Sök i Ratio Lex

Lagutskottets utlåtande Nr 38

1911-03-28 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1911:28, Lagutskottets utlåtande Nr 38

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 38.

i

Nr 28.

Ankom till Riksdagens kansli den 28 mars 1911 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungi.

Maj:t angående fullt genomfördt kommunalt veto beträffande

för säljning af vin och Öl.

Lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två till

utskottet hänvisade motioner, den ena nr 13 inom Första kammaren af

herr C. H. von Mentzer m. fl. och den andra nr 14 inom Andra kammaren

af herr E. JRäf m. fl., däri hemställts, att Riksdagen ville i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för

Riksdagen framlägga förslag till sådana ändriDgar i kungl. förordningen

angående försäljning af vin och Öl den 9 juni 1905, att rättighet till försäljning

af vin och öl icke må beviljas utan bifall, i fråga om stad, af

stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, af allmän rådstuga samt i

fråga om landet, af kommunalstämma.

Till stöd härför har herr von Mentzer m. fl. anfört: Herr von

»Under åberopande af hvad som anförts uti en annan af oss framburen

motion angående skrifvelse till Kungl. Maj:t om sådana ändringar

i gällande brännvinsförsäljningsförordning, att rättighet till försäljning af

brännvin icke må beviljas utan bifall, i fråga om stad, af stadsfullmäktige

eller, där sådana ej finnas, af allmän rådstuga samt, i fråga om landet,

af kommunalstämma, få vi härmed föreslå motsvarande ändring jämväl i

förordningen angående försäljning af vin och Öl. Såsom i nämnda motion

blifvit närmare utveckladt, anse vi principen om kommunal själfstyrelse

såsom sin konsekvens — särskild! beträffande frågor af föreliggande art —

fordra, att bestämd hänsyn tages till kommunens genom dess lagliga representation

uttalade vilja härutinnan. Fn följd häraf anse vi vara, att beBihang

till Likså. jnot. 1911. 7 Band. 1 Afd. 36 Iluft. (Nr 28 ). \

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

stämmelsen i 7 § 4 mom. i förordningen om försäljning af vin och öl

därom, att i fall ansökning om utskänkningsrätt blifvit afstyrka beträffande

annan ort än Stockholm, af båda de kommunala myndigheter, som

i ärendet hörts, densamma ej må bifallas, bör ändras därhän, att afstyrkande

från i stad stadsfullmäktige eller allmän rådstuga och å landet kommunalstämma

skall vara tillräckligt för att hindra bifall till ansökningen.

Beträffande de i §§ 8, 9 och 10 omförmälda försäljningsrättigheter gäller

i hufvudsak detsamma, som i nyss åberopade motion anförts om de s. k.

tillfälliga brännvinsutskänkningsrättigheterna».

Den af sistbemälda motionärer åberopade motionen, nr 12, angående

fullständigt genomförande af kommunalt veto i fråga om beviljande af

rättighet till försäljning af brännvin, är af följande lydelse:

»Ibland allt det sedliga förfall, all den råhet och förvilduing, särskildt

bland ungdomen, hvaröfver man i våra dagar icke utan skäl klagar, framträder

såsom en löftesrik ljuspunkt just det starka nykterhetsintresset bland

de breda lagren of vårt folk, den starka viljan till sedlig lyftning, som

därigenom tager sig uttryck. Det är de lagstiftande myndigheternas plikt

att taga fasta på denna löftesrika handpenning på att vårt folk till sin

kärna dock är sund! och sedligt, att det vill söka öfvervinna de nedbrytande

krafternas förstörelseverk och åter resa sig till sedlig kraft och storhet.

Att i en brytningstid, sådan som vår, detta icke kan gå utan eu

mäktig kraftansträngning i den religiösa och nationella samlingens tecken

är gifvet. Vi våga också tro, att, när medvetandet härom blir klarare

och starkare, äfven de, som ännu stå ganska tvekande inför den storartade

sedliga rörelse bland vårt folk, som benämnes nykterhetsrörelsen, skola

räcka handen till kraftigt bistånd.

