Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Maj:t för åstadkommande af en utredning angående bolags jordförvärf inom nämnda län och vidtagande af sådana åtgärder, som af denna utredning kunde föranledas. Motionen blef af lagutskottet, dit den hänvisats, i här afsedda punkt tillstyrkt i dess utlåtande nr 52 punkt 3:o.

1911-05-02 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1911:41, Skrifvelse till Kungl. Maj:t för åstadkommande af en utredning angående bolags jordförvärf inom nämnda län och vidtagande af sådana åtgärder, som af denna utredning kunde föranledas. Motionen blef af lagutskottet, dit den hänvisats, i här afsedda punkt tillstyrkt i dess utlåtande nr 52 punkt 3:o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till Riksdagens kansli den 2 maj 1911 kl. 8 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om dels utredning

rörande bolags jordförvårf inom Värmlands län, dels

ock utvidgning af lagen angående förbud i vissa fall

för bolag och förening att förvärfva fast egendom den

4 maj 1906 m. m.

Lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom

Andra kammaren väckta, till lagutskottet hänvisade motioner, nämligen

nr 228 af herrar G. Jansson, J. P. Igel, N. A:son Berg, C. J. Berggren

och Carl Jansson samt nr 242 af herr Carl Lindhagen.

Herr G. Jansson m. fl. hafva i sin motion anfört följande:

»Vid 1909 års riksdag framlade fem representanter från Värmlands

län i Andra kammaren en motion, nr 96, hvari de hemställde om en skrifvelse

till Kungl. Maj:t för åstadkommande af en utredning angående bolags

jordförvärf inom nämnda län och vidtagande af sådana åtgärder, som af

denna utredning kunde föranledas.

Motionen blef af lagutskottet, dit den hänvisats, i här afsedda punkt

tillstyrkt i dess utlåtande nr 52 punkt 3:o.

Vid ärendets behandling i kamrarna biföll Andra kammaren utan

votering hvad utskottet hemställt under punkt 3:o, hvaremot Första kammaren

afslog denna hemställan med 92 röster mot 36, som afgåfvos för

eu af herr Fahlén vid punkten fogad reservation, hvari yrkades bifall till

motionens förra del, som handlade om här förut berörda utredning.

Under den debatt, som i Första kammaren uppstod med anledning

af utskottets utlåtande, framhölls särskildt beträffande Värmlands län bland

annat, att hemmansägarne i detta län voro emot den ifrågasatta lagstiftBihang

till Rilcsd. prof.. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 38 Höft. (Nr 41). 1

Herr Janssons

m. fl.

motion.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

ningen. Detta påstående var utan tvifvel förhastadt och torde ha berott

på bristande kännedom om verkliga förhållandet. I alla de kommuner,

där bolagen förvärfvat ett större antal gårdar, har befolkningen vaknat upp

öfver den fara, som hotar den från ett öfverhandtagande bolagsvälde, och

i mer eller mindre stark form gifvit uttryck för att en gräns måste sättas

för dess ytterligare utsträckning.

Angående vidare det fällda yttrandet att Värmlands bönder med sin

utpräglade själfständighetskänsla ej vore med på att ställas under förmynderskap,

så är det ingenting annat än ett talesätt, som flitigt användts

vid försvaret af bolagens herravälde i Norrland. Här må för öfrigt påpekas,

att frågan, sådan den framställdes af åsyftade talare, är på ett

vilseledande sätt formulerad. Det är nämligen härvidlag icke fråga om

huruvida bönderna skola stå under förmynderskap eller ej, utan helt enkelt

om huruvida de skola vara under statens eller bolagens förmynderskap.

Det är på detta sätt saken rätteligen bör ses, och sker det, behöfver

sannerligen ingen vara tvifvelaktig om, hvilken förmjmdare som är bäst.

En omständighet, som särskildt bör betonas, då det gäller Värmlands

län, är, att ett mycket stort bolag, som efter hvad allmänt är kändt hufvudsakligen

äges af utlänningar, därstädes för något mer än två år sedan

förvärfvat sig väldiga skogsdomäner jämte stora industriella anläggningar

och därigenom intager en dominerande ställning, som, därest bolaget får

tillfälle att obehindradt slå under sig allt större områden, innebär en allvarsam

ekonomisk och politisk fara icke blott för länet utan för hela

landet.

Det torde vara obehöfligt att nu i vidsträcktare mån utveckla de sociala

missförhållanden, som inom länet uppstått till följd af bolagens jordförvärf

enär dessa, då frågan därom flera gånger förut förevarit i Riksdagen,

redan äro väl kända. Vi inskränka oss därför till att för frågans ytterligare

belysning endast åberopa och här nedan intaga det yttrande i saken,

som 1909 års lagutskott efter inhämtade upplysningar afgifvit i sitt förutnämnda

utlåtande nr 52.

