Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om förbud mot handel med tobaksvanor å restauranger och kaféer under sådan tid, då tobaksbod skall hållas stängd enligt lagen angående förbud mot handels idkande å söckendag utöfver viss tid.

1911-04-03 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1911:36, Utlåtande, i anledning af väckt motion om förbud mot handel med tobaksvanor å restauranger och kaféer under sådan tid, då tobaksbod skall hållas stängd enligt lagen angående förbud mot handels idkande å söckendag utöfver viss tid.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

1

Nr 36.

Ankom till Riksdagens kansli den 18 april 1911 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om förbud mot handel med

tobaksvanor å restauranger och kaféer under sådan tid,

då tobaksbod skall hållas stängd enligt lagen angående

förbud mot handels idkande å söckendag utöfver viss tid.

Uti eu inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

nr 231, har herr J. Hasselquist anfört följande:

»Uti motion vid föregående års riksdag föreslog jag, att Riksdagen

måtte besluta, att handel med tobaksvaror å restauranter, kaféer, automatrestauranter

o. s. v. måtte förbjudas å sådana tider, då tobaksbod, enligt

den nyantagna lagen »om förbud mot handels idkande å söckendag utöfver

viss tid», skall hållas stängd.

Motionen var föranledd af den nämnda, af Riksdagen år 1909 antagna

lagen, som stadgar tidigare stängningstid för butiker, hvarigenom

äfven cigarrbutiker måste hållas stängda under sådan tid, då handel med

cigarrer och tobaksvaror alltfort påginge å restauranter, kaféer och automatrestauranter

o. s. v. Jag tillät mig att i motionen påpeka, att då

den nya lagen ger innehafvare af kaféer, restauranter och automatrestauranter

rätt att tillhandahålla äfven tobaksvaror under tid, då tobaksbod

måste hållas stängd, medför detta för tobakshandelns idkare stora faror,

i det att tobakshandeln komme att öfverflyttas till innehafvare af kaféer

och restauranter.

Jag tillät mig också att i motionen påminna om det yttrande till

statsrådsprotokollet af den 26 februari 1909, som afgafs vid frågans beBihang

till Iiiksd. prof. 1911. 7 Samt. 1 Afd. 33 Höft. (Nr 36.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

handling af justitieministern Albert Petersson och hvari statsrådet erkänner

som befogad den anmärkning mot konkurrens, som af tobakshandlarna

framställts beträffande kaféer och restauranter, hvilka »från särskildt

lager eller särskild försäljningsplats drifva fullständig handel med tobaksvaror»

och då försäljning sker äfven till personer, som där icke intagit

förtäring.

Ett ännu mera direkt understöd erhöll motionen af reservanterna

inom förra årets lagutskott, herrar Widén, Pettersson från Södertälje, Jansson

i Edsbäcken, Ersson och Lindhagen, hvilka, under anförande af att

»det synes påtagligt, att det förhållande, att innehafvarna af restauranter

och kaféer under den tid, då de egentliga tobakshandlarna äro förbjudna

att idka dylik handel, försälja tobaksvaror till allmänheten, innebär en

orättvisa, som, i den mån sådant genom lagstiftning kan ske, bör undanröjas»,

yrkade, »att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Ivungl. Maj:t täcktes för Riksdagen snarast möjligt framlägga förslag

till lagstiftning, hvarigenom, i den mån sådant lämpligen kan ske, försäljning

af tobaksvaror å kaféer, restauranter m. fl. dylika ställen må förbjudas

å tid, då dylik handel i bod är förbjuden».

Andra kammaren biföll också utan votering reservanternas förslag,

medan Första kammaren antog utskottets förslag om af slag å motionen.

Äfven utskottets majoritet har dock ej kunnat bestrida, att cigarrhandlarna

ha orsak till klagomål öfver det tillstånd, som komme att uppstå

genom den nya lagen. Sålunda anförde utskottet, att olaga handel

torde föreligga, då »tobaksvaror försäljas till icke gäster från helt eller

delvis för tobaksförsäljning afsedda så kallade kiosker, hvilka höra till

restauranter eller kaféer», hvarigenom sådan handel, enligt utskottets mening,

redan med nu gällande lagbestämmelser borde kunna beifras. Lagstiftningen

är dock, enligt därom vunnen erfarenhet, i detta afseende så

osäker, att, om man medgifver att sådan försäljning bör förbjudas, man

ovillkorligen bör vara med på, att bestämmelserna mot densamma göras

mer effektiva. Det har nämligen förekommit fall, då åtal för dylik försäljning

ogillats. Så länge tobakshandel öfver hufvud får förekomma å

kaféer och restauranter å tid, då cigarrbodar skola hållas stängda, så

länge är det icke möjligt att kontrollera, huruvida försäljningen sker till

gäster eller till hvilken annan som helst.

