Sök i Ratio Lex

Memorial, i anledning af olika meningar mellan kamrarna, till hvilket utskott väckt motion angående förklarande att den till städerna under villkor af oförytterlighet donerade jord ej må mot 77 § regeringsformen afhändas städerna utan Riksdagens samtycke bör hänvisas.

1911-02-21 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1911:3, Memorial, i anledning af olika meningar mellan kamrarna, till hvilket utskott väckt motion angående förklarande att den till städerna under villkor af oförytterlighet donerade jord ej må mot 77 § regeringsformen afhändas städerna utan Riksdagens samtycke bör hänvisas.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till Riksdagens kansli den 24 februari 1911 kl, 12 midd.

Konstitutionsutskottets memorial, i anledning af olika meningar

mellan kamrarna, till hvilket utskott väckt motion angående

förklarande att den till städerna under villkor

af oförytterlighet donerade jord ej må mot 77 § regeringsformen

afhändas städerna utan Riksdagens samtycke bör

hänvisas.

Uti en inom Andra kammaren väckt motion (nr 247) kar herr

Lindhagen föreslagit, att »Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t

uttala den uppfattningen, att den till städerna under villkor af oförytterlighet

donerade jord ej må mot 77 § regeringsformen afhändas städerna

utan Riksdagens samtycke, eller, om detta ej kan bifallas, hos Kungl.

Maj:t anhålla, att bifall till framställningar af ena eller andra slaget om

sådan donationsjords afyttrande ej må äga rum utan Riksdagens hörande

och samtycke samt såvidt afses städernas ännu behållna jord, i hvarje

fall medgifvas endast när synnerliga omständigheter därtill föranleda».

Sedan denna motion blifvit af Andra kammaren hänvisad I ill

konstitutionsutskottet, men konstitutionsutskottet, på sätt af dess memorial

nr 1 inhämtas — under anförande af att i fråga om det af motionären

framställda yrkandet, att Riksdagen skulle genom en skrifvelse till Kungl.

Maj:t uttala en bestämd uppfattning angående tolkningen af § 77 regeringsformen,

utskottet funne detsamma icke kunna mot grunderna för

§ 83 regeringsformen af Riksdagen upptagas till pröfning och godkännande,

och att hvad motionären i öfrigt i sin motion föreslagit, omfattade

ett ämne, som syntes utskottet icke tillhöra dess behandling —

hemställt, att ifrågavarande motion måtte till Riksdagens Andra kammare

Bihang till Biksd. prof. 1911. 3 Sami. 1 Afd. 3 Höft. (Nr 3) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets memorial Nr 3.

återlämnas; så har enligt hvad särskilda från kamrarna till konstitutionsutskottet

ankomna protokollsutdrag för den 11 i denna månad gifva vid

handen, Första kammaren bifallit, hvad utskottet i detta memorial hemställt,

men Andra kammaren, med afslag å utskottets hemställan, beslutit,

att ifrågavarande motion skulle af konstitutionsutskottet behandlas.

Då sålunda olika meningar mellan kamrarna uppstått, till hvilket

utskott motionen i fråga bör hänvisas, åligger det, jämlikt § 38 inom. 4

riksdagsordningen, konstitutionsutskottet att med Riksdagens rätt därom

besluta.

Förevarande motion, hvilken innehåller såväl förslag om ett fastslående

för framtiden genom Riksdagen af en viss tolkning afen grundlagsparagraf,

som ock eventuellt en begäran från Riksdagens sida ifråga om

Konungens utöfvande af honom tillkommande befogenhet beträffande viss

donationsjords afyttrande, ger enligt utskottets mening redan anledning

till den anmärkning, att i densamma mot lydelsen af § 55 riksdagsordningen

flera mål af olika beskaffenhet blifvit sammanförda. Detta

motionärens upptagande af olika frågor i samma motion har utan tvifvel

varit ägnadt att vid motionens remitterande till utskottet undandraga

från vederbörlig uppmärksamhet det af utskottet i dess memorial påpekade

förhållandet, att det af motionären i första hand framställda

förslaget, att Riksdagen skulle i skrifvelse till Konungen uttala en bestämd

uppfattning angående tolkningen af § 77 regeringsformen, icke

mot grunderna för § 83 i sistnämnda grundlag må af Riksdagen upptagas

till pröfning och godkännande.