Hvad särskildt angår det i herr Berggrens förevarande motion framställda

yrkande på åtgärder i det ifrågavarande afseendet för Värmlands

län, har utskottet inhämtat, att förhållandena i detta län, i hvad nu är i

fråga, i särskildt grad äro värda uppmärksamhet.

Att Värmlands län icke kom att inbegripas i den redan befintliga

förbudslagen, synes hafva berott på flera omständigheter. Någon bland

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

3

befolkningen så utbredd och medveten ovilja öfver sakernas tillstånd, som

i de nordligare landsdelarna, torde i alla fall där ej hafva förekommit.

Emellertid är det ett allmänt kändt förhållande, att folkmängden i Värmlands

läns norra del samt i gränstrakterna mot Norge i afsevärd mån förminskats.

Ehuru det bör medgifvas, att folkminskning förorsakats jämväl

af andra än här ifrågavarande förhållanden, kan det likvisst icke utan

vidare förnekas, att trävaruindustriens omfattande inköp af fastigheter

kan därtill hafva medverkat. Utskottet vill med ledning af utskottet

tillhandakomna uppgifter lämna några exempel på omfattningen af bolagens

fastighetsförvärf i Värmland. Inom Älfdals härads nedre tingslag ägdes

år 1907 Sunnemo socken så godt som helt och hållet af bolag. Inom

Gustaf Adolfs socken i samma tingslag ägde bolag all enskild jord. Af

tingslagets båda öfriga socknar, Ekshärad och Norra Råda, tillhopa, innehållande

omkring 50 mantal, äges något mer än 36 mantal af bolag. Inom

Älfdals härads öfre tingslag har beträffande en socken uppgifvits, att af

bolag därstädes innehades år 1890 2,139 har, 1900 12,193 har och

1907 22,900 har. Från Hvitsands socken i Fryksdals härads öfre tingslag

har meddelats, att vid nämnda tid ungefär halfva socknen ägdes af

bolag och att bolagens jordförvärf inom socknen visade tendens att fortfara.

Inom Lekvattnets socken i samma tingslag, utgörande tillhopa

ungefär 19,000 har, innehade bolag år 1890 1,050 har, år 1900 2,000

har och år 1907 5,400 har. Enligt uppgift från Nordmarks härad med

en areal af omkring 97,000 har innehades af bolag år 1900 omkring

10,000 har och år 1907 omkring 15,000. Inom Gräsmarks socken i

Eryksdals härads nedre tingslag ägdes för ett 10-tal år sedan knappast

någon jord af bolag. Nu pågå emellertid bolagens jordinköp i stigande

skala, och å bolagens hemman lärer förekomma, att husen och jordbruket

äro förfallna. Bland de skogsägande bolagen i Värmland lära några finnas,

som, enligt hvad allmänt är kändt, hufvudsakligen ägas af utlänningar.

Ett dylikt bolag förvärfvade under loppet af förra året enligt uppgift mera

än 10 kvadratmil skogsegendom i Värmland. Åtskillig skogsmark äges

af enskilda norrmän.

På grund af hvad sålunda anförts, få vi vördsamt hemställa, att

Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t

täcktes så skyndsamt ske kan låta verkställa fullständig utredning rörande

bolags jordförvärf inom Värmlands län samt för Riksdagen framlägga förslag

till de åtgärder, som af denna utredning kunna påkallas.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

Herr Lindhagens

motion.

Utskottets

yttrande.

Herr Lindhagens motion är af följande lydelse:

»På grund af kända missförhållanden, som utvecklats i en myckenhet

äldre framställningar, och då några lifstecken från regering eller länsstyrelse

fortfarande icke afhöras, oaktadt folket på många orter förblöder,

nödgas jag hemställa,

att Riksdagen ville

l:o) för sin del besluta sådan utvidgning af lagen angående förbud

i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj

1906, att lagen blir gällande öfver hela riket;

2:o) hos Kungl. Maj:t begära framläggande af förslag, att nämnda

lag enligt förebild af norrländska arrende- och vanhäfdslagarna utsträckes

att omfatta äfven enskilda skogsspekulanter;

3:o) hos Kungl. Maj:t begära en undersökning af uppgifna missförhållanden

i följd af de enligt nämnda lag medgifna fastighetsinrop af

bolag å exekutiva auktioner samt af öfriga verkningar af lagen äfvensom,

därest utredningen därtill ger anledning, framlägga förslag till förbättringar

i lagen;

4:o) hos Kungl. Maj it anhålla om förslag till de norrländska arrendeoch

vanhäfdslagarnas fulländande i de afseenden, som omförmälas i undertecknads

reservationer till lagutskottets betänkande i ämnet vid 1909 års

riksdag;

5:o) hos Kungl. Maj:t anhålla om framläggande af förslag till norrländska

arrende-, vanhäfd- och eventuellt äfven ägostyckningslagens tilllämpning

på motsvarande jord inom öfriga delar af riket.»

