Sök i Ratio Lex

Lagutskottets utlåtande Nr 20

1911-03-14 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1911:20, Lagutskottets utlåtande Nr 20

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till Riksdagens kansli den 14 mars 1911 kl. 6 e. m.

Utlåtande, vanledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl.

Maf.t angående beredande af en bättre rättslig ställning

åt utom äktenskapet födda barn och deras mödrar.

Lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två

mom Andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motioner, nr 214

af herr Varner Rydén och nr 74 af herr G. Kronlund.

\

Herr Rydéns motion är af följande lydelse: m * d.

sammanhang med annan motion jag denna dag väckt om änd- notion.

ring i strafflagen i syfte att få en barmhärtigare lagstiftning mot olyckliga

ofvergifna modrar, som i förtviflan döda sina barn, dristar jag mig

härmed påkalla Riksdagens uppmärksamhet för en annan angelägenhet.

Oftast beror ett barnamord därpå, att modern öfvergifvits af barnets

fader. Rannsakmngar i sådana mål blotta understundom en afgrund

åt ansvars- och samvetslöshet hos barnafäder. Mången gång är fadern

till ett barn den som bär det moraliska ansvaret för ett barnamord,

medan han inför lagen går fullkomligt fri från straff. Man skalle därför

bra ofta vara frestad att flytta det juridiska ansvaret från modern öfver

på ladern.

Om man emellertid ryggar tillbaka inför en sådan nyhet i lags

i ningen, så synes tiden vara mogen för en betydande skärpning i frå»a

om barnafaders försörjningsplikter gent emot såväl sina barn som derls

modrar. Ännu ar mångenstädes den uppfattningen förhärskande, att

det icke ar vanhederligt att draga sig undan fadersplikterna gent emot

Bihang till Riksd. prot. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 19 Raft. (Nr 20) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

• 2 Lagutskottets utlåtande Nr 20.

barn som födas utom äktenskapet. Modern skall bära största försörjningsbördan,

fadern ringa eller ingen. Huru många meneder och annat,

svek ha icke i det fallet förekommit från barnafaders sida.

Huru eu skärpning i fråga om fäders försörjningsplikt skulle lämpligast

genomföras — och i detta fallet tänker jag äfven på gifta familje

fäder, som öfvergifva sin familj — är ju en invecklad fråga, då uppfinningsrikedomen

i fråga om undandragande af plikter är mycket stor.

Jag har i främsta rummet tänkt mig att lagen borde ändras därhän, att

införsel i lön borde medgifvas i fråga om bidrag för fullgörande af försummad

försörjningsplikt. I vissa fall, där ren ovillighet att iullgöia

försörjningsplikt föreligger, och där vederbörande genom tredska på

allt sätt söker undandraga sig sådan — t. ex. genom att göra sig medellös

eller undvika antagandet af fast arbete skulle man kunna liråga

sätta huruvida icke någon form för allmänt arbete kunde anordnas hvarigenom

vederbörande blefve tvungen att bära sin andel i försörjnings

tungan. Förefintligheten af ett eller annat lämpligt tvångsmedel för

tredskande barnafäder skulle helt visst i många fall visa sig verksamt,

Då man emellertid kan befara, att en skärpning af försörjningsplikten

skulle medföra en ökad benägenhet hos barnafäder att rätteligen

fritaga sig från faderskap till utom äktenskap födda barn, torde i detta

sammanhang äfven frågan om ogifta mödrars rättslöshet gentemot

samvetslösa fäder böra upptagas till skärskådande. I det fall, då en

fader förnekar sitt barn, har modern bevismngsskyldighet. föreligger

half bevisning, ådömes fadern edgång. Går han eden, blir han frikänd.

Att modern vid detta rättegångsförfarande är försatt i en långt

ogynnsammare ställning än fadern, ligger i öppen dag. Fadern kan

genom frånvaron af bevis eller genom mened undandraga sig fadei skåpet,

medan modern aldrig kan undandraga sig moderskapet, Det vill synas

mi o- rättvisare, om modern såsom i åtskilliga främmande land, finge

rättigheten att i fall, då half bevisning föreligger och då domstolen funne

skäl därtill, aflägga ed om hvem som är fader till hennes barn. Jag

inser nog, att äfven en sådan anordning finge sina vanskligheter, men i

erfarna domares händer skulle helt säkert ett sådant rättegångsförfarande

leda till mindre orättfärdighet, än det nuvarande.