Här må anföras några exempel på huru den nuvarande lagen följes

på kaféer, automater, vattenkiosker m. fl. ställen. På en stor del kaféer

säljas tobaksvaror till hvilka personer som helst, utan att den köpande in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

tagit någon förtäring. Därvid har inträffat, att kaféinnehafvaren eller hans

bitiäde svarat, att det ej finge säljas tobaksvaror till andra än gäster, men

på samma gång har kunden uppmanats att vända sig till någon innevarande

person, som intagit förtäring, så kunde denne intaga det önskade.

På detta sätt blifva personer, som icke äro gäster, i tillfälle att köpa

tobaksvaror genom kaféets gäster.

På samma sätt går det till på automatrestauranter.

Hvad vattenkioskerna beträffar, så förfares där på samma sätt som

på kaféerna och restauranterna. Några vattenkiosker ha börjat tillämpa

ett system, som tenderar att af forna vatten- och karamellkiosker göra

hufvudsakligast cigarrbodar. Om man blott köper ett glas vatten för ett

ä två öre eller för ett par öre karameller, så får man köpa så mycket

tobaksvaror man önskar för ett helt sällskap. De vattenkiosker, som förfara

på detta sätt, öppna sin affär under vintertiden ej förrän kl. 9_10

på kvällen och hålla öppet till fram på morgonen. Denna natthandel

tyder på att det är för tobakshandeln och ej för vatten- och karamellförsäljningen

dessa kiosker hållas öppna.

Alltså: sedan tobaksbodarna enligt lag blifvit stängda, öppnas vattenkiosken

för att sälja tobaksvaror. Ett sådant kringgående af lagen måste

hindras för att uppnå målet: lika lag för all tobakshandel.

Lagutskottets förra året framförda åsikt, att det skydd, som redan

förefinnes, bör anses tillfredsställande, kan jag sålunda ej dela. Jag måste

tvärtom bestämdt vidhålla mitt yrkande från förra året, att all sådan handel

må förbjudas å de tider, då den legaliserade cigarr- och tobakshandeln

genom affärernas stängning är förbjuden.

Pa intet annat sätt lian full rättvisa åt alla parter uppnås.

Utskottet yttrade slutligen, att någon ändring i lagen ej torde vara

påkallad, »innan densamma ej ens börjat tillämpas och viss erfarenhet

vunnits i det afseende, hvarom är fråga». Lagen har nu varit i tillämpning

under eu tid, tillräckligt lång härför, och man har sålunda varit i

tillfälle att vinna den af utskottet önskade erfarenheten. Till cigarrhandlarna

inom hela riket har, för vinnande af fullständig kännedom om lagens

verkningar, af Sveriges cigarr- och tobakshandlares riksförbund utsändts

ett cirkulär för infordrande af uppgifter öfver sådana förhållanden,

på hvilka lagen kan hafva inverkat.

Uppgifterna beröra hufvudsakligast landets större städer. Hvad hufvudstaden

angår, konstateras, att en betydande minskning i omsättningen

intiädt. Af cigarrhandlarna i Stockholm ha 30 % haft en minskning af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets utlåtande Nr 36.

från 20 upp till 55 % i sina försäljningar; för ett mindre antal utgör

minskningen i absoluta tal 464 kronor i genomsnitt för hvardera under

en tid af tre månader, och för hela antalet, som lämnat uppgift därom,

utgör minskningen 16,5 %• Biträdenas -antal har i Stockholm minskats

med 16 %, och många ciggarrhandlare, eller 10 %, ha uppgifvit, att de

måste upphöra med affären, om det ej kommer till stånd förbud för

kaféer och restauranter att försälja tobaksvaror under tid, då cigarrbodarna

skola vara stängda. Allmänt uppgifves, att tobakshandeln öfvergår

till kaféerna, hvilkas handel med tobaksvaror ökats. Sålunda har en leverantör,

som levererar tobaksvaror till kaféer, uppgifvit, att hans omsättning

sedan lagens trädande i kraft stigit med nära 100 %.

