Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående lagstiftning till förhindrande af svek vid handel med hästar m. m.

1911-02-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1911:13, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående lagstiftning till förhindrande af svek vid handel med hästar m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till Riksdagens kansli den 28 februari 1911 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående lagstiftning till förhindrande af svek vid

handel med hästar m. m.

Uti en inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, nr 98, hafva herrar Z. Åslund och C. J. Öberg anfört följande:

»Med afseende på handel med kreatur äger handelsbalkens kap. 1,

§ 1 tillämpning, i det härom är stadgadt följande:

»Köp bör ske utan tvång eller list med säljarens och köparens goda

ja och samtycke. — Sker det annorledes; vare ogildt.»

Ser man likväl till huruledes det i själfva verket plägar gå till vid

handel med kreatur och i all synnerhet vid handel med hästar, företrädesvis

af s. k. yrkesskojare, skall man snart finna att i ett stort antal fall

lagens bokstaf icke blott icke följes, utan att fastmer ofta vid sådan handel det

liksom hör till regeln att största möjliga list skall användas. — Så till

exempel på den unga hästen, som ännu ej fällt alla mjölkframtänderna,

brytas dessa bort, på det att hästen skall se äldre ut, och på gamla hästar

inbrännas i fram tänderna »kärnor» för att gifva dem sken af att vara

yngre än de i verkligheten äro. — Otaliga exempel skulle kunna anföras

huruledes dessa hästhandlare kunna gå till väga för att dels göra sin vara

begärlig, dels söka öfverskyla eller bortförklara de fel, hvarmed den salu

bjudna hästen är behäftad. Kan likväl köparen efter köpets afslutande

leda i bevis att säljaren förtegat detta, så är denna enligt handelsbalkens

kap. 1, § 4 skyldig att återtaga hästen, återbetala försäljningssumman,

ersätta all skada samt dessutom bota. Men huru ofta lyckas man verkBihang

till Riktd. prof. 1911. 7 Sami 1 Afd. 13 Höft. (Nr 13.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 13.

ligen anskaffa ett dylikt bevis? Ännu besvärligare ställer sig saken, då

det bandiar om ett s. k. förborgadt fel, d. v. s. ett sådant, som hvarken

säljare eller köpare tidigare blifvit varse. Här måste det nämligen bevisas,

att det förborgade felet verkligen förefanns vid tiden för köpets afslutande.

I den svenska lagstiftningen saknas för dylika fall hvarje stadgande om

s. k. återgångsfel. I flera främmande länder finnas däremot bestämmelser,

att vid sådana sjukdomar som koller, kvickdrag, starr m. fl. säljaren är

skyldig att inom en viss tid, olika vid de olika sjukdomarna och olika i

de skilda länderna, återtaga häst, som visar sig vara behäftad med någon

dylik åkomma. Genom dessa stadganden erhåller den hästköpande allmänheten

åtminstone någon garanti mot svek vid hästhandel. Den mest motbjudande

formen vid hästhandel är likväl handeln med öfveråriga, uttjänta,

orkeslösa eller i öfrigt värdelösa hästkreatur. Den bedrifves af kringresande

tattare och mindre hederliga hästhandlare. Den sker företrädesvis

på eller i samband med hästmarknaderna och oftast i form af byteshandel.

Icke så sällan operera två eller flera dylika personer tillsammans för att så

mycket säkrare kunna få den köpare, som ger sig i handel med dem, i

sitt våld. Vid detta slags handel spelar vidare »köpskålen» en stor roll,

och när den lurade slutligen kommer till insikt om hvad slags köp eller

byte han gjort, blir det ytterst hästen, som får sitta emellan för den nye

husbondens dumhet eller godtrogenhet.

Att alla dessa skildrade missförhållanden äro till stor skada för den

alltid berättigade ärliga hästhandeln är också uppenbart.

Det är vidare i synnerhet inom vissa delar af vårt land mycket vanligt,

att, då en för hög ålder eller på grund af fel eller lyten kasserad häst

säljes till slakt, hästslaktaren icke drager sig för att antingen själf använda

djuret till arbete så länge som möjligt, eller ock låta djuret komma ut i

den allmänna handeln. Det är en ytterst sorglig lott, som vid tilltagande

ålder månget förut värdefullt hästkreatur går till mötes. Mångfaldiga äro

de tillfällen, då grymt, men med nu gällande lagstiftning svåråtkomligt

djurplågeri bedrifves mot öfveråriga hästar. En afsevärd förbättring i dessa

missförhållanden skulle likväl kunna vinnas, om hvarje häst exempelvis före

utgången af sitt första lefnadsår försåges med ett outplånligt, lätt iakttagbart

kännemärke, som angåfve djurets ålder, och om det vidare stadgades,

att häst, som vore öfver 18 år, icke finge försäljas utan medgifvande af

vederbörande myndighet. Hvem denna vederbörande myndighet bör vara,

om — exempelvis på landsbygden — kommunalnämnden eller den nämnd,

som har till uppgift att uttaga hästar för krigsmaktens ställande på krigsfot,

eller möjligen någon annan myndighet kan vara därtill bäst skickad,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 13. 3

anse vi oss icke kunna afgöra, utan torde en följande utredning få lämna

svar på denna fråga.