Yidkommande först den i herr G. Janssons m. fl. motion väckta frågan

om utredning af bolags jordförvärf inom Värmlands län samt eventuellt utsträckning

till detta län af 1906 års lag angående förbud i vissa fall för

bolag och förening att förvärfva fast egendom har, såsom i motionen erinrats,

redan lagutskottet vid 1909 års Riksdag funnit förhållandena i detta

län kräfva omedelbara lagstiftningsåtgärder i berörda riktning. I sådant

syfte hemställde lagutskottet samma år, förutom om en fullständig utredning

angående bolags jordförvärf inom bland annat berörda län, äfven om

antagande af en provisorisk lag, innefattande förbud intill den 1 september

1912 för bolag och förening att inom länet förvärfva fast egendom.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

5

Denna hemställan bifölls af Andra kammaren, men afslogs i bägge delarna

af den Första, hvarför frågan för nämnda Riksdag förföll. Vid 1910 års

Riksdag beslöt Andra kammaren för sin del i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla om utredning af bolags jordförvärf inom bland annat nämnda län,

men äfven då förföll frågan till följd af olika beslut af kamrarna.

Den till stöd för berörda, af 1909 års lagutskott gjorda hemställan afgifna

motivering, hvilken utskottet äfven nu får åberopa, finnes intagen i

ofvanstående af herr G. Jansson m. fl. väckta motion, till hvilken alltså utskottet

får hänvisa.

Utöfver hvad däri anfördes vill utskottet framhålla, att, enligt hvad

utskottet inhämtat, bolagens jordförvärf inom sagda län, om ock i mindre

omfattning, fortfarande alltjämt stadigt ökas. Enligt utskottet lämnade

uppgifter är det åtminstone i vissa af de norra delarna af Värmland fallet,

att åkerbruket å en del hemman, som förvärfvats hufvudsakligen endast

i afsikt att åtkomma därtill hörande skog eller skogsmark, ligger alldeles

nere.

Vid anförda förhållanden och då alltså bolagens öfverhandtagande jordförvärf

inom många delar äfven af detta län synas — såsom erkänts vara

fallet i allmänhet i Norrland och stora delar af Dalarne — kunna innebära

en fara för den jordbrukande befolkningen och dess bestånd, har utskottet

ansett det vara af vikt, att en utredning snarast kommer till stånd

i det afseende, som i herr G. Janssons m. fl. ifrågavarande motion påyrkats.

En sådan allsidig utredning synes utskottet vara att förorda äfven ur den

synpunkten, att endast därigenom lär kunna ådagaläggas, i hvad mån de

i omförmälda afseenden framställda klagomålen tilläfventyrs kunna befinnas

öfverdrifna eller mindre berättigade. I saknad af en dylik utredning

har utskottet för detta län icke ansett sig böra nu förorda sådan omedelbar

lagstiftning, som i herr Lindhagens förevarande motion påyrkats.

Hvad därefter angår den i punkt 1) af herr Lindhagens motion jämväl

afsedda frågan om tillämpning äfven för landet i öfrigt af nämnda lag angående

förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom

har, som bekant, tidigare i detta afseende särskildt ifrågasatts, att lagen

borde utsträckas att omfatta hela Gäfleborgs län. Andra kammaren har

sålunda för sin del under hvart och ett af åren 1907, 1908, 1909 och

1910 beslutit ändring i lagen i sådant syfte. Frågan har dock vid alla

tillfällena fallit på Första kammarens motstånd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

Nämnda lag gäller för närvarande endast Ofvanåkers, Yoxna, Los’,

Färila, Ramsjö och Hassela socknar samt Hamra kapellag af berörda län.

Såsom redan 1907 års lagutskott framhöll, torde emellertid någon giltig

anledning att stanna vid dessa socknar af ifrågavaranda län icke föreligga.

Enligt Norrlandskommitténs utredningar ägde inom öfriga, af motionärerna

afsedda delar af detta län år 1900 sågverksaktiebolag, sågverksägare och

bruksägare 39 procent af arealen af den enskilda tillhöriga jorden. Inom

t. ex. Ljusdals socken hade trävaruindustriens, till hufvudsaklig del aktiebolags,

jordförvärf under tiden 1885—1900 ökats från 12,2 till 41,i procent

af hela mantalet. Norrlandskommitténs äldre förbudslagförslag omfattade

också hela länet, och reservanter inom kommittén vidhöllo denna

ståndpunkt jämväl i det slutliga betänkandet. Kommittén stannade emellertid

vid att föreslå lagens tillämpning endast å de socknar inom länet,

som enligt kommitténs åsikt företedde den typiskt norrländska karaktären.