Af cigarrhandlare, som lämnat uppgifter därom, ha 40 % idkat cigarrhandel

under en tid af från 5 till 49 år, de öfriga under kortare tid än

5 år. Alla dessa, som hittills på hederligt och lojalt sätt bedrifvit en

mångårig verksamhet, hotas sålunda af fullständig ruin.

Från Göteborg uppgifva dåvarande ciggarrhandlare, att deras dagskassor

minskats så, att en allmän tillbakagång i deras omsättning af omkring

500 kronor för en tid af tre månader kan beräknas för hvar och

en af dem. Omkring 84 % af Göteborgs cigarrhandlare, som lämnat uppgifter

därom, ha drifvit sina affärer i från 5 till 50 år, 16 % under en

tid af mindre än 5 år. Enstämmigt intygas ökningen af kaféernas cigarrhandel.

Enahanda uppgifter ha inkommit från Malmö, där 26 cigarrhandlare

ha meddelat om minskning i dagskassorna. Omkring hälften af

dem ha drifvit sina affärer under en tid af från 5 till 36 år.

I samma riktning gå uppgifterna äfven från Eskilstuna, Karlstad,

Hälsingborg och Borås m. fl. platser. Att den nya lagen medfört en försämring

i cigarr- och tobakshandlarnas näring samt ådragit dem svåra förluster,

kan såväl på grund af dessa uppgifter som förhållandena i öfrigt

anses som ett faktum. Det har därför också bland såväl denna kår som

bland detaljhandlare i allmänhet uppstått en stark opinion för fordran på

hela lagens upphäfvande. Särskildt kraftigt har denna opinion framträdt

i Göteborg, där en petition igångsatts för att hos stadsfullmäktige begära

lagens upphäfvande hvad Göteborg angår.

Oaktadt goda grunder sålunda kunde ha förelegat för ett dylikt förslags

frambärande äfven i Riksdagen, har jag dock ej, då lagen i fråga så

nyligen blifvit antagen, velat framställa motion därom. Jag inskränker

mig till att, liksom förra året, hemställa,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 36. 5

att Riksdagen måtte besluta, att handel med tobaksvaror å restauranter,

kaféer, automatrestauranter o. s. v. måtte förbjudas å sådan tid,

då tobakshandel enligt den nya lagen skall hållas stängd.»

Vid tillkomsten af lagen den 5 juni 1909 angående förbud mot handels

idkande å söckendag utöfver viss tid ifrågasattes från vissa håll, huruvida

det med hänsyn till den konkurrens, för hvilken tobakshandeln i bod

ansågs vara och efter lagens antagande än mer befarades blifva utsatt från

restaurangers och kaféers sida, vore riktigt, att denna handel inordnades

under lagstiftningen.

Med afseende härå erinrades dock i propositionen i ämnet till nämnda

års riksdag, att inom ingen handelsgren en inskränkning af arbetsdagen

syntes vara behöfligare än inom tobakshandelsyrket, ty, såsom af anförda

siffror och af den dagliga erfarenheten framginge, förekomme

ingenstädes en så långt in på natten utsträckt expeditionstid som här.

Detta förhållande vore än mer otillfredsställande därför, att det långt öfvervägande

flertalet af de inom denna handelsgren sysselsatta personer utgjordes

af kvinnor. Den konkurrens från restauranginnehafvares och kaféidkares

sida, som anfördes till stöd för bibehållande af en ordning, där

arbetstiden ofta uppginge till 15 timmar och därutöfver, syntes, där den

i verkligheten förekomme, kunna bekämpas med andra medel. Det syntes

emellertid därvid näppeligen vara befogadt att såsom konkurrens beteckna

den affär med tobaksvaror, som å restauranger och kaféer bedrefves i

direkt sammanhang med utskänkningen, enär denna försäljning torde

å lokaler af nämnda slag vara lika själfskrifven som tillhandahållande

af mat och dryck. Mer befogad förefölle cigarrliandlarnes anmärkning

mot den konkurrens, som bjödes dem i de fall, då, enligt hvad som uppgifvits,

å restauranger, kaféer, automatrestauranger o. s. v. från särskilt

lager eller särskild försäljningsplats drefves fullständig handel med

tobaksvaror och försäljning skedde äfven till personer, som där icke intoge

förtäring. Huruvida icke sådan handel borde kunna förhindras redan

med stöd af gällande lagstiftning, förefölle ovisst. I hvarje fall syntes

den lagstiftningsåtgärd, som i berörda afseende möjligen kunde erfordras,

närmast tillhöra ett annat område och icke äga något oskiljaktigt sammanhang

med den föreliggande frågan.