I den ursprungliga lydelsen af § 83 regeringsformen stadgades

följande: »Ej må någon för framtiden gällande förklaring af grundlagar^

stadgas, utan på det sätt, som enligt föregående tvenne §§

vid ändringar i dem iakttagas bör. Efter deras ordalydelse skola de i

hvarje särskildt fall tillämpas.» Tydligare kan enligt utskottets mening

ej uttalas, att hvar och en, som har att tillämpa grundlagen, är skyldig

att i hvarje fall gå till grundlagens egen lydelse för att finna lösningen

på det spörsmål, som föreligger, samt att hvarje försök från konungs

eller riksdags sida att genom ett ensidigt beslut såsom rättesnöre vid

framtida grundlagstillämpning sätta sin egen uppfattning af, huru

grundlagen skall tolkas, måste betraktas såsom grundlagsvidrigt. Önskar

någon af statsmakterna drifva fram en viss grundlagstolkning, är enda

lagliga vägen för att nå målet, att nämnda statsmakt fattar för sin

del beslut om grundlagsändring eller grundlagsförklaring, hvars slutliga

tillkomst därefter beror på jämväl den andra statsmaktens samtycke.

Uti ifrågavarande fall står det ock öppet för motionären att på nu

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 3.

3

angifva sätt söka åstadkomma den grundlagsbestämmelse, som kan tjäna

hans syften med motionen.

Vid den nuvarande riksdagsordningens antagande blef af redaktionella

skäl innehållet i § 83 regeringsformen fördeladt på två §§, 83

och 84, men någon saklig ändring hvarken afsågs eller skedde. Éndast

i den ordning, som vid grundlagsändring är stadgad, således ej såsom

vid förklaring af allmän lag genom konungs och en riksdags beslut,

ännu mindre genom konungs eller riksdags beslut, kan en norm för

grundlagens framtida tillämpning gifvas. Detta är den grundsats, som

behärskar § 83 regeringsformen, och som fått sin ytterligare sanktion i

denna grundlags § 84.

Ett bifall till herr Lindhagens motion i nu förevarande del skulle

alltså enligt utskottets mening innebära en uppenbar kränkning af hvad

regeringsformen stadgat till skydd för grundlagens ovillkorliga kraf

att tolkas efter ordalydelsen. Och då en motion innehåller ett förslag,

som emot grundlagens föreskrift ej under några omständigheter får af

riksdagen bifallas, innebär detta, att motionen icke heller kan underkastas

någon materiell pröfning, utan måste afvisas, så snart det däri

innehållna förslagets grundlagsstridiga karaktär fastslagits. En pröfning,

hvars resultat icke under några förhållanden blifver något annat

än alslag å ett väckt förslag, kan endast mot sakens egen natur betraktas

såsom materiell, och afslaget utgör i själfva verket ett formellt afvisande

utan pröfning af själfva sakfrågan, och efter pröfning endast af frågan,

om förslaget är lagligen eller olagligen framställdt. Då riksdagsordningens

§ 38 mom. 4 öfverlämnat åt konstitutionsutskottet att, då olika meningar

mellan kamrarna uppstå, till hvilket utskott uppkomna frågor och

ämnen böra hänvisas, därom besluta, kan detta mot reglerna för en

sund lagtolkning följaktligen icke fattas så, som om konstitutionsutskottet

skulle vara skyldigt att bestämma det utskott, till hvilket eu

motion, som innehölle mot grundlagen stridande förslag, i denna del

borde hänvisas för materiell pröfning till ledning för Riksdagens beslut

vid dess sakliga afgörande.

