Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om inskränkning i inmutning sr ätten.

1911-05-02 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1911:43, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om inskränkning i inmutning sr ätten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande JSr 43.

1

Nr 43.

Ankom till Riksdagens kansli den 3 maj 1911 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag

till lag om inskränkning i inmutning sr ätten.

Genom en den 21 april 1911 dagtecknad proposition, nr 202, hvilken

af båda kamrarna hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande

af propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om inskränkning i inmutningsrätten.

Härigenom förordnas som följer:

Inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län må under tiden

intill den 1 oktober 1912 endast för kronans räkning inmutning ske å

kronojord, som ej under ständig besittningsrätt innehafves eller är till

boställe anslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1911.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande proposition,

har föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet den 24

mars 1911, hvaraf utdrag bifogats propositionen, anfört följande:

Bihang till Riksd. prof. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 40 Höft. (Nr 43)

Utskottets

yttrande.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

»Sedan år 1902 har enligt lagar, som gifvits för ett år i sänder,,

varit förordnadt, att inom Nori''bottens län endast för kronans räkning inmutning

finge ske å kronojord, som ej under ständig besittningsrätt innehades

eller vore till boställe anslagen. Enahanda har gällt med afseende

å Västerbottens och Jämtlands län allt ifrån år 1907. Enligt lag den 12

augusti 1910 gäller förbudet mot inmutning i dessa tre län intill den 1

oktober 1911.

Ifrågavarande provisoriska inskränkning i ininutningsrätten föranleddes

närmast af vissa missförhållanden, som med afseende å denna rätts

utöfning- framträdt, särskildt inom Norrbottens län; och har sedermera

detta provisorium fått bestå i afbidan på ett slutligt ordnande af förhållandena

med afseende å mineralfyndighets tillgodogörande å kronojorden.

I detta hänseende framlade Eders Kungl. Maj:t vid 1909 års riksdag

särskilda förslag, däribland till lag om ändrad lydelse af vissa §§ i grufvestadgan,

innebärande upphäfvande af inmutningsrätten å viss kronojord,

samt till bestämmelser angående undersökning och tillgodogörande åt

mineralfyndighet å viss kronojord, hvilka bestämmelser afsåges skola jämlikt

77 § regeringsformen gifvas af Riksdagen ensam. Enligt dessa bestämmelser

skulle i fråga om områden, som förklarades utgöra statsgrufvefålt,

särskilda regler råda. Förslag till områden, som borde förklaras för

statsgrufvefält, hade emellertid ej hunnit upprättas; och föranledde detta,

att Riksdagen ansåg sig icke böra till vidare granskning upptaga förslaget

till berörda bestämmelser. I anledning häraf afslogs i Första kammaren

jämväl förslaget om ändringar i grufvestadgan, hvadan sålunda frågan i

sin helhet vid den riksdagen förföll.

Vid nästlidet års riksdag framlades åter berörda båda förslag i

hufvudsakligen samma skick och därjämte förslag till områden, som borde

förklaras vara statsgrufvefält.

I anledning af sistberörda förslag antog Riksdagen för sin del lag

om ändrad lydelse af 3 och 10 §§ grufvestadgan, innebärande upphäfvande!

af inmutningsrätten å sådan kronojord, som genom beslut af Konung och

Riksdag förklarats skola utgöra statsgrufvefält, hvarjämte Riksdagen för

sin del beslöt att de i Eders Kungl. Maj:ts proposition upptagna områden

skulle förklaras vara statsgrufvefält. I öfrigt beslöt Riksdagen att ej bifalla

Eders Kungl. Maj:ts propositioner i ämnet.