Börelsen, som utgick från de bildades led och därefter med stigande

hänförelse omfattats af allt vidare kretsar, har numera nått fram till att

vara äfven eu kommunens och statens angelägenhet. Närmast intresserad

utaf dessa båda är kommunen, som i första hand drabbas af alla de

olägenheter, samhället såsom sådant får utstå i följd af rusdrycksbrukets

skadliga verkningar. Vill alltså kommunen genom förbud mot rusdrycksförsäljning

i större eller mindre utsträckning skydda sig mot dessa olägenheter

och i sin mån bidraga till afvärjande af den fara, som hotar att

fördärfva så många hem, så många eljest arbetsdugliga samhällsmedlemmar,

så många af den uppväxande ungdomen — så bör icke från statens sida

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

3

läggas hinder i vägen därför. Principen om kommunernas själfbestämningsrätt

härutinnan har också i viss mån godkänts i lagstiftningen rörande

dessa ämnen. I kungl. förorduingen angående försäljning af brännvin den

9 juni 1905 § 11 stadgas, att om annan detaljhandel med brännvin än

den, som kan äga rum jämlikt 9 § — nämligen på grund af burskap

eller särskild! privilegium — anses böra i stad idkas, må förslag därom

väckas hos stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, hos allmän rådstuga.

Endast i fall stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan medgifva

den ifrågasatta försäljningen får sådan äga rum. I fråga om rätt till

detaljhandel med brännvin på laudsbygden — utöfver den utskänkuing

som äger rum i samband med äldre gästgifveri — innehåller 13 §, att

sådan ej får förekomma, ifall därom gjord framställning blir af kommunalstämman

ogillad.

Emellertid är detta kommunala veto ej fullständigt genomfördt. Omfattande

försäljningsrättigheter kunna af Konungens befallningshafvande

medgifvas äfven emot den kommunala representationens afstyrkande, i ett

par fall till och med utan deras hörande.

I 16 § stadgas nämligen:

1. Klubb eller annan förening må, efter vederbörande kommunalstyrelses

hörande, kunna af Konungens befallningshafvande tilldelas rätt

under högst ett år i sänder att utskäuka brännvin åt sina medlemmar och

inbjudna gäster. — 2. Vid hälsobrunn, badort eller annan kurort å landet,

där särskild läkare finnes anställd, må på därom gjord ansökning Konungens

befallningshafvande, sedan vederbörande kommunalstämma lämnats

tillfälle att yttra sig, meddela rättighet till brännvinsutskänkning för kortare

tid än år, dock att vid sådan utskänkning egentligt brännvin må

tillhandahållas endast vid måltider åt spisande gäster. — 3. Rättighet till

utskänkning å passagerarefartyg må på ansökning kunna medgifvas af

Konungens befallningshafvande i det län, hvarest fartygets rederi har sitt

säte. Sådan utskänkning må endast äga rum till förtäring ombord å fartyget

och må, under det fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast

ske till besättningen och till dem, som i fartygets restaurationslokal intaga

måltid. — 4. Där i annat fall än förut i donna § är sagdt, värdshusrörelse

för någon del af året tillfälligtvis kan vara af omständigheterna

påkallad, dock ej vid läger eller där trupp eljest är för flera dagar sammandragen,

må för kortare tid än år rättighet till brännvinsutskänkning

på därom af vederbörande gjord ansökning meddelas af Konungens befallningshafvande.

— 5. Vid meddelande af utskänkningsrätt enligt denna §

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

må Konungens befallningshafvande föreskrifva de inskränkningar, som i

öfrigt kunna anses nödiga.

Förslag till ändringar i denna paragraf hafva fyrfaldiga gånger förekommit.