I sitt utlåtande öfver kommittéförslaget framhöll Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Gäfleborgs län, såsom det synes med rätta, att detsamma i

denna del vore fotadt på alltför godtyckligt valda grunder. Kungl. Maj:ts

befallningshafvande förmälte sig ej heller kunna instämma i kommitténs

åsikt, att endast i dessa uppräknade socknar af länet bolagens jordförvärf

skulle behöfva motarbetas. Att detta skedde, vore enligt Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes mening önskvärdt äfven inom länet i öfrigt. Vid nu

anförda förhållanden och då i vissa af de af förbudslagen oberörda delar

af länet bolagsförvärfven lära fortgå i ofta afsevärd omfattning, synes utskottet

en sådan utsträckning af förvärfsförbudet till hela Gäfleborgs län

böra ske, som nu satts i fråga.

Beträffande frågan om den förevarande lagens utsträckning till hela

landet i öfrigt, får utskottet i enlighet med hvad som af 1910 års lagutskott

beträffande liknande yrkande gjorts gällande framhålla, att såväl

den norrländska förbudslagstiftning, hvarom ofvan talats, som äfven i öfrigt

den särskilda så kallade Norrlandslagstiftningen föranledts af den fara,

som bolagens omfattande jordförvärf ansetts innebära för jordbruket och

den själfägande jordbrukarbefolkningens existens i Norrland. Såsom särskilda

medverkande orsaker till det norrländska jordbrukets svaghet och

behofvet af åtgärder för dess uppehållande togos äfven i beräkning klimatet

och jordens beskaffenhet m. fl. omständigheter, som där bidragit

att skapa särskilda förhållanden. I mellersta och södra delarna af vårt

land är jordbrukets ställning väsentligen en annan. Om någon fara i nu ifråga
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

7

varande hänseende för denna näringsgrens bestånd kan där icke med fog

talas. Sådana särskilda åtgärder för vidmakthållande af jordbrukets ställning,

som nu för hela vårt land af motionären herr Lindhagen ifrågasättas,

synas därför utskottet ej vara af omständigheterna betingade. Utskottet

kan därför ej i denna del tillstyrka motionärens förslag.

Vidkommande den i herr Lindhagens motion under 2) gjorda framställning

om åtgärder för att den omförmälda förbudslagen enligt förebild

af norrländska arrende- och vanhäfdslagarna utslräckes att gälla äjven enskilda

skog sspekulanter, torde denna framställning böra ses i samband med

ett af motionären vid 1909 års riksdag framfördt yrkande, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Ivungl. Maj:t måtte verkställa

utredning, i hvad mån inom de sex nordligaste länen jordbruksfastigheter

börjat på senare tider inköpas äfven af sådana enskilda personer,

hvilka lika litet som bolagen lämpade sig att blifva ägare till dylika fastigheter,

äfvensom för Riksdagen framlägga förslag till lagstiftning häremot, därest

utredningen därtill gåfve anledning. Beträffande den sålunda väckta frågan

anförde lagutskottet, att det enligt hvad utskottet inhämtat visserligen

förekommit, att aftal ägt rum rörande fastighetsköp i .Norrland, som syntes

hafva haft till ändamål att åt bolag åtkomma fastigheter, hvilka bolagen

ej ägt själfva förvärfva. I allmänhet syntes dock bolagen icke gärna

kunna inlåta sig på dylika aftal, som för dem icke vore utan ekonomisk

lisk. Det torde också fa antagas, att ett dylikt motverkande från bolagens

sida af lagens syfte än mera sällan komme att ske, i den mån densamma

fortfarande förblefve gällande och den uppfattningen trängde igenom,

att den skall blifva beståndande. I allt fall syntes man icke kunna i

lagstiftningsväg skapa en hållbar grund, efter hvilken det skulle förmenas vissa

enskilda personer att förvärfva och nyttja landets jord. Och äfven om sådant

skulle låta sig göra, torde det i fråga om en sådan lagstiftning vara vida

svårare att skaffa densamma nödig effektivitet, än fallet vore med den gällande

lagstiftningen rörande bolagens fastighetsförvärf. Någon garanti

för att vissa kvalifikationer, som i det föreslagna hänseendet skulle kunna

fordras af en köpare vid tiden för köpet, äfven sedermera skulle kunna

uppehållas, syntes väl knappast stå att få.

