Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kimgl. Magi angående beredningen af det skandinaviska lagstiftningsarbetet.

1911-04-25 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1911:38, Skrifvelse till Kimgl. Magi angående beredningen af det skandinaviska lagstiftningsarbetet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till Riksdagens kansli den 1 maj 1911 kl. 2 e. in.

inlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till

Kimgl. Magi angående beredningen af det skandinaviska

lagstiftningsarbetet.

Uti eu inom Ändra kammaren afgifven ocli till lagutskottet hänvisad

motion, nr 238, har herr Carl Lindhagen anfört följande:

»I den man det gemensamma skandinaviska lagstiftningsarbetet gar

framåt, uppstår allt mer behof af eu fastare organisation för samarbetet.

De författningar, som redan tillkommit, behöfva med tiden revideras.

Detta påkallar också ett

gemensamt

öfvervägande, då det väl icke kan

wia meningen, att de redan vunna resultaten sedan skola tillspillogifvas.

\ idaie böi det ej såsom hitintills få bero pa en slump om något nytt

lagstiftningsarbete, som enligt hittills följd plan rätteligen bort företagas

gemensamt, äfven varder för sådant syfte ihågkommet. När

ingen

har

till åliggande att tänka på denna sak, blir följden eu del försummade

tillfällen. Exempelvis må nämnas 1896 års revision af aktieboiagslagstiftningen

och den nu pågående revisionen af konkurslagstiftningen.

Slutligen bör tiden nu vara inne för ett uppvaknande till insikt,

huiusom målet för dessa sträfvandon är den största möjliga öfverensstämmelse

på hela lagstiftningsområdet och icke minst inom den sociala lagstiftningen.

IJet vore därför af vikt, att beredningen af alla slags lagärenden

i de olika länderna ordnades sa, att eu öfverläggning vare sig

genom personligt sammanträffande eller skriftligen alltid kornnie till stånd”

huruvida ett i uågotdera landet uppkommet lagstiftningsspörsmål borde

gemensamt beredas. Naturligtvis skulle de olika beredningarna äfven ha

rätt att själtVa taga nya initiativ.

Denna min uppfattning om behölligheten af eu fast organisation för

Bihang till Likså. prof. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 35 Haft. (Nr 38).

I

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

o Lagutskottets utlåtande Nr 38.

det skandinaviska lagstiftningsarbetets betryggande ocli framtid delas äfven

af andra och speciellt danskar, för Indika jag framlagt densamma.

Under åberopande tillika af grundtankarna i mina motioner aien

1900 och 1909 om skandinavisk civillagstiftning och min reservation

till lagutskottets utlåtande år 1910 om aktiebolagslagstiftningen, hemställes

alltså, .

att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga initiativ til

en öfverenskommelse mellan de skandinaviska länderna, hvarigenom bo

redningen af det skandinaviska lagstiftningsarbetet erhåller eu fastare och

mera betryggande organisation samt jämväl utvidgas så, att i uppkommande

lagstiftningsfrågor i allmänhet ett gemensamt öfvervägande kommer till

stånd, huruvida de lämpligen böra blifva föremål för gemensam lagstiftning.

»

Impulsen till det samarbete på lagstiftningens område, som under de

senaste årtiondena med längre eller kortare afbrott ägt rum mellan de tre skandinaviska

länderna, synes hafva utgått från första nordiska juristmötet 1872,

hvilket uttalade, att man borde söka vinna öfverensstämmelse i de nordiska

rikenas växellagstiftning. Frågan upptogs sedan år 1876 inom svenska

riksdagen i enskild motion, däri hemställdes om åvägabringande af eu

handelslagbok för Sverige under samarbete med Norge och Danmark. I

anledning af denna motion anhöll Riksdagen i skrifvelse till Ivungl. Maj.t

om vidtagande af åtgärder för utarbetande åt eu fullständig handelslag föi

Sverige med iakttagande, att öfverensstämmelse, så vidt ske kunde, med

motsvarande norsk och dansk lagstiftning därvid åstadkommes.