Uti en af herr Söderbergh m. fl. i Andra kammaren vid 1910

års riksdag väckt motion nr 111 yttras härom bland annat följande:

»Samtliga de s. k. tillfälliga utskänkningsrättigheter, som omförmälas

i förenämnda paragraf i brännvinsförsäljningsförordningen och om hvilka

det ligger i Konungens befallningshafvandes makt att ensam och allena

besluta, ha alltid af nykterhetsvännerna med rätta betraktats med oblida

ögon. Då den nu gällande förordningen af Kungl. Maj it framlades för

godkännande vid 1905 års Riksdag, restes mot 16 § i dess dåvarande lydelse

ett starkt motstånd. Sålunda påyrkades i två inom Andra kammaren

väckta motioner borttagandet af hela denna paragraf, och ett stort antal

ändringsyrkanden framställdes af flera motionärer i båda kamrarne i fråga

om hvarje moment, då särskilda restriktioner utöfver de af Kungl. Maj:t

föreslagna ansågos erforderliga med afseende å förevarande slag af utskänkningsrättigheter.

Men mycket blef den gången ej vunnet. Åt Konungens

befallningshafvande inrymdes den allra vidsträcktaste befogenhet att utdela

till namnet tillfälliga, men därför icke mindre verkningsfulla utskänkningsrättigheter,

äfven mot vederbörande kommunalmyndigheters direkta afstyrkande,

ja, i enlighet med ofvanberörda 4 mom., till och med utan

dessas hörande.»

Beträffande paragrafens mom. 1 yrkades i nämnda motion, att momentet

måtte utgå. Till stöd härför anfördes, att det icke förelågo något som

helst giltigt skäl, hvarför en särskild brännvinsförsäljningsrätt skulle vara

förbehållen klubbar och dylika inrättningar af privat natur. Fn sådan

rätt måste fastmer anses såsom synnerligen olämplig. Utdelandet däraf

kunde icke annat än bli beroende på fullständig godtycklighet i de fall,

då konkurrens inträder mellan flera föreningar, eller också skulle rättighet

meddelas i hur stor utsträckning som helst till hvarje förening, som därom

gjorde framställning och mot hvilken speciella obehörighetshänsyn icke

kunde påvisas. Och ändå hade törhända föreningen kommit till stånd

med hufvudsakligt syfte att just ernå en utskänkningsrätt. Vidare kunde

anmärkas, hurusom, då en klubb alltid mer eller mindre hade karaktären

af enskildt sällskap, det för polismyndigheten vore hart när omöjligt att

där öfva nödig tillsyn. Lagöfverträdelser kunde alltså utan påföljd utöfvas

och hvarjehanda missbruk bedrifvas utan att behöfva komma i offentlighetens

ljus. Den fara, som läge häri, och de betänkliga följder i flera

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

5

hänseenden, som en dylik utskänkningsrörelse inom slutna väggar kunde

fora med sig, manade på det allvarligaste till ett ingripande. Såsom i

det hela skadligt och för ifrågavarande föreningar ingalunda oundgängligen

nödig, borde följaktligen en utskänkningsrätt af omförmälda slaget

icke vidare få förekomma.

Sammansatta bevillnings- och lagutskottet vid 1909 års riksdag, hvilket

haft att yttra sig öfver eu af herr Söderbergh in. 11. då väckt motion

med enahanda yrkande och motivering, uttalade i anledning däraf, att enligt

utskottets mening eu utskänkningsrättighet af ifrågavarande slag vore

synnerligen olämplig. Då en klubb eller förening alltid komme att mer

eller mindre behålla karaktären af enskildt sällskap, blefve det hart när

omöjligt för polismyndigheten att utöfva någon tillsyn öfver där bedrifven

utskänkningsrörelse. Denna rörelse torde också ej sällan utsträckas utöfver

de tider, då utskänkning å de offentliga utskänkningsställena icke

finge liga rum, ett förhållande som, förutom att det frestade till ökad

spritkonsumtion, måste anses särskildt olämplig i klubbar, där unga män

ofta utgjorde flertalet af medlemmarna. Härtill komme, att vederbörande

kommunalstyrelse icke ägde makt att förhindra tillkomsten af ifrågavarande

rättigheter, i det att Konungens befallningshafvande, oberoende af hvad

kommunalstyrelsen anfört, vore oförhindrad att medgifva en dylik rättighet.