Det är ju möjligt att en sådan ordning endast kan införas i samband

med en''processreform och eu friare bevispröfning inför rätta, men

jag har i allt fall velat gifva uttryck åt min uppfattning, att en förändring

är nödvändig till tryggande af mödrarnas rätt. _

Man torde vidare kunna ifrågasätta, huruvida icke samhället i barnuppfostringsmål

borde bestå rättshjälp åt medellösa ogifta mödrar. Mången

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottet!s utlutande Nr SO.

*

gång går deras sak förlorad genom deras obekantskap med de rättsliga

formerna.

Med det ofvan sagda tror jag mig ha påvisat, att här föreligga

missförhållanden, som kräfva afhjälpande. En lagstiftning till ansvar i

fråga om föräldraplikter och till skydd för mödrarnas och barnens rätt

är af nöden.

Riksdagen har upprepade gånger i denna angelägenhet skrifvit

till Kungl. Maj:t men icke desto mindre stå vi ännu vid samma punkt,

fast enhvar vet, att missförhållandena växa med hvarje år. I dag har,

enligt hvad mig meddelats, en petition i ärendet inlämnats till Konungen,

hvari mera än 500 i fattigvårdsarbetet praktiskt förfarna män och kvinnor

från Stockholms stad och län begärt skyndsamt utarbetande af lagförslag

för tillgodoseende af utom äktenskapet födda barns och deras

mödrars rättsliga ställning. Då jag tror, att det skulle vara lyckligt, om

äfven Riksdagen underströke behofvet af en snar lagstiftning å detta

område, tillåter jag mig vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt

utarbetande af lagförslag, som afse att på ett effektivt sätt tillgodose

utom äktenskapet födda barns och deras mödrars rättsliga

ställning.»

Herr Kronlund har i sin motion anfört följande:

»Samhället har gjort bra litet för den ogifta modern och för att

hjälpa och lindra hennes tunga, bekymmersamma lott. Den ogifta

modern ur de fattigare klasserna måste oftast ensam sörja för sitt barns

uppehälle och fostran; större, om inte största delen af hennes lilla årslön

eller årsinkomst åtgår merendels till hennes barns underhåll, särskilt

om hon nödgas lämna barnet från sig. Hela hennes tillvaro blir

under sådana förhållanden en oafbruten kedja af släp och slit, af umbäranden

och uppoffringar. Att förmå en tredskande barnafader att fullgöra

sin enklaste plikt emot moder och barn är för modern synnerligen

svårt och vanskligt, särskilt om hon nödgas anlita domstol för att af

barnafadern tilltvinga sig åtminstone ett ekonomiskt bidrag. Hvar och

en som deltagit i domarevärf vid våra underdomstolar och därvid handlagt

mål angående barnuppfostringsbidrag får därvid ofta i kärandenmodern

se en bild af värnlöshet och hjälplöshet. Oerfaren i rättegångsformerna,

försagd och bortkommen, som hon vanligen är, blifva rättsförhandlingarna

tör henne en förödmjukelsens och lidandets väg. Själfva

rättsproceduren vid våra domstolar är ej heller tillfredsställande och

ägnad att hjälpa henne till hennes rätt på det lämpligaste sätt. Huru

Herr

Kronlunds

motion.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

stark än bevisningen kan vara i ett barnuppfostringsmål blir väl i de

flesta fall endast slutliga resultatet af denna bevisning att den utpekade

barnafadern-svaranden ålägges värjemålsed. Här bar lagstiftaren och

rättsskipningen af formella grunder ställt sig väl ensidigt på mannens

sida. Om synnerligt bindande omständigheter förekomma angående det

påstådda faderskapet, borde väl hänsynsfullbeten mot den kränkta och

den svagare samt månheten om den materiella rättvisan kräfva att käranden-modern

finge med sin egen ed fylla bevisningen. Under nuvarande

förhållanden anses mannen kunna med sin ed upphäfva verkan af en

synnerligt stark bevisning, då däremot kvinnan ej får med sin ed fylla

ens den ringaste brist i bevisningen.

Både den danska och norska lagstiftningen innehåller i fråga om

de ogifta mödrarna vida mer humana och hänsynsfulla bestämmelser.

Grundtanken i dessa synes vara att i möjligaste mån från statens sida

gentemot en tredskaride barnafader å domstolsväg underlätta fastslåendet

af faderskapet och utfåendet af barnuppfostringsbidraget. Rättsförfarandet

både i Norge och Danmark i mål rörande barnuppfostringsbidrag

synes vara raskt och summariskt. Kostnaderna därvid bestridas i

Norge af staten. I händelse faderskapet förnekas, kan i Norge den

ogifta modern, när hon förebragt någon men icke tillräcklig bevisning,

få edligen bekräfta sin utsago. Enahanda synes vara förhållandet i

Danmark. Stränga bestämmelser äro meddelade i båda dessa länders

lagstiftning rörande utbetalandet från barnafaderns sida af uppfostringsbidraget;

i händelse han tredskas i fråga därom kan han insättas på

tvångsarbetsanstalt etc.