I den vidsträckta omfattning, som detta Riksdagens uttalande afsåg,

kom emellertid icke arbetet till stånd. Vid föredragning af Riksdagens

skrifvelse anförde dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsministern

Louis de Geer, att det vore lämpligare för ett närmande till det äfven

efter hans uppfattning synnerligen önskvärda målet af öfverensstämmande

handelslagar för Sverige, ''Norge och Danmark att börja med någon mindre

del. I enlighet härmed beslöts att först upptaga växellagstiftningen till

behandling. Efter det förslag härutinnan utarbetats af särskilda med

hvarandra samarbetande kommittéer, antogos och utfärdades år 1880 lika

lydande växellagar för Sverige, Danmark och Norge. På enahanda sätt

åstadkommos sedermera öfverensstämmande lagar, först om skydd för varumärken,

utfärdade i Sverige och Norge 1884 och i Danmark 1890 samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 38.

3

därefter angående handelsregister, firma oeli procura för Sverige af 1887,

för Danmark af 1889 och för Norge af 1890 äfvensom sjölagar för Sverige

af 1891, för Danmark af 1892 och för Norge af 1893.

Samarbete förekom vidare under 1890-talet i fråga om förvärfvande

oeli förlust af medborgarrätt, hvarjemte år 1900 delegerade för alla tre

länderna efter uppdrag afgåfvo öfverensstämmande förslag till lagar om

liflörsäkringsrörelse. Dessa förslag vunno beaktande särskilt i Sverige och

Danmark.

\ id Riksdagen år 1900 hemställdes i en af herr Lindhagen afgifven

motion om anhållan hos Kung!. Maj:t, att Kung!. Maj:t måtte taga

initiativ till eu samverkan i syfte att åstadkomma nya, så vidt ske kunde,

öfverensstämmande civillagar för de tre skandinaviska länderna. Lagutskottet

vitsordade önskvärdheten af största möjliga öfverensstämmelse mellan

de tre ländernas civillagstiftning, men fann dock afgörande betänkligheter

mota mot att ifrågasätta eu gemensamhetslagstifning i hela den omfattning

motionären afsett. Utskottet ansåg därför, att man för det dåvarande

borde begränsa sig till obligationsrätten eller den del af lagstiftningen, där

de nationella elementen utöfvat minsta inflytandet på rättens gestaltning,

och där följaktligen likhet borde kunna åvägabringas, utan att särskilda

nationella åskådningar i nämnvärd mån träddes för nära. Ett sådant arbete

blefve ock eu naturlig fortsättning på de förut om förmälda gemensamma

lagstiftningsarbetena på den speciella handelslagstiftningens område. I enlighet

med lagutskottets hemställan beslöt också Riksdagen anhålla, att Törnig!

Maj:t täcktes taga i öfvervägande, i hvad mån lagstiftningsarbetet på obligationsrättens

område lämpligen kunde för vinnande af öfverensstämmelse

mellan de skandinaviska länderna bedrifvas på grundvalen af samverkan

dem emellan.

Vid de härefter från svensk sida inledda förhandlingarna med de

bägge andra ländernas regeringar afböjde Norge till en början att deltaga,

hvaremot Danmark förklarade sig villigt att anordna ett samarbete. Vid

sammanträde år 1901 med de för ändamålet utsedda svenska och danska

kommittéerna uppgjordes ett program för samarbetet, hvari med utgångspunkt

från, att öfverensstämmelse mellan de tre nordiska ländernas obligagationsrätt

borde i främsta rummet eftersträfvas beträffande sådana partier,

som hade afseende på den ekonomiska samfärdseln och varuomsättningen,

närmare fastställdes de ämnen, som skulle blifva föremål för gemensam behandling.

Efter programmets uppgörande fann norska regeringen, med

hänsyn till den antagna begränsningen för det påtänkta samarbetet, att

jämväl Norge kunde deltaga däri. De tre ländernas kommittéer före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 38.

toga först till behandling frågorna om rättsförhållandet emellan säljare

och köpare samt afgåfvo år 1903 förslag till lagar i detta ämne. I

hufvudsaklig öfverensstämmelse med förslagen hafva sedermera antagits

lagar i ämnet för Sverige 1905 (lagen om köp och byte af lös egendom),

Danmark 1906 och Norge 1907.