Då ej heller något behof af klubbrättigheter förefunnes — under den

långa tid, då särskilda dylika rättigheter ej funnos, hade, utskottet veterligen

några giltiga anmärkningar mot saknaden af sådana icke framkommit

— funne utskottet sig böra hemställa om bifall till motionen i denna

del. Frågan förföll dock. Bevillningsutskottet vid 1910 års riksdag

ställde sig, i motsats mot föregående årets sammansatta bevillnings- och

lagutskott, afvisande mot motionen under hänvisning till den då ifrågasatta,

sedermera af [Riksdagen beslutade allsidiga utredningen af de till

nyktcrhctslagstiftningen hörande spörsmål.

Men oberoende däraf synes redan nu — helst som utredningen säkerligen

kommer att taga lång tid i anspråk — åtminstone sådan ändring

i gällande brännvinsförsäljningsförordning böra vidtagas, att försäljningsrättighet,

hvarom nu är fråga, icke må kunna beviljas utan bifall af den

kommunala representationen. Denna känner bäst förhållandena på platsen

och de olägenheter, som följa af försäljningsrättighetens beviljande.

Här om någonsin bör den kommunala själfbestämningsrätten vinna den

vidsträcktaste tillämpning.

Hörande mom. 2 i förevarande § yrkades uti en af hr Söderbergh

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

m. fl. vid 1910 års riksdag väckt motion nr 112, att orden »sedan vederbörande

kommunalstämma lämnats tillfälle att yttra sig» måtte utbytas

mot »sedan vederbörande kommunalstämma därtill lämnat sitt bifall», så

att momentet skulle komma att erhålla följande lydelse: »Vid hälsobrunn,

badort eller annan kurort å landet, där särskild läkare finnes anställd,

må på därom gjord ansökning Konungens befallningshafvande, sedan vederbörande

kommunalstämma därtill lämnat sitt bifall, meddela rättighet till

brännvinsutskänkning för kortare tid än år, dock att vid sådan iskänkning

egentligt brännvin må tillhandahållas endast vid måltider åt spisande

gäster.»

Till närmare motivering häraf yttrades i motionen:

»Uti 2 mom. i 16 § i kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående

försäljning af brännvin tillerkänucs Konungens befallningshafvande

befogenhet att vid hälsobrunn, badort eller annan kurort å landet, där

särskild läkare finnes anställd, sedan vederbörande kommunalstämma lämnats

tillfälle att yttra sig, meddela rättighet till brännvinsutskänkning.

Mot berörda stadgande ha gång efter annan anmärkningar med fog riktats.

Det har framhållits, att det hvarken kan anses nödigt eller nyttigt,

att brännvinsutskänkning må äga rum vid dylika anstalter. För öfrigt

borde det icke vara Konungens befallningshafvande medgifvet, att, när det

lyckats för en kommun att hålla sig fri från all brännvinsutskänkning,

korsa samma kommuns nykterhetssträfvande genom att tillåta iskänkning

vid s. k. kurort, som till äfventyrs ligger inom dess område, ett förhållande

som flera gånger inträffat. Inrättningar af ifrågavarande slag uppstå

numera till obegränsadt antal, oftast utan någon som helst utsikt att

kunna ekonomiskt bära sig, såvida icke inkomster af en vid inrättningen

lätt nog förvärfvad brännvinsutskänkningsrätt bli att påräkna. Att grunda

tillkomsten af eu hälsoanstalt på sådan förutsättning måste väl anses förkastligt.

I hvarje händelse bör icke mot kommunens uttryckligt uttalade

vilja eu utskänkningsrätt af omförmäld art få komma till stånd.»