På grund af hvad sålunda anförts och då man i fråga om den nu

ifrågasatta lagstiftningen tydligen icke kan utgå från samma förutsättningar

i berörda afseende som i fråga om de af motionären åberopade norrländ
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets utlåtande Nr 41.

ska arrende- och uppsiktslagarna, har utskottet icke kunnat biträda motionärens

under denna punkt gjorda yrkande.

I punkt 3) af herr Lindhagens motion har hemställts, att Riksdagen

ville hos Kungl. Maj:t begära en undersökning angående verkningarna af

den omförmälda lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening

att förvärfva fast egendom särskildt med hänsyn till vissa uppgifna missförhållanden.

Det var som bekant först efter noggranna utredningar och under

mycket motstånd från deras sida, som närmast skulle drabbas af denna

lagstiftning, som man såg sig nödsakad skrida till det lagstiftningsarbete,

som resulterade i 1906 års ofvanberörda lag.

Trävaruindustriens fastighetsförvärf i Norrland och Dalarne ansågos

hafva fortgått i den omfattning, att ett ingripande däremot syntes nödigt

för att åt den jordbrakande befolkningen bevara de resurser, som läge i

dess jordbruksmark, jämte tillhörande nödigt område i skog.

Gentemot den tvingande nödvändigheten af ett sådant ingrepp fann

man de invändningar, som särskildt från trävaruindustriens sida däremot

framställdes, icke kunna tillerkännas betydelse.

Den erfarenhet, som numera vunnits angående nämnda lagstiftning,

torde gifvit vid handen, att den verkat i det hela godt.

Uppenbart är emellertid, att denna lag måste vara af djupt ingripande

betydelse för utvecklingen i de delar af landet, som däraf beröras.

Anmärkningar mot densamma hafva ej heller saknats. Å ena sidan har påståtts,

att hemmanen, sedan de kapitalstarkaste köparna, bolagen, i viss mån förhindrats

från att förvärfva dem, fallit i värde, till skada för deras ägare.

Å andra sidan har uppgifvits, att lagen icke vore tillräckligt effektiv, i

det att den med lätthet kringginges af bolagen dels därigenom, att de

genom enskilda personer såsom bulvaner förvärfvade fastigheter, dels på

annat sätt bland annat genom den för stora lätthet, lagen ansetts erbjuda

för bolagen, att vid exekutiv försäljning förvärfva fastighet.

Äfven om de framställda anmärkningarna ofta torde vara öfverdrifna,

synes dock det af motionären framställda spörsmålet icke böra lämnas

obeaktadt. Då, på sätt ofvan nämnts, lagen i fråga tillkommit för att

förekomma och afhjälpa ett förhållande, som visat sig innebära en betydande

fara för samhället, är det uppenbarligen af vikt att tillse, att den

verkat och verkar i den åsyftade riktningen. Har så ej skett, kan behof

förefinnas att i vissa hänseenden skaffa densamma större effektivitet. Har

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

9

åter lagen visat sig tillfredsställande fylla sitt hufvudsakliga ändamål,

men det oaktadt i andra hänseenden medfört skadliga verkningar,

hvilka ej afsetts, böra tydligen dessa i möjligaste mån undanröjas. Eu

allsidig utredning i dessa hänseenden synes utskottet därför vara af

nöden.

Såsom tidigare i förevarande hänseende framhållits, lär en sådan undersökning

ej påkalla något särskildt organ, utan bör den väl kunna verkställas

genom vederbörande ortsmyndigheter, men för åstadkommande af enhetlighet

och öfverskådlighet sättas i gång efter en gemensam plan. Lagen

bär verkat tillräckligt länge, för att material för en sådan undersökning

icke skall saknas.

Därest denna undersökning skulle gifva vid handen, att någon åtgäid

i ena eller andra hänseendet bör vidtagas, lär sådant icke underlåtas.

I fjärde punkten af sin omförmälda motion har herr Lindhagen hemställt,

att Riksdagen matte hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag till de

norrländska arrende- och vanhäfdslag arnas fulländande i de afseenden, som

angifvas i motionärens reservationer till lagutskottets betänkande i ämnet

vid 1909 års riksdag.

Dessa reservationer gingo därpå ut, att lagen angående uppsikt å

vissa jordbruk i Norrland och Dalarne måtte blifva gällande äfven å de

egendomar, hvarå arrendelagen skulle äga tillämpning, samt att åtskilliga

bestämmelser i bägge lagarna måtte skärpas i syfte af större effektivitet.

I anseende till den korta tid, som förflutit efter det nämnda lagar

den 1 september 1909 trädt i kraft, lär man ännu icke kunna bilda sig

något tillförlitligt omdöme om deras verkningar; och det så mycket mindre

som de i lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne

omförmälda jordbrukskommissioner först innevarande år fått af Kungl.