Det synes mig ur humanitets- och samhällelig synpunkt nödvändigt

att lagstiftningen här i Sverige kommer den ogifta modern till

hjälp gentemot den tredskande och försumliga barnafadern.

För att för den ogifta modern underlätta möjligheten att gentemot

den tredskande barnafadern få på domstolsväg afgjord frågan om

faderskapet och om uppfostringsbidragets storlek kunde ju lagbestämmelse

meddelas därom, att i mål angående dylikt bidrag allmänna åklagaren

vore skyldig att, efter anmälan af den ogifta modern, å tjänstens

vägnar föra hennes talan eller biträda henne i rättegången. Vidare borde

särskilda bestämmelser gifvas rörande det processuella förfarandet i

sådana mål i syfte att den ogifta modern kunde efter domstolens pröfning

under vissa omständigheter berättigas edligen bekräfta sin utsago

rörande ett uppgifvet faderskap. Dylika särskilda omständigheter kunde

anses föreligga då exempelvis den påstådda barnafadern ej på grund af

allmänna diskvalifikationer kunde åläggas värjemålsed. Vidare om denne

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 20. 5

på grund af sm vandel eller uppträdande under rättegången kunde

från moXniTsidT" g eI1" SyImerlie‘ 8,art Krebragts

Vårt rättegångsväsende torde inom kort blifva föremål för en

genomgripande omdaning och omläggning, och det kunde därför tyckas

J,m manr kuD<^. dröja med den af mig ifrågasatta, jämförelsevis

obetydliga reform till dess den grundliga reformen af vårt rättegångsväsen

genomförts. Men tidpunkten härför torde ännu ligga fjärran i

framtiden. Hänsynen till att mycket oförskyldt lidande orsakas genom

de åt mig papekade bristerna 1 lagstiftningen synes mig tala för att

man fortast möjligt genom några bestämmelser i här ofvan angifna

riktning sokte afbjalpa dessa brister och därigenom bereda dem litet

stod, som kanske mest af alla aro i behof däraf, men af samhället läm
afu

0dOvnHVead J.?g baf °fvan 8a^t beträffande uppfostringsväg

] bnrn’ ?d-„af °f,ft moder, torde äga tillämpning 1 allmänhet

beträffande barn, hvit k as föräldrar icke ingått äktenskap med hvarandra.

att Ril™/rUnd a-11hv?di]a^ hf of™u Tanfört’ får Jag vördsamt hemställa,

att Riksilagen viUe ! skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj.t tacktes låta. utreda och for Riksdagen framlägga förslag om bestammelser

i af mig här ofvan angifvet syfte.!)

De särskilda bestämmelser som i vår gällande lagstiftning reglera Utskottets

oäkta barns rättsställning, återfinnas som bekant hufvudsakligen i 8 yttrandekap

7 § arfdabalken af 1734 års lag, i lagen den 17 mars 1905 om

oäkta barns arfsrätt samt 1 kungl. brefvet den 17 oktober 1778 äfvensom

vissa därpå grundade bestämmelser angående kyrkobokföring.

jfed 8;e®nde a d? rattsmedel, som kunna anlitas för utkräfvande af

den ioraldrarna åliggande försörjningsplikt och hvad därmed sammanhånger,

galler 1 hufvudsak den allmänna lagstiftningen jämte vissa före
oäktebara

fatt,gvård8förorduinSen> hvilkat icke Häller de, särskildt afse

1+ A VrT* ^a.tl8kn’;DS af eagda bestämmelser torde ådagalägga,

W ^ afYen m/cket begränsade anspråk på fullstän
°-°]l

efffik| ?et % 81 ^ ändamål. Särskildt lämnar den nuvarande

lagstiftningen alltför otillräcklig möjlighet att framtvinga bidrag från

furens sida till det oäkta barnets försörjning eller öfverhufvud att

forma denne att fullgöra sina plikter med afseende å detsamma.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

Att frågan om dessa barns och deras föräldrars rättsliga ställning

i våra dagar är ett allvarligt och i folkets lif synnerligen djupt ingripande

spörsmål framgår redan af en än så ytlig blick på den^ officiella

befolkningsstatistiken. Enligt denna voro af år 1908 i Sverige födda

142,309 barn, 19,178 oäkta. Af äkta barn voro 23,16 på tusen och af

oäkta 30,40 på tusen dödfödda. På hvarje 1000-tal af de lefvande födda

barnen var dödligheten under första lefnadsåret 78,9 på tusen af de

äkta barnen, men 127,9 på tusen af de oäkta.

