Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vädd motion om skrifvelse till Kungl, Maj:t angående revision af sjölagen.

1911-02-28 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1911:17, Utlåtande, i anledning af vädd motion om skrifvelse till Kungl, Maj:t angående revision af sjölagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till Riksdagens kansli den 7 mars 1911 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion om skrifvelse till Kungl,

Maj:t angående revision af sjölagen.

Uti en inom Andra kammaren vackt, till lagutskottet hänvisad

motion, nr 189, har herr C. G. Lindley hemställt, att Riksdagen

vide i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Makt måtte

e^teJ , verkställd utredning för Riksdagen framlägga förslag till eu

tidsförhållandena påkallad revision af gällande sjölag eller minst

fjär de och tolfte kapitlen däraf och därmed sammanhörande bestämmelse!

, eventuellt efter samråd med öfriga skandinaviska länder.

Till stöd härför har motionären anfört följande:

»Vid förra årets riksdag inlämnades en af undertecknad och 32

partikamrater understödd motion, hvari yrkades: .att Kungl. Maj:t

måtte — helst efter samarbete med öfriga skandinaviska länder —

låta föranstalta om en af tidsförhållandena påkallad revidering af

gällande sjölag samt för riksdagen framlägga förslag i ämnet.»

Lagutskottet af styrkte motionen, med i hufvudsak samma grundläggande

motivering, som förut kommit till synes vid behandlingen

f., m°tioner åsyftande ändring af vissa paragrafer om sjöfolks rätt

till afmönstring nämligen, att 1891 års sjölag fortfarande fyller

alla berättigade anspråk på en tidsenlig och tillfredsställande reglenng

af hithörande rättsförhållanden samt med att i detalj bemöta

och tillbakavisa vissa påståenden om behöfliga ändringar uti sjölagen.

Några de mest kraftiga dementier mot detta första påstående

har emellertid nu afgifvits från Danmark och Norge, hvilka båda

länder ha gått i författning om att revidera sina sjölagar, speciellt

Bihang till Riksd. prof. 1911. 7 Samt. 1 Afd. 16 Käft. (Nr 17). i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets utlåtande Nr 17.

med afseende på de paragrafer, som beröra sjöfolkets rättsställning

gentemot befälhafvare, redare och fartyg.

I Danmark tillsattes förlidet år en kommitté med uppdrag att

revidera sjölagens bestämmelser med afseende å manskapets rättigheter

och plikter, bemanningsregler, arbetstid in. m. Dessutom har

en annan kommitté tillsatts för utredande af kosthållsfrågan och

en annan kommitté för liknande utredning i fråga om läkemedel.

Äfvenså har kommittéutredningar skett och förslag afgifvits angående

sjövärdighetsbestämmelser m. m.

I Norge nedsattes en kommitté 1908 med uppdrag att utreda

spörsmålet om sjöfolks förhyrning och mönstring samt de förhållanden,

som stå i förbindelse därmed. Vid kommitténs tillsättande

hade dessutom i stortinget uttalats önskvärdheten af eu samtidigt

företagen revision af sjölagens bestämmelser angående manskapets

ställning ombord. Kommittén ansåg sig därför berättigad att taga

sitt uppdrag i dess mest vidsträckta bemärkelse och har på grund

häraf utarbetat ett förslag till »Lag om sjömän», omfattande 214

•j-vn po cpparPV

På grund af sålunda vidtagna åtgärder i Danmark och Norge

torde man kunna befara, att tanken på lika lydande skandinaviska

sjölagsbestämmelser är uppgifven hvad dessa länder beträffar.

Under dessa förhållanden förefaller det nästan vara lönlöst att nu

yrka på åtgärders vidtagande för bevarande af den gemensamma

sjölagstiftningen. De farhågor, som under fjolårets debatt i Andra

kammaren framfördes af hr Lindhagen, hvarvid han bl. a. yttrade:

»Jag har nu den bestämda öfvertygelsen, att det uppskof, som man

här städse förordar, slutligen skall bryta sönder det storartade lagverk,

som åstadkoms på skandinavisk väg åren 1887—1901», aro

allaredan på väg att gå i fullbordan. .

I senare delen af lagutskottets afslagsmotivermg tillbakavisas motionärernas,

på yttranden från redare, köpmän och andra, baserade

framställning om behöfliga sjölagsändringar. Då dessa parter icke

synas 1m protesterat mot lagutskottets uttalanden mot behof vet åt

dylika sjölagsändringar, så måste man antaga, att behofvet af en

sjölagsrevision på detta håll icke har varit så trängande, som vi

förmodade. , , , , . . „ „

Däremot föreligger fortfarande ett mycket stort behof åt en

genomgripande revision af de bestämmelser, som beröra sjöfolkets

ställning till fartyg, redare och befäl. Skulle Riksdagen vid för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 17. 3

nyad granskning fortfarande finna det olämpligt att nu bifalla

krafvet på en allmän sjölagsrevision, måste vi dock vördsamt men

enträget vidhålla vår fordran på en revision af de bestämmelser, som

beröra sjöfolkets förhållanden, synnerligast fjärde kapitlet »Om besättning»

samt tolfte kapitlet, som handlar »Om brott i tjänsten af

befälhafvare och besättning».

