Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående öfverlåtande å staden Falkenberg af Falkenbergs tullbro.

7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1911:93, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående öfverlåtande å staden Falkenberg af Falkenbergs tullbro.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

1

Nr 93.

Ankom till Riksdagens kansli den G maj 1911 kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående

öfverlåtande å staden Falkenberg af Falkenbergs tullbro.

(l:a Afd.)

t

I en till Riksdagen den 10 mars 1911 aflåten, till jordbruksutskottets

förberedande behandling hänvisad proposition, nr 147, har

Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva

att den inom staden Falkenberg belägna, kronan tillhöriga Falkenbergs

tullbro med utmål jämte därå varande, kronan tillhöriga hus,

må under vissa i statsrådsprotokollet angifna villkor och förbehåll, utan

ersättning med full äganderätt öfverlåtas å staden Falkenberg med

tillträdesrätt för staden den 1 januari 1912.

Departementschefen har till berörda statsrådsprotokoll i detta

ärende anfört följande:

»Sedan äldre tider finnes vid staden Falkenberg i Hallands län

broförbindelse öfver Ätraån.

Genom nådiga resolutionen på allmogens besvär den 16 mars

1739 medgaf Kungl. Maj:t, ’att Falkenbergs bro i Halland, vilkens

underhållande faller allmogen der ganska kostsam, må bliva en tullbro,

varom Landshöfdingen ju förr ju heldre har att komma överens med

häraderne till det drägligaste, som ske kan; kommandes bemälte bro

sedan på en viss tid, emot vederhävtig coution, att arrenderas till den

mestbjudande, på det häraderne för dess vidare vidmakthållande måge

alldeles vara frie’.

De härader, hvarom i nämnda nådiga resolution är fråga, äro

Årstads och Faurås härader, mellan hvilka Ätraån utgör gräns.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 8 Sand. 39 Haft. (Nr 93.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

Kungl. Maj:t förordnade sedermera genom nådiga bref den 8

november 1751 och den 11 juni 1754, att bron skulle för kronans

räkning af sten uppbyggas, hvilken byggnad år 1761 fullbordades.

Genom nådigt bref till kammarkollegium och statskontoret den

11 oktober 1825 fastställde Kungl. Maj:t taxa för öfverfart af bron,

därvid stadgades att Årstads och Faurås häraders, såväl stads- som

landtbor, i följd af kungl. resolutionen på allmogens besvär af den 22

mars 1770 § 34, skulle njuta lindring till hälften i broafgiften, äfvensom

att de, hvilka komme till staden med varor att föryttra, vid återfärden

skulle betala blott half afgift samt att ämbets- och tjänstemän, som

reste i allmänna ärenden, kronotransporter, tågande trupper, post- och

fångskjuts samt de, som efter förrättad skjutsning återfärdades, vore

undantagna från all afgift. Berörda taxa är i hufvudsak allt fortfarande

gällande.

År 1885 gjorde Falkenbergs stad framställning hos Kungl. Maj:t

om vidtagande af åtgärder för undanröjande af de hinder för den fria

samfärdseln på allmänna landsvägen genom Halland, som förefunnes

genom afgiften för öfverfarten af ifrågavarande bro. Domänstyrelsen

anförde då i häröfver afgifvet underdånigt utlåtande, att, enär bron

vore på kronans bekostnad uppbyggd, något annat sätt att få olägenheterna

af broafgifterna afhjälpta icke funnes, än att staden och

andra, som af nämnda afgifter hade men, inlöste bron och iklädde sig

skyldigheten att för all framtid underhålla densamma. Enligt nådigt

bref den 24 april 1885 fann emellertid Kungl. Maj:t, enär de väghållningsskyldige

icke erbjudit sig att öfvertaga underhållet af bron i

fråga, framställningen icke förtjäna afseende.

Sedan gammalt har den så kallade brotullen, hvarmed förstås rättigheten

att uppbära broafgifter i enlighet med taxan, varit utarrenderad

mot skyldighet för arrendatorn att erlägga viss årlig afgäld till kronan

äfvensom att ansvara för brons underhåll. För den arrendeperiod, som

utgick den 1 januari 1910 utgjorde det årliga arrendet 260 kronor.

Genom nådiga bref den 1 oktober 1909 och den 18 juni 1910 har

Eders Kungl. Maj:t anbefallt domänstyrelsen att, hvardera gången på

ytterligare ett år, till respektive den 1 januari 1911 och den 1 januari

1912, utarrendera omförmälda brotull på de för kronan förmånligaste

villkor, som kunna betingas.

