Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Rungl. Maj:ts proposition nr 98 med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den 14 juni 1901, dels ock i samband därmed stående motioner.

1911-04-28 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1911:39, Utlåtande, i anledning af dels Rungl. Maj:ts proposition nr 98 med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den 14 juni 1901, dels ock i samband därmed stående motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till Riksdagens kansli den 2 maj 1911 kl. 8 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Rungl. Maj:ts proposition nr 98

med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer

i värnpliktslagen den 14 juni 1901, dels ock i

samband därmed stående motioner.

Genom en den 3 mars 1911 dagtecknad proposition, nr 98, hvilken

af båda kamrarna hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande

af propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden,

föreslagit Riksdagen att antaga följande

Lag

om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den It juni 1901.

Härigenom förordnas, att §§ 13, 17, 18, 19, 22, 26, 32 och 45

värnpliktslagen skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 13.

1. Hvarje år skall inom de särskilda rullföringsområdena och för

de särskilda sjömanshusen å tider och ställen, som, efter det vederbörande

inskrifningsorarådes- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare blifvit hörd,

bestämmas af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket rullfö

ringsom rådet eller största delen däraf hörer, eller hvarinom vederbörligt

sjömanshus är beläget, inskrifning förrättas med de värnpliktiga, som under

året fylla tjuguett år, samt med de äldre värnpliktiga, hvilka icke

förut blifvit inskrift^ eller frikallade.

Bihang till liiksd. prat. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 36 Höft. (Nr 39.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

‘2

Lagutskottets utlåtande Nr 39.

2. Inkallelse till inskrifningsförrättning verkställes af Konungens

Befallningshafvande genom kungörelse och offentligt anslag inom hvarje

kommun.

§ 17.

1. Uppskof till nästföljande år med den i § 27 föreskrifna första

tjänstgöring kan vid inskrifningen medgifvas:

a) å sjömanshus inskrifven värnpliktig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen

är förhyrd för längre utrikes resa å handelsfartyg

och som till följd däraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan

fortvarar, inställa sig; . „ .

b) värnpliktig, som själf förvaltar och brukar honom tillhörig tast

egendom eller själf drifver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan

industriell rörelse och af en eller annan anledning icke varit i tillfälle att

på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den

tid, han för sin militära tjänstgöring skulle blifva frånvarande; samt

c) värnpliktig, som visar annat giltigt- skäl för uppskofs beviljande,

såsom att tjänstgöringens fullgörande skulle medföra afsevärdt afbräck i

fortskriden lärokurs eller eljest bereda honom eller af hans arbete beroende

nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter.

Fortfar anledning till uppskof med den i § 27 stadgade första tjänstgöring,

må förlängdt uppskof, hvarje gång för ett år, af vederbörande inskrifningsnämnd

den värnpliktige beviljas; dock att tjänstgöringen, utom i fall,

som i mom. 5 nedan afses, skall taga sin början senast det år, undei hvilket

han fyller tjugufyra år.

2. Yppas för inskrifven värnpliktig, efter det insknfmngstörrättningarna

afslutats, sådan anledning till uppskof med den i § 27° föreskrifna

första tjänstgöring, hvarom i mom. 1 här ofvan förmäles, må uppskof

med nämnda tjänstgöring till nästföljande år den värnpliktige medgifvas

i den ordning, Konungen bestämmer; åliggande den värnpliktige, där

han önskar ytterligare uppskof med samma tjänstgöring, att vid följande

årets inskrifningsförrättning hos vederbörande inskrifningsnärnnd därom

göra framställning. . .

3. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven repetitions
öfning

må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.

4. Från redan påbörjad tjänstgöring må i den ordning, Konungen

bestämmer, hemförlofvas värnpliktig, för hvilken efter tjänstgöringens böljan

i anledning af dödsfall eller annan af honom oberoende händelse inträdt

förhållande, på grund hvaraf han är att likställa med här ofvan i

mom. 1 b) eller c) omförmäld värnpliktig. Huruvida och i hvad mån så
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr 39.

lunda hemförlofvad värnpliktig må anses hafva fullgjort nämnda tjänstgöring,

äfvensom i hvilken ordning honom åliggande återstående tjänstgörfn<r

skall fullgöras, därom förordnar Konungen.

h ortfar sådant förfall, som nu blifvit sagdt, och önskar den värnpliktige

på grund däraf uppskof med den tjänstgöring, som icke anses af

honom fullgjord, göre därom framställning hos vederbörande inskrifningsnämnd

vid den inskrifningsförrättning, som infaller näst efter det han

hemförlofvats.

5. Är anledning till uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring,

hvarom ofvan i denna § sägs, af beskaffenhet, som i § 16 mom.

2 omförmäles, och förefinnes anledningen ännu tre år efter det, då den

värnpliktige erhöll uppskof eller hemförlofvades, galle hvad i mom. 3 af

samma § är stadgadt.

§ 18.

1. För rullföringsområde skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående

af en regementsofficer såsom ordförande samt fyra ledamöter, nämligen

en af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket området

eller största delen däraf hörer, därtill förordnad lagfaren man, äfvensom

rullföringsområdesbefälhafvaren samt två inom samma område bosatta, icke

militära personer, hvilka jämte ett lika antal suppleanter väljas hvarje

gång för två år af landstinget eller, där rullföringsområde utgöres af stad,

som ej under landsting lyder, af stadsfullmäktige. En af de sålunda utsedda

ledamöterna och en af suppleanterna afgå dock efter lottning vid

slutet af det år, då denna lag vunnit tillämpning, hvarefter en ledamot

och en suppleant årligen väljas. Omfattar rullföringsområde landsdelar

hörande under olika landsting, eller landsdel och stad, som ej under landsting

lyder, väljas särskildt för hvarje sådan landsdel eller stad två ledamöter

i nämnden jämte lika antal suppleanter. De af landsting eller stadsfullmäktige

valda ledamöter eller, i händelse de äro hindrade, deras suppleanter

deltaga i nämndens förrättningar endast i hvad angår det område för

hvilket de blifvit valda.