Då det vid olika tillfällen har påpekats att de, som kräfva dylik

lagförändring, icke ha tydligt klargjort i hvilken riktning en dylik

revision . skulle behöfvas, får undertecknad härmed i synnerhet påpeka

följande missförhållanden, som behöfva afhjälpas.

<4 §. Förhyrd sjöman skall inställa sig till tjänstgöring ombord

inom två dygn efter påmönstringen, där ej annan tid för inställelsen

blifvit af befälhafvaren bestämd och må sjömannen därefter

icke utan befälhafvarens tillstånd gå från skeppsbord.

Där ej annorlunda aftalats, löper hyran från och med den dag,

sjömannen kom ombord.

Genom denna bestämmelse blir sjömannen faktiskt ställd i ett

undantagsförhållande till alla andra fria medborgare och jämnställd

med dem som lyda under krigslagarna. Det beror då endast på befälhafvarens

nyck eller välvilja, om sjömannen kan få tillfälle att fullgöia

sina plikter som make, son eller medborgare. De, som ha affatta!

denna bestämmelse, ha synbarligen endast sett på saken från

en skeppsredare- eller befälhafvaresynpunkt, ty annars skulle man

aldrig . ha gifvit den en så pass ensidig form och utan att lämna

garantier mot en så uppenbar möjlighet till missbruk, som bär

ligger fullt klar och tydlig. På grund af att fartyget är privat

egendom kan man desslikes förbjuda obehöriga att gå ombord och

följaktligen gifves det möjlighet att totalt isolera eller hålla i

fängslig! förvar en å fartyget anställd sjöman.

75 § bör i likhet med den engelska sjölagen innehålla bestämmelse,

som gör det möjligt för en just påmönstrad sjöman att lämna

åtel bud. Ganska ofta händer det att sjöfolk blif va påmönstrade

utan att någonsin ha sett fartyget, hvilket till och med kan ligga

i annan hamn. Att under sådana förhållanden tvinga en sjöman

att likväl medfölja, äfven om han vid närmare påseende finner fartyget

obehagligt, är en uppenbar orättvisa.

78 §. Enhvar af besättningen åligge att i hamn och till

sjöss, ombord och i. land, noggrant åtlyda förmans befallningar

angående tjänsten, sorgfälligt vårda fartyg och gods samt i öfrig!

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets utlåtande Nr 17.

med omsorg och nit fullgöra tjäll sten, vare sig natt eller dag, helg

eller söckendag. All skada och förlust, som genom sjömans fel

eller försummelse i tjänsten uppkommer, vare han pliktig att ersätta.

Råkar fartyget i sjönöd, skall besättningen göra allt, hvad i dess

makt står, för att rädda fartyget och må ej före befälhafvarens tillstånd

före honom öfvergifva detsamma.»

Vid llyktigt påseende kan man icke se annat, än att bestämmelsen

stadfäster ett förhållande, som helt naturligt måste vara tillfinnandes

ombord å ett fartyg. Kritiken mot paragrafen riktas

sålunda icke mot hvad som finnes stadgadt, utan mot bristen af

skyddande begränsningar och hvarigenom bestämmelserna få en

innebörd, som lagstiftarne troligen aldrig ha menat. Lagstiftarne ha

naturligtvis med ordet »tjänsten» samt »ombord och i land», endast

menat vanligt till sjömannens anställning ombord hörande sjömansarbete.

Skeppsredare, befälhafvare och domstolar ha på senare

tider tolkat denna bestämmelse därhän, att man kan tvinga en besättning

att gå i land — däribland äfven eldarne — för att utföra

hvarjehanda hamnarbeten m. m. Konsekvensen af en sådan tolkning

blir att det är lagligt att kommendera en besättning till att

exempelvis gå ned i en kolgrufva för att bryta de kol, som fai tyget

kan behöfva för last eller bunkers eller att utföra något annat slags

arbete borta från fartyget. Fartygets egen skyldighet ifråga om

lasten sträcker sig som bekant endast till fartygets reling,.men

likväl har man ansett sig äga rätt till så pass stora vantolkningar

till sjöfolkets nackdel.

Bestämmelsen om sjöfolkets skyldighet att »fullgöra tjänsten,

vare sig natt eller dag, helg- eller söckendag» har likaledes missbrukats

till följd af att lagen icke innehållit någon skyddande bestämmelse

om begränsad arbetstid.

Likaledes inträffar ganska ofta, att man, med stöd^ af bestämmelsen

om sjömans skyldighet att ersätta all genom påstadda fel och

försummelser uppkommen skada och förlust, gör orättvisa afdrag å

honom tillkommande lön, för att på så sätt ersätta förloiade eller

bortstulna skeppseffekter, utan att det bevisligen kan konstateras,

att skadan uppkommit genom sjömans fel eller försummelse.