Då 1903 års Riksdag i anledning af åtskilliga väckta motioner begärde

en revision af lagen om aktiebolag, inrycktes på lagutskottets hemställan

i riksdagsskrifvelsen en erinran, att det borde tagas i öfvervägande,

om och i hvad mån vid berörda revision ett samarbete med Norge och

Danmark lämpligen kunde äga rum. Men då på förfrågan från Norge erhölls

det svar, att det näppeligen skulle blifva möjligt för detta land att deltaga

i sådant samarbete, ansågs det lämpligast att upptaga ifrågavarande lagstiftningsarbete

ensamt för Sveriges del.

Vid 1909 års Riksdag väckte herr Lindhagen en motion, däri

hemställdes, att Riksdagen ville hos Kung!. Maj:t framhålla angelägenheten

att vidmakthålla utsikterna för åstadkommande af nya, så vidt ske kunde,

Öfverensstämmande civillagar för de tre nordiska länderna samt i sådant

hänseende; l;o) anhålla om öfvervägande, i hvad män och på hvad sätt

ett blifvande lagstiftningsarbete på familjerättens område lämpligen kunde

för vinnande af öfverensstämmelse mellan nämnda länder ordnas på grundvalen

af samverkan dem emellan; 2:o) ifrågasätta, huruvida åtgärder kunde

vidtagas i syfte, att den i alla tre länderna förberedda nya lagstiftningen

om aktiebolag jämte därmed sammanhängande ämnen måtte i större eller

mindre mån blifva öfverensstämmande. Lagutskottet uttalade sig i sitt

häröfver afgifna utlåtande med bestämdhet för, att det redan päbegynta

samarbetet på obligationsrättens område måtte med det snaraste återupptagas,

men ansåg däremot några åtgärder för samarbete a familjerättens

eller bolagsrättens område icke böra vidtagas. Första kammaren biföll utskottets

utlåtande, men Andra kammaren antog en vid utlåtandet fogad

reservation, hvari hemställdes, att Riksdagen i anledning af motionen

måtte hos Ivungl. Maj:t anhålla om öfvervägande, huruvida eller i hvad

män vid ett eventuellt lagstiftningsarbete på familjerättens område detta

arbete kunde, för vinnande, så vidt ske kunde, af öfverensstämmelse mellan

de tre nordiska ländernas lagstiftning, ordnas på grundvalen åt ett

samarbete dem emellan.

Emellertid inleddes af den svenska regeringen förhandlingar i ämnet

med de bägge andra ländernas regeringar. Resultatet häraf biet en i

Stockholm år 1909 hållen preliminär konferens mellan delegerade för de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 38.

O

tre länderna för att dels uppgöra eu närmare plan för det fortsatta samarbetet

å obligationsrättens område, dels ock undersöka, huruvida och på

hvad sätt ett gemensamt skandinaviskt lagarbete inom särskilda därför

lämpade delar af familjerätten skulle kunna under den närmaste tiden

anordnas.

De delegerade förenade sig om särskilda utlåtanden i de frågor, som

blifvit till dem hänskjuta. "Vidkommande samarbetet på obligationsrättens

område afgafs följande utlåtande:

»Beträffande obligationsrätten hafva de delegerade enats om följande

uttalande:

De delegerade hafva ånyo genomgått det år 1901 upprättade och af

de tre rikenas regeringar godkända programmet för det skandinaviska lagstiftningsarbetet

och hysa den uppfattningen, att de flesta på detta program

upptagna och ännu ej behandlade ämnena väl ägna sig för gemensam

bearbetning. Endast frågan om emission af värdepapper synes böra utgå,

enär denna fråga lämpligast löses i sammanhang med aktielagstiftningen,

Jämte de ämnen, som finnas angifna i nämnda program, finnas inom

obligationsrätten åtskilliga partier, beträffande Indika eu för de tre skandinav

iska rikena åtminstone väsentligen öfverensstämmande lagstiftning synes

möjlig, lämplig och önskvärd.