Äfven vid tolkningen af de plikter, grundlagen ålägger Riksdagen,

dess utskott och ledamöter, gäller och måste gälla satsen, att ingen kan

anses förpliktad, till hvad som är omöjligt att verkställa. Otvifvelaktigt

är ock i förevarande fall, att grundlagen icke lämnar konstitutionsutskottet

någon som helst ledning för att bestämma, till hvilket utskott

grundlagsstridiga motioner skola hänvisas. Utskottet, som fasthåller

vid sin förut uttalade, al Första kammaren godkända mening, att herr

Lindhagens motion i nu behandlade de! icke kan af Riksdagen upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets memorial Nr 3.

tagas till pröfning och afgörande, är följaktligen icke i tillfälle att med

stöd af grundlagen förklara densamma höra till något i grundlagen

omförmäldt utskotts behandling. Utskottet tvekar icke att i detta

sammanhang särskilt uttala, att den, som utan förutfattad mening läser

vår regeringsform och riksdagsordning, särskild! i belysningen af 1810

års riksdagsordning, måste anse med grundlagens anda öfverensstämmande,

att konstitutionsutskottet mer än någon annan fattar som sin

uppgift att värna om grundlagens helgd.

Hvad därefter angår den af herr Lindhagen, under förutsättning af

att det i motionen framställda yrkandet beträffande § 77 regeringsformen

cj skulle bifallas, gjorda hemställan, att Riksdagen ville i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att bifall till framställningar af ena eller andra

slaget om till'' städerna under villkor af oförytterlighet donerad jords

afyttrande ej må äga rum utan Riksdagens hörande och samtycke samt,

såvidt afses ''städernas ännu behållna jord, i hvarje fall medgifvas, endast

när synnerliga omständigheter därtill föranleda, så har motionären i

motiveringen till sin motion uttryckligen förklarat, att. han icke afser

nåo-on ändring i förordningen om kommunalstyrelse i stad, detta sa

mycket mindre som enligt hans mening den såsom afseende jämväl

nämnda donationsjord åberopade § 74 i sistnämnda förordning icke

skulle gälla med afseende å dylik jord utan endast afse andra till städerna

gjorda donationer. Men äfven om motionärens uppfattning i detta afseende

icke skulle vara riktig, utan det i hans hemställan gjorda yrkande

om inhämtande af Riksdagens bifall till ifrågavarande donationsjords

afyttrande jämväl kommer att omfatta fall, som höra under bestämmelsen

uti ifrågavarande § 74, kan enligt utskottets mening motionen i alla

fall icke anses afse stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af

kommunallagar och med anledning häraf tillhöra utskottets behandling.

Detta dels på grund af innehållet af det af motionären gjorda yrkandet,

dels ock af följande skäl.

Det anförda stadgandet i förordningen om kommunalstyrelse i stad

afser ej att gifva Konungen en rätt ifråga om städernas donationer,

som lian eljest skulle saknat, utan hvad lagstiftaren velat reglera är de

kommunala myndigheternas maktbefogenhet. Konungens rättighet att

medgifva modifikationer i donationer och stiftelser förutsättes uti ifrågavarande

kommunallag och vinner visserligen däri en ytterligare bekräftelse,

men densamma har sitt hufvudsakliga stöd i Konungens rätt

att styra riket samt i Konungens administrativa och ekonomiska lagstiftningsmakt.

En anhållan till Konungen att vid utöfvande af den

honom sålunda tillkommande afgöranderätten i vissa fall inhämta Riks
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 3.

5

dagens samtycke eller, på sätt motionären i slutet af motionen föreslår,

eljest underkasta sig inskränkningar utom dem, som stadgats i kungl.

brefvet den 27 januari 1899, måste följaktligen anses afse ett ämne,

som omförmäles i § 89 regeringsformen. Att motionen i dessa nu omförmälda

delar skulle höra under något annat ständigt utskotts än

konstitutionsutskottets behandling, därtill lämna riksdagsordningens föreskrifter

ingen anledning. Motionen bör alltså i dessa delar, jämlikt § 37

mom. 3 riksdagsordningen, behandlas af tillfälligt utskott, därest vederbörande

kammare icke skulle finna skäligt att utan vidare afstå densamma.