82 §. En hel del har allaredan blifvit anfördt emot bestämmelserna

i denna paragraf genom de motioner, som af undertecknad

och partikamrater blifvit väckta i syfte att åt sjöfolket bereda rätt

till afmönstring i inhemsk hamn. Äfven denna paragraf visar huru

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 17. 5

bestämmelser kunna få en helt annan betydelse än hvad lagstiftare

någonsin menat.

Enligt 1864 års sjölag var besättningen å svenska fartyg »förpliktad

att medfölja fartyget till den svenska hamn, där lossning

slutar.» . »Vid fartygets ankomst vare besättningen berättigad att,

senast fjorton dagar därefter, blifva afmönstrad.»

Den kommitté, som i slutet af åttiotalet reviderade sjölagen, borttog

denna skyldighet att vänta 14 dagar och anför i sin motivering

följande: »Denna rederiets rätt att tvinga sjömannen att efter aftalets

fullgörande k var blifva i tjänst har i förslaget icke bibehållits, såsom

hvarken öfverensstämmande med rättvisa eller förestafvad af

praktisk nödvändighet». Kommittén gaf därför paragrafen följande

formulering:

»Förhyrd sjöman skall, där ej hyresaftalet annorlunda bestämmer,

kvarstanna i tjänst till dess fartyget ankommit till förhyrningsorten

eller, om han förhyrts i Sverige, till annan svensk hamn, där resan

slutar.»

Som framgår af motiveringen hade kommittén tänkt sig, att

sjömannen skulle vara fri, så snart han återkommit till fäderneslandet,

_ och antagligen har äfven Riksdagen trott detsamma, då den

biföll ifrågavarande bestämmelse, men med stöd af den utaf mig

kursiverade satsen ha skeppsredare förstått att göra denna rätt

fullkomligt illusorisk genom att i mönstringskontrakten införa en

bestämmelse om ettårig tjänstetid eller mönstring för seglationen

— en obestämd tidsperiod af varaktighet, som redaren ensam afgör.

Fastän lagstiftarnes mening här är klar och uppenbar, blir mönstringskontraktets

privata tilläggsbestämmelser de, som äro bestämmande

för domstolarne här i landet.

Det hjälper föga och verkar ingalunda öfvertygande då man

söker att försvara denna orättvisa med, att den svenska sjöfartsnäringen

måste ha dessa bestämmelser till skydd mot eventuella

sjömansstrejker, ty ingen af de större sjöfartsidkande länderna har

bestämmelser, som kunna jämföras med de här tillämpade. Här om

någonsin skulle de ord kunna tillämpas, som för någon tid sedan uttalades

af lagutskottets f. d. ordförande, herr Trygger, i ett föredrag

i Stockholm:

• Hvarje lagstiftning, som ger den ena parten ett oborättigadt öfvertag öfver den andra,

ar oantaglig. Då man undersöker en dylik situations befintligliet, har man icke att slå sig

till ro vid en blott formell likställighet mellan kontrahenterna, utan man måste tränga dju
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets utlåtande Nr 17.

pare, man måste göra klart för sig, huru lagparagrafen verkar, omsatt i det lefvande lifvet.

Man får ej förbise, att hvad som i den ena kontrahentens hand kan vara ett fruktansvärdt

vapen, kan i den andras hand vara en dekoration, som han utan afsaknad kan undvara.»

Huru denna paragraf verkat, ka vi försökt att belysa i föregående

motioner om samma sak. Dessutom böra sjömanshusen kunna

lämna värdefulla upplysningar om den ständiga emigrationen af

svenskt sjöfolk till andra länders handelsflottor.

85 §. I denna paragraf finnes bestämmelser om, att underordnad

sjöman eller eldare kan blifva fritagen från sin anställning

i de fall, att han kan bevisa sig ha fått anställning som befälhafvare,

förste styrman eller förste maskinist, mot vilkor att han sätter annan

duglig karl i sitt ställe. Utbryter krig, som medför fara för

uppbringning, är besättning utan vilkor löst från förpliktelsen att

medfölja fartyget.

Till dessa undantag borde vid eu blifvande revision tillfogas bestämmelse

om, att besättningen icke kan förpliktigas medfölja fartyget

till sådan ort, som blifvit förklarad pestsmittad.

88 §. Den i paragrafen fastställda bestämmelsen att besättning

vid fartygets försäljning öfvergår till den nya ägaren, såvida

denne icke är utlänning, måste af hvarje rättvist tänkande person

betraktas såsom skändlig och för sjöfolket moraliskt nedsättande.

101 §. Enligt bestämmelserna i denna paragraf äger befälhafvaren

rätt att vid ohörsamhet eller visad motvilja, medels tvång skaffa

sig lydnad samt vid fara eller myteri äfven använda våld. Rätt

uttolkad och tillämpad vore det mycket litet att häremot anföra.

