Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 11 § i lagen angående äganderätt till skrift.

1911-03-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1911:25, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 11 § i lagen angående äganderätt till skrift.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

5

Nr 25.

Ankom till Riksdagens kansli den 28 mars 1911 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af

11 § i lagen angående äganderätt till skrift.

I en inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

nr 139, har herr Fridtjuv Berg anfört följande:

»Lagen om äganderätt till skritt innehåller en bestämmelse att såsom

eftertryck icke måtte anses, om delar af tryckt skrift eller, där den

är af ringa omfång, hela skriften intages i sådan, ur flera arbeten hämtad

samling, som göres för att tjäna till bruk vid gudstjänst eller vid

den elementära undervisningen i läsning, musik eller teckning eller till

historisk framställning, dock att detta icke gäller där skriften är författad

enkom för dylik för den elementära undervisningen afsedd samling, om

förbehåll mot eftertryck gjorts.

Emellertid har det visat sig, att denna rätt kan på ett för författarnes

intressen högst betänkligt sätt missbrukas i för skolan utgifna s. k.

läseböcker.

För några år sedan ansåg sig Sveriges författareförening böra inlägga

gensaga emot en i stor skala tilltagen aftryckning af ett större

antal författares arbeten, som utgafs såsom ett slags läsebok. Saken slöts

då med förlikning i godo, i det efter skiljedom, förlagsfirman erbjöd sig

betala skadestånd. Något juridiskt prejudikat vanns alltså den gången icke.

Andra exempel på uppenbara missbruk föreligga också. Så har en

skriftställarinna, som särskild! vunnit sig ett namn såsom författare för

barn, måst finna sig i, att i en samling på omkring 100 sidor icke mindre

än 50 upptagits af hennes visor och sagor.

I en annan läsebok lär större delen af Gustaf af Geij erstams »Mina

pojkar» blifvit aftryckt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

Äfven andra exempel på att den nämnda paragrafens medgifvande

begagnats i allt för stor utsträckning, skulle kunna anföras.

Det har ock försports, att man i läseböcker ärnar tillgodogöra sig

stora delar af, särskildt för ungdomens undervisning, skrifna verk.

Det ligger i sakens natur, att dylika »lån», som öfverskrida gränsen

för hvad rimligtvis hänsyn till skolans undervisningslitteratur kan

påkalla, måste verka skadligt för afsättningen af vederbörande författares

skrifter och kränka deras rätt att få uppbära frukten af sitt arbete.

Sveriges författarförening, vid hvars årssammanträde 1909 klagomål

häröfver anförts, har ock uttalat sig för rättelse i berörda missförhållande.

Man finner ock, att i den utländska lagstiftningen denna rätt att begagna

författares verk i läseböcker är mera begränsad, där den ens är medgifven.

Så bestämmer dansk lagstiftning, att man har rätt att begagna

»enskilda stycken, för läse- och skolböcker, dock först två år efter utgifningsårets

utgång, och i Norge för samlingar till kyrko- och undervisningsbruk

tio år efter utgifningsårets utgång; i Finland har man rätt

att intaga »smärre skrifter och utdrag» i arbeten afsedda för undervisning;

i Italien har man endast frihet att återge delar af ett arbete, »om

det icke sker i syfte att göra en vinst» ; i Ryssland har man rätt att i

undervisningsskrifter intaga stycken ur andra arbeten, dock högst Vs af

desamma och under villkor, att låntagarens egen text är minst dubbelt

så stor som lånet; i Tyskland får man i samlingar för kyrko- och undervisningsbruk

upptaga uppsatser af mindre omfång, dikter eller mindre

delar af skrifter; i Österrike får lånet icke öfverskrida ett tryckark ur

det begagnade arbetet. I flera länder saknas all tillåtelse för läseboks
o

o ,

utgifvare att utan ersättning upptaga författares arbeten; så exempelvis

i Frankrike, Storbritanien, Förenta staterna, Nederländerna, Portugal, äfven

om man i praxis, inom rimliga gränser, medger en citationsrätt.

Det torde vara befogadt, att äfven vår lagstiftning i detta hänseende

skyddar författares välförstådda intressen, helst det bör kunna ske

utan att i ringaste mån kränka undervisningens.

I detta syfte tillåter jag mig föreslå,

att andra och tredje styckena i 11 § af lag angående äganderätt

till skrift må få följande ändrade lydelse:

»Icke heller må såsom eftertryck anses, att i musikaliskt arbete ord

aftryckas såsom text eller att mindre delar af tryckt skrift, eller, där

den är af ringa omfång, hela skriften intages i sådan, ur flera arbeten

hämtad samling, som göres för att tjäna till bruk vid gudstjänst eller

vid den elementära undervisningen i läsning, musik eller teckning eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr So. 7

till historisk framställning; dock må hvad nu sagts icke gälla, där skriften

är författad enkom i ändamål att intagas i sådan för den elementära

undervisningen afsedd samling, som nyss nämnts, samt förbehåll mot

eftertryck blifvit gjordt vid skriftens början. I dylik, för den elementära

undervisningen afsedd samling må emellertid icke mer än sammanlaerdt

ett sextonsidigt tryckark af en författares skrifter, utan hans eller hans

rättsinnehafvares medgifvande, kunna intagas.

