Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af 43 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet.

1911-03-03 · 6 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1911:8, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af 43 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till Riksdagens kansli den 28 februari 1911 kl. 11 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

upphäfvande af 43 § i förordningen om kommunalstyrelse

på landet.

I en inom Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 127, har herr Bosson hemställt, att Riksdagen ville för sin del

besluta, »att § 43 i kungl. förordningen af den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse

på landet måtte ur lagen utgå».

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Oaktadt ett forceradt arbete på sista tiden gjort sig gällande inom

lagstiftningen, finnas nog ännu åtskilliga gamla lagparagrafer kvar, som

man med skäl måste säga äro föråldrade och därför med det allra första

borde försvinna. De ha nog, då de skrefvos, kanske varit både tidsenliga och

berättigade. Men under tidernas lopp ha nya synpunkter kommit fram och

andra faktorer kommit med, som, då dessa lagar skrefvos, icke voro kända.

Lagarna ha också på de flesta områden ändrats och moderniserats, hvilket

äfven i sin mån gör, att äldre, icke reviderade lagparagrafer ofta äro mindre

tillfredsställande.

Såsom sådana anser jag för min del § 43 i kungl. förordningen af

den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet och § 10 mom. 3 i

kungl. förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården. Den först omnämnda

§ 43 lyder: »Kyrkoherde, eller den hans ställe företräder, är berättigad

att i kommunalnämndens förhandlingar och beslut deltaga», och

den sistnämnda § 10 mom. 3 lyder: »Kyrkoherden, eller den hans ställe

företräder, är berättigad att i de inom pastoratet för fattigvårdens handhafvande

utsedda styrelsers förhandlingar och beslut deltaga».

Bihang till Biksd. prot. 1911. 3 Sami. 1 Afd. 7 Höft. (Nr 8). 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

Som synes, tillerkänna dessa paragrafer »kyrkoherde eller den hans

ställe företräder» rätt att deltaga i de kommunala myndigheternas öfverläggningar

och beslut, en rätt, som under gamla förhållanden kanske var

både befogad och önskvärd. Dessa styrelsers förmåga, insikter och intressen

voro då mindre, nu däremot torde de i allmänhet nog vara fullt tillräckliga.

Dessutom är ju nu allmän och, det synes mig, riktig mening,

att den, som skall ha rätt att deltaga i dessa styrelsers öfverläggningar

och beslut, skall därtill vara vald. Hans plats där uppbäres då icke blott

af det gifna förtroendet utan äfven af den uppdraget åtföljande ansvarskänslan,

och detta må väl under alla omständigheter få anses som det

enda riktiga. Är personen lämplig och har han allmänhetens förtroende,

får han säkert uppdrag, under andra förhållanden bör han nog inga uppdrag

ha och lär icke heller med dessa kunna göra någon nytta. Hans därvaro

måste kännas som ett obehörigt påhäng, som försvårar i stället för

att underlätta arbetet. Erfarenheten har äfven visat, att i regel är det

intriganta, härsklystna personer, som på grund af dessa lagar taga säte

och stämma, och huru mycket trassel och huru många kommunala stridigheter

hafva icke däraf vållats? Visserligen äro lyckligtvis de flesta präster

numera så hänsynsfulla, att de icke tränga sig in i styrelserna, och i den

församling jag tillhör har alltid ett godt förhållande rådt emellan präst

och församlingsbor, men långt ifrån alla äro så lyckliga. Såsom ett exempel

härpå skall jag be att få intaga följande till mig från eu kommunalordförande

ställda skrifvelse:

»Vår kyrkoherde är kyrkoherde i A. och B. församlingar, den förra äfven

omfattande X. köping, som utgöra ett pastorat. Han är bosatt i B. församling

och betalar således skatt endast i den kommunen. Men som X. köping

är i kommunalt och fattigvårdshänseende skild från A. socken, så blir

det tre kommuner, i hvars nämnders och fattigvårdsstyrelsers arbeten och

beslut han gör anspråk på att deltaga. Hvad X. köping och A. sockens

kommunalnämnder beträffar, så tyckes det vara ganska oegentligt, att han

skall vara berättigad deltaga i beslut om utgifter därstädes, då han uti

dessa kommuner ej är skattskyldig. Komministern i pastoratet är boende

och skattskrifven i A. socken. Han är invald i kommunalnämnden därstädes

och är dess v. ordförande; således finnes eu prästman redan förut i

den nämnden, hvadan kyrkoherdens anspråk på ledamotskap där kunna

anses öfverflödiga. Alla kommunalnämndsordförande jag talat med äro

ense med mig därutinnan, att om en kyrkoherde är så lifligt intresserad

i en kommuns angelägenheter, som mången låter påskina sig vara, så in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