Erfarenheten har dock visat, huru farligt det är att lämna åt eu

person att fungera som både åklagare och domare. I förut till Eksdagen

ingifna motioner har påpekats fall, där äfven de mest berättigade

protester mot orättvis behandling ha af befälhafvare!! rubricerats

såsom myteri, liksom att man från samma håll har sökt att

försvara uppenbara öfvervåld med befaradt myteri. En omarbetning

af denna paragraf är därför nödvändig synnerligast till följd af de

straffbestämmelser, som följa på förseelser af denna art. Myteri är

verkligen en så pass allvarsam sak, så att män äfven från disciplinär

synpunkt borde akta sig för att låta denna anklagelse neddragas

till en löje väckande åtalsfars.

106, 107 §§ handla om rymning. Det torde vara onödigt att

här ånyo framställa alla förut gjorda invändningar emot dessa sjölagsbestämmelser,

som i realiteten tillhöra en försvunnen tidsperiod.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 17. 7

För att emellertid visa att dessa synpunkter delas af''sjöfolket öfver

hela världen, vill jag här anföra en vid internationella sjömans- och

eldarekongressen i Köpenhamn andragen resolution af följande

lydelse:

TiU dem som regera nationerna, till lagstiftame, till de kristligt sinnade, till människovannerna

och anhängame af mänsklig frihet i alla länder rikta vi sjöfolk, såsom varande

den enda kvarvarande kategorien af ofria trälar, en ödmjuk men allvarsam bön, det vi måtte

?°!^s man. och att den tryckande skammen af träldom borttages från det arbete

hydkct en gång 1 tiden var betraktadt såsom hedrande och hvithet fortfarande är af stort

att försvara ”‘ommersie världen samt af största betydelse för de nationer, som ha sjökuster

Existerande sjölagar göra oss till det fartygs egendom, på hvilket vi befinna oss. Vi

kunna icke vinna anställning som sjömän utan att underteckna kontrakt, som binda oss till

dessa lagar. Dessa kontrakt äro fastställda i lag eller i af regeringen utfärdade förordningar.

Vi ha intet inflytande pa dessa villkor. Vi måste antingen godkänna dem för att få gå till

sjöss eller vägra och förblifva landsmän.

... Vid undertecknandet af detta kontrakt öfverlämna vi våra personer och vår arbetskraft

till viljan af en annan person, så länge som kontraktet äger bestånd. Vi må icke vid vite af

straö uraktlåta att infinna oss till tjänstgöring å det fartyg, för hvilket vi blifvit förhyrda.

(Icke ens da enligt de svenska sjölagsbestämmelserna.) Vi få icke utan vår herres tillstånd

ga till en moders sjukbädd eller begrafning eller fullgöra skyldigheterna som en son, en broder

en kristen eller som en medborgare.

Om vår ägare tror sig ha anledning misstänka, att vi umgås med tankar på flykt, så

kan han utan laga undersökning åstadkomma vårt insättande i fängslig! förvar, tills lian må

anse det lämpligt att taga oss ut. Om vi ha rymt, så har han rätt att publicera vårt signalement

samt utfästa belöning för vart gripande och återsändande. Han kan genom internae

°end(nn ÖlVerenSli°mme^Ser °r<^''a po^s ocl* andra myndigheters bistånd för att återfå sin

f ban byta befälhafvare eller ägare, sjöfolket är då såldt tillsammans med

mrtyget; sa länge som nationaliteten icke förändras, så kan endast allvarsam sjukdom eller

redares och befalhafvares goda medgifvande lösa oss från fartyget.

_ Befälhafvai en däremot kan som fartygsägarens ställföreträdare utan svårighet lösa sig

Iran motsvarande förpliktelser och riskerar på sin höjd endast ett obetydligt bötesbelopp.

, , „ , som bestämmer öfver en annan persons arbetskraft, äger äfven hans kropp, tv

de tva kunna icke skiljas från hvarandra. 1 * ’ J

, „ ^ * samma förhållande till fartyget, som den lifegne stod till egendomen, eller

slafven till sin ägare. När tråldomen afskaflädes i Västeuropa, bortglömdes vi af befriarne,

ty vara förhållanden rubbades icke. När slafveriet upphäfdes i Amerikas Förenta stater och

Brasilien, sa lamnades sjöfolket fortfarande utanför. Då lifegenskapen upphäfdes i Ryssland

gjordes ingen ändring beträffande sjöfolkets ställning. *

„ v. na yåra ängslade händer i underdånig anhållan och bön om, att nationerna

ma besluta försätta oss 1 frihet samt återställa oss våra medborgerliga rättigheter som

broder och man, att höja vart facks anseende intill måttet af Er förmåga, att borttaga det

träldomsmarke, som är satt på detsamma och bibehållet i intresset af billig sjötransport.

. ''1 ''aga älven påpeka, att detta vårt facks träldom är af relativt modernt ursprung

Dchgare lagar bundo sjömannen - på resor till främmande länder — till hans kamrater

och till fartyget och fartyget till honom på grundvalen af gemensam företagsrisk. I eget

hemland var han fn, den lriaste af alla i motsvarande samhällställning.

