Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels återremiss af lagutskottets utlåtande nr 44 i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om järnvägsaktiebolag och till lag om vissa aktiebolag, som drifva lånerörelse, dels ock en i anledning af propositionen väckt motion.

1911-05-16 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1911:54, Utlåtande, i anledning af dels återremiss af lagutskottets utlåtande nr 44 i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om järnvägsaktiebolag och till lag om vissa aktiebolag, som drifva lånerörelse, dels ock en i anledning af propositionen väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

1

Nr 54.

Ankom till Riksdagens kansli den 17 maj 1911 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels återremiss af lagutskottets utlåtande

nr 44 i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om järnvägsaktiebolag och till lag om

vissa aktiebolag, som drifva lånerörelse, dels ock en i

anledning af propositionen väckt motion.

I utlåtande nr 44 i anledning af Kungl. Maj:ts proposition nr 204

med förslag till lag om järnvägsaktiebolag och till lag om vissa aktiebolag,

som drifva lånerörelse, hemställde lagutskottet, att Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition måtte af Eiksdagen bifallas.

Efter det herr Eliel Löfgren i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande

proposition inom Första kammaren väckt nedan intagna till

lagutskottet hänvisade motion, nr 108, hafva enligt utskottet tillhandakomna

protokollsutdrag kamrarna återremitterat nämnda utlåtande

till utskottet.

De i propositionen innefattade lagförslag äro af följande lydelse: Propositionen.

Förslag

till

Lag

om järnvägsaktiebolag.

Med upphäfvande af lagen den 5 mars 1897, innefattande särskilda

bestämmelser om järnvägsaktiebolag, förordnas som följer:

Bihang till Rilcsd. prot. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 51 Höft. {Nr 54.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

1 §•

Med järnvägsaktiebolag förstås i denna lag aktiebolag, som härtill

ändamål att för allmän trafik bygga eller använda järnväg, så ock

aktiebolag för förvärfvande och förvaltande af aktier eller andra andelar

i bolag med sådant ändamål, som nu är sagd!.

2 §•

I fråga om järnvägsaktiebolag skola de angående aktiebolag enligt

lag i allmänhet gällande stadganden lända till efterrättelse, såvidt de ej

strida mot hvad här nedan förordnas.

3 §•

Å järnvägsaktiebolags ordning skall sökas Konungens stadfästelse.

Konungen pröfvar bolagsordningens öfverensstämmelse med denna lag

samt lag och författningar i öfrigt, så ock om eljest från det allmännas

sida hinder mot meddelande af stadfästelse icke möter. A ändring i

bolagsordning för järnvägsaktiebolag skall Konungens stadfästelse ock

sökas.

4 §•

Finner Konungen skäl att meddela den sökta stadfästelsen, skall

registrering ske efter ty i lagen om aktiebolag är stadgadt. Ansökning

om bolagets registrering må af registreringsmyndigheten ej upptagas,

där ej Konungens beslut om meddelad stadfästelse å bolagsordningen

ingifves; ej heller må ändring i bolagsordningen registreras, med mindre

den styrkes vara af Konungen stadfäst.

5 §•

Ej må annan än här i riket bosatt svensk medborgare vara ledamot

eller suppleant i styrelsen eller berättigas att teckna bolagets firma.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912. Hvad i 5 § är

stadgadt skall äga tillämpning jämväl å järnvägsaktiebolag, som före

nämnda dag bildats. Konungen äge dock, där vid lagens trädande i

kraft andra än här i riket bosatta svenska medborgare äro utsedda till

ledamöter i styrelsen för sådant bolag, medgifva, att vissa utländska

medborgare eller å utrikes ort bosatta svenska medborgare må vara

ledamöter i styrelsen, högst till det antal, hvartill sådana personer vid

lagens trädande i kraft voro utsedda till styrelseledamöter; och skall

hvad sålunda stadgats äga motsvarande tillämpning å suppleanter i

styrelsen. I öfrigt skola i afseende å denna lags tillämplighet å redan

bildade järnvägsaktiebolag gälla enahanda bestämmelser, som i lagen

om aktiebolag finnas stadgade i fråga om dess tillämplighet å äldre

aktiebolag.

Förslag

till

Lag

om vissa aktiebolag, som drifva lånerörelse.