För större rullföringsområde må, där Konungen så bestämmer, finnas

två eller flera inskrifningsnämnder, hvar och eu för viss del af rullföringsområdet,

sammansatta såsom ofvan är föreskrifvet, dock att i stället

för rullföringsområdesbefälhafvaren må träda annan officer.

Vid sammanträde af inskrifningsnämnd för rullföringsområde, från

hvilket ett större antal värnpliktiga inskrifvas i flottan, må officer af marinen

närvara för att lämna nämnden erforderliga upplysningar och göra

de yrkanden, som han finner behöfliga i fråga om inskrifningen af värn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 39.

pliktig till tjänst eller särskild befattning vid flottan, dock utan rätt att

i nämndens beslut deltaga.

2. För sjömanshus skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående åt

en regementsofficer såsom ordförande och fyra ledamöter, nämligen en af

Konungens Befallningshafvande i det län, inom hvilket sjömanshuset är

beläget, därtill förordnad lagfaren man äfvensom sjörullföringsområdesbefälhafvaren

och två inom staden, där sjömanshuset är beläget, bosätta,

icke militära personer, Indika jämte ett lika antal suppleanter väljas på

sätt i mom. 1 är för hvarje fall stadgadt. .

I de fall Konungen bestämmer, må i stället för sjörullfönngsomra
desbefälhafvare

träda annan officer.

3. För att beslut må kunna af nämnden fattas, erfordras, att minst

tre ledamöter, däribland en militär samt den af Konungens Befallningshafvande

förordnade ledamoten, äro tillstädes. Falla vid omröstning till

beslut rösterna lika, galle ordförandens eller, vid förfall för denne, områdesbefälhafvarens

mening.

Nämnden biträdes af en läkare.

§ 19.

1. Inskrifningsnämnd för rullföringsområde sammankallas af Konungens

Befallningshafvande i det län, hvartill området eller största delen

däraf hörer. Sådan nämnd åligger:

a) att verkställa behörig inskrifning af de värnpliktiga;

b) att pröfva och besluta om de i §§ 4, 16 och 17 omnämnda frikallelser

och uppskof;

c) att, därest för frånvarande värnpliktig företes intyg om kroppslig

eller andlig brist af sådan beskaffenhet, att den synes nämnden till fullo

ådagalägga hans oförmögenhet till tjänst vid rikets försvar, utan hinder

af den värnpliktiges frånvaro besluta hans frikallelse från värnpliktens

fullgörande;

d) att mottaga de värnpliktigas anmälningar rörande det truppslag

vid hären eller den tjänst vid flottan, hvari de önska blifva inskrifna;

e) att, efter pröfning af de värnpliktigas lämplighet för olika truppslag,

tjänster eller särskilda befattningar, tilldela de olika truppslagen

och tjänsterna dem, som inskrifvits, hvarvid vid lika lämplighet i första

rummet uttagas de, hvilka därtill anmält sig; dock att, i de fall Ivonuno-en

bestämmer, sådan tilldelning må verkställas af inskrifningsrevision;

f) att tillställa de inskrifna den i § 14 omnämnda inskrifningsbok,

i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt; samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 39.

5

g) att förordna om de värnpliktigas öfverförande vid behörig tid från

första till andra uppbådet i beväringen och från beväringen till landstormen.

öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens Befallningshafvande

förordnade ledamoten, därvid från beslut afvikande mening,

som blifvit framställd af ordförande eller ledamot inom nämnden,

eller från beslut afvikande yrkande, som blifvit gjordt af den i § 18 mom.

1 omförmälde officer af marinen, antecknas till protokollet; och skola,

innan nämnden åtskiljes, såväl inskrifningslängderna som protokollet af

nämnden underskrifvas.

2. Inskrifningsnämnd för sjömanshus sammankallas af Konungens

Befallningshafvande i det län, där sjömanshuset är beläget, och gäller för

sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga delar hvad för den i mom. 1 omförmälda

inskrifningsnämnd är föreskrifvet.

3. Under den del af året, som infaller emellan inskrifningsnämndens

och inskrifningsrevisionens sammanträden, må för inskrifning af värnpliktiga,

som uteblifvit från den i § 13 omförmälda inskrifningförrättning, de

åligganden och befogenheter, som enligt mom. 1 tillhöra inskrifningsnämnd,

i den omfattning och i enlighet med de närmare föreskrifter, Konungen

meddelar, utöfvas af inskrifningsoinrådesbefälhafvaren eller, beträffande å

sjömanshus inskrifna värnpliktiga, af sjörullföringsområdesbefälhafvaren.

Beslut, som af ornrådesbefälhafvaren i sådant ärende meddelas, skall

underställas inskrifningsrevisionen och må ej gälla förrän detsamma blifvit

af revisionen pröfvadt.

4. Sjörullföringsområdesbefälhafvare må, äfven under den del af

året, som infaller emellan inskrifningsrevisions sammanträde och näst infallande

inskrifningsförrättning, utöfva ofvan i mom. 3 omförmälda åligganden

och befogenheter beträffande å sjömanshus inskrifven värnpliktig,

som med laga förfall varit frånvarande från inskrifningsförrättning för sjömanshus.

Beslut, som af honom i sådant fall meddelas, skall gälla till dess

detsamma blifvit af inskrifningsnämnden pröfvadt.

§ 22.

Inskrifningsrevision sammanträder på kallelse af ordföranden. Revisionen

åligger:

a) att pröfva och afdöma besvär mot inskrifningsnämnds beslut;

b) att granska och, där så skäligt finnes, ändra sådana inskrifningsnämnds

beslut, rörande hvilka afvikande meningar eller yrkanden äro till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 39.

protokollet antecknade, äfvensom hvarje beslut rörande ärende, som omförmäles

i § 19 mom. 1 c);

c) att granska och, där så skäligt finnes, ändra inskrifningsområdeseller

sjörullföringsoinrådesbefälhafvares beslut i ärende, som jämlikt § 19

mom. 3 blifvit revisionen underställdt; samt

d) att, i de fall Konungen bestämmer, verkställa tilldelning af värnpliktiga

till visst truppslag eller viss tjänst.