1 n 1 , * ?tter.sonJ medvetenheten om folkets ofria ställning hinner genomsyra befolkningen

s5cj11!o<Jet '' *;sa sm allt svarare att fa fria medborgare att sända sina söner till träldom eller

att fa myndiga^ fria män till att antaga dylik anställning, och vi våga ärligt påminna Er, att

da Ni reser pa sjön, sa fordrar Ni af oss - trälar - att vi, dä fara är å färde, skola visa

Pro1 Pa de högsta kvalifikationer af fria män och offra våra lif för Er säkerhet.

v, -mI sj0Js. mastc principen af gemensam risk kvarstå, där måste det finnas disciplin

och sjålfuppoffnng, men 1 hamn, där såväl Ni som fartyg äro skyddade, där måste vi begära

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

af Er att gifva oss deri frihet, som Ni själfva fordrar och hvilken Ni allaredan har medgifvit

öfriga samhällsmedlemmar och på så sätt aflyfta den själsliga bitterhet, som den

känner, hvilken vet att han icke är ägare af sin egen person. .

Vi fordra därför följande förändringar och förbättringar uti sjolagstiftningen i alla

länder:

1.

3.

Afskaffande af all inmaning i fängsligt förvar för lämnande af ett fartyg i säker

Borttagandet af alla fängelsestraff för vägran att utföra gifna befallningar, då fartyget

ligger i säker hamn, sättande i dess ställe ersättningsplikt till den kostnad

som dylik arbetsvägran har förorsakat. .

Afskaffande af alla fortlöpande betygsböcker, som aro afsedda att lämnas i arbetsgifvarens

förvar, att utbytas mot kompetensintyg, hvilket som sjöfolkets egendom

måste stanna i eget förvar.

Motiveringen i den föreslagna resolutionen antogs endast i

princip, enär de europeiska kongressdeltagarne af erfaienhet hade

lärt sig det fruktlösa i att anropa monarker och andra om att taga

initiativ till arbetareklassens frigörelse från tryckande bestämmelser

och pålagor. Däremot anslöt kongressen sig enhälligt till de efter

motiveringen uppställda fordringarne.

I det förut omnämnda norska sjölagsförslaget har man äfven

försökt taga hänsyn till dessa nyare uppfattningar i denna fiåga

och med beteckningen rymning endast preciserat sådana fall, där

fara för fartygets säkerhet eller förlust af människolif kunnat uppstå

genom otillåten afvikelse. Till detta har man så lagt, när afvikelse

företages under de 24 sista timmarne, innan fartyget går till

sjöss, äfven detta tydligt i afsikt att trygga möjligheten för fartyget

att hafva en fulltalig besättning, då det anträder sin resa. For

öfrigt anses otillåten afvikelse som en disciplinär förseelse och straffas

med böter eller förlust af innestående tillgodohafvande och förlust

af sjöfartsbok.

297—311 §§ i tolfte kapitlet fastställa straffen för ofvan uppräknade

och andra förseelser. Många af dessa straffbestämmelser

måste betecknas såsom oskäligt stränga i förhållande till de förseelser,

som man här anser sig böra bestraffa. Onekligen äro dessa

paragrafer i behof af en snar revision.

Så t. ex. fastställer 304 §: »Öfverfaller någon af besättningen

med våld eller hot om våld befälhafvaren i tjänsten eller för att

honom hindra till någon tjänsteåtgärd, tvinga eller därifrån hindia

eller för att å honom för sådan åtgärd hämnas, dömes till straffarbete

i högst två år eller fängelse. Äro omständigheterna synnerligen

mildrande, må till böter dömas.»

Äfven om man anser att personligt öfvervåld bör straffas synnerligen

strängt, måste man likväl medgifva, att här fastställda straff

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 17. 9

aro för stränga. I all synnerhet om man jämför med de straffbestämmelser,

som gälla för befälhafvaren vid liknande förseelser.

*J . Missbrukar befälhafvare den i 101 § honom medgifna

tvångsrätt,. eller tilldelar han sjöman bestraffning utan laga skäl

eller utan iakttagande af den ordning, som i 103 § är föreskrifven

eller ålägger han strängare straff, än 108 § föranleder, eller missbrukar

han den rätt att taga sjöman eller passagerare i förvar som

1.,471§ omförmäles, eller förhåller han sjöman dess lagliga kost

eller behandlar han sjöman med onödig hårdhet; straffes med böter

oar ej gärningen efter allmän lag bör beläggas med strängare

Eu på högre social skala stående befälhafvare straffas här endast

med böter eller efter allmän lag, under det att sjöfolket är helt

nnderkastadt sjölagens betydligt strängare bestämmelser.

Beifrandet af misshandel gentemot sjöfolk kan endast åstadkommas

genom enskild framställning till allmän åklagare eller domstol,

under det att äfven vid de lindrigaste fall i motsatt hänseende

det ar myndigheternas skyldighet att anställa åtal, hvilket på grund

eif döt noga straff maximum alltid, åtföljos af häktning.