Enligt gällande förordning angående försäljning af brännvin får rättig
-

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets utlåtande Nr 36.

het till detaljhandel därmed ej vara förenad med annan handel, till

hvars drifvande särskild anmälan fordras; och enligt förordningen angående

försäljning af vin och Öl får tillstånd till utskänkning af dylika drycker

icke meddelas den, som i öppen bod idkar handel med annat än matvaror.

Hvad sålunda stadgats lär icke utgöra hinder för försäljning å utskänkningsställen

af tobaksvaror till gäster, som där intaga förtäring, hvilken

försäljning, såsom nyss framhållits, fastmer själfskrifvet ansetts förenad

med utskänkningsrätten.

Såsom såväl under förarbetena till den nämnda lagen angående förbud

mot handels idkande å söckendag utöfver viss tid, som nu af motionären

blifvit framhållet, förekommer det emellertid, att å ifrågavarande

lokaler tobaksvaror mer eller mindre förtäckt — och ofta utan afsikt

hos innehafvaren af eller personalen å restaurangen eller kaféet — försäljas

äfven till icke spisande gäster. Att så sker å tid, då jämlikt

sagda lag tobaksbod skall hållas stängd, måste från synpunkten af den

konkurrens, för hvilken innehafvare af dylika bodar därigenom utsättas,

betecknas såsom innebärande en orättvisa. Icke heller i öfrigt kan en

sådan trafik anses öfverensstämma med god ordning.

Ofvan har framhållits, att det synts ovisst, i hvad mån sådan försäljning

kan med stöd af den gällande lagstiftningen förhindras. Erfarenheten

har ock enligt utskottets uppfattning gifvit vid handen, att den är

för sådant ändamål otillräcklig. Det lärer nämligen icke vara möjligt att

kunna med någon som helst effektivitet kontrollera, om den handel med

tobaksvaror, som utöfvas inom restaurangens område, särskilt när den bedrifves

från ett särskilt upplag eller försäljningsplats, sker till gäster

eller äfven till andra.

Hvad angår den äfven af motionären särskildt uppmärksammade handeln

med tobaksvaror utomhus i s. k. kiosker m. in., har visserligen i 8

§ af berörda lag stadgats, att under tid, då bod af visst slag ej må hållas

öppen, ej heller vara, hvarmed handel i dylik bod idkas, må utomhus

hållas till salu, med mindre Konungens befallningshafvande därtill lämnat

tillstånd. Då emellertid enligt lagens 14 § hvad där stadgats ej gäller

utomhus bedrifven försäljning af tidningar eller i mindre omfattning af

matvaror, läskedrycker eller dylikt, synes det tvifvelaktigt, huruvida den

gällande lagstiftningen lämnar tillräcklig möjlighet att på önskvärdt sätt

förhindra nämnda slags tobakshandel, hvilken ur samma synpunkt som

handel utomhus med andra varor synes böra vara förbjuden å tid, hvarom

här är fråga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

För rådande af bot å ofvan angifna missförhållanden anser utskottet

en närmare undersökning höra komma till stånd.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af ifrågavarande motion,

måtte i skrifvelse till Knngl. Maj:t anhålla, det Kung!

Maj.t täcktes snarast möjligt låta undersöka, huruvida och

på hvad sätt försäljning af tobaksvaror i restauranger,

kaféer, kiosker m. fl. dylika ställen må å tid, då handel

med dylika varor i bod icke är tillåten, i vidare män

än enligt gällande lagstiftning förbjudas, samt för Riksdagen

framlägga det förslag, som däraf kan föranledas.

Stockholm den 3 april 1911.

På lagutskottets vägnar:

ERNST HÅKANSON.

Reservationer:

Herr Håkanson, med hvilken herrar Gustaf Andersson, af Ekenstam

Lorentz Petersson, Gezelius och Stendahl instämt, har anfört följande:

»Motionärens ifrågavarande framställning afser, att handel med tobaksvaror

matte a tid, flå handel i bod med sådana varor ej är tillåten,*''hel t

och hållet förbjudas dels å restauranger och kaféer, dels utomhus i kiosker

in. 11. ställen.

Hvad beträffar den senare frågan om förbud mot dylik handel utomlius,

maste det enligt min mening redan enligt gällande lagstiftning —

h j? åt 1909 ars lag angående förbud mot handels idkande å söckendag

utöfver viss tid — anses tydligt, att sådan handel ej utan särskildt till

stånd ar tillåten. Det i lagens 14 § medgifna undantag från den i 8 S

uttalade regeln bör nämligen ej anses hafva afseende å tobaksvaror Att

sa ej är förhållandet vinner äfven stöd af förarbetena till nämnda lag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets utlåtande Nr 36.