Maj:t fastställdt reglemente och till följd häraf knappast förrän i år allmänt

tiädt i fullständig verksamhet. Vid sådant förhållande synes det

icke lämpligt att förändringar nu vidtagas i de af motionären åsyftade hänseenden.

Utskottet har alltså icke kunnat tillstyrka motionärens förslag i

denna del.

Hvad slutligen angår det under 5) i herr Lindhagens motion gjorda

yrkande, att åtgärder måtte vidtagas för utsträckning af nyssnämnda

lagars samt eventuellt af den norrländska äg o styckning slag ens tillämpning å

motsvarande jord inom öfriga delar af riket, vill utskottet hänvisa till hvad

Bihang till Rilcsd. Prat. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 98 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

utskottet förut anfört beträffande den väckta frågan om utvidgning af den

norrländska förbudslagens giltighet för landet i dess helhet. Utskottet får

därjämte erinra, att gällande allmänna arrendelag ju är så ny, att dess

ersättande i vissa afseenden med en annan för närvarande icke^synes böra

ifrågasättas.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

l:o) att Riksdagen, i anledning af herr G. Janssons

m. fl. motion samt det under 1) i herr Lindhagens

motion gjorda yrkande, måtte i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t så snart ske

kan låta verkställa fullständig utredning rörande om

fattningen af bolags jordförvärf inom Värmlands län

samt för Riksdagen framlägga förslag till de åtgärder,

som af denna utredning kunna föranledas;

2:o) att Riksdagen, i anledning af det under 1)

i herr Lindhagens motion gjorda yrkande, måtte för sin

del antaga följande

Lag

om ändrad lydelse af 1 och 3 §§ i lagen angående

förhud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva

fast egendom den 4 maj 1906.

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ i lagen angående

förbud i vissa fall för bolag och förening att

förvärfva fast egendom den 4 maj 1906 skola erhålla

följande ändrade lydelse:

1 §•

Bolag eller förening må ej i andra fall än nedan

stadgas förvärfva fast egendom å landet inom Nedan - Siljans, Ofvan-Siljans eller Väster-Dals fögderi eller Envikens

eller Svärdsjö socken i Kopparbergs län eller

inom Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

eller Norrbottens län.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 41. 11

A fastighet i köping eller å annan ort, där den

för städerna gällande ordning för bebyggande skall

iakttagas, äger denna lag ej tillämpning.

3 §.

Bolag eller förening må förvärfva den del af ett

hemmans afrösningsjord med impedimenter, hvilken i

den ordning 5 § stadgar pröfvas ej vara att hänföra

till stödskog eller odlingsområde enligt hvad nedan sägs;

skolande hvad sålunda förvärfvas från hemmanet afskiljas

genom jordafsöndring.

Till stödskog skall hänföras:

a) inom de norrländska länen så mycken till skogsbörd

duglig och i förhållande till inägorna bekvämt

belägen mark, som på hemmanet belöper efter en areal

för helt mantal af:

1,500 hektar inom Norrbottens och Västerbottens

läns lappmarker ofvan odlingsgränsen samt inom Frostvikens,

Hotagens, Offerdals, Kalls Åre, Undersåkers,

Storsjö, Tännäs, Hede, Vemdalens, Klöfsjö, Linsells

och Lillherdals socknar i Jämtlands län;

1,200 hektar inom Norrbottens och Västerbottens

läns lappmarker nedom odlingsgränsen samt inom

Muonionalusta, Pajala, Tärendö och Korpilombolo socknar

i förstnämnda län: samt

1,000 hektar inom de öfriga delarna af Norrbottens,

Västerbottens och Jämtlands län äfvensom inom

Västernorrlands och Gäfleborgs län;

skolande, då fråga är om hemman, hvars skattetal

understiger ett åttondels mantal, den sålunda bestämda

arealen höjas med en fjärdedel, dock ej till

mera än hvad på ett åttondels mantal belöper;

b) inom de i 1 § nämnda delar af Kopparbergs

län hvad vid verkställdt storskifte betecknats såsom

hemskog och fäbodskog.

Till odlingsområde skola hänföras till odling tjänliga

myrmarker och andra odlingslägenheter, som i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

anseende till läge, omfattning och jordens beskaffenhet

ägna sig för upptagande af själfständiga jordbruk eller

lämpligen kunna sammanläggas med förutvarande jordbruk.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

3:o) att det under 1) i herr Lindhagens motion

framställda yrkande, i hvad det icke besvarats genom

utskottets hemställan under l:o) och 2:o), icke måtte

till någon Eiksdagens åtgärd föranleda;

4:o) att det i herr Lindhagens motion under 2)

framställda yrkande icke måtte till någon Eiksdagens

åtgärd föranleda;

5: o) att Eiksdagen, i anledning af det i herr Lindhagens

motion under 3) gjorda yrkande, måtte i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.