3

väljas de nog som ledamöter och äro då också ansvariga med de öfriga

ledamöterna för kommunens medel. Afsikten med deras själfskrifvenhet

i fattigvårdsstyrclsema torde väl vara att se till, att kommunerna icke

äro för knussliga mot de fattiga, men, tyvärr, har det på många håll

visat sig, att just där en präst är kommunalnämndsordförande, det vill

säga vald till denna befattning, just han varit den inom styrelsen, som

mest ifrat för så knappa understöd lag möjligen tillåter. Från länsstyrelserna

skulle nog också intyg kunna erhållas, att de kommuner, där präster

äro ordförande, visst icke stå något öfver andra kommuner, då det gäller

att ömma för de fattiga. Yår kyrkoherde, förut komminister här, var före

mig ordförande i kommunalnämnden i A., men visade sig visst inte då såsom

den där arbetade för ett lyckligare förhållande åt fattighjonen. Hans

stora håg nu att deltaga uti nämndernas arbeten anse vi hafva berott af

helt andra bevekelsegrunder än de som legat till grund för att dessa paragrafer

i lagen tillkommit. Många präster finnas nog, som verkligen äro

hängifna fattigvårdssaken, men sådana inväljas naturligtvis och omväljas i

fattigvårdsstyrelsema och kommunalnämnderna, och detta enhälligt i vanligaste

fall.

Skulle något kunnat göras för att få anmärkta missförhållanden ändrade

genom motion i Riksdagen, så gjordes nog härmed allmänheten eu

stor tjänst.»

Så långt skrifvelsen. Hetta anförda exempel torde långt ifrån vara

enastående och därför nog så tydligt visa, att en lagändring i detta fall

är af behofvet påkallad.»

Förslag i likartad! syfte har framställts vid 1868 års riksdag, men

af Riksdagen afslagits.

Till stöd för bestämmelsen i § 38 af förordningen om kommunalstyrelse

på landet har den kommitté, som afgifvit betänkande och förslag

till de nu gällande kommunalförordningarna, anfört: »Af detta moment

(38 §:s sista moment) följer ock, att fattigvården, denna i så många afseenden

viktiga angelägenhet, hädanefter liksom tillförene skall, på grund

af 1847 års allmänna förordning om fattigvården i riket, tillhöra kommunalnämnden.

De nya grunder, efter hvilka denna angelägenhets handhafvande

numera genom lag blifvit ordnadt, hafva gifvit densamma karaktären

af en allmän borgerlig plikt, som på landet genom kommunerna

skall upprätthållas, och kommitterade hafva icke ansett sig äga tillräckliga

skäl att däruti föreslå ändring. Likväl är det särskild! med afseende på

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

prästens, i följd af hans ämbete och såsom kyrkoböckernas handhafvare,

ägande närmare kännedom om de familjer och personer, där fattigdomen

företrädesvis är hemmastadd, som kommitterade föreslagit (§ 43), att kyrkoherden,

eller den, hans ställe företräder, bör vara berättigad, ehuru ej förpliktad,

att i kommunalnämndens förhandlingar och beslut taga del».

Den förnämsta grunden för stadgandet i § 43 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet synes med de anförda motiven ur kommunalkommitténs

betänkande vara klar. Visserligen har kyrkoherde genom

ifrågavarande bestämmelse rätt att deltaga i samtliga kommunalnämndens

förhandlingar och beslut, och sålunda lagrummet fått eu vidsträcktare innebörd,

än hvad som erfordrades för det syftemål, som närmast låg till

grund för berörda stadgande. Men efter hvad utskottet erfarit, har ej

någon olägenhet häraf försports, som kan föranleda någon inskränkning i

denna kyrkoherdes rätt.

Enligt utskottets mening föreligga, utöfver det nu anförda, äfven andra

skäl för kyrkoherdes rätt att deltaga i kommunalnämnds förhandlingar

och beslut.

Genom lagen om fosterbarns vård den 6 juni 1902 har kommunalnämnd,

där icke särskild hälsovårdsnämnd eller fosterbarnsnämnd finnes,

fått sig uppdraget att öfvervaka fosterbarnsvården i kommunen. Den

kännedom, som kyrkoherde har om de personella förhållandena inom kommunen,

synes utskottet genom hans rätt att deltaga i kommunalnämnds

förhandlingar och beslut komma fosterbarnsvården till godo och utgör ett

ytterligare skäl för det ifrågavarande stadgandet i § 43 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet.