På grund af hvad nu anförts, har konstitutionsutskottet funnit

herr Lindhagens ifrågavarande motion i de delar,

som grundlagsenligt kunna blifva föremål för Riksdagens

pröfning och afgörande, vara af beskaffenhet

att höra till tillfälligt utskott;

hvilket konstitutionsutskottet får för Riksdagen tillkännagifva.

Stockholm den 21 februari 1911.

På utskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Det skulle här antecknas, att herrar Almqvist, Ericsson i Vallsta

och Magnusson i Tumhult icke deltagit i detta ärendes behandling inom

utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets memorial Nr 3.

Reservationer:

af herr af Callerholm, friherre Bonde, herrar Nilsson, Berg, von

Schéele, Eden och Grip enst edt, som anfört:

»När utskottet mot herr Lindhagens motion i sitt nu afgifna

memorial anför, att »i densamma mot lydelsen af § 55 riksdagsordningen

flera mål af olika beskaffenhet blifvit sammanförda», så kan

detta icke godtagas såsom skäl mot motionens behandling redan af den

anledningen, att utskottet själft icke angifvit något sådant skäl i det

föregående memorial (nr 1), hvari hemställdes om motionens återlämnande

till Andra kammaren. I öfrigt anse vi, i öfverensstämmelse med

Andra kammarens beslut den 11 februari, motionen vara af den beskaffenhet,

att densamma kan och bör af konstitutionsutskottet behandlas.

Under den situation, som numera inträdt, sakna vi emellertid anledning

att närmare inlåta oss på denna sida af saken. Det afgörande är enligt

vår uppfattning nu, att sedan Andra kammaren med afslag på konstitutionsutskottets

nyssnämnda memorial nr 1 beslutit, att motionen skall

af konstitutionsutskottet behandlas, så måste utskottet anses konstitutionellt

förpliktadt att så förfara.

Utskottet anger den efter kamrarnas beslut den 11 februari föreliggande

frågan med följande ord (Mem. nr 3, sid. 2): »Då sålunda

olika meningar mellan kamrarna uppstått, till hvilket utskott motionen

i fråga bör hänvisas, åligger det, jämlikt § 38 mom. 4 riksdagsordningen,

konstitutionsutskottet att med Riksdagens rätt därom besluta.»

Men frågan ligger icke på detta sätt, såsom framgår af utskottets egna

memorial, både nr 1 och nr 3, och af kamrarnas beslut.

Angående den första delen af herr Lindhagens motion hade utskottet

i sitt memorial nr 1 uttalat, att densamma icke kunde »mot

grunderna för § 83 regeringsformen af Riksdagen upptagas till pröfning

och godkännande» (och utskottet stämplar i sitt memorial nr 3 motionen

i denna del såsom »grundlagsstridig» samt »fasthåller», att densamma

»icke kan af Riksdagen upptagas till pröfning och afgörande»). Utskottet

»hemställde» i samma memorial nr 1, att motionen måtte till Andra

kammaren återlämnas. När Första kammaren biföll sagda hemställan,

Andra kammaren däremot afslog densamma och beslöt, att motionen

skulle behandlas af konstitutionsutskottet, så uppstodo därmed, i fråga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 3.

7

om denna del af motionen, visserligen olika meningar mellan kamrarna,

men dessa olika meningar gällde icke, till hvilket utskott motionen

borde hänvisas, utan huruvida motionen i denna del skulle öfver hufvud

taget kunna upptagas till pröfning eller icke. Och om olika meningar

i en sådan fråga gifva grundlagarna icke konstitutionsutskottet någon

rätt att besluta, vare sig i riksdagsordningens 8 38 mom. 4 eller

annorstädes.