Inom det vidsträckta område, som alltså enligt de delegerades mening

kärr anvisas för eu sådan öfverensstämmande lagstiftning må framhållas

följande ämnen, som äro af aktuellt intresse, och med afseende å Indika

det synes önskvärd!, att lagstiftningsarbetet varder så snart som möjligt

upptaget och fullfölj dt.

1) Afsittande af aftal genom korrespondens samt genom platsagenter

och handelsresande in. in.; betydelsen, vid aftals afsittande, af den ena

eller andra kontrahentens omyndighet eller konkurs; bestämmelser mot

missbruk af ekonomisk öfvermakt och dylikt, särskild! angående köp på

afbetalning ocli aftal om vite samt eventuellt äfven angående terminsaffärer;

2) Kommissions- och speditionsaftal;

3) Försäkringsaftal;

4) Skuldebref och dylikt samt modifikation;

5) Aftal och värdehandlingar, som föranledas af lager! in sr öre] se;

6) Försträckning, kontokurant, ränta, borgen;

7) Fordringspreskription;

8) Tidsbestämmelser och villkor vid aftal.

I betraktande af det framskridna stadium, hvarpå det legislativ^ arbetet

beträffande bolagsrätten inom de särskilda rikena befinner sig, synes

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Lagutskottets utlåtande Nr 38.

däremot detta ämne icke nu kunna förordas såsom föremål för gemensamt

arbete, ehuru väl iignadt därför det än i och för sig skulle vara.

Det utgör eu allmän förutsättning, att äfven ämnen, som icke äro

uttryckligen nämnda, upptagas till behandling, när sådant för sammanhangets

och konsekvensens skull är nödvändigt.

Beträffande ordningen emellan de ofvan uppräknade ämnena tro sig

de delegerade böra förorda, att i första hand upptagas till behandling de

ämnen, som återfinnas i programmet af år 1901 och beträffande hvilka

vissa förarbeten redan föreligga.

De delegerade hafva tänkt sig, att ett blifvande arbete lämpligast

bedrifves genom samverkande, i de särskilda rikena tillsatta kommittéer,

hvar och en bestående af tre jurister och en köpman.»

Beträffande familjerätten hemställde de delegerade om gemensam behandling

af vissa ämnen, därvid särskild! framhölls frågorna om villkoren

för äktenskaps ingående, förmögenhetsförhållandet mellan makar, myndighetslagstiftningen

samt äktenskapsskillnad. Angående formen för samarbetet

yttrade de delegerade, att det syntes dem, att ett blifvande arbete

lämpligast komme att bedrifvas genom samverkande i de särskilda rikena

tillsatta kommittéer.

På grundvalen af nämnda utlåtanden har samarbetet redan påbörjats

af särskilda för de tre länderna utsedda kommittérade för hvardera af

berörda båda lagstiftningsområden.

Det lär af ingen förnekas, att fördelar af olika slag och af största

betydelse äro förknippade med en rättsutveckling inom de skandinaviska

länderna, som med bevarande af de säregenskaper, hvilka kunna vara för

den nordiska rättsbildningen i stort sedt egendomliga, går i riktning mot

en allt större likformighet dem emellan.

Såsom framgår af hvad ofvan anförts, har också i denna riktning

vunnits betydelsefulla resultat, dels såtillvida att flere lika lagar för de

skandinaviska länderna blifvit antagna, dels ock så, att icke blott inom

det område af rätten, som, i enlighet med Riksdagens senast år 1901 uttalade

mening framför andra delar lämpar sig för gemensamhetslagstiftning,

utan äfven för den pågående lagstiftningen på familjerättens område gemensamma

af länderna godkända planer föreligga för det fortsatta arbetets

bedrifvande.

För närvarande synes alltså utsikten för det skandinaviska samarbetet

i ifrågavarande afseende synnerligen ljus. I den mån insikten om nyttan

och vikten af sådant samarbete i de olika länderna vinner starkare rotfäste

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 38.

7

och idén om uppehållandet och utvecklandet af rättens universalitet för

de närbesläktade nordiska folken hinner alltmer intränga i det allmänna

medvetandet, lära dessa utsikter komma att te sig än förhoppningsfullare.