Det måste lämnas utom hvarje tvifvel, att det är samhällets plikt

att inskrida mot dessa missförhållanden, att väcka och underhålla känslan

af föräldrars ansvar och plikt mot sina barn och att sålunda bidraga

till undanröjande af den fara för sedlighet och moral, som man icke

utan fog ansett sig finna i nuvarande otillfredsställande lagbestämmelser

på dessa områden. c . „

Behofvet af förbättringar i det nuvarande tillståndet hafva också

tagit sig uttryck bland annat i upprepade inom Riksdagen framkomna

yrkanden på ny lagstiftning. Så väcktes mer eller mindre vidgående

motioner om oäkta barns rätt till underhåll, om föräldrars och särskildt

faders plikt att draga försorg om sådant barn liksom om straffpåföljd

för uraktlåtenhet härutinnan vid öfver ett tiotal riksdagar under det

senaste halfva seklet. Fyra gåDger under senare tid hafva dylika motioner

ledt till särskilda framställningar från Riksdagen till Kungl. Maj:t,

nämligen 1893, 1901, 1906 och 1907. I skrifvelse den 7 maj 1893

anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj it ville låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till lagbestämmelser, som mera verksamt än de nu

gällande tillgodosåge oäkta barns rätt till försörjning. I denna skrifvelse

framhölls särskildt den då nytillkomna norska lagstiftningen af den 6

juli 1892 såsom i många afseenden lämplig att för oss tjäna till ledning.

I skrifvelse den 19 april 1901 anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes

taga i öfvervägande, huruledes genom ändring af gällande fattigvårdsförordning

kunde vinnas skärpta och mera effektiva bestämmelser mot

sådana fäder till oäkta barn, som af lättja eller liknöjdhet försumma sm

försörjningsplikt, samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill den

verkställda utredningen kunde föranleda. I sin skrifvelse den 12 maj

1906 anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, om och på

hvad sätt sådan ändring af mom. 7 i berörda kungl. bref den 17 oktober

1778 jämte andra därmed i sammanhang stående bestämmelser kunde

företagas, att moderns namn blefve fortfarande skyddadt mot offentliggörande,

men, till upplysning och ledning i vissa uppgifna och bestämda

fall, på lämpligt sätt antecknadt, eller, där sådant funnes ej lämpligen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 20. 7

kunna ske, upphäfva samma moment och bestämmelser. Slutligen har

Riksdagen i skrifvelse den 19 april 1907 anhållit, att Kungl. Maj:t ville

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagstiftning, som

på tillfredsställande sätt tillgodosåge utom äktenskapet födda barns och

deras mödrars rättsliga ställning.

Hvad särskildt angår den äfven af Riksdagen uppmärksammade

frågan om oäkta barns arfsrätt har genom den ofvan anmärkta lagen

den 17 mars 1905 oäkta barn tillerkänts arfsrätt efter moder och

mödernefränder,. därvid dock såsom villkor för arfsrättens tillgodonjutande

föreskrifvits, att arfvinge skall anmäla sig inom natt och år från

det arfvet föll.

Bristerna i den hos oss gällande lagstiftningen framträda särskildt

starka vid en jämförelse med främmande länder, i synnerhet våra närmaste

grannländer Norge och Danmark. I båda dessa länder har man icke

dragit sig för att genom särskild, från familjerätten i öfrigt skild lagstiftning

gifva en reglering af hithörande rättsförhållanden.

Utskottet har ansett lämpligt att i detta sammanhang något redogöra

för denna lagstiftning.

Enligt den norske Lov om underholdningsbidrag till barn, hvis forceldre

ikke har indgaaet egteskab med hinanden ■den 6 juli 1892 är fadern

till ett utom äktenskapet födt barn pliktig att, intill dess barnet fyllt 15 år

delvis eller helt och hållet, vidkännas kostnaderna för barnets underhåll

och uppfostran, däri inberäknadt utgifter för barnets dop, skolgång och

konfirmation, Indika kostnader böra bestämmas och mellan föräldrarna

fördelas med hänsyn till deras ekonomiska ställning. År modern död

utan att efterlämna egendom eller förmår hon ej att betala sin del af

utgifterna, bör fadern åläggas att helt och hållet betala nämnda utgifter.