Den 20 augusti 1907 förrättades arrendeuppskattning å berörda

tullbro med tillhörande utmål för brofästen och brostuga, hvilken

fastighet i länets jordebok upptagits under benämningen Falkenbergs

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

3

tullbro n:r 1. Förrättningen verkställdes af domänintendenten i länet

med biträde af dels vederbörande arrendeuppskattningsmän dels ock,

såsom särskilt tillkallad sakkunnig, löjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren

F. Wetterling, hvarjämte vid förrättningen närvarit ombud

för Falkenbergs stad.

Vid förrättningen framhölls af förrättningsmännen, att det syntes

för Falkenbergs stads bekvämlighet och utveckling vara af stor betydelse,

om tullbron, som öfver Ätraån utgjorde den enda förbindelsen

mellan den nuvarande staden och vissa för stadens fortsatta utveckling

inköpta områden i Årstads härad, upphörde att vara tullbro och med

full äganderätt öfverlätes till stadens begagnande. Såsom särskildt skäl

till öfverlåtandet anförde uppskattningsmännen, att lägenheten Falkenbergs

tullbro n:r 1 antagligen skulle komma att inom den närmaste

framtiden, jämte nyssnämnda inköpta områden, införlifvas med Falkenbergs

stad, hvarefter bron med utmål skulle helt och hållet ligga inom

stadens område.

Öfverlåtelsen af bron borde enligt uppskattningsmännens åsikt

ske redan vid då löpande arrendeperiods slut den 1 januari 1910,

därvid staden borde erbjudas att af kronan inlösa bron till vid förrättningen

åsatt saluvärde, 7,000 kronor, med skyldighet för staden att

för all framtid för eget och allmänt begagnande vidmakthålla bron.

Staden skulle lämnas öppen rätt att af angränsande Årstads och Faurås

härader, hvilka förr i tiden, innan bron blef förvandlad till tullbro,

varit skyldiga att underhålla bron, undfå den ersättning, som af förhållandena

kunde påkallas för häradsbornas afgiftsfria begagnande af

bron, men i öfrig! skulle staden icke äga rätt af andra gående eller

vägfarande upptaga någon slags ersättning eller afgift för rätten att

trafikera bron.

Enligt nådigt bref den 22 november 1907 blefvo de förut omtalade,

af staden för dess utveckling inköpta områdena jämte några

mellan dem och staden befintliga lägenheter, däribland ifrågavarande

Falkenbergs tullbro n:r 1 med tillhörande jordområde, från och med

år 1908 införlifvade med Falkenbergs stad i kommunalt, administrativt,

ecklesiastikt och judiciellt afseende. Därvid har, bland annat, föreskrifvits,

att väghållningsbesväret skall förblifva oförändradt, intill dess

ändring därutinnan kan äga rum i sammanhang med ny vägdelning.

I samband med införlifningen uteslötos berörda fastigheter ur länets

jordebok.

I anledning af hvad vid ofvan omförmälda uppskattningsförrättning

den 20 augusti 1907 förekommit, infordrade Eders Kung!. Maj:ts

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

befallningshafvande sedermera yttranden från stadsfullmäktige och

magistraten i Falkenberg.

Stadsfullmäktige anförde därvid i yttrande den 24 september 1908,

att staden, som efter undersökning af bron funnit densamma vara af

dålig beskaffenhet, icke vore villig inlösa bron på de af uppskattningsmännen

uppställda villkor, men att staden ville vidtaga åtgärd i syfte

att genom en omfattande och grundlig undersökning få utrönt beskaffenheten

af bron och kostnaden för dess iståndsättande på ett hållbart

och betryggande sätt samt därefter genom särskild ansökan ånyo väcka

fråga om stadens öfvertagande af bron och dess framtida underhåll.

Vid stadsfullmäktiges berörda yttrande finnes fogadt ett den 19

augusti 1908 dagtecknadt utlåtande öfver en genom drätselkammarens

försorg verkställd undersökning af bron. Denna undersökning hade

enligt nämnda utlåtande gifvit vid handen, att bron i sitt nuvarande

bristfälliga skick icke kunde tåla någon större belastning, och att det

kunde ifrågasättas, om bron ens finge eller kunde tagas i bruk för

militärt ändamål, i hvilket afseende bron vore af stor betydelse.