Maj:t låta anordna undersökning rörande verkningarna

af lagen den 4 maj 1906 om förbud i vissa fall för

bolag och förening att förvärfva fast egendom samt, i

den mån och på det sätt, som kan anses lämpligt, framlägga

resultatet af undersökningen;

6:o) att det i herr Lindhagens motion under 4)

gjorda yrkande icke måtte föranleda någon Eiksdagens

åtgärd; samt

7:o) att det i herr Lindhagens motion under 5)

gjorda yrkande ej heller måtte föranleda någon Eiksdagens

åtgärd.

Stockholm den 2 maj 1911.

På lagutskottets vägnar:

EENST HÅKANSOK

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr il.

13

Reservationer:

Beträffande utskottets hemställan l:o) och 2;o):

Herrar Hakanson, Gustaf Andersson, Trana och von Baumgarten hafva

yrkat, att ifrågavarande motioner icke måtte i dessa delar föranleda någon

Riksdagens åtgärd.

Herrar af Ekenstam, Bergendahl och Lorentz Petersson hafva beträffande

utskottets hemställan under 2:o) instämt i herr Håkansons m. fl.

nyssnämnda yrkande.

Beträffande utskottets hemställan under 3:oJ:

Herrar Widén, Berggren, Ersson, Jansson i Edsbäcken, Petrén och

Forsberg hafva ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, i anledning af det i herr Lind

hagens motion under 1) gjorda yrkande, måtte i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande

omfattningen af bolags jordförvärf i de öfriga delar af

riket, i fråga om hvilka lagen den 4 maj 1906 icke

skall äga tillämpning.

Till stöd härför har åberopats den af 1909 års lagutskott i utlåtandet

nr 52 för liknande hemställan afgifna motivering, hvilken var af följande

lydelse:

»Beträffande de i de förevarande motionerna framställda yrkandena

på utredning rörande bolags jordförvärf i mellersta och södra delarna af

landet biträdde redan vid 1898, 1899 och 1900 års riksdagar Andra kammaren

af enskild motionär gjorda framställningar, att Kungl. Maj:t måtte

taga under ompröfning, huruvida icke inskränkning i aktiebolags rätt till

föiVilif af fast egendom i allmänhet pa vår landsbygd funnes erforderlig

samt i sådant fall framlägga förslag till lagstiftning därom. Liknande

yrkande som det nu föreliggande biträddes af samma kammare vid såväl

1907 som 1908 års riksdagar. Vid 1907 års riksdag hemställdes i sär
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

skild motion, att beslut i angifna syfte måtte fattas särskild! såvidt Värmlands

län anginge. Sistnämnda års lagutskott anförde i afgifvet utlåtande

i anledning af de då väckta motionerna följande:

''Genom här förevarande motioner har Riksdagens uppmärksamhet

ånyo påkallats för frågan om bolagens fortgående jordförvärf i vårt land.

Såsom bekant hafva åtskilliga förslag i detta ämne förut framkommit inom

Riksdagen och särskild! inom Andra kammaren tillvunnit sig bifall. Frågan

om bolagens jordförvärf i Norrland och Dalarne blef ock särskild! föremål

för behandling i den på Riksdagens initiativ af den så kallade norrlandskommittén

verkställda utredning, på grundvalen hvaraf den af nästlidet

års Riksdag antagna lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening

att förvärfva fast egendom i väsentliga delar hvilar. Man har alltså

för de nordliga delarna af vårt land, som i denna lag afses, kommit till

det resultatet, att i bolagens fortgående jordförvärf ligger en fara, som

genom lagstiftningen måste afvärjas. Att man sålunda i första hand riktade

blicken på dessa landsdelar, berodde isynnerhet på bolagens dominerande inflytande

därstädes i förening med den själfägande befolkningens däraf förorsakade

tryckta ställning. Att emellertid jämväl i andra delar af landet bolagens

jordförvärf nått ganska afsevärda dimensioner och mångenstädes alltjämt

fortgå, synes framgå af den statistiska utredning, herr Lindhagen därom

lämnar. (»Se sammanställningen här nedan.») De missförhållanden, som

i olika afseenden åtfölja ett sådant fortgående bolagsförvärf, torde numera

vara så allmänt kända, att utskottet icke däröfver behöfver yttra sig. Eu

snar utredning synes därför till en början erfordras angående bolagens

jordförvärf i de södra och mellersta delarna af landet - •

Det statistiska material, som för närvarande därom kan föreligga, lärer

icke erbjuda den fullständighet, som för ett noggrant bedömande af detta

viktiga ämne är af nöden. Denna utredning torde då ock gifva vid handen,

hvilka åtgärder kunna erfordras till undanrödjande af de skadliga verkningarna

af bolagens jordförvärf. Herr Lindhagen har härutinnan hänvisat

till den för Norrland och Dalarne antagna förbudslagstiftningen. Huruvida

emellertid denna eller någon liknande är i förevarande afseende lämplig,

vill utskottet icke bestämdt uttala sig om.’