Riksdagsordningen öfverlämnar afgörandet, huruvida en motion är

af beskaffenhet att kunna upptagas till pröfning, uteslutande åt den

kammare, i hvilken motionen blifvit väckt, och dess talman. Talmannen

kan enligt § 61 vägra proposition, när han finner väckt fråga strida

mot grundlags lydelse, alltså äfven vägra proposition på remiss af en

motion, men så har i detta fall icke skett. Tvärtom har talmannen

först själf föreslagit, att motionen skulle till konstitutionsutskottet hänvisas,

och sedermera, efter utskottets memorial nr 1, på yrkande från

medlem af kammaren framställt proposition, att motionen skulle, med

afslag å utskottets hemställan i memorialet, af utskottet behandlas.

Enligt § 56 kan vidare motion i ämne, som tillhör ständigt utskotts

behandling, icke företagas till afgörande, innan utskott däröfver afgifvit

yttrande. Riksdagsordningen förutsätter sålunda uppenbarligen, att sådan

motion, sedan den blifvit remitterad, ovillkorligen skall af utskott realbehandlas.

Ett utskott kan visserligen förklara, att det anser motionen

icke tillhöra dess behandling, men kan däremot icke förklara, att motionen

ej alls bör upptagas till pröfning. Detta bestyrkes af § 7 i reglementariska

föreskrifter för Riksdagen, som ålägger utskott att i förstnämnda

fall inom 8 dagar afgifva utlåtande till kamrarna, »h vil ka böra skyndsamt

besluta, om frågan skall af samma utskott behandlas eller till

annat utskott ofverlämnasD. Att frågan skall behandlas, är gifvet; det

gäller endast, hvilket utskott som skall behandla den. Någon rätt för

ett utskott, vare sig konstitutionsutskottet eller de andra, att afvisa eu

motion såsom grundlagsstridig från all pröfning, är icke medgifven.

Vi anse sålunda, att hvarken Första kammaren eller konstitutionsutskottet

äger befogenhet att från all utskottsbehandling afvisa den

första delen af herr Lindhagens motion, sedan denna motion blifvit af

Andra kammaren remitterad till sådan behandling, och att konstitutionsutskottet

icke heller äger att skilja mellan kamrarna i hvad angår deras

»olika meningar» om denna del af motionen.

Hvad motionens senare del beträffar, må anmärkas, att Första

kammaren ej heller rörande denna fattat något beslut, till hvilket utskott

den bör hänvisas, och att det följaktligen kan sättas i fråga, huru
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

S Konstitutionsutskottets memorial Nr 3.

vida ens för denna del konstitutionsutskottet enligt riksdagsordningens

§ 38 mom. 4 äger att skilja mellan kamrarna. Men skulle konstitutionsutskottet

äga denna befogenhet, så torde det i hvarje fall vara i sak

föga rimligt, att motionens senare del skiljes från den förra, till hvilken

den utgör endast ett alternativt yrkande. Äfven denna del åt motionen

skulle sålunda enligt vår mening hafva bort åt konstitutionsutskottet

upptagas till behandling.

Af dessa skäl hafva vi inom konstitutionsutskottet yrkat, att utskottet

skulle i enlighet med Andra kammarens beslut behandla herr

Lindhagens ifrågavarande motion. Det förfarande, som utskottet besluta,

står enligt vår mening i strid med Andra kammarens genom riksdagsordningen

tillförsäkrade rätt och underkänner utan stöd i grundlagarna

den uppfattning om motionens grundlagsenlighet, som kammarens talman

tvenne gånger gjort gällande. Ett sådant förfarande skulle, om

det finge stå'' oemotsagdt, blifva ett farligt prejudikat, med stöd hvaraf

ett utskott kunde från afl behandling utestänga motioner, som af vederbörande

kammare blifvit i laga ordning remitterade.»

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.