Inskrifningsrevisionens beslut öfverlämnas till Konungens Befallningshafvande

för att genom dess försorg vederbörande kungöras.

§ 26.

Värnpliktiga tilldelas fotfolket, rytteriet, artilleriet, ingenjörtrupperna

och trän gen samt tjänst i flottan, på sätt §§19 och 22 bestämma.

§ 32.

1. Hvarje år skall mönstring, som i denna paragraf omförmäles,

hållas med till beväringen hörande värnpliktiga, med undantag af dem,

som under årets lopp varit i tjänstgöring eller som äro å sjömanshus inskrift)

a och till sjöfart inmönstrade.

2. Med värnpliktiga, utom dem, som äro å sjömanshus inskrifna

och tillhöra flottan, hålles mönstringen inom hvarje rullföringsområde.

För sådan mönstring är hvarje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de

närmare föreskrifter Konungen meddelar, till befälet afgifva tillförlitlig

skriftlig uppgift om bostad och yrke, den värnpliktige dock medgifvet att

under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid

muntligen afgifva nämnda uppgift.

3. Med värnpliktiga, som äro å sjömanshus inskrifna och tillhöra

flottan, hålles mönstringen vid sjömanshus. För sådan mönstring är

hvarje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de närmare föreskrifter

Konungen meddelar, till sjömanshusombudsman afgifva tillförlitlig skriftlig

uppgift om bostad och sysselsättning, den värnpliktige dock medgifvet att

under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid muntligen

afgifva nämnda uppgift.

4. Kallelse till mönstring verkställes genom kungörelse, som skall

införas i en eller flera af ortens tidningar och uppläsas minst två gånger

i kyrkorna samt offentligen anslås inom vederbörande kommuner.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 39.

7

§ 45.

1. öfver värnpliktiga, hvilka utan anmäldt laga förfall uteblifvit

från inskrifningsförrättning och icke, oaktadt sin frånvaro, blifvit inskrifna

eller från värnpliktens fullgörande frikallade, eller som underlåtit att fullgöra

hvad dem enligt § 32 och § 33 mom. 2 eller 3 åligger, skola förteckningar

länsvis uppgöras och till Konungens Befallningshafvande insändas;

skolande å förteckningarna för hvarje värnpliktig angifvas hans

bostad, där denna är känd, samt, till ledning vid ansvars bestämmande,

tillgängliga upplysningar rörande försummelsens beskaffenhet.

Uppgörande och insändande af dylik förteckning åligger vid inskrifningsförrättning

den af Konungens Befallningshafvande förordnade ledamot,

som öfver inskrifningsnämndens beslut förer protokoll; skolande inskrifningsnämnden,

innan den åtskiljes, sagda förteckning granska och underteckna.

Upprättande och insändande af förteckningar öfver försummelser mot

lagbuden i § 32 mom. 2 och § 33 mom. 2 åligger befälhafvare, som förrättat

mönstringen, eller hos hvilken anmälan bort göras.

Upprättande af förteckningar öfver försummelser mot lagbuden i §

32 mom. 3 och § 33 mom. 3 åligger sjömanshusombudsman, hvilken

öfversänder dem till sjörullföringsområdesbefälhafvaren, som, efter att

hafva granskat och påtecknat desamma, insänder dem till Konungens Befallningshafvande.

2. Af de enligt mom. 1 inkommande förteckningar öfver värnpliktiga

skola särskilda utdrag, upptagande dem, hvilka Konungens Befallningshafvande

finner sig böra påföra böter enligt § 40 eller § 41, till vederbörande

kronofogdar och magistrater öfversändas, försedda med Konungens

Befallningshafvandes resolution, att de i utdragen upptagna böter må hos

de värnpliktiga omedelbarligen uttagas, därest de icke däremot något invända,

men att, därest de vilja för uteblifvandet eller försummelsen styrka

laga förfall eller eljest åberopa någon omständighet, som kan leda till

deras frikännande från bötesansvar, i hvilken händelse de äga undfå skriftlig

del af resolutionen i hvad dem rörer, de skola inom trettio dagar därefter

till vederbörande kronofogde eller magistrat ingifva de bevis, som till

styrkande af deras mot böternas indrifvande gjorda invändningar åberopas,

vid påföljd för uraktlåtenhet däraf, att böterna utan hinder af samma invändningar

må i laga ordning uttagas. Inkommande bevis skola ofördröjligen

insändas till Konungens Befallningshafvande, som, efter pröfning af

förekommande omständigheter, meddelar beslut i saken.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 39.

Herr Nilssons

motion

nr 39.

3. Ätnöjes värnpliktig icke med Konungens Befallningshafvandes

beslut, hvarigenom böter blifvit honom slutligen påförda, äger han att

inom trettio dagar efter erhållen del af beslutet till Konungens Befallningshafvande

ingifva sina till Konungen ställda, underdåniga besvär, hvilka

därpå af Konungens Befallningshafvande jämte eget yttrande till Landtförsvars-

eller Sjöförsvarsdepartementet insändas. Besvären må äfven till

Konungens Befallningshafvande med posten insändas; och skall i sådant

fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften

eller att densamma på hans begäran eller med hans samtycke

blifvit uppsatt.

I sammanhang med omförmälda proposition har utskottet till behandling

förehaft motionerna inom Andra kammaren nr 39 och 337 af herr

B. Nilsson i Linnås äfvensom nr 140 af herr A. C. J. Christiernson, för

så vidt den berör förevarande proposition.