Med upphäfvande af lagen den 27 maj 189S, innefattande särskilda

bestämmelser om vissa aktiebolag, som drifva lånerörelse, förordnas

som följer:

1 §•

I fråga om aktiebolag, som uteslutande hafva till ändamål att idka

fastighetsbelåning eller pantlånerörelse, skola de angående aktiebolag

enligt lag i allmänhet gällande stadganden lända till efterrättelse, såvidt

de ej strida mot hvad här nedan förordnas.

2 §.

A bolagsordning för aktiebolag, som i denna lag afses, skall sökas

Konungens stadfästelse. Konungen pröfvar bolagsordningens öfverens
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

stämmelse med denna lag samt lag och författningar i öfrigt, så ock

huruvida därutöfver med afseende på vidden och beskaffenheten af

bolagets rörelse särskilda bestämmelser må erfordras. A ändring i

bolagsordning för sådant bolag skall Konungens stadfästelse ock sökas.

3 §•

Finner Konungen skäl att meddela den sökta stadfästelsen, skall

registrering ske efter ty i lagen om aktiebolag är stadgadt. Ansökning

om bolagets registrering må af registreringsmyndigheten ej upptagas,

där ej Konungens beslut om meddelad stadfästelse å bolagsordningen

ingifves; ej heller må ändring i bolagsordningen registreras, med mindre

den styrkes vara af Konungen stadfäst.

4 §•

Ej må aktiebolag, som i denna lag afses, drifva inlåning på räkning,

som af bank allmänneligen begagnas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912. Hvad i 4 §

är stadgadt skall äga tillämpning jämväl å då bildade aktiebolag, som

i denna lag afses; dock att Konungen äger medgifva anstånd med stadgandets

tillämpning å sådant bolag under viss tid, högst fem år. I

öfrigt skola i afseende å denna lags tillämplighet å redan bildade aktiebolag,

som i lagen afses, gälla enahanda bestämmelser, som i lagen om

aktiebolag finnas stadgade i fråga om dess tillämplighet å äldre aktiebolag.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande proposition,

har föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet

den 7 april 1911, hvaraf utdrag bifogats propositionen, anfört följande:

»För järnvägsaktiebolag samt för aktiebolag, som uteslutande hafva

till ändamål att idka fästighetsbelåning eller pantlånerörelse, gälla särskilda

speciallagar, nämligen för de förra lagen den 5 mars 1897, innefattande

särskilda bestämmelser om järnvägsaktiebolag, och för de senare

lagen den 27 maj 1898, innefattande särskilda bestämmelser om vissa

aktiebolag, som drifva lånerörelse. Enligt båda dessa lagar skola för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 54. 5

omförmälda aktiebolag lända till efterrättelse de angående aktiebolagenligt

lag i allmänhet gällande stadgande!! med de afvikelser, som föranledas

af de i lagarna meddelade särskilda föreskrifterna.

Vid granskning af det förslag, som ligger till grund för den nya

lagen om aktiebolag af den 12 augusti 1910, har lagrådet framhållit, att

det visserligen vore klart, att den nya lagen, såvidt anginge dess hufvudinnehåll,

blefve tillämplig på järnvägsaktiebolag och de aktiebolag, som

afses i lagen den 27 maj 1898, men att det syntes mera tvifvelaktigt,

huruvida den nya lagens öfvergångsbestämmelser komme att gälla

jämväl nämnda båda slag af aktiebolag. Lagrådet hemställde därför,

att denna ovisshet måtte på lämpligt sätt undanröjas.

Hvad lagrådet sålunda hemställt synes mig böra föranleda uttryckliga

stadganden därom, att jämväl de i lagen om aktiebolag meddelade

öfvergångsbestämmelserna skola äga tillämpning å de aktiebolag,

som i förstnämnda lagar afses.

I samband med den nu ifrågasatta, mera formella ändringen af

ifrågavarande speciallagar torde jag få upptaga till behandling väckta

frågor om materiell ändring af dessa lagar i vissa hänseenden.

Uti underdånig skrifvelse den 8 december 1909 bär chefen för

generalstaben hemställt att i sammanhang med pågående lagstiftningsarbete

rörande aktiebolag i allmänhet sådan ändring måtte göras i lagen

den 5 mars 1897, att i styrelsen för järnvägsaktiebolag finge inväljas

endast i Sverige bosatta svenska undersåtar, därest ej för särskildt fall

och på därom gjord ansökan Konungen annorlunda bestämde. Och har

chefen för generalstaben till stöd för denna sin hemställan i hufvudsak

anfört följande. Järnvägar vore på ett alldeles särskildt sätt indragna

i krigsförberedelsen. Redan under vanliga förhållanden vore det därför

olämpligt, att en utlänning sutte i styrelsen för svenskt järnvägsaktiebolag-

med de möjligheter till detaljstudier, som därigenom yppades,

och i kritiska tider skulle ett sådant förhållande vara rent af oförsvarligt,

då så mycket berodde på att våra stridskrafters gruppering ej i

förtid blottades och då grupperingen verkställdes just genom järnvägarna.