Med ledning af Kungl. Maj:ts befallningskafvandes femårsberättelser

har utskottet verkställt följande sammanställning angående aktiebolags jordinnehaf

i mellersta och södra Sverige. Järnvägsaktiebolag hafva ej medtagits.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

15

Fastigheter å landsbygden tillhöriga inhemska aktiebolag (oberäknadt

järnvägsaktiebolag).

År:

Antal

Antal ut- jordar o. d.

mantal:

ej i mantal

Stockholms län...

133,881

satt jord:

41

1895

200,017

73

1900

291,192

139

1905

256,224

124

Uppsala län ...............

192,176

57

1895

241,185

91

1900

254,223

90

1905

205,629

91

Södermanlands län .....

................................... 1885

13,188

7

1895

19,237

11

1900

30,ooo

10

1905

67,279

60

Östergötlands län.........

.................................... 1885

119,954

37

1895

153,285

135

1900

198,159

173

1905

204,617

210

Jönköpings län............

....................''................ 1885

14,562

15

1895

6,263

11

1900

20,373

19

1905

35,878

42

Kronobergs län.............

................................... 1885

22,488

3

1895

24,493

2

1900

67,182

10

1905

93,529

23

Kalmar län .........

49,918

3

1895

57,999

7

1900

77,545

15

1905

80,668

39

Gottlands län ............

—

_

1895

6,982

7

1900

17,590

29

1905

18,247

35

Blekinge län ................

.................................. 1885

1,511

3

1895

4,096

5

1900

5,690

10

1905

6,140

10

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

Kristianstads län

Malmöhus län

Hallands län

Göteborgs och Bohus län

Älfsborgs län

Skaraborgs län

Värmlands län

Örebro län

År:

Antal

Antal ut- jordar o. d.

mantal:

ej i mantal

1885

2,885

satt jord:

1895

6,512

4

1900

22,243

15

1905

23,996

45

1885

20,628

15

1895

38,765

77

1900

77,190

128

1905

98,619

188

1885

0,807

1

1895

3,219

8

1900

5,033

3

1905

10,279

119

1885

19,372

25

1895

26,969

33

1900

36,773

59

1905

43,612

104

1885

44,311

9

1895

41,688

11

1900

82,046

18

1905

88,508

40

1885

55,984

28

1895

73,792

43

1900

81,833

53

1905

106,621

108

1885

159,894

166

1895

188,604

198

1900

182,571

208

1905

197,802

227

1885

211,821

28

1895

332,376

87

1900

352,416

152

1905

338,659

205

1885

194,275

27

1895

209,949

54

1900

201,959

117

1905

202,844

191

Västmanlands län

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

17

Af denna sammanställning, som visserligen icke gifver någon tillförlitlig

bild angående arealen af mark, hvarom är fråga, framgår dock, att

aktiebolagens jordinnebaf i mellersta och södra Sverige under de senare

femårsperioderna ökats. Att förväfven efter 1905 fortgått i oförminskad

skala, därför tala alla omständigheter. Det synes alltså utskottet önskvärdt,

att den utredning, som nu begäres, icke längre får anstå. Utredningen

skulle närmast afse upplysningars erhållande angående i hvilka trakter af

landet bolags jordförvärf kan anses hafva tagit betydande omfattning. Å

andra sidan skulle däraf äfven ådagaläggas, i hvad mån framställda klagomål

öfver öfverhandtagande jordförvärf från bolagens sida tilläfventyrs kunna

anses oberättigade. Ensamt en grundlig utredning kan i hvarje fall lämna

erforderligt material för frågans allsidiga bedömande och gifva anvisning på

lämpliga åtgärder för rådande af bot å de missförhållanden i det förevarande

hänseendet, som kunna föreligga. Huruvida dessa åtgärder, där sådana

eventuellt kunna erfordras, böra resultera i en likartad förbudslagstiftning

som den för Norrland och Dalarne redan gällande, synes utskottet

ovisst. >

Beträffande utskottets hemställan under 5:o):

Herrar Håkanson, Gustaf Andersson, af Ekenstam, Bergendahl, Lorentz

Petersson, Trana och von Baumgarten hafva hemställt, att motionen i denna

del icke måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Herrar Gezelius, Lindhagen och Pettersson i Dänningelanda hafva anhållit

få antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende

inom utskottet.

:s

Bihang till Rilcsd, prof. 1911. 7 Sand. 1 Af A. 98 Höft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.