Det torde vara onödigt att här påpeka alla de straffbestämmelser

1 detta kapitel, hvilka enligt vårt förmenande skulle vara i

behof af förändringar, då de däri fastställda straffbestämmelserna

måste sattas i samband med eventuellt ändrad ordalydelse af andra

sjöfolket berörande sjölagsparagrafer.

Slutligen kan i sammanhang med denna framställning upplvsmngsvis

meddelas, att »Sjöfartssäkerhetskommittén» har i sitt nyligen

tall Kung! Maj:t afgifna betänkande ansett nödigt att föreslå ganska

vidgående ändringar i 31 sjölagsparagrafer. Ett bifall till sjötartssakerhetskominitténs

framställning blir alltså förenad med en ganska

omfattande sjolagsre vision. Jag tillåter mig därför fortfarande hysa

den uppfattningen, att det skulle vara både lämpligt och praktiskt

att samtidigt vidtaga en allmän sjolagsre vision. Skulle detta yrkande

icke vinna Riksdagens bifall, anhåller jag, att en revision åtminstone

matte toretagas ifråga om de sjölagsbestämmelser, som beröra sjöfolkets

förhållanden.»

Bihang till Riksd. prof, 1911. 7 Sami. 1 Afd. 16 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

Utskottets

yttrande.

Beträffande motionens yrkande på en revision af sjölagen i

dess helhet, får utskottet hänvisa till det utlåtande, som af lagutskottet

vid nästlidet års riksdag afgafs i anledning af eu af motionären

m. fl. därom då väckt motion. I berörda utlåtande aniorde

utskottet följande:

»Vid tiden för sin tillkomst lär omförmälda 1891 års sjölag

hafva ansetts fylla mycket långt gående anspråk på en tidsenlig

och tillfredsställande reglering af hithörande rättssförhållanden. Också

lära de grundsatser, som i densamma äro uttryckta ännu i stort

sedt motsvara hvad som på det ifrågavarande området kan anses

riktigt och lämpligt. Väl är det sant, att förändrade förhållanden

kräfva en efter dem ändrad lagstiftning, och att på sjöfartens område

utvecklingen gått snabbt framåt. Häraf följer dock icke med

nödvändighet, att utvecklingen kan eller bör tätt i spåren följas

af nv lagstiftning, utan lär väl på detta område som på manga

andra gälla, att en viss stabilitet i lagstiftningen är af uoden 1

hvarje fall lär väl lagstiftningen lika litet för denna som för andra

näringsgrenar utan tvingande skäl böra föregripa det praktiska

lifvets _ på detta område allt fortfarande under stark utveckling

stadda — faktiska förhållanden. Tydligt är jämväl, att för att en lag

med fog skall kunna anses föråldrad icke är nog, att brister i ett eller

annat afseende vidlåda densamma, utan lär väl äfven någon bestämdare

mening böra hafva utbildats angående hur och i hvilken riktning

bristerna skola afhjälpas. I sistnämnda hänseende synes utskottet

motionärernas argumentering lämna åtskilligt öfrigt att önska. Att

af de i motionen åberopade uttalanden vid de tre nordiska sjofartsmötena

i Stockholm 1897, Köpenhamn 1903 och Kristiama 1908

sluta sig till meningarna härutinnan synes icke heller möjligt, da

dessa möten endast helt allmänt synas hafva uttalat sig för en

revision af sjölagen. Skulle i allt fall erfarenheten hafva ådagalagt

att vissa bestämmelser i sjölagen borde vara annorlunda, bil

väl ’ däraf icke följa, att dessa icke kunna afhjälpas utan den omfattande

revision, motionärerna begära.»

Hvad angår motionärens yrkande på en revision af särskild!

de i sjölagens 4 och 12 kapitel meddelade och därmed sammanhängande

bestämmelserna, vill utskottet i anslutning till hvad lagutskottet

vid riksdagarna åren 1908, 1909 och 1910 anförde i anledning

af då i väsentligen samma syfte vackta motioner erinra, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

det aftal, hvarigenom sjömän förhyras att tjänstgöra å fartyg, i de

tiesta länders lagstiftning ansetts, utöfver hvad eljest i allmänhet är

fallet, kräfva särskilda rättsliga garantier för sitt uppfyllande. Säkerheten

för fartyget samt de förhållanden, som därmed äga samband

hafva nämligen ansetts fordra sådana särskilda garantier. Enligt

utskottets. uppfattning kan det icke låta sig göra att i den utsträckning,

motionären begär, låta det bero på den goda viljan hos den,

som ingått ett aftal om tjänst å ett fartyg, om han ämnar fullgöra

aftalet eller icke. En ensidig och ovillkorlig rätt för sjömannen att

sålunda handla i strid mot aftalet synes utskottet kunna medföra

mycket betänkliga konsekvenser. Skulle besättningen i större eller

mindre omfattning begagna sig af rätten att frånträda tagen anställning

och icke kunna med andra ersättas, skulle nämligen en

tillamnad resa icke kunna börjas eller fortsättas och last icke kunna

intagas eller lossas. Häraf blefve följden, att såväl ingångna befraktning,

safta! som andra af dylika beroende aftal icke kunde uppfyllas.