I § 38 af sistnämnda förordning stadgas bland annat, att kommunalnämnden

har att handhafva och tillämpa de af kommunen beslutade, vederbörligen

fastställda stadgar rörande sedlighet, säkerhet, sundhet och ordning

inom kommunen. På grund af att, särskildt i förstnämnda afseende,

de kyrkliga och borgerliga förhållandena så nära beröra hvarandra, att

någon bestämd gräns näppeligen dem emellan kan dragas, och med hänsyn

till kyrkoherdes ställning i allmänhet, synes det utskottet lämpligt, att

kyrkoherdes rätt till deltagande i kommunalnämnds förhandlingar och beslut

bibehålies.

I den motivering, som motionären fogat till sitt förslag, finner utskottet

inga sakliga skäl vara anförda af beskaffenhet att föranleda upphäfvande

af eller inskränkning i de kyrkoherden, eller den hans ställe

företräder, i § 43 medgifna befogenheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att herr Bossons ifrågavarande motion ej måtte till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 mars 1911.

På utskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservationer:

af herrar af Callerholm, Jansson, Ericsson, von Schéele och Eden, som

ansett, att utskottets yttrande bort hafva följande lydelse:

»Den bestämmelse om kyrkoherdes rätt att deltaga i kommunalnämndens

förhandlingar och beslut, hvars upphäfvande motionären föreslår, tillkom

närmast för att bereda honom plats vid behandlingen af ett visst

slags ärenden, för hvilka han på grund af sitt ämbete borde vara särskildt

skickad, nämligen fattig vårdsärenden. Detta framgår af den motivering

för sagda bestämmelse, som anföres af den för kommunalförfattningarnas

utarbetande tillsatta kommittén. Kommittén förklarar, att det är »särskildt

med afseende på prästens i följd af hans ämbete och såsom kyrkoböckernas

handhafvare, ägande närmare kännedom om de familjer och

personer, där fattigdomen företrädesvis är hemmastadd, som kommitterade

föreslagit, att kyrkoherden eller den, hans ställe företräder, bör vara berättigad,

ehuru ej förpliktad, att i kommunalnämndens förhandlingar och beslut

taga del».

Formuleringen af § 43 blef emellertid sådan, att kyrkoherden tick

rätt att deltaga i alla kommunalnämndens förhandlingar och beslut, alltså

ej endast i dem, som rörde fattigvården. Sannolikt berodde detta därpå,

att före kommunalförfattningarnas tillkomst kyrkoherden varit själfskrifven

ordförande i sockenstämman, som behandlade socknens allmänna angelägenheter,

och att man ville gifva honom någon ersättning för denna ställning.

De skäl, som förutnämnda kommitté på sin tid anförde för kyrkoherdens

rätt att deltaga i fattigvårdsärendenas handläggning inom kommunalnämnden,

tinner utskottet i hufvudsak ännu giltiga. Utskottet kan

Bihang till Riksd, prof. 1911. 3 Sami. 1 Afä. 7 Häft. (Nr 8). 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

(j Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S.

alltså icke ansluta sig till motionärens mening, att § 43 skulle helt och

hållet upphäfvas.

Ett annat område, där kyrkoherdens och hans ställföreträdares själfskrifvenhet

i kommunalnämnden synes vara fullt motiverad, utgöra de

ärenden, som i förordningens § 38 hänföras under tillämpningen af kommunens

stadgar rörande »sedlighet». Hithörande åtgärder stå uppenbarligen

i nära samband med prästens ämbetsuppgift, och enligt § 22 i förordningen

om kyrkostämma tillhör dessutom »sedernas vårdande» äfven

kyrkorådets uppgift.

Däremot anser utskottet ingen anledning förefinnas att numera bibehålla

ifrågavarande rätt för kyrkoherden rörande kommunalnämndens verksamhet

i öfrigt. En sådan rätt, så oinskränkt som den formulerats i § 43,

strider mot principerna för kommunens själfstyrelse. Kyrkoherdes och

hans ställföreträdares själfskrifna plats i kommunalnämnden torde lämpligen

kunna inskränkas till behandlingen af de ofvan anförda angelägenheter,

för hvilka det prästerliga ämbetet kan anses medföra särskild sakkunskap.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen för sin del må besluta följande

ändrade lydelse af § 43 i kungl. förordningen angående

kommunalstyrelse på landet:

Kyrkoherden, eller den hans ställe företräder, är berättigad att i sådana

ärenden, som angå fattigvård eller åtgärder för sedlighet inom kommunen,

deltaga i kommunalnämndens öfverläggningar och beslut»;

af herrar Berg och Larsson, som inom utskottet yrkat bifall till motionen

;

af herr Johansson.

Det skulle här antecknas, att friherre Bonde, herrar Nilsson från

Malmö och Magnusson i Tumhult icke deltagit i ärendets behandling

inom utskottet, och att herr Fahlbeck ej närvarit vid utlåtandets justering.

Tryckt kos 1’. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.