Öfver denna hemställan tiar patent- och registreringsverket den 8

mars 1910 afgifvit infordradt utlåtande och därvid fogat en utredningrörande

vissa på ifrågavarande ärende inverkande omständigheter. Af

denna utredning inhämtas följande. Af 152 då registrerade järnvägsaktiebolag

hade 84 i sina bolagsordningar intagit den bestämmelsen,

att endast i Sverige bosatta svenska undersåtar Unge vara ledamöter

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

af bolagets styrelse. För 64 bolag saknades bestämmelse i bolagsordningen

angående styrelseledamöternas nationalitet; i alla dessa bolag

vore emellertid samtliga styrelseledamöter här i riket bosatta svenska

undersåtar. I återstående 4 bolag finge enligt bestämmelse i bolagsordningen

ett visst antal styrelseledamöter vara främmande undersåtar

eller å utrikes ort bosatta svenska undersåtar, men i endast 2 af dessa

bolag vore till styrelseledamöter utsedda andra än här i riket bosatta

svenska undersåtar.

Otvifvelaktigt måste det på de skäl, som chefen för generalstaben

anfört, anses synnerligen betänkligt, att utländsk undersåte eller å utrikes

ort bosatt svensk undersåte tillåtes vara ledamot af styrelsen för

järnvägsaktiebolag. I öfverensstämmelse med hvad redan nu gäller i

fråga om bankaktiebolag synes mig därför böra stadgas, att ledamot

af styrelsen för järnvägsaktiebolag skall vara här i riket bosatt svensk

undersåte. Ett dylikt stadgande torde dock icke vara till fyllest för

ernående af det syfte man vill vinna. Enligt den nya aktiebolagslagen

kan nämligen annan än styrelseledamot utses till firmatecknare och

såsom sådan erhålla en ställning, hvilken i det närmaste såväl utåt som

inåt sammanfaller med styrelsens. Det torde följaktligen jämväl böra

föreskrifvas, att till firmatecknare ej må utses annan än här i riket

bosatt svensk undersåte.

Att låta de af mig nu ifrågasatta bestämmelserna gälla redan

bestående järnvägsaktiebolag lärer icke möta några betänkligheter utom

beträffande bolag, hvilka enligt stadgande i bolagsordning äga rätt

att till styrelseledamot utse annan än här i riket bosatt svensk undersåte.

Därest emellertid sådant bolag, då bestämmelserna träda i kraft,

ej begagnar sig af nämnda rätt, lärer med visshet kunna antagas, att

densamma är af ringa betydelse för bolaget. Med hänsyn härtill torde

öfvervägande skäl tala för att låta ifrågavarande bestämmelser utan

förbehåll gälla dylikt bolag. Däremot torde bestämmelsernas tillämplighet

å bolag, i hvilket främmande undersåte eller å utrikes ort bosatt

svensk undersåte vid bestämmelsernas ikraftträdande är utsedd till styrelseledamot,

ej böra genomföras annorledes än med stor varsamhet; och

det lärer höra ske endast där deras tillämpande af hänsyn till allmänt

intresse måste anses med nödvändighet påkalladt eller ej skulle kunna

föranleda afsevärda rättsförluster för bolaget eller andra. Det torde

därför höra öfverlämnas åt Konungen att i hvarje särskildt fall afgöra,

huruvida sådan styrelseledamot må kvarstå i styrelsen och huruvida efter

hans afgång till styrelseledamot må utses viss främmande undersåte eller

viss å utrikes ort bosatt svensk undersåte.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

De af mig ifrågasatta nya stadgandena angående järnvägsaktiebolag

synas lämpligen böra sammanföras med de redan gällande bestämmelserna

till en ny lag, innefattande särskilda bestämmelser om

järnvägsaktiebolag.