Äfven efter det barnet fyllt 15 år, kan fadern förpliktas att bidraga till

dess försörjning, för den händelse att barnet på grund af andlig eller

kroppslig svaghet icke kan försörja sig själft eller om det föreligger

säl skild orsak att gifva barnet fortsatt utbildning och fadern anses böra

bidraga härtill. Fadern, som äfven är skyldig bidraga till barnets

sjukvård samt vid dödsfall till dess begrafning, skall efter förmåga

lämna bidrag till utgifterna vid moderns nedkomst och för hennes

vård under barnsängstiden. Storleken af detta liksom öfriga bidrag

bestämmes af »Overpvrigheden® (amtmänuen eller stiftsamtmannen) efter

därom gjord ansökan Bidragon kunna förändras, ifall omständigheterna

därtill föranled i. Om bidraget icke i rätt tid erlägges, kan det utan

vidare indrifvas genom utmätning. För sådant ändamål kau det hos

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

vederbörande länsman eller utmätningsman begäras, att bidraget uttages

af barnafadern tillkommande lön, som i så fall skall enligt närmare

angifna regler innehållas. Kan bidrag ej uttagas genom utmätning eller

lönens innehållande, kan »Over0vrigheden» förordna, att barnafadern

skall insättas i tvångsarbetsanstalt. Den, mot hvilken sådant tvångsmedel

användts, har rätt att fordra, att han blifver inställd inför närmaste

»Forh0rsret», som kan, där den finner tvångsmedlet hafva obehörigt

blifvit använd t, upphäfva den administrativa myndighetens beslut därom.

Vill barnafadern utvandra från riket, innan han fullgjort sin försörjningsplikt,

åligger honom icke endast att erlägga förfallet bidrag eller

ställa säkerhet för detsamma, utan ock att ställa säkerhet för bidragets

erläggande i framtiden.

År det, när kvinna hos »Overövrigheden» söker bidrag för egen

eller sitt barns räkning, icke konstateradt, att den af kvinnan såsom

fader uppgifna verkligen är barnets fader, skall 5>Over0vrigheden» samtidigt

förelägga denne viss tid, inom hvilken han har att genom stämning

inför domstol styrka, att han ej är barnets fader. Försittes denna

tid, är han pliktig utgifva bidrag till barnets försörjning med af »Overpvrigheden»

bestämdt belopp. Förnekar han inför rätten faderskapet

och förebringas ej sådan bevisning, att hans uppgift kan utan edgång

godtagas, ålägges han värjemålsed. Under vissa omständigheter kan

dock modern tillåtas att med ed styrka sitt påstående, t. ex. då den

uppgifne fadern det begär, eller denne anses mindre trovärdig eller

modern förebragt någon, om ock ej tillräcklig bevisning för sitt påstående.

Alla kostnader för målets behandling vid rätten gäldas af staten,

men rätten kan efter omständigheterna ålägga tappande part att därför

utgifva lämplig ersättning.

Enligt 1909 års noi''ska förslag till »Lov om tern, hvis forceldre ikke

har indgaat egteskap med hinanden», är utom äktenskapet födt barn berättigadt

att genom sina föräldrars försorg erhålla tillräckligt underhåll och

en uppfostran, hvilken motsvarar den ställning, som den i ekonomiskt

afseende bäst situerade af föräldrarna inuehar. Föräldrarna äro båda i

lika grad pliktiga att hvar efter sin förmåga bidraga till barnets underhåll

och uppfostran. Föräldrarnas försörjningsplikt varar i regel, tills

barnet fyllt 16 år, men kan under särskilda omständigheter utsträckas

utöfver denna tidpunkt. Fadern är skyldig att till barnets moder betala

utgifterna för hennes förlossning och försvarliga vård under barnsängstiden

äfven om barnet är dödfödt. Fadern är dessutom skyldig att lämna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 20. 9

modern understöd under'' viss tid, då hon på grund af hafvandeskapet

lider åt nedsatt forvarfsformåga, äfvensom efter nedkomsten under sex

veckor eller, därest modern har barnet hos sig, ända till nio månader.