Herr Nilsson har i sin motion nr 39 anfört följande:

»§ 32 i nu gällande värnpliktslag har följande lydelse:

1. Till beväringen hörande värnpliktige med undantag af dem, som

under årets lopp varit i tjänstgöring eller som äro å sjömanshus inskrifna

och till sjöfart inmönstrade, skola hvarje år undergå mönstring, som i

denna paragraf omförmäles.

2. Med värnpliktige, utom dem som äro å sjömanshus inskrifne och

tillhöra flottan, förrättas mönstringen å lämpliga ställen inom hvarje rullföringsområde.

Från inställelse vid dylik mönstring äro dock befriade

värnpliktige, hvilka, i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen

meddelar, till befälet afgifva tillförlitlig uppgift om bostad och sysselsättning.

3. Med värnpliktige, som äro å sjömanshus inskrifna och tillhöra

flottan, förrättas mönstringen vid sjömanshus. Från inställelse vid dylik

mönstring äro dock de befriade, som, i enlighet med de närmare föreskrifter

Konungen meddelar, till sjömanshusombudsman afgifva tillförlitlig uppgift

om bostad och sysselsättning.

4. Kallelse till mönstring verkställes genom kungörelse, som skall

införas i en eller flera af ortens tidningar och uppläsas minst två gånger

i kyrkorna samt offentligen anslås inom vederbörande kommuner.»

Som synes är hufvudinnehållet i denna paragraf, att beväringsman

är skyldig att, sedan han fullgjort sin vapenöfning, årligen inställa sig vid

mönstring, eller ock inom viss tid lämna tillförlitlig uppgift om bostad

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 39. 9

och sysselsättning till respektive rullföringsområdesbefälhafvare eller sjömanshusombudsman.

Denna paragraf har endast till syfte att skaffa vederbörande befäl

underrättelse om beväringsmans boningsort och yrke inom den kommun,

där han är mantalsskrifven, då uti 33 § stadgas hur beväringsman beträffande

anmälningsskyldighet skall förhålla sig i öfriga fall.

För fullgörandet af denna bestämmelse måste årligen möstringar förrättas

i olika delar af hvarje rullföringsområde, till hvilka den värnpliktige

kallas. Infinner han sig ej vid mönstringen, är han skyldig att inom viss

tid skicka in mönstringsanmälan; försummas detta, är han förfallen till böter.

Då fullgörandet af detta stadgande i sin nuvarande form åsamkar

staten stora utgifter för bekostande af däri föreskrifna mönstringar in. in.

samt då de värnpliktigas skyldigheter böra i möjligaste mån lindras, då

detta kan ske utan skada för landets försvar, anser jag att frågan om en

förenkling i detta förhållande borde tagas i öfvervägande.

Prästerskapet i hvarje pastorat torde med ledning af de böcker och

handlingar, som för dem finnas tillgängliga, lätteligen kunna lämna här

åsyftade uppgifter beträffande alla de beväringsmän, som äro boende inom

deras kyrkobokföringsområde, detta så mycket mer, som de redan nu äro skyldiga

att lämna uppgift angående utflyttningar och inflyttningar i ungefär

samma syfte.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte besluta i skrifvelse till Kungl. Maj.-t anhålla,

l:o) det Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta utreda, om bestämmelsen

uti 3 2 § värnpliktslagen angående mönstring lämpligen kan ur lagen utgå,

2:o) att Kungl. Maj:t likaledes måtte låta utreda, huruvida den i

samma paragraf stadgade anmälningsskyldighet kunde utgå, och i dess

ställe uppgifter årligen lämnas af vederbörande prästerskap,

samt att Kungl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga de förslag,

hvartill utredningen kan föranleda.

Herr Nilssons omförmälda motion nr 337, hvilken väckts med an- Herr Nilsledning

af ifrågavarande proposition, är af följande lydelse: so”®*337™

»Under hänvisning till motiveringen i den af undertecknad förut

väckta motionen nr 39 i Andra kammaren och med föranledning af Kungl.

Maj:ts till Riksdagen sedermera aflåtna proposition, nr 98, tillåter sig undertecknad

vördsamt hemställa, att Riksdagen för sin del måtte besluta,

att bestämmelsen i 32 § värn pliktslagen angående mönstring skall

ur lagen utgå; samt

Bihang till Riksd. prof. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 36 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 39.

att den i samma § stadgade anmälningsskyldigheten för vissa värnpliktige

må borttagas och föreskrift i stället i lagen inrymmas om skyldighet

för vederbörande prästerskap att i den mån sådant finnes erforderligt

lämna årliga uppgifter om de värnpliktiges bostäder och sysselsättning.

Därest detta förslag vinner afseende torde vederbörande utskott verkställa

den för ändamålet nödiga omformuleringen af lagtexten».

Herr Christiernsons

motion.

Herr Christiernson har i sin berörda motion hemställt,

att Riksdagen måtte besluta, att § 32 i värnpliktslagen af den 14 juni

1901 måtte utgå och mönstringsskyldigheten upphöra.

Till stöd härför har anförts följande.

»I proposition nr 2 till innevarande års Riksdag hemställer Kungl.

Maj:t att värnpliktstiden måtte utsträckas till 24 år, hvarjämte tiden för

värnpliktigs kvarblifvande i första uppbådet föreslås skola utsträckas att

omfatta 11 år. Emot detta förslag att ytterligare betunga vårt lands manliga

befolkning med ännu mera utsträckt militärtjänstgöringsskyldighet

kan mycket anföras, men vill jag redan af det skälet, att vi redan nu

hafva för mycket gevärsväsende, yrka afslag på denna utsträckta värnpliktstid,

som är första steget eller snarare grunden till nya arméformationer.

Och den slags nyheter ha land och folk alla skäl att bedja Gud bevara sig för.

Skulle så sorgligt hända, att Riksdagen ginge Kungl. Maj:ts militära

begärelse till mötes, följer däraf bl. a. äfven att mönstringsskyldigheten,

sådan den stadgas i § 32 af värnpliktslagen af den 14 juni 1901, utsträcktes

med ytterligare tre år. Detta kan dock icke vara nödvändigt.