Då annan skrift sålunda begagnas, skall författaren uppgifvas, så

framt hans namn finnes å skriften utsatt.»

Från den i lagen angående äganderätt till skrift den 10 augusti 1877

uttalade allmänna regeln om författares uteslutande rätt att genom tryck

mångfaldiga sin skrift hafva i särskilda fall vissa undantag meddelats.

Sålunda stadgas bland annat i 11 § af berörda lag, att såsom eftertryck

icke skall anses, att delar af tryckt skrift eller, där den är af ringa omfång,

hela skriften intages i sådan, ur flera arbeten hämtad samling, som

göres för att tjäna till bruk vid gudstjänst eller vid den elementära

undervisningen i läsning, musik eller teckning eller till historisk framställning.

Genom den på Riksdagens initiativ tillkomna lagen den 17

juni 1908 begränsades den sålunda stadgade inskränkningen i författarerätten

till att icke gälla, då skriften vore författad enkom i ändamål att

intagas i sådan för den elementära undervisningen afsedd samling, som

nyss nämnts, samt förbehåll mot eftertryck blifvit gjordt vid skriftens

början.

Motionären har i sin ifrågavarande framställning sökt påvisa, att

den omförmälda rätten att eftertrycka annans skrift vore alltför vid,

samt för rådande af bot härå påyrkat viss af honom formulerad ändring

i berörda stadgande, hvarigenom sagda rätt skulle begränsas dels beträffande

hvarje sådan samling, som nyss nämnts, till att kunna omfatta endast

mindre delar af en skrift, dels vidkommande för den elementära undervisningen

afsedd samling sålunda, att under inga förhållanden mer än ett

sextonsidigt tryckark af en skrift skulle utan författarens samtycke få i samlingen

intagas.

Lika med motionären synes det äfven utskottet, som om den gällande

lagstiftningen i nämnda hänseende mer än nödvändigt ingriper i

författarens rätt. Ett lämpligare afvägande af de intressen, hvarom här

är fråga — å ena sidan den allmänna bildningens och den vetenskapliga

forskningens berättigade anspråk att obehindradt få tillgodogöra sig vissa

tryckta alster och å den andra författarens anspråk på rättsligt skydd för

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr So.

sitt arbete — synes därför utan kränkning af de nämnda intressen, som

här stå emot författarens, böra kunna föranleda en jämkning i berörda

lagstiftning till den sistnämndes förmån. Att en sådan i någon form är

af behofvet påkallad, synes framgå af de missbruk, hvartill den för närvarande

rådande friheten i förevarande hänseende understundom ledt.

Förefintligheten af ett behof i nämnda afseende vinner, såsom motionären

framhållit, ytterligare stöd såväl af den utländska lagstiftningen, hvilken

härutinnan i allmänhet försätter författaren i en gynnsammare ställning

än den svenska, som äfven af ett af Sveriges författare fö rening år 1909

på förekommen anledning i ämnet gjordt uttalande.

Enligt hvad utskottet inhämtat, är den gällande lagstiftningen angående

litterär och konstnärlig äganderätt för närvarande föremål för omarbetning

inom kungl. justitiedepartementet.

Vid sådant förhållande har utskottet, utan att ingå i närmare pröfning

af det af motionären formulerade förslag till lagändring i förevarande

afseende, ansett lämpligast, att det öfverlämnas åt Kungl. Maj:t att i

samband med nämnda arbete upptaga det af motionären nu afsedda spörsmålet

till beaktande på sätt, som under nämnda lagarbete kan finnas

lämpligast.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen i anledning af ifrågavarande motion,

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes taga under öfvervägande, i hvad mån

begränsning må böra ske i den i 11 § af lagen angående

äganderätt till skrift medgifna rätt att i sådan

ur flera arbeten hämtad samling, som där omförmäles,

intaga delar af tryckt skrift, samt för Riksdagen framlägga

det förslag, som däraf kan föranledas.

Stockholm den 28 mars 1911.

På lagutskottets vägnar:

ERNST HÅKANSON.

Herrar Söderbergh och Lindhagen hafva anhållit få antecknadt, att

de icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

STOCKHOLM, SVENSKA BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAGET 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:55 Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 11 § i lagen angående äganderätt till skrift. s. 1 i texten