Kvinna, som blifvit hafvande utom äktenskapet, bör senast tre

månader innan hon väntar sin nedkomst, anmäla sitt tillstånd hos

läkare eller barnmorska med angifvande af antagliga tiden för afleden

och fadern till hennes barn. Den som mottager sådan anmälan, har

att undersöka riktigheten af kvinnans uppgift och, om denna befinnes

*™n.dad* £eDjSt meddela lokal myndighet i kvinnans hemort underrättelse

om den gjorda anmälan äfvensom öfriga upplysningar, som

kunnat vinnas. Sagda myndighet skall snarast möjligt utfärda resolution,

dan fastställes en frist af 14 dagar från delfående!, inom hvilken

tadern skall hafva anhängiggjort talan vid domstol om att fritagas från

faderskapet till barnet vid äfventyr att han eljeB kommer att anses såsom

barnets .åder samt skyldig utgifva bidrag till dess försörjning med

8 ude\^rm?.da myndlgbeten bestämdt belopp. När barnet''framfödts

och erhållit förmyndare, kan denne inträda såsom part i målet. Såväl

kvinnan som den uppgifne fadern höras efter samma regler och under

samma ansvar som vittnen, och rätten kan, sedan all bevisning blifvit

forebragt, ålägga dem edgång. Rätten är icke bunden af parternas erkännande

eller medgifvande. Kostnaderna i målet förskjutas af staten,

men den tappande parten kan åläggas att helt eller delvis återgälda dem

Vid födelse af oäkta barn skall modern inför läkare eller barnmorska,

som biträdt vid förlossningen, förklara, hvilken hon anser

vara barnets fader. Underlåtenhet att afgifva sådan förklaring straffas

med böter och afgifvande af falsk förklaring med böter eller fängelse.

Vederbörande läkare eller barnmorska har att inom tre dagar anmäla

födelsen hos vederbörande lokala myndighet, samt därvid meddela, hvilken

kvinnan uppgifyit vara barnets fader, äfvensom huruvida barnet varit

fullganget eller icke. Har ej barnmorska eller läkare närvarit vid nedkomsten,

skall modern inom 14 dagar till nämnda myndighet anmäla

födelsen med angifvande af hvilken hon anser vara barnets far. Den

myndighet, som mottagit anmälan om födelse, skall ofördröjligen draga

försorg om att förmyndare för barnet förordnas. Om utgifvande af

underhållsbidrag till modern och barnet icke redan tidigare genom

resolution ålagts fadern, skall sådan resolution genast utfärdas.

Samtidigt med ofvannämnda lagförslag har i Norge äfven framlagts

förslag till »Zon indeholdende forandringer i lov om arv av Hide jidi

1854 med tdlcegsloy av

hvars föräldrar icke ingått äktenskap med hvarandra, åtnjuta arfsrätt

Bihang till Riksd. prof. 1911. 7^Samt. 1 A/d. 19 Htt/t. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Lagutskottets utlåtande Nr 20.

äfven efter fadern och hans släkt. Därvid uppställes dock såsom förutsättning

för denna rätts åtnjutande att inom kort tid efter barnets

födelse blifvit styrkt, dels att’ den såsom fader angifne haft umgänge

med barnets moder under sådan tid, att han kan vara fader till barnet,

dels ock att anledning icke förekommit att antaga, att modern under

samma tid haft förbindelse jämväl med annan man.

Enligt den danska f>Lov indeholdende Bestemmelsei'' om Bern udenfor

JEgteskab og disses Force!dreT> den 27 maj 1908 är fadern till utom äktenskapet

födt barn skyldig att lämna bidrag till dess uppfostran i enhghet

med moderns lefnadsvillkor. Detta bidrag, hvars belopp bestämmes

af »overpvrigheden», sättes i allmänhet till tre femtedelar af alla utgifterna

för barnets underhåll, men kan äfven sättas högre. Faderns

bidragsplikt skall i regel räcka tills barnet fyllt 18 år. Det kan åläggas

fadern att utgifva särskildt bidrag till barnets dop, konfirmation,

skolundervisning och fackliga utbildning, äfvensom i anledning af barnets

sjukdom och begrafning innan det fyllt 18 år. Modern till barnet

äger rätt att af dess fader i enlighet med förut angifna grunder

utfå bidrag till utgifterna i anledning af hennes nedkomst och till

hennes underhåll en månad före och en månad efter barnets födelse,

äfven om barnet skulle vara dödfödt eller mannen af lidit före nedkomsten.

Har fadern till oäkta barn försummat att å bestämd tid erlägga

bidrag till barnet eller dess moder, kan efter ansökning bidrag till

modern utbetalas af allmänna medel utan att detta anses som ett henue

lämnadt fattigunderstöd. Så snart bidrag på sådant sätt utbetalats,

åligger det vederbörande myndigheter att uttaga beloppet hos fadern.

Kan så ej ske, uttages bidraget af den kommun där fadern har hemortsrätt,

och betraktas bidraget såsom ett fadern lämnadt fattigunderstöd.

Kommun kan i sådant fall fordra, att han, om bidraget ej erläggas,

ådömes fängelse på vanlig fångkost eller fängelse på vatten och bröd

eller ock tvångsarbete.