Riksdagen har hittills ansett sagda mönstring vara en öfverloppsgärning,

som mycket väl kunde borttagas. Denna sin mening gaf Riksdagen

till känna, då den år 1905 efter enhälliga beslut därom i häda kamrarna

skref till Kungl. Maj:t med anhållan »det täcktes Eders Kungl. Maj:t

taga under ompröfning, under hvilka villkor den i 32 § värnpliktslagen

stadgade mönstring må kunna upphöra, och för Riksdagen framlägga förslag

till de ändringar i värnpliktslagen, som däraf kunna påkallas.»

Denna Riksdagens skrifvelse har sedermera ej föranledt till någon

Kung]. Maj:ts åtgärd — ett ytterligare bevis till många andra på de militära

myndigheternas ovillighet att taga någon hänsyn till Riksdagens

önskningar, såvida de icke afse ytterligare eftergifter åt krigsvurmeriet.

Riksdagens omförmälda skrifvelse har tydligen hamnat i försvarsdepartementets

papperskorg, ty den har icke föranledt till någon Kungl. Maj:ts

åtgärd. Icke ens nu, då krigsministern vågar sig fram med förslaget om

den s. k. 4:de bataljonens bildande, hvaraf följer mönstringsskyldighetens

utsträckning, har Riksdagens skrifvelse blifvit beaktad af den höga rege
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 39.

11

ringen. Utan att ens låtsa om Riksdagens tydligt uttalade vilja i fråga

om mönstringens obehöflighet, går statsrådet Malm med regeringens samtycke

i den rakt motsatta vägen. Riksdagen begär mönstringarnas slopande,

regeringen låtsas som om denna fordran aldrig framställts, utan den föreslår

— mera mönstring. God dag — yxskaft!»

Utskottets yttrande.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande proposition,

får utskottet hänvisa till det vid densamma i utdrag fogade statsrådsprotokollet.

I syfte att nedbringa kostnaderna för inskrifning af värnpliktiga, Ändringar i

som äro inskrifna å vissa sjömanshus, har föreslagits sådana ändringar i {{Skrifning

§ 13 mom. 1, § 18 mom. 2 och § 19 mom. 2 värnpliktslagen, att inskrif- af vämplikningsförrättningarna

vid de mindre sjömanshusen skola i större omfattning ^skrifhfå

än enligt gällande lag kunna verkställas af samma ledamöter och biträ- vissa sjöden,

som tjänstgöra i landtrullföringsområdenas inskrifningsnämnder. Då manshusdessa

nämnder regelmässigt i allt fall skola fullgöra sina inskrifningsförrättningar

å de orter, där sjömanshusen äro belägna, skulle genom de föreslagna

ändringarna de ersättningar, som med bestående ordning måste utgå

till ordförande, vissa ledamöter och biträdande personal i de särskilda

inskrifningsnämnderna för sjömanshusen, hvilka nämnder fortfarande skola

bibehållas såsom särskilda institutioner, kunna afsevärdt nedbringas.

Vidare har såsom ett nytt 4 mom. i § 19 tillagts en bestämmelse,

innefattande där angifven utvidgning af den enligt 3 mom. af samma §

vederbörande sjörullföringsområdesbefälhafvare lämnade rättighet att provisoriskt

verkställa inskrifning af vissa värnpliktiga. Denna bestämmelse,

som endast afser värnpliktiga, som inskrifvits å sjömanshus, åsyftar att

underlätta de svårigheter, som möta särskildt för sjömännen att inställa

sig vid de vanliga inskrifningsförrättningarna och att förebygga de allvarsamma

olägenheter, som af uteblifvande därifrån kunna för dem uppstå.

Enligt nu gällande bestämmelser kan värnpliktig på grund af om- Utsträckmande

familjeskäl i vissa fall frikallas från värnpliktens fullgörande i bkallelse /rån

vänligen under fredstid. Härför förutsättes emellertid, att förfallet inträdt värnpliktsantingen

före inskrifningen eller ock under pågående tjänstgöring. Inträder

förfallet efter det den värnpliktige blifvit inskrifven, men under en tid, grund af

ömmande

familjeskäl.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Ändring i

inskrifningsnämnas

och

inskrifningsrevisions

åligganden.

Ändring i

gällande bestämmelser

angående

mönstring.

12 Lagutskottets utlåtande Nr 39.

då han icke är inkallad till tjänstgöring, kan däremot enligt den nuvarande

affattningen af § 17 värnpliktslagen, frikallelse icke medgifvas den

värnpliktige. För undanröjande af den brist, som i detta hänseende förefinnes,

föreslås sådan ändring i sistnämnda §, att i stället för sista stycket

i mom. 4 insättes ett nytt mom. 5, hvarjämte i sammanhang härmed företagits

en mindre omredigering i mom. 1.

Den i § 19 mom. 1 e) och § 22 d) föreslagna ändring afser, att

till inskrift!ingsnämnden i regel öfverflytta den befogenhet, som nu tillkommer

inskrifningsrevisionen, att i första hand bestämma, hvilka värnpliktiga,

som skola tilldelas specialvapen eller uttagas till särskild tjänst

eller befattning inom hären eller flottan. I sammanhang härmed har § 26

erhållit en något förändrad affattning.

Därjämte har föreslagits den ändring af § 19 mom. 1 sista stycket

samt § 45 mom. 1 andra stycket, att inskrifningslängder, protokoll äfvensom

förteckning, som afses i sistnämnda lagrum, skola af inskrifningsnämnden

underskrifvas »innan nämnden åtskiljes» i stället för såsom nu

»innan nämnden lämnar förrättningsstället».

Mot nu berörda ändringsförslag har utskottet icke funnit anledning

till erinran.