Med anledning af hvad sålunda anförts, få vi, under framhållande af

de oefterrättliga förhållanden, som för närvarande göra sig gällande vid

handel med hästar inom vårt land, och under betonande af att för minskande

af tillfällen till bedrägligt förfarande vid dylik handel och framför

allt för minskande af djurplågeri det är nödvändigt att något göres från

statsmakternas sida, hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta utreda, hvilka lagstiftningsåtgärder böra vidtagas i syfte

att förhindra svek vid handel med hästar samt handel med öfveråriga, till

användning i körslor värdelösa hästkreatur, äfvensom för Riksdagen framlägga

det förslag, hvartill utredningen kan föranleda.»

Lagen om köp och byte af lös egendom den 20 juni 1905, hvarigenom

upphäfts de flesta i 1 kap. handelsbalken af 17 34 års lag meddelade bestämmelser

om köp, upptager under rubriken »om fel eller brist i godset»

en del stadganden i detta hänseende, hvilka gälla all lös egendom. Bland

de genom sagda lag upphäfda bestämmelser är äfven den, som lämnades

i 4 § nämnda kapitel i handelsbalken om frestetid af tre dygn vid köp

af häst, hvartill motsvarighet saknas i lagen om köp och byte, däri icke

upptagits några bestämmelser, som hafva särskildt afseende å kreatur eller

eljest å visst varuslag.

Om kreatursköp gälla alltså för närvarande samma bestämmelser som

om annat köp. Dessa bestämmelser, för så vidt nu är i fråga, innehållas

hufvudsakligen i 42, 45, 47, 48, 52, 53 och 57 §§ i berörda lag om

köp och byte. Hvad särskildt angår svek vid kreatursköp, äro därjämte

såsom eljest i förekommande fall strafflagens bestämmelser om bedrägeri

tillämpliga.

I det svenska kommittébetänkande, som ligger till grund för omförmälda

lag om köp och byte, erinrades beträffande kreatursköp, att vissa

främmande lagstiftningar därom innehålla särskilda bestämmelser. Hvad

som i synnerhet utmärker dessa vanligen mycket detaljerade bestämmelser

är, att för hvarje slag af kreatur uppställts regler om de fel, som kunna

af köpare åberopas, samt om den tid, inom hvilken sådant måste ske,

därvid tillika stadgats, att fel, som före sagda tids utgång göres gällande,

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets utlåtande Nr 13.

presumera» vara uppkommet så tidigt, att det bör drabba säljaren. Då det

emellertid ansågs olämpligt att för det dåvarande göra ämnet till föremål

för gemensam skandinavisk lagstiftning, har den svenska kommittén ansett

sig icke äga anledning att upptaga ämnet till vidare behandling; och bar

kommittén framhållit, att, om en speciallagstiftning på förevarande område

skulle anses önskvärd, frågan därom ingalunda skulle undanskjutas genom

antagande af kommitténs förslag.

Möjligen skulle en sådan särskild lagstiftning som den af kommitterade

sålunda åsyftade i ett eller annat hänseende kunna vara till nytta

för rådande af hot för vissa af de af motionärerna berörda missförhållanden.

Svårigheterna att åstadkomma en för ändamålet effektiv, för olika

fall och för olika landsdelar fullt lämplig sådan lagstiftning måste emellertid

härvid äfven tagas i betraktande. Med hänsyn härtill och då det

synes utskottet, som om det behof, hvithet hos oss eller i vissa delar af

vårt land måhända kan förefinnas af en dylik lagstiftning, knappast torde

kunna motivera en ingående undersökning för öfvervinnande af nämnda

svårigheter, har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka åtgärders vidtagande

i sådant syfte.

Hvad angår den af motionärerna berörda frågan att genom särskilda,

generellt gällande inskränkande föreskrifter vid handel med hästar förhindra

djurplågeri, torde äfven häraf föranledas olägenheter, som icke skulle uppvägas

af vikten af de intressen, hvars tillgodoseende motionärerna därmed

torde åsyfta.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 februari 1911.

På lagutskottets vägnar:

ERNST HÅKANSON.

Herr Lindhagen har anhållit få antecknadt, att han icke deltagit i

behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Stockholm, A.-B. Fahlcrantz’ Boktryckeri, 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.