I statsrådet den 11 januari innevarande år, då Kungl. Maj:t

beslöt att till Riksdagen aflåta nådig proposition med förslag till lag

om bankrörelse, framhöll föredraganden, chefen för finansdepartementet,

att aktiebolag, som uteslutande hafva till ändamål att idka fastighetsbelåning

eller pantlånerörelse, borde uteslutas från rätt till bankmässig

inlåning, och att förty till lagen den 27 maj 1898 borde göras ett tillägg,

hvarigenom förbud mot dylik inlåning meddelades ifrågavarande bolag.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet

tillåter jag mig nu att anmäla den sålunda väckta frågan om ändring

i nyssnämnda lag; och då olämpligheten af att aktiebolag, hvars ändamål

är att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse, drifver bankmässig

inlåning, ej torde med fog kunna bestridas, lärer för dessa bolag — i

anslutning till den i 1 § andra stycket af förslaget till lag om bankrörelse

intagna bestämmelsen — böra meddelas förbud mot inlåning på

räkning, som af bank allmänneligen begagnas. I fall, då sådant bolag

nu genom dylik inlåning förskaffat sig rörelsekapital, lärer emellertid

rådrum böra beredas bolaget att afveckla denna del af sin rörelse.

Eespittiden synes böra sättas olika lång allt efter inlåningens förhållande

till rörelsen i dess helhet och torde därför lämpligen i hvarje särskild!

fall bestämmas af Konungen inom viss i lagen angifven gräns af

exempelvis fem år.

Då lagen den 27 maj 1898 består af endast två paragrafer, af

hvilka den ena torde böra undergå formell ändring, synas de nu föreslagna

ändringarna i lagen böra föranleda en omarbetning af densamma

i dess helhet.»

I berörda motion har anförts följande:

»Vid genomläsande af Kungl. Maj:ts proposition nr 204 med #«•*• Löfgrtm

förslag till lag om vissa aktiebolag, som drifva lånerörelse, med

tillhörande betänkande af lagutskottet, finner jag, att lagförslagets 4 §

icke vare sig i propositionen eller enligt betänkandet bragts till öfverensstämmelse

med 1 § i lag om bankrörelse, sådan sistnämnda paragraf

skulle komma att vara affättad enligt Riksdagens numera fattade beslut.

Jämlikt detta beslut skulle det vara förmenadt aktiebolag i allmänhet

att på räkning, som af bank allmänneligen begagnas, inlåna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

penningar, allenast för det fall, att sådan inlåning ägde ruin från allmänheten,

men på sätt 4 § i den förstnämnda lagen om aktiebolag, som

uteslutande hafva till ändamål att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse,

är affattad, blefve tilläfventyrs just dessa särskilda aktiebolag

förhindrade att äfven från enskilda, utan föregående hänvändelse

till allmänheten, inlåna penningar på t. ex. depositionsräkning. Då det

väl icke finnes något skäl att ställa berörda aktiebolag i en sämre

ställning än aktiebolag i allmänhet, synas mig de båda lagarna i detta

hänseende böra bringas till full öfverensstämmelse. I detta syfte bör

4 § i nu ifrågavarande lag gifvas det innehåll, att däri afsedt aktiebolag

icke tillätes drifva inlåning från allmänheten på räkning, som af

bank allmänneligen begagnas.

Men därjämte torde med hänsyn till ett särskildt fall, som här

nedan skall beröras, den föreslagna öfvergångsbestämmelsen böra affattas

så, att Kung]. Maj:t erhåller befogenhet att vid meddelande af förnyad

oktroj för redan befintligt bolag, som drifver pantlånerörelse, jämväl

medgifva rätt till inlåning från allmänheten eller ock lagen själf uttryckligen

medgifva undantag i denna riktning.

Det enda nu existerande aktiebolag, som uteslutande idkar pantlånerörelse

och hvarå lagen sålunda skulle blifva tillämplig, är nämligen

Aktiebolaget Stockholms Pantaktiebolag, som på sin tid öfvertagit

den af Stockholms stad utöfvade pantlånerörelse. Detta bolag

bildades i ett rent socialt syfte, nämligen i främsta rummet för att på

så billiga villkor, som med bolagets säkra bestånd voro förenliga, aflijälpa

mindre bemedlade samhällsmedlemmars lånebehof. Det torde

vara obestridligt, att bolaget under hela sin mångåriga verksamhet på

ett tillfredsställande sätt främjat detta syfte, äfven där bolagets vinstutsikter