Afventyret för sjöfarten, handeln och industrien samt faran

för fartygens egen säkerhet af ett dylikt tillstånd synes utskottet

betydande.

Hvad särskildt angår förhållandena ombord å fartyg, äro dessa

af den säregna beskaffenheten, att där en kraftig disciplin och enbetlig

ledning måste upprätthållas. Om icke de ombordvarandes

säkerhet samt de stora ekonomiska värden, som ligga i fartyg och

last, skola vedervågas i långt större utsträckning än oundgängligt

ai, måste befälhafvare!! tillerkännas rätt att tillgripa de medel, som

eifoidias, för att i tjänsten göra sin vilja gällande. Ohörsamhet mot

gima befallningar och i ännu högre grad våld mot befälhafvare samt

myteri maste på grund af de stora intressen, som därigenom sättas

på spel, anses vara gärningar af så allvarsam natur, att de böra

strängt bestraffas.

_Oäfvet är, att delade meningar kunna förekomma, huruvida de

i gällande sjölag fastställda straffen för förbrytelser, som af motionären

åsyftas, äro i alla delar väl afvägda för do olika fallen. Den

omständighet, att något eller några andra länder, hvilkas sjöfart

dnfves under bättre ekonomiska och i öfrigt andra betingelser än

den svenska, i sina sjölagar intagit bestämmelser i den riktning

motionär en föreslagit, kan i allt fall enligt utskottets uppfattning

icke innebära giltig anledning för införande af de af motionären

påyrkade stadgande!! i vår sjölag, som för närvarande i detta hän
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Lagutskottets utlåtande Nr 17.

seende ej står på strängare ståndpunkt än våra närmaste grannländers
Vidkommande

den af motionären till stöd för yrkandet på en

revision af hithörande stadganden framhållna omständigheten, att

förberedande åtgärder i sådant syfte skulle hafva vidtagits i Norge

och Danmark, vill utskottet erinra, att redan för närvarande icke

alla sjölagens bestämmelser, vare sig på det af motionären uarmast

afsedda området eller eljest, äro för de tre skandinaviska länderna

i alla delar gemensamma. Bland annat hafva, särskildt pa områden,

där gemensamketsintresset ansetts vara af ringare betydelse, efter

lagens tillkomst ändringar företagits såväl i Norge som i Danmark.

De af den af motionären åberopade sjöfartssäkerketskommittén föreslagna

ändringar i vår gällande sjölag äro ej heller afsedda att utan

vidare upptagas af våra grannländer. Skulle det emellertid befinnas

lämpligt, att det resultat, som kan förväntas af det af motionären

berörda, i våra skandinaviska grannländer, hvart och ett för sig, för

närvarande bedrifna lagstiftningsarbetet, hvilket, enligt hvad utskottet

inhämtat, endast i ringa mån lär beröra den egentliga sjölagen

i större eller mindre omfattning tillgodogöres vårt land, lär med

frågan därom utan olägenhet kunna anstå, till dess detta resultat

föreligger eller hunnit mer ingående pröfvas och bedömas, än som

hittills skett. 1 , _

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hem
ställa
att

förevarande motion icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 februari 1911.

På lagutskottets vägnar:

ERNST HÅKANSON.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

13

Reservationer:

Af herrar Jansson i Edsbäcken, Hack P. Ersson, Pettersson i

Södertälje, Forsberg och Petrén, Indika anfört:

»I fråga om motionärernas yrkande pa eu allmän revision af hela

sjölagen ansluta vi oss till den mening, som uttalats af utskottets

majoritet.

Hvad åter beträffar det i motionen alternativt framställda yrkandet

om en af tidsförhållandena påkallad revision åtminstone af 4:de

och 12:te kapitlen i sjölagen och därmed sammanhörande bestämmelser,

synes detta yrkande icke kunna afvisas såsom alldeles obefogad-

De upprepade klagomål, som i ifrågavarande afseende framställts

från sjöfolkets sida, häntyda på, att sjöfolkets rätt gent emot redare och

befälhafvare tarf var eu omreglering. Och den omständigheten att

sjöfolkets rättsställning enligt Englands och Nord Amerikas Förenta

Staters sjölagar är bättre tryggad än hos oss utvisar, att eu

dylik omreglering i den riktning motionärerna påyrka kan verkställas,

utan att disciplinen ombord och sjöfartens intressen därigenom

äfventyras. Dock må härvid erkännas, att det gifvetvis är

förenadt med stora vanskligheter att utan grundlig sakkunskap i

detta ämne uttala ett bestämdt omdöme endast på framställning af

ena parten.