När den man, som förpliktats att lämna bidrag enligt lagen och

icke sist å förfallodagen erlagt detta, ändrar hemvist, måste han gorå anmälan

om flyttningen hos vederbörande myndighet, vid äfventyr af böter

från 10—100 kronor. Har han åsyftat att undandraga sig sin försörjningsplikt,

dömes han till fängelse eller tvångsarbete intill två månader.

Vill den, som är fader till utom äktenskapet födt barn, lämna landet

på längre eller obestämd tid, innan han uppfyllt hela sin underhållsskyldighet,

enligt ifrågavarande lag, är han pliktig att utbetala eller ställa

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 20. 11

säkerhet för de underhållsbelopp, som det åligger honom att i sådant

afseende utgifva vid äfventyr att varda häktad för gäld.

När enligt förklaring af legitimerad läkare eller praktiserande

barnmorska kvinna, hvilken blifvit hafvande utom äktenskapet, kommit

i sjunde månaden åt hafvandeskapet, kan hon anhängiggöra rättegång

mot den, som hon påstår vara fader till hennes barn. Erkänner fadern

sitt faderskap, eller förekommer därom tillräcklig bevisning, eller kan

han. icke gå förelagd värjemålsed eller går kvinnan, såsom enligt

angifna regler kan tillåtas henne, ed rörande faderskapet, bestämmer

5>over0vrigheden» med stöd häraf, efter begäran af modern, ett

passande belopp till understöd åt modern och till bidrag åt barnet.

Hvad Finland angår föreligger där ett af finska lagberedningen

den 14 november 1910 afgifvet, i vissa väsentliga delar på den norska och

danska lagstiftningen i ämnet byggdt förslag till särskild lag om barn,

som födts utom äktenskapet.

Herr Rydén har i sin ifrågavarande motion, under hänvisning till

angelägenheten af en snar lagstiftning i hithörande afseenden, upptagit

den förevarande frågan i hela dess vidd och i sådant syfte påyrkat

skyndsamt utarbetande af lagförslag, som afse att på ett effektivt sätt

tillgodose utom äktenskapet födda barns och deras mödrars rättsliga

ställning, bland annat i processuellt afseende. Herr Kronlund har i sin

motion särskildt fäst sig vid de brister, som vidlåda det nuvarande

rättegångsförfarandet i hithörande mål. Med framhållande att den tidpunkt

ännu torde vara långt aflägsen, då en mer genomgripande föränd)

ing af vart rättegångsväsen kan förväntas vara genomförd, har

denne motionär hemställt, att genom särskild lagstiftning de mest framträdande

af dessa brister måtte afhjälpas. I sådant syfte har såväl af

honom som af herr Rydén ifrågasatts, förutom beredande vid behof af

rättsbildadt biträde åt kvinnan, en friare bevispröfning i dessa mål med

inrymmande bland annat af rätt för domstolen att i vissa fall med bänsyn

till förekommande omständigheter kunna öfverlämna åt käranden

att med ed bekräfta ett påstående om faderskapet.

Lagberedningen är som bekant för närvarande sysselsatt med

uppgörande af. förslag till ny giftermålsbalk. Därjämte är frågan om

fattigvårdslagstiftningens revision öfverlämnad till en för ändamålet tillsatt

kommitté.

Med hänsyn till det trängande behofvet af en ny lagstiftning på

det område, som af motionärerna beröres, — hvilket nyligen vunnit

uttryck i en till Konungen ingifven, af ett femhundratal på området

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Laguiikoiteis utlåtande Kr SO.

erfarna män och kvinnor från Stockholms stad och län undertecknad

petition, som blifvit öfverlännad till lagberedningen och fattigvårdslagstiftningskommittéD,

— har utskottet ansett, att hithörande rättsförhållanden

böra, utan afvaktan på slutliga1, förslag till ny giftermålsbalk

och fattigvårdslagetiftning, efter förebilden från åtskilliga främmande

länder, regleras genom särskild lagstiftning med iakttagande, äfven i

dessa delar af den öfverensstämmelse mellan de skandinaviska länderna,

som lämpligen kan ernås.

Därvid lär bland annat böra till pröfning upptagas det viktiga spörsmålet

om oäkta barns arfsrätt efter fader och fädernefränder.