varit obetydliga. Att bolaget icke desto mindre kunnat lämna

sina aktieägare en måttlig vinst och att bolagets fortbestånd, hvad

dess ekonomi beträffar, är tryggadt, beror hufvudsakligen på det förhållande,

att bolaget genom tidiga och lyckliga förvärf af ett flertal

fastigheter dels blifvit oberoende af växlande konjunkturer för ett

lugnt bedrifvande af sin rörelse och dels kommit i åtnjutande af betydliga

hyresinkomster. Därtill kommer, att bolaget, allteftersom dess

förtroende hos allmänheten vuxit, i mottagna depositioner af penningar

erhållit ett rörelsekapital, för hvilket långifvarna i bolagets betydande

kapitaltillgång och fonder haft en fullt tillfredsställande säkerhet.

I den stora utsträckning bolaget bedrifvit sin verksamhet med

utlåning mot lös pant har emellertid de nämnda fastigheternas förvärfvande

varit en nödvändig förutsättning, liksom inlåningen på depo
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 54. 9

sition ett lämpligt hjälpmedel för rörelsens bedrifvande under skäliga

lånevillkor för den behöfvande allmänheten. Då fara är att, därest

nämnda inlåning på deposition icke vidare skulle tillåtas, bolagets

verksamhet i saknad af rörelsekapital komme att nedläggas snarare än

att särskilda anstalter för anskaffande af rörelsekapital på annat sätt

träffades; då härigenom torde beredas tillfälle för uppkomsten af andra

inrättningar för denna under nuvarande samhällsförhållanden nödiga

lånerörelse, livilka på ett mindre lojalt sätt bedrefve motsvarande

verksamhet; och dä missbruk från bolagets sida vid begagnande af berörda

form för erhållande af rörelsekapital icke försports och lätteligen

kunna äfven för framtiden förebyggas genom kontrollföreskrifter,

som Kung!. Maj:t må lämna vid meddelande af förnyad oktroj, synes

på berörda skäl antingen lagen böra göra undantag från 4 §:ns tilllämplighet

i berörda fall eller och Kungl. Maj:t tillerkännas befogenhet

att vid meddelande af förnyad oktroj för aktiebolag, som före den 1

januari 1911 drifvit pantlånerörelse, taga hänsyn till de särskilda förhållandena

i fråga om ofvannämnda bolags verksamhet.

Huru denna inlåning hittills af statsmakterna uppfattats, framgår

bland annat af hvad som förekommit vid behandlingen af det lagförslag,

som den 27 maj 1898 upphöjdes till lag beträffande ifrågavarande

aktiebolag. Vid föredragning i statsrådet den 11 mars 1898 af nämnda

lagförslag anförde dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet

grefve AYachtmeister, sedan han konstaterat, att bolag, som

uteslutande idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse, dåmera allenast

vore underkastade 1895 års aktiebolagslag, men däremot icke alls 1886

ars banklag, bland annat följande: »Det synes mig äfvenledes vara

ur det allmännas synpunkt lämpligt, att pantlåneaktiebolags ordning

underställes Eders Kungl. Maj:ts pröfning, helst det visat sig, att dylika

inrättningar pläga förskaffa sig rörelsekapital genom att inlåna medel

från allmänheten på depositionsräkning och sålunda drifva eu rörelse,

som står de egentliga bankernas ganska nära.» — — »Jag anser det

därför vara af behofvet påkalladt, att Eders Kungl. Maj:ts stadfästelse

erfordras å bolagsordning för aktiebolag, som har till ändamål att

drifva lånerörelse, men hvarå lagen om bankaktiebolag icke är tillämplig.»

(N. J. A. Afd. II 1898, sid. 26 ff.) På dessa grunder tillkom också

den ofvannämnda lagen, hvars innehåll enbart går ut på, att dylika

bolag, ehuru i öfrigt underkastade den allmänna aktiebolagslagen, skola

hafva af Kungl. Maj:t stadfäst ordning.