Äfven härutinnan gäller, att den Konungens befallningshafvande här

medgifna befogenhet måste anses utgöra ett obehörigt intrång uti den

kommunala själfbestämningsrätten, och att sålunda det kommunala vetot

jämväl på denna punkt bör göras gällande oberoende af den pågående

utredningen rörande det berättigade eller icke berättigade uti förekomsten

i allmänhet af dylika särskilda rättigheter.

Mom. 3 i 16 § innehåller, att rättighet till utskänkning å passagerarfartyg

må på ansökning kunna medgifvas af Konungens befallnings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

hafvande i det län, hvarest fartygets rederi har sitt säte. Här förutsättes

icke ens för rättighetens beviljande, att de kommunala myndigheterna

skola höras. Visserligen har mot krafvet härpå anmärkts, att det skulle

medföra praktiska svårigheter att inhämta yttranden från samtliga kommuner,

då fråga vore exempelvis om passagerarfartyg i kusttrafik på

längre sträckor. I detta fall skulle dock det kommunala vetot kunna

genomföras så, att kommun, som berördes af trafiken, skulle hafva rätt

att inom viss tid före ärendets afgörande hos Konungens befallningshafvande

inkomma med framställning i ämnet, hvarom kungörelse skulle

utfärdas på enahanda sätt som i fråga om de vanliga länskungörelserna.

Med föranledande af innehållet i de sålunda inkomna framställningarna

skulle Konungens befallningshafvande hafva att antingen afslå ansökningen

om utskänkningsrätt eller ock medgifva den i den inskränktaré omfattning,

att kommun, som motsatt sig utskänkningsrättighetens beviljande,

deraf icke berördes, så att t. ex. iskänkning icke finge förekomma förr

än etter afgången från viss hamn under resan eller dylikt.

Ehuru, liksom i fråga om öfriga här ofvan omnämnda tillfälliga utskänkningsrättigheter,

frågan om deras fullständiga upphörande torde utgöra

föremål för den beslutade utredningen, lärer dock krafvet på rätt

till kommunalt veto äfven i detta fall kunna och böra redan nu pröfvas

och omedelbart godkännas.

Hvad slutligen angår de i mom. 4 i 16 § afsedda tillfälliga utskänkningsrättigheter,

yttrades därom i den förut åberopade af herr Söderbergh

in. fl. väckta motionen nr 111, att dessa rättigheter skulle egentligen endast

ifrågakomma i anledning af offentliga tillställningar af ett eller annat

slag, men att momentets affattning lade i Konungens befallningshafvandes

hand att meddela rätt till brännvinsutskänkning i hvilka fall som helst,

utom vid läger eller där trupp eljes för flera dagar sammandrages, allenast

med den begränsningen, att tiden skall vara kortare än år. Olämpligheteu

af en så vidsträckt maktfullkomlighet hos Konungens befallningshafvande

i fråga om beviljandet af brännvinsutskänkningsrätt läge i öppen dag.

])en kunde leda och hade också, enligt hvad erfarenheten ådagalagt, ledt

till missförhållanden af flerahanda art. Äfven där värdshusrörelse för

någon del af året tillfälligtvis kunde vara af omständigheterna påkallad,

borde rättigheter att utskänka spritdrycker icke kunna få meddelas i

annan ordning än författningen i öfrigt föreskrefve. >

s. 8 Kontrollera mot PDF

Herr Rafs

to. fl motion.

8 Lagutskottets utlåtande Nr 28.

Herr Räf m. fl. har i sin motion anfört:

»Under åberopande af hvad som anförts uti en annan af oss framburen

motion angående skrifvelse till Kungl. Maj:t om sådana ändringar

i gällande brännvinsförsäljningsförordning, att rättighet till försäljning af

brännvin icke må beviljas utan bifall, i fråga om stad, af stadsfullmäktige

eller, där sådana ej finnas, af allmän rådstuga samt, i fråga om landet, af

kommunalstämma, få vi härmed föreslå motsvarande ändring jämväl i förordningen

angående försäljning af vin och Öl.»

