Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ändrade bestämmelser rörande den kommunala beskattningen af boställen.

1911-03-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1911:9, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ändrade bestämmelser rörande den kommunala beskattningen af boställen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till Riksdagens kansli den 6 mars 1911 kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ändrade bestämmelser

rörande den kommunala beskattningen af boställen.

I en inom Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 125, hafva herrar Bernhard Nilsson, Carl F. Sjöberg, Edvard

Johansson, J. A. Jonsson, C. A. Danielsson och E. JRäf hemställt, »att Riksdagen

måtte besluta i skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning,

huruvida och på hvad sätt den kommunala beskattningen, beträffande boställen,

kunde så omläggas, att jordbruket och skogen hvar för sig åsättas

taxeringsvärden, samt att arrendator blifver skattskyldig endast för den

del af fastigheten, som han disponerar, och att Kungl. Maj:t därefter för

Riksdagen må framlägga de förslag, hvartill utredningen kan föranleda.»

Till stöd för sitt förslag hafva motionärerna anfört följande:

»Vid tillämpningen af 57 § i kungl. förordningen den 21 mars 1862,

om kommunalstyrelse på landet, uppstår i vissa fall missförhållanden, som

enligt vår mening af statsmakterna böra rättas.

Den kommunala beskattningen är i hvad den rör såväl jordbruksfastighet

som annan fastighet grundad på det belopp, hvartill fastigheten

blifvit bevillningstaxerad.

Enligt bevillningsförordningen skall »fast egendom uppskattas till det

värde egendomen haft nästföregående år», således egendomens saluvärde,

och beträffande jordbruksfastighet, äfven skogens värde inberäknadt. Härom

är intet att säga i fråga om den statsliga beskattningen, då den till obeBihang

till Iliksd. prof. 1911. 3 Sami. 1 Afd. 8 Höft. (Nr 9). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

2 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

tydlig del utgår efter denna grund, men vid den kommunala beskattningen

inträffa helt andra förhållanden, särskildt i fråga om arrendatorer och

innehafvare af kronodomäner och andra boställen; enligt förordningen skola

nämligen dessa erlägga skatt för hela egendomens taxeringsvärde.

Denna bestämmelse har icke haft tillämpning förrän efter den sist

verkställda jordbrukstaxeringen och är därför en ganska obehaglig nyhet

för arrendatorerna, då därigenom i vissa fall deras kommunalskatt sprungit

upp till belopp, som nästan motsvara det årliga arrendet.

Arrendatorer och innehafvare af dessa boställen äga i allmänhet endast

att på grund af arrendeaftal eller annan rätt disponera inägoma å bostället

samt att möjligen beta sina djur å utägorna. Beträffande skogen

hafva de ingen annan rätt än att efter utsyning taga ved till beräknadt

eget behof samt stängsel och byggnadsvirke. Yärdet af dessa naturaförmåner

är alltid beräknadt vid arrendeaftalets upprättande såsom tillhörande

jordbruket, hvarför detta icke kan motivera en arrendators eller

innehafvares skyldighet att erlägga skatt för skogsvärdet i sin helhet.

Då man vet, att å de flesta af våra boställen är skogsvärdet högre

än jordbrukets värde — och i många fall är värdet af det förra mångdubbelt

högre än det senare — framstår här enligt vår mening ett missförhållande

vid tillämpningen af den kommunala skatteförordningen som bör rättas, i

syfte att boställsinnehafvare eller arrendator icke må debiteras kommunalskatt

för boställets skog, då detta värde är så högt, att därtill tagits särskild

hänsyn vid taxeringen. För den kommunalskatt, som skall utgå på

grund af taxeringsvärdet å skogen, bör den debiteras, som åtnjuter afkastningen

af densamma.»

Utskottet vill till en början anmärka, att det förhållande, som gifvit

anledning till den förevarande motionen, ej, såsom göres gällande i den till

densamma fogade motiveringen, är följden af nya bestämmelser angående

taxeringsförfarandet, hvilka skulle hafva tillämpats först vid den sista jordbrukstaxeringen.

Däremot torde nog hafva inträffat, att i vissa delar af

landet skog vid den sist verkställda jordbrukstaxeringen uppskattats högre

än hvad förut varit fallet.

En ojämnhet i fördelningen af skattebördan, ehuru dock ej så betydande

som motionärerna förmena, synes emellertid i det af motionärerna

anmärkta afseende föreligga och en omläggning af det kommunala beskattningsväsendet

i denna del är utan tvifvel i viss mån af behofvet påkallad.

Då emellertid det spörsmål, inför hvilket lagstiftaren genom motionen stål
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottet utlåtande Nr 9.

3

les, är af betydligt mera omfattande innebörd än enbart beskattningen af

boställen och utan tvifvel sträcker sig åtminstone till nyttjanderättshafvares

ställning i allmänhet med hänsyn till den kommunala beskattningen,

synes en lösning af frågan i den begränsade omfattning, motionärerna

föreslagit, icke vara tillrådlig. Det förevarande ämnet torde för

öfrigt bäst behandlas i sitt samband med den kommunala beskattningen i

dess helhet.

Då efter Kungl. Maj:ts bemyndigande särskilt tillkallade sakkunniga

för närvarande äro sysselsatta med denna stora och viktiga lagstiftningsfråga,

hyser utskottet den öfvertygelsen, att det nu väckta spörsmålet

därvid kommer att vinna nödigt beaktande.

I anledning af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att förevarande motion af herr Nilsson med flere

icke måtte till någon Eiksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 mars 1911.

På utskottets vägnar:

ERNST TRYGGER,

Det skulle här antecknas, att friherre Bonde, herrar Nilsson och

Magnusson i Tumhult ej deltagit i ärendets behandling inom utskottet,

och att herr FaMbeck ej närvarit vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.