Sammansatta lag- och jordbruksutskottet, till hvars behandling ärendet

hänskjuta, yttrade i sitt utlåtande, att det syntes utskottet, som om de

principer, som kommit till uttryck i de förevarande förslagen, vore i det

hela tillfredsställande när man ville upphäfva inmutningsrätten, och att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

O

O

utskottet alltså funnit sig kunna i hufvudsak ansluta sig till det nya

system, som i förslagen vunnit uttryck. Utskottet ansåge emellertid af

anförda skäl, att ofvan omförmälda bestämmelser angående undersökning

och tillgodogörande af mineralfyndighet å viss kronojord borde erhålla

formen af lag, stiftad i den ordning § 87 regeringsformen stadgar. Utskottet

gjorde vidare erinringar beträffande såväl den ifrågavarande lagstiftningens

omfattning som vissa af de föreslagna detalj bestämmelserna.

Då sålunda en omarbetning af förslagen vore erforderlig och denna ej

lämpligen kunde af utskottet verkställas, ansåge sig utskottet böra afstyrka

bifall till förslagen i föreliggande skick. Det gällande provisoriska förbudet

mot inmutning i de tre nordligaste länen borde naturligen i afvaktan

på en definitiv lagstiftning tills vidare uppehållas.

från utskottets utlåtande voro dess ledamöter från Andra kammaren

skiljaktiga. De framhöllo, att enligt deras uppfattning borde en ny i

stort sedt enhetlig gruflagstiftning komma till stånd, byggd på den principen,

att mineralier, i deri mån de ej redan vore tagna i bruk af enskilda,

skulle närmast falla inom statens intresseområde, oafsedt om fyndigheten

läge på kronans eller enskildas mark. Huru en ny väsentligen

enhetlig gruflagstiftning, grundad väsentligen på ett koncessionssystem

borde i sina detaljer utformas, kunde naturligtvis icke annat än efter

närmare undersökning utrönas. Det hade icke påvisats, att någon synnerlig

brådska förelåge för att redan nu utfärda en lagstiftning för kronomark

utan afvaktan på den erforderliga utredningen öfver ämnet i hela

dess vidd. Skulle det emellertid anses nödvändigt eller önskligt att innan

dess så att säga provisoriskt antaga en ny positiv lagstiftning enbart för

kronojord, så både man att ingå i granskning af det för sådant ändamål

nu framlagda förslaget. Beträffande detta anförde reservanterna, att det

kunde ifrågasättas om ej en förnyad allsidigare granskning af förslaget

skulle verka, att Riksdagen kunde med större tillförsikt gå till afgörandet.

Efter att därefter hafva framställt erinringar i fråga om vissa detaljbestämmelser

förklarade sig reservanterna på de af dem anförda skäl och

med instämmande väsentligen i utskottets yttrande i öfrigt anse, att frågan

borde undergå en förnyad granskning, hvadan de anslöte sig till utskottets

slutliga hemställan.

I Första kammaren bifölls utskottets förslag, hvaremot Andra kammaren

anslöt sig till reservanterna.

På grund af den skillnad i uppfattningen beträffande lämpliga sättet

för nu förevarande frågas lösning, som sålunda inom de olika kamrarna

framträda synes mig föga utsikt finnas att inom närmaste tiden vinna en

definitiv lösning af frågan. Jag anser mig därför icke för närvarande äga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

anledning föreslå Eders Kungl. Maj:t vidtagande af ytterligare åtgärder i

själfva lagstiftningsärendet. Men då uppenbarligen den hittills rådande

provisoriska inskränkningen i inmutningsrätten inom Norrbottens, Västerbottens

och Jämtlands län bör i afvaktan på en definitiv lagstiftnings

åstadkommande fortfarande uppehållas, har jag låtit inom justitiedepartementet

upprätta förslag till lag om inskränkning i inmutningsrätten, innebärande

utsträckning af nu gällande förbud mot inmutning intill den 1

oktober 1912.»

Vid granskning af lagförslaget, har utskottet icke funnit anledning

till någon erinran.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition måtte

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 2 maj 1911.

På lagutskottets vägnar:

ERNST HÅKAN SON.

111256

Stockholm 1911. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:117 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om inskränkning i in - mutning sr ätten. a1 i texten