I den åberopade motionen nr 13, angående skrifvelse till Kungl. Maj:t

rörande fullt genomfördt kommunalt veto beträffande försäljning af brännvin,

hafva samma motionärer anfört:

»I kungl. förordningen angående försäljning af brännvin den 9 juni

1905 stadgas såsom allmän regel för rätt till detaljhandel med brännvin

att bifall därtill erfordras i stad af stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, af allmänna rådstugan, och på landet af kommunalstämma. Lämnas

ej sådant bifall, kommer försäljningen ej till stånd. Den makt, de kommunala

myndigheterna hafva, att i förutnämnda fall förhindra utöfningen

af detaljhandel med brännvin inom kommunens område, kan lämpligen

kallas kommunalt veto. Denna vetorätt är eu dyrbar frukt af nykterhetsvännernas

hittills nedlagda oförtröttade arbete på nykterhetslagstiftningens

område. Emellertid är principen om denna rätt för kommunerna ännu

icke i lagstiftningen till fullo genomförd. Enligt 16 § i brännvinsförsäljningsförordningen

kunna nämligen åtskilliga försäljningsrättigheter af särskild

natur af Konungens befallningshafvande medgifvas äfven emot vederbörande

kommunalmyndighets afstyrkande och i ett par fall till och med utan att

kommunal myndighet ens höres.

Gällde frågan här endast näringslifvets intressen eller hänsynen till

enskilda personers smak och vanor, skulle kanske krafvet på den kommunala

veto-principens utsträckande jämväl till dessa fall icke hafva framträdt

och vidhållits med sådan styrka bland landets nykterhetsvänner, som nu

faktiskt är förhållandet. Men det är högre intressen, som här stå på

spel. Ibland allt det sedliga förfall, all den råhet och förvildning, särskildt

bland ungdomen, hvaröfver man i våra dagar icke utan skäl klagar, framträder

såsom eu löftesrik ljuspunkt just det starka nykterhetssträfvandet

bland de breda lagren af vårt folk, den starka viljan till sedlig lyftning,

som därigenom tager sig uttryck. Det är de lagstiftande myndigheternas

plikt att taga fasta på denna löftesrika handpenning på, att vårt folk till

sin kärna dock är sundt och sedligt, att det vill söka öfvervinna de ned
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet,1! utlåtande Nr 28. 9

brytande krafternas förstörelseverk och åter resa sig till sedlig kraft och

storhet. Att i en brytningstid, sådan som vår, detta icke kan gå utan en

mäktig kraftansträngning i den kristliga och nationella samlingens tecken, är

gifvet. Men skall en sådan samling kunna åstadkommas, måste alla, som vilja

göra allvar af sina bemödanden för fosterlandets väl, förena sig till gemensamt

aibete, om det också måste ske med uppoffring af hvad som under

mindre ansvarsfulla och brydsamma tider möjligen kunnat bibehållas eller

tillåtas. Vi våga också tro, att när medvetandet härom blir klarare och

starkare, äfven de, som ännu stå ganska tvekande inför den storartade

sedliga rörelse bland vårt folk, som kallar sig nykterhetsrörelsen, skola

räcka handen till kraftigt bistånd. Ftt af de närmast liggande uttrycken

härför vore, om den själfbestämningsrätt, som i princip och i stora väsentliga

delar redan tillerkänts kommunerna i fråga om rätten till försäljning

af rusdrycker inom kommunens eget område, kunde till fullo genomföras,

så att ett fullständigt kommunalt veto tillerkändes kommunerna. Hafva

dessa genom sin lagliga representation ställt sig afgjordt på den sida, där

man vill söka med all kraft höja vårt folk ur det begynnande förfallet,

synes det icke vara riktigt, att de administrativa myndigheterna skola

hafva makt att i viss mån gäcka dessa ansträngningar, då det icke lärer

kunna visas, att de intressen, som de administrativa myndigheternas befogenhet

härutinnan är afsedd att skydda, äro af den art eller vikt att de böra

göras gällande gentemot ett så stort allmänt intresse som fosterlandets väl.