Undersökningsnämnden uttalade såsom sin åsikt, att en ombyggnad

af bron borde verkställas inom den allra närmaste framtiden, därest

bron skulle kunna fylla de bestämmelser, som gälla för allmänna

landsvägsbroar, samt vara för ej sällan förekommande tyngre trafik

användbar. En sådan ombyggnad ansågs draga en kostnad ej understigande

16,000 kronor.

Under åberopande af instrumentet öfver berörda besiktning hemställde

jämväl magistraten i till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

afgifvet yttrande af den 16 oktober 1908, att, då bron syntes befinna

sig i mindre tillfredsställande skick samt staden icke vore villig att

på förut angifna villkor inlösa bron, åtgärder måtte vidtagas för att

få bristerna å densamma afhjälpta.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har uti med anledning

af förberörda arrendeuppskattningsförrättning till domänstyrelsen afgifvet

yttrande af den 27 oktober 1908 anfört, att, ehuru staden Falkenberg

icke ansett sig kunna för närvarande ingå på de villkor, som

uppskattningsmännen föreslagit, och frågan om brons försäljning — då

en försäljning på offentlig auktion icke syntes kunna ifrågakomma

utan bibehållande af broafgifterna, något som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ur synpunkten af det allmännas intresse ansåge sig

böra på det bestämdaste afstyrka — sålunda finge anses tillsvidare

uppskjuten, ville dock Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande med

hänsyn icke allenast till önskvärdheten af, att de otidsenliga broaf
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

5

gifterna bortskaffades, än äfven till de stora kostnader, som inom en

snar framtid för brons ombyggande torde kräfvas, hemställa, att, därest

eu förnyad utarrendering komme att äga rum, denna måtte bestämmas

till så kort tid som möjligt och att på samma gång åtgärder måtte

vidtagas för att staden Falkenberg måtte komma i tillfälle att öfvertaga

brons framtida underhåll.

I sistnämnda afseende uttalade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

den åsikten, att, då arrendeafgiften för ifrågavarande bro

alltsedan den 1 januari 1892 utgjort och vid omförmälda arrendeuppskattning

ej heller föreslagits till högre belopp än 250 kronor, motsvarande

efter fem procent ett kapitalvärde af 5,000 kronor, vägande

skäl syntes tala för att bron öfverlätes till staden allenast mot skyldighet

att sätta bron i ett för den allmänna säkerheten betryggande skick, att

bevara och underhålla densamma för all framtid under iakttagande,

såvidt möjligt, att brons nuvarande vackra utseende och egendomliga

karaktär icke förändrades, samt att medgifva nuvarande innehafvare af

broarrendet rättighet att utan tomtafgift till staden bruka och bibehålla

en dem tillhörig tullhusbyggnad invid brons sydöstra landfäste.

Sedan staden erhållit tillfälle yttra sig med anledning af hvad

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande sålunda föreslagit, har magistraten

med skrifvelse den 9 mars 1909 till Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande öfverlämnat utdrag af stadsfullmäktiges protokoll

för den 6 mars 1909, enligt hvilket stadsfullmäktige förklarat, att

staden vore villig öfvertaga bron på de ofvannämnda af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande föreslagna villkor, därest kronan för brons

iståndsättande bidroge med hälften af det belopp, som staden visade

sig hafva utgifvit för detta ändamål, hvilket bidrag af kronan dock ej

skulle i något fall öfverstiga 10,000 kronor.

I nyssnämnda skrifvelse den 9 mars 1909 bär magistraten anfört,

att, enligt ett af aktiebolaget skånska cementgjuterier uppgjordt kostnadsförslag,

kostnaden för brons iståndsättande komme att uppgå till ett

belopp af 19,635 kronor, hvarvid dock ej medräknats kostnaderna vare

sig för brons stensättning med tuktad sten, uppgående till omkring

4,000 kronor, eller för ommurning af de i bristfälligt skick varande

broräckena, uppgående till omkring 1,000 kronor. Den verkliga kostnaden

för brons iståndsättande komme sålunda att stiga till ett belopp

af omkring 25,000 kronor. Vid pröfning af stadens erbjudande borde

afseende fästas dels därvid, att staten genom brons öfverlåtande å staden

skulle befrias ej mindre från större delen af förenämnda kostnad för

brons iståndsättande än äfven från det framtida underhållet af bron,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

hvilken för allmänna samfärdseln inom länet vore oumbärlig, dels ock

vid det förhållande att af ålder broafgifter icke upptagits af innevånarna

i staden, hvadan icke dessa, men väl angränsande härads

innebyggare vunne väsentlig fördel af afgifternas borttagande.