Såvidt jag inhämtat, har någon tvekan härom icke heller yppats. Hvad

särskildt angår Stockholm, har upplysning vunnits, att härvarande polisdomstol

helt nyligen fällt en person att höta, för det han efter klockan

9 e. m. från en vattenkiosk å en gata här i staden försålt cigarretter

under omständigheter, hvaraf fullt tydligt framgick, att försäljningen skedde

»i mindre omfattning». För så vidt angår den afsedda försäljningen af

tobaksvaror utomhus, finner jag alltså den af utskottet påyrkade undeisökningen

ej vara behöflig.

Hvad ''därefter beträffar försäljningen af tobaksvaror å restauranger

och kaféer har det, såsom utskottet framhåller, hittills ansetts själffallet,

att med utskänkningsrätt äfven borde följa rätt att till gäster försälja

tobaksvaror till förbrukande på stället. Då jag ej anser hänsynen till den

konkurrens med innehafvare af tobaksbod, detta kan innebära, böla föranleda

upphäfvande af sagda rätt, kan jag ej heller i denna del finna en

undersökning erforderlig i motionens syfte. Från den sagda lagstiftningens

grund kan i hvarje fall stöd icke hämtas för ett dylikt förbud.

Vidkommande försäljningen af tobaksvaror å restauranger och kaféer

till andra än personer, som där intaga förtäring, i den mån sådan verkligen

förekommer, synes det mig, i likhet med hvad lagutskottet nästlidet

år anförde, tydligt, att, så snart sådan handel sker från s. k. kiosk, försäljningen

måste anses äga rum från »bod eller annat upplagsställe» och

alltså enligt gällande näringsfrihetsförordning kunna och böra beifras såsom

olaga handel. Då därjämte, på sätt utskottet anmärkt, sådan försäljning

icke får vara förenad med utskänkningsrörelse, kan därvid äfven förverkas

det till bedrifvande af sådan rörelse meddelade tillstånd, hvilket i hvarje

händelse redan enligt gällande lagstiftning kan och bör göras beroende af

de villkor, som af den tillståndsgifvande myndigheten med hänsyn till omständigheterna

i det särskilda fallet anses lämpliga. Någon sådan eifarenhet,

hvarom utskottet talar, i afseende å otillräckligheten af sagda bestämmelser,

anser jag icke förefinnas — hvilket i betraktande af nämnda

gällande stränga påföljder också synes naturligt.

För att inbegripa under den af utskottet påyrkade utredningen återstå

alltså endast de fall, då tilläfventyrs å restauranger och kaféer försäljning

af tobaksvaror försiggår till andra än gäster annorledes än direkt från ett

upplagsställe, d. v. s. genom förmedling af den serverande betjäningen.

Att sådan handel, hvilken ju äfven den, om den antager någon större

omfattning, kan nås af nyss afsedda lagstiftning, skulle å nämnda

lokaler förekomma i sådan utsträckning, att särskild lagstiftning till föie
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

kommande däraf skulle vara af något behof påkallad, finner jag icke heller

vara af erfarenheten bestyrkt.

Jag hemställer alltså,

att förevarande motion icke måtte föranleda någon

Eiksdagens åtgärd.»

Herr Lindhagen har anfört:

»Då det föreligger brådska med förslagets genomförande, har af mig

inom utskottet påyrkats, att utskottet skulle framlägga positivt förslag i

ämnet. Öfverröstad härutinnan, hade jag ämnat för min del skrida till

en sådan åtgärd. Det har härvid emellertid befunnits, att ett dylikt förslag

bör i vissa afseenden innehålla bestämmelser, som gå formellt utöfver

motionens ram. Och då enligt de nya grundlagsbestämmelserna om

utskotten det ansetts tillkomma endast utskottets majoritet att vidga ett

remitteradt förslag, men å andra sidan beröfvats en enskild ledamot den

föi ut honom tillkommande rätt att genom motion bereda sig enahanda

befogenhet, har jag till sist sett mig nödsakad att förena mig med utskottet.

»

Herrar Bergendahl, Tt ana, Jansson i Edsbäeken, Pettersson i Södertälje

och Olsson i Broberg hafva begärt få antecknadt, att de ej deltagit

i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Bihang till EiJcsd. prof. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 33 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.