Hvad betyda häremot sådana ömkliga eller rent privat-ekonomiska

intressen, som nöjet för en klubb eller förening att få servera brännvin

eller därmed likställda drycker åt sina medlemmar och gäster eller intresset

för en hälsobrunn eller badort att få anordna brännvinsutskänkning vid

måltider åt spisande gäster, eller för restauratrisen på ett passagerarefartyg

för att försälja spritdrycker under sjöresan.

Frågan om statens och kommunernas frigörande från det ekonomiska

beroendet af rusdryckshandteringen torde icke beröras af nu väckta förslag,

hvadan ett afvaktande af kommittéutredningen härutinnan icke synes erforderligt.

»

I anledning bland annat af de utaf motionärerna åberopade, af dem

väckta motioner rörande ändring i gällande förordning angående försäljning

af brännvin har innevarande riksdag på hemställan af bevillningsutskottet

beslutat i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t

Bihang till Riksd. prof. 1911. 7 Sand. 1 Afd. 2G Höft. 2

Utakottets

■tjärande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Lagutskottets utlåtande Nr 28.

låta snarast möjligt utarbeta och för Eiksdagen framlägga förslag till sådan

ändring af förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin,

att dels, i den mån hänsynen till andra berättigade intressen medgifver,

den Konungens befallningshafvande enligt förordningens 16 § nu

tillkommande befogenhet att meddela tillstånd till brännvinsutskänkning

göres mindre omfattande, och dels, hvad angår de i sagda paragrafs 1, 2

och 4 mom. afsedda utskänkningsrättigheter, i den mån de anses fortfarande

böra ifrågakomma, vederbörande kommunala myndigheter alltid må

höras och mot dessas afstyrkande tillstånd till dylika rättigheter icke meddelas.

De i nu ifrågavarande motioner gjorda yrkanden ansluta sig, såsom

framgår af de där förekommande motiveringar, till förutberörda af samma

motionärer afgifna motioner.

För rättighet till detaljhandel med sådana drycker, som afses i förordningen

angående försäljning af brännvin, fordras enligt samma förordning

i allmänhet medgifvande i första hand i stad af stadsfullmäktige eller

allmän rådstuga och å landet af kommunalstämman. Fall, där detta ej är

händelsen, äro angifna i berörda 16 § i sistnämnda förordning.

Beträffande åter vin och Öl kan, såsom i den ena af ifrågavarande

motioner erinrats, rättighet till utskänkning däraf i allmänhet enligt 7 §

i förordningen angående försäljning af vin och Öl medgifvas af Konungens

befallningshafvande, om ej båda de kommunala myndigheter, som i ärendet

hörts — i stad magistraten och stadsfullmäktige eller allmän rådstuga

samt å landet kommunalnämnd och kommunalstämma — afstyrkt gjord

ansökning därom. Enligt 13 §:ens 3 mom. gäller detsamma i fråga om

rätt att å landet till afhämtning försälja vin och Öl. För annan stad än

Stockholm ankommer det enligt 2 mom. i samma § på Konungens befallningshafvande

att meddela tillstånd att till afhämtning försälja sådana

drycker efter inhämtande af magistratens yttrande. I Stockholm meddelas

sådant tillstånd af öfverståthållarämbetet, som ej har skyldighet att

härutinnan inhämta yttrande af kommunal myndighet eller representation.

Vidkommande de s. k. tillfälliga utskänkningsrättigheterna, beträffande

hvilka, försåvidt angår de i förordningen angående försäljning af brännvin

afsedda drycker, stadganden äro meddelade i berörda 16 § af samma

förordning, är i fråga om vin och Öl stadgadt i 8, 9 och 10 §§ i förordningen

angående försäljning af vin och Öl, som innehåller följande:

>8 §. Tillstånd att inom område för station vid statens järnvägar

äfvensom vid enskild, till persontrafik upplåten järnväg utskänka vin eller

Öl må lämnas endast där utskänkningen för trafikens behof finnes erfor
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 38.