Om alltså utskottet lifligt beaktar, att sådana åtgärder vinna uppmuntran,

som gå ut på ett ytterligare förverkligande af nämnda idé, kar

dock utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka det nu af motionären väckta

förslaget.

Såsom tidigare vid fråga om åtgärder i den riktning, som nu afses,

framhållits, måste, om eu likformighet i det afseende, som här åsyftas,

skall kunna blifva till verkligt och bestående värde, densamma bero af

likartade förutsättningar, gifna i själfva de förhållanden, hvarunder de olika

folken utvecklats och lefva. Likasom eu öfverensstämmelse, som utan

sådant rotfäste för sin tillkomst hade att tacka allenast lagstiftarens vilja

att skapa likformighet, icke kan vara eftersträfvansvärd, så lär äfven ur

synpunkten af förtroendet till och framgången af ifrågavarande lagstiftningsarbete

det vara af vikt, att all försiktighet iakttages vid det bedömande,

hvarom härutinnan i hvarje fall bör blifva fråga. Dessa enligt hvad utskottet

håller före synnerligen viktiga förutsättningar för ett lyckosamt

resultat af det gemensamma skandinaviska lagstiftningsarbetet hafva enligt

utskottets uppfattning icke blifvit behörigen beaktade af motionären, då

han hemställt, att i uppkommande lagstiftningsfrågor i allmänhet ett gemensamt

öfvervägande borde komma till stånd, huruvida de lämpligen böra

blifva föremål för gemensam lagstiftning.

Att synnerligen omfattande delar af såväl den offentliga rätten som

privaträtten till sitt väsentliga innehåll måste bestämmas af alldeles särskilda

inom hvarje land rådande förhållanden, är till en början ett faktum,

som icke lär kunna lämnas åsido. Men äfven om man begränsade gemensamhetskrafvet

till de delar af rätten, där olikheterna i mindre män äro

af nämnda art, utan det hufvudsakligen endast skulle gälla att öfvervinna

förefintliga större eller mindre skiljaktigheter i folkens vanor och föreställningssätt,

eller t. ex. till den allmänna handels-, civil-, straff- och

processlagstiftningen, lära ofta förhållanden föreligga, som göra, att ett

samarbete ej kan med utsikt till framgång ifrågasättas. Detta synes vara

förhållandet, om i ett af landen skall begynnas ett lagstiftningsarbete på

ett område, hvarå för något af de andra landens vidkommande arbetet

just på ett för detsamma lämpadt sätt fullbordats och kanske äfven ledt

till positivt resultat. Så är exempelvis för närvarande, som bekant, händelsen

med synnerligen omfattande delar af de olika ländernas såväl civil-,

som i synnerhet straff- och processlagstiftning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 38.

Slutande af bindande aftal mellan de tre länderna om åtgärder för

gemensamhet inom alla eller sist afsedda omfattande delar åt rätten, synes

vid anförda förhållanden — äfven om detsamma kunde gifvas sådan form,

att det icke beliöfde obehörigen inkräkta på den handlingsfrihet hvarje

land alltid måste förbehålla sig — icke vara att förorda. Fastmer skulle

enligt utskottets uppfattning det hänvändande från det ena till det andra

landet, som i kraft af ett sådant aftal komme att ske, lätt kunna få

karaktären af och uppfattas såsom eu åtgärd endast af plikt att uppfylla

detsamma utan innebörd af en sådan allvarlig maning till samarbete, som

mer torde inläggas i eu framställning, omedelbart grundad på statsmaktens

pröfning med hänsyn till det förekommande fallet af därvid föreliggande

förhållanden och behof.

Naturligtvis är det synnerligen önskvärd!, att, då efter samarbete

mellan länderna genomförts en lagstiftning i ett visst ämne, ett åt

landcn ej annat än efter meddelande till eller samråd med det eller de

öfriga vidtager mer omfattande ändring i den sålunda eu gång såsom föremål

för gemensamhet erkända lagstiftningen. Det bär dock ligga i sakens

natur, att sådant i möjligaste mån iakttages utan därom ingånget bindande

aftal. Till följd af den lifliga förbindelsen mellan länderna lära under inga

omständigheter dylika ändringar kunna i ett land ske eller ens förberedas,

utan att kännedom därom utan dröjsmål vinnes i de andra lauden och åt

deras myndigheter.