Domän styrelsen har i underdånig skrifvelse den 19 mars 1909 med

handlingarnas öfverlämnande underställt Eders Kungl. Maj:ts pröfning

frågan om brons disposition efter löpande arrendeperiods utgång samt

därvid framhållit, att, för den händelse bron bibehölles i kronans

ägo och utarrenderades, kronan icke torde kunna undandraga sig eu

dyrbar reparation af bron, för hvilken reparation kostnaderna komme

att uppgå till mera än 20,000 kronor. Då högre arrende, än hvad

uppskattningsmännen föreslagit, eller 250 kronor om året, icke vore

att förvänta, syntes det styrelsen vara fördelaktigare för kronan att

ingå på stadens erbjudande.

Till följd af nådig remiss har kammarkollegium den 29 april

1909 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet, därvid kollegium förklarat

sig icke hafva något att erinra mot hvad domänstyrelsen i

ämnet anfört.

Uti infordradt yttrande , af den 15 oktober 1910 har chefen för

generalstaben förklarat, att från militär synpunkt intet funnes att

erinra mot domänstyrelsens framställning i ärendet.

På förekommen anledning har emellertid sedermera frågan om

tullbrons öfvertagande af staden tagits under förnyad ompröfning af

stadsfullmäktige i Falkenberg, hvilka genom beslut den 30 december

1910, som vunnit laga kraft, förklarat sig villiga att för stadens räkning

med full äganderätt öfvertaga ifrågavarande bro »utan annan skyldighet

än brons försättande i ett mot trafiksäkerhetens fordringar svarande

skick, men med bibehållande, om möjligt, af rätt till uppbärande af

nu gällande brotull och öfvertagande af kronans rättigheter i fråga

om brofäste, tomt och byggnader invid tullbron». Stadsfullmäktige

hafva sålunda numera afstått från sin förut framställda fordran på

kontant bidrag af statsmedel till brons iståndsättande.

Departementschefen.

I likhet med i ärendet hörda myndigheter finner jag skäl icke förefinnas

för kronan att i sin ägo bibehålla ifrågavarande bro, utan synes

mig densamma böra med äganderätt öfverlåtas på staden Falkenberg

med tillträdesrätt den dag bron varder arrendeledig eller således den

1 januari 1912. Angående villkoren för denna'' öfverlåtelse vill jag

allenast anföra följande.

Hvad först beträffar det af stadsfullmäktige uttryckta önskemål,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

7

att staden i samband med brons öfvertagande jämväl erhölle rätt till

upptagande af brotull, synes mig detsamma icke vara af beskaffenhet

att böra bifallas. Omförmälda broafgift utgör enligt min mening ett

hinder för samfärdseln, hvilket bör, då tillfälle därtill erbjuder sig,

aflägsnas. Ett sådant tillfälle synes föreligga, därest äganderätten till

bron utan ersättning öfvergår från kronan till staden Falkenberg, för

hvilken omförmälda bro är af synnerligen stor betydelse. Då, enligt

hvad jag haft tillfälle inhämta, bibehållande af broafgifterna icke heller

utgör något oafvisligt villkor från stadens sida, torde vid den ifrågasatta

öfverlåtelsen alltså, enligt min mening, böra stadgas, att någon

ersättning för trafikerandet af bron icke vidare må komma i fråga.

I öfrigt synes i sammanhang med öfverlåtelsen böra föreskrifvas

skyldighet för staden att, såvidt möjligt med bibehållande af brons

nuvarande utseende, behörigen iståndsätta densamma enligt af vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen godkänd plan samt att ansvara för brons

framtida underhåll. Därest öfverlåtelsen i fråga kommer till stånd, torde

Eders Kungl. Maj:t framdeles vilja bestämma viss tid, inom hvilken

reparationen af bron skall vara fullgjord samt färdig till afsyning af

vederbörande myndighet.

Att den ifrågasatta öfverlåtelsen af meranämnda bro jämväl bör

omfatta till bron hörande utmål eller hela den förutvarande lägenheten

Falkenbergs tullbro n:r 1 med därå varande, kronan tillhöriga hus

torde få anses själfklart. Vid öfverlåtandet lärer förbehåll däremot

böra göras om rätt för nuvarande innehafvare af broarrendet att

utan afgäld till staden fortfarande, så länge någon af dem lefver,

kvarbo i en dem tillhörig byggnad invid brons sydöstra landfäste.»

Med afseende å hvad departementschefen i ärendet anfört hemställer

utskottet,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

Stockholm den o maj 1911.

På jordbruksutskottets vägnar:

THEODOR ODELBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.