Alltså har den inlåning, som bolaget på depositionsbevis bedrifvit

för erhållande af rörelsekapital, ingalunda ansetts i och för sig förBihang

till Ri/csd, prof,. 1911. 7 Sami. 1 Afd. Öl Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

10 Lagutskottets utlåtande Nr 54.

kastlig eller funnits föranleda tillämpning af de för bankbolag gällande

bestämmelser, men har däremot just berörda förhållande varit den

hufvudsakliga anledningen till, att genom 1898 års ofvanberörda lag

de nya bolag, som drifva lånerörelse, underkastats samma villkor, som

redan gällt och pröfvats vara betryggande för de äldre bolagen, särskildt

Stockholms Pant-Aktiebolag, nämligen skyldigheten att underkasta bolagsordningen

Kungl. Maj:ts stadfästelse. Då nu den inlåning på deposition,

som hittills ägt rum, långt ifrån att rubba tvärtom befrämjat bolagets

hufvudsyfte och annat förhållande ej heller bör väntas inträda i framtiden,

synes ej heller numera föreligga mera vägande skäl än tillförene

att förhindra ifrågavarande inlåning.

Härtill kommer en omständighet, som synes göra det än mera

ensidigt, att ett undantag här göres, nämligen den, att det, med den

affattning lagen om bankaktiebolag äger, icke är visst, att ifrågavarande

bolag kan genom att efterkomma villkoren för erhållande af

rätt att drifva vanlig bankrörelse fortsätta med pantlånerörelsen såsom

sin hufvudsakliga verksamhet. Men äfven om så vore förhållandet, kan

det icke anses öfverensstämma med bolagets ursprungliga syfte att dess

verksamhet på detta sätt omlägges. Det bör därför ur alla synpunkter

vara tillräckligt att, därest icke i lagen göres ett uttryckligt undantagför

berörda fall beträffande rätten till inlåning, öfverlämna till Kungl.

Maj:t att, med begagnande af sin genom 2 § i lagen erhållna befogenhet,

vid meddelande af oktroj lämna erforderliga bestämmelser om inspektion,

fortlöpande kontroll af bankinspektionen eller andra åtgärder såsom

villkor för rätten att i fortsättningen drifva pantlånerörelse.

De af mig föreslagna ändringarna torde af lagutskottet närmare

formuleras.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa,

att Riksdagen måtte vid antagande af lag om vissa aktiebolag,

som drifva lånerörelse, vidtaga de ändringar i 4 § samt i öfvergångsstadgandet,

hvilka här ofvan påyrkats.»

Såsom motionären erinrat skulle enligt det förslag till lag om bankrörelse,

som förelagts innevarande Riksdag, såsom sådan rörelse anses

all verksamhet, i hvilken inginge inlåning på räkning, som af bank

allmänneligen begagnades. Till det statsrådsprotokoll, som åtföljde propositionen

i detta ämne till Riksdagen, anförde chefen för finansdepartementet

bland annat:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

»Genom en sådan beteckning af hvad med bankrörelse afses skulle

den inlåning blifva förbjuden, hvilken nu utöfvas af andra rättssubjekt

än dem, som i lagen angifvas, och detta lärer också utgöra den oundgängliga

förutsättningen för att allmänhetens förtroende för de af lagen

reglerade penninginstituten skall förblifva orubbadt. Så blir exempelvis

fallet med den inlåning på sparkasseräkningar, som åtskilliga bruk och

inrättningar lära drifva för mottagande af den vid dem anställda personalens

besparingar äfvensom med den af kooperativa förbundet i skilda

delar af landet öppnade sparkasserörelsen. Med tillämpning af samma

grundsats höra också aktiebolag, som uteslutande hafva till ändamål

att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse, blifva uteslutna från rätt

till bankmässig inlåning. På dessa sistnämnda bolag äger emellertid

lagen den 27 maj 1898, innefattande särskilda bestämmelser om vissa

aktiebolag, som drifva lånerörelse, tillämpning. Under sådana förhållanden

bör förbud för dessa bolag att idka bankmässig inlåning gifva»

i nämnda lag, och är jag därför betänkt på att framdeles föreslå ett

tillägg till lagen den 27 maj 1898, hvarigenom förbud mot dylik inlåning

meddelas ifrågavarande bolag.»

Emellertid har, såsom motionären erinrat, Riksdagen beslutat den

ändring i 1 § af berörda lagförslag, att bankrörelse skall anses föreligga

endast, om i den afsedda verksamheten ingår inlåning från allmänheten.

I anledning häraf har med afseende å de inrättningar —

särskildt vissa kooperativa sammanslutningar —, hvilka sagda ändringhufvudsakligen

var afsedd att komma till godo, särskilda kontrollåtgärder

från det allmännas sida ansetts i lagstiftningsväg erforderliga, hvarom

Riksdagen i samband med sitt berörda beslut jämväl beslutat i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla.