Vidkommande därefter motionärens yrkande på åtgärder för eu fastare

och mer betryggande organisation för beredningen af det skandinaviska

lagstiftningsarbetet, har motionären själf icke på något sätt antyda hur

eu sådan organisation skulle anordnas. Hittills har samarbetet bedrifvits

af för det särskilda fallet utsedda kommitterade för hvart och ett af landeri,

Indika erhållit sitt uppdrag med hänsyn till det ämne, hvarom i hvarje

fall varit fråga. Är det motionärens mening, att denna princip nu skulle

frångås och eu särskild beredning tillsättas för allt gemensamt skandinaviskt

lagstiftningsarbete, kan utskottet så mycket mindre förorda ett dylikt förfaringssätt,

som eu stor del af detta arbete är af beskaöenket att för den

del af rätten, hvarom i hvarje fall är fråga, fordra ej blott enbart juridisk

utan äfven annan lämplig sakkunskap.

År åter afsikten, att den påyrkade fastare organisationen endast skulle

hafva till uppgift att förmedla de aftal mellan länderna och de framställningar

från det ena till det andra landet, Indika kunna göras i hithörande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 38.

9

ämnen, lär väl, hvad Sverige angår, denna uppgift, som synes alltför

begränsad för att kräfva en ensamt därför inrättad myndighet, fortfarande

som hittills lämpligast handhafvas af redan befintliga myndigheter.

Pa grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda någon

Itiksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 april 1911.

På lagutskottets vägnar:

ERNST HÅKAfcSGN.

Reservation:

Herrar Widén, Lindhagen, Pettersson, i Södertälje, Ersson, Jansson i

Edsbäcken och Berggren hafva anfört:

»Obestridligen är den i förevarande motion väckta frågan, såsom ock

af utskottet erkännes, af eu synnerlig vikt. Ur många synpunkter är en

öfverensstämmelse mellan de skandinaviska ländernas lagstiftning önskvärd.

Erkännas bör också, att genom de initiativ härtill, som särskilt från

svenskt håll tagits, redan icke så litet blifvit åstadkommet. Härigenom

har såväl samfärdseln mellan länderna underlättats som äfven denna lagstiftnings

betydelse för utvecklingen af den internationella rätten blifvit

ökad.

För att denna likformighet i lagstiftningen må vidare utvecklas och

särskild! för att icke, genom partiell lagstiftning i vissa delar af den gemensamhet

redan underkastade lagstiftningen, denna gemensamhet må förryckas,

synes emellertid fastare former höra beredas för att eu gemensam

lagstiftning kommer till stånd på alla de områden, där sådan är

ändamålsenlig, och särskild! att ett öfvervägande verkligen äger rum

vid uppkommande lagstiftningsfrågor, huruvida de lämpligen böra blifva

föremål för gemensam lagstiftning. Huru sådana former, Indika ju icke

Bihang till liiksil. prof. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 35 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 38.

behöfva förutsätta inrättandet af några nya organ för ändamålet, skola

praktiskt anordnas, lärer ankomma på regeringen att efter samråd med

regeringarne i de andra länderna utfinna. Sakens vikt synes emellertid

kräfva, att den kommer till effektivt öfvervägande.

På grund häraf hemställes,

att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller

om vidtagande af åtgärder, som Kungl. Maj:t

kan finna lämpliga, för att, såvidt möjligt, betrygga

att ett gemensamt skandinaviskt lagstiftningsarbete

kommer till stånd på de områden, där en sådan gemensamhet

finnes ändamålsenlig, samt att för sådant

ändamål i uppkommande lagstiftningsfrågor i allmänhet

ett öfvervägande äger rum, huruvida de lämpligen

böra blifva föremål för gemensam lagstiftning.

Herr Olssun i Broberg har auhållit få autecknadt, att lian ej deltagit

i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Stockholm, 0. L. Svanbäcks Boktryckeri, 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.