning inköpes, hvartill staten genom de efter försäljning af

sådana egendomar och områden, som i förevarande motion afses, inflytande

försäljningsmedlen skulle erhålla ökad möjlighet, finner dock utskottet på

grund af det stora antalet ännu osålda jordbruksegendomar och de afseVärda

belopp, som genom afyttring af kronojord kunna under den närmaste

framtiden användas för inköp af skogsmark, att en försäljning af dylika

egendomar i större utsträckning än nu sker icke bör för närvarande medgifvas.

Utskottet får därför afstyrka motionen i denna del.

Beträffande motionärens framställning i punkt 2:o om särskild anvisning

af medel för inköp af skogsmark kommer utskottet att i annat sammanhang

afgifva yttrande.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

att punkt l:o) af förevarande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 maj 1911.

På jordbruksutskottets vägnar:

THEODOR ODELBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.