Då enligt 1 § i nämnda lagförslag bankrörelse icke skall få idkas

åt andra aktiebolag än bankaktiebolag, synes det i 4 § af nu förevarande

lagförslag om pantaktiebolag meddelade förbud böra — med den

i det kung], förslaget till lag om bankrörelse gifna begreppsbestämningen

— hafva ägt giltighet redan utan uttryckligt stadgande därom i

lagen om pantaktiebolag. I hvarje fall lär därmed icke hafva afsetts

att gå längre än till att förhindra, att ifrågavarande bolag i denna sin

egenskap äfven idkade bankverksamhet. Vid sådant förhållande och då

genom föreskrifterna i 2 § af sistnämnda lagförslag synes tillfredsställande

sörj dt för den nödiga kontrollen öfver här afsedda bolag, bär utskottet

ansett sig böra biträda motionärens förslag om sistnämnda paragrafs

1 »ringande i öfverensstämmelse, på sätt af honom föreslagits, med 1 § i

förslaget till lag om bankrörelse, sådan denna af Riksdagen antagits.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Härmed lära de i motionen omförmälda olägenheter, som det

nu förevarande förslaget, om det blefve lag, ansetts skola föranleda,

vara väsentligen undanröjda.

För tillmötesgående i vidare mån af motionärens yrkanden har

utskottet ej funnit tillräckliga skäl vara anförda.

På grund af livad sålunda anförts, hemställer utskottet,

l:o) att Kungl. Majds förevarande proposition,

i hvad den innefattar förslag till lag om järnvägsaktiebolag,

måtte af Riksdagen bifallas;

2:o) att Riksdagen, i anledning af Kungl. Majds

ifrågavarande proposition i öfrigt samt omförmälda af

herr Löfgren väckta motion, måtte för sin del antaga

följande förslag till

Lag

om vissa aktiebolag, som drifva lånerörelse.

Med upphäfvande af lagen den 27 maj 1898, innefattande särskilda

bestämmelser om vissa aktiebolag, som drifva lånerörelse, förordnas

som följer:

1 §•

I fråga om aktiebolag, som uteslutande hafva till ändamål att idka

fastighetsbelåning eller pantlånerörelse, skola de angående aktiebolag

enligt lag i allmänhet gällande stadganden lända till efterrättelse, såvidt

de ej strida mot hvad här nedan förordnas.

A bolagsordning för aktiebolag, som i denna lag alses, skall sökas

Konungens stadfästelse. Konungen pröfvar bolagsordningens öfverensstämmelse

med denna lag samt lag och författningar i öfrigt, sa ock

huruvida därutöfver med afseende på vidden och beskaffenheten af

bolagets rörelse särskilda bestämmelser må erfordras. Å ändring i

bolagsordning för sådant bolag skall Konungens stadfästelse ock sökas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

3 §•

Finner Konungen skäl att meddela den sökta stadfästelsen, skall

registrering ske efter tj i lagen om aktiebolag är stadgadt. Ansökning

om bolagets registrering må af registreringsmyndigheten ej upptagas,

där ej Konungens beslut om meddelad stadfästelse å bolagsordningen

ingifves; ej heller må ändring i bolagsordningen registreras, med mindre

den styrkes vara af Konungen stadfäst.

4 §-

Ej må aktiebolag, som i denna lag afses, drifva inlåning från allmänheten

på räkning, som af bank allmänneligen begagnas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912. Hvad i 4 §

är stadgadt skall äga tillämpning jämväl å då bildade aktiebolag, som

i denna lag afses; dock att Konungen äger medgifva anstånd med stadgandets

tillämpning å sådant bolag under viss tid, högst fem år. I

öfrigt skola i afseende å denna lags tillämplighet å redan bildade aktiebolag,

som i lagen afses, gälla enahanda bestämmelser, som i lagen om

aktiebolag finnas stadgade i fråga om dess tillämplighet å äldre aktiebolag.

3:o) att herr Löfgrens ifrågavarande motion, i

hvad den icke besvarats genom utskottets hemställan

under 2:o), icke måtte till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 16 maj 1911.

På lagutskottets vägnar:

ERNST HÅKANSON.

Herrar Widén, Lindhagen och Ersson hafva anhållit få antecknadt,

att de ej deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Bihang till Biksd. prot. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 51 Höft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:238 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl Maj:ts proposition med förslag till lag om järnvägsaktiebolag och till lag om vissa aktiebolag, som drifva lå s. 1 i texten