Såsom framgår af propositionen, afser den föreslagna ändringen i §

32 värnpliktslagen, att de nu föreskrifna mönstringsresorna skola upphöra

och anmälningar för mönstring — med undantag för å sjömanshus inskrift^

värnpliktiga — i stället mottagas af vederbörande rullföringsområdesbefälhafvare

å rullföringsexpeditionerna. Den kostnadsbesparing, som genom

inställande af sagda resor skulle ske, har i propositionen beräknats till inemot

35,000 kronor årligen. Vidare har i stället för att för närvarande

den personliga inställelsen” för mönstring föreskrifvits såsom regel, och lämnande

af uppgift till befälet om bostad och yrke upptagits såsom anledning

till befrielse från sådan inställelse, i propositionen såsom regel uttalats, att

värnpliktig skall vara skyldig att för mönstring afgifva skriftlig uppgift

om bostad och yrke, hvaremot såsom undantag därifrån behandlats det

fall, att värnpliktig i stället vill under därför bestämd tid (för närvarande

angifven i § 117 gällande inskrifningsförordning) å rullföringsexpeditionen

iakttaga personlig inställelse och därvid muntligen afgifva nämnda uppgift.

Å sjömanshus inskrifven värnpliktig har att för mönstring ingifva anmälan

till eller inställa sig hos sjömanshusombudsmannen. I öfrigt synes

någon ändring icke vara afsedd i fråga om det hittills föreskrifna sättet

o o

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 39.

13

för mönstringsskyldighetens fullgörande, såvida, man ej såsom eu sådan

måste betrakta, att, medan det enligt gällande lag ansetts tillåtet att lämna

den afsedda uppgiften äfven muntligen genom ombud, sådant med den

nu föreslagna formuleringen icke lär kunna medgifvas.

Utskottet har funnit det vara en vinst, att de nuvarande mönstringsresorna

såsom föranledande onödiga kostnader upphöra. Vid sådant förhållande

och då utskottet icke heller ansett sm kunna utan föregående

närmare utredning biträda de i herrar Nilssons och Christiernsons förestående

motioner gjorda yrkanden på omedelbar lagändring i af dem angifven

riktning, har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl.

Maj:ts proposition äfven i förevarande del.

Såsom af ifrågavarande proposition framgår, har emellertid Riksdagen

i skrifvelse den 15 mars 1905 anhållit, att Kung]. Maj:t måtte taga

under ompröfning, under hvilka villkor den i § 32 värnpliktslagen stadgade

mönstring må kunna upphöra, och för Riksdagen framlägga förslag

till de ändringar i samma lag, som däraf kunna påkallas. Den fråga,

som i denna skrifvelse beröres, synes utskottet icke vara slutgiltigt afgjord

genom hvad som nu blifvit föreslaget och tillstyrkt.

Redan år 1894 anhöll Riksdagen med anledning af i ämnet väckt

motion i skrifvelse till Kungl. Magt om utredning, huruvida mönstringen

skulle kunna upphöra, därvid ifrågasattes, att den personliga inställelsen

skulle utbytas mot ovillkorlig skyldighet att aflämna tillförlitlig bostadsuppgift.

Denna skrifvelse föranledde emellertid icke någon Kungl. Maj:ts

åtgärd. I den af Kungl. Maj:t år 1898 tillsatta kommitté för utredning

bland annat, i hvad mån genom ändring af värnpliktslagens bestämmelser

antalet öfverträdelser af samma lag skulle kunna nedbringas, kom frågan

därefter ånyo under bedömande. Kommittén fann visserligen alltför störa

betänkligheter icke böra möta mot vidtagande af den ändring, att skyldigheten

att årligen inställa sig till mönstring eller ock lämna bostadsuppgift

icke vidare komme att gälla för de beväringsinän, som tillhörde andra uppbådet,

men betonade däremot vikten af mönstringsskyldighetens bibehållande

beträffande beväringens första uppbåd. År 1899 i ämnet väckta

motioner blefvo af Riksdagen afslagna. Vid 1901 års riksdag var frågan

föremål för pröfning af det särskilda utskott, som till behandling förehade

Kungl. Maj:ts proposition om ny härordning och ny värnpliktslag in. m.

Älven förevar frågan vid 1902 års riksdag, men föranledde ej heller då

någon Riksdagens åtgärd.

1 berörda skrifvelse den 15 mars 1905 framhöll Riksdagen, att efter

den erfarenhet, som efter den nya värnpliktslagens antagande gjorts om

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 39.

dess verkningar i olika afseenden, syntes det fortfarande föreligga skäl till

anmärkningar mot ifrågavarande mönstringar.

Enligt gällande värnpliktslag skall värnpliktig, som tillhör beväringen

och icke är inskrifven å sjömanshus, i inskrifningsafseende såsom värnpliktig

tillhöra det område, inom hvithet han är kyrkobokförd. När inskrifven

värnpliktig afflyttar från en församling inom ett rullföringsområde,

till församling inom annat område, skall han a Iföras från det förra området

och införas såsom i värnpliktsafseende tillhörande det senare. För de

värnpliktigas redovisande skola tillhandahållas åtskilliga uppgifter såväl från

vederbörande mantalsskrifningsförrättare som församlingarnas prästerskap.

Hvarje ändring, som genom inflyttning, utflyttning, dödsfall in. m. äger

rum i fråga om de värnpliktiga inom en församling (i Stockholm rote),

under loppet af hvarje månad, skall af pastorsämbetet (i Stockholm rotemannen)

i föreskrifven ordning anmälas hos vederbörande rullföringsområdesexpeditiorier

och där antecknas.