11

derlig och till person, som pröfvas lämplig att förestå rörelsen. Sådant

tillstånd meddelas af Konungens befallningshafvande på framställning af

järnvägens styrelse och efter det i annan stad än Stockholm magistrat

samt å landet kommunalnämnd och kommunalstämma blifvit hörda.

Äfvenledes må på styrelsens framställning tillstånd till utskänkning

af vin eller Öl å sådan järnvägs tåg meddelas af Konungens befallningshafvande

i det län, hvarest styrelsen har sitt säte.

9 §. 1. Vid hälsobrunn, badort eller annan kurort må på därom

gjord ansökning Konungens befallningshafvande, sedan vederbörande kommunalstyrelse

lämnats tillfälle att yttra sig, meddela rättighet för kortare

tid än år att till spisande gäster vid måltider utskänka vin eller Öl.

2. Köttighet till utskänkning å passagerarfartyg må på ansökning

kunna medgifvas af Konungens befallningshafvande i det län, där fartygets

rederi har sitt säte. Sådan utskänkning må endast äga rum till förtäring

ombord å fartyget och må, under det fartyget ligger i hamn eller vid

land, allenast ske till besättningen och till dem, som i fartygets restaurationslokal

intaga måltid.

3. Där i annat fall än förut i denna § är sagdt utskänkningsrörelse

kan komma i fråga att under endast någon del af året utöfvas, må

för kortare tid än år rättighet till utskänkning af vin eller Öl på därom

af vederbörande gjord ansökning meddelas af Konungens befallningshafvande.

10 §. Konungens befallningshafvande äge jämväl att, därest sådant

finnes vara nödigt, på gjord ansökning lämna tillstånd att vid bestämdt

tillfälle utskänka vin eller Öl.»

Af Riksdagens ofvanberörda beslut om inrymmande i fall, som i beslutet

åsyftas, af en vidsträcktare rätt åt de kommunala myndigheterna

följer väl icke, att i fråga om utskänkning och försäljning af vin och Öl

samma myndigheter skola gifvas den befogenhet, som nu påyrkas. Då

emellertid, såsom framhållits, liknande skäl, som föranledt Riksdagens

berörda beslut, otvifvelaktigt göra sig gällande äfven i fråga om sist

afsedda drycker, synes anledning föreligga för Riksdagen att i viss mån

tillmötesgå äfven nu ifrågavarande framställningar.

Det har synts utskottet kunna ifrågasättas, huruvida fullständig lik

städighet bör i nu ifrågavarande afseende råda mellan den i 7 § af omförmälda

förordning angående försäljning af vin och Öl afsedda utskänkningsrätt

och sådan rätt till försäljning till afhämtning, hvarom förmäles

i förordningens 13 §, äfvensom huruvida de berörda, i förordningens 8,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

9 och 10 §§ afsedda utskänkningsrättigheter samtliga böra i samma afseende

likställas med det ena eller andra slaget af nyssnämnda rättigheter;

men en blifvande undersökning synes böra omfatta äfven dessa spörsmål.

På grund af hvad sålunda förekommit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af ifrågavarande motioner,

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, i hvilken omfattning

meddelande af tillstånd till utskänkning af

vin och Öl samt till försäljning till afhämtning af sådana

drycker må i vidare mån än för närvarande är

händelsen göras beroende af vederbörande kommunalmyndigheters

bestämmande, äfvensom för Riksdagen

framlägga det förslag, som däraf kan föranledas.

Stockholm den 28 mars 1911.

På lagutskottets vägnar:

ERNST HÅKANSON.

Reservation:

Herr Trana har anfört följande:

»Då, enligt mitt förmenande, behof af ytterligare skärpta bestämmelser

beträffande utskänkning eller försäljning till afhämtning af vin och Öl icke

föreligger, anser jag utskottet hafva bort hemställa om afslag å ifrågavarande

bägge motioner.»

Herrar Söderbergh, Lindhagen och Olsson i Broberg hafva anhållit få

antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Stockholm, Victor Pettersons Bokindustri-A.-B. 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.