Att eu särskild omarbetning af hithörande bestämmelser utan

svårighet kan verkställas, torde framgå ej blott däraf att ifrågavarande

del af ^ sjörätten är jämförelsevis fristående från de öfriga

delarna, än äfven däraf att, enligt hvad i motionen upplyses, densamma

nyligen blifvit föremål för särskild utredning i våra grannländer

Norge och Danmark. Sistnämnda förhållande gifver äfven

anledning att antaga, att sjöfolkets ställning enligt norsk och dansk

sjörätt möjligen kan komma att inom en snar framtid förbättras.

Om samtidigt härmed intet göres för att bringa äfven vår sjölags hithörande

bestämmelser i närmare öfverensstämmelse med tidens fordringar,

kan detta medföra en allvarsam fara för sjöfartsintresset i dess helhet.

Sjömansyrket är nämligen mer än andra yrken internationellt,

och om sjömännen finna, att främmande staters lagar gifva dem eu

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Lagutskottets utlåtande Nr 17.

tryggare och förmånligare ställning än vår egen, ligger det därför

nära till hands att befara, att de skola i stor utsträckning öfvergifva

den svenska handelsflottan och söka anställning i utländsk tjänst.

Ett viktigt önskemål i och för sig synes för öfrigt vara, att det

vackra resultat af skandinaviskt samarbete, som vår nuvarande sjölag

representerar, icke går förloradt genom de ändringar däri, som

de särskilda staterna hvar för sig kunna finna anledning att vidtaga.

Den ifrågasatta revisionen af bestämmelserna angående sjöfolkets

rättsställning bör därför uppenbarligen föregås af en framställning

till Norges och Danmarks regeringar om samarbete på, detta speciella

område af sjörätten samt åstadkommande, så vidt möjligt, af öfverensstämmelse

i de förslag, som härutinnan kunna komma att afgifvas.

Den omständigheten, att förberedelserna för en reform härutinnan

hunnit åtskilligt längre i våra grannländer än hos oss, bor icke få

utgöra något hinder för denna tankes realiserande.

På grund häraf hemställa vi,

att Riksdagen måtte, i anledning af förevarande

motion, i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kling! Maj:t täcktes låta verkställa utredning,

huruvida icke de delar af sjölagen och dithörande

författningar, som reglera besättningens rättsställning,

tarfva omarbetning, med hänsyn tagen jämväl

till önskvärdheten att bevara de skandinaviska

lagarnes likformighet på ifrågavarande område,

samt, om så befinnes vara förhållandet, för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill utredningen

kan föranleda»,

samt af herr Lindqvist, som anfört:

»Frågan om eu allmän revision af sjölagen, hvarom yrkande

genom motion var framstäldt vid 1910 års riksdag, vann då ej

riksdagens bifall. ,

Det vill synas mig, som eu af anledningarna därtill var (ten,

att röster för en sådan revision endast blifvit liöjda från en af de

parter, som sortera under denna lag, nämligen från arbetarnas sida.

Då motionären i sin motion till innevarande riksdag upprepar

yrkandet om eu allmän revision af nämnda lag, framföras visserligen

därvid nya skäl och synpunkter för denna revision, men fort
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 17. 15

felande kvarstår det förhållande, att ingen af öfriga grupper

förutom arbetarna, som beröras af sjölagen, framställt något yrkande

om denna allmänna revision.

-E^ör ett tillförlitligt bedömande af denna stora fråga kräfves

vidsträckt sakkännedom på detta område, och då ej tillräckligt belysande

sådan torde kunna presteras endast från ena sidan, anser

jag, att Riksdagen ej heller i år kan vara redo, att på de motiv, som

framförts, fatta beslut om eu allmän revision af sjölagen.

Däremot är det min bestämda mening, att en revision af de

bestämmelser i sjölagen, som beröra sjöfolkets förhållande till fartyg

och befälhafvare, äro väl motiverade och påkallade i anledning af

de erinringar, som af motionären i detta afseende framförts.

En revision af dessa bestämmelser synes i alla afseenden vara

väl värd att anbefalla, för att därigenom få sjölagens bestämmelser

bringade i närmare öfverensstämmelse med tidsandans berättigade

kraf. En särskild anledning till en sådaii revision synes äfven förefinnas

däri, att enligt motionärens angifvande åtgärder i samma

syfte redan blifvit vidtagna i såväl Norge som Danmark, och det

föi Sveriges del bör ligga stor vikt vid enhetlighet i lagstiftningen

på särskildt detta område, hvilken enhetlighet kunde, i den mån den

ledan finnes, bibehållas samt ytterligare utvecklas, om vid en gemensam

revision samarbete mellan de skandinaviska länderna i detta

afseende åvägabringades.

Af här i korthet framförda motiv samt af de skäl, som i öfrigt

af motionären framförts, får jag hemställa,

att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte efter samarbete med öfriga skandinaviska

länder vidtaga åtgärder för en allsidig revision

af fjärde och tolfte kapitlen i gällande sjölag jämte

därmed sammanhörande bestämmelser, äfvensom

för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna

revision kan föranleda.»

Herrar Widén, Bergendahl, Söderbergh, Petersson i Dränningelanda,

Lindhagen och Berggren hafva anhållit få antecknadt, att de

1 icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.