Vid sidan af dessa uppgifter, som af vederbörande myndigheter

skola aflämnas till militärbefälet, åligger det emellertid enligt värnpliktslagen

äfven den enskilde värnpliktige att vid afflyttning till annan ort inom

samma rullföringsområde senast en månad efter densamma därom göra anmälan

hos rullföringsområdesbefälhafvaren samt vid afflyttning från ett rullföringsområde

till ett annat att afgifva anmälan därom såväl före afflyttningen

hos befälhafvaren för det rullföringsområde, från hvilket han afflyttar,

som ock inom en månad efter ankomsten till det nya hemvistet

hos befälhafvaren för det rullföringsområde, till hvilket han inflyttat, t rån

den sålunda stadgade anmälningsskyldigheten är dock enligt inskrifningsförordningen

den befriad, som med företeende af inskrifningsbok eller inskrifningssedel

inom den för anmälan hos rullföringsområdesbefälhafvare

föreskrifva tid hos vederbörande pastorsämbete, församlingsföreståndare eller

roteman uttagit och aflämnat flyttningsbetyg och af denna myndighet i

inskrifningsboken eller å sedeln erhållit med stämpel eller namnteckning

bestyrkt anteckning om dagen för ut- och inflyttningen. Vill värnpliktig

för längre tid än en månad vistas utom den ort, där han är kyrkobokförd,

skall enligt värnpliktslagen anmälan därom före afresan göras hos vedenbörande

områdesbefäl samt detta befäl därjämte hållas underrättadt om hans

adress, intill dess han återkommer. Äfven denna anmälan anses enligt

stadgande i inskrifningsförordningen fullgjord, om den med företeende af

inskrifningsbok eller inskrifningssedel göres hos pastorsämbete, församlingsföreståndare

eller roteman inom det rullföringsområde den värnpliktige

tillhör. Förutom sagda anmälningar åligger det därjämte hvarje enskild

värnpliktig att undergå sådan mönstring, som omförmäles i § 32 värn
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 39. 15

pliktslagen och hvarom närmare föreskrifter äro meddelade i kap. Vill inskrifningsförordningen.

Den hittills med anledning af Riksdagens ofvanberörda skrifvelse

verkställda utredningen, som, såvidt propositionen utvisar, utgöres endast

infordrade yttranden från vederbörande arméfördelningschefcr och

militärbefälhafvare samt af utlåtanden från generalskommissionen de

försyarskominittén,. lämnar enligt utskottets uppfattning icke tillräcklig

ledning för ett tillfredsställande bedömande i det hänseende, som med

sagda skrifvelse åsyftades. . De skäl, som blifvit anförda till stöd för uppehållande,

på sått i propositionen skett, af det nuvarande systemet i förevarande

afseende, synas utskottet icke heller öfvertygande.

Så länge den personliga inställelsen till mönstring kvarstod såsom

regel, kunde mönstringen anses hafva en viss betydelse för bevarande af

sambandet mellan den värnpliktiga och de militära myndigheterna samt

därför böra bibehållas. Men sedan nu mönstringsskyldigheten i reo-el skall

fullgöras genom insändande allenast af en skriftlig anmälan om& bostad

och yrke, synes mönstringen böra hafva förlorat all betydelse i nämnda

afseende. Uppenbarligen är det emellertid för den personliga värnkraftens

behöriga tillvaratagande, i händelse af härens eller flottans försättande på

krigsfot och äfven eljest för mobilisering, fortfarande af vikt, att behörig

kännedom förefinnes om de värnpliktiga, deras antal m. m. Huruvida dock

med gällande eller nu föreslagna bestämmelser — hvilka, meddelade som de

äro i vidt omfattande olika författningar och i olika sammanhang, redan

ur formell synpunkt lämna rum för berättigad anmärkning — detta ändamål

verkligen _i behörig grad vinnes, synes icke utan skäl kunna ifrågasättas.

Enligt utskottet tillhandahållna uppgifter utgjorde antalet värnpliktiga,

som i Stockholm försummat sin mönstringsskyldighet under år 1906

7,609, under år 1907 8,112, under 1908 7,125, under år 1909 6,953 samt

under år 1910 7,650. Dessa siffror lära hafva motsvarighet äfven i måno-a

delar af landet i öfrigt. Det är äfven ett öfverklagadt förhållande, att de

skriftliga uppgifter, som af de enskilda värnpliktiga för mönstring aflämnas,

i ganska stor omfattning ej äro tillförlitliga. Då i allt fall genom

mönstringsanmålningarna kunskap icke vinnes, om hvilka värnpliktiga, som

på grund af ådragen kroppsskada eller sjukdom blifvit otjänstbara, förefinnes

redan härutinnan en ofullständighet, som åtminstone icke afhjälpes

genom bibehållande af mönstringsskyldigheten i dess nuvarande eller föreslagna

form.

Sagda missförhållanden åro enligt utskottets uppfattning ej minst ur

försvarets egen synpunkt i behof af rättelse. Den allmänna önskan om

borttagande af mönstringsskyldigheten, som förefinnes och som vid olika

opaginerad Kontrollera mot PDF

jg Lagutskottets utlåtande Nr 39.

tillfällen konstaterats och vunnit uttryck äfven inom Riksdagen, tyder

enligt utskottets mening också på, att dess betydelse för landets försvarskraft

ej är så allmänt erkänd, som efter så många års tillämpning kunde

vara att förvänta. , a.

Det lärer alltså böra mer ingående undersökas, om ej den behotfiga

kännedomen om de värnpliktigas förhållanden kunde både effektivare och

bekvämare vinnas genom någon myndighets medverkan. I den omständigheten,

att man i fråga om förut omförmälta anmälningar, som vid flyttning

’ eller vistelse utom rullföringsområde åligga värnpliktig, kunnat förklara

skyldigheten till deras famnande fullgjord genom uttagande och aflämnande

af flyttningsbetyg eller annan anmälan hos vederbörande civila

myndighet, finner utskottet äfven ett skäl för antagande, att sambandet

mellan° de enskilda värnpliktiga och militärbefälet jämväl i det afseende,

hvarom nu är fråga, skall kunna till fördel förmedlas genom samma eller

annan civil myndighet. Vid eu dylik undersökning torde böra tagas till

råds ej blott, såsom hittills väsentligen skett, militära myndigheter utan

äfven de civila, hvilkas medverkan härvid kan antagas blifva af betydelse.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

l:o) att Riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition;

2:o) att Riksdagen, i anledning af herrar Nilssons

och Christiernsons ifrågavarande motioner, måtte i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes

låta utreda, i hvad mån och på hvad sätt den i § 32

värnpliktslagen stadgade mönstring må kunna helt och

hållet borttagas och ersättas med af myndighet lämnade

uppgifter, samt för Riksdagen framlägga det förslag, som

af utredningen må föranledas.