Äfven bör, såsom skett både i Norge, Danmark och .Finland, upptagas

det utom såväl familjerätten som fattigvårdslagstiftningen fallande

viktiga spörsmålet om de af motionärerna åsyftade ändringar i det

gällande allmänna processuella förfarandet i hithörande fall, hvilka, i

anslutning till hvad som skett i andra länder, utan svårighet synas böra

kunna genomföras utan afbidan på den reform af rättegångsväsendet i

dess helhet i vårt land, som kan förväntas. I sagda afseende har finska

lagberedningen i motiveringen till sitt förut berörda förslag anfört bland

annat: »Ett synnerligen vanligt bevisningsmedel i barnauppfostringsmål

utgör för närvarande värjemålseden af den instämde mannen. Ganska

allmän torde emellertid den uppfattningen vara, att också från kvinnans

sida edgång borde kunna komma till användning i sådana mål. Äfven

lagberedningen är af den åsikt, att tillfälle därtill bör gifvas, enär fall

kunna förekomma, då kvinnan erbjuder större trovärdighet än mannen

och det äfven eljest enligt domstolens pröfning kan finnas lämpligare,

att kvinnan lämnas rätt att med ed fylla bristande full bevisning än

mannen att måhända svära sig fri. En sådan fyllnadsed från kärandens

sida innebär visserligen en afvikelse från hvad i 17 kap. rättegångsbalken

stadgas angående parts ed, men står däremot i full öfverensstämmelse

med stadgandena angående bevismedel i nutida processordningar.

Gifvet är dock att hos domstolen kräfves varsamhet och

urskillning för anordnande af dylik edgång, och att densamma ej bör

få förekomma från sådan kvinnas sida, hvars trovärdighet i hithörande

förhållanden på en eller annan grund kan vara misstänkt. Lagförslaget

har på ofvananförda skäl i 21 § öppnat möjlighet till edgång jämväl

för kvinnan samt gjort edgångs föreläggande oberoende af yrkande

därom från parts sida.» — Utan att vilja härutinnan intaga någon bestämd

ståndpunkt, har utskottet ansett hvad sålunda anförts vara [förtjänt af

beaktande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

. Sedan utskottet af anförda skäl beslutat tillstyrka Riksdagen att,

i anledning af ifrågavarande motioner, i skrifvelse till Kungl. Makt

f a?1 it måtte taga under öfvervägande, huruvida den

af Riksdagen senast år 1907. begärda förbättring af oäkta barns och

deras naödrars rättsliga ställning måtte snarast möjligt- kunna komma

till stånd genom särskild lagstiftning utan afvaktan å giftermålsbalkens

och fattigvårdslagstiftningens slutliga revision, har det kommit till utskottets

kännedom, att Kungl. Maj:t samma dag som nämnda beslut

fattades öfverlämnat ofvanberörda petition till lagberedningen och fattigvårdslagstiftningskommittén

för att tagas i öfvervägande vid fullgörande

af dem förut gifna uppdrag, med förordnande att lagberedningen och

kommittén skulle undersöka, huruvida de ämnen, som i petitionen afväges,

skulle kunna särskildt för sig behandlas och, därest sådan behandling

funnes kunna äga rum, snarast möjligt inkomma med förslag

till lagstiftning i berörda hänseende.

Då det alltså bör kunna förväntas, att utan vidare åtgärd från

Riksdagens sida nu ifrågavarande ämnen göras till föremål för sådan

särskild lagstiftning, som utskottet af anförda skäl ansett sig böra förorda,

hemställer utskottet,

att förevarande motioner icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 mars 1911.

På lagutskottets vägnar:

ERNST HÅKANSON.

Reservation:

Herr Hdhanson, med hvilken herrar af Ekenstam, Bergendahl, Trana,

von Baumgarten och Stendahl förenat sig, har anfört följande:

»Såsom i utskottets betänkande omförmäles, har Riksdagen i skrifvelse

den 19 april 1907 anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och

för Riksdagen framlägga förslag till lagstiftning, som på tillfredsställande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

sätt tillgodosåge utom äktenskapet födda barns och deras mödrars rättsliga

ställning. Det är vidare bekant, att såväl lagberedningen, som för

närvarande är sysselsatt med uppgörande af förslag till ny giftermålsbalk,

som ock den för revision af fattigvårdslagstiftningen tillsatta kommitté

upptagit förevarande ämne till behandling.

Jag anser det högst tvifvelaktigt, huruvida de af motionärerna

påkallade ändringar i rättegångsförfarandet i hithörande fall lämpligen

kunna och böra vidtagas annorledes än i sammanhang med en allmän

reform af rättegångsväsendet i vårt land. På dessa grunder ansåg jag

mig icke kunna biträda utskottets beslut att tillstyrka Riksdagen att i

anledning af ifrågavarande motioner besluta en ytterligare skrifvelse

till Kungl. Maj:t. Då utskottet emellertid af förekommen anledning

numera frångått detta beslut och hemställt, att förevarande motioner

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, instämmer jag i det

slut, hvartill utskottet sålunda kommit.x»

Herr Gezelius har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit

i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EPTERTR. TRYCKERI. 1011.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.