Stockholm den 28 april 1911.

På lagutskottets vägnar:

ERNST HÅKANSON.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 39.

17

Reservationer.

Beträffande utskottets hemställan under l:o):

Herr Jansson i Edsbäeken har anfört:

»Såsom utskottet framhållit, har Riksdagen två särskilda gånger i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhållit om undersökning, huruvida icke mönstringsskyldigheten

borde upphöra. Senaste skrifvelse i ämnet har ej ledt

till annat resultat, än att Kungl. Maj:t på hemställan af vissa högre militära

myndigheter ansett skyldigheten böra bibehållas — så till vida skärpt

att antalet orter för dess fullgörande väsentligt inskränkts samt att den

förut medgifna rätten att äfven genom ombud göra muntlig mönstrin°-sanmälan

borttagits.

Därest den anmälningsskyldighet, som enligt § 33 värnpliktslagen

åligger värnpliktig och hvilken, på sätt utskottet omnämner, får fullgöras

hos vederbörande pastorsämbete, behörigen efterlefdes, synes mig hvarje

tal om behofvet därutöfver af särskild mönstringsskyldighet sakna fog.

Men äfven om den värnpliktige i sistnämnda afseende åliggande skyldighet

oftast väl endast är en tom bokstaf, hvaraf endast den mer samvetsgranne,

om han därom äger kunskap, träffas, och hvilken därför saklöst synes mig

kunna afskaffas, anser jag på de af utskottet anförda skäl mönstringsskyldigheten

särskild!; i dess nu föreslagna form så ineffektiv för sitt ändamål,

att den ej bör bibehållas.

Enligt min mening måste för detta ändamål mantals- och kyrkoskrifningarna,

som, enligt hvad erfarenheten visar, redan för närvarande

faktiskt äro de enda källor, hvarur någon kunskap af betydelse kan hämtas

om de värnpliktiges antal och boningsorter, vara tillfyllest, Då redan enligt

gällande författningar uppgifter ur dessa handlingar skola regelbundet

tillhandahållas vederbörande rullföringsbefälhafvare, anser jag ytterligare utredning

i det afseende, utskottet framhållit, icke vara erforderlig. Én skrifvelse

i den riktning utskottet föreslagit lär ej heller mer nu än förut leda

till något praktiskt resultat.

Jag yrkar därför,

att Riksdagen, med afslag å Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition, i hvad den rör § 32 värnpliktslagen,

måtte besluta, att nämnda § skall ur lagen utgå samt

att såsom en följd däraf § 41 mom. 1 äfven måtte utgå.

Bihang till Riksd. prot. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 36 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets utlåtande Nr 39.

Beträffande utskottets hemställan under 2:o):

Herrar Håkanson, Gustaf Andersson, Bergendahl, Lorentz Petersson,

Trana och von Baumgarten hafva anfört:

»Den utredning, som, på sätt af det vid propositionen i utdrag fogade

statsrådsprotokollet framgår, verkställts i anledning af Riksdagens

skrifvelse den 15 mars 1905, synes oss ådagalägga, att mönstringsinstitutionens

bibehållande är ett nödvändigt villkor för eu ordnad rullföring

och därmed för möjligheten att med tillförlitlighet beräkna mobiliseringstillgången

inom till beväringen hörande årsklasser. Skyldigheten för värnpliktig

att en gång hvarje år till befälet afgifva tillförlitlig skriftlig uppgift

om bostad och yrke kan icke heller anses i någon mån betungande.

Vid sådana förhållanden och då vi äro öfvertygade om att den nu

stadgade mönstringen icke lämpligen kan borttagas och ersättas med uppgifter

af någon myndighet, hafva vi icke kunnat biträda utskottets hemställan

under 2:o) utan tillstyrka vi,

att herrar Nilssons och Christiernsons ifrågavarande

motioner icke måtte föranleda någon Riksdagens

åtgärd.»

Herr af Ekenstam har anfört:

»I utskottets hemställan under 2:o) har jag ej kunnat instämma,

enär jag icke anser det vara hvarken nyttigt eller nödigt att den i § 32

värnpliktslagen stadgade mönstring må kunna helt och hållet borttagas.

Men förklaringen till att ett sådant uteslutande alltjämt synes vara populärt,

äfven i trots af de lättnader, som genom föreliggande lag blifvit införda,

synes mig i ej ringa mån kunna sökas i affattningen af § 32. I

denna § har det gamla svenska ordet mönstring bibehållits, ehuru det numera

endast betyder anmälningsplikt. Detta bibehållande förrycker tanken.

Hade det i stället stått något om värnpliktigs skyldighet att årligen,

inom en viss tidrymd, anmäla bostad och yrke och att denna anmälan

kunde ske skriftligen eller muntligen, och hade dessutom lämnats en antydning

om att den skriftliga anmälningen finge ske å kort, som, innefattande

formulär, medföljde inskrifningsboken, torde nog i väsentlig omfattning

sträfvandet att borttaga anmälningsplikten vara brutet.»

Herr Jansson i Edsbäcken bär åberopat sitt ofvanstående yttrande.

Herrar Gezelius, Lindhagen och Ersson hafva anhållit få antecknadt,

att de icke deltagit i behandlingen åt detta ärende inom utskottet.

1111S4

Stockholm 1911. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:115 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Majits proposition nr 98 med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den 14 juni s. 1 i texten